2014 Ojai Syrah Santa Barbara County

2014 Ojai Syrah Santa Barbara County

2014 är 32:a året som Adam Tolmach från The Ojai Vineyard gör vin på Syrah. Denna gång blev druvblandningen i Syrah Santa Barbara County, 53% från vingården Sebastiano, 22% från Roll Ranch, 6% från White Hawk, 5% från Bien Nacido och dessutom 14% Grenache från Sebastiano. En fjärdedel av druvorna pressades i hela klasar och vinet fick ligga 12 månader på ekfat där lejonparten var begagnade.

I vinets doft hittade vi körsbär, hallon och blodapelsin tillsammans med vitpeppar, chark och järn. Munkänslan var något tjock och här fanns en svag bitterhet. Peppar och hallon återkom i smaken.

Vinet köptes på Sb i början av maj i år och kostade 319 kr. Även om Ojai Syrah Santa Barbara County är trevligt att dricka redan nu skulle jag rekommendera något år i ryggläge innan korkskruven åker fram. Vinet är slut på Sb men i december släpptes 2014 Syrah White Hawk från Ojai och av den finns det fortfarande flaskor kvar i några butiker. Priset ligger på 399 kr.

Vi drack 2014 Ojai Syrah Santa Barbara County till en klassisk lasagne al forno. Denna gång gjorde jag lasagnen med färska pastaplattor. Har för mig att det var Icas egna. Funkade toppen och allra bäst var det att plattorna passade perfekt i vår ugnsform. Annars var det inga hemligheter med lasagnen. Receptet påminde ganska mycket om det som finns i receptlistan till höger. En skillnad var att jag denna gång gjorde ragun med sofrito.

Lasagne al forno

2007 Shafer Cabernet Sauvignon One Point Five

2007 Shafer Cabernet Sauvignon One Point Five

Till köttbullar med potatismos, gräddsås, rårörda lingon och ättiksgurka plockar vi fram en tio år gammal Cab från Stags Leap District AVA i Napa Valley och Shafer Vineyards.  För den som vill veta mer om vinet och namnet, rekommenderas denna film.

One Point Five 2007 innehåller 99% Cabernet Sauvignon och 1% Petit Verdot. Doften är ganska mogen, Jenny kallar den mullig, och här finns svarta vinbär, björnbär, torkat kött, läder och en parfymerad ton. I smaken hittar vi både svarta och röda vinbär tillsammans med fat och kryddor  Ett riktigt, riktigt gott vin som är perfekt att korka upp nu. 

Köttbullar, potatismos, kokta morötter, rårörda lingon och ättiksgurka.

2011 Girard Petite Sirah

2011 Girard Petite Sirah

En uppmärksammad Petite Sirah från Girard som finns i beställningssortimentet på Sb. Denna årgång, 2011, fick hela 93 poäng av Wine Spectator i december för tre år sedan. För 249 kr borde vinet alltså vara bland det bästa man kan köpa på Sb just nu.   

Familjen Girard började göra vin i början av 1980-talet. Innan det hade man odlat och sålt druvor men nu hade det alltså blivit dags att sätta egna etiketter på druvjuicen. Det gick riktigt bra och Steve Girard Jr utökade verksamheten till Oregon. 1996 tog Steve beslutet att flytta hela verksamheten över delstatsgränsen. Vineriet i Kalifornien och namnet Girard, såldes till affärsmannen Leslie Rudd från Aspen. Tillsammans med vinmakarteamet Marco DiGiulio och Glenn Hugo dröjde det inte länge innan vinerna från det "nya Girard överglänste de som tillverkats före ägarbytet.

Terrific Wines är svensk importör av Girard. I beställningssortimentet finns, förutom den Petite Sirah som vi provat, också en Mt Veeder Cabernet Sauvignon och en Chardonnay. I ordinarie sortimentet finns dessutom en Old Vine Zinfandel för 199 kr. Aktuell årgång är 2014. Jag har inte skrivit om vinet sedan årgång 2009 och det måste snart vara dags igen. Förra gången tyckte vi vinet var riktigt bra, om än lite sött.    

Men tillbaka till den stora frågan – är 2011 Petite Sirah lika bra som Wine Spectator ville göra gällande? Mitt svar blir ett klart och tydligt "nja". Visst är det ett habilt hantverk men knappast något som slår undan fötterna på mig eller får världen att skälva.

Doften är i dag något knuten med svarta vinbär, körsbär och choklad tillsammans med sassafras, tobak och ett litet alkoholstick. Munkänslan är mjuk och ganska tjock. Syran är hög och sötman påtaglig. I smaken återkommer körsbär och svarta vinbär. Vi hittar också örter och en del kryddor. 

Nötchorizo, coleslaw och chips på sötpotatis, palsternacka och gulbeta.

2016 Spottswoode Sauvignon Blanc

2016 Spottswoode Sauvignon Blanc

Historien bakom vinfirman Spottswoode startade 1972 när egendomen köptes av Mary och Jack Novak. Fem år senare gick Jack bort och Mary fick själv arbeta vidare med den nyplanterade vingården. 1982 släpptes firmans första vin under etiketten Spootswoode – en Cabernet Sauvignon och i dag producerar firman två Cabernet,  två Sauvignon Blanc, en Syrah och en Albariño. Egendomen som ligger i utkanten av St. Helena, vid foten av Mayacamas Mountains, drivs numera av Marys döttrar Beth Novak Milliken och Lindy Novak. 

Spootswoode importeras av Divine och i beställningssortimentet på Sb finns Estate Cabernet Sauvignon (1499 kr), andravinet Lyndenhurst Cabernet Sauvignon (799 kr) och Sauvignon Blanc (375 kr). Inte direkt några budgetpriser men det vita vinets något ovanliga vinmakarmetod, 60% har fermenterats i rostfria fat, 35% i franska ekfat där 15% var nya och 5% på betongägg, gjorde mig oemotståndligt nyfiken*. Fatad Sauvignon Blanc tycker jag är en fantastisk läckerhet och efter vad jag läst skulle Spootswoodes variant vara något alldeles extra.

Druvorna till vinet kommer från ett antal vingårdar, bland annat Spottswoods egna, i Napa Valley (40%) och Sonoma Mountains (60%). Den som vill nörda ner sig riktigt kan anteckna att det handlar om klonerna 1, 6, Raucedo 3 och Sauvignon Musqué.

Hur som helst så tyckte både Jen och jag att 2016 Spottswoode Sauvignon Blanc är ett utomordentligt läckert vin som vi gärna skulle vilja ha många fler flaskor av. Vinet fungerade utmärkt till våra bakade potatisar med skagenröra men de hade varit spännande att prova till rätter som kanske var ännu mera anpassade till det mycket friska men samtidigt något avrundade vinet. Den rostade löken på våra potatisar gjorde till exempel stor skillnad på upplevelsen av vinet.

I den blommiga och samtidigt något kryddiga doften finns citrus, grönt äpple och stenfrukt. Den friska men nästan gräddiga smaken är komplex med bland annat apelsin, citron, krusbär och päron.  Här finns också en del vanilj. Utomordentligt gott och högsta betyg till Spottswoodes vinmakare Aron Weinkauf!

Bakad potatis med skagenröra.

*Uppgifterna är hämtade från Spottswoodes hemsida. På annan plats har jag även läst att vinet "was aged in 54% French oak barrels, 41% stainless steel tanks, and 5% concrete eggs".

2013 Alban Vineyards Syrah Patrina Alban Estate Vineyard

2013 Alban Vineyards Syrah Patrina Alban Estate Vineyard

Sedan 1980-talet finns det en grupp vinmakare/vinodlare i Kalifornien som kallar sig för Rhône Rangers. Gemensamt för dessa är att de hyllar och lyfter fram druvor från rhônedalen. John Alban, som kom in i matchen några år senare, var fast besluten om att det var rhônedruvor som gällde för hans del.

Alban Vineyards startades 1985 och i dag gör man vin på druvorna Viognier, Syrah, Grenache, Roussanne och Mourvèdre. I Patrina igår 100% Syrah som kommer från Albans olika vingårdar i Edna Valley. Enligt Johan Alban visar firmans vingårdsbetecknade viner i första hand jordmånstyp medan Patrina visar egendomens och firmans stil. Gott är det hur som helst. Jättegott!

I doften hittade vi vinbär, körsbär och jordgubbar tillsammans med gräs, mynta, lite järn och en del fat. Smaken är kryddig och örtig med röda och mörka bär och fat eukalyptus. Faten gör sig också påminda men här finns inget som sticker ut utan allt ar i fullständig balans och harmoni. Patrina har legat 22 månader på franska fat där en tredjedel var nya. Vinet har fin syra och är ganska lätt.

120 flaskor Patrina släpptes i webblanseringen 21 september men sålde inte slut. Dessa flaskor hamnar då i Sb:s butiker. Det finns i skrivande stund fortfarande flaskor kvar på Norrlandsgatan i Stockholm. Priset ligger på 799 kr.

Vi dricker Patrina till svensk entrecôte som vi serverar med citron, grönsallad och popovers med cheddar. De senare fungerade utmärk som alternativt tillbehör men nästa gång tänker jag hälla lite mer smet i formarna. Våra skapelser poppade inte över speciellt mycket... Popovers kalls tydligen pannkaksbakelser på svenska men även om de påminner om pannkakor i smaken, tycker jag att det är ett ganska dåligt namn. 

Popovers med cheddar

6 st

2 dl mjölk

2 ägg (vitor och gulor separerade)

2 dl vetemjöl

1/2 tsk salt

1-2 dl riven cheddar

Låt ägg och mjälk komma upp i rumstemperatur. Sätt ugnen på 175°. Vispa ihop mjölk, äggulor, mjöl och salt. Tillsätt cheddar. Vispa äggvitorna till ett fast skum. Vänd ner i smeten. Häll i muffinsformar och baka i ca 20 min. Öppna inte ugnen under tillagningen!

Entrecôte, sallad och popovers med cheddar. 

Popovers med cheddar

6 st

3 ägg 

2,5 dl mjölk

2,5 dl vetemjöl

en nypa salt 

3 msk smält smör

1,5 dl cheddarost, riven

Sätt ugnen på 200°. Vispa äggen. Rör i mjölk och därefter siktat mjöl och salt. Vispa tills smeten är jämn. Vänd ner riven cheddar och häll i smorda muffinsformar. Baka ca 45 min eller tills "bakelserna" fått fin färg och lyfts något ur formarna. OBS! Öppna inte ugnen under bakningen, åtminstone inte under de första 20 minuterna.

2014 Mount Eden Vineyards Chardonnay Santa Cruz Mountains

2014 Mount Eden Vineyards Chardonnay Santa Cruz Mountains

2014 var en ovanligt torrt vinår för i Santa Cruz Mountains och Mount Eden Vineyards gjorde endast endast 1495 lådor av detta vin. Via importören Johan Lidby har några flaskor letat sig till Sverige. De återfinns i beställningssortimentet på Sb och kostar 599 kr. 

För den förmögenheten får man ett härligt vin. Doften är fräsch, nästan vibrerande med citron (både färska och i form av citrusdoftande våtservetter!), mogna gula päron, banan, vanilj och fat. Smaken är smörig med citrus, persika och gula päron, Här finns också tropiska frukter, vanilj samt något som mest påminner om cirtonfromage.

Mount Eden Vineyards ägs och drivs sedan 2008 av Jeffrey och Ellie Patterson. Jeffrey började arbeta som assisterande vinmakare på firman 1981. Något år senare fick han ta över som  chefsvinmakare och Ellie blev firmans "business manager". 

Vi drack årgång 2013 av detta vin till pizza med kantareller och det blev toppen. Därför ville vi få med svampen även denna gång. Det blev en smarrig fiskgratäng på rödtunga med spenat och kantarellsås.   

Gratäng på rödtunga med kantarellsås.

2015 Ridge Zinfandel East Bench

2015 Ridge Zinfandel East Bench

100% Zinfandel från vingården East Bench i Dry Creek Valley.  Tag gärna en kort drönartur över vingården via filmen nedan. Vi räknade med att vinet skulle vara galet ungt men ville ändå prova direkt när de 1800 flaskorna släpptes på Sb den 20 oktober. Ridge påstår själva att vinet är bra nu (jag tror det skrevs i början av året) men kommer utvecklas under de kommande sex till sju åren.  Efter att ha provat är min rekommendation att inte lyssna på Ridge och låta flaskorna ligga åtminstone ett eller ett par år. Vi sparade en halv flaska i kylen och dag två var vinet väldigt mycket bättre än efter en halv dag i karaff.

I doften hittade vi en mix av röda och mörka bär som svarta vinbär och körsbär. Här finns också en del fat och vanilj. Vinet har legat 12 månader på lufttorkade amerikanska ekfat.10% var nya, 40% ett - två år gamla och 50% tre - fyra år gamla.

I munnen slås vi av vinets höga syra. Här finns en hel del tanniner. Vinbär och körsbär återkommer i smaken tillsammans med en del peppar. Som sagt, ett vin som bara blev bättre efter en dag i kylen. Det finns i skrivande stund forfarande flaskor kvar i 45 av Sb:s butiker. 2015 Ridge Zinfandel East Bench kostar 289 kr.

Ostburgare – rätt och slätt!

2014 Failla Chardonnay Sonoma Coast

2014 Failla Chardonnay Sonoma Coast

Failla är en ganska ung producent med vineri nära Howell Mountain i Napa Valley. Just nu handlar det mesta hos Failla, och alla andra i denna del av Kalifornien, om de fruktansvärda bränderna som fortfarande rasar och som i skrivande stund (söndag förmiddag svensk tid) dödat minst 40 människor och förstört närmare 7000 byggnader. Jag har ingen direktkontakt med Kalifornien utan förlitar mig på lokal press. En fullständig summering och vad förstörelsen innebär för vinnäringen i stort och för enskilda producenter och vingårdar, återstår fortfarande att se. 

2014 Chardonnay Sonoma Coast är gjort på druvor från de tre vingårdarna Olivet, Keefer Ranch och Flood Gate. Vinet har legat nio månader på den naturliga jästen i en mix av betongägg, nya och begagnade franska ekfat och rostfria fat. Sammanlagt gjordes 3000 lådor av vinet. 840 flaskor släpptes på Sb den 6 oktober för 349 kr styck. Det finns fortfarande ganska gott om flaskor kvar.  

Nedan finns en kort film om ett besök på Failla från flitiga vloggaren Sommvivant. Så vackert var det hos Failla, åtminstone före bränderna...

Fastän Failla har rykte om sig att vara mer nya- än gamla världen, tycker både Jen och jag att detta är en ganska klassist kalifornienchardonnay. I den något blommiga doften hittar vi fat, champinjoner, lime, apelsin, päron och persika. Smaken är smörig med bra syra, äpple, ek, marsipan och lakritsrot. Mycket bra och vi återkommer gärna till 2014 Failla Chardonnay Sonoma Coast.

Vi drack vinet till små kroppkakor och stekta kantareller. Galet gott!

För den som vill hjälpa de drabbade av bränderna i Kalifornien finns t ex Redwood Empire Food Bank.

Stekta kantareller och små kroppkakor som vi serverade med
smält smör och lingonsylt.

2015 Cambria Chardonnay Benchbreak

2015 Cambria Chardonnay Benchbreak

Med tanke på att detta vin från Cambria i Santa Maria kostar 189 kr på Sb, måste det vara ett av årets hittills bästa chardonnayköp. Det finns i skrivande stund flaskor kvar i 62 butiker runtom i landet. Det är bara att bege sig till någon av dessa och fylla korgen. Det har i alla fall jag gjort!

Cambria drivs av Barbara Banke tillsammans med Katie och Julia Jackson. Vinmakare är Jill Delariva Russel. Cambria gör endast vin på druvor som växt i de egna, hållbart brukade vingårdarna, och som tillverkas samt buteljeras i det egna vineriet. Bland vinerna från Cambria finns Viognier, Syrah och Pinot Gris samt olika varianter av Chardonnay och Pinot Noir. Priserna sträcker sig från $22 för 2015 Chardonnay Benchbreak till $80 för 2014 Pinot Noir Barbara's Clone 667.

2015 Chardonnay Benchbreak har doft med citrus (söt citron och grape), popcornsmör, champinjon och fat. Allt detta återkommer i den friska smaken tillsammans med ananas och en väldigt svag fatbitterhet. 

Denna första gång drack detta härliga vin till sesampanerade kycklinglår med ädelostdipp, grönsallad och ugnsrostad potatis. 

Sesampanerade kycklinglår med ädelostdipp. Serverades med en grönsallad och ugnsrostade potatisklyftor.

2015 Gnarly Head Viognier

2015 Gnarly Head Viognier

Någonstans har jag läst att Gnarly Head odlar bland annat Viognier på den över 500 ha stora och hållbart brukade vingården Clay Station i Lodi. På Gnarly Heads hemsida finns inte druvan, eller för den delen vinet, nämnt någonstans. Förlitar man sig på importören Ejoy kommer druvorna från "utvalda vingårdar i Lodi, Kalifornien". Kanske är Clay Station en av dem? Vingården har förresten fått sitt namn efter en gammalt diligensstation.

Gnarly Head, som bland annat gör en av de bäst säljande zinfandelvinerna i USA, är en av de många etiketter som ligger under Delicato Family Vineyards. Bland de andra som också finns på Sb kan nämnas Black Stallion, Irony och Brazin. Förutom dessa finns det åtminstone ett dussin till men inte alla finns att få tag på i Sverige. 

Gnarly Head Viognier är inte något stort vin men den mycket fruktiga och blommiga doften är förvånansvärt komplex. Här finns bland annat mango, ananas, citrus, päron och äpple men också gula blommor och skumgodis (Ahlgrens bilar). I smaken hittar vi krusbär, päron och tropiska frukter. 

Vinet fungerar riktigt bra till våra aningen kryddstarka stekta dumplings med olika dippsåsser men utan mat är Gnarly Head Viognier inte speciellt kul. Vinet framstår som något klumpigt och problemet ökar i takt med att värmen stiger i glasen. 89 kr på Sb.   

Stekta dumplings med dippsåser och sallad.

2015 Halcón Vineyards Pinot Noir Oppenlander Vineyard

2015 Halcon Vineyards Pinot Noir Oppenlander Vineyard

Oppenlander Vineyard ligger ungefär en och en halv km öster om den lilla staden Mendocino, tre timmars bilresa norr om San Fransisco. Vingården som ligger på hög höjd och bara några mil från havet, sägs vara en av de kallaste i hela Kalifornien. Jorden här är tunn och näringsfattig. Tyvärr hittar jag inte speciellt mycket information om vinet. Både Halcón och svenske importören Quaffable Wines har sorgligt dåligt uppdaterade hemsidor.

Halcón vineyards ägs och drivs av Paul och Jackie Gordon. Vin är parets stora intresse men fortfarande en hobby. Båda har heltidsjobb i San Jose och tar bilen till Mendocino på helgerna. Där, nästan 800 meter över havet i Yorkville Highlands AVA, har de två liten stuga och 4 ha vingård. 

Halcón, hök på spanska, har tagit sitt namn efter Hawks Butte, den högsta
punkten i området där deras druvor odlas. Klicka för karta.

De första vinerna som Halcón släppte var av årgång 2009. I portföljen finns, förutom den Pinot Noir vi provat, också en Syrah, en röd blend på Grenache, Mourvèdre och Syrah och vita Prado som är en blandning med Marsanne och Roussanne. Vinifieringen görs i San Francisco och endast naturlig jäst används. Produktionen ligger mellan 75 och 200 lådor av varje vin. 

Sötfruktiga 2015 Pinot Noir Oppenlander Vineyard doftar hallon, jordgubb och körsbär. Här finns örter, rosor, fat och även något metalliskt. I munnen är vinet ganska sött men med schysst syra som stramar upp det hela. Här finns både både röd och mörk frukt. Vi hittar körsbär, svarta vinbär, hallon, lakrits och fat. Jag gillar Halcón Pinot Noir. Ett mycket trevligt vin men kanske inte speciellt graciöst och elegant. Här handlar det mer om extra allt. Precis som jag vill ha det! 

Vi drack vinet till en kycklinggryta med kantareller, vitt vin, grädde, saffran och senap. 

480 flaskor 2015 Halcón Vineyards Pinot Noir Oppenlander Vineyard släpptes i det tillfälliga sortimentet på Sb i början av augusti. Det finns fortfarande flaskor kvar. Pris: 329 kr.   

Kycklinggryta med kantareller, vitt vin, grädde, saffran och senap.

2014 Melville Chardonnay Estate

2014 Melville Chardonnay Estate

Mera kantareller och mer Chardonnay! Denna gång blev anrättningen smördegspiroger som vi fyllde med smörstekta kantareller och lite lök. Jag sorterade ut de minsta svamparna och picklade dessa i en enkel 1-2-3-lag med kanelstång och några kryddpepparkorn. Dessa serverades vid sidan av tillsammans med stekt tomat och riven parmesan.

Vår Chardonnay kom denna gång från Melville Vineyards and Winery, ett av över 70 vinerier i Santa Ynez Valley. Melville startades 1989 av Ron Melville men då i Knights Valley, Sonoma County. 1996 flyttades verksamheten till Santa Barbara County. Ron och hans son Chad satsade på Chardonnay, Pinot Noir och Syrah. Sammanlagt har Melville strax under 50 ha vingårdar i svala Santa Ynez Valley. Allt vin gör man på sina egna druvor.  

2014 Melville Chardonnay Estate har ganska klassisk men komplex doft. Här finns fat, aprikos, melon och apelsinzest tillsammans med champinjon och saffran. Syran är ganska låg och vinet har smak av päron och äpple. Vi hittar också en aning mineral och vanilj. 

En helt OK Chardonnay som lider lite av den låga syran. Vinet släpptes på Sb 18 augusti och kostar 299 kr. Det finns forfarande ganska gott om flaskor kvar.    

Smördegspirog med kantarellfyllning, stekt tomat med parmesan och
picklade kantareller. Serverades med smält smör.

2013 SIXTO Chardonnay Frenchman Hills

2013 SIXTO Chardonnay Frenchman Hills

Kantarellsäsongen är här och för mig innebär det också att det är chardonnaytid. Jen och jag har hunnit med viner från flera olika producenter runtom i världen men inte alla har varit tillräckligt intressanta för att skriva om.

Men ett intressant och mycket, mycket bra vin är 2013 Frenchman Hills Chardonnay från SIXTO. Bakom etiketten står Brennan Leighton och Charles Smith. Brennan innehar posten som "director of winemaking" på Smiths K Wintners, eller om det möjligtvis numera heter Wines of Substance, och han gör också vin under den egna etiketten B. Leighton Wines.

Searching for Sugar Man

SIXTO har specialiserat sig på Chardonnay och i portföljen finns fyra viner som är gjorda på enbart denna druva. Vid sidan av Frenchman Hills finns ytterligare två vingårdsbetecknade och dessutom ett vin kallat "Uncovered" med druvor från flera vingårdar i Columbia Valley. Den senare finns i beställningssortimentet för 349 kr. Frenchman Hills, som med sina 489 kr är något dyrare, släpptes i det tillfälliga sortimentet i början av augusti. Det finns fortfarande flaskor kvar vinkällarbutikerna.

Vinets namn är inspirerat av den amerikanske musikern Sixto Rodriguez som den mycket uppmärksammade och oscarsbelönade dokumentärfilmen "Searching for Sugar Man" handlar om. Kanske var det så att folkmusikern Rodriguez glömdes bort och återupptäcktes och att Smith/Leighton på samma sätt vill återupptäcka bortglömda vingårdar. Krystat, javisst men har man så pass många etiketter som Charles Smith måste orken att hitta på nya namn börja sina någonstans...

Danish Butter Cookies

Orken att göra bra vin är det dock inte något fel på. Både jag och Jen slogs, bildligt talat, omkull av det härliga vinet. Årets hittills bästa Chardonnay!

Vinet är mycket aromatiskt och vi hittar päron, gula blommor, Danish butter cookies, citronkola och fat. I smaken finns färsk citrus tillsammans med citronsockerkaka, äpple och vingummi. Kommer på mig själv med att le fånigt efter varje liten sipp.

Kantarellpizza

Vi dricker det härliga vinet till en pizza verde med tre sorters kantareller (färska, smörstekta och picklade), tomat och mozzarella. Enkelt och mycket gott. Pizzan en riktig festmåltid tillsammans med 2013 SIXTO Chardonnay Frenchman Hills. Tack Charles och Brennan för årets stora överraskning. Jag kommer att köpa fler flaskor!

2014 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Old Vine

2014 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Old Vine

Old Vine är ett mycket luddigt begrepp men i det här fallet lämnar Seghesio Family Vineyards klara och raka besked. Genomsnittsålder på rankorna i Zinfandel Old Vine är 70 år och inga är yngre än 50. Rankorna tillhör familjerna Simi och Passalacqua i Alexander Valley respektive Dry Creek Valley.

Seghesio i Sonoma County är något av specialister på Zinfandel men odlar också Sangiovese, Petite Sirah, Barbera, Alicante Bouschet, Pinot Grigio, Arneis och Vermentino. Historien om Seghesio Family Vinyards började 1886 när Eduardo Seghesio utvandrade från Piedmonte och hamnade i Sonoma. Ungefär tio år senare planterade han sin första egna vingård i Sonoma. I dag ägs firman av Crimson Wine Group. Vinmakare är Ted Seghesio.

Vi dricker 2014 Seghesio Zinfandel Old Vine till spareribs som bakats i ugn ett par timmar och sedan hastigt bränns av på grillen. En teknik som bevarar smaken i revbenenspjällen mycket bättre än om man väljer att förkoka dem.  Gott blev det och fastän jag var orolig att vinet skulle vara alltför ungt, gjorde det, succé runt bordet. Ett bra exempel på riktigt seriös Zinfandel, även om jag inte föll pladask.

Doften är ganska klassisk med björnbär, svartpeppar och lite mynta. Svartpepparn och de mörka björnbären återvänder i smaken men nu i sällskap av vinbär, röda körsbär och katrinplommon. Sötman är ganska hög och smaken aningen tunn. 2014 Old Vine Zin släpptes på Sb i juni och det finns fortfarande flaskor kvar runtom i landet. Priset ligger på 299 kr.

Sommar, grill & Merlot del 2

Till den andra delen av sommarens merlotprovning (del 1 läser du här), hade vi bestämt att det skulle serveras grillat nötkött. Det blev varsin entrecôte med krossad ugnsgrillad potatis, grillad purjolök, salsa romesco och en kall crèm med dragon.  Smarrigt!

Uppdelningen av de sex olika merlotvinerna i de två provningarna gjordes slumpmässigt. Det finns säkert synpunkter på att vi till exempel borde provat de billigaste respektive de dyrare vinerna i olika flighter. Personligen tyckte jag att det var spännande att se hur de billigare stod sig i konkurrensen. I del 1 var det solklart att det dyraste vinet var bäst. Alla vi fem som testade vinerna satte 2013 Starmont Merlot som bästa vin. Skulle det bli ett liknande resultat denna gång?

2013 Frogs's Leap Merlot

Frog's Leap Winery

Kvällens första vin blev 2013 Frogs's Leap Merlot från Frog's Leap Winery i Rutherford, Napa Valley. Firman släppte sina första viner i början av 1980-talet och omkring tio år senare kom även en Merlot. I årgång 2013 är vinet gjort av 82% Merlot, 17% Cabernet Sauvignon och 1% Cabernet Franc. Jen och jag har provat vinet tidigare och tyckte mycket om det. 

Doften domineras av plommon, mörka körsbär samt en mix av mörka och röda bär. Vi hittar också vanilj och fat. I smaken återkommer bären och faten tillsammans med en del kryddor. Jättegott och här finns också en del mjuka tanniner. 

Frog's Leap importeras av Ward Wines och 2013 Merlot kostar 324 kr.

2015 Cypress Vineyards Merlot

Cypress Vineyards

Bakom Cypress Vineyards står Jerry Lohr, en av pionjär i Monterey och Paso Robles.  Jag vet inte mycket om Cypress Vineyards men det handlar om billiga viner som man valt att lägga under egen etikett istället för under namnet J. Lohr. Druvorna, 100% Merlot, kommer från ospecificerade vingårdar i Kaliforniens Central Coast. Vinet kostar 99 kr.

Förutom Merlot gör Cypress också en Chardonnay (som också den finns i Sb:s beställningssortiment) och en Cabernet Sauvignon. Importör är Galatea och 2015 Cypress Vineyards Merlot. 

Vinets doft domineras av plommon, körsbär och svarta vinbär. Här finns ganska gott om fat. Jag har ingen uppgift om hur länge vinet lagrats på ek. Smaken, med blåbär och björnbär, är mjuk och gles med nästan total avsaknad av tanniner. Alkoholhalten ligger på 13,9 procent.

Jag tyckte inte speciellt mycket om Cypress Merlot. Kan dock tänka mig att det skulle funka helt OK till grillat med massor av söt bbq-sås. Ungefär på samma sätt som en enkel Zinfandel.

2012 La Jota Merlot Howell Mountain

La Jota Vineyard Co.

Sista vinet i vår tvådelade merlotbonanza (nåja, sex viner uppdelade på två dagar kanske inte direkt är någon bonanza) blev 2012 La Jota Merlot Howell Mountain. Med en prislapp på 749 kr var vinet det överlägset dyraste i vår provning. Trots det respektingivande priset är vinet det sjätte billigaste på Merlot från Kalifornien i Sb:s beställningssortiment. La Jota importeras av Winemarket.

La Jota Vineyard Co. grundades 1898 när den schweiziske immigranten Frederick Hess köpte 130 hektar mark på Howell Mountain som han planterade vin på. År 2005 köptes La Jota av Jess Jackson.

Vinet är gjort på 100% Merlot. Druvorna kommer från La Jotas egen vingård och W.S. Keyes Estate Vineyard, en och en halv kilometer bort. Båda högt upp på Howell Mountain, en bra bit över Napa Valley. Vinet har legat 20 månader på franska ekfat där 86% var nya. Alkoholhalten ligger på 14,8% och sammanlagt gjordes 635 lådor Merlot av årgång 2012.

Vinet har tung doft av svarta vinbär, björnbär och blåbär. Här finns sherry- och marsipantoner tillsammans med mjölkchoklad, kaffe och cederträ. Massor av mörka bär återkommer i smaken tillsammans med några röda, fat, kaffe och lite mineral. 2012 La Jota är ett riktigt bra och komplext vin men alldeles för ungt i dag. Låt flaskorna ligga i åtminstone tre till fem år.

2013 Frog's Leap Merlot blev min vinnare.

Bäst i test

Det blev denna gång inte självklart att det dyraste vinet var det bästa. Min favorit blev härliga 2013 Frog's Leap Merlot Rutherford. 2015 Cypress Merlot gillade jag inte alls men det enkla vinet blev kvällens favorit hos andra provare. Unga 2012 La Jota Merlot Howell Mountain hade det ganska tungt denna gång även om någon av oss placerade det överst på pallen. 

Vinnare efter de två provningarna är utan tvivel Merlot. Om någon av oss tvivlade på druvans storhet, både i blandningar och på egen hand, har de två provningarna visat den bredd och det djup det går att åstadkomma i vin på Merlot. Fuck you, Miles!

Nu håller jag tummarna för att någon importör ska börja ta in merlotvin från min favortit – fantastiska Blackbird Vineyards i Napa Valley.   

Sommar, grill och Merlot del 1

Inför sommarens korta besök i Skåne, funderade jag på någon typ av tema inför de stundande grillkvällarna. Det tog mig inte särskilt lång stund att komma fram till att den röda tråden skulle bli Merlot från Kalifornien. Jag surfade in på Sb:s hemsida och beställde de sex "billigaste" merlotvinerna från delstaten som finns i beställningssortimentet. Prisspannet sträckte sig från 99 till 749 kr.

Reglerna i Kalifornien stipulerar att om en druva står utskriven på vinets etikett måste vinet vara gjort på minst 75% av denna druva. Att enbart titta på etiketterna gör det alltså omöjligt att säga om de sex vinerna är gjorda på 100% Merlot, om de är klassiska bordeauxblandningar eller någon annan vild mix av druvor.

2013 Starmont Winery and Vineyards Merlot

Starmont Winery and Vineyards

Första vinet i den inledande delen av vår provning visade sig vara en blandning med 87% Merlot och 13% Cabernet Sauvignon. Vinet kom från Starmont Winery and Vineyards i gränsområdet mellan Carneros och Napa Valley. 

Ända fram till 2005 var Starmont en del av Merryvale och gjorde enbart vitt vin på druvan Chardonnay. Men vägarna skiljdes delvis när Starmonts portfölj växte. Fortfarande är det familjen Schlatter som äger Starmont och man är en del av Merryvale Family of Wines. I dag gör Starmont vin på flera vita och röda druvor och vineriet är certifierat Napa Green Winery.

2013 Starmont Winery and Vineyards Merlot har en alkoholhalt på 14,5%. Vinet har legat 8 månader på franska fat där 20% var nya. 

Doften är, trots endast 13%, ganska klassisk CS med svarta vinbär och nyvässad blyertspenna. Här finns också choklad och körsbär. I smaken handlar det mycket om mörka bär och även här utmärker sig de svarta vinbären men nu i sällskap av plommon och kanske någon jordgubbe. Dessutom hittar jag toner från fatlagringen och örter jag inte lyckas precisera närmare. Vinet är saftigt och mjukt men med en del tanniner.

Starmont Merlot kostsar 285 kronor och importeras av Magnum Wine. 

2011 Murphy-Goode Merlot

Murphy-Goode Winery

Det andra vinet vi testade var gjort på 100% Merlot och kom från Murphy-Goode Winery i Sonoma County. Firman startades 1985 då man enbart gjorde vin på Sauvignon Blanc och Chardonnay. 2007 köptes Murphy-Goode av Jackson Family Wines. I dag gör firman flera olika viner i prisklassen $10-$45. 2011 Murphy-Goode Merlot kostar i 179 kronor i Sverige. Vinet importeras av Fondberg och i beställningssortimentet finns också en Chardonnay och en Zinfandel. Årgångarna 2008 och 2009 av den senare har jag provat och skrivit om. 

Murphy-Goode Merlot 2011 har frisk doft med blåbär, mörka körsbär och en hel del fat. Vinet har legat 7 månader på en blandning av franska och amerikanska fat där 10% var nya. I smaken dominerar körsbär och annan röd frukt och även här är fatlagringen påtaglig. Vinet innehåller en hel del mysiga tanniner och har en alkoholhalt som hamnat på 13,5%. 

2015 McManis Family Vineyards Merlot

McManis Family Vineyards

McManisär etiketten alla verkar känna igen. Det är kanske inte så underligt eftersom det finns vin från McManis Family Vineyards i alla Sb:s butiker och flera av dem har både rött (Petite Sirah), som finns i både flaska och på box, och vitt (Viognier). Däremot finns Merlot endast i beställningssortimentet. En flaska går lös på 129 kronor.

McManis Family Vineyards startades så sent som 1992 av Ron och Jamie McManis men de första åren såldes alla druvor vidare. Det var först i slutet av 90-talet som McManis egna vineri stod klart. I dag gör McManis, förutom Merlot och tidigare nämnda Viognier och Petite Sirah, flera andra viner på olika druvor. Fyra av dessa (Pinot Noir, Zinfandel, Chardonnay och Sauvignon Blanc) finns i beställningssortimentet på Sb. McManis importeras av Divine. 

Sammanlagt odlar McManis druvor på över 100 hektar runt staden Lodi, i norra Kaliforniens inland. Alla vingårdarna är "Certified Green" enligt Lodi Rules for Sustainable Winegrowing. 

2015 McManis Family Vineyards Merlot, som är gjord på 100% Merlot, doftar röda och mörka bär tillsammans med mynta (eller är det kanske sassafras?) mjölkchoklad och en aning mineral. 

Vinet har legat 6 månader på en blandning av amerikanska och franska ekfat, både nya och begagnade. Alkoholhalten ligger på 13,5%. 

I munnen känns vinet saftigt och smaken på gränsen till syltig med körsbär, björnbär och vanilj. Vinet är mycket mjukt och saknar nästan helt tanniner. 

Vid denna, liksom vid nästa merlotprovning, testade vi vinerna tillsammans med mat. Självklart var denna, eller åtminstone delar av den, tillagad på grillen. Med andra ord handlade det alltså om att ta reda på vilken av beställningssortimentets sex billigaste merlotviner som är det bästa grillvinet.

Denna gång åt vi grillad fläskkarré som serverades med en "potatissallad" gjord på skivad, friterad färskpotatis med limesmör, koriander och lite picklad jalapenõ. Till detta hade vi också en salsa på grillad majs. BBQ-såsen jag planerat skulle komplettera det hela, glömdes bort i kylskåpet. Saknad av ingen. Det blev faktiskt himla gott ändå. Mycket tack vare svåger Thomas som är suverän på att grilla kött. 

Det sista som återstår är så klart att redovisa hur rösterna föll och vilket vin som blev kvällens favorit. Det visade sig att denna gång sammanföll resultat och pris. Alla fem provare tyckte Starmont (285k kr) var det bästa vinet, att Morphy-Goode (179 kr) kom på andra och McManis (129 kr) på tredje. Stort grattis till Starmont Winery and Vineyards!

Lika överens skulle vi inte vara när vi gav oss på nästa tre merlotviner från Kalifornien. Men det blir i en annan post. 

Jolie-Laide

När Vinopia väljer att sälja vin på låda från Jolie-Laide i Sebastopol, Sonoma County, gäller det att hålla sig framme. Lådan innehöll en flaska vardera av Pinot Gris Rorick Heritage Vineyard och Valdiguié Rosé. Båda från 2016. 

Jolie-Laide, franska för fulsnygg, är en ung firma som endast gör cirka 500 lådor vin per år. Bakom vinerna står Scott Schultz som kom till Kalifornien från Chicago 2007. Ganska snart hamnade han som vinansvarig på Thomas Kellers Bouchon i Yountville. Sedan var steget inte långt till vinproducenterna Realm och Pax Mahle. I dag arbetar Scott med Wind Gap och Ryme Cellars men det är vinerna från Jolie-Laide som gjort honom till en storstjärna på den kaliforniska vinhimlen.

Vinerna från Jolie-Laide är ofta gjorda på druvor som inte tillhör de vanligaste på USA:s östkust. Eller vad sägs om Gamay, Melon och Trousseau Gris (som jag nämnt ovan var de viner vi provade gjorda på Valdiguié respektive Pinot Gris). I portföljen finns också viner på de lite vanligare druvorna, Syrah och Grenache. 

2016 Pinot Gris Rorick Herritage Vineyard 

Rorick Heritage Vineyard ligger i Calaveras County, någon timmes bilresa nordöst om Sacramento. Alltså ganska långt inåt landet och vid foten av Sierra Nevada. 2016 Pinot Gris är fotstampad och har legat på skalen i tre dagar. Det handlar alltså om ett i orange vin, även om tiden på skalen är relativt kort och Scott Schulz beskriver färgen som "Champagne like". Druvjuicen har fermenterats i en blandning av rostfria fat och neutrala ekfat.

I den blommiga doften hittade vi äpple tillsammans med päron och inte helt mogna jordgubbar, kryddade med lite vanilj. I smaken handlar det om smultron, apelsin och äpple, tillsammans med aningen kryddighet och mineral. Alldeles oerhört bra och vinet fortsätter prestera även när temperaturen är densamma som i rummet. Imponerande!

Vi dricker vinet till en förrätt på miso- och soyamarinerad salmalax med sallad på mango, gurka och avokado.

2016 Valdiguié Rosé

Druvan Valdiguié kommer ursprungligen från Frankrike där den går under flera olika alias. Den odlas främst i Languedoc-Russilllion där den kallas Gros Auxerrois. Andra namn kan vara Valdiguer, Quercy, Noir de Chartres eller Cahors Det senare namnet ska inte blandas ihop med området Cahors där Malbec är druvan som gäller.

I Kalifornien trodde man länge att det som visade sig vara Valdiguié var en klon av Gamay och kallade druvan Napa Gamay. När undersökningar visade att druvan i själva verket var Valdiguié blev det förbjudet att använda namnet Napa Gamay på vinetiketter. I dag finns det finns bara 120 hektar vingård med Valdiguié kvar i Kalifornien.

Vi drack 2016 Jolie-Laide Valdiguié Rosé till en härlig kycklinggryta med smakinspiration från Marocco och norra Afrika. Det fungerade strålande men vinet imponerade inte lika mycket på mig som jag förstått att det gjort på många andra som provat det. Jag tror inte att det enbart berodde på mina skyhöga förväntningar men de spelade självfallet in.

Vinet har en relativt återhållen, smått kryddig doft med hallon, jordgubbar och äpple. Här finns också en del apelsin och citron. Vi hittade även lite härliga vingummin och en del mineral. Smaken är ganska kartig med smultron, melon, citrus och apelinfestis. Syran är relativt hög, det märks att druvorna plockats tidigt. Fermentering har skett i en mix av rostfria och neutrala ekfat.

Absolut ett bra vin men jag hade nog väntat mig mirakel och blev något besviken på 2016 Valdiguié Rosé. Man bör betänka att vinerna kostar en hel del. Boxen från Vinopia gick lös på 894 kronor. Å andra sidan var 2016 Pinot Gris så vansinnigt trevlig att bara den kunde jag betalt nästan vad som helst för.