Zinfandel - sanslöst populär

De flesta som läser detta känner säkert till att den italienska druvan Primitivo är identisk med den i Sverige populära amerikanska druvan Zinfandel. Sedan 1999 får Primitivo på vinetiketter i EU kallas Zinfandel och vice versa. Därför finns det i dag ett antal viner från italienska Apulien med namn och etiketter som snarare för tankarna till guldrusch och kofösare än till den italienska stövelklacken. Viner som med största sannolikhet är svåra att hitta i någon vinbutik i Bari eller Brindisi.

Dessutom finns det på Sb några amerikanska viner som är gjorda på kalifornisk Zinfandel men som inte finns att köpa i USA. Jag har inte varit speciellt nyfiken på någon av dem men när jag i julas besökte en Sb-butik som hade fyra av dessa billiga viner på hyllorna slog jag till. Nu har vi testat dem mot varandra för att försöka utröna om de är något vi skulle kunna tänka oss att dricka mer av.

Först ut i vår provning är The Ultimate Zin 2012 för 81 kr. Producent är House of Big Wines som enligt leverantören The Wine Team "använder sitt kunnande och expertis för att ta fram några av vinvärldens mest konkurrenskraftiga och populära produkter" men som inte har någon hemsida som jag kan hitta. Från samma producent och leverantör kommer också Lynx Petite Sirah som precis som The Ultimate Zin, inte finns att köpa i USA. Vi har smakat Lynx Petite Sirah men fann vinet ointressant.

Ultimate Zin blev utsedd till "Best value: 70–79 kr" på Vinordic Wine Challenge 2013. Även om det inte är något pris som vi sätter någon större tillit till, bådar det gott men vi blir grymt besvikna. The Ultimate Zin har en syltig doft med björnbär, blåbär och körsbär som totalsabbas av en kemisk, ganska vedervärdig ton. Smaken är bättre men ointressant. Här finns bär, aningen salmiak, hög sötma och en del fat. Några tanniner har letat sig in i vinet som enligt uppgift ska vara gjort på 100% Zinfandel. Alkoholhalten ligger på 13,5%.

Över till två "svenska" viner. Prohibition Zinfandel 2013 för 101 kr och 2012 Amazin' Zinfandel som kostar 81 kr, är nämligen båda producerade av Prime Wine Sweden.

2012 Amazin' Zinfandel har precis som det förra vinet en alkoholhalt på 13,5% och är gjort på 100% Zinfandel. Doften är bland det märkligaste jag stött på i vinsammanhang. Det är betydligt mer parfym än druvjuice. Vill man vara snäll kan man nämna björnbär och plommon men främst handlar det om parfym, rökelse och en aning ceder. Trots den i sammanhanget ganska moderata alkoholhalten sticker vinet i näsan. Sammantaget blir det hela både märkligt och en smula obehagligt.

Den fruktiga smaken är något bättre. Här finns körsbär och plommonmarmelad tillsammans med rökighet. Vinet är mycket mjukt.

2013 Prohibition Zinfandel är det vin som i denna mediokra samling kniper sistaplatsen i våra protokoll. Det är framför allt två saker som gör Prohibition till förlorare. Dels den kemiska doften med körsbär, hallon och kattlåda, dels den galet ointegrerade alkoholen som jag är rädd ska ge mig brännblåsor i munnen. Alkoholhalten ligger på 14, 5%. På vinets pluskonto kan nämnas att Prohibition är det minst syltiga av vinerna. Finns i SB:s beställningssortiment och kostar 101 kr. Också detta vin är gjort på 100% Zinfandel.

Det sista vinet blev det vi gillade bäst av de fyra men gott var det inte. Charles Smith och Charles Bielers hemsida har ingen information om Charles & Charles Zinfandel men på importören Vinovums sida är det utnämnt till "Årets succé" Vinet är gjort på 90 % Zinfandel, 6 % Merlot och 4 % Syrah. Druvorna kommer från Lodi, Mendocino och Lake County i Kalifornien.

Vinet har doft av röda bär, främst smultron. Här finns också en tydligt örtig ton. Smaken handlar om körsbär och blåbär. Några tanniner hittar vi också men vinet känns ganska glest.

Vi provar vinerna till två varianter på högrevsburgare med engelsk lagrad cheddar. Den ena dressar vi med guacamole och riven feta och den andra gör vi lite hetare med en fruktig bbq-sås och skivad rödlök.

Tja, vad ska man säga? Är det kanske så sorgligt att vi växt ifrån enkel, syltig Zinfandel eller är de fyra ganska udda fåglarna helt enkelt mycket sämre än min gamla favorit Ravenswood Vintners Blend?

2012 Ledge Garnacha Los Topos

2012 Ledge Garnacha Los Topos

Under hösten tillbringade jag ett antal tunnelbaneresor tillsammans med Martin Gelins och Emil Arvidsons mycket intressanta och välskrivna bok Den nya amerikanska maten: En resa genom världens roligaste matkultur. I boken nämns rätten Cauliflower t-bone som gjort succé på Superba Snackbar i Los Angeles och jag tänkte direkt att det här måste jag försöka mig på. Boken innehåller inte några recept och jag föreställde mig ett stort antal försök hemma i köket innan blomkålsbiffarna skulle kunna föreställa något...

Gelins och Arvidsons bok rekommenderas
varmt till alla matintresserade.

Nu visade det sig dock att det räckte med en enkel sökning för att få fram recept på kock Jason Neronis berömda rätt och slutresultatet blev ännu bättre och godare än vad jag kunnat föreställa mig. Ett ganska fantastiskt sätt att handskas med ett vanligt blomkålshuvud!

Blomkålen som skurits i skivor, sjuds först i en "buljong"
med bland annat vin och steks sedan i olja.

Blomkålsbiffarna serverade vi med chimichurri och en sallad på spenat, päron och rostade pekannötter. Supersmarrigt! Att dricka till kändes Grenache som rätt val och vi plockade fram en flaska Los Topos Garnacha från Ledge Vineyards i Paso Robles.

Vinet importeras av Divine och fanns under hösten i beställningssortimentet på Sb men har tagit slut. Sammanlagt producerade Ledge 116 lådor Garnacha Los Topos 2012 och priset i Sverige var 299 kr.

Los Topos Garnacha har en trevlig doft med körsbär och cassis tillsammans med viol, choklad och vanilj från fatlagringen. Vinet har legat 18 månader på en blandning av nya och begagnade franska fat. I munnen upplevs vinet som koncentrerat och tätt. Det innehåller ganska rejält med torra tanniner. Smaken är fruktig och bärig med körsbär, plommon och blåbär. Här finns också gott om choklad och vanilj.

Vi gillade Grenache Los Topos 2012 men just nu imponerar det inte överdrivet mycket. Kanske behöver det några år i källaren innan det visar sig från sin bästa sida.

Cauliflower T-Bone Steak med chimichurry och en sallad på spenat,
rödlök, päron och pekannötter.

2012 Calera Pinot Noir Central Coast

 2012 Calera Pinot Noir Central Coast

Det var flera år sedan jag åt gräsand men eftersom jag bara har goda minnen, bland annat från utmärkta men tyvärr kortlivade restaurang Zee hemma i Hammarby sjöstad, var det självklart att tacka ja när erbjudandet om att laga till en fågel dök upp under julsemestern. Själva matlagandet gick väl sådär men problemen var inte större än att de gick att rätta till och slutresultatet blev riktigt skapligt. Jag sneglade på ett recept från Norrmejerier men tog mig friheten att ändra en del.

I närmaste Sb-butik köpte jag en flaska baspinot från Calera i Hollister, en liten stad i San Benito County, Kalifornien som inte har någonting med barnkläder från Abercrombie and Fitch att göra. Jag har provat flera tidigare årgångar av vinet och har med något undantag aldrig blivit besviken. Det blev jag inte denna gång heller.

Druvorna kommer från flera vingårdar och Calera listar dessa på vinets baksidesetikett. Snyggt! Vinet har en ganska kryddig doft med mogna hallon, körsbär och lite jordgubbar. Här finns också inslag av örter, choklad och fat. Det har legat 11 månader på franska ekfat där 10% var nya. Fatlagringen gör sig påmind även i den sötfruktiga och kryddiga smaken som är fullproppad av röda bär. En snygg, enkel och balanserad Pinot Noir från Kalifornien. En bra årgång och som vanligt ett högt betyg till Josh Jensen och Calera.

2012 Calera Pinot Noir Central Coast finns fortfarande i ganska många av Sb:s butiker runtom i landet. En flaska kostar 221 kr. Rekommenderas!

Rårörda havtorn

1 paket a 225 g frysta havtorn
1 dl socker

Tina bären. Blanda med socker och rör tills det löst sig. Smaka av och tillsätt ev mer socker om bären är för syrliga. Servera till samma rätter som lingon eller till desserter.

Gräsand, sås, brysselkål, potatis- och sellerimos med rårörda havtorn.

Nyårsmiddag

Eftersom jag både gillar att titta på fiskar och att äta upp dem,
fick jag en fisk på mitt bordsplaceringskort. 

På nyårsafton var det naturligtvis fest med mat, massor av bubbel och en del stilla vin. Detta inlägg är mest bilder men även lite text och det mesta är bara en förevändning för att lägga ut det enkla receptet på majssoppan som jag har fått förfrågningar om.

Majssoppa

Till förrätt serverade vi en enkel majssoppa med några popcorn som garnering. Majssoppan innehåller chili och kan göras så het man önskar. Varje gång vi lagar soppan skiljer sig hettan från tidigare tillalningar.

Majssoppa

6 pers

1 gul lök

1 röd chili, eller välj sort efter hur stark du vill ha din soppa.Vi har bland annat provat med Birdseye och Jalapeno.

2 påsar fryst majs a 415 g (Vi använder ICA:s I Love Eco)

vatten

kycklingfond

2 dl grädde

salt

Hacka lök och chili. Ta bort kärnor och mellanväggar från chilin om du vill ha en mild soppa. Använd annars allt! Mjuka upp chili och lök i kastrull på svag värme. Häll de frysta majskornen i kastrullen. Tillsätt vatten så det precis täcker majsen. Koka upp och låt koka 5 minuter. Kör soppan i mixer. Sila soppan. Tillsätt grädde och kycklingfond. Smaka av med salt. Servera gärna med några popcorn och skivad chili.

Bourbon and Spicy Ginger Soda. Ni som läst receptet nedan lägger säkert
märke till att jag glömde päronskivan.

Jag tycker vin och soppa med några undantag är svårt. Från detta faktum föddes idén att servera en något kryddig drink till den småheta soppan. Att det skulle vara bourbon till majssoppan med popcorn kändes som en självklarhet. Drinken som är en uppdaterad variant av bourbon och ginger ale, är skapad av kocken Hugh Acheson på restaurang 5&10 i Athens, Georgia. Jag hämtade det från tidningen med det fantastiska namnet Garden & Gun.

Bourbon and Spicy Ginger Soda

1 glas

Börja med att göra en ingefärssirap.

1 dl strösocker

1 dl vatten

150 g ingefära

Riv ingefära grovt på rivjärn. Lägg i kastrull med socker och vatten. Koka upp och rör om så sockret löser sig. Låt svalna. Sila ut ingefäran och kyl sirapen.

is

8 cl bourbon

2 cl ingefärssirap

6 cl sodavatten

päron eller persika i skivor

Fyll ett glas med is. Tillsätt bourbon och ingefärssirap.  Fyll på med sodavatten. Garnera med päron- eller persikaskiva

Till huvudrätt åt vi ugnsbakad torskrygg med hackad persilja i olja, pinjenötter, blomkålspuré och rostade körsbärstomater. Till detta drack vi Ladoix Le Clou d'Orge Domaine Gagey från Louius Jadot, en frisk Chardonnay med lite mer fat i både doft och smak än vad vi väntat oss. I doften hittar vi också gröna äpplen, melon och grape tillsammans med smör och champinjoner. Vinet har hög syra och smak av äpple och citrus. Kostar efter skattehöjningen 201 kr och det finns fortfarande flaskor kvar runt om i landet

Ugnsbakad torskrygg med hackad persilja i olja, pinjenötter,
blomkålspuré och rostade körsbärstomater.

Till dessert bakade vi den godaste pekannötspaj jag vet och serverade med lite lättvispad grädde och ett glas Aussieport från Two Hands. Vinet som är gjort på Tinta Amarela och Shiraz var utmärkt gott men aningen mindre sött än vad jag väntat mig. Därför var det inte helt perfekt till pajen. 

Trots att det redan blivit vecka 2 vill jag passa på att önska alla ett Gott Nytt 2015! Tack för 2014 och jag hoppas ni vill hänga med mig under det kommande året. /Johan P

Texas State Fair Pecan Pie

2012 Lompoc Wine Co. Pinot Noir Sta. Rita Hills

 2012 Lompoc Wine Co. Pinot Noir Sta. Rita Hills

Lompoc Wine Co som startades 2012 har ingen hemsida. Sashi Moorman och Rajat Parr tycks tro att deras senaste projekt ska hitta kunder ändå. Självklart har de rätt i det. Duons etiketter Sandhi Wines och Domaine de la Côte har de båda gjort braksuccé och alla vinintresserade är så klart nyfikna på om de båda ska lyckas med att göra vin på Pinot Noir från Santa Rita Hills AVA, som inte kostar skjortan?

Först korta presentationer: 

Rajat Parr är sommelier på Mina Group som driver ett tjugotal lyxiga restauranger runtom i USA. Han har (tillsammans med Jordan MacKay) skrivit boken Secrets of the Sommeliers. 

Sashi Moorman är före detta kock och numera är vinmakare på Stolpman Vineyards. Han driver också Piedrasassi som förutom att göra vin, även är ett bageri.

Avsaknad av hemsida det svårt att hitta tillförlitlig information om 2012 Lompoc Wine Co. Pinot Noir Sta. Rita Hills. Jag har förlitat mig främst på information från KL-wines och Michael Skurik Wines men de ger i vissa fall motstridig information. Har vinet legat på neutrala ekfat eller var några nya? Har några hela klasar varit med och jäst?  Stämmer informationen om vingårdarna? Jag vet inte och lägger därför in en rejäl brasklapp angående informationen nedan. 

Druvorna till Lompoc Wine Co. Pinot Noir Sta. Rita Hills kommer från vingårdarna Rita's Crown, Bentrock och välkända Sanford & Benedict. Sammanlagt gjorde Parr och Moorman 645 lådor av vinet. Det importeras till Sverige av Vinopia och finns i beställningssortimentet för 290 kr.

Vi dricker 2012 Lompoc Wine Co. Pinot Noir Sta. Rita Hills till en vintrig rätt på bland annat butternutpumpa, champinjoner, grönkål och pinjenötter. Denna serverades med ugnsgrillade kycklingben med smak av senap och lönnsirap. Smaskens blev det men tyvärr glömde vi fotografera och därför återkommer vi med recept nästa gång den lagas.

 

2012 Lompoc Wine Co. Pinot Noir Sta. Rita Hills är ett vin vi tycker väldigt mycket om! Det har en maffig, mycket bärig doft med mörka körsbär och hallon. I den kryddiga smaken finns hallon, salmiak och bra syra. Strålande bra, även om det inte är något världsklassvin. Parr/Moorman har lyckats igen. Det här vill jag dricka mer av!