2013 G.D. Vajra Langhe Bianco

2013 G.D. Vajra Sauvignon Blanc Langhe Bianco

Fredag 21 augusti släpptes 1200 flaskor av denna 100% Sauvignon Blanc från G.D. Vajra i den lilla piedmonska byn Vergne. Enligt importören Moestue Grape Selections är det första gången Vajra gör vin på enbart Sauvignon Blanc. G. D. Vajra har själva ingen information om vinet på sin hemsida. 1200 flaskor blev det och alla skickades till Sverige. Det tycker jag är bra men Jen håller inte med mig.

Medan jag gillar det mjuka, runda och blommiga vinet är Jen mer tveksam. Att det inte kommer att passa som hand i handske till vår mat är en helt annan sak och knappast något man kan lasta vinet för... 

Kräftor är långt ifrån mitt favoritskaldjur men några brukar ändå slinka ner varje år. Någon riktig kräftskiva blev det däremot inte detta år. Anledningarna var flera:

• två gäster vilket känns för litet för en skiva
• vi drack vin istället för öl och snaps och sjöng således inte några snapsvisor
• inga kulörta lyktor hängde i taket
• den obligatoriska västerbottensostpajen fanns inte närvarande 
• lustiga hattar och knäckebröd saknades

Kräftor ville vi trots allt inte vara utan och vi köpte därför en burk svenska signalkräftor. Istället för den överskattade västerbottensostpajen bakade vi en pizza med stekta- och picklade kantareller. De picklade svamparna lade vi på efter pizzan blivit gräddad.

Istället för tomatsås mixade vi persilja, lite kapris och en klyfta vitlök med olja. Helt kunde vi inte hålla oss borta från Västerbottensosten och den fick fungera som pizzaost. Vi slängde också på några pinjenötskärnor. Det blev gott men knappast idealiskt till Sauvignon Blanc.

Pizza med persilje- och kaprisolja, Västerbottensost, pinjenötskärnor
och två varianter på gula kantareller.

Vinet har en något kryddig doft med äpple, krusbär och nässlor. Smaken är frisk och fruktig med grönt äpple, melon och citrus. Svagt i bakgrunden hittar vi också något vi inte riktigt kan beskriva närmare än att det hör hemma bland städskåpets kemtekprodukter.

Trots detta är 2013 G.D. Vajra Langhe Bianco ett trevligt vi vi gärna dricker mer av! Det kostar 149 kr och finns i tillfälliga sortimentet på Sb.

2011 Turley Zinfandel Fredericks Vineyard

'

2011 Turley Zinfandel Fredericks Vineyard

För många zinfandelfantaster finns det inget bättre än Turley Wine Cellars. Tom Lee som ligger bakom The Zinfandel Chronicles, skrev till exempel tidigare den här månaden "With all due respect to Carlisle, Ridge and Bedrock these are arguably the best Zinfandels in California".

Jag skulle inte sticka ut hakan lika långt. Dels har jag inte provat speciellt mycket från Turleys, dels har jag inte blivit jätteimpad av dem. Kanske för att mina förväntningar varit för högt ställda. Det är utan tvekan både stora och bra viner men att de skulle vara bättre än Ridge och Carlisle (Bedrock har jag aldrig provat), kan i alla fall inte jag hävda. För övrigt är 2005 Nickel & Nickel Ponzo Vineyard den bästa Zinfandel jag (hittills) smakat!

Den bästa zin jag provat!

Historien om Turley Wine Cellars började när Larry Turley någon gång på 1970-talet träffade John Williams. Tillsammans startade och drev de framgångsrika Frog's Leap Winery i Rutherford, innan Larry sålde sin andel och startade eget 1993. De första två åren var Larrys berömda syster Helen vinmakare på Turley. Helen Turley kan sägas vara ansvarig för husets stil med kraftiga, alkoholstarka viner gjorda på solmogna druvor och naturlig jäst. 

I dag har Turley vinerier i både Templeton och St. Helena. Sammanlagt gör firman ungefär 16.000 lådor vin varje år. Man gör i dag 34 olika viner. Det mesta är single vineyard Zinfandel och Petite Sirah men Cinsault, Cabernet Sauvignon, Sauvignon Blanc, en röd blend på Grenache och Carignane samt en vit på Roussanne och Grenache Blanc finns också i portföljen.

Turley importeras av Divine. 2011 Zinfandel Fredericks Vineyard släpptes i beställningssortimentet i början av förra året och kostade då 459 kr. Den är sedan länge slutsåld. 

Fredericks Vineyard som ursprungligen hette Weiss, ligger på ganska hög höjd i Sonoma Valley. Vingården planerades 1937 och har ända från början brukats ekologiskt. Vi dricker vinet till cheddartung men hyfsat mild enchilada med carnitas och champinjoner. Det fungerar utmärkt!

Enchilada med carnitas

Vi luftar det unga vinet en hel dag. Doften är bärig. Här finns körsbär, björnbär, blåbär och jordgubbar. Vi hittar också mjölkchoklad, kryddor och ett litet alkoholstick. Alkoholhalten är höga 15,9% men den känns inte alls i när vi smakar. Munkänslan är ganska tjock och tuggig men vinet är mjukt som sammet.

Vinet har ganska hög syra, aningen tanniner och smakar mycket. Här finns framför allt björnbär och körsbär tillsammans med choklad, viol och peppar. Ett gott hantverk av Turleys unga vinmakare Tegan Passalacqua men för att bli bäst i min bok krävs det faktiskt ännu mer.

2011 Ridge Chardonnay Monte Bello

2011 Ridge Chardonnay Monte Bello

Jag har tidigare utnämnt 2007 Vineyard of Pasterick Syrah till semesterns bästa (röda) vin. 2011 Chardonnay Monte Bello från Ridge Vineyards knep med lätthet samma utmärkelse i kategorin vitt. En fantastiskt bra Chardonnay från the Golden State. Fast i ärlighetens namn måste det sägas att konkurrensen inte var speciellt hård. Vi har helt enkelt druckit alldeles för lite vitt!

Men även om vi hade hinkat i oss massor av vita viner hade det varit svårt att knäcka Ridge Monte Bello 2011. Vi var fyra runt bordet som var rörande överens om vilket fantastiskt vin vi hade i glasen! Doften är komplex men klassisk Cali Chardonnay. Här finns gula plommon, päron, citron, smörkola och fat tillsammans med gula blommor, vanilj och smör. I smaken hittade vi äpple, citrus, melon, smör, mineral och cashewnötter. Initialt också lite ekbeska men den blåste bort efter några timmar i karaff. Eftersmaken sitter i länge.

Istället för att rabbla fakta om vinet lämnar jag över till vinmakare Eric Baugher som berättar det mesta man vill veta.

I december förra året, när jag köpte 2011 Ridge Chardonnay Monte Bello, kostade en flaska 479 kr. Samma månad släppte importören Vinunic 180 flaskor 2012 Ridge Chardonnay Estate som kostade mer än en hundring mindre. Även om det inte är rättvist att jämföra olika årgångar tycker jag att den enklare Estate håller mycket hög klass varje årgång och frågan är om inte den trots allt är ett bättre köp. Kanske speciellt for oss som inte lagrar utan dricker upp vinerna inom något år?

Pasta limone

Vi drack 2011 Ridge Chardonnay Monte Bello till bakad torskrygg, beurre blanc, kantareller och grillad tomat. Dumt nog tog jag ingen bild och slänger istället in ett foto på pasta limone som vi åt som primi.

Till pastan drack vi också fatad chardonnay men med ett helt annat uttryck än Momte Bello.  2013 Jean-Marc Brocard Chablis 1er Cru Fourchaume är mineraligt med gula äpplen, citrus och lite smör. Ett gott vin om än inte storslaget.

Vino och Pike & Joyce

Sommarens Skånesemester är slut. Sista kvällen blev det bbq tillsammans med nära och kära. Vi började utomhus men det lynniga vädret gjorde att vi efter förrätten fick flytta under tak. Till huvudrätt grillade vi en laxsida som serverades med kokt potatis, majonnäsglacerad och grillad sparris och en citrusaioli med lime, blodgrape och apelsin. Smarrigt! 

Jag provade denna gång att lägga bitar av körsbärsträ i grillen. Dessa var ungefär 10 cm långa och diametern kanske hälften. Jag slängde in tre bitar och det blev en fantastisk rökutveckling. Väldigt mycket mer än från rökflis. Lax blir färdig ganska snabbt på indirekt grill och en temperatur en bit över 200°. Det tog inte mer än cirka 15 minuter. Hade det behövts längre tid skulle eventuellt all rök ställt till det och slutresultatet riskerat att bli besk och eländigt.  

Till maten ställde vi fram rosé från Washington State och väl kyld Pinot Noir från Adelaide Hills i Australien. Det var inte helt enkelt att välja mellan det rosa och det röda vinet. Båda var mycket goda i all  sin enkelhet. 

Jag tog inga anteckningar under kvällen och kan därför inte uttala mig speciellt ingående om Vino Rosé från Charles Smith. Däremot har Jen och jag druckit det australiensiska vinet ytterligare en gång och var då lite noggrannare med att skriva ner våra intryck.

Det jag kan berätta ur minnet om 2014 Charles Smith Wines Vino Sangiovese Rosé är att vinet doftade smultron, körsbär och örter, att det smakade jordgubbar, att syran var hög och att jag gillade det! 

Vino Sangiovese Rosé finns i beställningssortimentet och kostar 119 kr. Importeras av Handpicked. Hade sommaren varit lite längre hade jag beställt en låda...

Jag tycker det är fantastiskt trevligt med kylt rött vin  när det är sommar och varmt och Pinot Noir är den druva som detta fungerar bäst med. Det var en het kväll på enkla men smått fantastiska L'Entrecote på Rue Saint St Benoît i Paris 6:e arrondissement, jag fick smak för att svalka mig med rött vin. Naturligtvis försvinner en del komplexitet och nyanser när vinet kyls men handlar det om enklare varianter kanske det spelar mindre roll. 

När vi drack 2013 Pike & Joyce Pinot Noir Rapide till lax,  hade jag kylt vinet till runt 10°. Andra gången var det aningen varmare, ca 16-17°. Det det räcker att Rapide är bara aningen kylt för att det ska fungera bra. Riktigt bra till och med! Det är först när vinet närmar sig rumstemperatur som det faller igenom och blir mindre roligt. 

Doften är full av saftiga hallon, körsbär och blåbär. Här finns också lite fat och till och med en del knallpulver. Vinet har legat nio månader på fransk ek. Hur stor andel av faten som var nya har jag inte lyckats ta reda på. Smaken är bärig med plommon och jordgubbar. Här finns en del mjuka tanniner och trevlig syra. 

Pike & Joyce i Adelaide Hills, gör vita viner på flera olika druvor men röda endast på Pinot Noir. Tydligen har man tidigare även haft en Merlot i Portföljen men det projektet verkar numera vara nerlaggt. Firman har 25 hektar vingårdar.  Ungefär hälften är planterade med Pinot Noir och förutom denna druva odlas också Pinot Gris, Sauvignon Blanc och Chardonnay. 

Rapide är firmans enklaste Pinot och 2013 var första årgången av detta vin.  I skrivande stund finns Rapide i 45 av Sb:s butiker och en flaska kostar 119 kr. Jag kommer att köpa några till och servera till gåsmiddagen i november. Så bra är vinet!

Glace-sandwich

Till sist några rader om ett mindre sommarprojekt jag ägnat mig åt. Det hela började med att Jen och jag åt varsin strut med favoritglassen Hansens Flødeis när vi var på besök i danska Hornbæk. Vi började tala om hur gott det skulle vara att ta bort den smaklösa glassen från en GB Sandwich och ersätta den med riktig gräddglass. Vi enades ganska snabbt om att det förmodligen skulle smaka ganska fantastiskt. Väl tillbaka i Sverige kunde jag inte släppa tanken på denna förbättrade klassiker. Skulle man kanske till och med kunna baka egna glasskex?

Sandwich är förresten en av GB:s äldsta glassar som fortfarande finns på kartan. Den lanserades 1972. Då kostade glassen 1 kr. Enligt SCB:s konsumentprisindex har priset på livsmedel ökat med 27% sedan 1994. Glass ligger något högre med 30%. Priset på en GB Sandwich har under samma tid fördubblats! Siffrorna är från 2014

Efter denna utvikning återvänder jag till mitt glassprojekt.  Eftersom det var semester, Jen hade dragit till Italien och jag inte gillar att ligga på stranden, började jag experimentera och efter ett par försök blev det riktigt bra! En rolig detalj var att jag använde glass i kexsmeten. Jag har provat det även när jag bakat andra kakor och det tillför en extra dimension till kakorna, även om det verkar göra så att de torkar fortare. Detta är inget problem hos mig eftersom jag ändå har käkat upp allt, långt före det händer.

Sandwichkex till glass

1 dl smält osaltat smör

1/3 dl strösocker

1/3 dl rörsocker

1 dl gräddglass choklad

1 ägg

1/2 tsk vanilj

1/2 tsk bikarbonat

4 dl vetemjöl

Blanda smält smör och socker. Mixa i glass och kör vidare tills den smält och det blivit en jämn smet. Tillsätt ägg, vanilj, bikarbonat, salt. Mixa slätt. Tillsätt därefter mjölet under omrörning, lite i taget. Arbeta in mjölet men stäng köksmaskinen så snart allt är blandat.

Lägg degen i plastpåse och kyl i minst 1 h. Sätt ugnen på 175°. Kavla sedan ut degen tunt. Använd t ex dubbla bakplåtspapper. Grädda mitt i ugnen ca 5-6 min. Låt  svalna på galler.        

2013 Michael David Winery Cabernet Sauvignon Freakshow

2013 Michael David Winery Cabernet Sauvignon Freakshow

Du som inte gillar fat kan sluta läsa nu. Freakshow från Michael David Winery i Lodi är med största sannolikhet ingenting för dig, trots ett slagkraftigt namn och uppseendeväckande etikett.   

Namnet Freakshow kommer från bröderna Michael och David Philips vingård Superfreak som tidigare levererade druvor till Freakshow. I och med årgång 2012 ökades produktionen av vinet från 20 000 till 100 000 flaskor och utan att veta säkert förmodar jag att druvorna numera kommer från någon eller några av de 60 odlare i Lodi som Michael och David Philips köper frukt från. I Freakshow finns det förutom Cabernet Sauvignon också en liten andel Petite Sirah. 

Exakt hur det ligger till med druvorna i Michael Davids viner är lite svårt att veta. Hemsidan förkunnar både att "Starting with the 2011 vintage 100% the Lodi grown fruit crushed at Michael David winery was certified sustainable" och samtidigt att "Though not certified organic, Michael~David Winery strives to use all natural methods...".

Med Freakshow har bröderna Philips fått till ett mycket trevligt vin för en billig peng.  David Philips tror att Freakshow kommer att bli firmans nästa stora succé och det skulle inte förvåna om vinet i framtiden går om storsäljaren 7 Deadly Zins som det varje årgång produceras runt 300 000 flaskor av. Freakshow kostar 149 kr på Sb. Vinet importeras av Janake Wine Group som tyvärr inte har någon information om vinet på sin hemsida.

Baconburgare med ost, potatisklyftor och specialsås

Jag har druckit Freakshow två gånger i sommar. Vid första tillfället var det till grillad ryggbiff med Roquefortsmör och sallad på vattenmelon och basilika med chipotledressing. Andra gången stekte Jen och jag upp några högrevsburgare som vi dressade med cheddar, bacon, hemgjord burgarsås med mycket dill och käkade med ugnsrostade potatisklyftor. 

Till båda dessa måltider satt solskensvinet Freakshow som en sportmössa! Doften är sötfruktig med vinbär, körsbär och hallon. Här finns också fat, lakrits, viol och karamell. Också i smaken dominerar de solmogna bären (körsbär, vinbär, blåbär) men här finns också choklad och fat. Syran är relativt hög och några mjuka tanniner får också plats. Om man som vi gillar stilen, är det svårt att hitta något negativt om 2013 Freakshow. Det enda vi registrerar på vinets minuskonto är att eftersmaken är ganska kort. 

It's grilling time again!

Michael David Winery grundades 1984 men familjen har varit lantbrukare i Lodi sedan mitten av 1800-talet. Då odlades en mängd olika grödor på den 60 ha stora åkerarealen. Denna har i dag utökats till över 300 ha som uteslutande är planterat med vinrankor. Varje år produceras runt en halv miljon flaskor vin och som jag nämnt tidigare står storsäljaren 7 Deadly Zins för över hälften av dessa. 150 personer arbetar på firman och man gör gör en mängd viner på olika druvor. På Sb:s hemsida finns det i dagsläget 16 olika viner från Michael David med pris från 129-550 kr.

Read more here: http://www.sacbee.com/food-drink/wine/dunne-on-wine/article2590896.html#storylink=cpy

Read more here: http://www.sacbee.com/food-drink/wine/dunne-on-wine/article2590896.html#storylink=cpy

Read more here: http://www.sacbee.com/food-drink/wine/dunne-on-wine/article2590896.html#storylink=cpy

Read more here: http://www.sacbee.com/food-drink/wine/dunne-on-wine/article2590896.html#storylink=cpy

Roquefortsmör

200 g smör, rumstempererat

120 g bacon (1/2 paket)

150 g Roquefort, smulad

2 tsk timjanblad

1 msk worcestershiresås

Stek och smula baconet. Blanda allt och rulla ihop till en korv i plastfolie. Låt stelna i kyl.

Grillad ryggbiff med Roquefortsmör

Namnet Freakshow har gjort att jag under tiden jag skrivit detta, suttit och nynnat på "Get Ur Freak On" av hårdingen Missy Elliott och geniet Timbaland. Låten har absolut ingenting med Cabernet Sauvignon att göra. Vid den här tiden, i början av 2000-talet, var nog Missy mer inne på tabletter än rött vin. Skivan som hette Miss E... So Addictive,  kallades bland annat för hip hopens "ecstasy opus".

2007 Vineyard of Pasterick Syrah Estate Dry Creek Valley

2007 Vineyard of Pasterick Syrah Estate Dry Creek Valley

Vineyard of Pasterick i Healdsburg är en liten familjeverksamhet som specialiserat sig på Syrah. På favoritdruvan gör Gerry Pasterick ett par varianter av rött vin och en rosé. Vid sidan av Syrah finns också en mycket liten produktion av Viognier. 

Pasterick började sälja vin 2001 och man gör ungefär 1000 lådor per år. Vindruvorna kommer från Pastericks 4 hektar egna vingårdar som ligger på västra sidan av Dry Creek Valley. Sedan 2012 är Pasterick certifierade av California Sustainable Winegrowing Alliance.

Av Estate Syrah årgång 2007 blev det 464 lådor plus 10 lådor magnum. Syrahdruvorna jäste tillsammans med 3% Viognier och har före buteljering tillbringat tre år i franska ekfat. Efter vad jag förstått var ungefär 20% nya.

Vineyard of Pasterick importeras av Janake Wine Group. Estate Syrah ligger i beställningssortimentet och en flaska kostar 349 kr.

Sammanlagt blev det 5368 flaskor Estate Syrah 2007. Vår var nummer 3160.

2007 Vineyard of Pasterick Syrah Estate Dry Creek Valley är en fruktbomb! Det har en härlig doft från solmogna söta björnbär och svarta vinbär. Här finns också vanilj, choklad och kryddor. Ungefär samma saker återkommer i smaken.

Det är inget blygsamt vin utan rejält kralligt med en alkoholhalt på 14, 5%, en del mjuka tanniner och härlig balans mellan vinets alla delar. Det passar perfekt för min smak perfekt och härmed utnämner jag Pasterick Estate Syrah 2007 till semesterns bästa vin!

När köttet är klart grillar vi några majskolvar på direkt värme.

Jag har ägnat en del tid under semestern i Skåne på att försöka lära mig att grilla långsamt under lock. Vid detta tillfälle hade turen kommit till Baby Baby Back Ribs, eller kamben som den utbenade kotlettraden kallas i Sverige.   

Ribsen fick lite massage med en rubb som jag egentligen tänkt använda till nötkött. Den innehåller chilipulver, chiliflakes, söt pimentón, kakao, kaffe, rostade korianderfrö, salt och brunt socker. Vi använde samma rub till helgrillad entrecôte och den visade sig fungera bra både till fläsk- och nötkött.

Jag har läst mig till att Baby Back Ribs behöver lång tid och låg värme för att bli riktigt bra. Att hålla igång grillen i si så där sex timmar var dock aldrig aktuellt. Det blev istället en kompromiss med lite kortare tid och högre värme. Köttet fick två och en halv timme och temperatur i grillen på något under 200° och med lite rök från mesquite. Mot slutet blev det också några strykningar med en fruktig glace på chili, apelsin och muscovadosocker. 

Efter nästan tre timmar är kambenen redo att serveras.

De kladdiga kambenen serverades med grillad majs och en enkel slaw med lite rostade jordnötter. Enkelt och mycket tillfredställande. Finger lickin'!

Baby Back Ribs med grillad majskolv och coleslaw med rostade jordnötter.