Jultorsken - revisited and updated

En av julens allra käraste traditioner är att låta den långe Jugoslaven välja vin till årets jultorsk. I mitt barndomshem på Råå göre sig lutfisk icke besvär. Här är det färsk kokt torsk med senapssås som gäller och det är på lillejulaftonskvällen den ska ätas. 

När jag var barn bestod rätten av torsk, senapssås, extra senap och kokt potatis. Genom åren har en långsam progression ägt rum och numera kan ingen tänka sig jultorsken utan gröna ärtor och knaprigt bacon. Kanske har det blivit dags att testa ytterligare en nyhet? 

Jag har funderat och till slut kommit fram till att prova att servera torsken med mos på mandelpotatis och brynt smör. För att det ska funka med senapssåsen ville jag ha ett någorlunda fast mos istället för en lite lösare puré som jag i vanliga fall gillar bättre.

Den långe Jugoslavens förslag på vin till torsken blev i år två röda som var ganska olika varandra.  Vi började med att prova Marion's Vineyard Pinot Noir från Schubert Wines i Martonborough på Nya Zeelands nordö. Vinet finns som tillfällig nyhet på Sb och kostar 249 kr. I skrivande stund finns det dock mycket få flaskor kvar.

Den 12.5 ha stora Marions Vineyard är planterad med 80% röda druvor. Här finns en liten del Syrah men Pinot Noir är viktigast och störst. På den vita sidan handlar det om Sauvignon Blanc och en liten andel Pinot Gris.

Vinet är ganska lätt, även för en Pinot Noir. Här finns gott om söta röda hallon och körsbär men också en tydlig smak av vinbärsgelé och en del fat. Vinet har legat 18 månader på franska fat där 40% var nya. 

Jag tycker Marions Vineyard är jättegott och det fungerar förträffligt till maten! Speciellt bra är den starka senapssåsen till den relativt höga sötman i vinet.

 

Det andra vinet vi provar till torsken är 2010 Châteauneuf-du-Pape från Pierre Henri Morel. Jag köpte vinet i Sb:s butik på Regeringsgatan men enligt hemsidan finns det endast i beställningssortimentet. En flaska kostar 299 kr och vinet importeras av Fondberg. Jag hittar inte någon hemsida för Pierre Henri Morel men på Fondbergs hemsida finns en del information. Till exempel kan man läsa att Pierre Henri Morels första årgång var så sent som 2008 och att druvmaterialet i 2010 Châeaneuf-du-Pape består av "Grenache med lite Syrah och Mourvèdre".

Jag gillar det fruktiga, kryddiga vinet! Här finns bäriga toner av hallon och björnbär tillsammans med lakrits och svartpeppar. Jag skulle gärna testa det igen. Varför inte till oxfilé med smörstekta kantareller och rostade rotsaker som Fondberg föreslår? 

I jämförelse med urgoda Schuberts Pinot Noir Marion's Vineyard tycker all runt bordet att C9P-vinet står sig ganska slätt till torsk med senapssås, även om det inte blir helfel.

Hur gick det då med mandelpotatismoset, kanske någon undrar? Jo, det tog slut och bättre betyg är nog svårt att tänka sig. Det lär återkomma på bordet framtida lillejulaftnar!           

På denna bild syns tyvärr inte så mycket av den vita, mjälla
torsken. Det man ser lite bättre är ärtorna, det knaperstekta
baconet, senapssåsen och årets nyhet: Mandelpotatis-
mos med brynt smör.

Founders Brewing Co All Day IPA

 Founders Brewing Co All Day IPA 

Founders Brewing Co ligger i Grand Rapids, den andra största staden i Michigan. Här brygger sedan 1996 Mike Stevens och Dave Engbers öl tillsammans och gör det med stor framgång. Founders har vunnit flera utmärkelser och placerat sig högt på diverse listor de senaste åren.

Founders importeras till Sverige av Wicked Wine. I beställningssortimentet finns flera olika typer och just nu finns två dessutom i butik. Förutom All Day IPA som endast går att beställa har jag har provat Centennial IPA. Mer om den nedan.

Jag har redan skrivit några rader om Founders All Day IPA i den förra posten men eftersom det är min favorit-IPA tycker jag att den är värd ett eget inlägg. All Day IPA har en i sammanhanget låg alkoholhalt. Den ligger på 4,7 %. All Day IPA finns i beställningssortimentet och kostar 19,90 för en 355 ml-burk (säljs endast i kollo om 12 burkar) eller lika stor flaska för 24,40 säljs endast i kollo om 24 flaskor.

Jag gillar att All Day IPA inte är något tokhumlat monster. Istället upplever jag den som ganska lätt eller ska jag säga snäll? Alla delar är i fullständig balans och harmoni. Här finns en ton av citrus
och örter. Bra jobbat, Founders!

Astrd och Apornas vegetariska Gr*llburgare är baserade på
sojaprotein och smakar riktigt bra!

Till Founders All Day IPA har jag bland annat ätit smarriga vegetariska Gr*illburgare från Astrid och Aporna, vars produkter säljs i diverse butiker runt om i landet. Jag har handlat Astrid och Aporna i min lokala Ica-butik.

Av ett annat slag än All Day IPA är Founders Centennial som ingår i Sb:s ordinarie sortiment och som kostar 21,90 + pant för en 355 ml-burk. I beställningssortimentet finns Centennial IPA också på 355 ml-flaska för 26,40 kr men den kan endast beställas i kolli om 24 flaskor.

I Centennial hittar vi doft och smak av citrus och en hel del andra frukter tillsammans med honung och bröd. Alkoholhalten ligger på 7,2 %. Även om Centennial är något helt annat än All Day IPA har de balansen gemensamt. Founders visar verkligen att de vet hur man brygger fantastisk öl!

Astrid och apornas Gr*llburgare med stekta champinjoner (Jodå, de finns där
under locket) och Sriracha-sås.

Funkwerks Tropic King

 Funkwerks Tropic King

Tropic King är en mycket fruktig Imperial Saison Ale från det lilla bryggeriet Funkwerks i Fort Collins i norra Colorado, nära gränsen mot Wyoming. I Fort Collins som ligger ungefär tio mil norr om Denver, bor det 150 000 människor. Två av dem är ölentusiasterna Brad och Gordon som träffades första gången 2009. 2012 blev deras gemensamma projekt Funkwerks utsedd till Small Brewing Company of the Year på Great American Beer Festival och de har redan har fått in sin omtalade Tropic King på Sb. 

Visserligen bara tillfälligt och det finns inte jättemånga flaskor kvar men jag hoppas hitta någon när vi kommer tillbaka till Stockholm efter julfirandet i Skåne. Jag gillade nämligen Tropic King väldigt mycket. 

Denna Imperial Saison är bryggd med ljus malt och Rakau, en humlesort från Nya Zeeland. Den buteljerades i början av februari 2014 och det skulle vara spännande att se vad som händer med ett eller två års lagring. I dag har den en fantastisk fruktig doft av framför allt persika och mango. I smaken finns de tropiska frukterna tillsammans med citrus och aningen jäst.

Funkwerks rekommenderar att Tropic King ska kombineras med fläskkotlett och mango chutney och vi tar dem på orden (men det blir karré istället för kotlett). Till det serverar vi ugnsrostad butternutpumpa och en crème på youghurt och lime. Det blir i all sin enkelhet en fantastisk kombination. Ett utmärkt tips från Funkwerks!

Tropic King har en alkoholhalt på 8%. Den kostar 149 kr för 750 ml och det finns för tillfället flaskor kvar i framför allt Sb:s butik på Regeringsgatan i Stockholm men även några i Skåne, i Västra Götalands län och i Vällingby!

En annan öl jag gärna vill tipsa om och min nya favorit, är av ett helt annat slag. All Day IPA från Founders Brewing Co i Michigan är den godaste India Pale Ale jag testat. Den har en fantastisk balans och är inte något tokhumlat monster!

All Day IPA finns i beställningssortimentet och kostar 19,90 för en 355 ml-burk (säljs endast i kollo om 12 burkar) eller lika stor flaska för 24,40 säljs endast i kollo om 24 flaskor).

    

Fläskkarre eller grishals som det heter hemma i Skåne, struken med mild
mango chutney. Till det ugnsrostad butternutpumpa och en klick
yoghurt med limejuice och limezest.

Test av tonic

 

Det är långtifrån det senaste. Tonic har varit hett i drinkblandarkretsar ganska länge nu och efter surdeg, korv och öl har tillverkning av din egen tonic blivit varje hipsters nya svarta. Lätt som en plätt sägs det. Recept finns till exempel på bloggen Olmås njutbar och på Taffel. Hemmakokt tonic har till och med blivit så folkligt att P1:s Meny gjort ett inslag med sommelieren och kocken Tove Nilsson  som fått pris för sin bok Soda, lemonad och snacks och som lär ut hur man hemma kan göra naturjäst soda och tonic.

Den bittra smaken i tonic kommer från kinabark som växer på trädfamiljen Cinchoʹna.  Träden växer naturligt i Andernas regnskogar från Bolivia till Colombia och blir upp till 20 meter höga.  Kinabark innehåller kinin och det var indianer i Peru som redan på 1600-talet lärde de spanska conquistadorerna att använda kinabark som medicin mot malaria. Det sägs att grevinnan av Chinchon, den spanske vicekonungens hustru i Peru, blev botad från sin malaria och tog med sig kinabark hem till Europa. Kinabarken gjorde succé och de sydamerikanska skogarna skövlades på Cinchoʹnaträd. För att möta efterfrågan anlades odlingar i Asien, speciellt på Java. Det sägs till och med att européerna aldrig hade lyckats kolonisera Afrika utan tillgång till kinabark.   

För den som vill veta mer om kinabarkens spännande historia rekommenderas en intressant artikel i Populär historia. 

Jag har inte börjat mala kinabark för att göra egen tonic men eftersom både Jen och jag gillar en god GT började vi undra vilken tonic vi helst vill blanda vår drink med? Vi har redan våra favoriter när det gäller gin. Blandar vi GT:n med gurka finns det inget som slår Hendrick's och ska det bli en mer klassisk variant med lime är det den lite råare och spritigare Tanqueray London Dry som gäller.

Nåväl, vi införskaffade ett antal olika tonics och utförde ett halvblint test. Eller rättare sagt två: först ett test av tonic och sedan ett med GT, blandade på de olika varianterna. Vi är fullt medvetna om att det finns fler sorters tonic men i vårt test blev det sex olika varianter. Har någon som läser detta någon annan favorit som vi borde testa får ni gärna höra av er!

De sorter som ingick i vårt test var:

• Fentimans 19:05 Herbal Tonic
• Fentimans Light Tonic Water
• Fever-tree Indian Tonic Water 
• Sanpellegrino Aqua Tonica
• Schweppes Indian Tonic
• Fentimans Tonic Water

I den butik där Jen och Jag oftast handlar har utbudet av tonic fram tills helt nyligen bestått av Schweppes Indian Tonic och Sanpellegrino Aqua Tonica. Vi har haft olika uppfattning om vilken av dessa som egentligen är bäst. Jag har gillat Sanpellegrino medan Jen föredragit Schweppes (på glasflaska). Blir resultatet detsamma i vår halvblinda test och kommer de att möta motstånd från någon av utmanarna från Fever-tree eller Fentimans? 

Testet 

 

 

Fentimans 19:05 Herbal Tonic

Fentimans 19:05 Herbal Tonic skiljer sig mest från de andra och den smakar så pass annorlunda att vi valde att inte på allvar ta med den i en jämförelse med de andra tonic-sorterna. Också färgen är helt olik. Medan de andra är helt ofärgade kan 19:05 Herbal Tonic närmast jämföras med en ginger ale i utseendet. Denna udda tonic är bland annat smaksatt med medelhavsväxterna Isop och Myrten.

Vi gillade Fentimans 19:05 Herbal Tonics mix av frukt och bitterhet väldigt mycket båda två. En GT som blandas med Herbal Tonic borde dock få ett annat namn. Det blev en helt annan drink!

 

Fentimans Light Tonic Water

Fentimans Light Tonic Water innehåller 30% färre kalorier jämfört med firmans vanliga Tonic Water. I övrigt är det ungefär samma recept. Fentimans Light är ganska bitter, smakar mycket citronsyra och är kvällens stora förlorare. Både med och utan gin smakar det ofattbart dåligt och kan närmast jämföras med en dubbel Treo. Undvik!
 

Fever-tree Indian Tonic Water   

Kvällens vinnare! Både Jen och jag placerade Fever-tree Indian Tonic Water i topp, både på egen hand och i GT.  Smaken är frisk med balanserad sötma och bitterhet. En GT blandad på Fever-tree Indian Tonic Water blir klassisk och elegant!
 

 

Sanpellegrino Aqua Tonica

Sanpellegrino Aqua Tonica är ganska söt och bitterheten är inte speciellt tydlig. Tillsammans med Schweppes är de mest lika "vanlig" läsk. Detta gör dem dock inte dåliga att blanda GT med. Tvärtom! Det blir delad andraplats för Sanpellegrino på min lista.

 

Schweppes Indian Tonic 

Klassikern från Schweppes som grundades redan 1783. Schweppes Indian Tonic finns att köpa i stort sett överallt i antingen glasflaska, burk eller pet. I vårt test klarade den konkurrensen bra. Schweppes Indian Tonic är ganska söt och inte speciellt bitter.
 

Fentimans Tonic Water

Bitter, bittrare, bittrast! Fentimans Tonic Water är den med mest bitterhet av de sex varianter som ingick i vårt test. Den är också ganska söt.

Vinnare

 

Den solklara vinnaren i vårt test blev Fever-tree Indian Tonic Water och det är den vi kommer att blanda alla våra GT:s med i framtiden. 

Schweppes, Sanpellegrino Aqua Tonica och Fentimans som alla är sötare än Fever-tree får dela andraplatsen. Välj Fentimans om du gillar bitter tonic, Schweppes om du tycker att kraftig smak av kinin är överskattat och Sanpellegrino om du inte kan bestämma dig.

Undvik  Fentimans Light med alla till buds stående medel och blanda din tonic med Fentimans 19:05 Herbal Tonic om du egentligen är sugen på en helt annan drink än GT.    

It's a tough job, but someone's got to do it!