Anpassad sökning

söndag, januari 26, 2014

2004 Beringer Bancroft Ranch Merlot Howell Mountain


Det är fortfarande svårt att skriva om Merlot från Kalifornien utan att på något sätt nämna den tio år gamla filmen Sideways och framför allt Paul Giamattis rollfigur Miles utbrott mot druvan. Nu är det gjort men för att vara på den säkra sidan kommer här det legendariska klippet från filmen.


 


Både Jen och jag föll fullständigt pladask för Merlot från Napa när vi för några år sedan smakade oss igenom Blackbird Vineyards portfölj där flera viner är baserade på Merlot (och alla innehåller druvan). Dagens vin från Beringer är dock inte någon blend utan gjort på 100% Merlot. Druvorna till vinet kommer från firmns egen vingård Bancroft Ranch som ligger en bit upp på Howell Mountain, den första separata AVA:n i Napa Valley. Beringer som är ett av de äldsta vinerierna i Napa Valley, gjorde 1987 sitt första vin med druvor från Bancroft Ranch.

Vi dricker vinet till köttiga nötkorvar med svartpeppar från Taylors & Jones med mild kimchi. Det kanske låter lite konstigt att äta korv med bröd till det här vinet men det tycker inte jag. Jag har svårt att på rak ärm tänka mig en kombination som skulle fungera bättre till detta utmärkta vin.

2004 var en något problematisk odlingssäsong på Howell Mountain med mycket regn och både höga och låga temperaturer. I slutänden blev det med hjälp av några riktigt varma dagar i  slutet av sommaren, ändå helt OK. Ed Sbragia som i dag har titeln Winemaster Emeritus hos Beringer fick ihop ett vin som säkert kommer att fortsätta att utvecklas i ganska många år till.

2004 Beringer Bancroft Ranch Merlot Howell Mountain importeras av Treasury Wine Estates Sweden som inte har någon svensk hemsida. Info om vinet på svenska finns hos California Wine Club. Vinet som ligger i beställningssortimentet kostar 499 kr på Sb. Det låter som mycket pengar men vi kan ändå bara rekomendera det här vinet.

I doften möts vi av torkade körsbär tillsammans med jordgubbar, björnbär och svarta vinbär. Vinet har legat 25 månader på nya franska fat och bär på ganska tydliga spår av detta. Här finns också en ton av mörk choklad och lakrits.

Detta återkommer i den intensiva sötfruktiga smaken med jordgubbar och vinbär. I munnen känns vinet sammetslent men här finns en del runda tanniner. Även i smaken finns det tydliga spår av fatlagringen. Den ganska höga syran gör vinet extremt salivframkallande och eftersmaken sitter i mycket länge. Det här vinet vill vi ha massor av i källaren!

Beef and cracked black pepper-korv med kimchi, rostad lök och senap.

söndag, januari 19, 2014

2012 County Line Pinot Noir



Även om jag läst någonstans att årgång 2012 av Pinot Noir från County Line inte är lika bra som föregångarna faller vi pladask för det fruktiga, eleganta och på samma gång något ruffiga vinet.

County Line är Eric Sussmans andraetikett efter hyllade Radio Coteau. Båda etiketterna importeras av Vinopia och det är bara att lyfta på hatten för att Zvonko & Co lyckats få vin till Sverige som tillverkas i så pass begränsade mängder.

Eric Sussman från New York startade Radio Coteau i början av 2000-talet och det blev ganska omedelbart succé. Eftersom Eric gärna ville göra rosé men inte tyckte att det passade under namnet Radio Coteau fanns det ingen bättre råd än att starta en ny etikett och County Line var född. Firmans rosé som görs på Pinot Noir har blivit ganska unisont hyllad och säljer slut i ett nafs. Även denna tar Vinopia till Sverige. Förutom rosé och den Pinot Noir vi provat gör firman också vin på Chardonnay, Syrah och Zinfandel.

County Lines hemsida upplyser inte speciellt ingående om 2012 Pinot Noir. Det enda jag hittar är att vinet har legat på neutrala franska fat, att det buteljerats ofiltrerat, samt en del tasting notes. Dessa hjälper till att bestämma att det ska serveras en ganska kryddig kaningryta när vi dricker 2012 County Line Pinot Noir. Vildkanin är bland det allra bästa kött jag vet och dagens rustika gryta med bland annat borlottibönor blir riktigt god och fungerar utmärkt till vinet.

Vi väljer att lufta det unga vinet några timmar innan vi sätter oss vid bordet. Doften är mycket fruktig med hallon, körsbär, plommon och jordgubb. De sistnämnda dyker upp både som färska, bugg-tuggummi och sylt. Här finns också en svag vaniljton, mineral och någon krydda vi inte lyckas namnge. Kan det vara five-spice?

Också smaken är härligt fruktig med främst jordgubbar och blåbär. Här finns en del fattoner och en rund, frisk syra. På samma gång både elegant och något oborstat. Vansinnigt bra redan i dag men vi lägger undan någon flaska för att se vad som händer. 2012 County Line Pinot Noir har tagit sig in i Sb:s ordinarie sortiment via god försäljning i beställningssortimentet. Vinet kostar 262 kr.


Kaningryta med borlottibönor

4 pers

olivolja

1 morot, skalad och delad i ganska grova bitar
2 fasta potatisar, delade i ganska grova bitar
3 vitlöksklyftor
2 små (eller 1 stor) gul lök, kvartade
1 gul paprika, skuren i ganska grova bitar
1 ancho-chili
2 dl rött vin
1/2 l kycklingbuljong (vatten + fond)
1 kanin, styckad i fem delar
vetemjöl
salt
peppar
riven muskot
1 näve (ca 2 dl) hackad persilja
1 burk borlottibönor, avrunna och sköljda

Hetta upp olja i en stor gryta med lock. Lägg i grönsaker och lök och fräs i några minuter. Häll på vin och buljong. Vänd kaninbitarna i vetemjöl. Stek i olja runtom. Salta och peppra. Flytta kaninen till grytan. Lägg den torkade chilin i grytan och riv i muskotnöt. Ta 5-7 drag på rivjärnet. Låt grytan småputtra i minst 1,5 timme. Lägg i persilja och bönor. Smaka av med salt, peppar och muskotnöt.

Kaningryta med polenta och ugnsrostad broccoli.

söndag, januari 12, 2014

2012 Heartland Dolcetto Lagrein


Våren 2011 var årgång 2008 av det har vinet från Heartland i Adelaide, vårt billiga favoritvin. Senare samma år lanserades årgång 2006 på Sb, vilket var ett rejält bottennapp som för länge sedan passerat zenit. Nu har 2012 kommit och priset ligger på 101 kr. Ska Heartland Dolcetto Lagrein bli vår vardagsfavorit igen?

En av de tre ägarna till Heartland Wines är giganten Ben Glaetzer med egen firma i Barossa Valley, något Heartland självklart inte är sena att dra nytta av.  


Druvblandningen i årgång 2012 av detta vin består enligt Heartland själva av 51% Dolcetto och 49% Lagrein. Den svenske importören hävdar 52/48 men den lilla skillnaden gör nog inte så mycket för smaken och någon procent hit eller dit är väl inget att bråka om...

Speciellt bra tycker varken Jen eller jag att 2012 Heartland Dolcetto Lagrein är. I den fruktiga doften hittar vi björnbär, vinbär och körsbär tillsammans med trä och skog. Så långt är allt gott och väl men här finns också en vass kemiskt doft som inte bådar gott.

Också smaken är väldigt fruktig. Sötman känns hög samtidigt som syran är påtaglig och vass. De 14,5% alkohol är inte speciellt väl integrerade. Vi lämnar en del av vinet till nästa dag men tyvärr händer inget positivt med den långa luftningen. Fruktigt, sött och surt blir vår sammanfattning och 2012 Heartland Dolcetto Lagrein gör ingenting för att stärka Ben Glaetzers varumärke. Någon ny billig favorit blir det inte. Den platsen upptas fortfarande av 2012 Quarisa Wines Caravan Durif.

150 g cheeseburgare med dubbel ost och bacon.

måndag, januari 06, 2014

2011 Kendall-Jackson Chardonnay Vintner's Reserve


Vintner's Reserve Chardonnay är det vin som blivit signatur för Kendall-Jackson. En hyfsat billig storsäljare, 171 kr på Sb,  som det varje år produceras ca 1 miljon lådor av. 

Historien bakom Kendall-Jackson som fortfarande är ett familjeföretag, startade 1974 när advokaten Jess Jackson och Jane Kendall rev upp en päron- och valnötsodling i Lakeport, nordost om Sacramento för att odla druvor att sälja till olika vinfirmor. I början av 1980-talet var dock priset på vindruvor lågt och en stor order ställdes in. Paret bestämmde sig då för att göra eget vin. Det blev en omedelbar framgång och snart var firmans Chardonnay det bäst säljande vinet i USA.

Druvorna till detta vin kommer från vingårdar i Mendocino i norr, via Sonoma och Monterey, till Santa Barbara i söder. Kendall-Jackson höll länge fast vid att blanda druvor från olika regioner och olika vingårdar  till sina viner men sedan mitten av 00-talet gör man också vingårdsbetecknat vin. K-J kritiseras ibland för att vinerna fått allt för mycket smak från fatlagringen men i alla fall för årgång 2011 håller vi inte med. 

Vinet är friskt med schysst syra och smak av citrus, päron och äpple. En touch av vanilj smyger sig också fram och det hela befinner sig i behaglig balans.

Doften är fruktig och något tropisk med gult och grönt äpple, apelsin, ananas och konserverade mandarinklyftor, sådana man har i Budapestängder. Också här finns det en del vanilj från fatlagringen.

Friskt och fräscht men kanske något anonymt tycker vi och Kendall-Jackson Vintner's Reserve Chardonnay återkommer vi gärna till. Det gör vi också till maten som ursprungligen kommer från ett recept i Food & Wine som jag ändrat och justerat en del.


Kyckling i dijonsås

4 pers

4 kycklingklubbor
Salt
Peppar
Olja att steka i
1 liten gul lök, hackad
2 vitlöksklyftor, hackade
4 del hönsbuljong
1 msk rostade och mortlade korianderfrö
2 msk inlagd dragon, hackad
1 dl crème fraiche
1 msk dijonsenap
1 msk söt senap

Salta och peppra kycklingklubborna. Stek i olja på hög värme tills klubborna får fin färg på båda sidor. Sänk värmen,  tillsätt lök och stek några minuter till. Lägg i vitlök och fortsätt steka i någon halvminut. Häll på buljong och kryddor. Sjud i 10 minuter ta ur kycklingen och håll den varm. Tillsätt senap och crème fraîche och koka ihop. Smaka av med salt och peppar. Lägg tillbaka kycklingklubborna och servera. 

Kycklingklubba med en senapssås som också innehåller
korianderfrö och dragon. Till det ris och sallad.

onsdag, januari 01, 2014

2011 Rodney Strong Chardonnay Chalk Hill


I våras provade vi Chardonnay Sonoma County från den pensionerade Broadway dansaren Rodney Strong, efter ett tips från Korkdragaren. Både Jen och jag tyckte mycket om det billiga vinet och därför hoppades vi en hel del på 2011 Rodney Strong Chardonnay Chalk Hill som letat sig in på bolagets hyllor. Vinet kostar 129 kr, ungefär samma som den enklare Sonoma County Chardonnay som just nu inte finns att köpa i Sverige. Men Chalk Hill övertygar inte alls på samma sätt även om Jen och jag har något olika uppfattning.

Jen tycker vinet är helt OK medan jag inte gillar det alls. Framför allt är det spåren av de 13 månader som vinet legat på fat och den överdrivna malolaktiska jäsningen som borde vara gjord på en betydligt mindre del av vinet som jag vänder mig mot. Att det bränner till i munnen av de 14,5 procenten alkohol kan knappast heller sättas på pluskontot.

Förutom dessa invändningar hittar vi päron, melon och gula äpplen  i vinets doft tillsammans med mineral och vanilj. Smaken är fruktig med gula äpplen och apelsinzest.

Rodney Strong Chardonnay Chalk Hill 2011 får underkänt och nu har firmans vin gjort mig besviken två gånger. Förutom Chalk Hill Chardonnay imponerades jag inte heller av 2010 Zinfandel Knotty Vines. Men eftersom jag gillade Sonoma County Chardonnay har jag än inte blivit helt avskräckt. Det skulle vara spännande att prova om Rodney Strongs prestigeviner är något att ha. Att göra vin kan man uppenbarligen.

Potatisgnocci med svampragu, gjord på torkad
Karl-Johan och champinjoner.