2007 Ferrari-Carano Cabernet Sauvignon

2007 Ferrari-Carano Cabernet Sauvignon

Via Muram International finns det i Sb:s beställningssortiment för närvarande fyra olika viner från Ferrari-Carano och ytterligare två släpps den 1 februari. Vi har tidigare inte provat något vin från Ferrari-Carano som även sysslar med olivolja men både Jen och jag gillade firmans blend på 75% Cabernet Sauvignon, 14% Syrah och 11% Petit Verdot, som går under namnet Cabernet Sauvignon och vi  kommer att försöka prova fler F-C viner framöver.

Ferrari-Carano har separata anläggningar för röda och vita viner och de röda görs på den östra sidan av Alexander Valley, utanför Geyserville. Druvorna till gårdagens vin kommer från de två vingårdarna LookOut Mountain och RockRise Mountain som ligger mellan 200 och 400 m ö h. Vinet har legat 19 månader på franska fat där 72% var nya.

Vi luftar vinet hela dagen och när vi sätter näsorna till möts vi av en ganska bedårande doft av blåbär, svarta vinbär, körsbär och björnbär. Här finns också mjölkchoklad, tjära, fudge och en ton av friskt nyklippt gräs.

Vinet är mjukt men har en del tanniner. I smaken finns det mörka, saftiga körsbär tillsammans med blåbär, svarta vinbär och en balanserad och ganska blygsam dos fat. Riktigt bra!

Vinet hållet 14,5% alkohol men av detta märks ingenting och eftersmaken är galet lång. Snyggt!

Maten vi åt är kanske långt ifrån vad som borde passa vinet bäst men det fungerade ända helt OK. Givetvis är det hettan i vår kanin som kokats i ancho- och chipotlesås som ställer till med problem men galet gott blev det det och såsen kan jag varmt rekommendera till alla slags tex-mex rätter. Själv kommer jag till exempel att använda den nästa gång vi ska käka enchiladas.


Kanin i chipotle- och anchcosås

4 pers

1 kanin, styckad i sex delar
salt
peppar
1 msk oregano
1 tsk timjan
25 g ister
1 gul lök, hackad
2 vitlöksklyftor, hackade
4 dl chipotle- och anchcosås

Salta och peppra kaninbitarna. Blanda mjöl med oregano och timjan. Doppa kaninen i mjölblandningen. Stek kaninen i ister i en gryta, lite åt gången och lägg efterhand köttet åt sidan. Stek sedan lök några minuter och därefter vitlök ytterligare någon minut. Tillsätt ett par matskedar av mjölblandningen och fräs vidare några minuter. Lägg sedan tillbaka kaninen och häll på chilisåsen. Sjud på svag värme tills köttet enkelt lossnar från benen. För vår vildkanin tog det ca 2,5 h. Rör om då och då och tillsätt mer vätska om det blir torrt. Servera med ris och/eller tortillas och en sallad.

Originalrecept från The Texas Cowboy Cookbook av Robb Walsh.

Chipotle- och anchcosås

6 dl kycklingbuljong
100 g hackad gul lök
3 vitlöksklyftor, hackade
10 torkade chilis (ta vad du gillar, med tanke på att jag döpte såsen till chipotle- och anchcosås var det så klart dessa sorter jag använde)

Ta bort kärnorna från chilin och skär dessa i mindre bitar. Koka upp buljong med resten och ingredienserna och sjud i ca 15 minuter eller tills chilin blir riktigt mjuk. Mixa med stavmixer eller i blender. Det som blir över kan sparas i kylskåp några veckor.

Originalrecept från The Texas Cowboy Cookbook av Robb Walsh.

Kanin med chipotle- och anchcosås i vetetortilla

2007 Windsor Sonoma Cabernet Sauvignon Alexander Valley

2007 Windsor Sonoma Cabernet Sauvignon Alexander Valley

Tidigare i veckan ramlade jag över snygg, billig och ekologisk entrecôte och fredagens middag var delvis given. Återstod bara att bestämma vad som skulle ackompanjera köttet, både på tallriken och i glaset.

Trofiette passar bra i sallader

Det blev till slut en sallad på bland annat grillad fänkål och rödlök, apelsin och trofiettepasta med en syrlig citronvinägrette. Till detta ett vin som vi provade för ett år sedan och som med sin relativt höga syra borde passa. Om det är tiden eller flaskvariation som ligger bakom låter jag vara osagt men fredagens Cabernet Sauvignon från Windsor Sonoma Winery i Healdsburg levererade inte som jag hoppats.

Vinet påminner faktiskt mest om en Zinfandel med sin doft av blåbär, hallon och vinbär tillsammans med lakrits, svartpeppar och fat. Vi hittar också något som närmast påminner om danska flæskesvær.

I den ganska syltiga smaken hittar vi samma slags bär tillsammans med choklad (närmast Lindt Bluberry Intense) och fatvanilj. Det finns fortfarande gott om tanniner men ingen syrlighet alls och det var just den vi var ute efter till den syrarika maten. Nu blev det bara knappt godkänt.


Entrecôte med fänkål- och apelsinsallad

2 pers

2 entrecôte
smör
peppar
salt
1 fänkålsstånd
1 rödlök
2 dl trofiettepasta
5 stora rädisor, skurna i grova bitar
200 g ruccola
2 apelsiner, filéade
25 g flagad mandel, rostad
parmesan
 

Citronvinägrett
1-2 msk citronjos
1/2 dl olivolja
salt
peppar

Halvera fänkålsståndet och stek på grillgärn. Skär löken i klyftor och stek i olja utan att det tar färg. Bland samman vinägretten. Lägg ruccola, apelsinfiléer, fänkål, lök, rädisoroch pasta i en skål. Blanda med vinägretten. Lägg upp på tallrikar och strö mandel över Avsluta med lite hyvlad parmesan.

Stek köttet och låt vila 10 minuter. Skiva och lägg upp vid sidan av salladen.

Entrecôte med fänkål- och apelsinsallad

2006 Shafer Relentless

2006 Shafer Relentless

Då och då är vi några vänner som träffas och äter middag där vi lagar varsin rätt som vi också bestämt vin till. I lördags hade det blivit vår tur öppna upp vårt kök och som vanligt bjöds vi på mycket god mat och dito viner.

Först ut var Jacob och Camilla som till de fantastiska, handplockade pilgrimsmusslorna med russin och kapris, serverade en vitlöks- och mandelpotatispuré. Till detta en mineralig, frisk och mycket trevlig Grüner Veltliner från FX Pichler.

Näst på tur var Michele från Milano som visade hur det ska gå till att laga pasta, även om sill kanske inte är den vanligaste fisken i italiensk matlagning. Tillsammans med bland annat kapris och lätt-torkade pomodorini i olja blev det en fantastisk rätt med ursprung i enligt Michele, Milanos bästa restaurang Aimo e Nadia.

Till detta serverades vi en Chablis från Drouhin som med sin friskhet från Granny Smith-äpple och citrus gjorde ett perfekt jobb.

Efter pastan blev det vår tur och vi serverade en steak-sandwich men istället för blåmögelostkrämen vi brukar ha som tillbehör, gjorde vi en buttermilk-dressing med aningen chilihetta.
Till detta hade vi tänkt oss att dricka 2005 Ravenswood Zinfandel Old Hill men vår enda flaska var vrålkorkad och istället fick det bli favoriten Relentless från Shafer.

Det är första gången vi provar 2006:an som om jag inte minns fel släpptes i mars förra året. Då kostade vinet 595 kr.

I doften hittar vi körsbär, hallon och blåbär. Här finns ganska gott om ek och vanilj men också ett animaliskt, rökigt inslag av bacon samt en bukett gröna örter och tjära.

Vinet har en ganska kompakt, tuggig munkänsla och här finns en hel del tannindamm tillsammans med en bärig smak av körsbär och björnbär och en lång eftersmak.

Precis lika bra som vi minns Relentless från tidigare årgångar!

Vi avslutar middagen med en mycket liten dessert på rårörda röda vinbär och vit chokladcréme och dricker till detta en flaska 2009 Braida Brachetto d' Acqui.

Charles Smith

Till sist ett tack till Margareta Lundeberg på Handpicked för en mycket trevlig provning av Charles Smiths viner. Restaurang 19 Glas lagade mycket god mat som var specialanpassad efter vinerna. Den rökta blodkorven och älghjärtat blev mina favoriter bland de 8 rätterna.

Jag har tidigare skrivit om ett par viner från Charles Smith som jag gillat och både Boom Boom! och The Velvet Devil fanns med på provningen. Allra bäst bland de provade vinerna (och som går att få tag på i Sverige) var 2008 K Syrah Morrison Lane (486 kr, privatimport).

2001 Cloudy Bay Chardonnay

2001 Cloudy Bay Chardonnay

Jag brukar inte skriva om samma slags vin två gånger om det inte gått ganska lång tid mellan tillfällena men det finns två anledningar till att denna Chardonnay från Cloudy Bay på Nya Zeeland dyker upp här två gånger på mindre än en månad. För det första handlar det om att vinet när vi drack det på nytt i fredags presterade på en helt annan nivå än på nyårsafton.

Denna gång när vi dricker vinet till maten och flaskan är ganska nyöppnad upplever vi vinet som ungt och vibrerande med en härlig doft av mineral, apelsin och nötter. Smaken är frisk och av den beska jag upplevde förra gången märks inte ett spår.

Den andra orsaken är att jag upptäckte att det inte finns något recept på hamburgare caprese som vi lagat och ätit vid ganska många gånger men som alltså inte lyckats hamna bland recepten. Hamburgarna (eller baconburgarna) som helst ska serveras i pitabröd är perfekta när det inte finns så mycket tid och ork för någon mera komplex matlagning.


Hamburgare caprese

2 pers

300 g malet oxkött
salt
svartpeppar
2  tomater, skivade
125 g mozzarella, skivad
1 rödlök, skivad
0,5 dl olivolja
0,5 dl balsamvinäger
en nypa socker
2 msk färsk basilika, strimlad

Blanda olja, vinäger, salt, peppar och socker i en skål. Lägg i tomat, lök, mozzarella och strimlad basilika. Låt stå och dra i 30-60 minuter.

Forma två hamburgare av köttet. Salta och peppra och stek några minuter på varje sida. Stek bacon vid sidan av om så önskas. Lägg burgare (och bacon), caprese och några basilikablad i ett uppvärmt pitabröd.

Baconburgare caprese

2008 Restaurang Pontus! / Barone Pizzini Naked

2008 Restaurang Pontus / Barone Pizzini Naked 

Naked är det tredje vinet som Pontus Fritiof och sommeliererna på Restaurang Pontus! med Mario Moroni i spetsen, tagit fram. De tidigare vinerna; Pussy, King of the Pirates och The Pump House Gang gjordes tillsammans med med Xavier Vignon men denna gång har man vänt sig till Italien och i samarbete med vinmakaren Paolo Caciorgna på firman Barone Pizzini i Toscana tagit fram en troligtvis unik blandning av med ekologiskt odlad Sangiovese (60%) och Carignan (40%).  Att som siten Whats up Sthlm kalla vinet för "världens första Super Tuscan" är dock kanske att ta i lite...

Precis som tidigare kommer namnet på vinet från en av böckerna på restaurangens fototapet. Naked från 1997 är  en samling noveller av amerikanske Davis Sedaris.

 Naked doftar körsbär och cassis som kryddas med lakritsrot och vitpeppar. De 18 månaderna på 30% nya franska fat har satt sina spår.

Smaken är frisk och bärig med körsbär och björnbär. Här finns också svartpeppar och aningen alkoholhetta. Eftersmaken är lång och det finns ganska gott om tuggiga tanniner.

Några år i källaren skulle nog inte skada Naked. Till kvällens mat; skinkstek som penslats med citrussaft (citron och clementin) blandat med lönnsirap och pepperoncino och som vi bland annat serverar med en skysås och färska clementinklyftor, alltså som är både syrlig, söt och har lite hetta i sig, fungerar det utmärkt.

Skinkstek med skysås, stekt potatis, clementin och sirapsstekt brysselkål.

2008 Quady Winery Black Muscat Elysium

2008 Quady Winery Black Muscat Elysium

Att hitta amerikanskt dessertvin på Sb är inte helt lätt. I best- sortimentet finns för närvarande ingenting och i det ordinarie endast La Salle Muscat Viognier Chenin Blanc. Jag letar istället upp denna Black Muscat i en butik i Bryssel och tänker genast på nötter och choklad.

Vi testar med en pecan cobbler och chokladfondant och finner att det fungerar bra men bestämmer oss för att istället för att servera vispad grädde till får det bli vaniljglass.


Quady Winery i Madera som ligger i San Joaquin Valley, ca tio mil från Stilla havskusten en bit söder om San Francisco, har specialiserat sig på söta viner - både vita och röda. Firman drivs av Andrew and Laurel Quady som gjorde sitt första söta vin 1975.  

Jag gillar Elysium! Vinet är inte så där kväljande sött som dessertviner ibland kan bli utan har något friskt över sig. Vinet kostade cirka 125 kronor för en 37,5 cl flaska.


Pecan Cobbler

8 pers

Pajskal
3 dl mjöl
1 msk socker
1/2 tsk salt
1,5 tsk bikarbonat
60 g smör
1 dl gräddmjölk


Fyllning
4 ägg
2 msk gräddmjölk
1,5 dl farinsocker
60 g smält smör
2 dl sirap
1/2 tsk kanel
1/4 tsk salt
1/2 tsk vaniljextrakt
1,5 dl pecannötter
 
Värm ugnen till 180°. Smörj en ugnsfast form som rymmer ca 2 liter.

Pajdeg: Blanda mjöl, socker och bikarbonat. Dela det kylskåpskalla smöret i mindre bitar och knåda snabbt ut det i mjölet. Det ska bli som en grynig massa. Tillsätt gräddmjölken och knåda eller mixa tills du har en ganska kladdig deg. Tryck ut degen i formen

Fyllning: Vispa ihop ägg, gräddmjölk och farinsocker.  Rör i det smälta smöret, sirap kanel, salt och vaniljextrakt.

 Lägg pecannötterna i formen och häll fyllningen ovanpå. Grädda tills fyllningen stannat ca 45-60 minuter. Strö över lite flingsalt och servera med vaniljglass eller grädde.

Originalreceptet kommer från Homesick Texan.

Pecan cobbler

2005 Ridge Syrah Lytton West Vineyard

2005 Ridge Syrah Lytton West Vineyard

Förutom klassikerna, Monte Bello, Santa Cruz Mountains, Lytton Springs och Geyserville som glädjande nog brukar dyka upp på Sb varje år, gör Ridge också en hel massa annat vin från flera vingårdar. En del av dessa viner ingår i deras ATP-program. Här handlar det om mindre kvantiteter så kallade "single-vineyard wines" som endast säljs till medlemmar och i Ridges anläggningar i Monte Bello och utanför Healdsburg. 2005 Ridge Syrah Lytton West Vineyard kostade ungefär 300 kronor när vi köpte det.

Syrah Lytton West från 2005 innehåller 6% Viognier och 94% Syrah. Rankorna planterades så sent som 2001 i området som skiljer Alexander Valley och Dry Creek Valley. Vinet har legat 21 månader på lufttorkade fat av amerikansk ek där 26 % var nya, 28% ett eller två år gamla och nästan hälften tre år gamla. 

Doften av detta har blivit ganska fantastisk. Här finns körsbär, björnbär, hallon och blåbär tillsammans med gräs, tjära och en jordig ton. 

Vinet har ganska hög syra. Bären återkommer i smaken tillsammans med smör och någon grön ört.

Riktigt bra men blir säkert ännu bättre om man orkar vänta några år.

Vi drack denna 2005:a till en steak sandwich med champinjonketchup, karamelliserad lök och avokadospread (mosad avokado blandad med gorgonzola). Recept finns i listan till höger.

2006 Blackbird Vineyards Merlot Arise

2006 Blackbird Vineyards Merlot Arise

Vi hade egentligen tänkt att servera viltpaté från Vrams Gunnarstorp på Söderåsen i Skåne till Blackbird Merlot Arise men ändrar oss och tillslut blir det istället kycklingbröst från Bjärehalvön  med en örtolja, rostade pinjenötter och lite granatäpplekärnor. Det blir gott!

 Jag läste en amerikansk artikel om Blackbird Vineyards runt 2005 och tyckte att vinerna därifrån lät mycket intressanta. När vi sedan skulle besöka Napa Valley i början av 2009 bokade vi in en provning av Blackbird-portföljen på Ma(i)sonry som förutom att erbjuda vinprovningar också är ett galleri för konst och design.

Blackbirds ursprungliga 10 ha vingård i Oak Knoll District i Napa Valley planterades 1997 med Merlot. I dag är alla Blackbirds 4 röda viner Bordeaux-blandningar med mer eller mindre andelar av Merlot, Cabernet Franc, Cabernet Sauvignon och i ett fall även Malbec. Man gör även en rosé som jag dock inte har provat.

Blackbird-flight på Ma(i)sonry, februari 2009

Ma(i)sonry, Napa Valley

2006 var Arise en ren Merlot och kostade lite över 400 kronor när vi köpte det vilket var ungefär hälften av vad Bordeaux-blandningarna Contrarian, Paramour och Illustration gjorde. Vi häller om vinet några gånger och sätter näsan till. Upp kommer en tät doft med röd frukt. Främst mogna körsbär men i bakgrunden lurar mörkare bär som björnbär och svarta vinbär. Här finns också aningen tjära och choklad.

När vi smakar är det främst svarta vinbär vi tänker på men här finns också körsbär och hallon. Det finns en del mjuka tanniner och en skön friskhet som passar perfekt till granatäpplekärnorna i maten. Vinet har lång eftersmak och är väldigt fint balanerat.

2006 gjorde Blackbird 302 lådor Arise. Vinet låg 20 månader på franska ekfat där 8% var nya.

Tyvärr var detta vår sista kvarvarande flaska från Blackbird. Jag tror att vi måste åka till Kalifornien snart igen.