2005 Voss Estate Pinot Noir

2005 Voss Estate Pinot Noir

Bara ett par dagar kvar till årets stora Sb släpp med Pinot Noir från nya världen och därför känns det som ett perfekt läge att korka upp just en sådan fast från förra årets släpp.

Vi drack det här vinet i november och kom då fram till att det förmodligen skulle tjäna på att ligga i källaren ett tag. Visserligen har det inte ens gått ett år sedan dess men i dag är det ändå dags att se om något positivt har hänt. Invändningarna vi hade när vi senast drack vinet handlade mest om eftersmaken som vi tyckte var något spritig och klumpig. Läs mer här.

I dag har vinet en mycket fruktig doft, framför allt körsbär och svarta vinbär gör sig påminda tillsammans med en del kryddor, både svartpeppar och örter, gräs och fat.

Också smaken är mycket fruktig men inte alls syltig. Också här hittar vi örter, gräs och peppar. Vinet är nästintill silkeslent men en aning kärvhet finns kvar sedan sist. De invändningar vi hade mot vinet förra gången är nu som bortblåsta. Mycket gott!

2005 Voss Estate Pinot Noir är sedan länge slutsålt på Sb men 2006:an finns fortfarande kvar i Malmö och Stockholm.

Vi dricker 2005 Voss Estate Pinot Noir till en Jamie Oliver inspirerad lyxig pastarätt med Martellipenne och kyckling-pistagenötskorv från fantastiska köttbutiken Taylors and Jones på Hantverkargatan i Stockholm. Därtill ett par nävar små kantareller, en liten aning chilihetta och lite annat smått och gott.


Pasta med kyckling- och pistagenötkorv och kantareller

2-3 pers

2 färska korvar med kycklingkött och pistagenötter
250 g kantareller
2 schalottenlökar, hackade
1 vitlöksklyfta, finhackad
olivolja
½ röd chili, finhackad
2 msk smör
salt och peppar
1 avokado, skuren bitar
½ litet stånd romansallad, skuren i cm breda bitar
några matskedar finhackad persilja

300 g pasta
parmesanost, riven

Stek korvarna i lite olivolja. Skiva korvarna 1-2 cm tjocka skivor. Lägg tillbaka korven i stekpannan och stek skivorna på båda sidor. Ställ åt sidan. Stek svampen i ett nytt stekjärn tills vätskan försvunnit. Tillsätt smör samt lök, vitlök och chili. Stek i några minuter och tillsätt sedan korven. Krydda med salt och peppar. Koka pastan. Sila av vattnet men låt lite vara kvar. Tillsätt svamp och korv. Häll på ett par msk olivolja. Tillsätt avokado och romansallad. Strö över finhackad persilja. Servera med riven parmesan.

2007 Domaine Chêne Mâcon-Villages

2007 Domaine Chêne Mâcon-Villages

En billig Chardonnay från de sydligare delarna av Bourgogne. Det här var ytterligare en Chardonnay som Den långe Jugoslaven tipsade om för någon vecka sedan. Det första jag skrev om hittar du här.

Vinet har svagt gul färg och har markant doft av äpple, någonstans mellan gula och gröna och lite citrus. Här finns också, något mindre markant; fat, kryddor och mineral.

I munnen är vinet ganska mjukt men fräscht av den höga syran och även i smaken är det äpplen som dominerar. Men de gula är helt borta och de gröna knappast mogna. Mineralen och faten återkommer tillsammans med kryddorna – närmast vitpeppar.

Ett friskt, fräscht och gott vin som förmodligen skulle passa bäst till någon ej tillkrånglad fiskrätt. Något år på rygg hade definitivt inte heller skadat.

Vi dricker Domaine Chêne till en liknande macka som den som finns i receptlistan till höger under namnet California Chicken Sandwich men med några champinjoner som vi toppar den goda mackan med och dressar med lite majonnäs. Osten och tomaten hoppar vi över i dag men lägger till några blad romansallad.

Mackan funkar hyfsat med vinet men det här är en kompromiss (kocken var trött efter några dagars sjukhusvistelse) och en lite äldre, något smörigare Chardonnay med mer smak av fat hade definitivt varit att föredra.

Våra resterande flaskor 2007 Domaine Chêne Mâcon-Villages läggs i källaren för att plockas fram om ett år eller två.

2006 Pirie Pinot Noir Estate

2006 Pirie Pinot Noir Estate

I juni släppte Sb tre viner från tasmanska Pirie. En Gewurztraminer, en Chardonnay och denna Pinot Noir. Alla tre vinerna ingår i Piries Estate sortiment. I beställningssortimentet finns dessutom en Riesling från det något enklare segmentet som Pirie kallar för South.

Vingårdarna på norra Tasmanien där Piries druvor odlas har ungefär samma kalla och fuktiga klimat som man hittar i norra Bourgogne och bland de röda vinerna är följaktligen Pinot Noir kung.

Vinet doftar ungt och något kryddigt. Svagt i baggrunden lurar lite hallon eller är det bara för att vi vet att det är en Pinot Noir vi dricker? Körsbärstonerna är desto tydligare – efter lite luftning är de inlagda och Sb har rätt när de nämner lakritsrot men det hade jag inte kommit på utan hjälp. Nu när jag vet det är doften dock desto tydligare.

Jag hade väntat mig att denna unga Pinot Noir skulle vara syrligare och visst finns det syrlighet men betydligt mindre än jag väntat mig. Tanninerna är mycket diskreta men finns där.

Vinet är ganska örtigt och fruktigt och ljusa plommon, jordgubbe och hallon samsas med mörkare björnbär. Både doft och smak har ton av ek men denna är relativt diskret. Ett vin som vi verkligen gillar men som möjligen är något tunt.

Vi dricker 2006 Pirie Estate Pinot Noir till ankbröst med kantarellsås och några smörstekta kantareller samt ugnsbakade små potatisar rullade i hackad persilja och vid sidan en enkel grönsallad.


Kantarellsås

4 pers

1 msk smör
2,5 hg kantareller, grovhackade
1 schalottenlök, finhackad
1,5 dl vispgrädde
2 dl mjölk
½ svampbuljongtärning
2 tsk röd vinbärsgelé
1 msk idealmjöl
salt och svartpeppar

Lägg svampen i medelvarm panna. Stek tills den släpper ifrån sig vätska och denna kokat bort. Tillsätt smör och stek i några minuter. Sänk värmen och tillsätt lök. Stek i någon minut tills löken blir genomskinlig. Tillsätt grädde, mjölk, gelé och buljongtärningen som ska smulas. Koka upp. Sänk värmen. Låt såsen småkoka i 5 minuter. Strö över idealmjöl och vispa ner och koka såsen ytterligare en minut. Smaka av med salt och svartpeppar.

2005 Vasse Felix Chardonnay Heytesbury

2005 Vasse Felix Chardonnay Heytesbury

Den långe Jugoslaven ger mig tips på några bra Chardonnayer i olika prisklasser som finns på Sb just nu och dagens vin är ett av dem.

Chardonnay Heytesbury är Vasse Felix vita prestigevin och bakom vinet ligger Heytesbury Group som huvudsakligen ägnar sig åt boskapsuppfödning. Vasse Felix är beläget längst ut på Australiens sydväst-spets.

Vinet är väldigt elegant i stilen och långtifrån fläskiga varianter från andra delar av Australien eller USA. Den kryddiga doften innehåller smör, sten, lime, och nougat. I den silkeslena, fruktiga smaken som samtidigt har ganska hög syra har hittar vi mineral, mandelbiskvier, omogen mango och citrus (lime och apelsin). Eftersmaken är lång och kryddig. Faten gör sig påminda men är på intet sätt dominerande.

Vinet fungerar bra till dagens mat och rekommenderas varmt. Vi skickar ett ”tack för tipset” till Den långe Jugoslaven.


Panerad ugnsstek torskrygg med krossad rostad sötpotatis och limesås

2 pers

Panerad ugnsstek torskrygg

2 bitar torskrygg a 150-200 g styck
½ dl vetemjöl
1 ägg

2 dl ströbröd

Salta, peppra och mjöla torskryggarna. Vik dem dubbelt om de är tunna. Vänd dem i ägg och därefter i ströbröd. Klappa in paneringen. Stek i en smord form i ugnen i 175°, cirka 15-20 minuter. Servera med krossad rostad sötpotatis (recept i listan till höger), limesås och någon grönsak.

Limesås

1 schalottenlök
smör
2 dl vispgrädde
½ lime, pressad
Tabasco

Skala och hacka schalottenlöken mycket fint. Fräs den lätt i en liten klick smör, fyll på med grädden, koka upp och koka i 2 minuter. Smaka av med i limejos och stänk i lite Tabasco.

1997 Freie Weingärtner Wachau Riesling Smaragd Achleiten

1997 Freie Weingärtner Wachau Riesling Smaragd Achleiten

Först och främst: det var inte alls meningen att dricka dagens vin till kräft- och kantarellpajen men det var fel på vinet jag tänkt mig. Tyvärr…

Kallt i kylskåpet fanns 1997 Riesling Smaragd Achleiten från Freie Weingärtner Wachau vilket visade sig vara ett OK substitut även om varken Jen eller jag blev överförtjusta i vinet.

Freie Weingärtner Wachau är ett kooperativ som får gör vin av druvor från ungefär 40% av vingårdsarealen i Wachau. Druvorna i dagens vi kommer från vingården Achleiten.

I denna del av Österrike har man skapat sin egen kvalitets-klassificering för vin. Den högsta av dessa klasser heter Smaragd och har fått namn efter en liten ödla som lever i vingårdarna. Smaragd indikerar att druvorna skördats sent och att endast de bästa valts ut till vinet vars alkoholhalt måste överstiga 12,5% och ha en mustvikt (sockermängd vid skördetillfället) på minst 90 Oechsle-grader. Vinet jäser sedan ut helt vilket ger torra viner men ibland med en viss restsötma. Vinerna måste buteljeras i området. Det går alltså inte köpa Wachau-vin i box.

Någon restsötma hittar vi knappast i 1997 Riesling Smaragd Achleiten som är helt torrt. Som sagt, ett OK substitut som vi inte riktigt kommer överens med. I doften hittar vi citrus, mineral, mogna äpplen, petoleum och något mer från kemhyllan i snabbköpet men också burksparris och skinkspad från lättrökt julskinka. Intressant…

Grapefrukt dominerar i smaken men också en hel del bitterhet och beska som från ett bett i skalet av samma frukt. Skinkspadet återkommer men nu är det snarare i form av saltlag och de rökta tonerna som vi hittat i doften har försvunnit. Mineralen finns däremot kvar.

Ett vin som sammanfattningsvis är felfritt men som känns ganska klumpigt och när pajen ställts undan finns det ingen större längtan efter att dricka mer.


Kantarell- och kräftpaj med Västerbottenost och stenbitsrom

4-6 pers

2 dl dinkelmjöl
1 dl grahamsmjöl
1 tsk salt
2 msk dillfrön
150 g smör
1-2 msk vatten
1 gul lök
½ l kantareller
3 msk smör
svartpeppar + salt
1 burk kräftor i lag
2 msk finhackad dill
3 ägg
2 dl gräddmjölk (häften mellanmjölk och hälften vispgrädde)
150 g riven Västerbottenost
1/2 tsk salt
1 krm vitpeppar
100 gram stenbitsrom

Blanda mjöl, salt och dillfrön. Tillsätt tärnat smör och arbeta snabbt ihop till en deg med hjälp av lite vatten. Låt vila i kylen i en halvtimme. Klä en pajform, cirka 24 cm, med pajdegen. Nagga botten och grädda i 200 grader i 10-15 minuter. Låt svalna. Låt kräftstjärtarna rinna av i en sil. Skala och finhacka löken. Lägg svampen i stekpanna och hetta upp. Låt svampen släppa ifrån sig vätska och när denna avdustat tillsätt smör. Stek tills det knäpper i svampen. Sänk värmen, tillsätt lök och fortsätt steka några minuter, eller tills löken blir genomskinlig. Salta och peppra med svartpeppar. Låt svalna något och häll sedan upp i pajskalet. Lägg också dit dill och kräftstjärtarna men spara några till garnering. Vispa ihop ägg och gräddmjölk. Tillsätt ost, salt och vitpeppar. Häll smeten över svampen och grädda pajen i 200 grader i cirka 30-40 minuter eller tills ytan fått fin färg.

Servera pajen ljummen, garnera med kräftstjärtar och stenbitsrom och servera med crème fraiche och finhackad gräslök.

2003 Roger Champault Sancerre Blanc Côte de Champtin

2003 Roger Champault Sancerre Blanc Côte de Champtin

Sancerre blanc från bröderna Laurent och Claude Champault som driver domänen med 22 hektar vinodlingar som farfadern grundade men på den tiden såldes druvorna vidare. Pappa Roger startade vintillverkningen och numera är det alltså sönerna som tagit över. Claude som är vinmakare anses som en av de kommande stjärnorna i Sancerre. Domänen är belägen i Crezancy, så långt västerut man kan komma i Sancerres AOC och således nästan en mil från Loirefloden.

Vinet är klart utvecklat och skiljer sig en hel del från en ung Sancerre. Doften är något rökig och fatlagringen tydlig men här finns också en hel del frukt och en stor del av denna känns exotisk, t ex mango, persika och melon. Gula äpplen är också lätt att hitta.

Syran är fräsch men klart avrundad. I smaken återkommer de gula äpplena, tänk mogen Golden Delicious men också aningen mineral.

Sancerre är fantastiskt och mogen Sancerre är sagolikt!


Mandel-piggvar

4 pers

600 g piggvarfilé
1 tsk salt
1 krm vitpeppar
3 msk smält smör
0,5 dl mjölk
3 msk ströbröd
2 msk smulade mandelspån
3 msk hela mandelspån
½ dl vitt vin
1 dl grädde

Sätt ugnen på 225 grader. Lägg fisken i en smord ugnssäker form. Krydda med salt och peppar. Blanda smält smör, mjölk, ströbröd och smulade mandelspån. Låt svälla en stund. Fördela blandningen över fisken och strö de hela mandelspånen över. Häll grädde och vin i formen. Sätt formen i ugnen och stek fisken till den fått fin färg (ca 25 min). Servera med kokt potatis och haricots verts.

Receptet kommer från en gammal receptsamling från Milda men är ändrat något. Bl a ska det i originalreceptet vara torsk, inget vin och givetvis inte smör!

2006 Mollydooker Shiraz The Boxer

2006 Mollydooker Shiraz The Boxer

Mollydoker är australiensisk slang för en person som är vänsterhänt och mycket riktigt så har boxaren på etiketten till Mollydookers The Boxer Shiraz två vänsterhandskar.

Vinet är naturligtvis helt tokigt men jag gillade 2006 Blue Eyed Boy som tydligen ska vara ännu galnare och har därför höga förväntningar. The Boxer tillhör Mollydookers ”budget-linje” och 119 danska är sannerligen inte speciellt mycket pengar med tanke på den resa det här vinet tar en med på och då tänker jag inte på den höga alkoholhalten (16,5%).

Alkoholhalten är annars det som ställer till vissa problem för The Boxer. Till maten är det inga problem men när tallrikarna är skrapade känns hettan alltför påträngande. Förutom detta förbehåll gillar jag The Boxer. Det är bara att inse – jag gillar fruktbomber!

Och fruktbomb är precis vad The Boxer är. Doften är fullpackad med mörka frukter – framför allt plommon, körsbär och björnbär och sylt på dessa bär men här finns också viss rökighet och ett uns av färska champinjoner, smör, mortadella och cederträ.

Smaken är givetvis också full av de mörka bären och rökigheten liksom sylten (eller snarare paj) återkommer. Lite tjära och sötlakrits tittar fram mot slutet.

Även om jag har invändningar mot den något påträngande alkoholen i eftersmaken måste jag samtidigt säga att jag har smakat vin på 14,5% med mer eldighet än vad The Boxer har.

Vädret ger idag klara höstvibbar och vi äter en något höstig gryta med aningen hetta och med sommarsvamp. En urbra kombo tillsammans med boxarvinet.


Tortiglioni med kantarell- och lammkorvsgryta

2 pers

250 g tortiglioni eller annan pasta
2 lammkorvar, skurna i grova skivor i ca 3 cm tjocka
2 hg kantareller
200 g konserverade plommontomater
1 msk tomatpuré
1 dl matlagningsgrädde
1 msk konc kycklingfond
1 dl rött vin
½ gul lök, hackad (ca 1 dl)
2 vitlöksklyftor, hackade
½ tsk rosmarin, torkad och smulad
1 tsk timjan, torkad
en nypa chili-flakes
salt
svartpeppar
olivolja
½ dl hackad persilja

Stek korvbitarna ganska hårt på medelvärme i lite olja. Lägg dem åt sidan. Sautera lök och vitlök på mediumvärme tills löken blir genomskinlig, ca 3-4 min. Tillsätt kantarellerna och kryddor och fortsätt sautera 4-5 minuter. Tillsätt tomatpuré sista minuten. Häll på vin. Koka upp och reducera tills ca hälften återstår. Tillsätt tomater, korv och fond. Sjud i 10 min. Tillsätt grädde, koka upp och smaka av med salt och peppar. Strö över persilja. Servera med pasta, nyriven parmesan och haricots verts.

2007 Peregrine Wines Pinot Gris

2007 Peregrine Wines Pinot Gris

Pinot Gris är fortfarande en ny druva för mig men efter att ha provat en del olika vin från olika producenter, några av dem har jag skrivit om här på bloggen, vet jag att jag gillar den oavsett om den har italienskt eller franskt namn.

Dagens vin har franskt men kommer från Nya Zeeland. Peregrine 2007 Pinot Gris skulle kommit som nyhet i fredags men blev några dagar försenat och letade sig till Sb:s butik på Väla i Helsingborg i dag måndag, precis lagom till det grillade fläsket med lite asiatisk touch och en nudelsallad med bl a söt melon. Mat som vinet bör fungera utmärkt tillsammans med.

Meningen var att fläsket skulle grillas på fassans kolgrill men det galna vädret, ihållande spöregn och kuling gjorde att all matlagning fick försiggå inomhus.

Nya Zeeland är kanske inte det första ställe man tänker på i samband med Pinot Gris men faktum är att odlingarna av druvan har de senaste tio åren ökat från cirka 20 till knappt 500 hektar. Druvorna i Peregrine kommer från trendiga Central Otago på Sydön.

Vinet doftar blodapelsin och päron och aningen vanilj. Smaken är frisk och fruktig med gula äpplen, melon och persika. Mycket gott vin till den asienispirerade maten.