2014 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Old Vine

2014 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Old Vine

Old Vine är ett mycket luddigt begrepp men i det här fallet lämnar Seghesio Family Vineyards klara och raka besked. Genomsnittsålder på rankorna i Zinfandel Old Vine är 70 år och inga är yngre än 50. Rankorna tillhör familjerna Simi och Passalacqua i Alexander Valley respektive Dry Creek Valley.

Seghesio i Sonoma County är något av specialister på Zinfandel men odlar också Sangiovese, Petite Sirah, Barbera, Alicante Bouschet, Pinot Grigio, Arneis och Vermentino. Historien om Seghesio Family Vinyards började 1886 när Eduardo Seghesio utvandrade från Piedmonte och hamnade i Sonoma. Ungefär tio år senare planterade han sin första egna vingård i Sonoma. I dag ägs firman av Crimson Wine Group. Vinmakare är Ted Seghesio.

Vi dricker 2014 Seghesio Zinfandel Old Vine till spareribs som bakats i ugn ett par timmar och sedan hastigt bränns av på grillen. En teknik som bevarar smaken i revbenenspjällen mycket bättre än om man väljer att förkoka dem.  Gott blev det och fastän jag var orolig att vinet skulle vara alltför ungt, gjorde det, succé runt bordet. Ett bra exempel på riktigt seriös Zinfandel, även om jag inte föll pladask.

Doften är ganska klassisk med björnbär, svartpeppar och lite mynta. Svartpepparn och de mörka björnbären återvänder i smaken men nu i sällskap av vinbär, röda körsbär och katrinplommon. Sötman är ganska hög och smaken aningen tunn. 2014 Old Vine Zin släpptes på Sb i juni och det finns fortfarande flaskor kvar runtom i landet. Priset ligger på 299 kr.

Sommar, grill & Merlot del 2

Till den andra delen av sommarens merlotprovning (del 1 läser du här), hade vi bestämt att det skulle serveras grillat nötkött. Det blev varsin entrecôte med krossad ugnsgrillad potatis, grillad purjolök, salsa romesco och en kall crèm med dragon.  Smarrigt!

Uppdelningen av de sex olika merlotvinerna i de två provningarna gjordes slumpmässigt. Det finns säkert synpunkter på att vi till exempel borde provat de billigaste respektive de dyrare vinerna i olika flighter. Personligen tyckte jag att det var spännande att se hur de billigare stod sig i konkurrensen. I del 1 var det solklart att det dyraste vinet var bäst. Alla vi fem som testade vinerna satte 2013 Starmont Merlot som bästa vin. Skulle det bli ett liknande resultat denna gång?

2013 Frogs's Leap Merlot

Frog's Leap Winery

Kvällens första vin blev 2013 Frogs's Leap Merlot från Frog's Leap Winery i Rutherford, Napa Valley. Firman släppte sina första viner i början av 1980-talet och omkring tio år senare kom även en Merlot. I årgång 2013 är vinet gjort av 82% Merlot, 17% Cabernet Sauvignon och 1% Cabernet Franc. Jen och jag har provat vinet tidigare och tyckte mycket om det. 

Doften domineras av plommon, mörka körsbär samt en mix av mörka och röda bär. Vi hittar också vanilj och fat. I smaken återkommer bären och faten tillsammans med en del kryddor. Jättegott och här finns också en del mjuka tanniner. 

Frog's Leap importeras av Ward Wines och 2013 Merlot kostar 324 kr.

2015 Cypress Vineyards Merlot

Cypress Vineyards

Bakom Cypress Vineyards står Jerry Lohr, en av pionjär i Monterey och Paso Robles.  Jag vet inte mycket om Cypress Vineyards men det handlar om billiga viner som man valt att lägga under egen etikett istället för under namnet J. Lohr. Druvorna, 100% Merlot, kommer från ospecificerade vingårdar i Kaliforniens Central Coast. Vinet kostar 99 kr.

Förutom Merlot gör Cypress också en Chardonnay (som också den finns i Sb:s beställningssortiment) och en Cabernet Sauvignon. Importör är Galatea och 2015 Cypress Vineyards Merlot. 

Vinets doft domineras av plommon, körsbär och svarta vinbär. Här finns ganska gott om fat. Jag har ingen uppgift om hur länge vinet lagrats på ek. Smaken, med blåbär och björnbär, är mjuk och gles med nästan total avsaknad av tanniner. Alkoholhalten ligger på 13,9 procent.

Jag tyckte inte speciellt mycket om Cypress Merlot. Kan dock tänka mig att det skulle funka helt OK till grillat med massor av söt bbq-sås. Ungefär på samma sätt som en enkel Zinfandel.

2012 La Jota Merlot Howell Mountain

La Jota Vineyard Co.

Sista vinet i vår tvådelade merlotbonanza (nåja, sex viner uppdelade på två dagar kanske inte direkt är någon bonanza) blev 2012 La Jota Merlot Howell Mountain. Med en prislapp på 749 kr var vinet det överlägset dyraste i vår provning. Trots det respektingivande priset är vinet det sjätte billigaste på Merlot från Kalifornien i Sb:s beställningssortiment. La Jota importeras av Winemarket.

La Jota Vineyard Co. grundades 1898 när den schweiziske immigranten Frederick Hess köpte 130 hektar mark på Howell Mountain som han planterade vin på. År 2005 köptes La Jota av Jess Jackson.

Vinet är gjort på 100% Merlot. Druvorna kommer från La Jotas egen vingård och W.S. Keyes Estate Vineyard, en och en halv kilometer bort. Båda högt upp på Howell Mountain, en bra bit över Napa Valley. Vinet har legat 20 månader på franska ekfat där 86% var nya. Alkoholhalten ligger på 14,8% och sammanlagt gjordes 635 lådor Merlot av årgång 2012.

Vinet har tung doft av svarta vinbär, björnbär och blåbär. Här finns sherry- och marsipantoner tillsammans med mjölkchoklad, kaffe och cederträ. Massor av mörka bär återkommer i smaken tillsammans med några röda, fat, kaffe och lite mineral. 2012 La Jota är ett riktigt bra och komplext vin men alldeles för ungt i dag. Låt flaskorna ligga i åtminstone tre till fem år.

2013 Frog's Leap Merlot blev min vinnare.

Bäst i test

Det blev denna gång inte självklart att det dyraste vinet var det bästa. Min favorit blev härliga 2013 Frog's Leap Merlot Rutherford. 2015 Cypress Merlot gillade jag inte alls men det enkla vinet blev kvällens favorit hos andra provare. Unga 2012 La Jota Merlot Howell Mountain hade det ganska tungt denna gång även om någon av oss placerade det överst på pallen. 

Vinnare efter de två provningarna är utan tvivel Merlot. Om någon av oss tvivlade på druvans storhet, både i blandningar och på egen hand, har de två provningarna visat den bredd och det djup det går att åstadkomma i vin på Merlot. Fuck you, Miles!

Nu håller jag tummarna för att någon importör ska börja ta in merlotvin från min favortit – fantastiska Blackbird Vineyards i Napa Valley.   

Sommar, grill och Merlot del 1

Inför sommarens korta besök i Skåne, funderade jag på någon typ av tema inför de stundande grillkvällarna. Det tog mig inte särskilt lång stund att komma fram till att den röda tråden skulle bli Merlot från Kalifornien. Jag surfade in på Sb:s hemsida och beställde de sex "billigaste" merlotvinerna från delstaten som finns i beställningssortimentet. Prisspannet sträckte sig från 99 till 749 kr.

Reglerna i Kalifornien stipulerar att om en druva står utskriven på vinets etikett måste vinet vara gjort på minst 75% av denna druva. Att enbart titta på etiketterna gör det alltså omöjligt att säga om de sex vinerna är gjorda på 100% Merlot, om de är klassiska bordeauxblandningar eller någon annan vild mix av druvor.

2013 Starmont Winery and Vineyards Merlot

Starmont Winery and Vineyards

Första vinet i den inledande delen av vår provning visade sig vara en blandning med 87% Merlot och 13% Cabernet Sauvignon. Vinet kom från Starmont Winery and Vineyards i gränsområdet mellan Carneros och Napa Valley. 

Ända fram till 2005 var Starmont en del av Merryvale och gjorde enbart vitt vin på druvan Chardonnay. Men vägarna skiljdes delvis när Starmonts portfölj växte. Fortfarande är det familjen Schlatter som äger Starmont och man är en del av Merryvale Family of Wines. I dag gör Starmont vin på flera vita och röda druvor och vineriet är certifierat Napa Green Winery.

2013 Starmont Winery and Vineyards Merlot har en alkoholhalt på 14,5%. Vinet har legat 8 månader på franska fat där 20% var nya. 

Doften är, trots endast 13%, ganska klassisk CS med svarta vinbär och nyvässad blyertspenna. Här finns också choklad och körsbär. I smaken handlar det mycket om mörka bär och även här utmärker sig de svarta vinbären men nu i sällskap av plommon och kanske någon jordgubbe. Dessutom hittar jag toner från fatlagringen och örter jag inte lyckas precisera närmare. Vinet är saftigt och mjukt men med en del tanniner.

Starmont Merlot kostsar 285 kronor och importeras av Magnum Wine. 

2011 Murphy-Goode Merlot

Murphy-Goode Winery

Det andra vinet vi testade var gjort på 100% Merlot och kom från Murphy-Goode Winery i Sonoma County. Firman startades 1985 då man enbart gjorde vin på Sauvignon Blanc och Chardonnay. 2007 köptes Murphy-Goode av Jackson Family Wines. I dag gör firman flera olika viner i prisklassen $10-$45. 2011 Murphy-Goode Merlot kostar i 179 kronor i Sverige. Vinet importeras av Fondberg och i beställningssortimentet finns också en Chardonnay och en Zinfandel. Årgångarna 2008 och 2009 av den senare har jag provat och skrivit om. 

Murphy-Goode Merlot 2011 har frisk doft med blåbär, mörka körsbär och en hel del fat. Vinet har legat 7 månader på en blandning av franska och amerikanska fat där 10% var nya. I smaken dominerar körsbär och annan röd frukt och även här är fatlagringen påtaglig. Vinet innehåller en hel del mysiga tanniner och har en alkoholhalt som hamnat på 13,5%. 

2015 McManis Family Vineyards Merlot

McManis Family Vineyards

McManisär etiketten alla verkar känna igen. Det är kanske inte så underligt eftersom det finns vin från McManis Family Vineyards i alla Sb:s butiker och flera av dem har både rött (Petite Sirah), som finns i både flaska och på box, och vitt (Viognier). Däremot finns Merlot endast i beställningssortimentet. En flaska går lös på 129 kronor.

McManis Family Vineyards startades så sent som 1992 av Ron och Jamie McManis men de första åren såldes alla druvor vidare. Det var först i slutet av 90-talet som McManis egna vineri stod klart. I dag gör McManis, förutom Merlot och tidigare nämnda Viognier och Petite Sirah, flera andra viner på olika druvor. Fyra av dessa (Pinot Noir, Zinfandel, Chardonnay och Sauvignon Blanc) finns i beställningssortimentet på Sb. McManis importeras av Divine. 

Sammanlagt odlar McManis druvor på över 100 hektar runt staden Lodi, i norra Kaliforniens inland. Alla vingårdarna är "Certified Green" enligt Lodi Rules for Sustainable Winegrowing. 

2015 McManis Family Vineyards Merlot, som är gjord på 100% Merlot, doftar röda och mörka bär tillsammans med mynta (eller är det kanske sassafras?) mjölkchoklad och en aning mineral. 

Vinet har legat 6 månader på en blandning av amerikanska och franska ekfat, både nya och begagnade. Alkoholhalten ligger på 13,5%. 

I munnen känns vinet saftigt och smaken på gränsen till syltig med körsbär, björnbär och vanilj. Vinet är mycket mjukt och saknar nästan helt tanniner. 

Vid denna, liksom vid nästa merlotprovning, testade vi vinerna tillsammans med mat. Självklart var denna, eller åtminstone delar av den, tillagad på grillen. Med andra ord handlade det alltså om att ta reda på vilken av beställningssortimentets sex billigaste merlotviner som är det bästa grillvinet.

Denna gång åt vi grillad fläskkarré som serverades med en "potatissallad" gjord på skivad, friterad färskpotatis med limesmör, koriander och lite picklad jalapenõ. Till detta hade vi också en salsa på grillad majs. BBQ-såsen jag planerat skulle komplettera det hela, glömdes bort i kylskåpet. Saknad av ingen. Det blev faktiskt himla gott ändå. Mycket tack vare svåger Thomas som är suverän på att grilla kött. 

Det sista som återstår är så klart att redovisa hur rösterna föll och vilket vin som blev kvällens favorit. Det visade sig att denna gång sammanföll resultat och pris. Alla fem provare tyckte Starmont (285k kr) var det bästa vinet, att Morphy-Goode (179 kr) kom på andra och McManis (129 kr) på tredje. Stort grattis till Starmont Winery and Vineyards!

Lika överens skulle vi inte vara när vi gav oss på nästa tre merlotviner från Kalifornien. Men det blir i en annan post. 

Jolie-Laide

När Vinopia väljer att sälja vin på låda från Jolie-Laide i Sebastopol, Sonoma County, gäller det att hålla sig framme. Lådan innehöll en flaska vardera av Pinot Gris Rorick Heritage Vineyard och Valdiguié Rosé. Båda från 2016. 

Jolie-Laide, franska för fulsnygg, är en ung firma som endast gör cirka 500 lådor vin per år. Bakom vinerna står Scott Schultz som kom till Kalifornien från Chicago 2007. Ganska snart hamnade han som vinansvarig på Thomas Kellers Bouchon i Yountville. Sedan var steget inte långt till vinproducenterna Realm och Pax Mahle. I dag arbetar Scott med Wind Gap och Ryme Cellars men det är vinerna från Jolie-Laide som gjort honom till en storstjärna på den kaliforniska vinhimlen.

Vinerna från Jolie-Laide är ofta gjorda på druvor som inte tillhör de vanligaste på USA:s östkust. Eller vad sägs om Gamay, Melon och Trousseau Gris (som jag nämnt ovan var de viner vi provade gjorda på Valdiguié respektive Pinot Gris). I portföljen finns också viner på de lite vanligare druvorna, Syrah och Grenache. 

2016 Pinot Gris Rorick Herritage Vineyard 

Rorick Heritage Vineyard ligger i Calaveras County, någon timmes bilresa nordöst om Sacramento. Alltså ganska långt inåt landet och vid foten av Sierra Nevada. 2016 Pinot Gris är fotstampad och har legat på skalen i tre dagar. Det handlar alltså om ett i orange vin, även om tiden på skalen är relativt kort och Scott Schulz beskriver färgen som "Champagne like". Druvjuicen har fermenterats i en blandning av rostfria fat och neutrala ekfat.

I den blommiga doften hittade vi äpple tillsammans med päron och inte helt mogna jordgubbar, kryddade med lite vanilj. I smaken handlar det om smultron, apelsin och äpple, tillsammans med aningen kryddighet och mineral. Alldeles oerhört bra och vinet fortsätter prestera även när temperaturen är densamma som i rummet. Imponerande!

Vi dricker vinet till en förrätt på miso- och soyamarinerad salmalax med sallad på mango, gurka och avokado.

2016 Valdiguié Rosé

Druvan Valdiguié kommer ursprungligen från Frankrike där den går under flera olika alias. Den odlas främst i Languedoc-Russilllion där den kallas Gros Auxerrois. Andra namn kan vara Valdiguer, Quercy, Noir de Chartres eller Cahors Det senare namnet ska inte blandas ihop med området Cahors där Malbec är druvan som gäller.

I Kalifornien trodde man länge att det som visade sig vara Valdiguié var en klon av Gamay och kallade druvan Napa Gamay. När undersökningar visade att druvan i själva verket var Valdiguié blev det förbjudet att använda namnet Napa Gamay på vinetiketter. I dag finns det finns bara 120 hektar vingård med Valdiguié kvar i Kalifornien.

Vi drack 2016 Jolie-Laide Valdiguié Rosé till en härlig kycklinggryta med smakinspiration från Marocco och norra Afrika. Det fungerade strålande men vinet imponerade inte lika mycket på mig som jag förstått att det gjort på många andra som provat det. Jag tror inte att det enbart berodde på mina skyhöga förväntningar men de spelade självfallet in.

Vinet har en relativt återhållen, smått kryddig doft med hallon, jordgubbar och äpple. Här finns också en del apelsin och citron. Vi hittade även lite härliga vingummin och en del mineral. Smaken är ganska kartig med smultron, melon, citrus och apelinfestis. Syran är relativt hög, det märks att druvorna plockats tidigt. Fermentering har skett i en mix av rostfria och neutrala ekfat.

Absolut ett bra vin men jag hade nog väntat mig mirakel och blev något besviken på 2016 Valdiguié Rosé. Man bör betänka att vinerna kostar en hel del. Boxen från Vinopia gick lös på 894 kronor. Å andra sidan var 2016 Pinot Gris så vansinnigt trevlig att bara den kunde jag betalt nästan vad som helst för.