2006 Emilio Moro Ribera del Duero Malleolus

2006 Emilio Moro Ribera del Duero Malleolus

Jag hittar inget lämpligt vin till lördagens mat och ber Den långe Jugoslaven om hjälp. Till min förvåning plockar han fram 2006 Malleolus från de ganska urplockade hyllorna på Regeringsgatan. Jag trodde inte att det vinet skulle vara drickbart på flera år men med en rejäl luftning funkar det riktigt bra.

Mallelous från trendiga Ribera del Duero har med sina höga poäng från kända vinrecensenter varit ett omtalat vin de senaste åren och Malleolus håller den höga klass som betygen antyder.

Inspirerade av taffelbloggaren Gitto gör vi biffmacka på flat iron/top blade-kött med avokado och chimichurri som vi lägger mellan stekta skivor levain.

Det finns tusentals varianter på den gröna grillsåsen chimichurri som ursprungligen kommer från från Argentina och Uruguay. Gemensamt är att det ska vara någon form av syra från t ex vinäger eller citron, olja, chili, vitlök och hackad persilja. Recept på min variant som innehåller både persilja och koriander hittar ni nedan.

2006 Mallelous har en lite jordgubbssyltig doft men här finns också mörkare björnbär och plommon som tillsammans med choklad, tjära och rosépeppar gör det mycket angenämt. Fatlagringen märks tydligt.

Det gör den också i smaken men inte i någon störande omfattning. De mörka bären kommer på första plats men här finns också en kryddig nejlikosmak. Vinet har ganska hög syra och naturligtvis en del tanniner. Efter en halv dags luftning är de dock inte de minsta besvärande. Smaken sitter i ganska länge.

Jag återkommer gärna till Mallelous men även om det fungerar bra redan nu (med rejäl luftning) väntar jag gärna några år med årgång 2006.

Chimichurri

½ dl koriander, hackad

1 dl bladpersilja, hackad

1 medelstor schalottenlök, hackad

3 vitlöksklyftor, finhackade

1 dl olivolja

½ msk rödvinsvinäger

½ msk pressad citron

½ tsk chili flakes

½ tsk salt

½ tsk svartpeppar

Blanda allt och förvara i burk i kylskåp. Passar allra bäst till grillat kött.

2006 Mario Marengo Barbera d'Alba "Pugnane"

2006 Mario Marengo Barbera d'Alba "Pugnane"

I fredags drack vi Barbera från La Morra till en pastasås på loginza-korv som förmodligen inte alls stavas så. Jag får i alla fall inga korvträffar på google varken med stavningen jag fått från affären eller när jag provar med hemmagjorda alternativ. Det närmsta jag lyckas komma är "longinza" med en (1) träff som har korvanknytning.

I vilket fall som helst en urgod färsk korv som påminner om salsiccia men innehåller mer kryddor och vitlök. Till detta passade vinet från Mario Marengo helt förträffligt.

Mario Marengo är en mycket liten firma med låg produktion som efter Marios bortgång numera drivs av sonen Marco Marengo. Förutom Barbera gör man bland annat även Barolo, till exempel en variant med druvor enbart från de äldsta stockarna i den inte helt okända vingården Brunate.

2006 Mario Marengo Barbera d'Alba "Pugnane" doftar körsbär och plommon men vi hittar också läder och ganska mycket russin. Dessutom aningen mandelmassa.

Vinet är mycket läskande med ganska hög syra. Plommon och körsbär dominerar i smaken men här finns också en hint av violer. Gott! och jag upptäcker att detta är den första Barberan jag skriver om på bloggen. Hur är det möjligt?


Pappardelle con loginza

2 pers

300 g loginza (eller salccicia)
1 dl vitt vin
1 dl krossade tomater
½ dl vispgrädde
15 basilikablad, strimlade

1 stor schalottenlök, hackad

2 vitlöksklyftor , finhackade

1 msk olivolja

salt

svartpeppar

Drag skinnet av korven och grovhacka innehållet. Stek schalottenlök och vitlök i lite olja utan att de tar färg. Lägg åt sidan. Tillsätt lite mer olja och stek korven. Lägg tillbaka lökhacket och tillsätt vin och krossade tomater. Koka ihop några minuter. Tillsätt grädden, koka upp och smaka av med salt och peppar. Tillsätt basilikan. Servera med pappardelle och nyriven parmesan.

2003 Ridge Santa Cruz Mountains

2003 Ridge Santa Cruz Mountains

Ridge var ytterligare en producent Jen och jag besökte på vår alltför korta visit i Kalifornien i februari. Inte heller här var det något riktigt vingårdsbesök utan bara ett kort stopp i deras tasting room vid anläggningen i Lytton Springs, Dry Creek Valley, Sonoma. Den väldigt slingriga vägen från Calistoga, genom skogen och uppför berget till Geyserville var förresten en av de vackraste jag kört på.

Väl framme vid Ridge provade vi ett antal zin-blends från 2005 och 2006 och min första Syrah från Ridge, 2005 Lytton West som jag gillade så pass att en flaska fick följa med hem till Stockholm. Det kliade i fingrarna att låta plastkortet betala även för en 1977 Monte Bello för $500 och viss besinning krävdes.

Frukten till bourdeauxblenden i 2003 Santa Cruz Mountains kommer inte alls från Sonoma som vi besökte utan från Santa Clara County söder om San Francisco, där Santa Cruz Mountains ligger. Årgången baserades på 68% Cabernet Sauvignon och 23% Merlot samt kryddades med 5% Petit Verdot och 4% Cabernet Franc.

Att dricka 2003 Santa Cruz Mountains redan nu är definitivt i tidigaste laget även om vi anar en begynnande mognad men vilket bra vin det redan är!

Doften är fruktig, aningen kryddig och med väl avvägd fatbehandling. Ganska svår att beskriva så vi drar helt enkelt till med ”Draper perfume,” d v s hallon, körsbär, svarta vinbär, asiatisk five spice, lite vanilj och ceder. Dessutom klara toner av fudge och på det hela aningen choklad.

Smaken innehåller också svarta vinbär, körsbär och choklad men även aningen rök. Det finns så klart fortfarande en hel del tanniner men för den som liksom vi inte kan hålla fingrarna borta går det som ni förstår alldeles utmärkt att korka upp nu. Våra resterande flaskor får dock ligga några år till.

Till detta kraftpaket gör vi en ragu på vildsvin med kantareller som vi äter med pappardelle och rejält med nyriven parmesan.

Vildsvinsragu

5 pers

500 g malet vildsvinskött
1 stor schalottenlök, strimlad
3 vitlöksklyftor, finhackade
1 morot, skuren i tunna slantar
1 blekselleristjälk, skuren i tunna slantar
3 hg kantareller
olja
1,5 dl rött vin
0,5 dl balsamvinäger
2 msk kalvfond
2 lagerblad
2 msk torkad oregano
1 msk torkad rosmarin
1 liten nypa peperoncino
salt
svartpeppar

Stek köttet ganska hårt i olja i en stekpanna. Stek lök och grönsaker i en stor gryta. Flytta över köttet till grytan och stek svampen i stekjärnet. Lägg sedan även denna i grytan. Häll i vin, vinäger och fond och tillsätt kryddorna. Koka ihop alltsammans och smaka av med salt och peppar.

Servera med någon lite grövre pasta t ex pappardelle, någon grönsak och nyriven parmesan.

2000 La Chablisienne Chablis Grand Cru Grenouilles Château Grenouille

2000 La Chablisienne Chablis Grand Cru Grenouilles Château Grenouille

Låt mig med en gång säga att mat och vin inte var en perfekt match i dag. Jag trodde att denna Chablis från 2000 skulle vara betydligt mer utvecklad än vad den var vilket gjorde att det inte riktigt funkade med den gratinerade osten.

Dessutom blir jag inte riktigt klok på vinet. Det har hela tiden en bedårande doft med olika sorters citrusfrukter som grape och clementin, gröna friska Granny Smith, en svag ton av päron samt melon – både honung och galia. Här finns också mineral och smör. Initialt är fattonerna ganska påträngande men med lite luft försvinner de nästan helt.

Smaken är inte lika hundraprocentigtigt övertygande. Direkt efter flaskans öppnande är det inte bra alls men när vi någon timme senare sätter oss för att äta faller bitarna på plats och jag har då inga som helst problem att förstå att det här är en Grand Cru och att prislappen är därefter. Mineralkaraktären är ganska påtaglig och här finns en välbalanserad fatsmak. Citrustonerna ligger hela tiden i framkant och vinet har en ganska fet munkänsla.

Senare på kvällen, efter maten känns syranivån i vinet alldeles för påtaglig och det är inte speciellt kul alls att smutta på det sista glaset.

Några år till i källaren hade nog bara gjort gott för 2000 Château Grenouille.

Jag köpte tre flaskor La Chablisienne i februari förra året; 2000 1er Cru Mont de Milieu, 1999 Grand Cru Les Preuses som båda druckits tidigare samt denna 2000 Grand Cru Château Grenouille. Den enda jag varit riktigt nöjd med var Mont de Milieu som var helt fantastisk. Les Preuses var katastrof och Château Grenouilles som sagt OK men på det hela taget inte så väldigt mycket mer.

Maten blev mycket lyckad men det borde som sagt varit en mer moget vin för att möta upp på bästa sätt.

Dessutom kändes det lagom dekadent att göra sås på Grand Cru-vin.

Chablisbakad slätvar

2 pers

4 slätvarfiléer

2 msk smör

2 msk vetemjöl

2 dl Chablis

2 msk finhackad persilja

1 dl riven cheddar

1.5 dl brödsmulor, lätt stekta i lite olivolja

2 stjälkar blekselleri, skurna i fina slantar, ca 3 mm tjocka

1 gul lök, halverad och skuren i ca 3 mm tjocka bitar

Lägg fiskfiléerna i en skål med vin i ca 1 timme. Koka upp vatten i en kastrull och koka lök och selleri i 2 min. Spola med kallt vatten och låt rinna av i sil. Lägg grönsakerna i botten av en smord form. Placera fiskfiléerna ovanpå. Spara vinet. Smält smöret i en kastrull. Vispa ner mjöl och se till att smeten blir slät. Häll i vinet. Koka upp under omrörning. Sänk värmen och koka i ytterligare några minuter. Vispa ner persiljan. Smaka av med salt och peppar. Bred såsen på fisken. Baka i ugn 200ºC i ca 15 minuter. Blanda riven ost och bröd. Ta ut formen och lägg på ost/brödblandningen. Gratinera i ugnen tills det får fin färg.

2005 Lillian Winery Syrah White Hawk

2005 Lillian Winery Syrah White Hawk

Egentligen hade vi tänkt dricka australiensiskt i dag men Peter Lehmans 1998 Shiraz Stonewell var tyvärr slut när jag kom till Regeringsgatan och istället plockar vi fram en betydligt mycket yngre Syrah från Maggie Harrisons Lillian Winery. Jag har som jag tidigare skrivit om en svaghet för ung Syrah så det ska säkert gå bra ändå.

Maggie Harrison var tidigare assisterande vinmakare åt Manfred Krankl på Sine Qua Non så hon bör ha god koll på hur man gör vin på Syrah. Numera är Maggie vinmakare på Antica Terra i Oregon. Lillian är hennes eget märke och än så länge gör man endast Syrah med frukt från White Hawk Vineyard i Santa Barbara County, Kalifornien.

Den Långe Jugoslaven med familj har under vår semester skött om våra törstiga basilikaplantor med den äran och jag försöker inkludera örten i det mesta vi lagar för tillfället. I går blev det strimlor i gräddfilen som vi hade till morotssoppa och i dag hoppas jag att det ska fungera med basilika i balsamicosåsen jag tänkte att vi skulle ha till entrecôte från Texas som får färg på grilljärnet och sedan går färdigt i ugnen.

Till detta blir det råstekt potatis och vaxbönor med lite riven parmesan och tryffelolja. Det finns så mycket fina svenska grönsaker just nu att det är svårt att välja!

Vinet som får en timme i karaffen är magnifikt! Den ganska blommiga doften är stor och innehåller salta charkuterier, läder, tobak, körsbär och björnbär. De sistnämnda kommer fram först efter att vinet fått luft.

I den ganska kryddiga smaken (15,5% alkohol) hittar vi lakrits, viol, svarta vinbär, björnbär och mörk choklad. Eftersmaken är väldigt lång och tanniner saknas inte. Applåd!

Nedan följer recept på balsamicosåsen men observera att det är baserat på att man först har stekt kött i pannan. Eftersom vi låter köttet gå klart i ugn passar detta tillagningssätt perfekt men om man istället steker biffar får dessa ligga och vila under tiden.

Balsamvinägerreduktion med färsk basilika

2 pers

1 schalottenlök, finhackad
1 dl balsamvinäger
2 dl vatten
3 msk kalvfond
10 basilikablad, strimlade
2 msk smör

Stek köttet i olja och lått denna vara kvar i pannan. Tillsätt schalottenlök och stek i några minuter. Tillsätt vinäger och skrapa ur stekpannan. Häll i vatten och fond. Koka ner tills ungefär hälften återstår. Rör ner basilikan och tillsätt sedan smöret. Rör till det smälter och såsen blir blank.

2007 Sequillo White

2007 Sequillo White

Sista dagen på semestern kräver såklart mat med lite tanke bakom och just den här till ära dricker vi sydafrikanskt, något som inte händer allt för ofta här hemma. Kanske för att jag många gånger druckit röda viner därifrån som inte alls tilltalat mig. Idag är det dock vitt som gäller till fisken från Öresund. Vi har efter besöket på Råå laddat upp med massor av fisk efter frysraset tidigare i år.

Sequillo Cellars i Swartland startades av Eben Sadie som återvände till Sydafrika år 2000 efter en längre utflykt och arbete i Tyskland, Österrike, Bourgogne och även Oregon. Eben anser att han i dag har en mer europeisk syn på vin och ser tradition och terroir som mycket viktiga ingredienser i ett bra vin.

Vinet är kryddigt och doftar mycket frukt i form av päron, persika, gula plommon, gula äpplen och ananas men här finns också vanilj, mineral och citruszest.

Smaken är ekig och även här finns det gott om kryddor. Frukten återkommer med päron, gula och röda mogna äpplen samt honung.

Det smakar utmärkt och fungerar förträffligt med rödspättafiléerna som ugnsbakas tillsammans med tändstickstunna strimlor av morötter och fänkål och serveras med smörslungade potatisar och kantareller. Till detta serverar vi en saffranssås.

Rödspätta på fänkål och morotsbädd med saffranssås och smörslungad kantarellpotatis

2 pers

Fisken

300 g rödspättafilé

1 fänkålsstånd, skuren i tändstickstor strimlor

2 morötter, skurna i tändstickstor strimlor

1 lime, zest och skal

salt

peppar

Strimla morötter och fänkål i tändstickstora strimlor.. Lägg i en ugnsfast form. Salta lätt Placera fiskfiléerna ovanpå. Salta och peppra och strö limezest på. Pressa limen och häll josen i formen. Täck med folie och baka i 200ºC ca 25 minuter.

Saffranssås

½ gul lök, finhackad

1 vitlöksklyfta, finhackad

1 msk smör

1 msk vetemjöl

½ kuvert saffran

½ dl vatten

1,5 dl crème fraîche

2 msk hummerfond

½ lime, zest och skal

salt

vitpeppar

Fräs lök och vitlök i smör. Lägg i mjölet och späd med vatten. Rör ordentligt och tillsätt fond, crème fraîche, lime och saffran. Smaka av med salt och peppar.

Smörslungad kantarellpotatis

8 små potatisar

1 hg kantareller

2 msk persilja, hackad

2 msk smör

salt

svartpeppar

Koka potatisen i vatten och stek kantarellerna i smör. Häll av vattnet från potatisen och ånga av. Lägg i kantarellerna med smöret och persiljan. Krydda med salt och peppar. Vänd runt.

2008 Vietti Moscato d’Asti Cascinetta

2008 Vietti Moscato d’Asti Cascinetta

Även om jag tycker att 2007:an var något bättre gör Vietti fantastisk Moscato d’Asti som är en underbar avslutning på en trevlig middag.

I dag gick mina dessertplaner åt skogen på grund av sockerkaksbagarens klantighet men det ordnade sig ändå och vi drack vinet till chokladkaka med hallonsorbet.

2005 Longboard Vineyards Syrah Dakine Vineyard

2005 Longboard Vineyards Syrah Dakine Vineyard

Longboard håller till i en lagerlokal ett litet industriområde i Healdsburg. Vi besökte dem under vår Kaliforientripp i vintras och provsmakade en hel del av deras olika viner. Longboard producerar förutom tre Syrah även Pinot Noir, Merlot, Carignan, Sauvignon Blanc (ett grape-fruktigt vin som är det bästa från Amerika jag druckit på denna druva), två Cabernet Sauvignon och en söt Sémillon.

Longboardfolket är precis så laidback i verkligheten som de vill framstå på sin hemsida. Jen och jag fick tillbringa ganska lång tid i deras tasting room omgivna av lådvis med Longboard-viner och surffilmer på storbilds DVD innan Sadie dök upp och serverade oss vin för provsmakning.

Longboard är en ganska ny firma och druvorna till detta vin planterades av en av Longboard-ägarna, Oded Shakked år 2000. Namnet Dakine är hawaianska och betyder ”det bästa.”

Firman startades av Oded från Israel som ramlade in på vinmakning när han var i Bordeaux och fick tillfälligt arbete på Chateau Lafitte där han hoppades kunna tjäna ihop till ännu en tid som skulle ägnas åt hans stora intresse – surfing. Istället blev han via UC Davis, vinmakare på Jordan Winery i Sonoma och tillsammans med Robert Watkins och Bruce Lindquist startades så småningom Longboard.

Dakine Vineyard i Russian River Valley är till största delen planterad med Syrah men en mindre del består av flera olika druvsorter som alla finns representerade i detta vin. I den ”field blend” som blev 2005 Syrah Dakine Vineyard var 89% Syrah, 3% Grenache, 3% Zinfandel, 2% Carignan, 1.5% Malbec och 1.5% Petite Sirah. Druvorna fermenterades i samma tank och fick sedan ligga 20 månader på franska ekfat, varav 30% var nya. Sammanlagt gjorde Longboard 290 lådor av detta vin år 2005.

Vi provade vinet med mycket gott resultat till kamben som först kokats i en timme och sedan fick en snabb visit på grillen där de fick färg och karamelliserad yta med hjälp av en katrinplommonglace som blev väldigt god. Denna fick också bli till en kall sås med hjälp av lite crème fraîche.

Vinet som är mycket mörkt gör succé runt bordet. Doften upplevs, trots att vi sitter utomhus som kompakt och innehåller gräs, mörka bär som björnbär och blåbär, ek och jord. Smaken är kraftig med påtaglig ek-karaktär och mörka samt röda bär (björnbär, körsbär).

Ett kompakt och fruktigt vin som inte saknar ryggrad i form av syra och tanniner. Mycket bra och jag vill ha villa och grill!

2005 Longboard Vineyards Syrah Dakine Vineyard kostade $45.


Katrinplommonglace

1/2 dl socker
2 dl katrinplommon
1 dl äpplemos
3 msk äpplecidervinäger
3 dl vatten
2 msk kycklingfond
1 tsk liquid smoke
1 tsk worcestershiresås
2 tsk kinesisk soya
1 jalapeño, grovhackad
1 anchochili, strimlad
1 tsk chilipulver
Tabasco
salt
svartpeppar
2 msk Maizena

Smält sockret i en kastrull så att det blir ljust brunt. Tillsätt övriga ingredienser utom Tabasco, salt, peppar och Maizena. Koka på svag värme i ca 10 minuter. Kör med stavmixer till en slät sås. Smaka av med Tabasco, salt och peppar. Red med Maizena utrört i lite vatten.

Ta undan hälften av glacen och tillsätt 2 dl crème fraîche så blir det en fruktig och god sås att servera till köttet.

Ojai Red

Ojai Red

Red är namnet på en blend från Ojai med Pinot Noir och Syrah från olika årgångar som inte klarade Adam Tolmach höga krav och därför inte buteljerades separat under vingårdens namn.Innehållet och andelarna är inte helt kända men att det är Pinot Nior och Syrah det handlar om är ingen hemlighet och tydligen är det störst andel av den senare druvan.

Initialt doftar det också en hel del röda Pinot Noir-bär, framför allt hallon och jordgubbe men efterhand som vinet får andas blir bären mörkare och mörkare och efter en halvtimme svävar mörka körsbär, plommon och björnbär ovanför de friska och syrarika hallonen och de söta jordgubbarna.Fram träder också toner av tobak och hela tiden lurar eukalyptys i bakgrunden. Svagt visserligen men klart märkbart.

Blandningen av röda och svarta bär finns också i smaken, framför allt gör sig jordgubbarna påminda och vad jag minns harv jag aldrig tidigare provat ett vin med nypontoner i smaken men det hittar jag i Ojai Red tillsammans med mint.

Vinet är mjukt och tanniner finns det i stort sett inga alls. Alkoholhalten är måttliga 14% men trots det finns det en ganska kraftig eldighet. Dock ej så kraftig att jag upplever det som störande.

Ett riktigt bra vin med mindre prislapp än vad de vingårdsbetecknade vinerna från Ojai brukar ha.

Vi drack Ojai Red till strutsburgare som grillades och serverades med alla klassiska hamburger-tillbehör. Tidigare i veckan besökte vi Evas strutsar utanför Ängelholm och jag passade då på att köpa strutsfärs som kändes roligare och mer spännande än filé.

Strutsfärsen fungerade utmärkt till burgare men eftersom köttet innehåller väldigt lite fett blandade jag både i grädde, ägg och rökt skinka. Dessutom använde jag achochili som smaksättare. Mums!

Strutsburgare

4 st

600 g strutsfärs
4 skivor rökt skinka (påläggstyp)
1 ägg
0,25 dl vispgrädde
1/2 gul lök
1 anchochili, strimlad och finhackad utan kärnor och mellanväggar
1 msk chilisauce
2 tsk salt
1/2 tsk svartpeppar
3 stänk Tabasco

Blanda allt och forma till burgare. Grilla några minuter på varje sida. Servera med bröd och hamburgertillbehör.

1996 Heitz Cellar Cabernet Sauvignon Martha's Vineyard

1996 Heitz Cellar Cabernet Sauvignon Martha's Vineyard

Martha's Vineyard i det här fallet är inte alls den berömda semesterön utanför Cape Cod i Massachusetts. Istället är det en mindre än 14 Ha stor vingård strax söder om Oakville i Napa som sedan första skörden 1966 levererar druvor exklusivt till Heitz och uteslutande är det Cabernet Sauvignon det handlar om.

Martas vineyard som drivs helt ekologiskt omges av eukalyptusträd och vinet är omtalat för sina toner av mint i både doft och smak.

Heitz Cellars stora framgångar kan till stor del förklaras med druvorna från Marthas men givetvis spelar grundaren och vinmakaren Joe Heitz också en stor roll. Joe arbetade innan han och frun Alice startade eget, bland annat som assisterande vinmakare på Beaulieu Vineyard och var dessutom drivande bakom inrättandet av Department of Enology vid Fresno State College.

Joe Heitz dog 2000 och numera drivs Heitz Cellars av syskonen Kathleen Heitz Myers och David Heitz, den senare vinmakare.

Vi dricker 1996 Heitz Cellar Cabernet Sauvignon Martha's Vineyard till grillad entrecôte från Texas med den speciella marmorering som amerikanskt biff har och det blir helt sanslöst mört och gott. Tillbehören håller vi på en enkel nivå; potatis, majrova och kålrabbi kokas och får sedan lite färg på grillen och till köttet har vi också ett örtsmör och grillade gula knipplökar.

Vinet då? Jo, tack riktigt , riktigt, riktigt bra! I doften finns toner av de berömda eukalyptysträden men framför allt handlar det om svarta vinbär (färska, men även i form av gelé) och körsbär. Lite längre i bakgrunden finns det också blyerts och ceder.

Smaken domineras också av svarta vinbär men här finns också en kryddighet av svartpeppar och mint. Tanniner finns men de är mest i form av torrt damm.

Var då allt bra? Nja, ska vi gnälla på något är det nog att vinet upplevdes som aningen tunt i mitten men detta blev bättre efterhand som det luftades.

Ett strålande vin som inte är speciellt amerikanskt i stilen. Mer, tack!