Legendaren Robert Mondavi behöver nog ingen närmare presentation för de flesta läsarna av den här bloggen men här kommer ändå en sammanfattning:
Robert Mondavis föräldrar var utvandrare från Italien. Robert föddes 1913 i Virginia men flyttade till Kalifornien med familjen. Efter univeritetsexamen i ekonomi började han arbeta med sin far och lillebror Peter på Charles Krug Winery i Napa Valley som familjen köpt.
1965 sparkades Robert från familjeföretaget efter bråk med brorsan och startade då upp Robert Mondavi Winery. Vineriet som då byggdes var det första stora vineri som byggts i Kalifornien efter förbudstiden.
Robert Mondavi har efter detta skapat mycket bra viner men han har framför allt blivit känd som den som arbetat mest och bäst för att sätta USA, Kalifornien och Napa Valley på vinkartan. Robert Mondavi var också drivande för att sätta ut druvornas namn på etiketterna, något som annamats över hela den nya världen.
Han var dessutom den som skapade och gjorde ”Fume Blanc” känt. Jag gillar inte alls denna typ av ekad Sauvignon Blanc och föreställer mig att anledningen att jag inte tyckt om speciellt många amerikanska SB-viner är att de fortfarande lider av sitt Fumé Blanc-arv. Jag har dock inga som helst belägg för detta och misstänker att det mest är en önskan att få svar och förklaringar till mina inrtryck…
På 70-talet slog sig Mondavi ihop med Philippe de Rothschild och skapade det inte helt okända Opus One Winery. Innan han dog förra året vid 94 års ålder hann han också kritisera sina söner för att de satsade på billiga viner, köpa italienska Tenuta Dell'Ornellaia, smutskastas av globaliserinskritikern Jonathan Nossiter i filmen Mondovino, sälja Robert Mondavi Winery och försonas med sin bror Peter. Tillsamman gjorde de två en tunna av vinet "Ancora Una Volta" som betyder ungefär ”en gång till.”
Vi dricker i dag Robert Mondavis Cabernet Sauvignon Reserve från 1997 och till det äter vi kanin med körvel och rödvinssås. Till detta gnocchi, stekt shitakesvamp och grön sparris.
Vinet har stor fruktig doft där de mörka bären som svarta vinbär, plommon, körsbär och en aning björnbärär mest framträdande men här finns också rödare varianter som halon och körsbär. Vi hittar också cederträ, läder, örter och en svag ton av gummi. Doften är mer elegant än rustik.
I smaken finns också gott om mörka bär som vinbär och plommon. Här återfinns också en örtig ton och lite lakrits. Tanninerna är nästan helt integrerade och det finns en svagt syrlig ton i den långa eftersmaken. Ganska tjockt och rentav portvinsliknande i munnen. En mycket, mycket bra och elegant Napa cab som kostar lite för mycket men det är å andra sidan inte ofta som det dyker upp åldrade amerikanska viner på Sb.
Stekt kanin med körvel
4 pers
1 kanin, styckad
salt
peppar
2 vitlöksklyftor
3 dl vatten
1 kruka körvel
25 g smör
3 dl rödvin
1 tsk socker
1 msk Maizena utrört i lite vatten
Bryn kaninen i lite av smöret och krydda med salt och peppar. Lägg i vitlöken mot slutet. Häll på vatten, lägg i resten av smöret och körvelstjälkarna. Spara bladen. Efterstek 1-1,5 h eller tills köttet känns mjukt. Ta upp kaninbitarna och tillsätt rödvin och socker. Koka ner till ca hälften återstår. Sila såsen och red med Maizena. Smaksätt med salt och peppar. Blanka av såsen genom att vispa ner 2 msk smör skuret i mindre kuber. Strö hackade körvelblad över kaninen (och svampen) och servera med såsen, gnocchi, stekt shitakesvamp och någon grönsak.