En envis virusinfektion har de senaste veckorna raderat både festliga måltider och vindrickande för min del. Dessutom har denna post om en Grenacheprovning vi haft, blivit liggande halvfärdig och jag har varken haft ork eller lust att slutföra. Förrän nu.
Vi hade under en tid funderat på en provning av Grenache och Grenacheblends från nya världen. Självklart med någon inslängd europeisk dark-horse. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss.
Det gjorde absolut ingenting men det som från början planerades som en lite större provning med kanske 6-8 viner blev istället en middag, två Grenacheblends och en ren Grenache. Alla tre från USA. Jag får fundera på hur jag ska göra med de viner som inte fick vara med denna gång. Det blir kanske repris framöver men med ett annorlunda startfält.
Vinerna korkades upp ganska tidigt för att de skulle hinna andas ordentligt under dagen. Lyckligtvis fanns det inget spår av någon skada i något av dem men mina farhågor efter
Vinpunkarens sågning av 2011 The Boy från
K Vintners tycktes infria sig. Vinet var väldigt slutet och både smakade och doftade mest... rödvin. Men gosse, vilken revansch det fick framåt kvällen efter en hel dag i friska luften!
2011 The Boy är en blandning med 90% Grenache och 10% Mouverdre från vingårdarna River Rock och Northridge i Columbia Valley, Washington State.
The Boy är det vin som förändras mest under kvällen. Bland doftnoteringarna är röda bär återkommande men vilken sorts bär varierar från röda vinbär till smultron och körsbär. Fudge och smörkola är genomgående i alla provningsanteckningar och i ett par nämns pajskal.
På den för mig något negativa sidan hittade jag en grön ton och antydan
till alkoholflyktighet. Inga stora saker men när priset för en flaska är
486 kr blir kraven därefter. Jag tyckte också det fanns en aning viol
och någon annan har nämnt lavendel.
Fat var vi aningen oense om. Någon
tyckte att spåren från fatlagringen var tydliga medan någon nämnde att
det doftade aningen vanilj och jag hittade lite
kokos.
Alla reagerade mer eller mindre på att det saknas frukt i smaken av vinet från K Vintners. Jag har skrivit svarta vinbär och någon mörka körsbär men för övrigt är det annat än frukt i provningsanteckningarna. Vi är också rörande överens om att alkoholen inte är speciellt snyggt integrerad. Trots dessa invändningar gillar vi The Boy och jag skulle gärna låta det ligga kvar i källaren ett par år för att se vad som händer. Men nästan 500 spänn är The Boy 2011 inte värd!
Jag gillar Grenache VV från
Birichino mycket men ångrar på flera sätt att jag valde att slänga in det som tredje vin i vår provning. Självklart förstod jag att vinet rejält skulle skilja sig från provningens två andra men kunde inte motstå frestelsen att ta med ett vin som kostar nästan en tredjedel av kvällens näst billigaste.
Våra diskussioner slutade med att 2011 Birichino Grenache Vieilles hamnade utom tävlan. Alla fyra gillade det enkla vinet men det är av en helt annan typ än de två andra och omöjlig att jämföra.
Birichino Grenache VV ska om jag talar om val av mat att kombinera med, helst behandlas ungefär som en ovanligt kraftigt rosé. Serverat till rätter på till exempel lax, kyckling, tonfisk eller kalv hade det suttit som en smäck. Vitello tonnato och Birichino Grenache låter som en dröm i mina öron. Måste provas!
Vinet har doft av smultron, jordgubb och röda vinbär. Vi hittar spår av vanilj och på den negativa sidan sätter jag upp en liten touch av bakpulver. När det gäller det sistnämnda är vi oense vad gäller vinets smak. Jag hittar inte några fat men Jen och våra gäster håller inte med.
Bichino Grenache VV har hög, frisk syra och är mycket salivframkallande. I den bäriga smaken hittar vi körsbär, röda- och svarta vinbär, blåbär och lingon. Här finns också örter och en ton av gräs.
Som sagt, ett enkelt men mycket trevligt vin som det är svårt att inte tycka om. Jag köpte vinet via Sb:s beställningssortiment i början av året. Det kostade då 177 kr. Just nu finns enligt hemsidan årgång 2010 att beställa men den flaska jag hämtade ut var 2012. Priset nu ligger på 149 kr. Jag har inte provat detta vin än men mitt tips är ändå att beställa. När du ändå håller på så släng gärna med lite prov på Birichinos andra viner. Det är mycket liten risk att du blir besviken!
Besvikna blev vi knappast heller på nästa vin som kom från redan legendariska
Sine Qua Non och som görs i ett garage i Ventura, strax norr om Los Angeles. Det är första gången jag dricker Grenache från Manfred Krankl och trots att jag räknat med det kan jag inte låta bli att förvånas över hur ungt vinet är. Varje årgång viner från Sine Qua Non får nya namn och 2008 års Grenache döptes till The Line. Lite tekniska detaljer:
- Vinet är en blandning av 87,5% Grenache, 11% Syrah och 1,5% Viognier
- 21% av grenachedruvorna fermenterades i hela klasar
- Största delen av druvorna kommer från Krankls egen 11 Confessions Vineyard, där lite över 3 hektar är planterade med Grenache
- Vinet har legat 20 månader på 21% nya franska ekfat
- Priset när jag köpte min enda flaska på våren 2011 var skyhöga 1849 kr
- Ungefär lika skyhög är alkoholhalten på 15,7%.
Trots
en hel dag i karaff har alla provare har kommenterat att vinet upplevs
som väldigt ungt och flera har nämnt de tuggiga tanninerna. I den ganska blommiga och fruktiga doften finns björnbär, körsbär och svarta vinbär tillsammans med läder, kaffe, stekt bacon och örter. Jag hittar tyvärr också en svag, något
unken ton. Denna skavank är det enda negativa förutom priset som vi
hittar hos The Line. Alla fyra sätter detta vin på första plats i dagens
Grenacheprovning. Jen har ritat hjärtan runt sina provningsanteckningar av The Line. Ett betyg som säger det mesta.
Provningen genomfördes blind, utom av mig som drack vinerna halvblint.
Vi avslutar med att äta Ungersk gulasch. Jag har
visserligen fått tips om att kombinera denna rätt med Grenache men
förvånas ändå över hur mitt i prick det blir.
