2013 Ten Minutes by Tractor Chardonnay 10X

 2013 Ten Minutes by Tractor Chardonnay 10X

Detta är första gången jag smakar Chardonnay från Ten Minutes by Tractor. Tidigare har jag provat firmans 10X Pinot Noir som någon årgång var riktigt strålande! 10X är Ten Minutes enklaste vinserie. Druvorna kommer från olika odlare på Mornington-halvön, någon mil sydöst om Melbourne.

2013 Ten Minutes by Tractor Chardonnay 10X kostar 249 kr och det finns fortfarande några flaskor kvar men de börjar tyvärr ta slut. Det är synd för det är en riktigt bra Chardonnay som jag gärna druckit fler gånger.

Vinet är friskt och fruktigt med citrus och päron i doften tillsammans med fat, mineral och smör. Smaken är fräsch och frisk med citrus, persika och melon. Faten finns också där men tar inte speciellt stor plats. 

På det hela taget ett mycket bra vin till ett bra pris från Ten Minutes by Tractor. Vi dricker det till en kycklingsallad med bland annat frukt och pinjenötter.

Kycklingsallad

2008 Iron Horse Vineyards Russian Cuvée

2008 Iron Horse Vineyards Russian Cuvée

Det var vid en middag för ett par veckor sedan som vi bestämt oss för att inleda med mousserande från Iron Horse Vineyards i Sonoma County. Vi drack inte vinet till något mer komplicerat än mina favoritchips från Burts och den enda anledning jag har till att skriva några rader om vinet är att det var så förbannat gott!

Vinet skapades av Iron Horse till den middag som USA stod som värd för vid toppmötet mellan USA:s president Ronald Reagan och Sovjetunionens generalsekreterare Michail Gorbatjov i Genève i november 1985. Gorbatjov hade tillträtt sin post samma vår och det var första gången de båda kalla krigsledarna möttes. Vid denna middag hade vinet inte börjat att kallas för Russian Cuvée. Det hade i så fall säkert funnits risk för att det äventyrat ländernas fortsatta diplomatiska relationer...

Iron Horse startades 1976 när Audrey och Barry Sterling köpte 120 ha böljande mark i den del av Russian River Valley som kallas Green Valley. 1980 kom firmans första bubblande vin framställt med traditionell metod och efter middagen i Genève seglade Iron Horse upp som en av de stora inom amerikanskt mousserande vin. Iron Horse är speciellt stolta över att deras viner druckits av USA:s fem senaste presidenter och bland annat serverats i Vita huset vid milleniumfirandet. Iron Horse Vineyards odlar endast Pinot Noir och Chardonnay och hälften av firmans produktion består av mousserande vin.

2008 Russian Cuvée är gjort av 72% Pinot Noir och 28% Chardonnay. Alkoholhalten ligger på 13,5% och restsötman på 1,1 g. Sammanlagt gjorde Iron Horse detta år 800 lådor Russian Cuvée. Jag tog inga noggranna anteckningar när vi drack vinet men minns en doft av citrus och päron och en aningen kryddig och mycket komplex smak med röd frukt och söt citrus. Trots den något höga sockerhalten är det fortfarande ett torrt vin och jag tyckte mycket, mycket om det! 

2008 Iron Horse Vineyards Russian Cuvée importeras av Sundell Selections, finns i Sb:s beställningssortiment och kostar 476 kr.

P.S. En artikel om Iron Horse finns i Fine Wine International från december 2013. D.S.

2012 Charles & Charles Chardonnay

 2012 Charles & Charles Chardonnay

 Jag har tidigare provat två av de tre viner som görs av Charles & Charles och tyckt att både 2010 Rosé och 2009 Red Wine varit enkla men mycket trevliga. Jag vet inte varför det dröjt så länge men först nu flera år senare har det blivit dags att prova charlsarnas Chardonnay.

Firman har en ytterst genomtänkt grafisk profil med etiketter som utgår från en bild av den amerikanska flaggan som Hatch Show Print i Nashville tagit fram. Ingen ska tvivla på att vinerna från Charles & Charles är från USA.

It´s american!

Precis som duons båda andra viner är det vita ett billigt och enkelt vardagsvin, gjord för omedelbar konsumtion. Jag sprang på vinet i min lokala Sb-butik men normalt ligger det i beställningssortimentet och kostar 119 kr. Druvorna kommer från flera vingårdar i Columbia Valley, Washington State och 20% av vinet, som har en alkoholhalt på strax över 13%, har legat 7 månader på nya franska ekfat.

Vinet har jäst i sval temperatur och i doften finns spår av skumbanan, vid sidan av päron och exotisk frukt. Vinet är mjukt men har bra syra och smakar grönt äpple och citrus. I smaken återfinns också en del spår av fatlagringen.

Återigen ett okomplicerat och inte speciellt komplext men fullt godkänt vin från Charles & Charles som jag gärna återvänder till.

Vi drack Charles & Charles Chardonnay till en lyxig kantarellfrikassé med pappardelle och det blev smaskens!

Kantarellfrikassé

4 pers 

50 + 50 g smör

olivolja

1 gul lök, hackad

2 vitlöksklyftor, hackade

salt

peppar

1/2 dl vitt vin

1/2 kg kantareller, rensade och grovhackade

1/2 dl vispgrädde

muskotnöt

1/2 dl hackad persilja

1/2 citron

Mjuka upp löken i smör och en skvätt olivolja på medelvärme i några minuter. Lägg i vitlök och stek vidare cirka 30 sekunder. Slå på vin och koka ner till hälften. Lägg i kantareller och smör. Koka 5 minuter. Häll på grädde och lite riven muskot. Koka vidare i några minuter. Rör ner persilja. Smaka av med salt, peppar och pressad citron. Servera med pappardelle. 

Kantarelfrikassé med pappardelle och parmesan.

2010 Tablas Creek Esprit de Beaucastel Blanc

 

 2010 Tablas Creek Esprit de Beaucastel Blanc

Vinopia har tagit över importen av Tablas Creek Vineyard och både den röda och den vita varianten av Esprit de Beaucastel har under sommaren funnits i Sb.s tillfälliga sortiment och det finns fortfarande flaskor kvar. Det röda vinet kostar 399 kr och det vita som vi provat ligger på 369 kr.

Tablas Creek Vineyard i Paso Robles är ett samarbete mellan amerikanske Robert Haas och familjen Perrin på Château de Beaucastel i Courthezon, några km utanför staden Châteauneuf Du-Pape i sydöstra Frankrike. 2010 Esprit de Beucastel Blanc är en druvblandning på 60% Roussanne, 35% Grenache Blanc och 5% Picpoul Blanc. Druvorna till vinet kommer från Tablas Creeks egna organiskt certifierade vingårdar och vinet har legat på både ekfat och rostfria fat.

 

Vi tycker mycket om det här vinet som Tablas Creek gjorde 2100 lådor av.  Det har doft av ananas, gula äpplen, päron och citrus. Här finns en hint av vanilj, tuttifrutti-godis och örter. Vinet har en ganska fet munkänska och inte speciellt hög syra. Smaken är ändå frisk och fruktig med röda äpplen och ananas. Här finns också en kryddig ton, spår av fatlagring och champinjoner.

Vi dricker Esprit de Beaucastel Blanc till stekt torsk med skagenröra och spenat med rostade pinjenötter. Som krona på verket skedar vi upp fars hemmavispade stenbitsrom. Kombinationen fungerar utmärkt och det blir mycket gott! 

Nu vill jag smaka den röda Esprit de Beaucastel som Frankofilen redan testat.

Stekt torsk med spenat, pinjenötter och skagenröra.

Zinfandel x 5

Eftersom jag missade att skicka min beställning på viner jag tänkt mig att prova vid sommarens besök i Skåne då det brukar bli mycket grill, fick jag tänka om och komma på något annat roligt med utgångspunkt i det lokala Systembolagets sortiment. Vi bestämde oss för att jämföra några Zinfandel-viner för under hundringen. Vilken passar bäst till grillade hamburgare?

Det var till Sb:s butik på Råå i södra Helsingborg jag begav mig för att inhandla de viner som skulle testas. När någon har frågat mig vilken av de billiga -vinerna på Zinfandel jag tyckt bäst om har jag de senaste året svarat Vintners Blend från Ravenswood. Före det var Cline min favorit.

Billig Zinfandel brukar vara ganska syltiga, rejält fatade och ha ganska hög alkoholhalt. Jag måste börja med att säga att inget av de fem viner vi provade var speciellt bra. Till syvende og sidst handlar det snarare om att utse det minst dåliga än vilket som är bäst. Ändå tycker jag att vinerna har en funktion att fylla och jag gillar enkla Zinfandel-viner. Jag dricker dem helst till het/kryddig mat.

Vi provade vinerna till grillade hamburgare med bacon och ost och med två sorters såser. Den ena var en kryddig jordnötssås med chipotle och den andra en ganska mild, mycket fruktig och ganska söt sak baserad på grenadine. 

De amerikanska viner som till största delen är gjorda på druvan Zinfandel, kostar under hundralappen och som fanns i Sb:s butik på Råå var:

2012 Apothic Red Winemaker's Blend
2012 Cline Cellars Zinfandel
2012 Gnarly Head Old Vine Zin
2012 Ravenswood Vintners Blend Zinfandel
2012 Woodbridge by Robert Mondavi Zinfandel

2012 Apothic Red Winemaker's Blend

Apothic som gör två viner - en vit och en röd blend, är en skapelse av jättefirman E & J Gallo Winery. Denna röda blend är den enda av dagens viner som inte har Zinfandel utskrivet på flaskan. I Kalifornien måste minst 75% av innehållet komma från en specifik druvsort för att denna ska få skrivas ut på etiketten. Exakt hur blandningen i Apothic Red ser ut har jag inte lyckats ta reda på men den består till största delarna av Zinfandel, Syrah, Merlot och Cabernet Sauvignon. Druvorna kommer från vingårdar i hela Kalifornien, främst de centrala delarna. Vi är ganska överens om att Aphotic Red tillsammans med Cline Zinfandel är mer röd- än mörk frukt medan det omvända gäller de andra provade vinerna.

Apothic Red har blivit omtalat för sin extremt höga sockernivå (16 gram/liter!), vilket är väldigt mycket mer än i de andra vinerna. Ändå upplevs vinet inte som det sötaste. Däremot får det utmärkelsen som det minst intressanta. Det har en parfymerad, artificiell smak och vi är i stort sett eniga om att Apothic Red fungerar sämst till hamburgarna. Alkoholhalten ligger på 13,5%. Apothic Red kostar 81 kr på Sb.

2012 Cline Cellars Zinfandel

Cline har det största solcellsdrivna vineriet i Kalifornien och numera brukas alla Clines egna vingårdar "sustainable". Druvorna till 2012 Cline Zinfandel kommer från fjorton vingårdar i Lodi. Om även dessa är ekologiska, framgår inte och därför antar jag att de inte är det.

  

Precis som Apothic är också Cline Zinfandel är en blandning av flera olika druvor. I årgång 2012 ingår 75% Zinfandel, 13% Carignan, 6% Mourvèdre, 3% Barbera och ytterligare 3% icke namngivna druvsorter. Alkoholhalten är på 14% och sockret på 5 gram/liter. Vinet har tydlig doft och smak av körsbär. Trots sin enkelhet och att det saknas en djup och komplexitet, upplever jag vinet som välgjort och att allt är i bra balans. Cline Zinfandel är det av vinerna som bär mist spår av fatlagring. 35% har legat 6 månader på nya mediumrostade franska fat. Cline Zinfandel kostar 89 kr.

Något intressant är det att Sb föreslår att vinet ska serveras till vegetariska rätter.

2012 Gnarly Head Old Vine Zin

Förra gången jag drack Old Vine Zin från Gnarly Head hamnade det mesta av innehållet i vasken. Då var 2010 aktuell årgång. I dag när vi dricker 2012 tycker jag fortfarande inte om vinet men det är bättre än senast och några runt bordet tycker att Gnarly Head fungerar bäst till burgarna.

Trots att sockerhalten på 5 gram/liter är betydligt lägre än i Apothic Red är Gnarly Head det av dagens viner som upplevs som sötast. Alkoholhalten på 14,5% är OK integrerad. Druvblandningen består av 86% Zinfandel och 14% Petite Sirah.

2012 Ravenswood Zinfandel Vintners Blend

Som jag tidiga skrev har jag hävdat att Vintners Blend från Ravenswood  är bäst bland de billiga zinfandelvinerna på Sb. Jag blev därför extra besviken när jag upptäckte att alkoholen som ligger på 13,5% är urdåligt integrerad i 2012:an. Det blir bakläxa och är naturligtvis inte OK i ett vin där de flesta korkar kommer att ryckas ur flaskan bara timmar efter inhandlandet.

På Ravenswoods hemsida finns det ingen information om årgång 2012 av detta vin. Svenske importören Bibendum uppger att druvorna består av 78% Zinfandel,  9% Carignan och 13% övriga druvor. Enligt Sb är vinets råvaror endast Zinfandel. Hallå!

2012 Ravenswwod Vintners Blend har trevlig doft och en ganska komplex smak. Sockerhalten på 4 gram/liter är näst lägst dagens startfält. Hade det inte varit för alkoholhettan hade det varit klart godkänt. Jag tror jag ska investera 99 kr i en flaska som får ligga ett par år. Bara för att se vad som händer.

Woodbridge by Robert Mondavi Zinfandel

Woodbridge Winery i Lodi startades av Robert Mondawi 1979 och målet var att göra billiga fruktdrivna vardagsviner. Några av oss som var med och provade zin till burgare tyckte rentav att Woodbridge var det bästa valet. Den har alla kännetecken av en klassisk Zinfandel men jag upplever den som lite tunn i smaken.

Woodbridge Zinfandel kan stoltsera med lägsta sockerinnehåll av våra provade viner (3 gram/liter) och ett pris på 89 kr. Alkoholhalten ligger på i sammanhanget, beskedliga 13,5%. Åter är det Bibendum som importerar och precis som i fallet Ravenswood uppger Sb att råvaran till vinet består av Zinfandel medan importören också uppger 12% Petite Sirah och 11% övriga druvor. På Woodbridge hemsida finns ingen information om årgång 2012.

Högrevsburgare med jordnötssås, ost och bacon.

Vi som provade dessa viner var alltså inte överens om vilket som var bäst. Däremot var vi ganska ense om att vi inte vill dricka mer av Apothic Red och att enkla, billiga, syltiga viner visst har sin plats om bara maten som serveras är den rätta.


BBQ-sås med chipotle och jordnötssmör 

1 msk olja
1 gul lök, hackad
2 vitlöksklyftor, hackade
1/2 dl tomatpuré
1 dl ketchup
1 msk rödvinsvinäger
1 msk Worcestershiresås
1 msk Dijonsenap
3 msk honung
2 chipotle i adobo
1/2 dl jordnötssmör
1 msk liquid smoke
salt och svartpeppar

Fräs löken mjuk och genomskinlig i oljan. Tillsätt tomatpuré och rosta den i några minuter. Tillsätt övriga ingredienser och koka ner till lagom tjocklek, cirka 20 minuter. Puréa med stavmixer eller i blender. Smaka av med mer honung, vinäger, salt och peppar. Låt svalna och ställ in såsen i kylen.


BBQ-sås med grenadine 

1 msk olja
1 gul lök, hackad
2 vitlöksklyftor, hackade
2 msk tomatpuré
2 dl ketchup
1 dl grenadine
1 msk rödvinsvinäger
1 msk Worcestershiresås
1 msk Dijonsenap
1 msk brun farin
1/2 chipotle i adobo
1 msk liquid smoke
salt och svartpeppar

Fräs löken mjuk och genomskinlig i oljan. Tillsätt tomatpuré och rosta den i några minuter. Tillsätt övriga ingredienser och koka ner till lagom tjocklek, cirka 20 minuter. Puréa med stavmixer eller i blender. Smaka av med salt och peppar. Låt svalna och ställ in såsen i kylen.

2011 Kunde Estate Zinfandel Reserve Century Vines

 2011 Kunde Estate Zinfandel Reserve Century Vines

Kunde Family Estate i Sonoma är en ny bekantskap för mig och det första intrycket är mycket gott. Detta vin som importeras av Terrific Wines är en klassiskt saftig Zinfandel med solmogen frukt, kryddor och rejält med fat. Precis som jag vill ha dem!

Kunde Family Estate består av flera vingårdar och är sammanlagt nästan 750 hektar stor. Kunde odlar flera sorters druvor, både röda och vita och är "Certified Sustainable" för både druvodlingar och vinmakande. Kundes alla viner tillverkas av firmans egna druvor.

Det finns fortfarande möjlighet att handla 2011 Kunde Estate Zinfandel Reserve Century Vines på Sb. Det finns i skrivande stund ett femtiotal flaskor kvar. Vinet började säljas den 2 juni och kostar 299 kr. Om man gillar stilen är det ett bra pris men man måste ha en viss fäbless för aningen syltigt vin med massor av solmogen frukt, ganska hög restsötma och en hel del fat.

Vinet är ganska rättframt och inte jättekomplext i varken doft eller smak. Här finns mörka körsbär och dito plommon, björnbär, svartpeppar och fat. Alkoholen som enligt Sb ligger på 15% och enligt flaskans etikett på 14,5% är helt integrerad. En del tannintorrhet dyker också upp mitt i allt det mjuka.

Någon frågade mig om en jämförelse med 2011 Ravenswood Big River Zinfandel som släpptes samtidigt och som kostar ungefär lika mycket som Kunde. Jag har varken det doft- eller smakminne som krävs för att avgöra vilken jag tycker bäst om. För att klara av det hade jag behövt testa vinerna mot varandra. Mitt råd är att köpa båda!

Vi dricker Kunde till grillad kalventrecôte och majs, potatis som ugnsstekt med salviaolja, trädgårdens haricots verts och en söt BBQ-sås med smak av kaffe. Mmm...


BBQ-sås med espresso

1,5 gul lök, hackad
2 msk smör
1 jalapeno, hackad
2 dl ketchup
2 dl espresso
1/2 dl vitvinsvinäger
3 msk sirap
2 tsk paprikapulver
1 tsk Wortershiresås
salt
svartpeppar
(strösocker)

Mjuka upp löken och jalapeno i smör på medelvärme. Tillsätt övriga ingredienser och sjud i ca 15 minuter. Mixa såsen slät. Smaka av med salt, peppar och eventuellt strösocker.

Receptet kommer ursprungligen från Food & Wine men är ändrat en del.

Kalventrecôte, salviapotatis och BBQ-sås med smak av kaffe.

2012 Gnarly Head Petite Sirah

2012 Gnarly Head Petite Sirah

På några dagars besök i Skåne passar jag på att grilla så mycket som möjligt. En klantig miss gjorde att jag glömde att skicka in en beställning på de viner ur Sb:s beställningssortiment som jag tänkt passa på att prova under semestern. Istället får det bli lite nedslag i viner som finns att få tag på i butik.

Först ut blir Gnarly Head Petite Sirah årgång 2012. Bakom Gnarly Head från i Lodi står storfirman Delicato Family Vineyards som har cirka fem hektar vingårdar i Kalifornien och odlar 21 olika sorters druvor. Delicato driver också flera andra varumärken. Några av dessa finns i Sverige. Importör är Hermansson & Co.

I mars förra året blev Sverige det första landet där Gnarly Head Petite Sirah började säljas. En flaska kostar 89 kr. För de pengarna får man naturligtvis inte något stort vin. Gnarly Head Petite Sirah är ändå en positiv överraskning och till grillad fläskkarré med en rökig och småhet bbq-sås med björnbär fungerar vinet bra. Det är småsyltigt, rejält fatat och smakar björnbär, vinbär och choklad.

BBQ-sås med björnbär

1/2 gul lök, hackad
2 msk olja
1/2 dl tomatpuré
250 g björnbär
1 dl äpplecidervinäger
1 dl rörsocker
1 msk rökt paprikapulver (sweet)
1 msk japansk soya
2 chipotle i adobosås, hackade
2 tsk mald koriander
2 msk grovkornig senap
salt
svartpeppar 

Mjuka  upp löken i olja på medelvärme. Tillsätt tomatpuré och rosta i ett par minuter. Häll i björnbär, vinäger, socker, paprika, hackad chipotle och koriander. Koka på svag värme i 20 minuter. Mixa till en slät sås med stavmixer. Tillsätt senap och koka ner till önskad konsistens. Smaka av med salt och svartpeppar.

Fläskkarré med rökig björnbärssås, grillad paprika, haricots verts och potatis.

2011 Ravenswood Zinfandel Big River

 

2011 Ravenswood Zinfandel Big River

2 juni släpptes 900 flaskor på Sb av denna Zinfandel från Ravenswood. Vingården Big River ligger i Alexander Valley i Sonoma County och vinet ingår i Ravenswoods Single Vineyard Designates Program(!). Det finns fortfarande flaskor kvar i en del butiker och ett gyllene tillfälle att bunkra så mycket som möjligt av en riktigt bra zin som kan drickas redan i dag men som förmodligen blir ännu bättre om den får vila sisådär en fem år. En flaska kostar 250 mycket moderata kronor.

19 månader på franska ekfat, varav 40 % nya.

19 månader på franska ekfat, varav 40 % nya.

Vingården Big River planerades på 1890-talet - rena stenåldern med Sonomamått mätt.  Den ägs och drivs av Scott och Lynn Adams som också gör eget vin under namnet Bella Winery.

2011 Ravenswood Zinfandel Big River har en något rökig doft med björnbär och blåbär, lakrits och choklad, vanilj och rostade fat. Vinet som har ganska hög syra och gott om tanniner, har legat 19 månader på franska ekfat där 40 % var nya. 

I smaken handlar det ganska mycket om björnbär och körsbär, fat, choklad och vanilj. Alkoholhalten på 15% är i dag inte helt integrerad. Det är det enda vi kan sätta på minussidan när det gäller detta härliga vin som passar alldeles utmärkt till våra burgare och som jag gärna skulle dricka vilken kväll som helst när det ligger lite ko på grillen.

150-grams burgare med Västerbottensost.