2010 Ridge Chardonnay Estate

2010 Ridge Chardonnay Estate

Jag tror inte att det här kommer att bli det sista vinet vi dricker under vintern av de "nya" årgångarna från Ridge Vineyards som kommit till Sb. Monte Bello är dock för dyr för att jag ska öppna en flaska och testa om och hur många flaskor som ska inhandlas men firmans andra cab, 2009 Cabernet Sauvignon Estate som pålitliga Frankofilen har smakat är både Jen och jag mycket nyfikna på.

Ridge Chardonnay Estate brukar vara ett pålitligt kort och årgång 2010 är inget undantag men känns just nu ganska knuten och ett eller ett par år i källaren kommer säkert gära stor skillnad. Trots detta kan vi inte låta bli att bli hänförda av vinmakare Eric Baughers skapelse som doftar apelsin och citron, äpple och äpplepaj, päron och ananas, mineral och kryddor.

Ridge är alltid noga med att beskriva hur de gjort sina viner och lagringen av 1010 Estate Chard har enligt importören Vinunics hemsida gått till så här:  "Vinet har lagrats 12 månader på 10% ny, 11% ett år gamla, 15% två år gamla, 64% tre- och fyra år gamla ekfat varav 88% är lufttorkad amerikansk ek och 12% fransk ek. Vinet fick sedan ligga med jästfällning ytterligare 5 månader, 1/3 på gamla ekfat och 2/3 i ståltank."

Vinet har en frisk smak med citrus, äpple, smör och mineral men är som sagt ganska knutet. Det finns fortfarande flaskor kvar på Sb och de kostar 295 kr.

Vi dricker 2010 Ridge Chardonnay Estate till bergtunga med brynt saffanssmör, champinjoner och rostad mandel. Mums!

Bergtunga från Öresund, kokt potatis, brynt smör med saffran, champinjoner,
purjo och zuccini.

2010 Ridge Lytton Springs

2010 Ridge Lytton Springs

Eftersom det funkade så bra att dricka unga 2010 Geyserville för ett par veckor sedan och Sb-butiken på Regeringsgatan tagit in en ny laddning med zinfandelblandningen Lytton Springs från Ridge Vineyards slår jag till direkt.

Det visar sig dock att 2010 Lytton Springs inte är lika lättillgängligt som Geyserville och även dag två känns det som om det finns potential för mer. För den med uthållighet finns det all anledning att ge vinet åtminstone ett par år på rygg.

Lytton Springs från 2010 består av 67% Zinfandel, 23% Petite Sirah, 7% Carignane och 3% Mataro. Vinet har legat 14 månader på lufttorkade amerikanska ekfat där 20% var nya. Alkoholhalten har hamnat på 14, 4%.

I doften handlar det om björnbär, röda körsbär en hel drös med kryddor och örter, mörk choklad och jordgubbstuggummi. Dessutom finns här en omistlig ton av äpplejuice.

I smaken återkommer björnbären som nu har fått sällskap av plommon och choklad. Tanninerna är tuggiga och mjuka.

Väldigt gott men vinet känns något knutet och bör ha ännu bättre dagar framför sig. Köp och lagra! Det finns fortfarande flaskor kvar på Sb. Kostar 289 kr, precis som Geyserville.

Jag dricker 2010 Lytton Springs över två dagar. Första dagen till hamburgare med hög fetthalt på amerikansk högrev. Burgarna toppas med bland annat bacon, engelsk cheddar och färsk jalapeño och blir väldigt goda. Det kommer knappast som någon överraskning att burgarna fungerar bra till Lytton Springs.

Hamburgare på fet amerikansk högrev med bacon och cheddar.

Andra dagen blir det tex-mex fest och jag gör nachos med färsk chorizo och ett mos på kidneybönor. Givetvis massvis av smält cheddar ovanpå chipsen och tillslut några klickar crème fraiche med lime och hackad koriander. Jag håller medvetet nere på hettan för att det inte ska krocka med vinet och den enda chili jag använder är en aning chilipulver och några jalapeños. Kladdigt? Visst! Gott? Japp!



Nachos med chorizo och kidneybönor


4 pers

2 msk olja 
180-200 g färsk chorizo (2 korvar)
1/2 tsk kummin
1 tsk hackad vitlök
2 tsk mexikansk oregano
200 g konserverade, förkokta kidneybönor med spad  (det blir så klart ännu bättre att koka egna)
1/2 msk chilipulver
salt
majs-tortillachips
2-4 jalapeños (beroende på hur starkt du vill ha det), utan kärnor och mellanväggar, hackade
1/2 silverlök, tunnt skivad
6 dl riven cheddar
1 dl crème fraîche
1/2 msk limejuice
1-2 dl grovhackad färsk koriander

Blanda crème fraîche med limejuice. Ställ i kyl.

Rosta kummin i torr stekpanna och mortla. Dra skinnet av korven och hacka köttet något. Stek i någon msk neutral olja tillsammans med kummin, oregano och mot slutet också vitlök.. Skeda ur köttet och låt rinna av på hushållspapper. Tillsätt ytterligare lite olja och hetta upp bönorna. Mosa dem med potatisstöt eller liknande och tillsätt chilipulver. Smaka av med salt.

Lägg ut chipsen på tallrikar (om du har microvågsugn) eller på ugnsfasta fat. Toppa varje chips med ungefär 1/3 tsk bönmos och 1/2 tsk chorizo. Strö över jalapeño, lökringar och rejält med ost. Kör i microvågsugn eller gratinera i vanlig ugn 200° tills osten smält. Klicka på lite crème fraîche och strö över koriander. Servera.

Nachos med chorizo och kidneybönor.

2010 Melville Syrah Estate Verna's

2010 Melville Syrah Estate Verna's

Melville Vineyards and Winery, strax utanför Lompoc i de västra delarna av Santa Ynez Valley behöver knappast någon närmare presentation. De flesta som gillar vin från Kalifornien har redan hört berättelsen om Ron Melville och vinmakargeniet Greg Brewer som slog sig ihop för att göra vin på druvor från Borgogne och norra Rhône.   

Druvorna till det här vinet kommer från Melvilles egen 40 ha stora Verna's Vineyard i Cat Cannyon strax norr om Los Alamos. 40% av druvorna fick sitta kvar på klasarna under jäsningen och vinet har legat 8 månader på neutrala franska fat. Det har gett ett ovanligt lätt och läckert, nästan Pinot-liknande vin.

I doften finns det körsbär och vinbär tillsammans med aningen vitpeppar, örter och chark. Initialt är smaken ganska gles men med luft förbättras detta. Även i smaken finns det gott om körsbär men också mörkare bär som björnbär. Alkoholhalten på 14,9% är i dagsläget ett problem, men inte något stort sådant.

Totalt gjordes 2487 lådor och vinet finns i beställningssortimentet där det kostar 259 kr. Ett bra pris för en annorlunda men mycket läcker cali-syrah som jag först drack till t-ben med bea men som räckte till både en och två middagar till. Fast då krävdes en del självkontroll...

T-bone steak, bea och haricots verts. Pommes fick inte plats på bilden.

2010 Ridge Geyserville

2010 Ridge Geyserville

Jag hade egentligen tänkt mig att vi skulle dricka Lytton Springs till vår högrevsgryta med sötpotatis och sviskon förra veckan men det var tydligen fler resonerat på samma sätt och på Regeringsgatan fanns det inte en enda flaska från Ridge med med zinfandeldruvor från Dry Creek Valley. Istället fick vi göra ett litet hopp in i Alexander Valley och greppa en flaska 2010 Geyserville för 289 kr. Det är förresten samma pris som Lytton Springs.

2010 Geyserville är en blandning med 64% Zinfandel, 20% Carignane, 12% Petite Sirah, 2% Alicante Bouschet och 2% Mourvedre. Vinet har legat 13 månader på lufttorkade amerikanska ekfat där 10% var nya.

Vi luftar vinet nästan en hel dag. Initialt doftar vinet körsbär och cassis. Så småningom kikar också en hel del  kryddor fram med bland annat nejlikor, mynta och vanilj (räknas vanilj som en krydda?) men dessa håller sig hela tiden lite diskret i bakgrunden. Efter att vinet fått andas ordentligt hittar vi också blåbär.

Smaken är frisk med körsbär och svarta vinbär. Här finns en del mjuka tanniner, ckoklad och salmiak. Allt är i god balans och de 14,3 procenten alkohol är fint integrerade.Givetvis är det tidigt att dricka 2010 Geyserville redan nu men för den som är sugen på en elegant zin finns det inte någon större anledning att vänta. Vinet funkar mycket bra redan nu men för den som har tid kommer ett antal år i källaren inte att skada.

Vinet fungerar utmärkt tillsammans med vår gryta som är baserat på ett påstått columbianskt recept. Vi avviker dock från originalet och tillsätter bland annat grädde och resultatet blir mycket, mycket tillfredsställande.


Högrevsgryta med sötpotatis och sviskon

4 pers

1/2 kg högrev
olja
1 gul lök, hackad
3 vitlöksklyftor, finhackade
1 burk hela tomater
2 dl grädde
1/2 dl rött vin
2 kryddnejlokor
1 lagerblad
1 kanelstång
1 sötpotatis, tärnad
10 sviskon
salt
peppar
hackad bladpersilja

Skär högreven i ganska grova bitar. Bryn i olja och ställ åt sidan. Mjuka upp löken tills den blir genomskinlig. Tillsätt vitlöken på slutet, ca 1/2 minut. Lägg tillbaka köttet i grytan och häll på tomater, grädde, vin och kryddorna. Koka långsamt i ca 2 timmar. Tillsätt sedan sötpotatis och sviskon och koka vidare i ca 45 minuter. Salta och peppra och strö över persilja.

Högrevsgryta med sötpotatis och sviskon.

2010 Calera Pinot Noir Central Coast

2010 Calera Pinot Noir Central Coast

Josh Jensen och hans Calera i Hollister en bit söder om San Francisco firar 35-årsjubileum med sin 2010 Pinot Noir från olika vingårdar i Central Coast AVA. Nästan hälten av druvorna (44%) till denna årgång kommer från Laetitia Vineyard i San Luis Obispo County och resten från 5 andra vingårdar i fem olika countys.

Sommaren 2010 var ovanligt sval och druvorna mognade långsamt och ojämt. Vinet har inte filtrerats och det fick ligga 10 månader på franska ekfat (10% nya). Alkoholhalten ligger på 14,9% enligt etiketten. Sb uppger 14,5%.

Oavsett vilket som är rätt är det inte speciellt snyggt gjort. Här finns nämligen en hel del alkoholhetta och ovanpå det smakar vinet en aning bittert.

I doften hittar vi jordgubbar, körsbär och björnbär tillsammans med vanilj, choklad och någon krydda vi inte kan enas om men jag tror det närmast handlar om kinesisk five spice.

Den kryddiga tonen återfinns i smaken tillsammans med körsbär och jordgubbar. Här finns också plommon, eller snarare sviskon.

Ett E eller möjligtvis D enligt grundskolans nya betygsystem. Det innebär alltså godkänt men inte så mycket mer. Calera 2010 kostar 199 kr på Sb.

Vi dricker vinet till tryffellinguine med en ragu vi baserar på farsans hemgjorda och hemrökta viltkorvar. Det blir väldigt, väldigt gott! 

Tryffellinguine med viltkorvsragu.

2010 Restaurang Pontus/Calera Pinot Noir Norwegian Wood

2010 Restaurang Pontus!/Calera Pinot Noir Norwegian Wood

Vi provade tyvärr aldrig Pontus! Edition No 4, en rosé från Cotes du Rhone med namnet Wacky Chicks. Den såldes inte via Sb eftersom kombinationen av namnet och etikettens kyssmunnar enligt monopolet "ger intryck av att alkoholkonsumtion höjer den fysiska eller psykiska förmågan, främjar social eller sexuell framgång eller löser problem som ensamhet eller tristess”.

Norwegian Wood med etikett av Lisa Moroni som tagits fram i samarbete med pinotspecialisterna Calera i Hollister några mil söder om San Francisco, har till skillnad mot Wacky Chicks klarat de knasiga reglera och några flaskor har släppts till beställningssortimentet. Det är bra eftersom Norwegian Wood som gjorts på druvor från olika vingårdar i Central Coast, är ett riktigt trevligt vin. Det har legat tio månader på franska fat där 10 % var nya och resultatet är ett elegant vin med röd frukt och en svagt kryddig ton och närmast perfekt balans. Vi tog inga anteckningar och jag kan därför tyvärr inte närmare gå in på detaljer. Runt bordet kunde vi dock enas om att det var ett riktigt trevligt försök från Pontus! som fungerade alldeles förträffligt ihop med granatäpplesåsen vi serverade till våra gåsbröst men att lägga på 100 kr jämfört med Caleras bas-pinot är lite väl saftigt. Norwegian Wood kostar 299 kr.

Vi valde att servera gåsbröst som ångkokats i flera timmar - och sedan friterats, när vi firade mårtensafton tillsammans med mat och vinglada vänner. Potatisen som stekts i gåsflott och brysselkål med bacon kunde vi inte vara utan och inte Pinot Noir heller.

Vi hade tänkt att prova Norwegian Wood mot Caleras bas-pinot från 2010 (som finns på Sb nu) och 2008. Tyvärr var vår enda flaska 2010 Calera Pinot Noir Central Coast tokkorkad så vi får vänta lite med att uttala oss om den. 2008:an däremot som vi senast provade i början av 2011 var en riktig fröjd med sin mörka och solmogna frukt. Niklas och jag enades om att Norwegian Wood var en vinnare tillsammans med såsen men att Central Coast 2008:an var bäst till hela maträtten.

Middagen avslutades självklart med skånsk äpplekaka och vaniljsås och Niklas bjöd på en fantastisk Aszú Tokaji.

2010 Charles Smith Cabernet Sauvignon Chateau Smith

 

2010 Charles Smith Cabernet Sauvignon Chateau Smith

Trots en förkärlek för viner från Charles Smith i Washington är detta första gången vi dricker Chateau Smith Cabernet Sauvignon här hemma. Vinet kostar 179 kr och finns i beställningssortimentet.

2010 Chateau Smith är ett riktigt bra vin. Inte fantastiskt och initialt ganska knutet men med luft alternativt ett par år i källaren, öppnar det upp fint.

Vinet är en blanding med 95% Cabernet Sauvignon, 4% Petit Verdot och 1% Malbec. Druvorna är hämtade från fyra vingårdar i Wahluke Slope AVA, Snipes Mountain AVA och Yakima AVA.

I doften hittar vi mörka svarta vinbär, körsbär, björnbär och fat. Vinet har lagrats i franska fat men Charles Smith uppger inte hur stor del som var nya eller hur länge vinet har varit där innan det hälldes på flaskor.

Ungefär samma saker återfinns i smaken och här finns ett rejält lager med tanindamm.

Det är alltså ingen större komplexitet vi talar om men ett saftigt och lättgillat vin med karaktär.

Vi har delar av min familj på middag och lagar gryta på oxkött som vi serverar med potatispuré och haricots verts men vi inleder med ett par glas Cloudy Bay Pelorus som vi testat flera gånger på senste tiden, både till mat och på egen hand. Ett mycket trevligt chardonnaybubbel med citrus, äpple och nougat som för 119 kr är ett av höstens fynd!

2010 Clos du Bois Pinot Noir California

2010 Clos du Bois Pinot Noir California

Clos du Bois strax utanför Geyserville, har varit verksamma sedan första halvan av 1970-talet. I början var det Chardonnay och Pinot Noir det handlade om men i dag har det växt och firman gör vin på mer än ett dussin olika druvor.

På Clos du Bois hemsida finns det ingen information om detta vin som i Sverige finns i beställningssortimentet och kostar 135 kr.

Vi dricker vinet till en risotto med trattkantareller som kokat i vitt vin, lite bacon och en touch av lakrits.

Clos du Bois Pinot Noir California är inte något elegant vin. Det är snarare rustikt, grovt och bonnigt och vi gillar det. Speciellt förtjusta blir vi av de tydliga lakritstonerna som blir perfekt till vår risotto där en halv stjärnanis fått koka med i buljongen.

Vinet har doft av mörka körsbär ochg hallon. Här finns tydliga spår av fatlagring och en ton av färskt kött och buljong, tillsammans med lakrits.

I smaken hittar vi körsbär och svarta vinbär tillsammans med rostade fat och salmiak. Eftersmaken är ganska kort.

Inte det bästa vi testat men klart godkänt om det är en enkel och rustik man är ute efter.

Årets sista färska trattkantareller?

Svamprisotto med bacon och lakrits

4 pers

1,2 l vatten
3 msk kycklingfond
1/2 stjärnanis
200 g rensad och hackad svamp, t ex trattkantareller
5 msk smör
2 schalottenlök, hackad
2 vitlöksklyftor hackade
3 dl vitt vin
2 skivor bacon, hackade
4 dl arborioris
2,5 dl riven parmesan

Koka upp vatten och fond. Tillsätt stjärnanis och håll varmt. Lägg svampen i en kall stekpanna och ånga bort vätskan. Tillsätt 2 msk smör och fräs några minuter. Tillsätt shalotten och fräs vidare tills denna blir genomskinlig. Tillsätt vitlöken precis på slutet. Häll över en dl vin och sätt på lock. Sjud i ca 5 minuter. Ta sedan av locket, höj värmen och koka bort allt vin. Ställ åt sidan. Smält smör i kastrull. Tillsätt 1 hackad schalottenlök och bacon och fräs under omrörning några minuter. Tillsätt ris och fräs vidare. Fortsätt röra. Häll i resten av vinet och låt det ånga bort. Häll i ca hälften av buljongen och småkoka under omrörning. Tillsätt små mängder buljong efter hand. Sammanlagt ska koktiden ligga runt 20 minuter. Rör sedan ner svampen, parmesan och 2 msk smör.

Svamprisotto