2013 Estancia Chardonnay Monterey County

2013 Estancia Chardonnay Monterey County

En måndagskväll för inte så länge sedan orkade jag inte laga någon middag. Efter lite funderande kom jag fram till att en tunnbrödsrulle skulle sitta fint. Det var säkert tio år sedan jag åt denna klassiker som jag i min enfald trodde att alla gatukök kunde göra en åtminstone hygglig variant på. Oj, så fel jag hade!

När jag några dagar senare beklagade mig för Jen som lyckligtvis befann sig i en annan del av Europa den ödesdigra kvällen, började vi tala om hur man skulle göra den ultimata tunnbrödsrullen. Den ena ledde till det andra och vi bestämde denna fredag att laga något som inte skulle bli en tunnbrödsrulle men innehålla en del element från en sådan. Dessutom var det inte korv vi var sugna på utan fisk! 

Menyn vi kom fram till blev en öppen tunnbrödsrulle med luftigt mos, pankopanerade slätvarsfiléer, skagenröra, smörstekta champinjoner och ugnsbakade cocktailtomater. Till detta öppnade vi en billig Chardonnay från Kalifornien som var nyhet i Sb:s fasta sortiment 1 september.

2013 Chardonnay Monterey County från Estancia har fått goda omdömen i både svensk och amerikansk press. Vi blir däremot inte övertygade. Även om vi inte hittar något direkt fel på vinet känns det som om de olika delarna inte riktigt hänger ihop och att balans saknas. Kanske blir vinet bättre med något års lagring men jag tvivlar. Vinet kostar 139 kr på Sb.

I doften hittar vi tropisk frukt, melon och citrus. Här finns en del fat  och en ton av rostade nötter. Syran i vinet är ganska hög och i smaken finns Granny Smith-äpple, citrus, fat och en aning salmiak.

Tunnbröd med pankopanerade slätvarsfiléer, potatismos, skagenröra,
bakad tomat och smörstekta champinjoner.

Vad var det då som var fel med tunnbrödsrullen den där måndagskvällen kanske någon undrar. Här kommer det värsta:

• den grillade korven var först kokt och sedan stekt
• tunnbrödet smakade som om det blivit bakat någon gång bortom det förra millenieskiftet.
• feferoni!!!

2012 Au Bon Climat Hildegard

2012 Au Bon Climat Hildegard

Hildegard från Au Bon Climat i Santa Barbara, är en blandning med 40% Pinot Gris, 30% Pinot Blanc och 30% Aligoté. Vinet har fått sitt namn efter Hildegard av Vinzgouw, drottning av Franken och Karl den stores hustru nummer två, som levde år 758-783.

Au Bon Climat startades 1982 av Jim Clendenen och Adam Tolmach och redan första årgången skapade en hel del buzz i den kaliforniska vinvärlden. Så småningom gick Jim och Adam skilda vägar. Adam Tolmach startade The Ojai Vineyard och Jim Clendenen fortsatte driva Au Bon Climat.

Au Bon Climat gör framför allt vin på Chardonnay och Pinot Noir från olika vingårdar men också Hildegard och en blend på Pinot Gris och Pinot Blanc. Sedan år 2000 omfattar Jims verksamhet också Clendenen Family Vineyards som vid sidan av Chardonnay, Pinot Noir, Sauvignon Blanc och Viognier, producerar vin på druvor som kanske inte i första hand brukar förknippas med Kalifornien. I portföljen finns vin gjort på Riesling, Nebbiolo, Gewürztraminer, Fruilano och Aligoté. Både Au Bon Climat och Clendenen Family Vineyards importeras av Enjoy Wine & Spirits.

Ugnsgrillad kyckling med örter som serveras med ris,
purple king-bönor och gräddig skysås.

Vi steker kyckling från Bosarp i ugn med massor av smör, citron och örter. Till det kokar vi ris, bönor och gör en sås på steksky från kycklingen och grädde. Det blir mitt i prick till Hildegard och både Jen och jag faller pladask för vinet. Det har doft av päron och vanilj. Här finns också äpple, mineral, gula blommor, smör och en hel del ek. 

Smaken är frisk med bra syra men munkänslan samtidigt aningen fet. Här finns citrus, äpple, gula plommon och en liten dos salmiak. 

Vi tycker väldigt mycket om Hildgard och jag har sällan varit med om att en flaska tar slut så fort! 2012 Au Bon Climat Hildegard finns i beställningssortimentet och kostar 329 kr.

2013 Original House Wine Cabernet Sauvignon Steak House

2013 Original House Wine Cabernet Sauvignon Steak House

Ännu en skapelse från Charles Smith i Washington State. Hur många underetiketter och olika viner klarar den mannen av att jobba med? 

För att hjulen ska rulla lite lättare har Charles Smith nyligen öppnat Jet City Winery, en stor anläggning i Georgetown, Seattle.

Original House Wine har funnits i lite över tio år och har flera olika viner i sin portfölj. Det handlar om enkla och billiga vardagsviner. Svensk importör är Vinovativa som i sitt sortiment har de tre varianterna House Wine Red (röd blend med en hel drös olika druvor), Fish House (Sauvignon Blanc) och Steak House (Cabernet Sauvignon). 

Vinerna ligger i restaurangsortimentet och Steak House årgång 2012, kostar 155 kr. Jag köpte min 2013 på Viking Lines Cinderella för någon tjuga mindre. Hade dock gladeligen betalt mycket mer, bara jag slapp hemska ålandsbåtar och den ännu värre skräckupplevelsen de kallar för Viking Buffet!

Velvety, rich, juicy and American. Yessiree!

Vi dricker Steak House till Flap Steak. Flap Steak är nästan samma sak som flankstek. Båda är delar av kossans kållap, eller slag som vi i Skåne brukar säga, det vill säga en del av djurets magmuskel. Skillnad mellan Flap Steak och flankstek är att den förra sitter ännu längre bak mot djurets ljumske.

En Flap Steak får smaka stekpanna.

På vinets baksidesetikett står det "Velvety, rich & juicy" och "American". Inget kunde vara mer rätt. Steak house är enkelt att tycka om men kan knappast betecknas som ett stort eller komplext vin. I doften finns svarta vinbär, björnbär, hårdrostade fat och vanilj. I smaken hittar vi plommon, blåbär, fat och choklad. Tanniner finns det några men de är mjuka som en smekning.

Steak House fyller sin funktion med råge men vänta dig inte någon stor vinupplevelse!

Keepin' it simple - uppskivad Flap Steak med ruccola, parmesan och citron. 

2011 Robert Biale Zinfandel R.W. Moore Vineyard

 2011 Robert Biale Zinfandel R.W. Moore Vineyard

Detta var första gången jag drack vin från Robert Biale, Zinfandelexperten med adress precis utanför staden Napa, som jag länge varit nyfiken på. Därför passade jag på att plocka upp en flaska på välsorterade men knappast speciellt billiga MacArthur Beverages när Jen och jag semestrade i Washington i våras. Affären hade flera zins från Biale men mitt val föll på årgång 2011 med druvor från R.W. Moore Vineyard. Den kostade 460 SEK.  

Vingården R.W. Moore ligger i Coombsville AVA i den sydöstra delen av Napa Valley. Området är knappast mest känt för Zinfandel. Här är det framför allt Cabernet Sauvignon, Syrah, Chardonnay och Pinot Noir som gäller. Klimatet i Combsville är svalare somrar och mildare vintrar än i norra Napa Valley. 

Den som vill ta en närmare titt på Combsville kan spana in denna något fåniga men härliga promotionfilm från Coombsville Vintners & Growers:

R.W. Moore Vineyard planterades 1905 och är den äldsta i Coombsville som fortfarande är i drift. Sedan 1970-talet är det numera pensionerade tandläkaren Bill Moore som äger vingården och som sett till att bevara de historiska rankorna. Fram till 2009 såldes druvorna till Larry Turley men på senare år är det Robert Biale som gjort vin på Bill Moores druvor.  R.W. Moore Vineyard är den enda vingården i Coombsville som är planterad med Zinfandel.

2011 Robert Biale Zinfandel R.W. Moore Vineyard har en blommig doft med röda och mörka bär där speciellt jordgubb och körsbär sticker ut. Här finns toner av balsaträ och kryddor. Vi får ett litet alkoholstick i näsan men lyckligtvis hittar vi inget av det när vi smakar på vinet. Alkoholhalten ligger på 15,5%.

Vinet har fräsch syra och bärig smak med körsbär och plommon. Här finns också choklad och lagerblad. Jag antecknade inte under middagen utan först efteråt och det finns det säkert en hel del doft och smak jag glömt bort. Något jag däremot minns är den långa eftersmaken och att både jag och gästerna tyckte att det var en helt fantastiskt Zinfandel!

Biale gjorde 679 lådor av 2011 Zinfandel R.W. Moore Vineyard. Vi drack vinet till hjortköttbullar och potatismos med gräddsås, rårörda lingon och pressgurka. 

Köttbullar 

2013 G.D. Vajra Langhe Bianco

2013 G.D. Vajra Sauvignon Blanc Langhe Bianco

Fredag 21 augusti släpptes 1200 flaskor av denna 100% Sauvignon Blanc från G.D. Vajra i den lilla piedmonska byn Vergne. Enligt importören Moestue Grape Selections är det första gången Vajra gör vin på enbart Sauvignon Blanc. G. D. Vajra har själva ingen information om vinet på sin hemsida. 1200 flaskor blev det och alla skickades till Sverige. Det tycker jag är bra men Jen håller inte med mig.

Medan jag gillar det mjuka, runda och blommiga vinet är Jen mer tveksam. Att det inte kommer att passa som hand i handske till vår mat är en helt annan sak och knappast något man kan lasta vinet för... 

Kräftor är långt ifrån mitt favoritskaldjur men några brukar ändå slinka ner varje år. Någon riktig kräftskiva blev det däremot inte detta år. Anledningarna var flera:

• två gäster vilket känns för litet för en skiva
• vi drack vin istället för öl och snaps och sjöng således inte några snapsvisor
• inga kulörta lyktor hängde i taket
• den obligatoriska västerbottensostpajen fanns inte närvarande 
• lustiga hattar och knäckebröd saknades

Kräftor ville vi trots allt inte vara utan och vi köpte därför en burk svenska signalkräftor. Istället för den överskattade västerbottensostpajen bakade vi en pizza med stekta- och picklade kantareller. De picklade svamparna lade vi på efter pizzan blivit gräddad.

Istället för tomatsås mixade vi persilja, lite kapris och en klyfta vitlök med olja. Helt kunde vi inte hålla oss borta från Västerbottensosten och den fick fungera som pizzaost. Vi slängde också på några pinjenötskärnor. Det blev gott men knappast idealiskt till Sauvignon Blanc.

Pizza med persilje- och kaprisolja, Västerbottensost, pinjenötskärnor
och två varianter på gula kantareller.

Vinet har en något kryddig doft med äpple, krusbär och nässlor. Smaken är frisk och fruktig med grönt äpple, melon och citrus. Svagt i bakgrunden hittar vi också något vi inte riktigt kan beskriva närmare än att det hör hemma bland städskåpets kemtekprodukter.

Trots detta är 2013 G.D. Vajra Langhe Bianco ett trevligt vi vi gärna dricker mer av! Det kostar 149 kr och finns i tillfälliga sortimentet på Sb.

2011 Turley Zinfandel Fredericks Vineyard

'

2011 Turley Zinfandel Fredericks Vineyard

För många zinfandelfantaster finns det inget bättre än Turley Wine Cellars. Tom Lee som ligger bakom The Zinfandel Chronicles, skrev till exempel tidigare den här månaden "With all due respect to Carlisle, Ridge and Bedrock these are arguably the best Zinfandels in California".

Jag skulle inte sticka ut hakan lika långt. Dels har jag inte provat speciellt mycket från Turleys, dels har jag inte blivit jätteimpad av dem. Kanske för att mina förväntningar varit för högt ställda. Det är utan tvekan både stora och bra viner men att de skulle vara bättre än Ridge och Carlisle (Bedrock har jag aldrig provat), kan i alla fall inte jag hävda. För övrigt är 2005 Nickel & Nickel Ponzo Vineyard den bästa Zinfandel jag (hittills) smakat!

Den bästa zin jag provat!

Historien om Turley Wine Cellars började när Larry Turley någon gång på 1970-talet träffade John Williams. Tillsammans startade och drev de framgångsrika Frog's Leap Winery i Rutherford, innan Larry sålde sin andel och startade eget 1993. De första två åren var Larrys berömda syster Helen vinmakare på Turley. Helen Turley kan sägas vara ansvarig för husets stil med kraftiga, alkoholstarka viner gjorda på solmogna druvor och naturlig jäst. 

I dag har Turley vinerier i både Templeton och St. Helena. Sammanlagt gör firman ungefär 16.000 lådor vin varje år. Man gör i dag 34 olika viner. Det mesta är single vineyard Zinfandel och Petite Sirah men Cinsault, Cabernet Sauvignon, Sauvignon Blanc, en röd blend på Grenache och Carignane samt en vit på Roussanne och Grenache Blanc finns också i portföljen.

Turley importeras av Divine. 2011 Zinfandel Fredericks Vineyard släpptes i beställningssortimentet i början av förra året och kostade då 459 kr. Den är sedan länge slutsåld. 

Fredericks Vineyard som ursprungligen hette Weiss, ligger på ganska hög höjd i Sonoma Valley. Vingården planerades 1937 och har ända från början brukats ekologiskt. Vi dricker vinet till cheddartung men hyfsat mild enchilada med carnitas och champinjoner. Det fungerar utmärkt!

Enchilada med carnitas

Vi luftar det unga vinet en hel dag. Doften är bärig. Här finns körsbär, björnbär, blåbär och jordgubbar. Vi hittar också mjölkchoklad, kryddor och ett litet alkoholstick. Alkoholhalten är höga 15,9% men den känns inte alls i när vi smakar. Munkänslan är ganska tjock och tuggig men vinet är mjukt som sammet.

Vinet har ganska hög syra, aningen tanniner och smakar mycket. Här finns framför allt björnbär och körsbär tillsammans med choklad, viol och peppar. Ett gott hantverk av Turleys unga vinmakare Tegan Passalacqua men för att bli bäst i min bok krävs det faktiskt ännu mer.

2011 Ridge Chardonnay Monte Bello

2011 Ridge Chardonnay Monte Bello

Jag har tidigare utnämnt 2007 Vineyard of Pasterick Syrah till semesterns bästa (röda) vin. 2011 Chardonnay Monte Bello från Ridge Vineyards knep med lätthet samma utmärkelse i kategorin vitt. En fantastiskt bra Chardonnay från the Golden State. Fast i ärlighetens namn måste det sägas att konkurrensen inte var speciellt hård. Vi har helt enkelt druckit alldeles för lite vitt!

Men även om vi hade hinkat i oss massor av vita viner hade det varit svårt att knäcka Ridge Monte Bello 2011. Vi var fyra runt bordet som var rörande överens om vilket fantastiskt vin vi hade i glasen! Doften är komplex men klassisk Cali Chardonnay. Här finns gula plommon, päron, citron, smörkola och fat tillsammans med gula blommor, vanilj och smör. I smaken hittade vi äpple, citrus, melon, smör, mineral och cashewnötter. Initialt också lite ekbeska men den blåste bort efter några timmar i karaff. Eftersmaken sitter i länge.

Istället för att rabbla fakta om vinet lämnar jag över till vinmakare Eric Baugher som berättar det mesta man vill veta.

I december förra året, när jag köpte 2011 Ridge Chardonnay Monte Bello, kostade en flaska 479 kr. Samma månad släppte importören Vinunic 180 flaskor 2012 Ridge Chardonnay Estate som kostade mer än en hundring mindre. Även om det inte är rättvist att jämföra olika årgångar tycker jag att den enklare Estate håller mycket hög klass varje årgång och frågan är om inte den trots allt är ett bättre köp. Kanske speciellt for oss som inte lagrar utan dricker upp vinerna inom något år?

Pasta limone

Vi drack 2011 Ridge Chardonnay Monte Bello till bakad torskrygg, beurre blanc, kantareller och grillad tomat. Dumt nog tog jag ingen bild och slänger istället in ett foto på pasta limone som vi åt som primi.

Till pastan drack vi också fatad chardonnay men med ett helt annat uttryck än Momte Bello.  2013 Jean-Marc Brocard Chablis 1er Cru Fourchaume är mineraligt med gula äpplen, citrus och lite smör. Ett gott vin om än inte storslaget.

Vino och Pike & Joyce

Sommarens Skånesemester är slut. Sista kvällen blev det bbq tillsammans med nära och kära. Vi började utomhus men det lynniga vädret gjorde att vi efter förrätten fick flytta under tak. Till huvudrätt grillade vi en laxsida som serverades med kokt potatis, majonnäsglacerad och grillad sparris och en citrusaioli med lime, blodgrape och apelsin. Smarrigt! 

Jag provade denna gång att lägga bitar av körsbärsträ i grillen. Dessa var ungefär 10 cm långa och diametern kanske hälften. Jag slängde in tre bitar och det blev en fantastisk rökutveckling. Väldigt mycket mer än från rökflis. Lax blir färdig ganska snabbt på indirekt grill och en temperatur en bit över 200°. Det tog inte mer än cirka 15 minuter. Hade det behövts längre tid skulle eventuellt all rök ställt till det och slutresultatet riskerat att bli besk och eländigt.  

Till maten ställde vi fram rosé från Washington State och väl kyld Pinot Noir från Adelaide Hills i Australien. Det var inte helt enkelt att välja mellan det rosa och det röda vinet. Båda var mycket goda i all  sin enkelhet. 

Jag tog inga anteckningar under kvällen och kan därför inte uttala mig speciellt ingående om Vino Rosé från Charles Smith. Däremot har Jen och jag druckit det australiensiska vinet ytterligare en gång och var då lite noggrannare med att skriva ner våra intryck.

Det jag kan berätta ur minnet om 2014 Charles Smith Wines Vino Sangiovese Rosé är att vinet doftade smultron, körsbär och örter, att det smakade jordgubbar, att syran var hög och att jag gillade det! 

Vino Sangiovese Rosé finns i beställningssortimentet och kostar 119 kr. Importeras av Handpicked. Hade sommaren varit lite längre hade jag beställt en låda...

Jag tycker det är fantastiskt trevligt med kylt rött vin  när det är sommar och varmt och Pinot Noir är den druva som detta fungerar bäst med. Det var en het kväll på enkla men smått fantastiska L'Entrecote på Rue Saint St Benoît i Paris 6:e arrondissement, jag fick smak för att svalka mig med rött vin. Naturligtvis försvinner en del komplexitet och nyanser när vinet kyls men handlar det om enklare varianter kanske det spelar mindre roll. 

När vi drack 2013 Pike & Joyce Pinot Noir Rapide till lax,  hade jag kylt vinet till runt 10°. Andra gången var det aningen varmare, ca 16-17°. Det det räcker att Rapide är bara aningen kylt för att det ska fungera bra. Riktigt bra till och med! Det är först när vinet närmar sig rumstemperatur som det faller igenom och blir mindre roligt. 

Doften är full av saftiga hallon, körsbär och blåbär. Här finns också lite fat och till och med en del knallpulver. Vinet har legat nio månader på fransk ek. Hur stor andel av faten som var nya har jag inte lyckats ta reda på. Smaken är bärig med plommon och jordgubbar. Här finns en del mjuka tanniner och trevlig syra. 

Pike & Joyce i Adelaide Hills, gör vita viner på flera olika druvor men röda endast på Pinot Noir. Tydligen har man tidigare även haft en Merlot i Portföljen men det projektet verkar numera vara nerlaggt. Firman har 25 hektar vingårdar.  Ungefär hälften är planterade med Pinot Noir och förutom denna druva odlas också Pinot Gris, Sauvignon Blanc och Chardonnay. 

Rapide är firmans enklaste Pinot och 2013 var första årgången av detta vin.  I skrivande stund finns Rapide i 45 av Sb:s butiker och en flaska kostar 119 kr. Jag kommer att köpa några till och servera till gåsmiddagen i november. Så bra är vinet!

Glace-sandwich

Till sist några rader om ett mindre sommarprojekt jag ägnat mig åt. Det hela började med att Jen och jag åt varsin strut med favoritglassen Hansens Flødeis när vi var på besök i danska Hornbæk. Vi började tala om hur gott det skulle vara att ta bort den smaklösa glassen från en GB Sandwich och ersätta den med riktig gräddglass. Vi enades ganska snabbt om att det förmodligen skulle smaka ganska fantastiskt. Väl tillbaka i Sverige kunde jag inte släppa tanken på denna förbättrade klassiker. Skulle man kanske till och med kunna baka egna glasskex?

Sandwich är förresten en av GB:s äldsta glassar som fortfarande finns på kartan. Den lanserades 1972. Då kostade glassen 1 kr. Enligt SCB:s konsumentprisindex har priset på livsmedel ökat med 27% sedan 1994. Glass ligger något högre med 30%. Priset på en GB Sandwich har under samma tid fördubblats! Siffrorna är från 2014

Efter denna utvikning återvänder jag till mitt glassprojekt.  Eftersom det var semester, Jen hade dragit till Italien och jag inte gillar att ligga på stranden, började jag experimentera och efter ett par försök blev det riktigt bra! En rolig detalj var att jag använde glass i kexsmeten. Jag har provat det även när jag bakat andra kakor och det tillför en extra dimension till kakorna, även om det verkar göra så att de torkar fortare. Detta är inget problem hos mig eftersom jag ändå har käkat upp allt, långt före det händer.

Sandwichkex till glass

1 dl smält osaltat smör

1/3 dl strösocker

1/3 dl rörsocker

1 dl gräddglass choklad

1 ägg

1/2 tsk vanilj

1/2 tsk bikarbonat

4 dl vetemjöl

Blanda smält smör och socker. Mixa i glass och kör vidare tills den smält och det blivit en jämn smet. Tillsätt ägg, vanilj, bikarbonat, salt. Mixa slätt. Tillsätt därefter mjölet under omrörning, lite i taget. Arbeta in mjölet men stäng köksmaskinen så snart allt är blandat.

Lägg degen i plastpåse och kyl i minst 1 h. Sätt ugnen på 175°. Kavla sedan ut degen tunt. Använd t ex dubbla bakplåtspapper. Grädda mitt i ugnen ca 5-6 min. Låt  svalna på galler.