För ett par år sedan gjorde jag ett försök med att laga Mole Poblano och upptäckte att det svåraste var att få tag på de chilisorter jag ville använda. Den här gången lyckades jag nästan hela vägen. Det var bara Mulatos jag inte hittade någonstans. Slängde istället i ett par Cascabel och blev inte missnöjd med resultatet.
 |
| Chilikärnor |
Till den rent ut sagt knasiga maträtten kan jag inte tänka mig något annat vin än Zinfandel och inte gärna av den eleganta sorten. Helst ska det vara något riktigt kraftigt och en aning sötma skadar inte. Förra gången visade det sig att Seven Deadly Zins från
bröderna Philips i Lodi funkade riktigt bra. Vinet som jag annars inte gillade speciellt mycket mötte fint upp de många och heta smakerna i maten och alkoholhettan som var tydlig i Seven Deadly Zins märktes knappt alls i samband med maten.
Denna gång ger vi oss i kast med Lust, Michael-Davids presige-zin. Ett monster med den förmodligen högsta alkoholhalt jag stött på i ett vin: 16,9%! Jag har inte lyckats få reda på speciellt mycket om vinet men förmodar att en det innehåller en viss del Petit Sirah. Att det har lagrats på ekfat är heller inte någon hemlighet men hur länge vet jag inte och jag har inte koll på så mycket mer om det här vinet, mer än hur det doftar och smakar. Har förresten Michael-Davids namn på sina viner något samband med att bröderna gick i katolsk skola?
Först och främst måste jag erkänna att jag gillar Lust men är fullt på det klara med att det här verkligen inte passar alla. Doften är mycket fruktig och såklart är det mörka och solmogna bär som dominerar, främst björnbär och körsbär. De senare både i färsk form och som kirsch. Här finns både vit- och svartpeppar liksom muskot och kanel. En hel godiskiosk ingår också i form av mjölkchoklad, lakrits och Coca-Cola flaskor (eller nappar).
I munnen är vinet mycket mjukt med bara en liten aning tannindamm. Det är hårt extraherat men inte trögflytande och tuggit som skräckexemplet
2007 Giuseppe & Luisa från Martinelli som vi provade i våras. Lust påminner en hel del om portvin och de mörka bären är lika framträdande i smaken som i doften. Björnbären finns kvar men har fått sällskap av svarta vinbär. Michael-David har varit duktiga på att dölja alkoholen i vinet - någon hetta är det egentligen inte tal om men här finns en kryddighet i form av nymalen svartpeppar.
Lust är riktigt bra och välgjort och inte alls det komiska skräckexempel som jag väntat mig och till Mole Poblano fungerar det utmärkt.
Mole Poblano
3 acho-chili
6 pasilla-chili
1 chipotle-chili
2 cascabel-chilo
½ gul lök, hackad
3 vitlöksklyftor
1/2 tsk korianderfrö
1/2 tsk anis
1/2 tsk svartpepparkorn
¼ tsk kryddpeppar
1/2 kanelstång
1/2 tsk timjan
1/2 tsk kryddnejlika
1 tsk torkad mejram
4 msk valnötter
4 msk jordnötter
4 msk russin
4 msk pumpafrön
4 msk sesamfrö
100 g vitt bröd, i bitar
50 g choklad
4 msk rörsocker
4 tomater, grovhackade
1 + 1 l hönsbuljong
olja eller ister
Till garnering
rädisor, tunt skivade
röd lök, tunt skivad
sesamfrö, rostade
Ta bort stjälkarna från chilin och pilla bort alla kärnor och mellanväggar. Spara kärnorna. Stek hastigt i olja eller ister och lägg i en skål. Häll på vatten så att chilin täcks och låt stå i några timmar. Mixa sedan med några msk vatten till en tjock pasta. Rosta kryddorna i torr stekpanna. Hetta upp olja eller ister i en gryta och tillsätt lök och vitlök. Stek i någon minut. Lägg i russin, nötter, pumpafrön, sesamfrö och kryddor i omgångar. Stek några minuter och tillsätt sedan tomater och chili. Koka i 10 minuter, Tillsätt bröd, socker och knappt en liter hönsbuljong. Koka i 30 minuter. Mixa och tillsätt sedan chokladen. Smaka av med salt och om det behövs mer hetta - chilikärnor. Hit kan du förbereda och spara i kyl eller frysa molen.
Vid serveringstillfället späd ev med mer hönsbuljong.
Stek kycklingbröst eller kalkon och häll på molen. Garnera med rostade sesamfrö, röd lök och rädisor. Servera med tortillas och/eller ris.
 |
| Torkade och rökta chilis - Ancho, Pasilla, Cascabel och Chipotle |
