2016 Wente Vineyards Chardonnay Morning Fog

2016 Wente Vineyards Chardonnay Morning Fog

2016 Chardonnay Morning Fog är ett riktigt trevligt, bra och billigt vin från familjeföretaget Wente Vineyards. Druvorna kommer från Wentes egna odlingar i Livermore Valley AVA (American Viticultural Area) som ingår i San Francisco Bay AVA och Central Coast AVA. Vid sidan av Chardonnay innehåller vinet också 2% Gewürztraminer. 

50% av vinet har fermenterats i neutrala amerikanska ekfat och 50% i rostfria fat. Den del som jäste på ek och hälften av det som låg i rostfria fat, fick ligga kvar på jästfällningen i fem månader.

Klicka för större karta.

Sammantaget har detta gjort att vinet fått doft av gula blommor, gula äpplen och gråpäron. Vi hittar också svamp och vanilj. I smaken återkommer vanilj och päron medan frukten domineras av apelsin. De amerikanska ekfaten har lämnat tydliga spår.

Vi dricker vinet till torskrygg under ett täcke av miso, mirin, tamarisoja, sesamolja och riven ingefära som vi serverar tillsammans med smörris (recept nedan) och en grönsallad med apelsin. Festligt men samtidigt enkelt och gott. Precis som 2016 Wente Chardonnay Morning Fog. Vinet finns i Sb:s butiker runtom i landet och kostar 139 kr.

Misobakad torsk med smörris och grönsallad med apelsin.

Smörris 

100 g smör

100 g risnudlar, brutna i småbitar

350 g basmatiris

1/2 tsk salt

1/2 tsk grönsaks- eller lantbuljong

1 l vatten

Stek nudlarna i smör på medelvärme under fem minuter eller tills de fått färg. Tillsätt ris, vatten och salt. Koka i 15 min eller tills riset känns färdigt. 

Receptet kommer ursprungligen från SVD:s Perfect Guide och har blivit en riktig favorit. Jag vet inte vem som är receptmakare eller hur mycket receptet ovan skiljer sig från originalet.

2007 Montes Alpha Cabernet Sauvignon

2007 Montes Alpha Cabernet Sauvignon

Det tillhör ovanligheterna att det på Sb, dyker upp vin med lite ålder från Chile. Därför var det med stor tillförsikt jag bar hem denna chilenska cab från 2007. Producent är Viña Montes i Colchagua-dalen, ett tjugotal mil sydväst om huvudstaden Santiago. Priset ligger på beskedliga 199 kr.

Idén bakom Viña Montes kläcktes 1987 av de två vännerna Aurelio Montes och Douglas Murray som var övertygade att Chile kunde producera betydligt bättre än billiga bulk-viner. Året efter och tillsammans med ytterligare partners var firman ett faktum. I dag finns Montes viner i stort sett i hela världen. 

2007 Montes Alpha Cabernet Sauvignon har doft med mörka körsbär, svarta vinbär och chark. Här finns också toner av mynta, tobak och läder. Smaken är något intorkad med körsbär och svarta vinbär. Inte fel men kanske mer intressant än festligt! 

Linguine med (inte så såsig) köttfärs.

2014 Bogle Vineyards Phantom

2014 Bogle Vineyards Phantom

Bogle Vineyards i lantliga Clarksburg, precis utanför delstatens huvudstad Sacramento, drivs av de tre syskonen Warren, Jody och Ryan Bogle. Bogle har flera egna vingårdar men köper också in druvor från kontakterade odlare i olika områden runt om i Kalifornien. Företaget är något av föregångare när det gäller miljömedveten hållbar odling och vinmakande. I portföljen finns en mängd röda och vita viner samt Phantom Chardonnay och Phantom Red Blend. Bogle vill skilja dessa från sina andra viner så pass att de fått en egen hemsida.

2014 Phantom Red Blend är sammansatt av 42% Petite Sirah, 24% Zinfandel 14% Cabernet Sauvignon och 10% Merlot. Druvorna kommer från vingårdar i Lodi, Clarksburg och Amador County. Vinet har legat 24 månader i ett- och två år gamla amerikanska ekfat.

Det fylliga och något söta men inte kladdiga vinet, har smak av mörka bär. Främst kommer svarta vinbär men vi hittar också plommon och björnbär.  Här finns också salmiak, choklad och fat. Allt detta finns även i doften tillsammans med aning rökighet.

Jag tycker bra korv kan vara ganska fantastiskt och vi drack Phantom till smarriga chili dogs med krämig cole slaw. Till denna mat fungerar vinet perfekt och den lilla hettan från chilin hanteras på ett förtjänstfullt sätt. Bra Bogle! 

Phantom årgång 2014 har tyvärr utgått från Sb:s sortiment men en ny årgång lär dyka upp. När har jag tyvärr ingen koll på. Bogle importeras av Divine. Phantom 2014 kostade 199 kr.

Chili dog med cole slaw.

2014 Robert Mondavi Winery Fumé Blanc Napa Valley

2014 Robert Mondavi Winery Fumé Blanc Napa Valley

Ibland händer det att vin från beställningssortimentet letar sig in i någon av Sb:s butiker, till exempel när någon beställer men inte hämtar ut flaskorna. Precis så var fallet med 2014 Fumé Blanc från Robert Mondavi Winery som jag hittade i Solnas stolthet, Mall of Scandinavia. 

Jag har inte tidigare provat denna enklaste Fumé blanc från Mondavi och även om det är ett helt OK vin håller det inte samma klass som firmans Fumé Blanc Reserve To Kalon Vineyard. I ärlighetens namn ska jag kanske även tillägga att jag på senare år fått smak för  Sauvignon Blanc där bara en mindre andel av vinet legat på ekfat. Fantastiska exempel på det senare är bland annat 2016 Spotswoode Sauvignon Blanc och 2013 Peter Franus Sauvignon Blanc. Den senare kommer snart att dyka upp på bloggen.

Innan vi går vidare och för att förtydliga kan nämnas att medan 100% av 2014 Robert Mondavi Fumé Blanc Napa Valley legat 9 månader på franska ekfat har till exempel endast 35 % av 2016 Spotswoode Sauvignon Blanc fermenterats i ekfat.

Frukten i Mondavis enklaste Fumé Blanc består av 94% Sauvignon Blanc och 6% Semillon. Druvorna kommer från firmans egna vingårdar Wappo Hill (63%) i Stag's Leap District och To Kalon (17%) i Oakville.

Vinet doftar har fruktig och ganska frisk doft med päron, krusbär, apelsin och exotiska frukter. Här finns självklart också en rejäl dos fat. I smaken hittar vi grape, pomelo och äpple tillsammans med fat och tyvärr en ganska rejäl och inte särskilt angenäm bitterhet. Förutom denna funkar vinet förträffligt till våra stekta gnocchi med tomat och mozzarella. Recept från The Splendid Table.

Du hittar 2014 Robert Mondavi Winery Fumé Blanc Napa Valley i Sb:s beställningssortiment. Priset ligger på 249 kr.   

Stekt gnocchi med tomat och mozzarella.

Nytt test av tonic

Eftersom utbudet av olika sorters tonic har ökat ganska markant tyckte Jen och jag att det var hög tid att prova och jämföra några av dem. Har det dykt upp någon tonic som kan utmana vår regerande mästaren Fever Tree?

Jämfört med vår förra test 2014. bestämde vi att denna gång enbart satsa på "bas-tonics" (tonic water och Indian tonic). Inte för att vi ogillar tonics med extra tillsatt smak, tro inte det. Varianter med toner av fläder eller medelhavskryddor är regelbundet återkommande hemma hos oss. Vi tycker också det är jättespännande att prova olika sorters gin, både mer traditionellt kryddade och udda, lite knasiga varianter.

I det sammanhangen vill jag gärna tipsa om appen Ginventory som förutom massor av olika gin, ger tips på passande tonics och garneringar.  Riktigt intressant!

Drinkarna blandades med Tanqueray London Dry Gin.

Nio sorters tonic

Denna gång delade vi upp testet i gruppspspel och final.  Vinnarna i de tre gruppspelsomgångarna gick direkt till finalen som var halvblind. Sammanlagt hade vi fått ihop åtta varianter av tonic men slängde också in en dark horse –  tonicsirap från Swedish Tonics. Länkar hittar du längst ner i inlägget. 

Vi provade tonicen separat och blandad till GT med 4 cl Tanqueray London Dry Gin och en skiva lime.

Grupp 1

Här ställde vi Schweppes klassiker mot brittiska Britvic och svenska Ekobryggeriets Bitter Tonic.  

Det var inga som helst problem för Ekobryggeriet att ge jättarna Schweppes och Britvic en rejäl smäll på fingrarna och visa hur en bra tonic ska smaka. Ekobryggeriet Nordic Tonic Bitter är välbalanserad och tydligt bitter med relativt hög sötma och lång eftersmak. Skickades direkt till final. 

Schweppes med sin markerade bitterhet gjorde ganska väl ifrån sig och hamnade tvåa. Klart före Britvics ganska söta och svagt kolsyrade Indian Tonic Water.

Grupp 2

Fever Tree Premium Indian Tonic Water, vinnare i vårt test 2014, utmanades i gruppen av Franklin & Sons Natural Indian Tonic Water och Aqua Tonica från Antica Riceta på Sicilien.

Det blev egentligen aldrig någon match. Fever Tree med sin låga sötma och kraftiga kininsmak, sparkade rumpa med knappt bittra Antica Riceta som mest smakade grapefrukt och citronsyra. På andra plats placerade vi Franklin & Sons Natural Indian Tonic Water som även den knappt var bitter men som i alla fall var rejält kolsyrad.

Grupp 3

Klar vinnare i den tredje omgången blev tonicsirapen från Swedish Tonic. Vi blandade den med kolsyrat vanligt kranvatten och följde receptet som följer med flaskan. Själv tycker jag att Swedish tonic fungerar bättre med lite mer tonicsirap men Jen tycker rekommenderade 2 cl blir precis lagom. Om man blandar enligt rekommendation (2 cl/drink) blir kostnaden för tonic ungefär 20 kr/cocktail, vatten ej inräknat.

Kampen om andraplatsen blev hård och till slut var det kolsyran som avgjorde. Three Cents från London är så pass svagt kolsyrad att redan efter en kort stund var GT:n helt platt. Därför placerade vi Fentimans Natural Tonic Water på andra plats. Båda smakar för lite kinin och för mycket citronsyra för att på allvar utmana Swedish Tonic.

Dags för final.

Halvblind final

Självklart visste både Jen och jag vilka tonics det skulle handla om när finalen gick av stapeln, men vi visste inte i vilken ordning de skulle komma. Hade vi inte använt ögonbindel hade det varit mycket enkelt att plocka ut vilken av drinkarna som var blandad med Swedish Tonic, eftersom den inte är klar utan färgar drinken. Eftersom jag har taskigt färgseende litar jag på Swedish Tonic som kallar nyansen för "bärnsten".

De tre varianterna av tonics som gått till vår final, fungerar alla utmärkt i en GT. Resultatet kan dessutom absolut ha påverkats av att vi valde att genom hela testet använda Tangueray London Dry Gin.

Vilken tonic vi tycker bäst om råder det inget tvivel om. Vi hade nämligen exakt samma samma placering på de tre varianterna i finalen. Vilken vi tyckte bäst om gick snabbt att konstatera. Däremot blev det hårfint mellan andra- och tredjeplatsen.

Vinnare #1 Fever Tree Premium Indian Tonic Water

Bäst i vårt test blev även denna gång Fever Tree Premoum Indian Tonic Water. Stort grattis! Regerande mästaren visade sannerligen var skåpet ska stå. Vi placerade båda Fever Tree överst på prispallen, precis som vi gjorde i december 2014. Fever Tree Premium Indian Tonic Water är tillverkad med kinin från Kongo-Kinshasa och källvatten från Staffordshire.

Placering #2 Ekobryggeriet Nordic Tonic Bitter

Det är enkelt att gilla Ekobryggeriet som vid sidan av tonic också tillverkar läsk, det senare under namnet Dirtwater Fox. Varje år skänker företaget en tredjedel av sin vinst till organisationer som stödjer sociala och miljöförbättrande projekt. Ekobryggeriet gör två sorters "besk" tonic samt varianter som smaksatts med fläder, rabarber och granskott.

Placering #3 Swedish Tonic

"Ej söt, rejäl kininsmak, bitter och kryddig" finns med i anteckningarna om tredjeplacerade Swedish Tonic.  Företaget startades av ett gäng kompisar på universitetet i Uppsala och framgången blev ganska omedelbar. Swedish Tonic säljs via hemsidan.

Till sist

Som jag nämnde ovan är vilken gin man väljer av väldigt stor betydelse när det gäller val av tonic. Även den smaksättning som läggs till spelar naturligtvis också en stor roll. Resultatet hade förmodligen blivit ett helt annat om vi gjort vårt test med till exempel Hendrick's och gurkskivor, Gin Mare med basilikablad,  Bombay Sapphire med svartpeppar eller...

Hur som helst så återstår nu endast att gratulera medaljörerna i årets stora tonictest. Eventuellt återkommer vi med liknande jämförelser i framtiden. Vilka sorter är det i så fall vi missat som vi borde prova nästa gång? 

2016 Empire Estate Dry Riesling

2016 Empire Estate Dry Riesling

Nora Ephrons favoritrecept, publicerat i amerikanska Vogue augusti 2009, har blivit en återkommande pastarätt hos oss som uppskattas av alla. Receptet hade inget namn i tidningen och döptes av mig till "krämig purjopasta". Kanske inte det mest inspirerande namnet men snabbt hoprört och gott blir det!

Denna gång gjorde vi pastan med regnbågsrom och strödde över lite rostad, flagad mandel. I glasen hade vi Riesling från Finger Lakes i New York State och Empire Estate. 

Det var inte första gången jag provar Riesling från Finger Lakes men jag har inte tidigare sett något vin därifrån i Sb:s butiker. Att det nu dyker upp är kul men även om mina förväntningar var ganska låga, blev jag besviken.  Kanske kan vinet vinna på ett år eller två i källaren?

Doften är det inget fel på. Här finns petroleum, clementin, tropisk frukt och mineral. Smaken är ganska söt med honung och zest från apelsin och lime. Allt är i hyfsad balans med den ganska runda syran men det känns som om det saknas något. 2016 Empire Estate Dry Riesling, som kostar 209 kr, köper man mest för att man är nyfiken på Finger Lakes. 

Krämig purjopasta med regnbågsrom. och rostade mandelflagor.

2014 Alban Vineyards Viognier Alban Estate Vineyard

2014 Alban Vineyards Viognier Alban Estate Vineyard

Efter succén nyligen med fantastiska Alban Vineyards Patrina, ville vi dricka mer vin från John Alban och hans Alban Vineyards, ungefär halvvägs mellan Santa Maria och San Louis Obispo. Lyckligtvis fanns det fortfarande några Viognier kvar i Sb:s stora butik i Stockholm som sedan en tid tillbaka ligger i PK-huset,  Hamngatan/Norrlandsgatan.

Både 2014 Viognier och 2013 Patrina släpptes först på Sb:s webbplats men eftersom allt inte blev beställt flyttades resterande flaskor över till butik. I skrivande stund går det att handla Patrina (799 kr) i Stockholm, Täby och Uppsala. Av Viognier finns det endast ett fåtal buteljer kvar i PK-huset.

Alban gör två olika viner på Viognier. En med frukt från firmans vingårdar och en där de egna druvorna är blandade med ungefär 25% som är inköpta från andra odlare i Central Coast. Johan Lidby importerar och den variant som finns på Sb är, precis som namnet antyder, enbart gjord på Albans egenodlade druvor.

För något år sedan beställde jag en tidigare årgång av Alban Viognier men råkade då ut för en korkskadad flaska. Denna gång var allt tip top men jag blev inte särskilt imponerad av vinet. Visst, det fungerade perfekt till bröd med kyckling i majonnäs, men på egen hand och med tanke på priset (799 kr) var vinet inte lika uppseendeväckande fantastiskt som 2013 Patrina.

Elisabeth II

Coronation chicken skapades av Constance Spry och Rosemary Hume, båda från kockskolan Le Cordon Bleu i London, till banketten vid kröningen av Elizabeth II i juni 1953. Rätten har efter det levt vidare ända in i våra dagar trots den i dag något otrendiga blandningen av majonnäs, frukt, kyckling och curry. I Storbritannien är det inte svårt att hitta mackställe med Coronation chicken på menyn. Lite grand på samma sätt som att den amerikanska snabbmatskedjan Subway erbjuder skagenröra på sina restauranger i Sverige.

Hur som helst så fungerade Alban Viognier alldeles utmärkt till kycklingen. Här finns doft och smaknoter som fint möter upp de olika ingredienserna i maten. Vinet har en komplex något kryddig och parfymerad doft med vita blommor, melon, mango och päron.

Även i smaken har vinet en kryddig ton och mango återkommer men denna gång tillsammans med aprikos. Det finns tydliga spår av att vinet lagrats på ek. Hur länge har jag dock inte hittat några uppgifter om.


Coronation chicken

4 pers

2 kyklingbröst, utan skinn
1 msk olivolja
1 citron, zest och juice
salt och nymald svartpeppar
1 msk smör
1 schalottenlök, finhackad
1 röd chili, finhackad utan kärnor och mellanväggar
2 tsk gul curry
2 msk tomatporé
100 ml torrt vitt vin
100 ml kycklingbuljong
1 msk aprikosmarmelad
150 ml majonnäs
75 ml créme fraîche
1 mango, köttet skuret i tärningar
4 vårlökar, finhackade
2 msk koriander, hackad
1 stänk Tabasco
50 g flagad rostad mandel

Gnid in kycklingbrösten med olja. Strö över citronzest, salta och peppra. Ånga kycklingen i 20-25 minuter tills den blir genomstekt (70°). Låt svalna. Smält smöret i en stekpanna på medelvärme och mjuka upp lök och chili cirka 5 min. Rör i curry och stek vidare 2-3 minuter. Tillsätt sedan tomatpuré och rosta den någon min. Häll därefter i vinet och koka ner till hälften. Rör sedan i aprikossylt och kycklingbuljong och reducera ner tills hälften återstår. Ställ åt sidan för att svalna.

Rör ihop majonnäs och créme fraîche. Blanda i currymixen. Tilsätt mango, vårlök, citronjuice och koriander. Skär kycklingen i kuber och vänd ner i majonnäsmixen. Krydda med salt, peppar och ett stänk Tabasco. Strö över mandel.

Receptet kommer från Hairy Bikers' Best of British.

Coronation chicken

2009 Revana Cabernet Sauvignon

2009 Revana Cabernet Sauvignon

Ett av våra nyårsviner var denna gång en riktigt häftig sak från Revana i St. Helena. Visst är 2009 fortfarande väldigt ungt för en Napa Valley Cabernet Sauvignon men jag tror inte att vinet kommer att bli bättre än det är just nu. Åtminstone inte om man ger det en dag i karaff.

Bakom Revana ligger Madaiah Revana, framgångsrik kardiolog från Huston som köpte mark i Napa Valley i slutet av 1990-talet. 2001 blev första årgången av Revana Cabernet Sauvignon och succén lät inte vänta på sig.

Årgång 2009 är en blend med 93% Cabernet Sauvignon, 6% Cabernet Franc och 1%Petit Verdot. Vinmakare var superstjärnan Heidi Barrett – "The First Lady of Wine". Heidi slog igenom i början av 1990-talet med Screaming Eagle,  det mest mytomspunna av alla kultviner i Kalifornien. I dag har jobbet som vinmakare på Revana tagits över av den nästan lika hyllade Thomas Rivers Brown.   

Naturligtvis är Revana inte något billigt vin. Tvärtom kostar det en hel del. Men det kommer ändå inte ens i närheten av ovan nämnda Screaming Eagle. På nyårsafton och till en helstekt entrecôte med rödvinssås och en grönsallad, var vinet definitivt värt varenda en av de 1186 kronorna det kostade.

Revana 2009 doftar  björnbär, mörka körsbär och svarta vinbär. Här finns också en parfymerad ton, mint, lakrits och cederträ. I munnen är vinet mjukt och påminner om Pucko. Här finns smak av björnbär, plommon och svarta vinbär tillsammans med choklad och lakrits. Vinet har legat 20 månader på franska ekfat där 20% var nya.

Revana finns i beställningssortimentet på Sb och importeras av Göteborgs Vinhus. Jag har läst lite olika uppgifter men 2009 gjordes 1800-1900 lådor av vinet.