Anpassad sökning

lördag, augusti 12, 2017

Sommar, grill och Merlot del 1


Inför sommarens korta besök i Skåne, funderade jag på någon typ av tema inför de stundande grillkvällarna. Det tog mig inte särskilt lång stund att komma fram till att den röda tråden skulle bli Merlot från Kalifornien. Jag surfade in på Sb:s hemsida och beställde de sex "billigaste" merlotvinerna från delstaten som finns i beställningssortimentet. Prisspannet sträckte sig från 99 till 749 kr.

Reglerna i Kalifornien stipulerar att om en druva står utskriven på vinets etikett måste vinet vara gjort på minst 75% av denna druva. Att enbart titta på etiketterna gör det alltså omöjligt att säga om de sex vinerna är gjorda på 100% Merlot, om de är klassiska bordeauxblandningar eller någon annan vild mix av druvor.

2013 Starmont Winery and Vineyards Merlot

Starmont

Första vinet i den inledande delen av vår provning visade sig vara en blandning med 87% Merlot och 13% Cabernet Sauvignon. Vinet kom från Starmont Winery and Vineyards i gränsområdet mellan Carneros och Napa Valley. 

Ända fram till 2005 var Starmont en del av Merryvale och gjorde enbart vitt vin på druvan Chardonnay. Men vägarna skiljdes delvis när Starmonts portfölj växte. Fortfarande är det familjen Schlatter som äger Starmont och man är en del av Merryvale Family of Wines. I dag gör Starmont vin på flera vita och röda druvor och vineriet är certifierat Napa Green Winery.

2013 Starmont Winery and Vineyards Merlot har en alkoholhalt på 14,5%. Vinet har legat 8 månader på franska fat där 20% var nya. 

Doften är, trots endast 13%, ganska klassisk CS med svarta vinbär och nyvässad blyertspenna. Här finns också choklad och körsbär. I smaken handlar det mycket om mörka bär och även här utmärker sig de svarta vinbären men nu i sällskap av plommon och kanske någon jordgubbe. Dessutom hittar jag toner från fatlagringen och örter jag inte lyckas precisera närmare. Vinet är saftigt och mjukt men med en del tanniner.

Starmont Merlot kostsar 285 kronor och importeras av Magnum Wine. 

2011 Murphy-Goode Merlot

Murphy-Goode

Det andra vinet vi testade var gjort på 100% Merlot och kom från Murphy-Goode Winery i Sonoma County. Firman startades 1985 då man enbart gjorde vin på Sauvignon Blanc och Chardonnay. 2007 köptes Murphy-Goode av Jackson Family Wines. I dag gör firman flera olika viner i prisklassen $10-$45. 2011 Murphy-Goode Merlot kostar i 179 kronor i Sverige. Vinet importeras av Fondberg och i beställningssortimentet finns också en Chardonnay och en Zinfandel. Årgångarna 2008 och 2009 av den senare har jag provat och skrivit om. 

Murphy-Goode Merlot 2011 har frisk doft med blåbär, mörka körsbär och en hel del fat. Vinet har legat 7 månader på en blandning av franska och amerikanska fat där 10% var nya. I smaken dominerar körsbär och annan röd frukt och även här är fatlagringen påtaglig. Vinet innehåller en hel del mysiga tanniner och har en alkoholhalt som hamnat på 13,5%. 

2015 McManis Family Vineyards Merlot

McManis 

McManisär etiketten alla verkar känna igen. Det är kanske inte så underligt eftersom det finns vin från McManis Family Vineyards i alla Sb:s butiker och flera av dem har både rött (Petite Sirah), som finns i både flaska och på box, och vitt (Viognier). Däremot finns Merlot endast i beställningssortimentet. En flaska går lös på 129 kronor.

McManis Family Vineyards startades så sent som 1992 av Ron och Jamie McManis men de första åren såldes alla druvor vidare. Det var först i slutet av 90-talet som McManis egna vineri stod klart. I dag gör McManis, förutom Merlot och tidigare nämnda Viognier och Petite Sirah, flera andra viner på olika druvor. Fyra av dessa (Pinot Noir, Zinfandel, Chardonnay och Sauvignon Blanc) finns i beställningssortimentet på Sb. McManis importeras av Divine. 

Sammanlagt odlar McManis druvor på över 100 hektar runt staden Lodi, i norra Kaliforniens inland. Alla vingårdarna är "Certified Green" enligt Lodi Rules for Sustainable Winegrowing

2015 McManis Family Vineyards Merlot, som är gjord på 100% Merlot, doftar röda och mörka bär tillsammans med mynta (eller är det kanske sassafras?) mjölkchoklad och en aning mineral. 

Vinet har legat 6 månader på en blandning av amerikanska och franska ekfat, både nya och begagnade. Alkoholhalten ligger på 13,5%. 

I munnen känns vinet saftigt och smaken på gränsen till syltig med körsbär, björnbär och vanilj. Vinet är mycket mjukt och saknar nästan helt tanniner. 


Vid denna, liksom vid nästa merlotprovning, testade vi vinerna tillsammans med mat. Självklart var denna, eller åtminstone delar av den, tillagad på grillen. Med andra ord handlade det alltså om att ta reda på vilken av beställningssortimentets sex billigaste merlotviner som är det bästa grillvinet.

Denna gång åt vi grillad fläskkarré som serverades med en "potatissallad" gjord på skivad, friterad färskpotatis med limesmör, koriander och lite picklad jalapenõ. Till detta hade vi också en salsa på grillad majs. BBQ-såsen jag planerat skulle komplettera det hela, glömdes bort i kylskåpet. Saknad av ingen. Det blev faktiskt himla gott ändå. Mycket tack vare svåger Thomas som är suverän på att grilla kött. 

Det sista som återstår är så klart att redovisa hur rösterna föll och vilket vin som blev kvällens favorit. Det visade sig att denna gång sammanföll resultat och pris. Alla fem provare tyckte Starmont (285k kr) var det bästa vinet, att Morphy-Goode (179 kr) kom på andra och McManis (129 kr) på tredje. Stort grattis till Starmont Winery and Vineyards!

Lika överens skulle vi inte vara när vi gav oss på nästa tre merlotviner från Kalifornien. Men det blir i en annan post. 

söndag, augusti 06, 2017

Jolie-Laide



När Vinopia väljer att sälja vin på låda från Jolie-Laide i Sebastopol, Sonoma County, gäller det att hålla sig framme. Lådan innehöll en flaska vardera av Pinot Gris Rorick Heritage Vineyard och Valdiguié Rosé. Båda från 2016. 

Jolie-Laide, franska för fulsnygg, är en ung firma som endast gör cirka 500 lådor vin per år. Bakom vinerna står Scott Schultz som kom till Kalifornien från Chicago 2007. Ganska snart hamnade han som vinansvarig på Thomas Kellers Bouchon i Yountville. Sedan var steget inte långt till vinproducenterna Realm och Pax MahleI dag arbetar Scott med Wind Gap och Ryme Cellars men det är vinerna från Jolie-Laide som gjort honom till en storstjärna på den kaliforniska vinhimlen.

Vinerna från Jolie-Laide är ofta gjorda på druvor som inte tillhör de vanligaste på USA:s östkust. Eller vad sägs om Gamay, Melon och Trousseau Gris (som jag nämnt ovan var de viner vi provade gjorda på Valdiguié respektive Pinot Gris). I portföljen finns också viner på de lite vanligare druvorna, Syrah och Grenache. 


2016 Pinot Gris Rorick Herritage Vineyard 
Rorick Heritage Vineyard ligger i Calaveras County, någon timmes bilresa nordöst om Sacramento. Alltså ganska långt inåt landet och vid foten av Sierra Nevada. 2016 Pinot Gris är fotstampad och har legat på skalen i tre dagar. Det handlar alltså om ett i orange vin, även om tiden på skalen är relativt kort och Scott Schulz beskriver färgen som "Champagne like". Druvjuicen har fermenterats i en blandning av rostfria fat och neutrala ekfat.

I den blommiga doften hittade vi äpple tillsammans med päron och inte helt mogna jordgubbar, kryddade med lite vanilj. I smaken handlar det om smultron, apelsin och äpple, tillsammans med aningen kryddighet och mineral. Alldeles oerhört bra och vinet fortsätter prestera även när temperaturen är densamma som i rummet. Imponerande!
Vi dricker vinet till en förrätt på miso- och soyamarinerad salmalax med sallad på mango, gurka och avokado.




2016 Valdiguié Rosé
Druvan Valdiguié kommer ursprungligen från Frankrike där den går under flera olika alias. Den odlas främst i Languedoc-Russilllion där den kallas Gros Auxerrois. Andra namn kan vara Valdiguer, Quercy, Noir de Chartres eller Cahors Det senare namnet ska inte blandas ihop med området Cahors där Malbec är druvan som gäller.

I Kalifornien trodde man länge att det som visade sig vara Valdiguié var en klon av Gamay och kallade druvan Napa Gamay. När undersökningar visade att druvan i själva verket var Valdiguié blev det förbjudet att använda namnet Napa Gamay på vinetiketter. I dag finns det finns bara 120 hektar vingård med Valdiguié kvar i Kalifornien.

Vi drack 2016 Jolie-Laide Valdiguié Rosé till en härlig kycklinggryta med smakinspiration från Marocco och norra Afrika. Det fungerade strålande men vinet imponerade inte lika mycket på mig som jag förstått att det gjort på många andra som provat det. Jag tror inte att det enbart berodde på mina skyhöga förväntningar men de spelade självfallet in.

Vinet har en relativt återhållen, smått kryddig doft med hallon, jordgubbar och äpple. Här finns också en del apelsin och citron. Vi hittade även lite härliga vingummin och en del mineral. Smaken är ganska kartig med smultron, melon, citrus och apelinfestis. Syran är relativt hög, det märks att druvorna plockats tidigt. Fermentering har skett i en mix av rostfria och neutrala ekfat.

Absolut ett bra vin men jag hade nog väntat mig mirakel och blev något besviken på 2016 Valdiguié Rosé. Man bör betänka att vinerna kostar en hel del. Boxen från Vinopia gick lös på 894 kronor. Å andra sidan var 2016 Pinot Gris så vansinnigt trevlig att bara den kunde jag betalt nästan vad som helst för. 

lördag, juli 29, 2017

2010 Paul Lato Syrah Cinematique Larner Vineyard

2010 Paul Lato Syrah Cinematique Larner Vineyard

Efter att ha druckit 2012 Pinot Noir Matinee visste jag direkt att jag måste se till att prova fler viner från Paul Lato. Valet föll på Syrah Cinematique Larner Vineyardfrån 2010. Vinet finns i restaurangsortimentet hos Vinopia och jag betalade respektingivande 885 kr. Självklart galet mycket men...

Polskfödde Paul Lato, som arbetade som sommelier i Toronto,  lärde sig göra vin hos Au Bon Climat och Qupé i Kalifornien. Han var också en sväng hos Weingut Gunderloch i Rheinhessen. 2002 kom Paul till Central Coast och började arbeta på Bien Nacido Vineyards. Ganska direkt började han också experimentera med eget vin på inköpta druvor. Tre fat Pinot Noir och tre Syrah blev det av första första årgången.

En dag tittade vinkritikern Robert Parker Jr förbi och ville smaka. Han föll pladask för vinerna och sedan dess har ryktet spridit sig, bland annat via Thommas Keller på The French Laundry. Paul Lato är i dag på god väg att bli en kultfigur inom vinkretsar i Kalifornien. Hans viner görs på, förutom nämnda Pinot Noir och Syrah, i dag också av Chardonnay, Grenache och Sauvinon Blanc. Dessutom har några tillfälliga "pop up-series" släppts med andra druvor. Produktionen har dock inte exploderat utan ligger i dag på strax över 500 lådor per år. 

"For those who crossed the seas"
Cinematique 2010 är gjord på 95% Syrah från Larner Vineyard i Santa Rita Hills som jäst ihop med 5% Viognier. Vingården startades av Christine och Stevan Larner, den senare före detta filmfotograf som bland annat filmat tv-serien Nord och Syd och kultrullen Caddyshack (Tom i bollen) med Chevy Chase och Bill Murray.

Vinets eleganta doft är bärig med björnbär, svarta vinbär och blåbär. Här finns också en hint av blåbärspaj, en del grafit, kryddor, fat, vanilj och viol. I smaken hittar vi björnbär, körsbär och svarta vinbär tillsammans med lakrits och kryddor, bland annat svartpeppar. Eftersmaken är härligt lång och vi tuggar på en del tanniner. Vansinnigt gott och utan tvekan årets hittills bästa Syrah. Om det är värt priset? Självklart!

Vinet satt mitt i prick till vår hemgjorda och ganska oortodoxa kebab på högrev som jag nämnt i inlägget om 2014 Piedrasassi Syrah PS.  

tisdag, juli 25, 2017

2014 Alpha Box & Dice Kit & Kaboodle

2014 Alpha Box & Dice Kit & Kaboodle

Egentligen blev jag inte speciellt upphetsad när jag läste att druvblandningen i 2014 Kit and Kabodle från Alpha Box and Dice, som släpptes på Sb i april, bestod av 55% Montepulciano, 24% Cabernet Sauvignon och 21% Barbera. Det lät helt enkelt inte speciellt roligt. Oj, så fel jag hade! Tur att jag har kamrater som gör mig uppmärksam på att jag håller på att missa ett riktigt bra vin med schysst prislapp (156 kr).

Uttrycket kit and kaboodle verkar ursprungligen komma från USA. Det har ungefär samma betydelse som svenskans "rubb och stubb". Det vill säga det som är lastat på etikettens åsnedragna vagn.

Numera verkar Alpha Box & Dice gjort om Kit Kaboodle till ett årgångslöst vin på druvorna Aglianico, Shiraz, Cabernet Sauvignon, Mataro och Nebbiolo. Det är lite synd. Det hade varit bättre att hitta på ett helt nytt namn till detta vin och fortsätta göra Kit & Kaboodle efter förebild från årgång 2014. Det är nämligen ett enkelt och välsmakande vin som är lätt att tycka om.

Vi drack saftiga Kit & Kaboodle till biff Stroganoff med pressad potatis och även om det är svårslaget med en hyfsat fatad Chardonnay till denna rätt, gjorde det australiensiska vinet ett utmärkt jobb. Doften är ganska kryddig med mörka körsbär, svarta vinbär och blyertspenna. Både vinbär och körbär återkommer i smaken som är ganska söt. Vinet bjuder också på en del tanniner. 

Biff Stroganoff med pressad potatis.

lördag, juli 22, 2017

2014 Piedrasassi Syrah PS


Piedrasassi är äkta paret Melissa Sorongon och Sashi Moorman som gör bröd och vin i Lompoc, Santa Barbara County, Kalifornien. Verksamheten startade 2003 och när det gäller vin ligger fokus på Syrah. Piedrasassi har inga egna vingårdar utan köper in all frukt. I PS kommer denna från olika vingårdar i Santa Barbara County. Vinerna görs i ganska små upplagor. Av 2014 Syrah PS blev det sammanlagt 1250 lådor.

Vi dricker det urgoda vinet till varsin "kebab" i bröd som vi gör på högrev som, efter en stund i frysen, skärs upp i så tunna skivor vi kan få till. Köttet får sedan ligga en stund i en blandning av ungefär lika delar, svartpeppar, spiskummin, örtsalt, malen ingefära, lökpulver och paprika, innan det gör ett hastigt besök i supehet stekpanna. Köttet lägger vi sedan i pitabröd med sallad, vit och röd sås, tärnad saltgurka och feferoni. Vi ersätter den klassiska röda såsen med mild ajvar relish och den vita med yoghurt och mosad feta. Det hela blir jättegott och vi bestämmer oss på stående fot att servera detta igen när vi ska dricka Syrah! 



2014 Piedrasassi Syrah PS har läcker doft av körsbär och blåbär tillsammans med en färskt kött och timjan. Vinet har härlig syra och smak av röda bär, blåbär, vanilj, kryddor och med en liten aning sötma. Urgott och klunkvänligt!

Note to self: Även om vinet är fantastiskt direkt det släpps, köp flera flaskor nästa gång och lägg undan ett par i några år.

Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 369 kr. Jag kan på rak arm inte komma på någon Syrah från Central Coast som håller denna höga kvalité och kan tävla med det priset. Importören Vinopia har i restaurangsortimentet även två vingårdsbetecknade Syrah från Piedrasassi –  2014 Bien Nacido och 2014 Rim Rock.

Vår hemmagjorda kebab.

fredag, juli 21, 2017

2016 G.D. Vajra Moscato d'Asti


Sb verkar ha snålat in på Moscato d'Asti vid lansering av viner som "finns i begränsad mängd och/eller under begränsad tid". Det är så klart väldigt tråkigt, även om det finns gott om Moscato d'Asti i beställningssortimentet. 

I början av juli släpptes 3000 flaskor 2016 Moscato d'Asti från pålitliga G.D. Vajra. Det var länge sedan det gick en sommar hos Jen och mig utan detta favoritvin. 

De senaste veckorna har vi vid ett par tillfällen serverat vinet till en mycket enkel körsbärspaj där fyllningen rätt och slätt är 1 kg urkärnade körsbär och en flaska Black Cherry Soda från Boylan. Förmodligen fungerar Cherry Coke nästan lika bra. Det hela kokas ihop på mycket svag värme i 45 min och reds därefter med ett par, tre msk Maizena. Svårare än så behöver det inte vara!

2016 G.D. Vajra Moscato d'Asti har blommig doft och smak med fläder, aprikos och päronsplit. Sötman är mycket hög men syra och bubblorna gör att vinet inte upplevs som kladdigt (nåja...). Alkoholhalten ligger på låga 5,5%.

onsdag, juli 19, 2017

2015 Fraser Gallop Chardonnay Parterre


Jag stötte ihop med Den långe Jugoslaven på Sb för en tid sedan. Han lät mig inte gå hem utan en flaska Chardonnay från Fraser Gallop i Wilyabrup, ungefär tre timmars bilresa söder om Perth. 

– Bästa Chardonnay du kan köpa just nu för rimliga pengar, var det korta utlåtande jag fick (vinet kostar 187 kr).

Fraser Gallop ägs och drivs av Nigel och Dorothy Gallop. I vingårdarna odlas Cabernet Sauvignon och Chardonnay på vardera 7 hektar, Merlot, Malbec, Cabernet Franc och Petit Verdot på 4 var och Semillon på 3 hektar.

2015 Chardonnay Parterre har en frisk men samtidigt smörig doft med tropisk frukt, citrus, gult äpple och päron. Här finns också en del vanilj. Vinet har ganska hög och frisk syra, smak av söt citrus (clementin), vanilj och fat. Ett trevligt vin men riktigt lika exalterad som Den långe Jugoslaven blev jag nog inte.

500 flaskor av Fraser Gallop Chardonnay Parterre släpptes på Sb 21 april. Det finns fortfarande en del flaskor kvar. Störst chans att lägga vantarna på några av dem finns på Hansa i Malmö. 

Strax efter 2015 Chardonnay Parterre släpptes även 2013 Cabernet Sauvignon från Fraser Gallop på Sb. Vi har provat även detta vin men tog tyvärr inga anteckningar. Dock tyckte vi att vinet var så pass bra att vi genast såg till att handla hem några flaskor. Kostar 215 kr och finns i ganska många av Sb:s butiker runtom i landet.

Risotto med champinjon och chorizo.

måndag, juli 17, 2017

2004 Domaine des Baumard Savennières Clos de Saint Yves


Det är sannerligen inte varje dag det dyker upp ett tretton år gammalt vin från Savennières på Sb! Men, kors i taket, den 7 juni släpptes 3000 flaskor 2004 Clos de Saint Yves från Domaine des Baumard. I skrivande stund finns det fortfarande flaskor kvar i över 60 butiker runt om i landet och det är väl värt att pallra sig iväg och lägga vantarna på en eller ett par flaskor.

Savennières är namnet på vin från området kring kommunen med samma namn som ligger i departementet Maine-et-Loire i regionen Pays de la Loire i nordvästra Frankrike. Vinerna görs på Chenin Blanc som växt nordväst om Loirefloden. Sammanlagt handlar det om ungefär 150 hektar vingård, fördelade på tre kommuner.

Det kanske vanligaste sättet att servera Savennières är till fisk och skaldjur. Även Sb rekommenderar detta. Jag tycker dock att man inte ska vara rädd för att dricka vinerna till mat med mer smak som ljust kött och gärna feta rätter. Har hört att patéer funkar utmärkt till Savennières men det har jag personligen inte provat. Denna gång drack vi vinet till en enkel risotto med chorizo och bacon. För säkerhets skull hade vi en extra stor klick smör.

2004 Domaine des Baumard Savennières Clos de Saint Yves har en aromatiskt, kryddig och blommig doft med mogna päron, citrus och örter. Jen nämner smör och dragon och tycker inte bearnaise ligger så långt borta. Vinet är helt torrt men här finns smak av honung och förnimmelse om sötma. Smaken domineras av äpple och päron men här finns även en hel del mineral.

2004 Domaine des Baumard Savennières Clos de Saint Yves kostar 189 kr i Sb:s butiker. 

fredag, juli 14, 2017

2014 Wines of Substance Sauvignon Blanc Super Substance



Efter ett tips jag läst någonstans, provar vi att dricka Sauvignon Blanc till Murgh Makhani.  Det fungerar faktiskt ganska bra. Att kombinera komplex indisk mat till vin är inte helt självklart och jag tror inte det går att hitta någon perfekt kombination. Om man inte hittar ett vin som smakar lassi.

Bakom Wines of Substace står mannen, myten, legenden Charles Smith och, om jag fattat det hela korrekt,  ingick inte Wines of Substance i förra årets försäljning till Constellation Brands, då Charles Smith Wines såldes för 120 miljoner dollar.

Idén bakom Wines of Substance var från början att det endast skulle handla om Cabernet Sauvignon från en enda vingård. Det höll så klart inte så länge och nu finns både Merlot och Sauvignon Blanc under namnet Wines of Substance. Märkligt nog heter cs-vinet "Substance" medan Merlot och Sauvignon Blanc fått tillägget "Super". Det dock handlar fortfarande om vingårdsspecifika viner och druvorna till denna Sauvignon Blanc kommer från Sunset Vineyard i Ancient Lakes AVA, nära den lilla staden Quincy.

Druvorna till Super Substace Sauvignon Blanc kommer från Sunset Vineyard,
nära staden Quincy. Klicka för större bild.  
Vinet har doft av stenfrukt och citrus tillsammans med örter gräs och mineral. Smaken är klassisk Sb utan att vara överdriven. Vi hittar krusbär, kryddig lime och mineral. Syran är rund och alkoholhalten 12,5%. Ett ganska elegant vin! Finns tillfälligt på Sb sedan i maj och det finns fortfarande flaskor kvar. Kostar 199 kr.

onsdag, juli 12, 2017

2011 Bodegas Roda Reserva


Det finns en del producenter jag har en speciell soft spot för. När deras viner dyker upp på Sb har jag väldigt svårt att inte få med mig en flaska hem. Bodegas Roda är just en sådan producent. I deras sortiment finns billiga Sela, Roda, Roda I, Roda II och lyxvinet Cirsion. 

Roda 2011 köpte jag i september förra året och det vinet är så klart slut på Sb sedan länge. Däremot släpptes 2400 flaskor Roda 2012 den 9 juni i år. I skrivande stund finns det fortfarande flaskor kvar ganska många butiker och i webblagret. Vinet går alltså att beställa till valfri butik. Priset för en flaska ligger på 259 kr, lika mycket som jag betalade för 2011:an.

Samma dag släpptes även 2010 Roda I för 409 kr. Även av detta vin finns det flaskor kvar men i betydligt färre butiker och det går inte att beställa. Det finns dessutom et antal olika viner från Bodegas Roda i beställningssortimentet. Vinerna importeras av Prime Wine.

Roda 2011 har en frisk doft med körsbär och blåbär. Här finns också kaffe, choklad och järn. I doften hittar jag vinbär, choklad och lakrits. Jen och jag funderar ett tag och kommer fram till att vinets munkänsla påminner en del om Pucko!!? Märk väl att Roda smakar vin, inte chokladmjölk. Be mig inte förklara men det är faktiskt precis så. En del tanniner ryms också i flaskan. 

Rioja har ingen större dragningskraft på mig men Bodegas Roda tänker jag fortsätta köpa. Vinerna är alldeles för bra för att missas! 

Vildsvinsgryta med potatisstomp och morötter.

måndag, juli 10, 2017

2014 Michael David Winery 7 Deadly Zins


Årgång 2014 av 7 Deadly Zins från Michael David Winery i Lodi – the Zinfandel capital of the world, är precis som tidigare ett ganska enkelt och, med sin höga sötma, ett nästintill vulgärt vin.  Jag blir ändå smått imponerad att den höga alkoholhalten (15%) är helt integrerad i smaken (att få bort den alkoholstickiga doften tar ett litet tag..). 

Vinet dricker jag till stekta "chunks" av Oumpf – det vegetariska alternativ till kött som jag tycker fungerar allra bäst. Vid sidan av har jag också creamed corn och bbq-bönor. 7 Deadly... doftar björnbär, körsbär, och sylt. Som jag nämnde ovan är det initialt ganska alkoholstickigt.   

Fatlagringen har lämnat tydliga spår i både doft och smak. Vinet har legat 12 månader på amerikanska fat. Jag gissar att de flesta var ganska nya. I smaken dominerar björnbär. Här finns också hallon, katrinplommon och svartpeppar. Sötman är påtaglig.

Jag brukar rekommendera att denna typ av vin ska kombineras med chiliheta rätter. Det gjorde jag inte i dag utan istället fick de söta bbq-bönorna balansera upp vinet. Det fungerade men som vanligt undrar jag varför jag fortsätter att ge 7 Deadly Zins nya chanser. Något speciellt bra vin är det nämligen inte. Förmodligen är det för att jag ändå gillar Michael Davids galna stil med mer av allt.  

7 Deadly Zins finns i stort sett i alla Sb:s butiker. En flaska kostar 149 kr.

Hårdstekta bitar av Oumpf! tillsammans med creamed corn och bbq-bönor.

söndag, juli 09, 2017

2015 Calera Chardonnay Central Coast


Chardonnay Central Coast från Calera i Hollister, något tiotal mil syd-sydöst om San Francisco. och som vanligt gjord på inköpta druvor från kontrakterade odlare i Monterey, Santa Barbara och San Benito. Druvorna plockades för hand och pressades i hela klasar. Enbart druvornas naturliga jäst användes. Vinet har legat tio månader på franska ekfat där 10% var nya.


Klicka för större bild.

2015 var den fyrtionde årgången av Josh Jensens bas-chardonnay och även om den är helt OK, speciellt med tanke på priset, är det inte någon av de bästa årgångarna jag smakat. På Sb kostar vinet 200 kr, vilket är samma pris som den förra årgången. Det finns fortfarande flaskor kvar i några butiker runtom i landet.

Vinet har doft av söt citrus, cantaloupemelon och burkchampinjoner. Här finns också fattoner och lite smör. Smaken är frisk med grönt äpple, melon, vanilj och honung.


Skinka och ost

Vi serverade Caleras Chardonnay till en öppen kyckling Cordon bleu. Det handlar helt enkelt om att lägga ost och skinka ovanpå kycklingen istället för i den som i en "vanlig" Cordon bleu. Namnet Cordon bleu kommer ursprungligen från L'Ordre des Chevaliers du Saint-Esprit som instiftades på 1570-talet av den franske kungen Henrik III. I ordenssällskapet ingick utvalda medlemmar av den franska adeln som, när de dubbades till riddare, tilldelades korset av den helige ande. Korset hängde i ett blått silkesband. Silkesbanden gav så småningom namn till riddarnas überlyxiga banketter –cordons bleus.

Senare fick yttrycket en vidare betydelse och kom att stå för den mest avancerade matlagningen och de bästa kockarna. Så småningom har det också använts i andra matrelaterade sammanhang. På Vasagatan i Stockholm ligger till exempel den välkända köksbutiken Cordon-Bleu. I Paris finns huvudkontoret för Le Cordon Bleu som, på sina 35 institut runtom i världen, varje år utbildar 20 000 elever till yrken inom hotell- och restaurang. Julia Child, Yotam Ottolenghi och Mario Batali är några namnkunniga före detta studenter.


Öppen Chicken Cordon Bleu med fettuchine.

Öppen kyckling Cordon bleu

2 pers

1-2 kycklingfiléer (beroende på tjocklek)
vetemjöl
salt och svartpeppar
olja
2 tsk dijonsenap
Några skivor rökt skinka
Några skivor ost (emmentaler är min favorit till kyckling

Värm ugnen till 175°C. Banka ut kycklingfiléerna något. Är de tjocka kan man dela den på längden. Krydda och doppa i vetemjöl. Stek båda sidorna ett par minuter på mellanvärme. Pensla en sida på varje filé med dijonsenap och baka i ugn ca 10 minuter. Lägg på ost och kör ytterligare cirka 5 min, eller tills osten smält. 

fredag, juli 07, 2017

2012 Kapcsándy Family Winery Endre


2012 Kapcsándy Family Winery Endre

Kapcsándy Family Winery har varit en framgångssaga sedan den första årgången slog ner som en mindre bomb i vinvärlden. Firman startades  av Lou Kapcsándy och sonen Louis i slutet av nittiotalet och planen gick ut på att importera vin från Frankrike. Att det istället blev ett vinhus med egen vingård mitt i Napa Valley, berodde till stor del på tillfälligheter och en lång vänskap med Justin Meyer. Vem han är får du svar på nedan. 

Lou Kapcsándy kom till USA efter att ha flytt Ungern under den misslyckade revolten 1956. De riktigt stora pengarna gjorde Lou inom byggbranschen i Seattle och han slog till direkt när Justin Meyer – grundare av Silver Oak Cellars, tipsade att den 8 hektar stora State Lane Vineyard, belägen strax utanför Yountville, var till salu. Detta hände mitt framför näsan på Beringer Estate som under många år använt druvor från State Lane till sitt finvin Private Reserve Cabernet Sauvignon. 

Vingården som var hårt drabbad av vinlus och nästan inte producerade någonting alls, planterades om med Cabernet Sauvignon, Merlot, Cabernet Franc och Petit Verdot. Helen Turley anlitades som vinmakare och 2003 kom det första vinet. Sedan dess har det blivit flera 100-poängare från Robert Parker och lyckan var gjord för familjen Kapcsándy, 

Klicka för större bild.


Inget andravin

Endre har varit Kapcsándys andravin, även om Lou Kapcsándy sagt "this is not a second wine, but another wine". Vinmakare Denis Malbec förklarar Endre så här: "We put as much efforts in this wine as in the other wines, it's just a wine with a lighter and more fruity body and leaner palate, made to be enjoyed earlier". Klart är att Endre varit bra mycket billigare än Kapcsándys andra viner. 2012 blev vinets sista årgång. Från 2013 ingår druvorna i någon av de andra fyra bordeauxblandningarna från Kapcsándy – Grand Vin, Estate Cuvee, Rapszodia och Roberta's Reserve.

Detta sista år gjordes Endre på 55% Cabernet Sauvignon, 25% Merlot, 15% Cabernet Franc och 1% Petit Verdot. Vinet har legat 20 månader på franska fat där 80% var nya. Vingården, druvorna, ekfaten, Napa Valley och vinmakare Denis Malbec (Helen Turley gick vidare mot andra uppdrag efter ett par år) har gett vinet en mullig och aningen kryddig doft med björnbär, vinbär, tobak och mörk choklad. I munnen är vinet slankt och lite glest med plommon, lakrits och örter. Även här hittar vi en kryddighet och vinets ungdom gör sig påmint med en hel del dammiga tanniner. Eftersmaken är härligt lång och saftig.

Kapcsándy importeras av Vinunic. 180 flaskor 2012 Endre släpptes på Sb 17 mars i år och kostade 690 kr. 

Vi drack Endre till pasta med champinjoner och tryffel som vi bräserade i lite grädde och serverade med persilja och parmesan. Mums filibabba!

Härligt gräddig champinjon- och tryffelpasta med bladpersilja och parmesan.

lördag, juli 01, 2017

2016 Luke Lambert Crudo Rosé

2016 Luke Lambert Crudo Rosé

Vi har nu druckit Crudo från Luke Lambert vid ett par olika tillfällen och till olika mat. Jag tycker det är en fantastisk bra rosé som förtjänar alla lovord det kan få! Det enda jag inte gillar är att jag inte beställde fler flaskor. Vinet, som fanns i beställningssortimentet och kostade 229 kr, tog nämligen slut i ett nafs och jag hann inte med att beställa mer. Nu har vi bara en flaska kvar... Luke Lamberts viner importeras av Johan Lidby.

Historien bakom Luke Lamberts vinfirma startade med vinintresserade föräldrar hemma i Brisbane. Efter vinstudier vid universitetet i Wagga Wagga startade Luke firma under eget namn och i dag är han en av de mest intressanta vinmakarna i Australien. Vi har tidigare provat hans 2015 Shiraz Crudo och 2015 Luke Lambert Syrah

Jag skrev ovan att vi provat Crudo Rosé vid två tillfällen. Ena gången var till grillade korvar och grönsaker av olika slag. Det fungerade utmärkt! Andra gången gjorde Jen och jag två varianter av matvåfflor och även till detta gick det inte att önska sig bättre dryck. Den första våfflan gjorde vi på majsmjöl och toppade med avokado, kyckling, refried beans och annat tex-mex inspirerat. Självklart kunde jag inte låta bli mina picklade jalapeños men annars undvek vi hetta.Våffelsmet nummer två gjorde vi på bovetemjöl. Denna serverades med najadlax och skagenröra. 

Bovetevåffla med najadlax, plocksallad, skagenröra och tomat.


Syrah och Nebbiolo

Denna saftiga rosé är en blandning med 70% Syrah och 30% Nebbiolo, Vinet har jäst naturligt på franska ekfat och har inte filtrerats. Crudo Rosé har en rödbärig, mineraldriven doft med hallon, jordgubbar och... kan det vara kanel? Vinet har hög syra men en saftig sötma och i smaken återkommer hallon och jordgubbar tillsammans med apelsin och vingummi.

I min bok är detta nästintill så bra det kan bli. Det finns egentligen bara ett stort problem med Luke Lamberts Rosé Crudo – att jag vill dricka det i alldeles för stora klunkar!

Majsvåffla med strimlad kycklinglårfile, refried beans, avokado,
picklad jalapeño, tacosauce, koriander och gräddfil.

torsdag, juni 29, 2017

2013 Ridge Chardonnay Monte Bello

2013 Ridge Chardonnay Monte Bello

2013 Chardonnay Monte Bello från Ridge är naturligtvis ett utomordentligt bra vin. Om det med sina 595 kronor är prisvärt är en helt annan och högst personlig fråga. För mig gäller att de år jag har råd att köpa Monte Bello, vit eller röd, är de helt klart prisvärda. Vil man få ut maximalt av sin investering bör man nog vänta lite längre än vad jag lyckades med, innan korkskruven åker fram. 

Odlingssäsongen 2013 på Santa Cruz Mountains var ganska torr och druvorna skördades tidigt i september. Druvorna genomgick naturlig jäsning i ekfat och lagrades sjutton månader på 88% lufttorkad amerikansk ek och 12% franska ekfat (6% nya, 33% en-två år gamla, 61% tre-sex år gamla).   



Vinet har en härlig doft med galia och honungsmelon. Här finns också citrus, päron och smörkola. Denna återkommer i smaken, där vi också hittar nashipäron, tropisk frukt, vanilj och fat. Sitter som en fläskläpp till vår oxfilé med pilgrimsmusslor, smörig champagnesås och grön sparris.  


Steak and Scallops – oxfilé, pilgrimsmusslor,
kokt sparris och en smörig champagnesås.
.

tisdag, juni 20, 2017

2015 Dark Horse Zinfandel

2015 Dark Horse Zinfandel

Om man ska tro på Wikipedia och Marilyn Brown, chef för konsumenttestköket vid HJ Heinz i Pittsburgh, kommer Sloppy joes ursprungligen från en restaurang i Sioux City, Iowa. Där skapade kocken Joe en "loose meat sandwich" år 1930. Jag kanske ska tillägga att det även finns en hel hög med andra förklaringar. 

Enkelt förklarat är en Sloppy joe en hamburgare men istället för en köttpuck fylls brödet med köttfärssås, företrädelsevis gjord med ketchup istället för tomater. I vår variant använde vi quornfärs och det fungerar minst lika bra som kossa. Mackan serverade vi med potatischips och några pliktskyldiga gröna blad. 

Till den söta quornsåsen, valde vi en enkel Zinfandel från Dark Horse i Modesto, Kalifornien. Det finns ingen information om vinet på hemsidan, vilket kan tyda på att det är en skapelse för någon speciell marknad, typ Sverige. Leverantör till Sb är Spendrups men inte heller de har någon information på hemsidan. 

Vinet är fruktigt och kryddigt med vanilj och pepparkakskryddor. Här finns också en ton av banangodis. Smaken är ganska syltig med vanilj, svartpeppar och en del tanniner. 89 pix på Sb men trots priset krävs det nog en Sloppy joe eller någon liknande ketchupindränkt eller annan söt eller het skapelse för att det ska kännas befogat med Dark Horse Zinfandel. I beställningssortimentet finns även en Chardonnay och en Cabernet Sauvignon för samma pris.


Sloppy joe på quorn

4 st

4 Hamburgerbröd
olja
400 g quornfärs
1/2 gul lök, hackad
1/2 grön paprika, tärnad
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 msk tomatpuré
1 dl ketchup
1 dl vatten
1 msk farinsocker
2 tsk chilipulver
1 tsk Colemans senapspulver
Tabasco eller anna het sås
Worstershiresås
salt
svartpeppar

Stek quornfärsen under omrörning i lite olja cirka 5 min. Tillsätt paprika och gul lök. Fortsätt steka till löken är genomskinlig. Tillsätt vitlök och stek i ytterligare 30-60 sekunder. Tillsätt och rosta tomatpuré. Häll sedan i ketchup, vatten, socker, senapspulver och chili. Koka i 15 min. Quornsåsen ska inte vara speciellt rinnig men justera med mer ketchup och vatten om det blir alldeles för torrt. Smaka av med Tabasco, Worstershiresås, salt och peppar.

Rosta bröden i stekpanna med lite smör. Fyll bröden med quornsåsen. 

Sloppy joe på quorn med chips och spenatblad.

söndag, juni 18, 2017

2011 Shafer Relentless

2011 Shafer Relentless

Relentless från Shafer på 6154 Silverado Trail i Napa Valey har fått sitt namn efter vinmakare Elias Fernandez obevekliga strävan efter det perfekta vinet. Relentless gjordes första gången 1999 och druvorna har växt i Shafers La Mesa vineyard som brukats ekologiskt i över 20 år. 

Relentless är en blandning av Syrah och Petite Sirah. 2011 var andelen Petite Sirah 9%. I 2013 som är aktuell årgång på Sb, finns 97% Syrah och 3% Petite Sirah.


Relentless är en av mina personliga favoriter men den stora prisökningen har gjort att jag inte handlat vinet varje år. Varken årgång 2012 eller 2013 finns i min vinkällare. När vi nu drack 2011 blev jag ändå sugen på att slänga upp de 799 kr som aktuell årgång kostar på Sb. Det finns fortfarande några få flaskor kvar i vinkällarbutikerna i Malmö och Göteborg.

Vinet är stort, maffigt och fullproppat med smak och dofter. Här finns mörk frukt som björnbär och plommon, körsbär i likör, örter, gräs, köttbuljong och rökiga fat. Eftersmaken är lång och tanninerna tuggiga.


Vi dricker 2011 Relentless till en BBQ-middag med ribs från ett skånskt vildsvin.  Dessutom är hela matbordet i Gustavsberg, fullt av smarriga tillbehör. Jag blev så till mig att jag glömde fotografera det mesta. Stort tack till Michele, Mikaela, Camilla och Jacob som alla bidrog med sin kokkonst! 

lördag, juni 17, 2017

2014 Brewer-Clifton Pinot Noir Sta. Rita Hills


Sedan 1996 har Greg Brewer och Steve Clifton gjort vin ihop under namnet Brewer-Clifton. Redan från början stod det klart att det var två druvor det skulle handla om – Pinot Noir och Chardonnay. Att säga att det gått bra är minst sagt en underdrift.

2015 gick Greg Brewer ihop med Ken Fredrickson, sommelier och rik snubbe från Chicago. som blev majoritetsägare. Vad som hände med Steve Clifton har jag ingen aning om. Tidigare i år såldes hela Brewer-Clifton till Jackson Family Wines. Greg Brewer är dock fortfarande i högsta grad aktiv inom företaget. I köpet ingick även Greg Brewers Diatom.

2014 Brewer-Clifton Pinot Noir Sta. Rita Hills  har en härlig doft med skogshallon, björnbär och mjölkchoklad. I munnen känner vi en pigg syra, smak av jordgubbar, hallon och björnbär och en del tanniner. Mycket gott och sitter som en sportkepa till vår lammstek med vinkokta puylinser, palsternackspuré och hasselbackspotatis.

Det finns fortfarande några flaskor kvar av detta vin i Sb:s butiker runt om i landet. Priset ligger på 399 kr. 

Lammstek med vinkokta puylinser, palsternackspuré och hasselbackspotatis.

lördag, juni 10, 2017

2015 Rod McDonald Chardonnay Trademark


2015 Chardonnay Trademark från Rod Mcdonald släpptes i tillfälliga sortimentet på Sb i början av mars. Det finns fortfarande några flaskor kvar i vinkällarbutikerna men flest (18 st) på Vrångagatan i Varberg!! Chardonnay Trademark kostar 299 kr. I Sb:s ordinarie sortiment finns också en Syrah från Rod Mcdonald. 

För några år sedan var det ganska mycket uppståndelse kring nyzeeländsk Chardonnay men ganska snabbt föll den under radarn igen. Åtminstone var det så jag uppfattade det hela. Synd för det görs verkligen bra vin av druvan i bland annat Marlborough och Hakes Bay. Rod Mcdonald har sagt att han tror att själv Chardonnay kommer att bli druva nummer ett i Hawkes Bay på Nya Zeelands nordö och det är inte omöjligt att han får, eller redan fått, rätt i det. 

2015 Chardonnay Trademark doftar citrus och stenfrukt med ett stänk av mineral. Här finns också rostade fat och svamp. Smaken är rund och fräsch med citron, apelsin, aprikos och gult äpple. Även här finns spår av fat. Riktigt, riktigt snyggt, Rod!

Vi dricker vinet till en improviserad "man tager vad man haver"-middag där vi bland annat använder linguine, najadlax, broccolipesto, crème fraîche, dill, spenat och mozzarella. Smarrigt!


Linguine sås av broccoli, spenat och dill, med strimlad av najadlax,
tomatklyftor och bitar av mozzarella.

lördag, juni 03, 2017

Bloggen fyller tio


Att min blogg en dag skulle fira tioårsjubileum hade jag knappast planerat när jag publicerade det första inlägget den 3 juni 2007. En söndag förresten och inlägget var mest en uppräkning av vad vi druckit på senaste tiden. Sedan dess har det blivit fler än 850 inlägg.


Även om jag inte kunde ana att bloggen en dag skulle fira tio år, hade jag å andra sidan inte tänkt att den inte skulle kunna finnas kvar.  Precis som jag i dag inte har en aning om vad som kommer att hända varken med bloggen eller speciellt mycket annat i mitt liv nästa sommar eller i juni 2027. Att man inte vet och inte är förberedd är åtminstone något jag fått insikt i de gångna tio åren.



Under många år hade musik tagit all min lediga tid men när jag och min partner Anders Grönlund avvecklade skivetiketten Cartridge Music fick jag en massa tid över och behövde en ny hobby. Att utveckla mitt vinintresse var inte något särskilt svårt val. Ganska snart märkte jag att jag var dålig på att komma ihåg vilka viner jag redan provat och bestämde jag mig för att göra noggrannare anteckningar. Just då var bloggande i ropet och jag upptäckte att det verkade vara ett näst intill idealiskt sätt att spara mina anteckningar. När jag förstod att det var fler än syrran och mossan som läste mina inlägg blev jag både glad och lite generad.


I anteckningarna var jag redan från början noggrann med att skriva ner vad vi käkade till de olika vinerna och hur bra kombinationen fungerade. Ganska snabbt blev det också naturligt att använda bloggen till att spara mina recept. Eftersom det visade sig att det fanns en växande skara läsare som regelbundet besökte bloggen, har jag alltid försökt vara noga med att ange var recepten kommer från, i de fall det inte varit mina egna. 

California dreamin'

Redan vid bloggstarten 2007, hade jag en förkärlek för vin från Kalifornien. Men precis som första posten visade – ett vin från Sydafrika, två från Nya Zeeland, ett från Tyskland, ett par från Frankrike respektive USA, var geografin inte lika viktig då. Man kan säga att bloggandet har gjort mitt vinintresse smalare. Det fullt tillräckligt att försöka hålla koll på vad som händer i Kalifornien med sina 1200 vinerier.



Så mycket vin, så lite tid

Självklart händer det att jag dricker vin från andra delar av världen. Inte allt hamnar på bloggen. Mitt instagramkonto visar nog en mer sanningsenlig bild av vilka viner jag och Jen dricker och vilken mat vi väljer att kombinera drycken med. Jag skulle absolut inte vilja avstå Sauvignon Blanc från övre Loiredalen eller Nya Zeeland, tysk Riesling – allra helst spätlese från Mosel, sydafrikansk Chardonnay, Chenin Blanc från Savennières, Shiraz från Barossa och Hunter Valley, Pinot och Chardonnay från Bourgogne... Listan kan göras väldigt lång och då har jag ändå inte räknat in Oregon och Washington State.

Syrah

Skulle jag bli tvungen att endast välja en favoritdruva och en plats skulle valet ändå vara ganska enkelt. Det skulle bli Syrah från Central Coast i Kalifornien. Från en plats där värmen från inlandet möter Stilla havets kalla luft. Kanske från Ballard Canyon, västra Paso Robles eller Santa Cruz Mountains?

Tvätteriet

Det i vinväg roligaste som hänt under dessa tio år och som har med mat och vin att göra, är resan som Jen och jag gjorde 2009 till bland annat Napa Valley. Men någon vinresa var det i första hand inte. Målet var istället the French Laundry i Yountville. Att besöka Thomas Kellers restaurang hade länge varit min dröm och jag blev knappast besviken. Att vår sommelier satte ihop ett vinpaket med enbart viner från Kalifornien var pricken över i:et.

Tragedi

I andra änden av detta spektrum, det vill säga det tråkigaste som hänt, är det naturligtvis omöjligt att inte tänka på inbrottet då många spännande flaskor försvann. Lejonparten naturligtvis från Kalifornien. Jag sörjer mest en nästan komplett årgång röda viner från Blackbird Vineyards men banditerna fick också med sig en hel del spännande Riesling från Moseldalen. Även om det var ganska länge sedan har jag efter denna händelse fortfarande inte byggt upp någon riktig vinkällare. Jag har endast ett trettiotal flaskor liggande och särskilt vällagrade blir de tyvärr sällan.

Ridge i topp

Frågan om vilket som varit det bästa vinet vi druckit under dessa tio år anser jag vara näst intill omöjlig att svara på. Jag inser också att väldigt mycket mer än doft och smak spelar in. Därför utnämner jag det dyraste vinet vi druckit som det godaste. Det var föresten en 1992 Monte Bello från Ridge Vineyards.  Jag är en stolt etikettsdrickare!

Bästa dryckesblogg

Att tilldelas Matbloggpriset i kategorin bästa dryckesblogg 2013 var naturligtvis jätteroligt och väldigt hedrande. Några stora förändringar innebar det dock inte även om jag hade funderingar på att göra om bloggen. Speciellt mycket mer än tankar, och att jag skaffade mig konto på ett webbhotell, har det inte blivit än. Varför göra något i dag om det går att skjuta upp till i morgon?


Förändrade matvanor

När det gäller matlagning tycker jag idag att det är ännu roligare att stå vid spisen än vad jag gjorde för tio år sedan. Under dessa år har våra matvanor förändrats en hel del. Mest märkbart är detta under vardagarna då vi i dag i stort sett uteslutande äter vegetariskt.Varken Jen eller jag är vegetarianer men vi har valt att begränsa oss och satsa på riktigt bra kött vid få tillfällen. Självklart är försöker vi handla etiskt, hållbart och miljövänligt i så stor utsträckning som möjligt. Don't underestimate the power of konsumentmakt!

Wow, no cow!

Det senaste året har vi också dragit ner på vår mjölkkonsumtion och använder istället vegetabiliska alternativ. Precis som med köttet är vi inte några fundamentalister och vi provar oss fram. Går det att ersätta mjölken med havredryck gör vi gärna det. Självklart smakar det lite annorlunda. Svårast för mig har det varit att inte vispa upp riktig mjölk till morgonkaffet...

Biodynamik

En princip jag försökt hålla, ibland med liten framgång, är att avstå från att köpa vin från biodynamiska producenter. Jag har vid flera tillfällen försökt förklara varför jag undviker att stödja denna ytterst ovetenskapliga metod med mina pengar. Alldeles för många som bloggar, instagrammar och på andra sätt skriver om vin, även i gammelmedia, håller fram biodynamiskt hokus pokus som positivt, något lite bättre och lite finare än allt annat. Ungefär som om biodynamiskt är ekologiskt med guldkant. Det är såklart bara trams och antroposofins grundare Rudolf Steiner var inget annat än en ytterst framgångsrik sektledare! Den som inte är kritisk mot biodynamisk odling har också diskvalificerat sig från åsikter om Trumps stolligheter med att lämna klimatavtalet från Paris. Båda vilar lika lite på vetenskaplig grund. Läs mer om biodynamik i Anders Öhmans genomgång.

Vin naturel

Lite grand inom samma område och med i stort sett samma entusiastiska beundrarskara finns naturvinerna. Ett väldigt luddigt samlingsbegrepp eftersom i stort sett vem som helst kan kalla vad som helst för naturvin. En del har letat sig in bland vinerna jag skrivit om på bloggen och de har varit OK men tyvärr har jag alldeles för många negativa erfarenheter för att jag ska stämma in i någon hyllningskör. Jag minns speciellt en härlig avsmakningsmeny hos naturvinsentusiasterna på Le Chataubriand i Paris som delvis förstördes av att minst hälften av vinerna var defekta.   

Framtiden

Som jag nämnde ovan har jag absolut ingen aning vad som kommer att hända med min blogg i framtiden. Det enda jag vet är att jag kommer att fortsätta skriva så länge jag tycker det är roligt. Om det blir tio år till återstår att se. 


Till sist ett stort tack till er som under dessa tio år läst något av mina inlägg på bloggen. Jag önskar er alla en härlig sommar!


PS Har ni lagt märke till nya loggan? Än en gång är det Jacob Hanson som hjälpt mig. Tack, kompis!

PS2 Porträttfotot av mig har Erik Zettersten plåtat. Stort tack till till dig också, kompis!