2010 Hedges Family Estate Red Mountain

2010 Hedges Family Estate Red Mountain

Strax före jul testade vi detta vin från Hedges Family Estate i Washington State. Vinet är en blandning med 44% Cabernet Sauvignon, 40% Merlot, 10% Syrah och vardera tre procent av Malbec och Cabernet Franc. Druvorna kommer från sex vingårdar i Red Mountain AVA i den sydöstra delen av Washington. Vinet har jäst i ståltank och sedan legat 14 månader på en blandning av franska, amerikanska och ungerska ekfat. Vinet finns i ganska många av SB:s butiker runt om i landet och kostar 169 kr.

Vi har tidigare provat Hedges enkla och billiga vita och röda CMS. Den vita gillade vi men den röda gjorde oss knappast upphetsade. Det blev vi inte heller av 2010 Hedges Family Estate Red Mountain. Doften är relativt fruktig med svarta- och röda vinbär, körsbär och björnbär. Här finns lite rökt kött, fat och regnig skog. I smaken hittar vi vinbär, gräs och fat.

Jag upplever vinet som ganska spretigt i smaken. Jag vet inte om det är vinmakandet eller för att säsongen 2010 var den svalaste i mannaminne men syran i vinet är hög och tyvärr ganska klumpig. Till våra vildsvinsburgare och gräddiga potatisgratäng fungerar det men på egen hand blir vinet mest surt och tråkigt. Som en extra krydda finns här en oangenäm alkoholhetta. Blä!

Vildsvinsburgare på smörstekt bröd med champinjoner, jalapeño-dressing
och syltad rödlök. Till detta en liten potatisgratäng.

de Venoge Brut Blanc de Noirs

 Champagne de Venoge Brut Blanc de Noirs

I början av december var Jen och jag på Hallwylska för att titta på förpackningsidéer till de Venouge som Janna Lindholm gjort åt importören Enjoy Wine & Spirits och som förhoppningsvis fransoserna ska nappa på och sätta i produktion. Jag gillade Jannas sparsmakat designade förpackningar som blivit utsedda till de bästa i en tävling där designstudenter fått i uppdrag att göra de Vinoges förpackningar mera nutida. Därför håller jag tummarna för att de så småningom ska dyka upp butik.

På Hallwylska blev vi bjudna på tilltugg som var framtagna för att passa till de Venoges Blanc de Noirs. Vi gillade kombinationerna och med utgångspunkt i de små munsbitarna funderade vi vidare på en huvudrätt att kombinera med vinet. Ganska snabbt bestämde vi oss för att använda champinjoner och tryffelolja.

Familjen de Venoge kommer ursprungligen från Schweiz men på 1820-talet startade Henri-Marc de Venoge firma i  Mareuil-sur-Ay som 1837 blev champagnehuset de Venoge. I dag drivs firman av Gilles de Bassetière. Det finns flera de Venogeviner att välja på i beställningssortimentet men den Blanc de Noirs vi provat är den enda de Venoge som finns i Sb:s butiker. Vinet kostar 299 kr.

de Venoge Brut Blanc de Noirs är gjord på 20% Munier och 80% Pinot Noir. Det är kanske inte något vin jag skulle rekommendera som fördrink men med sina toner av röda äpplen och rostat bröd, höga syra och aning bitterhet, är det mycket trevligt till mat och jag tror att det kan fungera också till ganska kraftiga och feta rätter.

För vår del blev det stekta laxfjärilar med stekta champinjoner och persilja, potatispuré smaksatt med vit tryffelolja. Vid sidan har vi lite bräserad majs, röd paprika och haricots verts.

Här och här finns flera som provat. 

Laxfjäril med stekta champinjoner, tryffel-potatispuré
och bräserade grönsaker.

2009 Anthonij Rupert Optima

2009 Anthonij Rupert Optima

Det har blivit tradition att Den långe Jugoslaven väljer vin till lillejulaftonens kokta torsk med senapssås, ärtor och bacon. I år överraskar han oss med en sydafrikansk Bordeauxblandning från Antonij Rupert i Franschhoek, några mil inåt landet från Kapstaden.

Den moderna historien bakom Anthonij Rupert Wines startade 1968 då Anthon Rupert köpte gården L’Ormarins. Det är den som syns på etiketten här ovan. Efter att under många år sålt druvor till andra firmor började man 1983 att göra eget vin. Firman hette vid den här tiden L’Ormarins och Anthon Rupert hade lämnat över rodret till sonen Anthonij. Tyvärr omkom Anthonij i en olycka och först efter lång tids funderande tog lillebror Johann över firman. För att hylla sin bror döpte Johann om firman till Anthonij Rupert. Förutom L’Ormarins ingår i dag också flera andra gårdar med vinodling i firma Anthonij Rupert.

Druvblandningen i 2009 Optima består av 60% Cabernet Sauvignon, 29% Merlot, 10% Cabernet Franc och 1% Petit Verdot. Stockarna har växt i jord av granit och lera och dygnsmedeltemperaturen i vingårdarna är respektingivande 25.8° C. Vinet har legat 24 månader på franska fat där 60% var nya och sedan vilat i flaska i ett år innan det var dags för försäljning. 2009 Optima släpptes i Sb:s tillfälliga sortiment i början av december. Vinet som importeras av  Sigva, finns runtom i landet och kostar 269 kr.  

Jag dricker mycket sällan vin från Sydafrika och då det händer är det nästan alltid vitt. Efter att jag smakat denna Bordeauxblend inser jag att det måste det bli en ändring av detta. 2009 Optima är helt rätt för min smak med sin rika fruktighet och silkesmjuka tanniner. Vinet har en tydlig doft av svarta vinbär men här finns också plommon, körsbär, choklad och lite fat.

Också i smaken finns det gott om svarta vinbär tillsammans med björnbär och plommon.  En grön ton anas och faten har satt spår men är väl integrerade. Vansinnigt bra och med tanke på vinets kvaliteter är priset fantastiskt! 

Det är fassans jobb att mala senap till såsen.

2010 Michael David Winery Petite Petit

2010 Michael David Winery Petite Petit

85% Petite Sirah och 15% Petit Verdot blir hos Lodi-bröderna Michael J. Philips och David J. Philips på Michael David Winery, till de två elefanterna Petite och Petit. Själva beskriver bröderna Philips vinet som "large" men jag ska försöka att bli lite mer utförlig.

Petite Petit har kvalat in till Sb:s ordinarie sortiment från beställningssortimentet och finns just nu i ett antal butiker i de södra delarna av landet. Det kostar 179 kr. Vinet har legat 16 månader på franska ekfat. Hur stor andel eller kanske om rentav alla var nya har jag inte lyckats ta reda på.

Vinets 14,5% alkohol är snyggt integrerade och munkänslan är mycket mjuk. Här finns endast en svag påminnelse om tanniner.

Doften är fatig och fruktig med björnbär, blåbär, mörka körsbär och jordgubbar. Här finns en hel del olika kryddor där svartpeppar är den mest markerade. 

Smaken är mycket saftig och rentav aningen syltig med vinbär, björnbär och körsbär. Här finns också lakrits och hockeypulver tillsammans med en hel del spår från fatlagringen.

Vi gillar Petite Petit. Det kommer förmodligen att bli vårt förstahandsval när det behövs ett kraftigt rödvin med hög sötma för att matcha mat med viss chillihetta. Jag tänker till exempel på Michael David Winerys egen Seven Deadly Zins eller någon av de andra enkla Zinfandelvinerna på Sb. Då är Petit Petit är ett mycket bättre val.

Vi drack vinet till rådjursstek som vi lade på en stekt levainmacka och serverade med ajvar relish-dressing, friterade kökringar och sötpotatischips. Petite Petit fungerade mycket bra till maten som innehöll både hetta och sötma.

Levainmacka (jodå, det ligger en bjödbit där under) med
rådjursstek, ajvar-dressing, lök, och chips av sötpotatis.

2011 Charles Smith Viognier Lawrence Vineyard

 2011 Charles Smith Viognier Lawrence Vineyard

Lawrence Vineyards som ligger strax utanför den lilla staden Royal City i Grant County, Washington State, drivs av Josh Lawrence som själv gör vin under namnet Gård Vintners. Att bokstaven å finns med i namnet kan ha att göra med att släkten Lawrence har rötter i Skandinavien.

Egentligen finns det inte en Lawrence Vineyard utan två. Corfu Crossing och Laura Lee. Men tydligen tyckte Charles Smith att det lät bättre med Lawrence. Vinet finns i beställningssortimentet för 299 kr. Handpicked Wines importerar.

Vi dricker vinet till en kycklinggryta smaksatt med saffran och till detta serverar vi ris som blandats med riven kokos och torkad aprikos, Smakrikt så det förslår och mat med mycket smak är precis vad det här feta vinet med tropiska toner, behöver för att komma till sin rätt.

I doften finns det en hel del söta, mogna päron, melon och exotiska frukter. Vi hittar också ACO-fruktkola. mineral och vanilj.

Det första som slår oss när vi smakar är att det är väldigt mycket fat. Så pass att det nästan dominerar över frukten. Vi blir förvånade av att vinet legat på franska fat där endast 10% var nya. Uppgifter om hur länge har jag inte lyckats gräva fram. Trots att Viognier sällan rekommenderas för lagring borde nog 2011 Viognier Lawrence Vineyard få ligga ner ett eller ett par år. Det är nämligen förutom ek-invändningen ett fantastiskt bra vin. Förmodligen den bästa Viogner jag smakat. 

Kycklinggryta med saffran, kokosris med aprikos,
rostad broccoli och melonkärnor.

2006 Beringer Vineyards Cabernet Sauvignon Knights Valley

2006 Beringer Vineyards Cabernet Sauvignon Knights Valley

Historien bakom Beringer Vineyards inleds i Mainz, Tyskland när Jacob Beringer 1868 utvandrar till USA och efter bara något år hamnar hos Charles Krug i Napa. Det dröjer dock inte så länge innan brodern Frederick dyker upp och finansierar inköp av land som blir druvodling och vineri. Det går ganska bra för Beringer och firman överlever förbudstiden. Direkt efter att det har blivit lagligt att sälja alkoholhaltiga drycker blir Beringer det första vineriet i Napa som arrangerar visningar för turister. Ganska framsynt...

Knights Valley blev AVA (American Viticultural Area) 1983. Dalen ligger klämd mellan Alexander Valley AVA och Chalk Hill AVA i Sonoma. Det var på 1960-talet som Beringer expanderade sina odlingar hit och det första Beringer-vinet från Knights Valley var årgång 1974. Så här beskriver Beringer själva Knights Valley:

Seventeen miles north of the historic Beringer Winery lies Knights Valley. Not much changes here. No town. No spa. No famous restaurants. Just vineyards rooted in shallow, alluvial soils full of volcanic rock that give the wines grown here as much distinctive character as the valley itself. 

2006 Knights Valley Cabernet Sauvignon  finns just nu i vissa av Sb:s butiker runt om i landet. Det  kostar 199 kr. Vinet doftar av körsbär, björnbär, vingummi och viol. Fatlagringen är påtaglig med viss rökighet och knallpulver. I smaken dominerar vinbär men här finns också viol, lakrits och fat. Vinet är mjukt men med en hel del tanniner.

Druvblandningen består av 93% Cabernet Sauvignon, 6% Merlot och 1% Cabernet Franc och Beringer gjorde över 80 000 lådor av årgång 2006.

2006 Beringer Vineyards Cabernet Sauvignon Knights Valley är ett bra vin som fått lite väl generös fatbehandling. Jag kommer nog inte att köpa fler flaskor, även om det vore intressant att se vad som händer med fem års lagring.

Beringer har i Sverige instiftat priset Årets köttkrog och det var ganska självklart att vi skulle äta kött till vinet. Det blev tournedos med potatisgratäng och sallad. Ibland räcker det med enkelt.

Tournedos med potatisgratäng och sallad.

2007 Forman Chateau La Grande Roche

2007 Forman Chateau La Grande Roche

Chateau La Grande Roche är Ric Foremans andravin och kostar ungefär hälften av flaggskeppet Napa Valley Cabernet Sauvignon. Forman importeras av Divine men för närvarande finns inget av vinerna på Sb eller i beställningssortimentet. Årgång 2007 köpte jag för ganska exakt tre år sedan. Det kostade då 329 kronor och fanns i SB:s tillfälliga sortiment.

Rhônarna bloggade om La Grande Roche 2007 redan i november 2010 och Frankofilen i maj året därpå. Båda rapporterna var positiva till vinet. Rhônarna skulle köpa fler flaskor och Frankofilen ångrade att han inte gjort det.

Vi lagar en ragu på högrev som kokats långsamt i en halv flaska rött vin med kryddor och rotfrukter. Jag använder nya billiga favoriten Caravan Durif som matlagningsvin. En bit blekselleri och en chipotlechilli fanns också hemma och fick följa med. Till ragun kokar vi mezze maniche, eller halva ärmar som det heter på svenska. Rörformad pasta som är lite kortare och grövre än penne.

Det fungerar alldeles ypperligt till vinet från Napa. Druvorna som Ric Forman använder till La Grande Roche är från de odlingslotter på Howell Mountain som väljs bort från att hamna i förstavinet. Jag har inte lyckats luska ut vilken blandning han använde till årgång 2007 men misstänker att det finns en del Cab Franc med i spelet. En skillnad mot sitt dyrare syskon brukar vara att Forman använder mindre nya fat till La Grande Roche.

Vinet har en underbar doft med vinbär, björnbär och körsbär. De senare mer artificiella än färska. Här finns också mynta, salmiak, vanilj och något som för tankarna till en regnig dag i skogen.

Smaken är något syltig utan att vara söt. Här finns både jordgubbar, hallon och körsbär tillsammans med svarta vinbär. Jen nämner Coca-Cola men där går jag bet och vi hittar båda lakrits. Självklart ångrar jag att det inte inhandlades fler flaskor. 2007 La Grande Roche är riktigt, riktigt bra just nu och det kommer att fungera i flera år framåt. Ni som har flaskor liggande behöver inte skynda er att korka upp.

UPPDATERING LÖR 7/12 KL 15:07 Formans Cabernet Sauvignon 2010 finns nu i beställningssortimentet för 799 kr.

Mezze maniche med högrevsragu och parmessan.

2012 Charles Smith Chardonnay Eve

2012 Charles Smith Chardonnay Eve

Chardonnay-druvorna till Eve kommer från fyra olika vingårdar i Washington State. Tre i Ancient Lakes som fick AVA-status för ungefär ett år sedan och en i Rattlesnake Hills. Vinet som importeras av Handpicked har tidigare funnits i beställningssortimentet men 1:a november släpptes 2400 flaskor i det tillfälliga sortimentet på Sb. Samtidigt sjönk priset med en tia och Eve kostar nu 109 kr. 

Jag har tidigare tyckt sådär om de årgångar av Eve jag provat. Med 2012:an är det en annan sak. Vi drack vinet till burgare på varmrökt lax med en dressing på yoghurt och stekta äpplen och det blev fullträff! 

Charles Smith behöver säkert ingen närmare presentation för er som läser detta. Det har redan skrivits en hel del om den före detta rockbandsmanagern som flyttade hem till Washington State och började göra vin. Charles Smith har hyllats för sin förmåga att få till både de billigare vinerna som går under hans eget namn och de tyngre och mer exklusiva K Wintners-vinerna. Jag har långt ifrån provat allt vin Charles Smith gör, vilket är en hel del olika sorter. En hel del har det ändå blivit och även om jag inte gillat allt lika mycket står det klart för mig att mannen är ett geni. Det gäller inte bara förmågan att göra vin utan inte minst att marknadsföra sig själv och sina produkter. I det senare fallet måste beslutet att anlita Rikke Korff för att designa vinernas etiketter, vara det bästa Charles Smith tagit.

Eve 2012 har en fruktig doft med äpple, melon, ananas och mango. Här finns tydliga toner av Brio-kola och en del fat. I smaken återkommer äpplen. Här finns också grape och andra citrusfrukter tillsammans med mineral och fat. Det här gillar både Jen och jag. Att en flaska kostar 109 kr är rent häpnadsväckande.

PS Jag har skrivit en krönika i DinVinguide.se

Hamburgerbröden från Magnus Johansson Bageri & Konditori
är mina favoriter.

Rökta laxburgare

4 st

2 charlottenlökar, finhackade
1+1 msk smör

400 g varmrökt lax

2 ägg

2 msk ströbröd

vitpeppar

ev. salt

Smaka på laxen för att avgöra om du behöver salta burgarna. Stek charlottenlöken i smör. Blanda lax med lök, ägg och ströbröd. Dra några varv med vitpepparkvarnen och salta om det behövs. Forma fyra burgare och stek i smör.


Äppeldressing

 

2 dl turkisk yoghurt

1 syrligt äpple,  skalat och tärnat

1 msk smör
1/2 lime, pressad
en nypa chiliflakes
salt
svartpeppar
ev honung


Låt yoghurten rinna av i melittafilter 12-24 timmar. Stek äppletärningar i smör tills de blir mjuka. Mosa dem och blanda i den feta yoghurten med limejuice, chiliflakes, salt och svartpeppar. Smaka av och söta eventuellt med honung. Låt stå i kyl någon timme innan servering.

Rökta laxburgare med spenat, äppeldressing och picklad rödlök.