2007 X Winery Cabernet Sauvignon Tri-County X3

2007 X Winery Cabernet Sauvignon Tri-County X3

Aningen förvirring råder kring namnet på detta vin från X Winery i Napa som enligt flaskan heter antingen X3 eller Tri-County. Tyvärr finns det ingen information på vineriets hemsida och på andra sidor varierar namnet. Jag gör valet enkelt och kallar vinet vid båda namnen. 2007 X Winery Cabernet Sauvignon Tri-County X3 finns i beställningssortimentet för 199 kr.

X Vinery som startades 2001 har inga egna vingårdar utan köper in alla druvor. Tidigt fick X Winery goda omdömen från Robert Parker och försäljningen tog fart. I dag gör man ett tiotal olika viner inklusive de lite exklusivare Amicus by X Winery. Jag har tidigare bara testat firmans storsäljare Red X och blev positivt överraskad.

Eftersom också X3 var en positiv upplevelse måste det nog bli mer vin från X Winery i framtiden. För närvarande finns det fyra olika viner från X i beställningssortimentet.  

Vi dricker X3 till grillad fläskkarré men eftersom jag är i Skåne kallar vi köttet för dess rätta namn - grishals. Undantaget en liten majs- och persikosalsa består tillbehören av extremt närodlade haricots verts och riktigt små, fina färskpotatis. Det blir knappast enklare eller godare än så här.

Tillbaka till vinet som fått sitt namn från att druvorna kommer från tre olika counties. 80% är från Nova Vineyards i Lake County, 10%  från Spring Mountain Vineyards i Napa och 10 från Sonoma där firmans leverantörer heter Truchard och Sangiacomo. Oklart från vem av dessa som druvorna kommer.

I vinets doft hittar jag solmogna röda och mörka bär, främst hallon, björnbär och svarta vinbär. Här finns färska och torkade plommon tillsammans med läder och vitpeppar.

Vinet har ganska gott om tanniner. Det är friskt och fruktigt och här finns svarta vinbär, grön paprika, en svag stjälkbitterhet och aningen restsötma. Eftersmaken håller i sig länge.

2007 Stag's Leap Wine Cellars Chardonnay Karia

 2007 Stag's Leap Wine Cellars Chardonnay Karia

Sista middagen innan vi åker iväg på semester med slutmål i Toscana, blir vi sugna på Chardonnay och valet faller på Karia från Stag's Leap Wine Cellars, strax utanför Yountville. Firman gjorde sig ett namn vid den berömda "Judgement of Paris" 1976 då man blev bästa Bordeauxblend med den första årgången av S.L.V. och ägaren Warren Winiarski blev något av en legend.

Först blir vi lite besvikna på vinet och säger saker som "Ja, det var bra men inte fantastiskt." men efterhand som temperaturen på vinet ökar och det bara blir bättre och bättre ändrar vi uppfattning. Det här vinet är ganska fantastiskt! Eftersom vi var lite sent ute fick vinet inte någon riktigt chans att andas utan vi chockluftade det genom att hälla det några gånger fram och tillbaka i karafferna. Jag vet att det beteendet inte ses med blida ögon av vissa vinkonässörer och denna gång hade de helt rätt. Det här var fel sätt att behandla Karia.

Vinet är inte speciellt kaliforniskt utan påminner mer om något fatlagrat från Bourgogne. Det har legat 9 månader på ekfat, 23% var nya franska fat. I den friska doften hittar vi spår av dessa men framför allt handlar det om frukt som grape, äpple, päron och något ospecificerat exotiskt. Några hasselnötter har också letat sig med i bilden. 

Smaken innehåller också minnen av fatlagringen. Munkänslan är aningen fet och oljig och lite bitter men syran hög. Vi hittar omogen persika, galiamelon och gula äpplen och som sagt, vinet blir bara bättre och bättre men plötsligt är det slut...

Vi drack 2007 Stag's Leap Wine Cellars Chardonnay Karia till en pastasallad med bland annat kycklinglever, champinjon och torkade tranbär och till det rörde vi ihop en enkel senapsdressing. Mums!

Rhônarna har också provat Karia.

Senapsdressing

1 äggula, rumstempererad

1/2 msk dijonsenap

1/2 msk citronjos

1 dl olja (t ex majs eller raps)

salt

svartpeppar

Vispa allt och tillsätt oljan droppvis under fortsatt vispning. Smaka av med salt och svartpeppar.

Pastasallad med kycklinglever

2008 Michael David Vineyards 7 Deadly Zins

2008 Michael David Winery 7 Deadly Zins

Hanna och Axelina kommer på besök och vi bjuder på i stort sett samma hamburgare som förra gången vi drack Zinfandel. Skillnad denna gång är att vi inte orkar fritera några pommes,  gör om cheeseburgaren till en bacondito och istället för avokado blir det guacamole.

Urgoda mediumheta chipotlechips från Blair's.

Eftersom vi även denna gång använde en het chipotlesås och tryckte i några chipotlechips var det självklart att det skulle drickas zin. Eftersom mina beställningar från beställningssortimentet ligger och väntar i butiken på Råå i Skåne blev det att handla i Sicklabutiken och valet föll på 7 Deadly Zins från Michael David Winery i Lodi. Vinet som är i  typisk Lodi-stil med bland annat få och mjuka tanniner, är gjort på en blandning av Zinfandel från gamla rankor, Petite Sirah och Petit Verdot. Hur gamla rankorna är eller hur stor andel av de olika druvorna som finns i vinet framgår inte på hemsidan.

Jag har druckit flera årgångar av 7 Deadly Zins och även om det långtifrån är något "bra" vin är det perfekt till mat som i dag och det är lätt att förstå att det gjort succé i Sverige. Jag kan egentligen inte säga speciellt mycket om skillnad mellan årgångarna förutom att det skett en uppryckning från den ofokuserade 2005:an.

7 Deadly Zins 2008 doftar massvis av både röda och mörka bär och frukt (plommon). Här finns viol, svartpeppar, bakpulver och något mindre trevligt från kemhyllan (aceton?) och givetvis rejält med fat.

Smaken är också den fruktdriven och ekad och här finns en metallisk ton. Tyvärr blir det alldeles för mycket blåbärssoppa på egen hand och alkoholen på 15% är inte integrerad alls. Det blir underkänt för det här vinet från "the Zinfandel Capital of the World" men helt rätt tillsammans med burgarna.

 Till dessert, dock utan något vin blir det ett experiment som inte känns helt klart men redan mycket smarrigt. Jag kallar det för en banoffee cheesecake med choklad eftersom det i stort sett är just det, en banofee paj ovanpå en chokladcheesecake med snickers och kakao. Recept kommer när kakan känns helt klar. Jag funderar på salta jordnötter...

Banoffee cheesecake med choklad

2008 Xanadu Chardonnay

2008 Xanadu Chardonnay

Ungefär samtidigt som Decanter rapporterar om kris i Margaret River provar vi denna Chardonnay från Xanadu Wines, ett av de äldre vinerierna i området, som passar som hand i handske till vår stekta lax med rostad mandel, grillad sparris och en béarnaiseyoghurt. Receptet till den senare kommer från Meny i Sveriges Radio P1.

Den smöriga såsen har hög syra som möts upp fint av citrus- och smörtonernerna i vinet och det samma gäller för de rostade fattonerna som är något återhållsamma men som samspelar fint med den rostade mandeln. I vinets doft hittar vi också salmiak, vanilj och tuttifrutti (närmast i form av Ahlgrens bilar). Citrustonerna är inte så mycket citron utan istället fruktig pomelo och grape.

I den tropiska smaken är det desto mer citron men också lite kryddig lime. Vinet är mycket fint balanserat och allt hålls fint på plats. Ett fynd för 149 kronor!

Också Mattias Gade gillar Xanadu Chardonnay.


Bearnaiseyoghurt

2 pers

50 g smör
½ msk dragonblad i vinäger
½ tsk dijonsenap
1 tsk rödvinsvinäger
½ tsk worcestershiresås
1 ½ dl naturell turkisk yoghurt, 10 %
några droppar Tabasco
salt och grovmalen svartpeppar

Smält smöret  med dragon i en kastrull. Vispa samman senap, vinäger, worcestershiresås och yoghurt. Vispa ner det smälta smöret. Smaka av med tabasco, salt och peppar.

Receptet från Meny i Sveriges Radio P1.

Stekt lax med rostad mandel, färskpotatis, grillad grön sparris
och béarnaiseyoghurt.

2008 Mendocino Wine Company Zinfandel Zig Zag Zin

2008 Mendocino Wine Company Zinfandel Zig Zag Zin

I fredags var Jen och jag på AG Restaurang & Bar och givetvis blev det den omtalade hamburgaren för mig till huvudrätt.  Jag erkänner att jag är något av en burgarfantast men jag blev inte imponerat av AG:s variant. Tvärtom faktiskt.

Köttet i burgaren var dock mycket, mycket bra. Perfekt stekt och kryddat och brödet var OK. Även Pommes fritsen på oskalade potatis var bra, de kanske bästa jag ätit någonsin men den så kallade ketchupen till fritsen var helt oförklarlig. Smakade mest som utspädd, kryddad och rökig tomatpuré. Den rinniga feta såsen som tydligen kallas för senapsmajonnäs var aningen bättre men knappast något jag kommer att längta efter att doppa potatis i.

Med tanke på hur det muttrades på mat och service från de intilliggande borden var det nog inte den bästa dagen i den 30° varma restauranglokalen och något återbesök lär det inte bli.

Istället bestämde vi att på lördagskvällen laga hamburgare hemma. Eftersom vi inte har någon köttkvarn och alltså inte kan mala själv satsade vi på den bästa köttfärsen jag känner till, från Ejmunds Gård på Gotland. Tjocka skivor cheddar, avocado, chipotlechips och en het chipotlesås fick göra köttet sällskap i de utmärkta potatisfrallorna efter recept på den eminenta siten hamburgare.org.

Till detta drack vi en Zinfandel från beställningssortimentet. Zig Zag Zin från Mendocino Wine Company importeras av Ward Wines och kostar 112 kr.

Vinet har en trevlig doft med typiska zin-kännetecken. Här finns plommon, björnbär, svartpeppar och dessutom choklad och vanilj. Trevligt!

Smaken lämnar däremot en hel del att önska. Sylt och alkohol dominerar och det är endast den höga syran som räddar vinet från att klappa ihop fullständigt. 

Ett plötsligt blodsockerfall på stan i veckan fick mig att köpa en kaka vit choklad. Det som blev över använde vi till en smulpaj på rabarber. Eftersom vi hade jordgubbsglass hemma blev det lite sådan också.

Hamburgare med pommes och cole slaw.

Rabarberpaj med vit choklad och jordgubbsglass

2010 Vietti Moscato d’Asti Cascinetta

2010 Vietti Moscato d’Asti Cascinetta 

Varje fredag är det någon i personalen på min skola som bakar eller handlar kakor till förmiddagskaffet. En utmärkt tradition och även om jag älskar mitt arbete med eleverna är det inte mycket som slår hembakade kakor!

Eftersom jag gillar att baka söta kakor och tårtor men inte gör det speciellt ofta här hemma brukar jag testa nya recept på mina arbetskamrater när det är dags för min tur att fixa något gott till fredagsfikat. I ärlighetens namn har det väl inte alltid fungerat så bra som jag hoppats men de gångerna har jag antingen slängt ihop någon kaka jag vet blir bra vid varje försök eller haft tid att hitta något nytt recept som verkat lovande.

Tres leches-tårta har jag stött på några gånger när jag letat mig runt bland sydamerikanska recept på diverse hemsidor. Jag provade att baka denna senast det var min tur att fixa fredagsfika och tårtan blev en hit. Därför bestämde jag mig för att servera den vid middagen, dock i en något förändrad version eftersom jag inte var riktigt nöjd med konsistensen. Det finns massor av recept på tres leches-tårta från olika delar av Sydamerika och min variant är något av en mix i förenklad form av dessa. Läs mer om Tres leches-tårtan i denna spännande artikel från The Austin Chronicle.

Tårtan garnerades med jordgubbar och istället för att servera  den till kaffet blev det dessert tillsammans med en lätt Moscato d’Asti. Fungerade över förväntan.

Moscato d’Asti Cascinetta från Vietti är något av en favorit men vi har inte druckit den på ett par år. Vinet är härligt sött men friskt och har den där i Moscato d’Asti oemotståndliga doften och smaken av Piggelin. Här finns också toner av ananas, grönt äpple och honung.


Tres leches-tårta

5 ägg
2 dl socker
1,5 dl potatismjöl
1,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
380 g kondenserad (condesed) mjölk
380 g kondenserad osötad (evaporated) mjölk
2,5 dl matlagningsgrädde
1/2 tsk mald kanel
1 tsk vaniljextrakt
3 dl grädde
2 msk socker

Vispa ägg och socker. Fortsätt vispa och tillsätt potatismjöl vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker. Häll smeten i en smörad springform med bakplåtspapper längst kanten och grädda i 175° i ca 35 min. Låt kakan svalna. Ta bort bakplåtspappret försiktigt. Gör ganska många hål i kakan med t ex en provstocka. Blanda konserverad mjölk, matlagningsgrädde, kanel och vaniljextrakt. Ställ kakan på ett fat, fortfarande med springformens kanter kvar och häll mjölkblandningen i omgångar över kakan och låt allt sjunka in. Låt stå ett par timmar eller helst över natten i kyl. Ta sedan loss springformens kanter. Vispa upp vispgrädde med socker och spritsa eller bred på kakan. Garnera med bär.

Jag glömde fotografera min tres leches men den här bilden är någorlunda lik.
Dock med den skillnaden att jag garnerade med mycket fler jordgubbar.

2009 Delta Wine Company Pinot Noir

2009 Delta Wine Company Pinot Noir

Pinot Noir från Delta Wine Company i Marlborough, Nya Zeeland för 99 kr som är fullt av doft och smak av jordgubbar och fat. Här finns en kryddighet men jag inte minns inte om vi närmare kom fram till vad denna kunde likna.

Munkänslan är ganska tjock och vinet känns trögflytande. Det låter som om jag sågar vinet men det är i så fall inte helt meningen. För under hundringen är det ett bra vin men vi har definitivt druckit mer spännande och komplex Pinot från Nya Zeeland och jag saknar syra. Gillar man Bourgogne bör man hålla sig borta från Delta men är man mer inne på amerikansk P.N. och inte vill lägga riktigt så mycket pengar som krävs för en schysst flaska från Kalifornien är Delta ett bra alternativ.

Vi serverade vinet dels till tryffelrisotto, dels till lax i papper med mozzarella. Till risotton funkade Delta P.N. bra men till laxen blev det aningen kladdigt. Jag hade hellre druckit Delta till något grillat kött med smakrika tillbehör och med tanke på upplevelsen av sötma i vinet, gärna något med chile. Varför inte en Cricket-burgare med cream cheese och jalapeño.

2008 Raventos i Blanc Cava de Nit

2008 Raventos i Blanc Cava de Nit

Anders Öhman gick nästan i taket när han lovordade de Nit från spanska Raventos i Blanc och då är det så klart läge att testa. Jag beställde vinet som kostar 149 kr i beställningssortimentet och inte förrän det var försent upptäckte jag att det var biodynamiskt. Än en gång har jag alltså stöttat dessa tokstollar med mina pengar...

Vi serverade vinet vid en middag och inga anteckningar gjordes varken på det eller vinet till varmrätterna eller desserten. Därför blir denna och de kommande två posterna något fragmentariska.

Raventos i Blanc har en fin hemsida men den är endast på spanska som jag inte förstår ett ord av. Det enda jag vet är vad Anders Öhman skrivit, t ex att firman startades av Josep-Maria Raventos efter en delning av välkända Codorníu (Josep-Maria tillhör familjen)  och att vinet tillverkas genom att vitt vin blandas med Monastrell-rosé.

Vinet är helt torrt och citrusfriskt och med en aning syrlighet som kanske mest påminner om lingon. Fungerar mycket bra till våra toast med farsans stenbitsrom, avocado, rödlök och smetana.