2005 Ridge Syrah Lytton West Vineyard

2005 Ridge Syrah Lytton West Vineyard

Förutom klassikerna, Monte Bello, Santa Cruz Mountains, Lytton Springs och Geyserville som glädjande nog brukar dyka upp på Sb varje år, gör Ridge också en hel massa annat vin från flera vingårdar. En del av dessa viner ingår i deras ATP-program. Här handlar det om mindre kvantiteter så kallade "single-vineyard wines" som endast säljs till medlemmar och i Ridges anläggningar i Monte Bello och utanför Healdsburg. 2005 Ridge Syrah Lytton West Vineyard kostade ungefär 300 kronor när vi köpte det.

Syrah Lytton West från 2005 innehåller 6% Viognier och 94% Syrah. Rankorna planterades så sent som 2001 i området som skiljer Alexander Valley och Dry Creek Valley. Vinet har legat 21 månader på lufttorkade fat av amerikansk ek där 26 % var nya, 28% ett eller två år gamla och nästan hälften tre år gamla. 

Doften av detta har blivit ganska fantastisk. Här finns körsbär, björnbär, hallon och blåbär tillsammans med gräs, tjära och en jordig ton. 

Vinet har ganska hög syra. Bären återkommer i smaken tillsammans med smör och någon grön ört.

Riktigt bra men blir säkert ännu bättre om man orkar vänta några år.

Vi drack denna 2005:a till en steak sandwich med champinjonketchup, karamelliserad lök och avokadospread (mosad avokado blandad med gorgonzola). Recept finns i listan till höger.

2006 Blackbird Vineyards Merlot Arise

2006 Blackbird Vineyards Merlot Arise

Vi hade egentligen tänkt att servera viltpaté från Vrams Gunnarstorp på Söderåsen i Skåne till Blackbird Merlot Arise men ändrar oss och tillslut blir det istället kycklingbröst från Bjärehalvön  med en örtolja, rostade pinjenötter och lite granatäpplekärnor. Det blir gott!

 Jag läste en amerikansk artikel om Blackbird Vineyards runt 2005 och tyckte att vinerna därifrån lät mycket intressanta. När vi sedan skulle besöka Napa Valley i början av 2009 bokade vi in en provning av Blackbird-portföljen på Ma(i)sonry som förutom att erbjuda vinprovningar också är ett galleri för konst och design.

Blackbirds ursprungliga 10 ha vingård i Oak Knoll District i Napa Valley planterades 1997 med Merlot. I dag är alla Blackbirds 4 röda viner Bordeaux-blandningar med mer eller mindre andelar av Merlot, Cabernet Franc, Cabernet Sauvignon och i ett fall även Malbec. Man gör även en rosé som jag dock inte har provat.

Blackbird-flight på Ma(i)sonry, februari 2009

Ma(i)sonry, Napa Valley

2006 var Arise en ren Merlot och kostade lite över 400 kronor när vi köpte det vilket var ungefär hälften av vad Bordeaux-blandningarna Contrarian, Paramour och Illustration gjorde. Vi häller om vinet några gånger och sätter näsan till. Upp kommer en tät doft med röd frukt. Främst mogna körsbär men i bakgrunden lurar mörkare bär som björnbär och svarta vinbär. Här finns också aningen tjära och choklad.

När vi smakar är det främst svarta vinbär vi tänker på men här finns också körsbär och hallon. Det finns en del mjuka tanniner och en skön friskhet som passar perfekt till granatäpplekärnorna i maten. Vinet har lång eftersmak och är väldigt fint balanerat.

2006 gjorde Blackbird 302 lådor Arise. Vinet låg 20 månader på franska ekfat där 8% var nya.

Tyvärr var detta vår sista kvarvarande flaska från Blackbird. Jag tror att vi måste åka till Kalifornien snart igen.

2005 Argyle Brut

2005 Argyle Brut

Nästa rätt blir Créme Ninon, en gammal favorit i repris. Till den gröna ärtsoppan väljer vi ett mousserande vin från Willamette Valley i Oregon som med sin restsötma fint möter upp sötman i soppan och där vinets brödighet fungerar utmärkt med de i smör stekta brödkrutongerna.

Argyle som startades 1987  gör flera varianter av mousserande vin och stilla Chardonnay och Pinot Noir.

2005 Argyle Brut doftar lite mineral, päron, citrus, jäst och tropisk frukt. Ungefär samma saker finns i smaken på detta bubbel som är gjort av 65%Pinot Noir och 35% Chardonnay och som överraskar positivt.

2008 Diatom Chardonnay Babcock Vineyard

2008 Diatom Chardonnay Babcock Vineyard

Vi bjuder in Niklas och Den långe jugoslaven med familjer till middag som borde blivit av för länge sedan. På ett tidigt stadium bestämmer jag mig för att genomgående försöka bjuda på vin från USA, helst endast från Kalifornien. Det finns inte någon speciell anledning till det förutom att jag vill det. För att till slut få ihop det hela blir det också en liten utflykt till Oregon.

Vi börjar dock i södra Kalifornien, närmare bestämt i Santa Rita Hills där Greg Brewer håller till och bland annat gör kompromisslösa Chardonnayviner under egna etiketten Diatom.

Vinerna jäser så kallt som möjligt på ståltank eller väl begagnade neutral franska ekfat och har galet hög alkoholhalt. Enligt etiketten är det 15,7% i vår flaska med druvor från Babcock Vineyards och trots hård konkurrens från Blackbird Vineyards och Ridge är detta utan tvekan dagens bästa vin! 

Precis som i kommande poster från den här middagen förde vi inte några anteckningar om vinerna. Vi ville mycket hellre bara njuta av goda drycker och trevligt sällskap. Dock hann vi med några snabba smakprov när vi såg till att vinerna fick andas lite.

I Diatom Chardonna Babcock Vineyards hittar vi omogen ananas, clementin och kokos. Vinet har en tydlig mineralton tillsammans med gräs.

I den friska smaken finns det Granny Smith-äpple, ananas, söta päron och mineral.

Ett fantastiskt bra vin som är mer Chablis än cali-chard. Fungerar jättebra till våra potatispuckar med farsans stenbitsrom och en liten klick crème fraîche på toppen.

Diatom Chardonnay från Babcock och Huber Vineyards i årgång 2009 finns för närvarande i beställningssortimentet.


Potatispuck

6 st

500 g fast potatis
3 msk hackad gräslök
1/2 dl crème fraîche
salt och vitpeppar

Koka potatisen mjuk. Stöt del lätt - se till att det finns bitar kvar och att allt inte blir mos. Rör i gräslök och crème fraîche. Smaka av med salt och vitpeppar. Lägg i plastfolie och forma en rulle i ungefär samma diameter som någon hög dessertring du har liggande. Lägg rullen i kyl några timmar. Skär i 6 delar och lägg med hjälp av ringen stenbitsrom ovanpå potatispucken.

2007 Robert Mondavi Winery Fumé Blanc Reserve To Kalon Vineyard

2007 Robert Mondavi Winery Fumé Blanc Reserve To Kalon Vineyard

Fumé Blanc är inte vad jag trott; ett namn förbehållet fatlagrad Sauvignon Blanc från USA. Fumé handlar inte alls om rökighet i vinet utan om Poilly-Fumé i Loiredalen som var den stora inspirationskällan för Robert Mondavi som hittade på namnet för att särskilja detta nya torra vin på Sauvignon Blanc från de söta han tidigare gjort. I dag används namnet i USA som en synonym till Sauvignon Blanc.

Vi har hittills inte varit speciellt imponerade av Sauvignon Blanc från Kalifornien men detta från Robert Mondavi Winery gillar både jag och Jen.

Vinet har tydlig doft från fatlagringen men annars tydliga Sauvignon Blanc-kännetecken som krusbär, nässlor och aningen kattlåda. Vidare finns det fläder och grape i den blommiga doften.

Fatlagringen återkommer i den mjuka smaken tillsammans med citron, clementin och krusbärsläsk (någon som minns Kiviga Kruse från Falcon, (fast det fanns kiwi i den också)?). Avslutningen är aningen bitter.

Vi dricker detta goda vin till quesadillas med räkor, creamed corn och en enkel tomatsalsa och det fungerar utmärkt.


Quesadillas med räkor

2 pers

4 tortillas (vi gör det enkellt för oss och köper färdiga)
1/2 kg räkor med skal
1/2 lime, pressad
150 g färsk chorizo
olivolja
5 salladslökar
125 g riven cheddar
2 msk hackad jalapeno
1/2 dl hackad koriander

Skala räkor och pressa över limesaft. Grovhacka salladslöken. Ta ut chorizoköttet från korvskinnet. Stek korvsmeten i olivolja. Strö 1/4 av osten på en tortilla. Lägg på hälften av; räkorna, chorizo, salladslök, jalapeno och koriander. Strö över ost. Stek i olivolja i stekpanna tills tortillan får fin färg. Vänd och stek andra sidan. Gör samma sak med nästa tortilla.

Quesadillas med räkor som serveras med tomatsalsa och creamed corn

2008 Calera Pinot Noir Central Coast

2008 Calera Pinot Noir Central Coast

Josh Jensens bas-pinot har vi druckit tidigare men frågan är om inte 2008:an från Calera Wine Company är den bästa hittills.

Druvorna kommer från tio olika vingårdar i Monterrey, San Luis Obispo, San Benito och Santa Clara Counties, som plockades i september/oktober. Hälften av druvorna jästes i hela klasar och vinet fick ligga 11 månader på franska ekfat där 10% var nya. Alkoholhalten hamnade på 14,4%. Något som inte alls stör. Nästan 13 000 lådor gjordes av detta förhållandevis billiga vin som fick 91 poäng i Wine Spectator och 90 i The Wine Advocate.

Den något parfymerade doften innehåller körsbär, vinbär och hallon tillsammans med läder, jord och kryddor. Körsbär återkommer i smaken som också innehåller jordgubbar, svartpeppar och örter. Eftersmaken hänger kvar ganska länge.

Vi dricker 2008 Calera Pinot Noir till lax i papper med mozzarella. Mums!

Ferrari Brut

Ferrari Brut

Vi fortsätter nyårsmiddagen med denna utmärkta blanc de blancs från Cantine Ferrari i Trentino.

Guilo Ferrari ville göra lika bra mousserande vin som de gjorde i Champagne och efter studier i Montpellier återvände han till Trentiono i norra Italien där han var först med att plantera Chardonnay. 1902 gjorde Guilo sitt första bubbel.

I mitten av 1900-talet utnämnde Guilo Ferrari sin kompis Bruno Lunelli att ta över företaget och det ägs fortfarande av familjen Lunelli.

Ferrari Brut tillverkas på traditionellt vis som det kallas när den andra jäsningen sker i flaskan. Precis som riktig Champagne.

Doften är fruktig av gula äpplen men här finns också en liten brödighet. Vinet har härligt hög syra och smak av citrusfrukt, äpple och kex.

Det här gillar vi och jag är glad att jag laddade upp med flaskor som räcker även till kommande kalas!

Vi drack Ferrari Brut för att kickstarta firandet och återkom till samma vin då det var dags för en liten portion Crème Ninon och vi har så klart bubblet både i glasen och i soppan. Vi dekorerade soppan som serverades ur espressokoppar, med några brödkrutonger men hoppar över den annars obligatoriska grädden eller gräddfilen.

Receptet nedan kommer från Paul och Norbert.


Crème Ninon

 6-8 pers (som förrätt)


1 dl finhackade schalottenlökar
2 2 msk smör
1 1 st selleristjälk, hackad
3 3 dl kraftig hönsbuljong
3 2 dl grädde
3 3 dl fina gröna ärtor (petit pois)
Lite pressad citron
Salt
Nymald vitpeppar
1 1 skvätt torr sherry
2 1 dl mousserande vin

Fräs löken i smör. Tillsätt selleri, buljong och grädde. Sjud i tio minuter. Häll i ärtorna och koka upp. Mixa sedan soppan. Smaka av med citronsaft, salt, peppar och en skvätt torr sherry. Slå i mousserande vin innan servering.

2001 Cloudy Bay Chardonnay

2001 Cloudy Bay Chardonnay

Till sista måltiden 2010 väljer vi att börja med ett gammalt vin från Cloudy Bay i Marlborough på Nya Zeelands sydö. Givetvis har vi farhågor om att vinet ska vara alltför gammalt men även om det här vinet redan haft sin topp och är på väg utför håller det fortfarande ihop och till maten fungerar det riktigt bra.

Vinet har en ganska stor och givetvis mogen doft. Här finns mineral, smördeg, nötter, champinjon och tropisk frukt. Riktigt angenämt.

Smaken innehåller viss beska som inte är lika angenäm. Här finns diverse citrusfrukter liksom zest från samma frukter men inte så mycket mer. Inte OK på egen hand men tillsammans med maten blir det med viss tvekan godkänt.

Vi dricker Cloudy Bay till en svampravioli med timjan- och citronsås men istället för enbart shitake använder vi en blandning av shitake, ostronskivling och champinjon och istället för Madeiravin kör vi med cognac. Det fungerar bra med vinet.