2006 Mastroberardino Radici Fiano de Avellino Vi käkar lite blandat gott som Jen haft med sig hem från Peck i Milano och vinvalet är inte helt enkelt. Att det skulle vara vitt stod klart ganska tidigt och efter ett samtal med Den långe Jugoslaven satsar vi på en Fiano från Mastroberardino. En ny druva för oss men i själva verket är den lastgammal och har odlats i över 2000 år.
Vinet har initialt en inte helt angenäm doft men vi är förvarnade och med rejäl luftning där jag skakar karaffen flera gånger under de kanske fyra timmar som vinet är upphällt, försvinner detta och fram träder något betydligt trevligare. Detta är en blommig doft med inslag av päron, fläder, galiamelon, fat och mineral. Vinet känns ganska parfymerat i smaken och mineraltonerna återkommer. Syran i vinet är ganska hög och i smaken finns inte helt mogen ananas, gula plommon och fat. Vinet känns ganska tjockt i munnen och har relativt bra längd.
Ett annorlunda men helt klart gott vin som visar sig fungera bra till vår blandning av italienska specialiteter. Skulle gärna smaka vinet till en fiskrätt med hollandaise- eller annan smörig sås.
Vinet har initialt en inte helt angenäm doft men vi är förvarnade och med rejäl luftning där jag skakar karaffen flera gånger under de kanske fyra timmar som vinet är upphällt, försvinner detta och fram träder något betydligt trevligare. Detta är en blommig doft med inslag av päron, fläder, galiamelon, fat och mineral. Vinet känns ganska parfymerat i smaken och mineraltonerna återkommer. Syran i vinet är ganska hög och i smaken finns inte helt mogen ananas, gula plommon och fat. Vinet känns ganska tjockt i munnen och har relativt bra längd.
Ett annorlunda men helt klart gott vin som visar sig fungera bra till vår blandning av italienska specialiteter. Skulle gärna smaka vinet till en fiskrätt med hollandaise- eller annan smörig sås.
2 kommentarer:
Jag fick prova vinet vid Tryffelsvinets Mastroberardinoprovning i Uppsalahäromveckan. Det var helt okej, men jag blev inte helsåld.
Vinet provades utan luftning, och en lätt ton av hasselnöt kunde plockas upp av dofterna (efter att Signore Dario berättat om den, visserligen...). Munkänslan var lite viskös; "oljig". Päron och tropisk frukt i smaken, samt något jag noterade som "stendamm". Inte riktigt mineral men åt det hållet.
Ett intressant vin, men lite för anonymt för priset.
Jag tyckte luftningen - i mitt fall kanske 3 timmar och med rejäla omskakningar i karaffen, gjorde stor skillnad på doften.
Initialt luktade det rent ut sagt skit och om jag inte varit förvarnad hade jag nog inte vågat prova att dricka det.
Det måste varit intressant att höra om tankarna bakom att satsa på dessa gamla druvsorter.
Skicka en kommentar