2007 Ridge Geyserville

2007 Ridge Geyserville

Helgerna har bjudit på en hel del obloggade goda viner. Exempel på sådana är en trevlig 1989 Mouton Cadet på magnumflaska som Preben Andersen så vänligt skickade med till en middag hos Charlotta i Höganäs.

Jag vill gärna också nämna nyårsaftonens urgoda middag hos Linus och Katten på Brunkebergsåsen med 2002 Jacquart Brut Mosaique och 2002 Brut Mosaique Blanc de Blancs till förrätten som bestod av sparrissoppa med en mycket generös klick löjrom. Också den unga, torra riesling från Keller vi drack till den asiatiskt smakande och underbara hälleflundran med jordärtskocks- och palsternackskräm smaksatt med bland annat sesamolja tål att nämnas (jodå det fungerar alldeles utmärkt).

Sista helgen innan Jen ska tillbaka till jobbet blir det det något helt annat, nämligen det yngsta vinet vi druckit från Ridge - provningar undantagna, men det har rapporterats om att 2007 Geyserville är riktigt bra redan nu så varför vänta.

Vi lagar en risotto med aubergine, rostad paprika och örter och till detta lammentrecote med vitlök och rosmarin. En strålande kombination till vinet som är gjort på 58 % Zinfandel, 22% Carignane, 18% Petite Sirah och 2 % Matoro (Mourvedre). Åtminstone enligt Ridges och Sb:s hemsidor. Enligt etiketten finns de 2 procenten Matoro inte med men det är inte första gången vi råkar ut för skillnader mellan amerikanska och europeiska etiketter från Ridge.

Vinet får någon timme i karaff och öppnar upp riktigt fint. Här finns ett överflöd av bär, både mörka (björnbär, vinbär, blåbär) men även lite ljusare röda, även om de sistnämnda är i minoritet.

Fatlagringen är ganska tydlig med rök, vanilj, trä och toner av buljong men övanför alltsamman svävar något mer obestämbart som vi inte lyckas sätta fingret på.

Också i smaken finns det massor av både mörka och röda bär. En viss trevlig tanintorrhet gör sig påmind i den gräsiga och mycket långa eftersmaken.

Givetvis är det här mycket ungt men vilken smak och vilket vin! En strålande inledning på vinåret 2010.