Middag med den långe Jugoslaven och hans familj inleds med minipizza med päron som jag skrivit om tidigare. Då drack vi en ung spätlese från Wili Schaeffer som vi i dag bytt mot en något åldrad auslese från Zilliken. Vinet i sig själv är helt underbart men den högre sötman i Schaefervinet passade bättre till grönmögelosten.
Men som sagt inte ett ont ord om vinet som på alla punkter är några strå vassare än spätlesen från samma vingård och år som jag skrev om för några veckor sedan. Förutom sötman är vinerna ganska lika – samma dofter av sten och mineral, petroleum, päron och äpple återkommer men betydligt mer intensivt och en något kryddig limeton har tillkommit liksom en blommigare ton än i spätlesen, vilket kanske inte är så förvånande.
Matchningen med grönmögelost och mogna, söta päron lämnade en del övrigt att önska, sötman är helt enkelt inte tillräcligt hög men herregud vilket gott vin!
Men som sagt inte ett ont ord om vinet som på alla punkter är några strå vassare än spätlesen från samma vingård och år som jag skrev om för några veckor sedan. Förutom sötman är vinerna ganska lika – samma dofter av sten och mineral, petroleum, päron och äpple återkommer men betydligt mer intensivt och en något kryddig limeton har tillkommit liksom en blommigare ton än i spätlesen, vilket kanske inte är så förvånande.
Matchningen med grönmögelost och mogna, söta päron lämnade en del övrigt att önska, sötman är helt enkelt inte tillräcligt hög men herregud vilket gott vin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar