Det är långtifrån det senaste. Tonic har varit hett i drinkblandarkretsar
ganska länge nu och efter surdeg, korv och öl har tillverkning av din
egen tonic blivit varje hipsters nya svarta. Lätt som en plätt sägs det. Recept finns till exempel på bloggen
Olmås njutbar och på
Taffel. Hemmakokt tonic har till och med blivit så folkligt att P1:s Meny gjort ett inslag med sommelieren och kocken
Tove Nilsson som fått pris för sin bok
Soda, lemonad och snacks och som lär ut hur man hemma kan göra naturjäst
soda och tonic.
Den bittra smaken i tonic kommer från kinabark som växer på trädfamiljen Cinchoʹna. Träden växer naturligt i Andernas regnskogar från Bolivia till Colombia och blir upp till 20 meter höga. Kinabark innehåller kinin och det var indianer i Peru som redan på 1600-talet lärde de spanska conquistadorerna att använda kinabark som medicin mot malaria. Det sägs att grevinnan av Chinchon, den spanske vicekonungens hustru i Peru, blev botad från sin malaria och tog med sig kinabark hem till Europa. Kinabarken gjorde succé och de sydamerikanska skogarna skövlades på Cinchoʹnaträd. För att möta efterfrågan anlades odlingar i Asien, speciellt på Java. Det sägs till och med att européerna aldrig hade lyckats kolonisera Afrika utan tillgång till kinabark.
För den som vill veta mer om kinabarkens spännande historia rekommenderas en intressant artikel i
Populär historia.
Jag har inte börjat mala kinabark för att göra egen tonic men eftersom både Jen och jag gillar en god GT började vi undra vilken tonic vi helst vill blanda vår drink med? Vi har redan våra favoriter när det gäller gin. Blandar vi GT:n med gurka finns det inget som slår
Hendrick's och ska det bli en mer klassisk variant med lime är det den lite råare och spritigare
Tanqueray London Dry som gäller.
Nåväl, vi införskaffade ett antal olika tonics och utförde ett halvblint test. Eller rättare sagt två: först ett test av tonic och sedan ett med GT, blandade på de olika varianterna. Vi är fullt medvetna om att det finns fler sorters tonic men i vårt test blev det sex olika varianter. Har någon som läser detta någon annan favorit som vi borde testa får ni gärna höra av er!
De sorter som ingick i vårt test var:
I den butik där Jen och Jag oftast handlar har utbudet av tonic fram tills helt nyligen bestått av Schweppes Indian Tonic och Sanpellegrino Aqua Tonica. Vi har haft olika uppfattning om vilken av dessa som egentligen är bäst. Jag har gillat Sanpellegrino medan Jen föredragit Schweppes (på glasflaska). Blir resultatet detsamma i vår halvblinda test och kommer de att möta motstånd från någon av utmanarna från Fever-tree eller Fentimans?
Testet
Fentimans 19:05 Herbal Tonic
Fentimans 19:05 Herbal Tonic skiljer sig mest från de andra och den smakar så pass annorlunda att vi valde att inte på allvar ta med den i en jämförelse med de andra tonic-sorterna. Också färgen är helt olik. Medan de andra är helt ofärgade kan 19:05 Herbal Tonic närmast jämföras med en ginger ale i utseendet. Denna udda tonic är bland annat smaksatt med medelhavsväxterna Isop och Myrten.
Vi gillade Fentimans 19:05 Herbal Tonics mix av frukt och bitterhet väldigt mycket båda två. En GT som blandas med Herbal Tonic borde dock få ett annat namn. Det blev en helt annan drink!
Fentimans Light Tonic Water
Fentimans Light Tonic Water innehåller 30% färre kalorier jämfört med firmans vanliga Tonic Water. I övrigt är det ungefär samma recept. Fentimans Light är ganska bitter, smakar mycket citronsyra och är kvällens stora förlorare. Både med och utan gin smakar det ofattbart dåligt och kan närmast jämföras med en dubbel Treo. Undvik!
Fever-tree Indian Tonic Water
Kvällens vinnare! Både Jen och jag placerade Fever-tree
Indian Tonic Water i topp, både på egen hand och i GT. Smaken är frisk med balanserad sötma och bitterhet. En GT blandad på Fever-tree
Indian Tonic Water blir klassisk och elegant!
Sanpellegrino Aqua Tonica
Sanpellegrino Aqua Tonica är ganska söt och bitterheten är inte speciellt tydlig. Tillsammans med Schweppes är de mest lika "vanlig" läsk. Detta gör dem dock inte dåliga att blanda GT med. Tvärtom! Det blir delad andraplats för Sanpellegrino på min lista.
Schweppes Indian Tonic
Klassikern från Schweppes som grundades redan 1783. Schweppes Indian Tonic finns att köpa i stort sett överallt i antingen glasflaska, burk eller pet. I vårt test klarade den konkurrensen bra. Schweppes Indian Tonic är ganska söt och inte speciellt bitter.
Fentimans Tonic Water
Bitter, bittrare, bittrast! Fentimans Tonic Water är den med mest bitterhet av de sex varianter som ingick i vårt test. Den är också ganska söt.
Vinnare
Den solklara vinnaren i vårt test blev Fever-tree Indian Tonic Water och det är den vi kommer att blanda alla våra GT:s med i framtiden.
Schweppes, Sanpellegrino Aqua Tonica och Fentimans som alla är sötare än Fever-tree får dela andraplatsen. Välj Fentimans om du gillar bitter tonic, Schweppes om du tycker att kraftig smak av kinin är överskattat och Sanpellegrino om du inte kan bestämma dig.
Undvik Fentimans Light med alla till buds stående medel och blanda din tonic med Fentimans 19:05 Herbal Tonic om du egentligen är sugen på en helt annan drink än GT.
 |
| It's a tough job, but someone's got to do it! |