2007 Dr. F. Weins-Prüm Graacher Himmelreich Riesling Spätlese

2007 Dr. F. Weins-Prüm Graacher Himmelreich Riesling Spätlese

Ung spätlese som får några timmar i karaff men som inte riktigt öppnar upp och som har något klumpig syra. Efter ett dygn i den öppnade flaskan upplever jag vinet som mycket bättre.

Doften innehåller gula äpplen som blir grönare dag två, lime och honung. Här finns också våta stenar och vingummi.

Smaken är exotiskt fruktig med torkade aprikoser, mogna päron och gula plommon. Även här finns det mineral. Andra dagen tittar också lite persika fram.

Jag ångrar att vinet inte hamnade i källaren och dricker det till en ganska het ankrätt från den lokala kineskrogen.

2006 Justin Vineyard Syrah

2006 Justin Vineyard Syrah

I går gjorde vi det enkelt för oss och grillade varsin tjock skiva entrecôte som vi åt med persiljesmör, en grönsallad och haricots verts. Det fina köttet köpte vi på Högaborgs Kött och Chark i Helsingborg. Hade jag haft mer tid här nere i södern hade jag velat prova mig igenom butikens korvsortiment som såg väldigt spännande ut. Nu finns det inte riktigt tid för det men några knakekorvar från Lund kunde jag inte låta bli. Till dem blir det nog inte något vin.

Det blev det däremot till entrecôten och vi tar fram sista flaskan jag beställt för uthämtning i Sb:s nystartade butik på Råå. Det blev en Syrah från Paso Robles och firman Jusin Vineyards & Winery.

Justin Winery startades 1981 av Justin och Deborah Baldwin. I dag gör man vin både på egna och inköpta druvor och sortimentet innehåller viner på de flesta druvor som trivs i Central Coast. I portföljen finns det vita och röda, torra och söta stilla viner.

Det bäriga vinet fungerar strålande till den grillade biffen. Doften domineras av svarta vinbär och björnbär. Vidare finns här både svart- och rosépeppar och vanilj.

I smaken hittar vi samma bär som i doften men också körsbär. Här finns en del tanniner. Tyvärr lite för mycket ointegrerad alkohol (15%).

I både doft och smak är fatlagringen märbar men dock inte störande. Vinet har legat 18 månader på 225 liters ekfat, både amerikanska och franska. 33% var nya.

Ett gott vin men med viss invändning mot alkoholhetten.

2007 Michael-David Vineyards Syrah 6th Sense

2007 Michael-David Vineyards Syrah 6th Sense

Michael och David Philips är bröder. De döper oftast sina viner till ganska fåniga namn och en del av dessa innehåller siffror. Sjuan i "Seven Deadly Zins" syftar till exempel på de sju vingårdar som druvorna kommer från. Samma siffra i "Seven Heavenly Chards" handlar om de sju tunnbindare som gjort faten vinet lagrats i. När det gäller vårt vin handlar siffran 6 om att familjen Philips är inne på sin sjätte generationen druvodlare.

Michael och David Philips är hemmahörande i Lodi, The Zinfandel Capital of the World. En stad med ungefär 70 000 invånare några mil söder om Sacramento som i vinvärlden är mest känt för att Robert Mondavi växte upp här och startade sitt Woodbridge Winery strax utanför staden.

Men tillbaka till Syrah 6th Sense som konstigt nog bara finns i beställningssortimentet. Kanske är 129 kr några tjugor för dyrt. Vinet borde nämligen göra minst lika stor succé som 7 Deadly Zins har gjort hos svenska vinskribenter. Runt vårt bord sitter hela familjen och tycker att vinet är riktigt bra. Visserligen lider det av ungefär samma problem som sitt zinfandelsyskon, d v s alkoholhetta och inte speciellt subtila smaker. Här handlar det mer om en käftsmäll av smaker i form av olika bär som björnbär, blåbär och körsbär. Förutom bären hittar vi lite gräs och en smak av tjära. Det senare låter betydligt värre än vad det var.

Doften innehåller samma bär som nämnts ovan men också lakrits och en liten ton av mint. Även här finns det en ton av gräs.

Vinet är kraftfullt och fylligt men har en kort dipp i mitten. Eftersmaken sitter dock kvar riktigt länge.

Syrah 6th Sense lever alltså mer på kraft är finess men är lätt att gilla om man som vi tycker om smaken av solmogna mörka bär. Till morsans kåldolmar gjorda på rådjursfärs och en mjuk gräddig sås funkade det OK men hade nog behövt lite mer gröna toner för att bli perfekt.

Enligt obekräftade uppgifter är vinet en blend med 84% Syrah och 16% Petite Sirah. Tidigare årgångar har det också funnits cab med i blandningen. Det har legat 20 månader på franska ekfat. Okänt hur stor del av dessa som var nya. Enligt flaskans etikett är alkoholhalten 15%.


Kåldolmar med rådjursfärs

5 hg rådjursfärs
5 hg blandfärs
1 vitkålshuvud
1 dl mjölk
2 msk ströbröd
1 ägg
salt
peppar

Förväll kålhuvudet i lättsaltat vatten några minuter. Ta upp kålhuvudet och plocka av bladen. Lägg ca 3 msk färs på varje blad och rulla ihop. Bryn dolmarna i smör runtom på hett järn. Lägg sedan dolmarna i en stor stekgryta med lock. Häll på 3-4 dl vatten. Koka i 45 minuter. Tag därefter upp dolmarna och gör sås på skyn.

2006 Goedhart Family Syrah Bel' Villa

2006 Goedhart Family Syrah Bel' Villa

Den långe Jugoslaven med familj kommer på besök. Till fläskfiléerna som innan de hamnar på grillen ska bankas ut och fyllas med mortadella och soltorkade tomater plockar vi fram ett vin från lilla Red Mountain i Washington State. Jag har ganska höga förväntningar på det omtalade vinet från Goedhart Family.

Under tider grillen tänds bjuds vi på utmärkta 2009 Clarendelle Rosé. En strålande bra rosé!

Red Mountain AVA är bara 16 kvadratkilometer stort och endast 2,9 av dessa består av vingårdar. En av dessa är Bel' Villa som ägs av Hedges Family Estate och i det sydvästra hörnet odlar man Syrah. Sarah och Brent Goedhart köper druvor till sitt vin härifrån och Sarah som är dotter till Hedges är också assisterande vinmakare där.

2006 var första årgången av Goedhart Syrah. Detta år gjorde man bara 103 lådor. I senaste årgången 2008, är man uppe i 408 lådor. Inte direkt några hisnande kvantiteter men oj, vilket bra vin och det är strålande att Terrific Wines lyckats få tillräckligt antal flaskor till Sverige för att lansera vinet i Sb:s beställningssortiment. Jag tänker genast beställa även 2007:an.

Doften är ganska rökig och här finns förutom en hel skål med röda bär som körsbär, vinbär och även hallon, också vanilj, kaffe och läder.

Vinet har ganska hög syra. En del av druvorna skördas tidigt för att åstadkomma detta medan resten skördas sent för att ge ett fylligare vin. Vinet ligger 10 månader på 30% nya franska ekfat och dessa ger sig tillkänna men inte på något påträngande vis.

I smaken hittar vi röda vinbär och körsbär. Även en nyans av kärnor från de senare finns med i bilden. Lädertonerna återkommer liksom en mix av svart- och rosépeppar liksom lakrits.

Vi är överens om att 2006 Goedhart Family Syra Bel' Villa är ett mycket, mycket bra Washingtonvin och jag vill absolut utforska delstaten litet närmare i framtiden.


Grillad fläskfilé med mortadella och soltorkade tomater

4 pers

2 fläskfiléer
soltorkade tomater i olja
mortadella
salt
svartpeppar

Snitta upp fläskfiléerna och banka ut dem med kötthammare. Lägg på mortadellaskivor och soltorkade tomater. Salta försiktigt och peppra. Rulla ihop filéerna och fäst med grillspett i trä alt tandpetare. Grilla på indirekt värme under lock i ca 20 minuter och kontrollera innertepertemperaturen som ska vara 68°. Grilla gärna utan lock på direkt värme sista minuten om filén behöver mer färg.

Ojai White

Ojai White

Ojai White är en blend utan årgångsbeteckning. Blandningen består av druvor som inte klarade Ojai Vineyards krav för att bli buteljerade separat.

Det är mycket svårt att hitta information om vinet på nätet. Ojai själva skriver inte mycket. Importören Divine precis ingenting och i övrigt hittar jag inte något matnyttigt.

Jag lyckas alltså inte luska ut vilka druvor som ingår i blandningen. Att det som signaturen "toddjerry" på Cellartracker hävdar skulle vara Chardonnay och Viognier (och som jag valde mat efter) tror jag inte efter att ha provsmakat. Det blev i alla fall inte alls bra till vår torskgratäng med dill och räkor. Kanske har druvinnehållet ändrats genom åren?

Ojai White doftar fruktigt med citron och lime, syrliga gröna äpplen, päron, ananas och galiamelon. Här finns också en artificiell citrusdoft som närmast påminner om danskt citronvand och över alltihop svävar ett moln av bittermandel/marsipan. Det här börjar bra!

Smaken är domineras också den av citrus. Här finns citron, lime och citronkoncentrat på flaska. Även annanas finns med i paletten liksom vanilj och en aning smörighet i eftersmaken. Syran är mycket hög och det är här det går åt skogen med vår gratäng.

Åsikterna om Ojai White delas kring bordet men vi är överens om att McManis Viognier funkar bättre i dag. Jag är dock bland dem som tycker Ojai White är riktigt bra och ser fram emot bättre anpassad mat till nästa flaska.

2007 Clos du Val Zinfandel

2007 Clos du Val Zinfandel

Det fantastiska sommarvädret gör att kvällarna lämpar sig extra bra till grillning och fortsatt provsmakning av Zinfandels från beställningssortimentet. Detta är dock sommarens sista och framöver blir det nog lite mindre heta bbq-smaker eftersom återstoden av min beställning består av vin på Syrah från Kalifornien och Washington.

Till dagens grishalskotlett, det skånska namnet på fläskkarré blir det bland annat en improviserad sås som trots att det inte ligger någon plan bakom, blir mycket bra och jag lägger ut ett recept nedan även om jag är osäker på mängderna.

Clos du Val i Napa Valley gjorde sig ett namn genom att vara ett av vinerna som valdes ut att delta i den berömda "The Judgement of Paris" 1976 då amerikanska viner tävlade mot franska. Tio år senare vid en omprovning av samma viner hamnade Clos du Vals 1972 Cabernet Sauvignon på första plats.

Men i dag handlar det för oss alltstå om firmans Zinfandel. Första vinet på denna druva gjorde Clos du Val 1979 efter att man förutom Cabernet Sauvignon, redan provat på Pinot Noir och Chardonnay.

Clos du Val Zinfandel är ett OK vin men ger inga bestående intryck och i nuvarande årgång knappast är något vi köper igen.

Vinet doftar björnbär, blåbär, körsbär och en aning choklad. Smaken är också den fruktig och förutom bären i doften tillkommer plommon. Detta kryddas med lite lakrits och svag alkoholhetta.

Eftersmaken är lång och fin men annars upplever vi vinet som ganska tunt, speciellt i mitten.

BBQ-sås med jordnötssmör och aprikos

1 liten rödlök, hackad
1/2 dl ketchup
2 dl coca-cola
1/2 dl jordnötssmör
2 msk vitvinsvinäger
1 msk worcestershiresås
1 msk ketjap manis (eller annan söt soya)
1/2 msk socker
5 torkade aprikoser, hackade
1/2 anchochili, strimlad utan kärnor och mellanväggar
2 tsk rökt paprikapulver (sweet)
salt
svartpeppar

Koka ihop allt utom salt och peppar i ca 15 minuter. Mixa med stavmixer och smaka av med salt och peppar.


Grillade jalapeno-poppers

4 st

4 jalapenos
3 msk creme cheese
3 msk riven cheddar
2 msk finhackad gräslök
vitpeppar
salt

Dela chilin på mitten. Gröp ur kärnor och mellanväggar. Blanda creme cheese med cheddar och gräslök. Smaka av med vitpeppar och lite salt (tänk dock på att bacon är salt). Fyll chilihalvorna med ostsmeten. Lägg ihop halvorna och linda bacon runt. Lägg in i foiliepaket och grilla.
4 skivor bacon.

2007 Vina Robles Red4 Huerhuero

2007 Vina Robles Red4 Huerhuero

Till pizza dricker vi ett vin med en ovanlig druvblandning; 51% Petite Sirah, 43% Syrah, 4% Tannat och 2% Touriga. Allt från Vina Robles egen vingård Huerhuero strax öster om den lilla staden Paso Robles i Kalifornien.

Vinet har legat upp till 14 månader på ett och två år gamla franska fat. Sammanlagt gjordes 8624 lådor och vinet har fått ett ganska blandat mottagande. Jag instämmer dock i de positiva rösterna. Detta är riktigt bra och en skön mix mellan solmogen frukt, hög syra och med ovanligt kraftiga tanniner för att vara från södra Kalifornien.

I doften hittar jag solmogna björnbär, mörka körsbär, plommon och något som närmast påminner om torkade, syrliga bär som tranbär. Här finns en örtig grön ton och en aning mörk, bitter choklad.

I munnen är vinet förvånansvärt kraftigt med hög syra och en hel del tuggmotstånd. Här finns björnbär, och körsbär och en aning vanilj.

Överraskande trevligt vin som smakar mer än det kostar och som jag gärna dricker mer av!

2008 Saintbury Pinot Noir Garnet

2008 Saintbury Pinot Noir Garnet

Jag fortsätter med Pinot Noir men i dag är det dags att växla ner lite från bombastiska Melville. Hamnar då på Saintsburys lätta Pinot Noir Garnet som firman i Napa gjorde 13 000 lådor av i årgång 2008.

Garnet är gjort för att drickas ungt och för maximal fruktighet. Druvorna kommer från olika vingårdar runtom i Carneros AVA som ligger på båda sidor gränsen mellan Napa och Sonoma.

Vinet har legat 8 månader på franska fat varav 20 % var nya. Alkoholhalten ligger på moderata 13,5 %.

Saintsbury Pinot Noir Garnet är ett ganska enkelt vin men jag har gillat tidigare årgångar och jag tycker också om 2008:an.

Vinet har en mycket fruktig men samtidigt kryddig doft med hallon, jordgubbar och... närmast rosépeppar. Här finns också en ton av hö eller halm liksom en rejäl dos ek.

I munnen är vinet mjukt men några dammiga tanniner gör sig påminda mot slutet. Vinet är aningen kryddigt men framför allt finns det gott om jordgubbar. Lite svartpeppar och ek är också närvarande.

Vinet är mycket lättdrucket och slinker ner i stora klunkar. Utan att vara sött är det ända alltför saftlikt för att bli riktigt bra.

Vi dricker 2008 Saintsbury Pinot Noir Garnet till tjocka fasanwallenbergare (jag gör tre biffar av samma mängd kött som skulle räckt till fyra) med en gräddig murkelsås och det fungerar ypperligt. Vi gör wallenbergarna endast på fasankött men det vanligaste tillvägagångssättet är nog annars att blanda med kalvkött.


Fasanwallenbergare

4 pers

500 g malet fasankött
1/2 dl + 1 dl ströbröd
4 ägg
2 dl vispgrädde
salt
vitpeppar

Blanda kött med 1/2 dl ströbröd, ägg, salt och vitpeppar. Häll i grädden och arbeta ihop till en ganska lös smet. Gör 4 biffar. Vänd biffarna i ströbröd och stek i smör på låg värme. Vänd och stek andra sidan. Baka färdigt i ugn 180° i ca 15 minuter.

2008 Melville Pinot Noir Estate

2008 Melville Pinot Noir Estate

1996 bestämde sig Ron Melville för att Pinot Noir skulle bli hans nästa grej och flyttade sitt Melville Vineyards från Sonoma till Santa Barbara. I Sonoma hade man inriktat sig på att odla Cabernet Sauvignon, Merlot och Chardonnay. Den sistnämnda druvan skulle man dock fortsätta att satsa på efter flytten söderut.

En ytterligare stor förändring var att man nu tänkt sig att tillverka eget vin istället för att sälja vidare druvorna och unge vinmakaren Greg Brewer kallades in. Detta visade sig vara ett lyckokast för Melville som i dag räknas som ett av de främsta i Santa Barbara som klarar av att leverera vin av hög klass till bra priser. Greg Brewers andra projekt: Brewer-Clifton och Diatom kanske får högre betyg men ligger prismässigt på en högre nivå. Därmed inte sagt att Melville gör billiga viner. Dagens bas-P.N. med druvor från Melvilles vingårdar i Sta Rita Hills ligger på närmre 300 kr i beställningssortimentet.

Förutom Pinot Noir och Chardonnay har Melville satsat på Syrah och Viognier och druvorna odlas, förutom i Sta Rita Hills också i vingården Verna's strax norr om den lilla staden Los Alamos. Som vanligt när Greg Brewer är inblandad handlar det om en mängd olika kloner av druvorna. Av Pinot Noir hela fjorton stycken! Den frukt som inte Melville använder själva säljs till bland andra Ojai och Brewer-Clifton.

40% av druvorna till 2008 Pinot Noir Estate fick sitta kvar i klasar under pressning och jäsning. Skal och stjälkar togs bort först efter 30 dagar. Detta har gett ett mörkt och fylligt vin med massor av frukt. Doften domineras av hallon, jordgubbar, röda vinbär och körsbär. Här finns en grön ton som närmast påminner om lagerblad och dessutom en syntetisk ton som kan vara jordgubbsbugg eller cherry coke.

Hallon och jordgubbar är påtagliga även i den kryddiga men samtidigt ganska friska smaken. En aning alkoholhetta som inte stör är närvarande. Alkoholhalten verkar dock vara något hemlig. Enligt hemsidan är den 14,8%, på originaletiketten står det 14,5 och 15 enligt etiketten som svenske importören Divine klistrat på.

Hos oss gör i alla fall vinet stor succé och det fungerar förträffligt till den kraftiga smaken från det rökta gåsbröstet som vi först tror kommer från en tamgås men efter att jag fått ett hagel i munnen reviderar vi denna uppfattning. Om det handlar om bläs-, säd-, grå-, kanada- eller någon annan gås låter jag för stunden vara osagt. Till denna okända fågel har vi bland annat pepparrotscrème och en grönsallad.

2006 Beringer Zinfandel Clear Lake

2006 Beringer Zinfandel Clear Lake

Ännu ett tips från Michel Jamais på bra zin i beställningssortimentet och ännu en gång är det mitt i prick. Både Beringers Clear Lake och Ravenswoods Old Vine Sonoma County har varit mycket goda, om än enkla exempel på hur denna druva är när den är som bäst. Att varken Beringer eller Ravenswood kunde mäta sig med Seghesios San Lorenzo (också ett tips från Michel) är knappast förvånande. Det senare vinet som än så länge utan ansträngning är det bästa jag druckit i sommar, kostar trots allt betydligt mycket mer.

I dag hoppar vi över grillandet och dricker istället 2006 Clear Lake till en köttfärslimpa som lite improviserat, smakmässigt hamnar någonstans i de sydvästra delarna av USA och till denna krossad, rostad färskpotatis och istället för sås - Pebre, tomatsalsan från Chile.

Över till vinet:

Sb:s nya tjänst "e-beställning" är naturligtvis ett steg i rätt riktning även om det är fantastiskt att något så enkelt och självklart som beställning via hemsida skapar så många glada tillrop.
På något sätt måste dock Sb tillsammans med importörerna skapa ett system för att årgångarna på beställningssidan överensstämmer med varan som levereras. Det räcker inte med att lova två veckors returätt.

Enligt Sb:s hemsida är det 2005 som går att beställa av Clear Lake men i själva verket är det alltså 2006 som gäller och det är därför jag inte lagt in någon länk till Sb. Vinet kostar 179 kr.

I mitt fall spelar det inte någon roll, jag ville ändå ta emot beställningen men när det gäller andra viner kan det vara desto viktigare och eftersom Sb tydligen inte förstått årgångarnas betydelse när det gäller vin borde kanske konsumentverket titta närmare på detta statliga lurendrejeri!

Jag hittar ingen information på Beringers hemsida om varifrån druvorna till 2006 Zinfandel Clear Lake kommer men 2005 var det från Beringers egna vingårdar i Napa Valley, Clearlake, Knights Valley och Carneros och det är ganska sannolikt att det är samma som gäller för 2006.

Vinet doftar klassisk zin men utan saft och sylt. Här finns både mörka och röda bär som björnbär, körsbär, blåbär och plommon. En bukett gröna örter liksom svartpeppar finns också med i bilden liksom en liten aning choklad.

Också i smaken är det bären som dominerar, framför allt röda körsbär men också mörkare björnbär och blåbär. Vinet är silkeslent men har hör syra för en zin och en aning alhoholhetta i eftersmaken.

Tack för tipsen Michel!


Pebre

4 pers

1 gul lök,finhackad
3 solmogna tomater, hackade
1 jalapenochili, finhackad
1/2 dl finhackad persilja
1/2 dl finhackad koriander
1 dl olivolja
1/2 citron, saften
salt
svartpeppar

Blanda och smaka av med salt och peppar. Låt stå någon halvtimme innan servering.

2006 Seghesio Family Vineyards Zinfandel San Lorenzo

2006 Seghesio Family Vineyards Zinfandel San Lorenzo

Historien om Seghesio Family Vineyards börjar 1886 när Eduardo Seghesio utvandrade från Piedmonte och hamnade i Sonoma. Ungefär tio år senare planterade Eduardo sin första egna vingård i Sonoma och redan då var det Zinfandel han satsade på.

Det är som Zinfandelspecialister Seghesio gjort sig ett namn men man gör också vin på andra druvor t ex Sangiovese och Barbera.

Vingården San Lorenzo i sydöstra Alexander Valley planterades förmodligen 1890 vilket gör den till den äldsta i Seghesios portfölj. På den ungefär 13 ha stora vingården växer Zinfandel, 17-18% Petit Sirah och 2-3% Carignan. Vingården hamnade hos Seghesio efter att Ted Seghesio gift sig med Rachel Ann Passacqua, vars farfar köpte San Lorenzo för tio guldmynt 1896.

Det är första gången jag provar denna Zinfandel, av många ansedd som Seghesios bästa och den har en hel del att leva upp till. Att Seghesios bas-zin i min smak tillhör en av de stående höjdarvinerna på Sb är kanske inte oväntat och jag håller både Rockpile och Cortina högt på min lista över de bästa zins jag druckit.

San Lorenzo skiljer sig dock en hel del från dem. Det här vinet är mycket mer koncentrerat och smakerna extraherade. Dock inte till, eller förbi "the point of no return" som t ex Martinellis Giuseppe & Luisa som vi försökte dricka tidigare i år.

Efter några timmars luftning doftar vinet plommon, björnbär, blåbär och lite röda hallon. Här finns både mörk choklad och lakrits tillsammans med vanilj och lagerblad.

Likaså i smaken finns det gott om bär. Körsbär, blåbär, björnbär och mörka plommon dominerar men här finns flera sorters kryddor också en nästan tjäraktig ton som ligger och lurar. Vinet är ungt och här finns en del tanniner. Det som annars är mest slående är hur väl alkoholen är integrerad. Enligt flaskan 15,5%.

En strålande bra Zin som på min lista tar plats bland de allra bästa!

Till det utomordentliga vinet äter vi grillade kamben som först kokats i någon timme och sedan fått smak av söt senap och en skvätt whisky som blandats med smör, chili och rökt paprikapulver. Till detta ugnsgrillade sötpotatis och en coleslaw.


Grillade kamben

3 pers

3 rader kamben
100 g smör, rumstempererat
1 dl söt senap
1 msk paprikapulver
1 torkad chili, rostad i stekpanna och finhackad
1/2 tsk salt
1 msk whisky


Börja med att koka kambenen 1-1,5 timme i vatten som kryddats med rökt paprikapulver, vitpeppar och liquid smoke (3 l vatten, 2 msk paprikapulver, 5-10 vitpepparkorn, 1/2 dl liquid smoke). Låt svalna.

Blanda senapen med smör och kryddor. Gnid in kambenen med det smaksatta smöret. Grilla mycket kort på direkt värme och flytta sedan över köttet till indirekt värme. Lägg på lock och låt köttet bli genomvarmt.


Coleslaw

6 pers

1 l strimlad vitkål
1 grönt äpple, grovrivet
2 morötter, grovrivna
1 knipplök, grovriven
1 dl majonnäs
1/2 dl créme friaîche
1/2-1 msk äppelcidervinäger
salt
svartpeppar

Blanda "dressingen" och smaka av med salt och svartpeppar. Rör ner gränsakerna och äpplet och låt stå kallt i några timmar.

















Grillade kamben med sötpotatis, coleslaw
och en grönsallad.

2007 Domaines Schlumberger Gewurztraminer Les Princes Abbés

2007 Domaines Sclumberger Gewurztraminer Les Princes Abbés

En tillfällig Sb-nyhet från mars som vi dricker till krabba, både vanlig krabbtaska och kungskrabba med Rhode Islandsås och bröd.

Rhode Island är den minsta av USA:s stater och hem för familjen Griffin men har ingenting att göra med såsen som Tore Wretman skapade i Stockholm på 1940-talet. Jag tror att cognac ingick i originalreceptet men någon sådan hittar vi inte i dag utan använder mörk rom istället. Det funkar bra!

Allt vin Domaines Schlumberger producerar kommer från firmans sammanlagt 140 ha egna vingårdar i Alsace. Hälften av arealen är Grand Crus och en del av frukten till Les Princes Abbés kommer från unga vinrankor i dessa.

Schlumbergers Gewurztraminer Les Princes Abbés doftar blommigt med fläder, persika, mango och litchie.

Smaken är tropisk med persika och litchie och ganska kryddig. Vinet har låg syra och ganska hög restsötma. Det är närmast halvtorrt och funkar perfekt till maten men störst förtjänst till det har Rhode Islandsåsen.


Rhode Islandsås

4 pers

1 dl majonnäs
1 dl vispad grädde
1/2 - chili sauce
1 msk cognac (vår är slut och vi använder mörk rom istället med gott resultat)
vitpeppar
salt

Blanda och smaka av med salt och peppar. Låt stå kallt i någon timme.