torsdag, juli 08, 2010

2008 Melville Pinot Noir Estate


1996 bestämde sig Ron Melville för att Pinot Noir skulle bli hans nästa grej och flyttade sitt Melville Vineyards från Sonoma till Santa Barbara. I Sonoma hade man inriktat sig på att odla Cabernet Sauvignon, Merlot och Chardonnay. Den sistnämnda druvan skulle man dock fortsätta att satsa på efter flytten söderut.

En ytterligare stor förändring var att man nu tänkt sig att tillverka eget vin istället för att sälja vidare druvorna och unge vinmakaren Greg Brewer kallades in. Detta visade sig vara ett lyckokast för Melville som i dag räknas som ett av de främsta i Santa Barbara som klarar av att leverera vin av hög klass till bra priser. Greg Brewers andra projekt: Brewer-Clifton och Diatom kanske får högre betyg men ligger prismässigt på en högre nivå. Därmed inte sagt att Melville gör billiga viner. Dagens bas-P.N. med druvor från Melvilles vingårdar i Sta Rita Hills ligger på närmre 300 kr i beställningssortimentet.

Förutom Pinot Noir och Chardonnay har Melville satsat på Syrah och Viognier och druvorna odlas, förutom i Sta Rita Hills också i vingården Verna's strax norr om den lilla staden Los Alamos. Som vanligt när Greg Brewer är inblandad handlar det om en mängd olika kloner av druvorna. Av Pinot Noir hela fjorton stycken! Den frukt som inte Melville använder själva säljs till bland andra Ojai och Brewer-Clifton.

40% av druvorna till 2008 Pinot Noir Estate fick sitta kvar i klasar under pressning och jäsning. Skal och stjälkar togs bort först efter 30 dagar. Detta har gett ett mörkt och fylligt vin med massor av frukt. Doften domineras av hallon, jordgubbar, röda vinbär och körsbär. Här finns en grön ton som närmast påminner om lagerblad och dessutom en syntetisk ton som kan vara jordgubbsbugg eller cherry coke.

Hallon och jordgubbar är påtagliga även i den kryddiga men samtidigt ganska friska smaken. En aning alkoholhetta som inte stör är närvarande. Alkoholhalten verkar dock vara något hemlig. Enligt hemsidan är den 14,8%, på originaletiketten står det 14,5 och 15 enligt etiketten som svenske importören Divine klistrat på.

Hos oss gör i alla fall vinet stor succé och det fungerar förträffligt till den kraftiga smaken från det rökta gåsbröstet som vi först tror kommer från en tamgås men efter att jag fått ett hagel i munnen reviderar vi denna uppfattning. Om det handlar om bläs-, säd-, grå-, kanada- eller någon annan gås låter jag för stunden vara osagt. Till denna okända fågel har vi bland annat pepparrotscrème och en grönsallad.

3 kommentarer:

  1. Du kockar, jag och den långe tar med viner. Efter sommaren - när alla är åter?

    Niklas

    SvaraRadera
  2. Det låter som en god idé Niclas men Jen och jag har planerat att efter sommaren äntligen bjuda hem er allihop och då får ni nog stå ut med lite syltiga amerikaner… Jen är ute på jobb just nu men ska dyka upp här i Skåne efter helgen. Återkommer med datumförslag.

    Johan P

    SvaraRadera
  3. Jag gillar amerikaner, väldigt mycket faktiskt, så ingen nöd här inte :-)

    SvaraRadera