1992 Ridge Monte BelloHewitt Crane, Charles Rosen, Howard Zeidler och David Bennion var männen som tillsammans startade Ridge Vineyards men det var först när David Bennion värvade Paul Draper som vinmakare 1969 som början på företagets verkliga lycka var gjord. Paul Draper hade då tillsammans med polaren Fritz Maytag på egen hand med inköpta druvor experimenterat med vintillverkning utan att ha någon formell utbildning. Både Paul Draper och Fritz Maytag har efter dessa första staplande försök fortsatt arbeta professionellt med drycker. Den senare både genom att driva vinerier men också som ägare till Anchor Brewing Co i San Francisco. Märkligt att två polare lyckats med att både vara inblandade i mina favoritviner och mitt favoritöl.
1976 vid ”The Paris Judgement” tog Ridge ännu ett steg upp mot den absoluta vintoppen när Drapers tredje årgång (1971) av bourdeauxblenden Monte Bello som var det enda amerikanska vin i tävlingen som inte kom från Napa Valley, hamnade på femte plats. Eftersom amerikanska Stag's Leap Wine Cellars S.L.V. Cabernet Sauvignon vann hela tävlingen blev uppmärksamheten ändå begränsad. Vid omtestningen 30 år senare gick det ännu bättre och 1971 Monte Bello blev det högst rankade av alla vinerna.
Vingården Monte Bello på Santa Cruz Mountains ligger på ungefär 400-800 meters höjd, några mil söder om San Fransisco. Vingården är mestadels planterad med Cabernet Sauvignon (27 ha) där rankorna är mellan 10 och 50 år gamla men också med 5 ha Merlot, 0,8 ha Petit Verdot och 0,6 ha Cabernet Franc. Vilka och i vilken mängd dessa druvor ingår i vinet varierar från år till år. De tre förstnämnda är med varje gång medan Cabernet Franc ingår mera sällan. 1992 var fördelningen 80% Cabernet Sauvignon, 11% Merlot och 9 % Petit Verdot.
Vinet kan lagras länge än men eftersom jag, åtminstone sommartid har några grader för varmt i min källare väljer jag att inte utmana ödet utan att slita upp korken nu.
Till mat väljer vi en tjock bit entrecôte som hängmörats i en månad. Denna får färg på grilljärnet och får sedan gå färdigt i ugnen innan den skivas upp. Till köttet blir det tryffelsmör, pappardelle, lite parmesan och blancherade haricots verts. Underbart gott och en mycket bra matchning till det fantastiska vinet.
Vi väljer att lufta flaskan i någon timme men provsmakar givetvis direkt när vi öppnar den. Vinet är mycket mörkt, närmast helt ogenomskinligt med ljusa kanter. Hela köket eller snarare halva lägenheten fylls av dofter. Främst kommer svarta vinbär men här finns också andra bär, framförallt röda som t ex körsbär. Vi hittar också violer och mynta men letar förgäves efter blyertspennorna. Däremot dyker gröna skolsuddigummi upp. Också den fruktiga smaken domineras av svarta vinbär men här finns också hallon tillsammans med ännu mera körsbär. I mitten återfinner vi röken, örter och en hint av lakrits och tillslut återgår vinet till att smaka bär igen. I eftersmaken hittar vi svagt lite antydningar av blåbärspaj och vanilj.
Det finns fortfarande lite syrlighet och några mjuka tanniner kvar i det sjutton år gamla vinet och vi tycker att 1992 Ridge Monte Bello är fantastiskt gott! Jag önskar jag hade källaren full men tyvärr var detta enda flaskan från 1992. Ska jag vara riktigt gnällig kanske en något längre eftersmak varit pricken över i:et men den perfekta balansen som förvånat tidigare i vin vi smakat från Paul Draper slätar över de flesta eventuella invändningar.
Tryffelsmör
4 pers
100 g osaltat smör
salt
vitpeppar
några droppar Worcestershiresås
½ tsk saft av citron
¼ vitlöksklyfta, riven
20 g riven färsk tryffel
Rör smöret mjukt och smaksätt med salt, vitpeppar, några droppar citron, några droppar Worcestershiresås och lite vitlök. Borsta tryffeln ren mycket noggrant och riv ner den i smöret. Blanda väl. Låt stå i en tättslutande burk, gärna över natten.
Receptet till smöret kommer ursprungligen från Norbert Lang och publicerades i DN 2004. Mängderna är dock ändrade något litet.
11 kommentarer:
1992 drack jag i sin linda. Jag var på en vertikal av Monte Bello som spände över sju årgångar vill jag minnas och 1992 var yngsta vinet. Kan bara hålla med om att det här hade jag gärna haft några lådor av...
Dock är äldre Monte Bello bättre än idag, iaf är det min uppfattning. Fortfarande idag, efter alla vinprovarår, är det Monte Bello's 1978:a som är mäktigaste kalifornier jag provat (23 år gammal när den testades)!
BTW, mat/vinkobo låter klockrent! Ju större vin, ju enklare matlagning.
Föresten Johan; har du haft denna länge eller köpt nyligen? Om nyligen - ca pris??
Hej Niklas,
Varför bjuder ingen mej på vertikalprovningar av Monte Bello? Det hade varit mycket intressant att testa ännu äldre årgångar av detta vin.
Jag har hört fler innan dej säga att Monte Bello blivit litet sämre på senare år men jag har inte provat några 2000-talare själv. Jag vill dock inte tro att det är sant då jag har flera årgångar liggande i källaren. Hade tänkt besöka Ridge Lytton Springs på vår kalifornienresa om vi hinner men då är det nog inköp av något av de zin-viner vi inte hittar i Sverige som står överst på önskelistan.
Blir dock orolig över Drapers uttalande om att sträva mot biodynamisk odling. Sustainable är mer upp min gata, inte det där larviga hokus-pokus tramset.
Angående 92:an så har jag inte haft den i min ägo så väldigt länge. Jag har aktivt förträngt priset men det var inte billigt på Lavinia. Å andra sidan var inte gårdagens tryffel precis gratis den heller…
Provningen kostade en hacka men var värd varenda krona!
Ok, lavinia var leverantör...
Har ju läst om din hållning till hokus pokus-viner så jag förstår din oro ;-) Sånt tjafs slipper du på min portugal-provning :-)
Johan, den där 92an Monte Bello låter ändå oerhört god och intressant! Samt tryffelsmöret... var köper du tryffel? är det i ngn av hallarna?
Vinintresserad: 92 Monte Bello var fantastisk. Kanske det bästa röda vin jag någonsin druckit.
Tryffeln köpte jag i viltaffären i Östermalmshallen. Jag tror den heter ”Anderssons Fågel och Vilt” eller något liknande. Började att leta på NK men de tog bara in tryffel på beställning i januari (och jag hade inte tid att vänta).
Först och främst är 1992 en absolut fantastisk årgång i dessa delar av Kalifornien, dock satt i skugga (helt obegripligt) av 1990, 1991 och 1994.
En sak med Ridge, och av dem har jag god erfarenhet, är att vinerna är extremt långlivade. Inte ens 1990 har börjat nå sin mognad. Ett livsspann på minst 30-40 år är att vänta av deras MonteBello. Den 1992 som avnjöts är helt enkelt inte fullt utvecklad, och kan därför antas vara lite flack och kort. Detta ger med sig.
När det gäller 2000-talets årgångar har inget ändrats i vare vingårdarna (som påverkar vinerna idag) eller jäsning eller lagring, annat en enda detalj - Paul Draper tillsätter mer pressvin idag, men det är ett pressvin som är helt fenomenalt. Det som krävs för att 2000-talsårgångarna ska lyfta är .. tid!
Både 2001 och 2002 är briljanta, men alldeles för unga och återhålla, och 2004 är också strålande.
Tack för upplysningarna och välkommen hit!
Innan jag köpte den här flaskan läste jag mig till att det skulle vara den bästa av de tidiga 90-talsårgångarna. Efter det du skriver får jag hålla ögonen öppna och investera i en ny och låta den ligga i 15-25 år till…
Det är en ganska vanlig missuppfattning att vinerna från Bordeaux SKA lagras för att vara riktigt goda, medan vinerna från Kalifornien SKA drickas unga, eftersom de inte hållar. När det gäller cabernetviner av bra kvalitet, anser jag (efter års fokus på Kalifornien, och tusentals och åter tusentals provnade viner) att det förvånansvärt ofta förhåller sig precis tvärtom.
Som vanligt måste vi "skriva om boken" och upptäcka nya sanningar, inte följa de råd som gamla stofiler skrev för flera decennier sedan.
En av förklaringarna till de kaliforniska cabernetvinernas fina lagringspotential är att både syra och tanniner är högre än i bordeauxvinerna. Men ska man lagra amerikanska viner ska man söka sig till klassiskt orienterade stilar, där alkoholhalten ligger under 15%, de bästa bör ha en alkoholhalt kring 13.5-14.0%. Då är potentialen bäst. Anledningen till det är att högre alkoholhalter också innebär att frukten har nått nått övermognad, och därmed är risken stor att vinet kollapsar av fruktoxidation efter 10-12 år.
Ridge är ett utmärkt exempel, en firma som gör långlagringsviner oavsett druvsort (vid sidan om deras chardonnayviner, som dricks inom 5 år från lansering).
Fullt utvecklad eller inte - 1992 Monte Bello vore underbart att smaka. När bär det iväg till California?
Frankofilen,
Ja, det var det ett underbart vin. Kanske det bästa jag druckit men visst hade det varit fantastiskt att få dricka det i sin prime! Men som sagt min källare håller några grader för hög temperatur sommartid och hellre dricka något som fortfarande är på väg upp än något på väg utför.
På tal om på väg så åker vi till SF på lördag och därifrån kör vi upp till Yountville. Tyvärr är en vecka då både SF och Napa ska hinnas med givetvis en löjligt kort tid.
Forhoppningsvis följer det med några höklassiga cabbar därifrån men jag vet inte om jag pallar vänta 30 år på dem. Kanske bättre att köpa dem dyrt (dyrare) men färdiglagrade...
Skicka en kommentar