onsdag, december 30, 2009
2007 Kings Ridge Pinot Noir
En enkel och lättdrucken Pinot helt utan vassa kanter men inte helt utan charm. Hör finns både röda (hallon, körsbär) och mörkare (plommon, vinbär) bär och frukter tillsammans med en del kryddor och örter i både doft och smak. Lite för saftig i smaken dock och inte mycket komplexitet.
Tyvärr har jag tappat bort mina anteckningar så mycket mer blir det inte skrivet om detta vin från Oregon som legat 9 månader på franska ekfat där 18% var nya. Kings Ridge har flera kontrakterade odlare av Pinot Noir från Willamette och Umpqua Valleys.
Kings Ridge Pinot Noir ska finnas i Sb:s sortiment åtminstone tills hösten 2010. Vi dricker det i dag till stekt fasan.
torsdag, december 24, 2009
2007 Fernand & Laurent Pillot Chassagne-Montrachet
Till årets traditionsenliga kokta jultorsk med senapssås, potatis, kokta gröna ärtor och smulat knaprigt bacon (recept i listan till höger) dricker vi vin från Bourgogne och far och son Pillot i Chassagne-Montrachet. Släkten Pillot har sysslat med druvodling sedan 1800-talet och egendomen utökades 1992 och 2001. I dag förfogar man över sammanlagt 14,6 ha druvodling.
Största delen av Chardonnaydruvorna till detta vin kommer från de två vingårdarna la Bergerie och le Chene strax utanför byn Chassagne-Montrachet. Vinet har lagrats i upp till ett år på fransk ek varav 25% av faten var nya.
Vinet som fungerar mycket bra till torsken doftar ganska mycket våt sten och här finns gott om frukt som ananas och vit persika. Ekdoften framträder också tydligt.
I smaken finns det en hel fruktskål fylld av päron, exotiska frukter och en och annan grapefrukt. Också i munnen är fatlagringen framträdande liksom mineral. Det finns gott om syra i vinet som samtidigt är runt och mjukt. Det smakar mycket bra men jag tror inte att matkombinationen alls varit lika bra om vi hade hoppat över baconsmulorna. Jag skulle också gärna vilja prova detta vin till ost vilket jag skulle tro är rena himmelriket.
söndag, december 20, 2009
2008 Qupé Bien Nacido Cuvée
Robert N. Lindquists 2008 Qupé Bien Nacido Cuvée är en blend bestående av 50% Viognier och 50% Chardonnay, till största delen från vingården Bien Nacido där också vineriet som Qupé delar med Au Bon Climat ligger. Den nästan 250 ha stora Bien Nacido Vineyard levererar också druvor till flera andra välkända vinfirmor bland annat Ojai och Sine Qua Non för att nämna några.
Viognierdruvorna i detta vin plockades supermogna medan Chardonnaydruvorna tvärtom var precis i början av mogningsfasen. Allt för att få till bra balans, rätt syra och alkoholhalt. Gott blir det hur som helst!
Qupé själva rekomenderar vinet till asiatiska smaker och jag letar upp ett recept på en rätt utan massor av hetta från Minh Du Alnengs spännande men dåligt korrekturlästa kokbok "Äta ris - Maten och livet i Vietnam". Det fungerar riktigt bra och vinets ganska markerade syra harmonierar fint med syran i maten.
Doften i Bien Nacido Cuvée är fruktig med gula äpplen, ananas och grape men här finns också en hel del mineral. I munnen är vinet ganska oljigt och smakmässigt återkommer mineralen tillsammans med grape och något kemiskt, kanske parafin? Vinet har en frisk och fräsch syra och lång eftersmak. Det har legat 5 månader på neutrala franska ekfat. Sammanlagt gjordes 1765 lådor.
Entrecôte i Ananasfundue (Bo nhúg thom)
2 pers
3 vitlöksklyftor, finhackade
1 liten röd asiatisk chili, finhackad (kärnor och mellanväggar borttagna)
1 stjälk citrongräs, finhackad
3 msk matolja
1 ananas, skalad och skuren i bitar
1 lime, saften
1 msk fisksås
1 dl vatten
2 tunna skivor av entrecôte, strimlade
1 gul lök, strimlad
TILLBEHÖR
1 carambole, skivad (vi lyckades inte få tag på någon och gjorde helt om. Hemma hade vi mogen avocado och tog det istället.)
1/3 gurka, skuren i ca 3 cm långa stavar
1 stort knippe Holy Basil, grovhackad
1 stort knippe koriander, grovhackad
rispapper
ananassås (se nedan)
Bryn vitlök, chili och citrongräs i en kastrull. Pressa med handen saften ur ananasen ner i kastrullen. Tillsätt limesaften, fisksås och vatten. Koka upp. Tillsätt kött och lök och sjud någon minut tills köttet är klart.
Serveras inrulladt i rispapper med tillbehören.
Enligt Minh Du Alneng ska köttet tillagas i fonduegryta på bordet men vi har ingen sådan och gör det helt enkelt i kastrull på spisen vilket fungerar jättebra.
Ananssås (Mam thom)
100 g krossad ananas på burk
1/2 röd asiatisk chili, finhackad (utan kärnor och mellanväggar)
1 vitlöksklyfta
1 msk socker
3 msk fisksås
1 tsk limesaft
Kör allt i mixer. Klart!
Båda recepten är hämtade från boken "Äta ris - Maten och livet i Vietnam" av Minh Du Alneng.
Viognierdruvorna i detta vin plockades supermogna medan Chardonnaydruvorna tvärtom var precis i början av mogningsfasen. Allt för att få till bra balans, rätt syra och alkoholhalt. Gott blir det hur som helst!
Qupé själva rekomenderar vinet till asiatiska smaker och jag letar upp ett recept på en rätt utan massor av hetta från Minh Du Alnengs spännande men dåligt korrekturlästa kokbok "Äta ris - Maten och livet i Vietnam". Det fungerar riktigt bra och vinets ganska markerade syra harmonierar fint med syran i maten.
Doften i Bien Nacido Cuvée är fruktig med gula äpplen, ananas och grape men här finns också en hel del mineral. I munnen är vinet ganska oljigt och smakmässigt återkommer mineralen tillsammans med grape och något kemiskt, kanske parafin? Vinet har en frisk och fräsch syra och lång eftersmak. Det har legat 5 månader på neutrala franska ekfat. Sammanlagt gjordes 1765 lådor.
Entrecôte i Ananasfundue (Bo nhúg thom)
2 pers
3 vitlöksklyftor, finhackade
1 liten röd asiatisk chili, finhackad (kärnor och mellanväggar borttagna)
1 stjälk citrongräs, finhackad
3 msk matolja
1 ananas, skalad och skuren i bitar
1 lime, saften
1 msk fisksås
1 dl vatten
2 tunna skivor av entrecôte, strimlade
1 gul lök, strimlad
TILLBEHÖR
1 carambole, skivad (vi lyckades inte få tag på någon och gjorde helt om. Hemma hade vi mogen avocado och tog det istället.)
1/3 gurka, skuren i ca 3 cm långa stavar
1 stort knippe Holy Basil, grovhackad
1 stort knippe koriander, grovhackad
rispapper
ananassås (se nedan)
Bryn vitlök, chili och citrongräs i en kastrull. Pressa med handen saften ur ananasen ner i kastrullen. Tillsätt limesaften, fisksås och vatten. Koka upp. Tillsätt kött och lök och sjud någon minut tills köttet är klart.
Serveras inrulladt i rispapper med tillbehören.
Enligt Minh Du Alneng ska köttet tillagas i fonduegryta på bordet men vi har ingen sådan och gör det helt enkelt i kastrull på spisen vilket fungerar jättebra.
Ananssås (Mam thom)
100 g krossad ananas på burk
1/2 röd asiatisk chili, finhackad (utan kärnor och mellanväggar)
1 vitlöksklyfta
1 msk socker
3 msk fisksås
1 tsk limesaft
Kör allt i mixer. Klart!
Båda recepten är hämtade från boken "Äta ris - Maten och livet i Vietnam" av Minh Du Alneng.
lördag, december 19, 2009
2007 EOS Chardonnay Estate Bottled
EOS Estate Winery i Paso Robles ligger långt fram inom ekologiskt jordbruk och tidigare ägaren Sapphire Wines satsade för några år sedan stora pengar för att bygga en ultramodern anläggning som idag driver både vineri och tasting room helt på solenergi.
Det är första gången vi provar vin från EOS som döpts efter den grekiska gryningsgudinnan. Vi dricker denna enkla Chardonnay till lättlagade klassikern Pulled Pork som endast kräver tid och inte mycket arbete.
EOS Chardonnay doftar ganska mycket päron men bakom finns också smör, gula blommor, tropisk frukt och citrus.
Smaken är enkel och frisk och även här dominerar päronen som tillsammans med lime och kiwi ger ett friskt och trevligt vin som fungerar förträffligt till maten.
söndag, december 13, 2009
2006 Landmark Chardonnay Overlook
Medan Jen är i Arizona och skickar hem mobilbilder med små fluffiga moln på roar jag mig med att dricka Chardonnay från Kalifornien och laga kycklingfilé.
Landmark Vineyards i Kenwood, Sonoma har rötter i Illinois och det var tack vare traktormannen John Deere eller snarare förmögenheten han byggde upp på 1800-talet som familjen 1989 flyttade till Kalifornien och startade Landmark.
Jag har tidigare skrivit om Landmaks utmärkta 2006 Chardonnay Damaris Reserve men i dag är det alltså en något enklare Overlook med druvor från Sonoma, Santa Barbara och Monterey som gäller.
Vinet har en påtaglig fatdoft med vanilj och kokos men också mycket frukt i form av äpple och ananas. Det senare närmast i konserverad form. Smör och nötter går också att förnimma men jag är inte helt säker på om det är pistagen som jag panerar kycklingen i som lurar mig.
Nötterna återkommer i alla fall i smaken och får sällskap av smör, mineral, äpple och grape. Overlook blir dock aldrig jolmig eftersom syran är så pass frisk.
Det här är precis den stil jag vill ha på Chardonnay även om detta inte är det elegantaste jag smakat. Massor av frukt, en hel del fat och smörighet men tillräckligt med syra för att hålla allt på fötter.
Pistagepanerad kycklingfilé med champinjonsås
1 pers
1 kycklingfilé
1 dl pistagenötkärnor, hackade
1 ägg
2 msk mjölk
vetemjöl
salt
svartpeppar
2 msk olivolja
2 msk smör
4 champinjoner, halverade och skivade
50 g babyspenat
1 dl vitt vin
2 dl matlagningsgrädde
(1 msk idealmjöl)
Vispa ägget med mjölken. Doppa kycklingfilén först i mjöl, därefter i äggmixen och sist i de hackade nötterna. Stek i olivolja några minuter på varje sida. Salta och peppra. Ta ur filén men spara fettet i stekpannan. Lått filén gå färdigt i ugn (innertemperatur 70ºC).
Tillsätt smöret och stek svampen. Häll på vinet och grädden. Tillsätt spenaten Koka upp och låt sjuda några minuter. Smaka av med salt och peppar. Gör en toppredningmed idealmjöl om såsen är för tunn.
Servera med pennepasta och nyriven parmesan.
"We lived in Arizona and the skies always had little fluffy clouds..."
The Orb "Little Fluffy Clouds" 1990
onsdag, december 09, 2009
Great Divide Brewing Co Fresh Hop
Vännen Jacob med restaurangförflutet tittar förbi med allt som behövs för att fixa till varsin burgare med chipotlechili och massor av både tänkbara och otänkbara tillbehör som han med säker hand får att fungera tillsammans.
Till maten dricker vi Seghesios hyllade bas-Zinfandel från 2007 men innan vi kommit så långt korkar vi upp en intressant ölnyhet från Denver som fortfarande finns kvar på i flera av Sb:s butiker runt om i landet. Denna ale smakar mycket bra på egen hand men det är inte utan att jag längtar efter att använda den som måltidsdryck, gärna till någon fet husmanskost.
Great Divide Brewing Co startades 1994 av Brian Dunn. Bryggeriet har vunnit flera priser för sina öl och 2008 erhöll man en sjunde plats i Beer Advocates "All-Time Top Breweries on Planet Earth." I dag brygger Great Divide runt tjugo ölsorter varav över hälften är säsongsöl.
Fresh hop har en fräsch och fyllig doft med honung, aningen citrus, gräs, örter och humle. Smaken har beska från pommerans och friskhet från ingefära och citrus. Humle och gräs är påtagligt även här.
tisdag, december 08, 2009
2007 Domaine Maillard Père et Fils Chorey-les-Beaune Blanc
Det åtminstone i Sverige ganska välkända vinhuset Maillard från Chorey-les-Beaune, norr om staden Beaune är en pålitlig leverantör av Chardonnay av god klass utan att prislappen är galen.
På ungefär hälften av Maillards 18 Ha druvodlingar som är spridda mellan Mersault och Corton odlas Chardonnay och resten är givetvis Pinot Noir. Jag har dock ingen som helst erfarenhet av firmans röda viner.
Släkten Maillards förflutna inom druvodling sträcker sig tillbaka till till 1700-talet men det var först 1952 som Daniel Maillard skapade vinhuset Maillard och borjade göra vin kommersiellt. I dag är det sönerna Pascal och Alain som driver företaget och kvalitén på vinerna sägs ha ökat avsevärt sedan början av 1990-talet.
Deras 2007 Chorey-les-Beaune Blanc är OK men inget jag tänker köpa fler flaskor av. Jag finner det helt enkellt inte tillräckligt intressant och alltför endimensionellt. I doften hittar vi burkchampinjoner, aningen aprikos och äpplen - både gröna och gula.
Smaken innehåller cirtus och svamp och det är här jag blir besviken. Var detta allt?
Vi dricker vinet till laxburgare vi gör av kokt filéad lax som jag mosar med gaffel och blandar med ägg, ströbröd och kryddor. Burgarna placeras efter stekning på surdegsbröd och serveras med sallad, cornichons, syltlök, tomat och en gräddfilssås med dill och stenbitsrom. Lite nyfriterade pommes saknas såklart inte. Kanske inte typisk vintermat med oj så gott!
lördag, december 05, 2009
2006 Dutton-Goldfield Pinot Noir Dutton Ranch
PC-krasch och återupplivning av en gammal Mac gör att Blogger just nu beter sig konstigt och jag vet inte om eller hur detta ska gå men jag skriver vidare och så får vi se vad som händer.
Senast vi drack vin från Dutton-Goldfield i Russian River Valley var det Syrah från Cherry Ridge Vineyard som vi tyckte mycket om och bestämde då att vi helt enkellt måste prova den Pinot Noir som för närvarande också finns på Sb. Lika exalterade som vi blev då eller av den Chardonnay som vi tidigare också provat är vi dock inte av dagens Pinot Noir. Det är definitivt inget dåligt vin men både Jen och jag föredrar de stora, kryddiga viner på druvan som Kalifornien ibland gör så bra! Dutton-Goldfields variant är betydligt mycket slankare och saknar det där lilla extra som vi lärt oss älska i Pinot Noir från Kalifornien.
Doften är ganska klassisk med hallon, jordgubbar och körsbär, gräs och fat.
I smaken finns det vid mindre av jordgubbarna och mer av syrliga röda vinbär och mörka bär. Lite krydda i form av enbär hittar vi också liksom fat. Vinet är aningen tunt och smaken något kort. Trots att alkoholhalten inte är högre än 13,5% märks den ganska väl och även om jag tycker att detta kan vara OK i vissa viner fungerar det inte här.
Dagens mat är dock helt rätt till Pinot Noir och det är premiär för gräsand på vårt middagsbord. Jag måste erkänna att det är första gången jag provar denna fågel och för att möta den förmodade syran och smaken i vinet rör jag ihop en hallonsås med vin och kryddpeppar. Det fungerar strålande och ska definitivt läggas på minnet till en annan gång.
Nettare-Anders gillar vinet mer än vi gör.
Stekt and
2 pers
1 gräsand
2 msk smör
salt
peppar
Sätt ungen på 150°C. Gnid in anden med salt och peppar. Stek den runtom i smör i en stekpanna. Spara fettet i pannan till såsen. Stek färdigt anden i ugn (innertemperatur 58-60°C).
Rödvinssås med hallon
2 pers
3 chalottenlökar, hackade
2 msk olivolja
2 dl vatten
2 msk kycklingfond
1,5 dl rött vin
1,5 dl hallon
2 tsk socker
0,5 tsk kryddpeppar
salt
vitpeppar
Stek chalottenlöken genomskinlig i fettet som blivit kvar i stekpannan efter anden. Tillsätt vatten, fond, vin, hallon, socker och kryddpeppar. Koka tills det blir lagon tjockt och smaka av med salt och peppar.
onsdag, december 02, 2009
2004 Hyttyús Tokaji Aszú 4 puttonyos
2004 Hyttyús Tokaji Aszú 4 puttonyosEn mycket trevlig Tokaji som Jen tagit med sig hem från en resa till vackra Budapest. Vi provar vinet dag ett till en enkel ananaspaj med crème fraîche som vi smaksatt med lite vaniljsocker och dag två till ankleverpaté med rostad brioche, calvadosgelé och rostade mandelspån. Vinet fungerar mycket bra till båda dessa rätter och det är för mig omöjligt att säga att det ena var bättre än det andra.
Jag har ingen stor erfarenhet av Tokaji men förmodar att honung, saffran, hjortron och torkad aprikos i doften samt russin (både mörka kaliforniska och gula sultan), vingummi och gula plommon som vi hittade i Hyttyús är ganska klasssiskt.
söndag, november 29, 2009
Unibroue 16
Unibroue 16En ypperligt god öl som vi drack tidigare i veckan och som jag inte kan hålla borta från bloggen fast det egentligen ska handla om "Mat och vin." Kanadensiska Unibroue 16 som har legat till sig i ett par år i källaren har en gräddig doft, härligt tjockt skum och frisk, knäckig smak med aningen sötma. Enda felet är att jag inte har fler flaskor.
Unibroue 16 gjordes för att fira bryggeriets sextonde födelsedag. Varje år gör man ett specialöl till jubileet och just nummer 16 har blivit mycket uppmärksammad och uppskattad. Ölet hade fungerat utmärkt att dricka på egen hand men vi väljer att ha det till rimmat stekt fläsk med löksås, en kombination som visar sig vara mitt i prick. Sötman i ölen harmonierar fint med den från löken.
Rimmat stekt fläsk med löksås
4 pers
5-600 g rimmat sidfläsk
4 gula lökar, fler om de är små
3 msk smör
7 dl gräddmjölk
3 msk mjöl
salt
vitpeppar
Skala och strimla löken. Stek i smör till den blir mjuk utan att ta färg. Pudra över vetemjöl och rör runt så att det blir en tjock massa. Smäd med gräddmjölken, lite i taget och låt koka på svag värme några minuter. Smaka av med salt och peppar. Håll varmt
Stek fläsket knaprigt genom att lägga det i meduimvarm, torr stekpanna. Inte för mycket åt gången. Flytta skivorna någon gång så att de inte fastnar. Lått rinna av påhushållspapper.
Slå några msk stekflott i såsen så blir den ännu godare.
Servera med kokt potatis.
Unibroue 16 gjordes för att fira bryggeriets sextonde födelsedag. Varje år gör man ett specialöl till jubileet och just nummer 16 har blivit mycket uppmärksammad och uppskattad. Ölet hade fungerat utmärkt att dricka på egen hand men vi väljer att ha det till rimmat stekt fläsk med löksås, en kombination som visar sig vara mitt i prick. Sötman i ölen harmonierar fint med den från löken.
Rimmat stekt fläsk med löksås
4 pers
5-600 g rimmat sidfläsk
4 gula lökar, fler om de är små
3 msk smör
7 dl gräddmjölk
3 msk mjöl
salt
vitpeppar
Skala och strimla löken. Stek i smör till den blir mjuk utan att ta färg. Pudra över vetemjöl och rör runt så att det blir en tjock massa. Smäd med gräddmjölken, lite i taget och låt koka på svag värme några minuter. Smaka av med salt och peppar. Håll varmt
Stek fläsket knaprigt genom att lägga det i meduimvarm, torr stekpanna. Inte för mycket åt gången. Flytta skivorna någon gång så att de inte fastnar. Lått rinna av påhushållspapper.
Slå några msk stekflott i såsen så blir den ännu godare.
Servera med kokt potatis.
lördag, november 21, 2009
2007 Wooing Tree Pinot Noir Beetlejuice
Bakom Wooing Tree står två familjer från Nya Zeeland som efter några år i Europa flyttade tillbaka till Cromwell på Nya Zeelands sydö för att starta vinfirma. Första årgången med vin från egna rankor kom så sent som 2005. Wooing Tree har bara en vingård och har specialiserat sig på Pinot Noir men man gör även en Chardonnay.
Namnet "Beetlejuice" kommer av att en utrotningshotad skalbagge som lever endemiskt på Nya Zeeland.
Vi dricker denna Pinot Noir till kalvlever Anglais med palsternackspuré och vid sidan har vi en sallad med bland annat granatäpple för att möta syran i vinet. Det fungerar aldeles utmärkt och snart är även Jen leverälskare som jag.
2007 Wooing Tree Pinot Noir Beetlejuice är OK men ganska grovt tillyxat. Det saknar till stor del elegans och finess. I doften hittar vi svarta vinbär och dito gelé. Det är ganska kryddigt och har också klassiska Pinot Noir-inslag av hallon och jordgubbar. Lite animaliska, köttiga toner dyker också upp.
I den ganska syrliga och kryddiga röda vinbärs-smaken finns det också konserverade sour cherries, fruktpastiller och en ganska kort eftersmak med gräs.
Vi luftade vinet ett par timmar vilket det tjänade på och det blev bara bättre med lite tid och snurrande i glaset.
Kalvlever Anglais
4 pers
500 g kalvlever, skuren i ganska tunna skivor
1 pkt bacon, strimlad
vetemjöl
2 msk kapris
1 msk smör
salt
peppar
Salta och peppra leverskivorna och vänd dem i vetemjöl. Ställ åt sidan och låt torka lite. Stek baconet. Lägg det på hushållspapper. Stek leverskivorna i lite smör några minuter per sida. Ta dem ur pannan och varmhåll. Lägg kaprisen i stekpannan där du stekt levern och fräs någon minut.
Servera levern med bacon och kapris och t ex palsternackspuré.
Palsternackspuré
4 pers
400 g mjölig potatis
200 g palsternacka
1 dl gräddmjölk
50 g smör
salt
vitpeppar
Skala potatis och palsternacka och skär i bitar. Koka tills de blir mjuka. Stöt med t ex ballongvisp. Tillsätt smör och gräddmjölk och mixa till en slät puré. Smaka av med salt och peppar.
fredag, november 20, 2009
2004 Sonoma-Cutrer Chardonnay Les Pierres
Sonoma-Cutrer startades 1973 men först på 1980-talet började företaget tillverka eget vin. Produktionen domineras av Chardonnay och man fick tidigt rykte om sig att göra strålande vin på denna druva. Vingårdarna i Sonoma där det också odlas en del Pinot Noir kännetecknas av lång odlingssäsong på grund av det relativt svala klimatet.
Druvorna till detta vin kommer från den steniga vingården Les Pierres i södra Sonoma, nära Carneros och mineralinslagen i vinet är påtagliga. Den fruktiga doften med citronzest, päron innehåller också spår av nötter, vanilj och smör.
Också i smaken finns det gott om mineral men frukten är mera återhållen. Vi hittar dock både äpple, grape och päron, det senare i en något artificiell form. Fatlagringen är påtaglig men det är inte det ekmonster vi befarat. Syran är däremot väldigt låg.
Vinet fungerar utmärkt till våra kycklingfilémackor som får sällskap av bacon, karameliserad lök, smält cheddar och HP Sauce men på egen hand är 2004 Sonoma-Cutrer Chardonnay Les Pierres inte värt pengarna.
söndag, november 15, 2009
1979 Moulin Touchais Coteaux du Layon
Förra året drack vi 1989 Moulin Touchais Coteaux du Layon till den skånska äppelkakan som är viktigare för mig än vad svartsoppan är. Denna gång tar vi ett tioårskliv tillbaka och provar 79:an som smakar bra men som inte alls fungerar till den klassiska desserten. Alldeles för mycket sötma har under åren försvunnit från vinet och är nu nere på en sådan nivå att det blir näst intill en frontalkollision med den ganska söta äppelkakan.
Förmodligen blir det mycket bättre med en syrligare dessert men jag skulle nog hellre testa så här pass åldriga Moulin Touchais till foie gras.
2007 Ten Minutes by Tractor Pinot Noir 10X
Till årets gåsmiddag väljer vi att inte laga traditionell hel gås med brunsås och alla klassiska tillbehör utan moderniserar rätten något litet.
Men vi inleder med bubbel från Moët. En present som Jen fick under förra året och först nu är vi tillräckligt många för att skjuta korken ur magnumflaskan. Till detta gör jag lite tilltugg i form av hemmafriterade potatischips som vi garnerar med stenbitsrom och crème fraiche, och räkor med en örtigt grön majonnäs.
Svartsoppan skippar vi i år igen (jag saknar den!) och satsar istället på en trattkantarellsoppa (recept från Sb:s hemsida). Till denna dricker vi utmärkta 2007 Quinta de Chocapalha Reserva White Wine.
Den helstekta gåsen hoppar vi som sagt över i år och istället blir det gåsbröst med granatäpplesås, stekta brysselkålsblad med bacon, morötter kokta i smör och potatis som steks i gåsflott. Underbart gott!
Till detta blev det Pinot Noir från Mornington, inte långt från Melbourne i Australien. Det fantastiska firmanamnet kommer från att det tog tio minuter att med traktor ta sig mellan de tre vingårdarna som ägarna skulle använda i sitt gemensamma projekt. Frukten till Pinot Noir 10X är en blandning av druvor från de tre vingårdarna.
Vi tycker mycket om det här vinet som är publikfriande, enkelt och ack så gott! I doften hittar vi hallon, björnbär, jordgubbsbugg, örter och lite svamp.
Smaken är aningen syltig men i kombination med fin syra tilltalar det oss. Mörka körsbär och hallon dominerar och fatlagringen ger sig till känna. Detta fruktiga vin vill vi ha mer av!
Punkaren gillar det också.
Brysselkålsblad med bacon
8 pers
1 kg brysselkål
140 g bacon
2 msk smör
salt
peppar
Stek bacon krispigt och lägg på hushållspapper. Spara fettet. Dela brysselkålshuvudena på mitten och lossa så mycket blad som möjligt från stammen. Hacka det innesta biten. Stek brysselkålen i baconfettet och smör på medelvärme tills de blir lagom mjuka. Strö över det smulade baconet och servera.
Används som tillbehör till kött eller fågel eller på egen hand med pasta.
2008 Willi Schaefer Riesling QbA
2008 Willi Schaefer Riesling QbA
Tysk vinlagstiftning är inte mitt specialområde men QbA står för Qualitätswein bestimmter Anbaugebeite och betyder att druvorna till detta vin kommer från någon av de 13 kvalitetsvindistrikteni landet. Det låter kanske tjusigt värre men är i själva verket den "grund-läggande kvalitetsvinklassen i tysk vinlagstiftning."
Willi Shaefer är en av de riktigt stora vinmakarna i Moseldalen och även detta, hans enklaste vin är en fröjd att dricka. Vi jämför det naturligtvis med förra postens Zilliken Saarburger Rausch Kabinett som dock är ett nummer större. Som vardagsvin till asiatiska rätter med viss hetta är Willi Shaefer Riesling QbA för 129 kronor dock ganska svårt att slå. Zillikens kabinett ligger som en jämförelse några tior högre i pris.
Vinets blygsamma doft imponerar inte alls. Här finns visserligen mineral, clementinskal och lite honung men inte så mycket mer. Istället är det i munnen som det händer saker. Först är det en liten aning sprits som kittlar tungan och sedan blommar det med massor av frukt från både när och fjärran. Längst fram i ledet finns päron, äpple, aprikos och apelsin. Länge bak hittar vi mineral och honung.
Vi dricker detta vin till kycklingben som vi marinerar och ugnssteker med den ganska heta såsen med koreansk chilipasta som vi gjorde till bergtungan i förra inlägget.
Mycket friskt och fruktigt vin med bra sötma för den heta men inte brännande röda såsen.
Willi Shaefer är en av de riktigt stora vinmakarna i Moseldalen och även detta, hans enklaste vin är en fröjd att dricka. Vi jämför det naturligtvis med förra postens Zilliken Saarburger Rausch Kabinett som dock är ett nummer större. Som vardagsvin till asiatiska rätter med viss hetta är Willi Shaefer Riesling QbA för 129 kronor dock ganska svårt att slå. Zillikens kabinett ligger som en jämförelse några tior högre i pris.
Vinets blygsamma doft imponerar inte alls. Här finns visserligen mineral, clementinskal och lite honung men inte så mycket mer. Istället är det i munnen som det händer saker. Först är det en liten aning sprits som kittlar tungan och sedan blommar det med massor av frukt från både när och fjärran. Längst fram i ledet finns päron, äpple, aprikos och apelsin. Länge bak hittar vi mineral och honung.
Vi dricker detta vin till kycklingben som vi marinerar och ugnssteker med den ganska heta såsen med koreansk chilipasta som vi gjorde till bergtungan i förra inlägget.
Mycket friskt och fruktigt vin med bra sötma för den heta men inte brännande röda såsen.
lördag, november 07, 2009
2008 Forstmeister Geltz - Zilliken Saarburger Rausch Riesling Kabinett
I de ursprungliga planerna tänkte vi försöka boka bord på The Fat Duck men insåg att det skulle ta alltför många timmar av de få dagarna. Dessutom är det inte direkt ont om bra matställen i London och vi beslutade att spara Heston Blumenthals berömda restaurang till en senare, separat resa istället. Hoppas bara att det inte ska dröja alltför länge tills dess.
Istället satsade vi på lite mindre kända men knappast okända restauranger istället. Bland annat besökte vi Les Trois Garcons. En alldeles underbar liten fransk restaurang med viss svensk anknytning i och med att en av pojkarna heter Stefan Karlson. Här åt vi foie gras med rostad brioche och ett glas sött från Pacherenc till förrätt.
Till huvudrätt blev det hjortfilé för mig och oxe från Scottland till Jen. Till detta drack vi en flaska Cuvee des Sommeliers Chateauneuf des Papes från den för mig okände producenten Jaques Mestre. Vilket år vinet kom ifrån minns jag tyvärr inte. Ett mjukt och kryddigt vin på mestadels Grenache som vi båda tyckte mycket om och som var tämligen perfekt till maten. Detta vin blev bara bättre efterhand som det blev luftat i våra glas och £56 kändes faktiskt billigt!
En helt annan typ av restaurang som gjorde stort intryck var Yatcha på Broadwick Street i Soho. Restaurangens meny består av modern asiatisk fusion och speciellt förrätterna var enastående. Vi fick in friterad calamares på en bädd av söta vettesmulor och lättfriterad softshell-krabba
på stekta mandelflarn med vitlök, thaiabilika och chili. Ganska hett och ett fyrverkeri av smaker. Genomgående drack vi Pinot Grigio från favoritproducenten Isabel på Nya Zeeland.
Inspirerade av restaurang Yatcha men även av Tina Nordströms inhopp i programmet Meny i radions P1 rör jag ihop en sås på koreansk chilipasta, koriander, thaibasilika och en del annat smått och gott som vi har till bergtunga som vi steker i ugn. Det blir riktigt lyckat och med schysst hetta till det halvtorra vinet från Moseldalen.
2008 Forstmeister Gelz - Ziliken Saarburger Rausch Riesling Kabinett har en frisk doft med söta toner av gula blommor och gula frukter. Här finns melon, päron, persika och klementin men också mineral och en liten piggelin har letat sig in i bilden.
Även i smaken är vinet blommigt. Det har härlig citrussyra, både apelsin och söta clementiner. Päronen återkommer men har fått sällskap av tydlig äppelsmak. Oj, så gott!
Asiatisk röd mandelsås med thaibasilika och koriander
4 pers
400 g kokosmjölk
3-4 msk koreansk chilipasta
1 gul lök
2 msk fisksås
1/2 citron, saft
2 tsk honung
1,5 dl mandel, skållad och skalad
1 rejäl näve thaibasilika (sweet), grovhackad
1 rejäl näve koriander, grovhackad
Grovhacka mandeln. Lägg mandel, lök, chilipasta, honung och fisksås i kastrull och mixa med stavmixer tills mandeln är helt pulveriserad. Tillsätt kokosmjölken och koka ihop i 5-10 minuter. Smaka av med mer citronsaft. Rör ner thaibasilika och koriander vid servering.
Passar till fisk, kyckling och kött.
2007 Calera Pinot Noir Central Coast
Josh Jensen var i slutet av sextiotalet den tyngsta deltagaren någonsin i den berömda roddtävlingen på Themsen mellan universiteten i Cambridge och Oxford. Josh tävlade för Oxford där han studerade antropolologi när han inte var med att vinna båttävlingar.
Efter examen hamnade Josh i Frankrike i några år och 1971, nyss hemkommen till Kalifornien där han växt upp nära San Francisco, började han leta efter ett bra ställe att odla Pinot Noir och Chardonnay på.
Det tog honom två år att hitta lämplig mark som han kunde köpa. Jordlotten, ungefär 15 mil söder om San Francisco och 4 mil från kusten låg på i snitt 700 meter över havet. Klimatet var torrt och ganska kallt för att vara så pass långt söderut i delstaten och i området hade det hundra år tidigare brutits sandsten. Förutsättningar som på många sätt påminner om de i Bourgogne, något som passade Josh Jensen perfekt.
1975 kom Caleras första vin - Zinfandel på inköpta druvor. I dag är det pinot Noir och Chardonnay som gäller men man gör också två viner på Viognier, varav det ena är ett sött dessertvin.
Caleras bas-pinot är gjort av druvor från nio namngivna vingårdar i Monterey, Santa Barbara och San Benito Counties. Det doftar ganska fantastiskt! Här finns givetis gott om röda bär, främst hallon men även mörka körsbär, mjölkchoklad, halm och solvarm hud. Ganska magnifikt faktiskt!
Smaken är lätt och något kryddig. Hallonen återkommer men här finns även röda vinbär och hög syra.
Medan doften imponerar stort känns tyvärr smaken något endimensionell men av de 14,8 procenten alkohol (14,5 enligt Sb) märks inte ett spår. Silkiga tanniner tittar fram när temperaturen i glaset stiger något men är nästan helt omöjliga att upptäcka vid "Pinot Noir-temperatur."
Calera 2007 Pinot Noir är helt klart ett bättre vin än förra årgången och utmärkt att dricka redan nu. För att nå ända fram krävs det dock fortfarande lite till. Jag har ännu inte provat Caleras dyrare, vingårdsbetecknade viner men det måste bli ändring på det snart.
Vi dricker denna kaliforniska Pinot Noir till pappardelle med sås på kycklinglever som bland annat smaksatts med rosépeppar och rostade mandelspån. En mycket bra kombination.
Kycklinglevergryta med rosépeppar och mandel
4 pers
450 g kycklinglever, skuren i bitar
125g bacon strimlad
1 gul lök, strimlad
1 röd paprika, strimlad
salt
svartpeppar
1 dl rött vin
2 dl matlagningsgrädde
1 msk rosépeppar
2 msk smör
olja
1 msk chiliolja
75 g mandelspån, rostade
Stek svamp i smör i en gryta. Lägg i lök och paprika och låt detta steka med. Stek bacon och lever i olja i stekpanna och tillsätt detta i grytan. Salta och peppra. Häll på vin och koka utan lock i någon minut innan grädde tillsätts. Rör om och koka på svag värme. Tillsätt chiliolja. Strö över rosépeppar och rostade mandelspån. Smaka av med salt och peppar.
Servera till pasta, t ex pappardelle eller tagliatelle och parmesan.
Efter examen hamnade Josh i Frankrike i några år och 1971, nyss hemkommen till Kalifornien där han växt upp nära San Francisco, började han leta efter ett bra ställe att odla Pinot Noir och Chardonnay på.
Det tog honom två år att hitta lämplig mark som han kunde köpa. Jordlotten, ungefär 15 mil söder om San Francisco och 4 mil från kusten låg på i snitt 700 meter över havet. Klimatet var torrt och ganska kallt för att vara så pass långt söderut i delstaten och i området hade det hundra år tidigare brutits sandsten. Förutsättningar som på många sätt påminner om de i Bourgogne, något som passade Josh Jensen perfekt.
1975 kom Caleras första vin - Zinfandel på inköpta druvor. I dag är det pinot Noir och Chardonnay som gäller men man gör också två viner på Viognier, varav det ena är ett sött dessertvin.
Caleras bas-pinot är gjort av druvor från nio namngivna vingårdar i Monterey, Santa Barbara och San Benito Counties. Det doftar ganska fantastiskt! Här finns givetis gott om röda bär, främst hallon men även mörka körsbär, mjölkchoklad, halm och solvarm hud. Ganska magnifikt faktiskt!
Smaken är lätt och något kryddig. Hallonen återkommer men här finns även röda vinbär och hög syra.
Medan doften imponerar stort känns tyvärr smaken något endimensionell men av de 14,8 procenten alkohol (14,5 enligt Sb) märks inte ett spår. Silkiga tanniner tittar fram när temperaturen i glaset stiger något men är nästan helt omöjliga att upptäcka vid "Pinot Noir-temperatur."
Calera 2007 Pinot Noir är helt klart ett bättre vin än förra årgången och utmärkt att dricka redan nu. För att nå ända fram krävs det dock fortfarande lite till. Jag har ännu inte provat Caleras dyrare, vingårdsbetecknade viner men det måste bli ändring på det snart.
Vi dricker denna kaliforniska Pinot Noir till pappardelle med sås på kycklinglever som bland annat smaksatts med rosépeppar och rostade mandelspån. En mycket bra kombination.
Kycklinglevergryta med rosépeppar och mandel
4 pers
450 g kycklinglever, skuren i bitar
125g bacon strimlad
1 gul lök, strimlad
1 röd paprika, strimlad
salt
svartpeppar
1 dl rött vin
2 dl matlagningsgrädde
1 msk rosépeppar
2 msk smör
olja
1 msk chiliolja
75 g mandelspån, rostade
Stek svamp i smör i en gryta. Lägg i lök och paprika och låt detta steka med. Stek bacon och lever i olja i stekpanna och tillsätt detta i grytan. Salta och peppra. Häll på vin och koka utan lock i någon minut innan grädde tillsätts. Rör om och koka på svag värme. Tillsätt chiliolja. Strö över rosépeppar och rostade mandelspån. Smaka av med salt och peppar.
Servera till pasta, t ex pappardelle eller tagliatelle och parmesan.
torsdag, oktober 29, 2009
2008 McManis Family Vineyards Petit Sirah
2008 McManis Family Vineyards Petite SirahMcManis Family Vineyard har över 800 Ha druvodling runt Riton i Kalifornien. En liten stad lite mer än tio mil inåt landet från San Francisco. Familjen började med druvor 1938 och började sälja vin under eget namn 1990. I dag gör man billiga viner på massor av olika druvor. Förutom Petite Sirah även Cabernet Sauvignon, Chardonnay, Merlot, Pinot Noir, Pinot Grigio, Viognier, Zinfandel och Syrah.
I somras drack vi McManis Viognier (2007?) på Borgholms Hotel till en galet god torskrätt och det var ett mycket bättre vin än vad prislappen på Sb anger. Samma betyg fick också deras Petite Sirah av årgång 2006 som vi drack förra sommaren till grillad fläskkarré och en rödvinssås med jordnötssmör.
McManis Petit Sirah har nu letat sig in bland de viner som ska finnas på Sb:s hyllor under åtminstone ett år och priset ligger ungefär en femtiolapp under vad det kostade i beställningssortimentet.
Doften är inbjudande med mogna mörka bär och frukter som björnbär, svarta vinbär och plommon men här finns också örter, kryddor och vanilj.
Smaken innehåller en del syrlighet men framför allt är det de mörka bären som kännetecknar McManis Petite Sirah. Att vinet har legat 4 månader på både nya och begagnade franska och amerikanska fat märks med vaniljtoner och mjölkchoklad. En del tanniner vill också vara med och leka.
2008:an är i dag inte ett lika bra vin som 2006:an var förra sommaren och det kommer säkert att tjäna på lite lagring. Det tänker i alla fall jag prova.
I somras drack vi McManis Viognier (2007?) på Borgholms Hotel till en galet god torskrätt och det var ett mycket bättre vin än vad prislappen på Sb anger. Samma betyg fick också deras Petite Sirah av årgång 2006 som vi drack förra sommaren till grillad fläskkarré och en rödvinssås med jordnötssmör.
McManis Petit Sirah har nu letat sig in bland de viner som ska finnas på Sb:s hyllor under åtminstone ett år och priset ligger ungefär en femtiolapp under vad det kostade i beställningssortimentet.
Doften är inbjudande med mogna mörka bär och frukter som björnbär, svarta vinbär och plommon men här finns också örter, kryddor och vanilj.
Smaken innehåller en del syrlighet men framför allt är det de mörka bären som kännetecknar McManis Petite Sirah. Att vinet har legat 4 månader på både nya och begagnade franska och amerikanska fat märks med vaniljtoner och mjölkchoklad. En del tanniner vill också vara med och leka.
2008:an är i dag inte ett lika bra vin som 2006:an var förra sommaren och det kommer säkert att tjäna på lite lagring. Det tänker i alla fall jag prova.
4-6 pers
450-500 g viltskav
1 lök, finhackad
200 g kantareller
3 msk smör
400 g krossade tomater
1,5 dl rött vin
2 msk viltfond
4 enbär, krossade
1 tsk timjan
1 msk Maizena
salt
peppar
250 g ricotta
50 g parmesan, riven
1 ägg
0,5 dl persilja, finhackad
1 krm muskotnöt, riven
400 g mozzarella, skivad
12 lasagneplattor
Lägg svamp i kall stekpanna. Sätt på värmen och koka bort vätskan. Tillsätt 1 msk smör. Stek tills det börjar knäppa i svampen. Hetta upp 1 msk smör i en gryta. Tillsätt det halvtinade viltskavet och stek tills det tar färg. Sänk värmen och stek löken tills den blir genomskinlig. Lägg svampen i grytan. Tillsätt enbär och timjan och därefter vin, tomat och fond.Koka samman i några minuter och tillsätt Maizena utrört i lite vatten.
Blanda ricotta med ägg, persilja, muskotnöt och hälften av parmesanen.
Lägg ihop lasagnen. Börja med viltskavssås i botten på en ugnsfast form. Fortsätt med lasagneplattor och sedan ostblandningen följt av mozzarella. Börja därefter om med vilskavssåsen. Gör 3-4 lager. Avsluta med ostkrämen +mozzarella och strö lite riven parmesan överst.
Gratinera i ugn 225°C i 20 min eller tills lasagnen fått fin färg.
söndag, oktober 25, 2009
2002 Mayacamas Vineyards Merlot
Mayacamas Mountains bildar en naturlig gräns mellan Napa och Sonoma. Här på 600 meters höjd över havet, nära toppen av Mount Veeder ligger Mayacamas Vineyards.
Det otillgängliga vineriet byggdes 1889 av en tysk immigrant som inte lyckades överleva ekonomiskt och lämnade berget i början av 1900-talet. Både vingård och byggnader förföll under flera år innan det i början av förbudstiden inofficiellt började göras vin på Mount Veeder igen.
Från slutet av 1920-talet fram till 1968 då Robert Travers och hustrun Elinor tog över, växlade ägandet några gånger och vingården fick sitt nuvarande namn.
Det var med vin på Cabernet Sauvignon som planterats i början av 1960-talet Mayacamas Vineyards 1976 blev uttagna att medverka i "the Judgement of Paris." Paret Travers släppte motvilligt ifrån sig några 71:or som inte börjat säljas än och som hamnade utanför topp tio.
Bättre gick det 1986 vid Wine Spectators provning då samma viner tävlade mot varandra igen och 1971 Mayacamas Vineyards Cabernet Sauvignon kom på en sammanlagd andra plats. Även vid 30-årsjubiléet av "the Judgement of Paris" hamnade 1971 Mayacamas Vineyards Cabernet Sauvignon högt. Denna gång blev man delad trea.
Men det är alltså inte Cabernet Sauvignon vi provar i dag även om det finns en liten del (6%) av denna druva inblandat i 2002 Mayacamas Vineyards Merlot.
Sent 1980-tal utökades vingårdsarealen till nuvarande ungefär 22 Ha. Förutom att plantera ytterligare Cabernet Sauvignon och Chardonnay blev det också små lotter med Sauvignon Blanc, Cabernet Franc, Pinot Noir och Merlot.
Mayacamas Vineyard tillverkar varje år ungefär 5000 lådor vin varav Cabernet Sauvignon och Chardonnay står för vardera cirka 2000. Vad jag förstått handlar det endast om ett par hundra lådor Merlot varje år.
Vi dricker vinet till Lasagne och det fungerar alldeles förträffligt. Det doftar ganska mycket körsbär, både mörka och röda och fattonerna är ganska tydliga. Här finns också örter, aningen jord, cherry gum, viol, lakrits och körsbärspraliner.
Vinet har relativt hög syra och smakar inte alls så amerikanskt som vinerna längre ner i dalarna på båda sidor om berget. Även i smaken är det frukt som dominerar men svarta vinbär har seglat upp nästan jämte körsbären och tävlar om uppmärksamheten. De örtiga tonerna står lite mer i bakgrunden medan nymald svartpeppar också vill vara med och leka.
Ett gott och läskande vin på 96% Merlot. Druvan som gör Jen extra lycklig och som är hennes favorit.
lördag, oktober 17, 2009
2007 Robert Mondavi Winery Zinfandel Woodbridge
2007 Robert Mondavi Winery Zinfandel WoodbridgeEn enkel och billig Zinfandel som överraskar positivt. Här finns givetvis syltiga toner i både doft och smak men inte alls så överdrivet som i många andra enkla viner gjorda på druvan och inte heller med den alkoholhetta som t ex populära 7 Deadly Zins besväras av.
I doften finns förutom nämnda sylt givetvis massor av frukt. Framför allt röda plommon men också lite vanilj och lakrits och rejält med svartpeppar.
Smaken är saftig med röda bär och kryddor.
Habilt budgetvin från Mondavi och en utmärkt följeslagare till våra kycklingben och bbq-sauce med rejäl chilihetta.
Tommy blev inte lika övertygad.
I doften finns förutom nämnda sylt givetvis massor av frukt. Framför allt röda plommon men också lite vanilj och lakrits och rejält med svartpeppar.
Smaken är saftig med röda bär och kryddor.
Habilt budgetvin från Mondavi och en utmärkt följeslagare till våra kycklingben och bbq-sauce med rejäl chilihetta.
Tommy blev inte lika övertygad.
4 pers
12-16 kycklingben
olivolja
salt
peppar
75 g smör
1 tsk het sås t ex Tennesse Sunshine Sauce eller Tabasco
Sätt ugnen på 250°C grill. Lägg kycklingbenen på ett ugnsgaller. Pensla med olivolja. Salta och peppra. Sätt in benen i ugnen med en foliklädd plåt under. Grilla i cirka 40 minuter. Innertemperaturen ska upp i 80°C. Smält smöret och rör i den heta kryddsåsen. Häll såsen över kycklningbenen innan servering.
Servera med bbq-sås, till exempel Bbq-sås eller Enkel bbq-sås.
söndag, oktober 11, 2009
2007 Glaetzer Shiraz Grenache Wallace
På Sb:s och Prime Wines hemsidor är det fortfarande årgång 2005 som gäller för Wallace från Glaetzer, Barossa Valley men i realiteten är det nu 2007 som säljs via beställningssortimentet.
Vinet är såklart ännu ungt men funkar fint att dricka redan nu och det är riktigt bra!
Glaetzer gillas inte av alla men hans täta, solmogna viner med ganska hög alkoholhalt är definitivt min tekopp och Jen håller med.
2007 Wallace som är döpt efter fru Glaezers flicknamn och gjort på 75% Shiraz och 25% Grenache har en mycket bärig doft där svarta vinbär dominerar men vi hittar också söta jordgubbar och solmogna smultron. I bakgrundden lurar mintiga toner tillsammans med doft av salt och svagt finns också spad från inlagda gröna oliver.
De senare är ännu mer markerade i smaken men givetvis kommer bären främst, framför allt svarta vinbär och körsbär. Vinet har ganska hög syra och är mycket mjukt i munnen.
Åter ett vin vi gillar mycket men som inte kommer att passa alla. Vi dricker det till jättegoda vildsvinsköttbullar med muskotnöt och gräddsås som smaksatts med svart vinbärsgelé. Bären och sötman från gelén gör det till en strålande kombination. Till det hela gör vi ett potatismos och ångkokar lite broccoli.
Vildsvinsköttbullar
3 pers
500 g malet vildsvinskött
1/2 dl ströbröd
1/2 dl grädde
2 krm riven muskotnöt
1 krm kajennpeppar
1/2 tsk salt
2 krm svartpeppar
Blanda ströbröd och grädde och låt svälla 5-10 minuter. Blanda därefter alla ingredienser och provstek en liten bit. Tillsätt ev mer kryddor. Rulla till köttbullar och ställ kallt i ca 30 minuter. Stek sedan bullarna i smör på medelvärme. Servera med gräddsås och potatis i någon form.
Vinet är såklart ännu ungt men funkar fint att dricka redan nu och det är riktigt bra!
Glaetzer gillas inte av alla men hans täta, solmogna viner med ganska hög alkoholhalt är definitivt min tekopp och Jen håller med.
2007 Wallace som är döpt efter fru Glaezers flicknamn och gjort på 75% Shiraz och 25% Grenache har en mycket bärig doft där svarta vinbär dominerar men vi hittar också söta jordgubbar och solmogna smultron. I bakgrundden lurar mintiga toner tillsammans med doft av salt och svagt finns också spad från inlagda gröna oliver.
De senare är ännu mer markerade i smaken men givetvis kommer bären främst, framför allt svarta vinbär och körsbär. Vinet har ganska hög syra och är mycket mjukt i munnen.
Åter ett vin vi gillar mycket men som inte kommer att passa alla. Vi dricker det till jättegoda vildsvinsköttbullar med muskotnöt och gräddsås som smaksatts med svart vinbärsgelé. Bären och sötman från gelén gör det till en strålande kombination. Till det hela gör vi ett potatismos och ångkokar lite broccoli.
Vildsvinsköttbullar
3 pers
500 g malet vildsvinskött
1/2 dl ströbröd
1/2 dl grädde
2 krm riven muskotnöt
1 krm kajennpeppar
1/2 tsk salt
2 krm svartpeppar
Blanda ströbröd och grädde och låt svälla 5-10 minuter. Blanda därefter alla ingredienser och provstek en liten bit. Tillsätt ev mer kryddor. Rulla till köttbullar och ställ kallt i ca 30 minuter. Stek sedan bullarna i smör på medelvärme. Servera med gräddsås och potatis i någon form.
lördag, oktober 10, 2009
2006 Kenwood Cabernet Sauvignon Sonoma County
Jag gillar Kenwoods enklaste Cabernet Sauvignon med druvor från Sonoma, Dry Creek Valley och Alexander Valley. Vinet är en mjuk, silkeslen blend med 88% Cabernet Sauvignon, 4% Malbec, 3% Merlot, 3% Petit Verdot och 2% Cabernet Franc.
Vinet har legat 23 månader på fat, både amerikanska och franska och givetvis märks detta både i doft och smak. Här finns både vanilj och choklad i doften och en aningen bränd ton i vinets eftersmak.
I doften är det annars mogna röda och mörka bär som dominerar och bland dessa kommer inte överraskande svarta vinbär på första plats. Lite nymald svartpeppar hittar vi också.
Smaken är mycket mjuk och bärig och balanserar på gränsen till att bli alltför syltig. Jag har inga större problem med sylt i moderata mängder men många andra hade avfärdat vinet direkt och ni är härmed varnade. Vaniljen från doften får vara med också här.
Kenwood som gör massor av olika viner i flera prisklasser på de flesta druvor som går att odla i Kalifornien. Företaget startades 1970 efter att ett gäng investerare köpt och rustat upp Pagani Brothers Winery i Sonoma. Vineriet är fortfarande inhyst i Paganis gamla byggnader men naturligtvis helt modernt på insidan.
Som jag började med att skriva så gillar jag det här vinet och det är en utmärkt följeslagare till vår fredagspizza.
Vinet har legat 23 månader på fat, både amerikanska och franska och givetvis märks detta både i doft och smak. Här finns både vanilj och choklad i doften och en aningen bränd ton i vinets eftersmak.
I doften är det annars mogna röda och mörka bär som dominerar och bland dessa kommer inte överraskande svarta vinbär på första plats. Lite nymald svartpeppar hittar vi också.
Smaken är mycket mjuk och bärig och balanserar på gränsen till att bli alltför syltig. Jag har inga större problem med sylt i moderata mängder men många andra hade avfärdat vinet direkt och ni är härmed varnade. Vaniljen från doften får vara med också här.
Kenwood som gör massor av olika viner i flera prisklasser på de flesta druvor som går att odla i Kalifornien. Företaget startades 1970 efter att ett gäng investerare köpt och rustat upp Pagani Brothers Winery i Sonoma. Vineriet är fortfarande inhyst i Paganis gamla byggnader men naturligtvis helt modernt på insidan.
Som jag började med att skriva så gillar jag det här vinet och det är en utmärkt följeslagare till vår fredagspizza.
2008 Hiedler Grüner Veltliner Classic
Filmen "Julie & Julia" som hade svensk premiär i fredags har två parallella handlingar. Dels får vi berättelsen om tv-kocken Julia Child som i efterkrigstidens Paris skapade kokboken "Mastering the Art of French Cooking" men här finns också historien om Julie Powell som drömmer om att bli författare och som ett litet sidoprojekt för ungefär tio år sedan lagade sig igenom alla recepten i Childs bok under ett år och samtidigt bloggade om det.
Jag har ännu inte sett filmen (vi ska bege oss till bion om ungefär 20 minuter) men i en intervju i amerikanska Vogues augustinummer berättar producenten Nora Ephron om sitt eget favoritrecept, som inte finns i "Mastering the Art...". Noras recept lät intressant så jag bestämde mig för att prova, dock med vissa justeringar och eftersom det inte fanns några mängder angivna i Vogue får blir det alltså min variant som presenteras nedan.
Gott blev det i alla fall och en riktigt bra kombination med oktobernyheten 2008 Hiedler Grüner Veltliner Classic. Förmodligen alla som letat sig hit känner till att oktobernyheterna på Sb är så kallat strategiska och ska finnas i sortimentet åtminstone ett år.
Hiedler med sin doft av päron och exotiska frukter kommer vi säkert att dricka mera av. För ungefär en hundring är det ett ypperligt vardagsvin till rätt mat och jag längtar efter att prova det till en klassisk wienerschnitzel.
I munnen är vinet friskt och runt och ovanligt fruktigt för en Grüner Veltliner. Vitpepparn letar vi dock förgäves efter, både i doft och smak.
Krämig purjopasta
4 pers
pasta
1 stor purjolök, strimlad
2 msk smör
4 msk grädde
0,5 msk kycklingfond
1 dl parmesan, riven
svartpeppar
salt
250 g stenbitsrom
Koka pasta till 4 pers. Mjuka upp purjon i smör i en stekpanna. Tillsätt grädde och fond. Koka ihop och tillsätt parmesanen. Låt allt bli genomvarmt och smaka av med salt och peppar. Blanda med pastan. Lägg upp på tallrikar och toppa med stenbitsrom.
PS. Vi har sett filmen nu och det var riktigt bra. Inte något tankeväckande mästerverk precis om någon väntat sig det från Nora Ephron men väldigt underhållande och Meryl Streep är smått magnifik i rollen som Julia Child. DS.
Jag har ännu inte sett filmen (vi ska bege oss till bion om ungefär 20 minuter) men i en intervju i amerikanska Vogues augustinummer berättar producenten Nora Ephron om sitt eget favoritrecept, som inte finns i "Mastering the Art...". Noras recept lät intressant så jag bestämde mig för att prova, dock med vissa justeringar och eftersom det inte fanns några mängder angivna i Vogue får blir det alltså min variant som presenteras nedan.
Gott blev det i alla fall och en riktigt bra kombination med oktobernyheten 2008 Hiedler Grüner Veltliner Classic. Förmodligen alla som letat sig hit känner till att oktobernyheterna på Sb är så kallat strategiska och ska finnas i sortimentet åtminstone ett år.
Hiedler med sin doft av päron och exotiska frukter kommer vi säkert att dricka mera av. För ungefär en hundring är det ett ypperligt vardagsvin till rätt mat och jag längtar efter att prova det till en klassisk wienerschnitzel.
I munnen är vinet friskt och runt och ovanligt fruktigt för en Grüner Veltliner. Vitpepparn letar vi dock förgäves efter, både i doft och smak.
Krämig purjopasta
4 pers
pasta
1 stor purjolök, strimlad
2 msk smör
4 msk grädde
0,5 msk kycklingfond
1 dl parmesan, riven
svartpeppar
salt
250 g stenbitsrom
Koka pasta till 4 pers. Mjuka upp purjon i smör i en stekpanna. Tillsätt grädde och fond. Koka ihop och tillsätt parmesanen. Låt allt bli genomvarmt och smaka av med salt och peppar. Blanda med pastan. Lägg upp på tallrikar och toppa med stenbitsrom.
PS. Vi har sett filmen nu och det var riktigt bra. Inte något tankeväckande mästerverk precis om någon väntat sig det från Nora Ephron men väldigt underhållande och Meryl Streep är smått magnifik i rollen som Julia Child. DS.
söndag, oktober 04, 2009
2007 Groove Street Sangiovese
Jen är i Paris på jobb och jag sitter ensam hemma denna lördagskväll där det roligaste på TV:n är "Här är ditt liv" med Stina Lundberg Dabrowski. Vad kan då vara bättre tröst än en köttfärslimpa med ostfyllning?
Till denna provar jag en nyhet från ganska tråkiga Oktobersläppet på Sb. Nyheterna ska finnas kvar i mist ett år och det handlar inte om några spännande producenter och små kvantiteter.
Grove Street Winery i Healdsburg startades 1988 och gör en mängd olika billiga viner av druvor från Sonoma. 2007 Sangiovese är gjort på 85% Sangiovese och 15% Barbera. Vinet har legat 8 månader på begagnade franska ekfat.
Vinets doft är ganska diskret men här finns röda körsbär och andra mörka bär. Lite lagerblad blandas med toner av mjölkchoklad.
Vinet är friskt och saftigt. I smaken finns det körsbär, mörk choklad och örter.
Givetvis sätter 2007 Groove Street Sangiovese inga djupare spår men det är ett habilt "under hundralappenvin" om man vill ha något friskt, mjukt och lätt rött vin.
Köttfärslimpa med ost
6 pers
1 gul lök, hackad
1 msk smör
800 g köttfärs
35 g brödsmulor
2 ägg, lättvispade
1 msk Worcestershiresås
3 msk ketchup
1 tsk korianderfrö
1 tsk muskotnöt, riven
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
1 nypa peperoncino
4 dl cheddarost, riven
Sätt ugnen på 175°C. Stek löken mjuk i en stekpanna. Rosta korianderfröna i torr stekpanna. Stöt dem i mortel. Lägg ett bakplåtspapper i en sockerkaksform. Blanda alla ingredienser utom 3 dl ost i en bunke. Provstek en liten klick kött och krydda eventuellt mer.Lägg lite mindre än hälften av köttfärsen i sockerkaksformen. Lägg osten ovanpå och för ihop den så att den ligger mitt på köttet. Lägg i resten av blandningen och försök att få osten i mitten.
Gratinera i 1 timme eller tills innertemperaturen i köttfärslimpan når 70°C. Ta ut och låt vila i 5-10 minuter innan den skärs upp. Servera med till exempel potatismos med brynt smör.
Till denna provar jag en nyhet från ganska tråkiga Oktobersläppet på Sb. Nyheterna ska finnas kvar i mist ett år och det handlar inte om några spännande producenter och små kvantiteter.
Grove Street Winery i Healdsburg startades 1988 och gör en mängd olika billiga viner av druvor från Sonoma. 2007 Sangiovese är gjort på 85% Sangiovese och 15% Barbera. Vinet har legat 8 månader på begagnade franska ekfat.
Vinets doft är ganska diskret men här finns röda körsbär och andra mörka bär. Lite lagerblad blandas med toner av mjölkchoklad.
Vinet är friskt och saftigt. I smaken finns det körsbär, mörk choklad och örter.
Givetvis sätter 2007 Groove Street Sangiovese inga djupare spår men det är ett habilt "under hundralappenvin" om man vill ha något friskt, mjukt och lätt rött vin.
Köttfärslimpa med ost
6 pers
1 gul lök, hackad
1 msk smör
800 g köttfärs
35 g brödsmulor
2 ägg, lättvispade
1 msk Worcestershiresås
3 msk ketchup
1 tsk korianderfrö
1 tsk muskotnöt, riven
1 tsk salt
2 krm svartpeppar
1 nypa peperoncino
4 dl cheddarost, riven
Sätt ugnen på 175°C. Stek löken mjuk i en stekpanna. Rosta korianderfröna i torr stekpanna. Stöt dem i mortel. Lägg ett bakplåtspapper i en sockerkaksform. Blanda alla ingredienser utom 3 dl ost i en bunke. Provstek en liten klick kött och krydda eventuellt mer.Lägg lite mindre än hälften av köttfärsen i sockerkaksformen. Lägg osten ovanpå och för ihop den så att den ligger mitt på köttet. Lägg i resten av blandningen och försök att få osten i mitten.
Gratinera i 1 timme eller tills innertemperaturen i köttfärslimpan når 70°C. Ta ut och låt vila i 5-10 minuter innan den skärs upp. Servera med till exempel potatismos med brynt smör.
torsdag, oktober 01, 2009
2004 Odoardi Scavigna Vigna Garrone
Jen har precis kommit hem från Milano och tagit med sig en påse godsaker från delikatessbutiken Peck. Höstens skörd blev bland annat tryffelpecorino, sbrinz, mozzarella, och min favorit - vildsvinssalami. Eftersom jag inte viste vad Jen skulle ta med sig hem när jag handlade vin fick det blev en vild chansning.
Odoardi Scavigna Vigna Garrone kommer från Kalabrien. Alltså främre delen av stövels fot och är en blend där största delen (80%) består av Gaglioppo. En vanlig druva i Kalabrien men okänd för mig som inte alls är hemma bland italienska viner. Resterade druvor i blandningen är; Nerello (10%), Cabernet Franc (5%), Cabernet Sauvignon (3%) och Merlot (2%).
När vi öppnar flaskan är doften helt knuten men ett antal omhällningar senare öppnar det upp fint. Vi hittar mörka bär som björnbär, plommon och svarta vinbär och även lite blåbär. Här finns åtminstone en halv örtagård och ett litet lass hö. Fatlagringen gör sig väl påmind.
Vinet smakar bra men total harmoni och balans saknas och några år i lugn och ro hade nog varit bra. Det finns både elegans och stall tillsammans med fruktighet i form av en hel massa mörka bär och mycket ek. Tanniner finns det också ganska gott om men ändå mindre än vad jag väntat mig.
Vår vän Hanna som besöker oss i dag och som har god erfarenhet av italienska viner gillar det här och det gör Jen också. Även om jag kan hålla med om att det är eller snarare kommer att bli bra är detta inte riktigt min stil på rött vin.
Odoardi Scavigna Vigna Garrone kommer från Kalabrien. Alltså främre delen av stövels fot och är en blend där största delen (80%) består av Gaglioppo. En vanlig druva i Kalabrien men okänd för mig som inte alls är hemma bland italienska viner. Resterade druvor i blandningen är; Nerello (10%), Cabernet Franc (5%), Cabernet Sauvignon (3%) och Merlot (2%).
När vi öppnar flaskan är doften helt knuten men ett antal omhällningar senare öppnar det upp fint. Vi hittar mörka bär som björnbär, plommon och svarta vinbär och även lite blåbär. Här finns åtminstone en halv örtagård och ett litet lass hö. Fatlagringen gör sig väl påmind.
Vinet smakar bra men total harmoni och balans saknas och några år i lugn och ro hade nog varit bra. Det finns både elegans och stall tillsammans med fruktighet i form av en hel massa mörka bär och mycket ek. Tanniner finns det också ganska gott om men ändå mindre än vad jag väntat mig.
Vår vän Hanna som besöker oss i dag och som har god erfarenhet av italienska viner gillar det här och det gör Jen också. Även om jag kan hålla med om att det är eller snarare kommer att bli bra är detta inte riktigt min stil på rött vin.
måndag, september 28, 2009
2005 Weingut Karthäuserhof Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese
2005 Weingut Karthäuserhof Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese
Middag med mor och vi lagar mycket enkel asieninspirerad tonfisk. Tjocka skivor filé får ligga i en marinad av sesamolja, fisksås och sambal oelek. Någon minut på båda sida i ett gödhett grilljärn, jasminris, lite grönsaker och vips så har vi en ganska perfekt rätt till en frisk och ganska söt Riesling från Mosel.
Weingut Karthäuserhof drevs av Karthäuserorden från 1325 till 1825 då familjen Rautenstrauch tog över. Sedan 1986 är det ättlingen Christoph Tyrell som sköter ruljansen och han har fått god ordning på den bristfälliga kvaliteten som rått tidigare under 1900-talet. I dag rankas Karthäuserhof högt av Rieslingkännare och Riesling står för 97% av de 11 000 lådor som produceras varje år.
Karthäuserhof känns enkelt igen på att flaskorna endast bär halsetikett och det är gammal tradition och alltså inget nytt marknadsföringsknep.
Denna Auslese från 2005 känns förvånansvärt mogen med doft av mango, persika, honung, clementin, mandel och mineral.
Smaken är frisk och söt med persika, citrus, gräs och mineral. Himmelskt!
söndag, september 27, 2009
2005 Vina Robles Syrée
Att Vina Robles hör hemma i Paso Robles ungefär mitt emellan Los Angeles och San Francisco är ganska självklart. Företaget som ägs av Hans Nef från Schweiz har gjort vin sedan 1999.
Namnet på det här vinet härstammar från Syrah och cuvée och ingredienserna till den senare i årgång 2005 är 72% Syrah från vingården Ryan Road, 15% Petite Sirah från Penman Springs och 13% Cabernet Sauvignon från Adelaida Springs. Inga av dessa vingårdar är Vina Robles egna.
Muram International som importerar har på sin hemsida istället för att redovisa korrekta siffror på de olika druvsorternas andelar i blenden valt att helt enkelt kopiera siffrorna från 2004 Syrée vilka var helt annorlunda. Bland annat saknades Cabernet Sauvignon helt i den årgången. Däremot har de redovisat exakt från vilka fyra vingårdar druvorna till årgång 2004 kom. Hur seriösa vill Muram uppfattas? Inte alls verkar det som.
Hur är då vinet? Helt OK enligt mig men knappast sensationellt. Doften är stor och kryddig med solmogna mörka bär, framför allt björnbär, bigarråer och plommon men här finns också gräsiga och örtiga toner liksom lakrits och läder. Fat finns också men inte är det speciellt tydligt.
I smaken hittar jag mer av faten som bärs upp av samma solmogna bär som i smaken och även örterna och kryddorna återkommer. Tanninerna är helt integrerade.
För ett år sedan när detta vin släpptes på Sb var det flera provare som menade att det behövde eller snarare krävde lagring men i dag har jag inga önskemål om ytterligare sådan. Att vinet dessutom reas på Sb gör det kanske ännu mer attraktivt men trots prissänkningen kostar det fortfarande en hel del även om det är ett gott vin är det bara med tvekan jag kan rekommendera det.
Vi drack 2005 Vina Robles Syrée till älgragu med kantareller. I stort sett samma recept som till vildsvinsragun som finns i listan till höger men med en del små ändringar. Perfekt mat till 2005 Vina Robles Syrée.
Namnet på det här vinet härstammar från Syrah och cuvée och ingredienserna till den senare i årgång 2005 är 72% Syrah från vingården Ryan Road, 15% Petite Sirah från Penman Springs och 13% Cabernet Sauvignon från Adelaida Springs. Inga av dessa vingårdar är Vina Robles egna.
Muram International som importerar har på sin hemsida istället för att redovisa korrekta siffror på de olika druvsorternas andelar i blenden valt att helt enkelt kopiera siffrorna från 2004 Syrée vilka var helt annorlunda. Bland annat saknades Cabernet Sauvignon helt i den årgången. Däremot har de redovisat exakt från vilka fyra vingårdar druvorna till årgång 2004 kom. Hur seriösa vill Muram uppfattas? Inte alls verkar det som.
Hur är då vinet? Helt OK enligt mig men knappast sensationellt. Doften är stor och kryddig med solmogna mörka bär, framför allt björnbär, bigarråer och plommon men här finns också gräsiga och örtiga toner liksom lakrits och läder. Fat finns också men inte är det speciellt tydligt.
I smaken hittar jag mer av faten som bärs upp av samma solmogna bär som i smaken och även örterna och kryddorna återkommer. Tanninerna är helt integrerade.
För ett år sedan när detta vin släpptes på Sb var det flera provare som menade att det behövde eller snarare krävde lagring men i dag har jag inga önskemål om ytterligare sådan. Att vinet dessutom reas på Sb gör det kanske ännu mer attraktivt men trots prissänkningen kostar det fortfarande en hel del även om det är ett gott vin är det bara med tvekan jag kan rekommendera det.
Vi drack 2005 Vina Robles Syrée till älgragu med kantareller. I stort sett samma recept som till vildsvinsragun som finns i listan till höger men med en del små ändringar. Perfekt mat till 2005 Vina Robles Syrée.
söndag, september 20, 2009
2006 Grant Burge Shiraz Filsell Old Vine
2006 Grant Burge Shiraz Filsell Old Vine
Nyhet från septembersläppet och rekommendation från Den långe Jugoslaven. Druvorna kommer från Grant Burges vingård Filsell som planterade på 1920-talet. Vinet har legat 20 månader på ekfat, till största delen amerikanska och en del av dessa var nya.
I doften har vinet en svag gummiton tillsammans med peppar och aningen mint. Här finns gott om både röda och mörkare bär som hallon, plommon och björnbär.
Smaken är ganska kryddig och har tydliga spår av mörk, bitter choklad. Vinet är fruktigt med körsbär, katrinplommon och björnbär och eftersmaken något eldig. Även om 2006 fortfarande är ungt för en bra Shiraz och vi inte ger det någon längre tid i karaff är tanninerna väldigt mjuka.
En god Shiraz som vi dricker till en nudelsallad med lövbiff och kantareller. En kombination som inte är mitt i prick men som får klart godkänt i alla fall.
fredag, september 18, 2009
2007 Cline Cellars Cashmere
Bland Sb:s billiga viner är jag mest svag för Cline Cellars Zinfandel California som ingår i bolagets BAS-modul. En blend med bara 75% Zinfandel. Däremot har jag inte blivit riktigt överväldigad av de vingårdsbetecknade och betydligt dyrare viner jag provat från Cline men Cashmere för 99 kr som släpptes 1 september (6000 flaskor) som tillfällig nyhet blev jag positivt överraskad av.
Rödfruktiga Cashmere är en Rhone-blend med 39% Grenache, 38% Syrah och 23% Mourvèdre. Druvorna kommer främst från olika vingårdar i Contra Costa County, bara någon halvmil inåt landet från San Francisco.
Doften är kryddig med mogna röda bär som körsbär och jordgubbe. Här finns choklad och vanilj och vi hittar också toner av Amaretto.
Röda bär återkommer i smaken men de känns inte lika solmogna som i doften och syran är ganska hög. Både i doft och smak finns spår av de 9 månader som vinet legat på fat (25% nya hårdrostade franska). Vinets enkelhet visar upp sig i en tunn och kort eftersmak men på det hela taget ett OK vardagsvin som vi säkert kommer att handla lite mer av.
2007 Cline Cellars Cashmere funkade bra till kantarellrisotto med köttdiskens minst trendiga styckningsdetalj; fläskfilé. Jag tycker mobbingen av denna är lite elak. Så länge man är noggrann med att inte steka den torr är det både billigt och gott.
Jag kladdar in filén i balsamvinäger och låter den ligga i någon timme innan jag kryddar med salt, peppar och peperoncino och ger den färg runtom på stekjärn med smör. Därefter får den fortsätta i ugn och eftersom vi hade lite snålt med tid blev det 200° i ca 15 min (innertemperatur 65°).
Risotto
4 pers
1 gul lök, finhackad
4 msk kycklingfond
svartpeppar
Fräs löken mjuk i oljan. Tillsätt riset och fortsätt steka under omrörning i några minuter. Häll på vinet. När det ångat bort ska den heta buljongen (sjudande vatten + fond) tillsättas. Börja med ca hälften och sedan med någon dl i taget. Rör ofta i kastrullen. Koka i sammanlagt 15-20 minuter. Tillsätt parmesan. Smaka av med svartpeppar.
Vi gjorde kantarellrisotto genom att steka ca
söndag, september 13, 2009
Nynäshamns Ångbryggeri Yttre Gaarden
Nynäshamns Ångbryggeri Yttre Gaarden
Det är inte ofta ett öl letar sig in på den här bloggen men jag gillade denna friska veteöl av belgisk wit-typ med tydlig citruston och gör ett undantag.
Doften är fruktig av apelsin och svagt kryddig. Något grumliga Yttre Gaarden är smaksatt med apelsinskal och koriander och det har blommiga nyanser. En god öl som något förvånande faktiskt fungerar utmärkt till kräftor.
Ölet har fått sitt namn efter ön Yttre Gården som ligger söder om Nynäshamn.