Jen har precis kommit hem från Milano och tagit med sig en påse godsaker från delikatessbutiken Peck. Höstens skörd blev bland annat tryffelpecorino, sbrinz, mozzarella, och min favorit - vildsvinssalami. Eftersom jag inte viste vad Jen skulle ta med sig hem när jag handlade vin fick det blev en vild chansning.
Odoardi Scavigna Vigna Garrone kommer från Kalabrien. Alltså främre delen av stövels fot och är en blend där största delen (80%) består av Gaglioppo. En vanlig druva i Kalabrien men okänd för mig som inte alls är hemma bland italienska viner. Resterade druvor i blandningen är; Nerello (10%), Cabernet Franc (5%), Cabernet Sauvignon (3%) och Merlot (2%).
När vi öppnar flaskan är doften helt knuten men ett antal omhällningar senare öppnar det upp fint. Vi hittar mörka bär som björnbär, plommon och svarta vinbär och även lite blåbär. Här finns åtminstone en halv örtagård och ett litet lass hö. Fatlagringen gör sig väl påmind.
Vinet smakar bra men total harmoni och balans saknas och några år i lugn och ro hade nog varit bra. Det finns både elegans och stall tillsammans med fruktighet i form av en hel massa mörka bär och mycket ek. Tanniner finns det också ganska gott om men ändå mindre än vad jag väntat mig.
Vår vän Hanna som besöker oss i dag och som har god erfarenhet av italienska viner gillar det här och det gör Jen också. Även om jag kan hålla med om att det är eller snarare kommer att bli bra är detta inte riktigt min stil på rött vin.
Odoardi Scavigna Vigna Garrone kommer från Kalabrien. Alltså främre delen av stövels fot och är en blend där största delen (80%) består av Gaglioppo. En vanlig druva i Kalabrien men okänd för mig som inte alls är hemma bland italienska viner. Resterade druvor i blandningen är; Nerello (10%), Cabernet Franc (5%), Cabernet Sauvignon (3%) och Merlot (2%).
När vi öppnar flaskan är doften helt knuten men ett antal omhällningar senare öppnar det upp fint. Vi hittar mörka bär som björnbär, plommon och svarta vinbär och även lite blåbär. Här finns åtminstone en halv örtagård och ett litet lass hö. Fatlagringen gör sig väl påmind.
Vinet smakar bra men total harmoni och balans saknas och några år i lugn och ro hade nog varit bra. Det finns både elegans och stall tillsammans med fruktighet i form av en hel massa mörka bär och mycket ek. Tanniner finns det också ganska gott om men ändå mindre än vad jag väntat mig.
Vår vän Hanna som besöker oss i dag och som har god erfarenhet av italienska viner gillar det här och det gör Jen också. Även om jag kan hålla med om att det är eller snarare kommer att bli bra är detta inte riktigt min stil på rött vin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar