2006 Michael David Winery Viognier Incognito

2006 Michael-David Winery Viognier Incognito

Kalifornienprovningen i torsdags på Elite Hotel Marina Tower bjöd på en hel del mycket trevliga viner. Återkommer till mina favoriter lite längre ner. Eftersom det fanns många utställare var jag tvungen att sålla och provade till exempel inga viner från importören Janake Wine Group. Hade jag gjort det och Incognito från Michael David Winery i Lodi varit en av dessa hade kanske mina förväntningar på lördagens vin till våra räk-kroketter tonats ner en del. 2006 Incognito är nämligen inte något speciellt bra vin.

Jag har inte kunnat hitta någon information om druvorna i vinet men har obekräftade uppgifter om att blenden i 2006:an bestod av Viognier, Marsanne och Rousanne. Andelen av respektive druva vet jag däremot ingenting om. Varken vineriet eller importören har några uppgifter på sina respektive hemsidor.

Att vinet har galet hög alkoholhalt (15,5%) står dock både på flaskan och märks i smaken. Här finns det ingen som helst balans och knappast sans eller vett heller.

I doften hittar vi mango, persika, tutti-frutti och citrus. Här finns en hel del blommor och örter som jasmin och lavendel tillsammans med fat.

Vinet känns tjockt och sirapsliknande i munnen och det är svårt att tänka på något annat än alkohol och ek men här finns också en tropisk smak med omogen mango och lavendel. Sötman är relativt hög.

Vi skalar ett halt kilo räkor och efter lite rotande i kylen blir dessa till kroketter med lite asiatisk touch. Mycket gott men eftersom vi inte gillar vinet blir det självklart ingen bra kombination. Med en riktigt het dippsås hade en friskt halvorr riesling med tropiska toner nog varit det rätta valet.

Incognito finns i beställningssortimentet och kostar 149 kr.


Asiatiska räk kroketter

1/2 kg räkor med skal
5 cm blekselleri
1 lime, zest
1/2 lime, jos
1,5 msk finhackad sweet basil
1 citrongrässtjälk, finhackad
1 asiatisk chile, finhackad utan kärnor
1 msk fisksås
1+1 dl panko
2 ägg

Skala räkorna och hacka dem ganska fint. Finhackacka sellerin. Blanda med övriga ingredienser och låt svälla i ca 30 minuter. Forma kroketter med matskedar och rulla i panko. Fritera i olja 170° tills kroketterna fått fin färg. Servera med dippsås. Vi rörde ihop några msk riven pepparot med lite dijon, japansk soya, lime, salt och peppar.

Räk-kroketter med dippsås, chilimarinerade rädisor och haricots verts.

Till sist ett stort tack till Camilla Ericson på Wine Institute of California för att jag fick testa så mycket goda viner i torsdags. Det var ett stort nöje att prova sig fram genom Kalifornien, dessutom i sällskap av Den långe Jugoslavien som trots att han är en obotlig italienkramare har mycket gott att säga om de amerikanska vinerna.

Störst intryck på mig gjorde några fantastisk cabbar från 2007. Allra bäst var 2007 Brandlin Cabernet Sauvignon, 2007 Buccella Cabernet Sauvignon Mica, 2007 Stags Leap Cabernet Sauvignon Fay och 2007 Sinatra Family Estates Come Fly With Me.

Jag blev imponerad av flera viner från Seghesio jag inte provat förut, till exempel 2009 Pinot Grigio. 2007 Calera Pinot Noir Ryan Vineyard med massor av tanniner var strålande. Allra roligast var kanske nya bekantskapen Birichino från Santa Cruz. Firmans Vin Gris vill jag dricka hela sommaren!  

2008 Elephant Hill Syrah Reserve

2008 Elephant Hill Syrah Reserve

Elephant Hill Estate & Winery i Hawke's Bay på Nya Zeelands nordö ägs av det tyska paret Reydan och Roger Weiss. De första druvorna planterades 2003 och jag har tidigare provat firmans Chardonnay som jag tyckte mycket om. Lika övertygad blir jag inte av 2008 Elephant Hill Syrah Reserve.

Vinet består av 99% Syrah och 1 % Viognier och har legat 15 månader på nya franska fat.

Doften är röking med knallpulver och torkat kött. En svag örtighet kan anas och här finns en del röda bär som körsbär och hallon och dessutom blåbär.

I munnen upplever jag vinet som ganska tunt men med bra längd i smaken som är kryddig och fruktig med plommon och körsbär. Speciellt roligt är det dock inte och eken som finns överallt och hela tiden känns påklistrad och artificiell.

Eftersom fredagskvällen ägnas åt studier blir det ingen tid att laga mat utan istället en beställning från närmsta pizzeria. Pizzeria Bodino på Lugnets Allé gör bra pizzor utan att på något sätt glänsa. Segmentet de lagt sig i ligger någonstans mitt emellan gourmet- och bakfyllepizza.

Pizzeria Bodinos "Salsiccia" med korv, tomater, paprika,
lök och ruccola.

Eftersom det närmsta matstället från vårt hem är en Max Hamburgerrestaurang testade jag den omtalade Grand de Luxe till lunch. Enligt Max hemsida har det tagit 4 år och 5000 provsmakade hamburgare från hela världen för att komma fram till Grand de Luxe...

Det var till stor del bortkastad tid och pengar. Men vissa förtjänster har dock denna burgare. Köttet är faktiskt det godaste hamburgerkött jag ätit från vilken som helst av kedjorna (Max, McDonalds och Burger King). Bröd och dressing var dock helt poänglösa. Och utseendet! Har någon haft den som huvudkudde?

Nästa gång ni på Max undrar hur en bra hamburgare ska smaka tycker jag att ni ska åka till Taylors Automatic Refreshers.

Taylor's Automatic Refreshers i Marke Place Building, San Francisco.

2007 Landmark Chardonnay Overlook

2007 Landmark Chardonnay Overlook

I slutet av januari då jag tittat igenom Sb:s nyheter för månadsskiftet fastnade jag bland annat för Landmarks Chardonnay Damaris Reserv som jag tyckte mycket om när vi drack 2006:an.

När jag berättar om mina inköpsplaner för Den långe Jugoslaven tycker han att jag istället ska satsa på den enklare Overlook som enligt honom är ett bättre köp. Givetvis bler det den som hamnade i korgen den sjätte februari.

Och visst är det ett bra vin men riktigt upp till hur Damaris Reserv smakade förra året når det inte. Druvorna till 2007 Chardonnay Overlook kommer från 22 olika vingårdar. 81% av druvorna är från Sonoma County, 11% från Santa Barbara och 8% från Monterey.

I den blommiga doften hittar vi mogen ananas, gula plommon och päron. Vidare finns här smör, vanilj och fat. Med stigande temeratur i glasen också gröna bananer.

Smaken känns lite "fladdrig" med gula äpplen, melon och grape. Även här känns de cirka 10 månadernas fatlagring tydligt. Vinet har bra syra och lång, aningen bitter eftersmak.

För att matcha vinet som det släpptes 600 flaskor av och som fortfarande finns kvar, ugnssteker vi en majskyckling med inspiration från kanadensiske TV-kocken Michael Smith. Hans gamla show Chef at Home är bland det fånigaste jag sett men recepten och tipsen är ofta bra.


Michael Smiths kyckling

 4 pers

1 kyckling, ca 1,5 kg
2 l vatten
1 dl salt
1 dl strösocker
1 stor palsternacka
1 gul lök
2 morötter
svartpeppar

Blanda vatten, salt och socker i en stor bunke. Skölj kycklingen och lägg i vattnet och låt stå 1-2
timmar. Skala lök och grönsaker och skär i grova bitar. Lägg i en ugnsfast form. Ta upp kycklingen ur vattnet och låt rinna av. Lägg kycklingen ovanpå grönsakerna och kör i ugn 175° tills innertemperaturen når strax över 70°. Servera med potatismos, gärna på bakad potatis med brynt smör och parmesan.

Majskyckling med bakpotatismos, grönsaker och mango chutney

1989 Kloster Eberbach Rüdesheimer Berg Schloßberg Riesling Spätlese

1989 Kloster Eberbach Rüdesheimer Berg Schloßberg Riesling Spätlese

800 flaskor av detta vin släpptes 1 februari på Sb och tog slut i ett nafs. Även om det inte är den bästa Riesling vi druckit är rusningen efter mogen Riesling inte speciellt svår att förstå när priserna ligger på den nivå de gör. Att viner från 1989 kan säljas år 2011 för 139 SEK är näst intill häpnadsväckande.  Jag behövde inte ens köa då kamraten Jacob ordnade detta åt mig. Tack!

Det största problemet med vinet har varit den förvirring som tycks råda vad gäller producentnamnet och om detta ska vara "Hessische Staatsweinguter", "Staatsweinguter Eltville", "Kloster Eberbach" eller en kombination av dessa.

Oavsett namn har vinet en närmast övertydlig doft av gammal bilverkstad och diverse ingredienser från kemhyllan i närmsta snabbköp. Vidare finns här marmeladkulor, gula plommon och mango.

Vinet har fortfarande en hel del sötma och syra kvar. Marmeladkulorna återkommer i smaken tillsammans med gult äpple och en lite grape-bitterhet. En aning glycerin tittar fram i eftersmaken.

Vi strimlar rumpstek som får ligga i en oljig blandning med bland annat sesamfrö några timmar och som sedan wokas hastigt. Till detta blir det breda risnudlar och en sallad med en vinägrette med bland annat mirin. Gott! Inspiration till sesambiffen hämtar vi från boken "Äta ris - maten och maten i Vietnam" av Minh du Aleng.


Strimald sesambiff

2 pers


250 g oxkött, strimlad
2 msk rostade sesamfrö
1 citrongrässjälk
2 vitlöksklyftor, hackade
1 röd asiatisk chili, hackad
1 msk japansk soya
1 msk fisksås
1 msk honung
1/2 tsk sesamolja
1, 5 msk jordnötsolja
svartpeppar

Skär bort roten på citrongräset och tag bort yttersta bladet. Banka på stjälken och strimla den sedan. Lägg gräset, vitlök och chili i en mortel och stöt samman till en pasta. Blanda i olja, honung, soya och fisksås och häll över köttet. Ställ i kyl några timmar.

Woka i olja på hög värme några minuter. Servera med nudlar alternativt ris.


Mirinvinägrette

1/2 dl mirin
1/2 dl japansk soya
2 msk risvinäger
1 dl olivolja
salt
peppar

Blanda vätskorna och smaka av med salt och peppar.

Strimlad sesambiff med risnudlar och sallad med mirinvinägrette

2009 Feudi di San Gregorio Falanghina Serrocielo

2009 Feudi di San Gregorio Falanghina Serrocielo

Härligt vitt vin från Sannio i Kampanien ungefär rakt innåt landet från Neapel, gjort på druvan Falanghina.
Vi dricker det till puntarelle som Jen tagit med sig hem från Milano och som vi tycker så mycket om, speciellt med den härligt knasiga sardellsåsen/dressingen och buffelmozzarella.



Puntrelle som vi aldrig sett i svenska butiker är skott från en sort cikoria som kallas catalognan. Den har en kraftig och ganska bitter smak som inte är så god på egen hand men med sardellsåsen och den milda mozzarellan är det fantastiskt.

Vinet som har en härligt rund syra, både doftar och smakar gråpäron och grape. Från citrusfrukten hittar vi både saft och zest. Doften innehåller ochså söt clementin och våt sten. Eftersmaken är ganska lång och här finns en aning beska.

Det här dricker vi gärna mer av men nästa gång blir det nog fisk och inte puntarelle på tallrikarna.



Puntarelle



2009 Woodbridge by Robert Mondavi Zinfandel

2009 Woodbridge by Robert Mondavi Zinfandel

Woodbridge i Lodi startades av Robert Mondavi 1979 med målet att göra enkla och billiga bordsviner. Robert Mondavi dog 2008 och i dag är det Todd Ziemann som ansvarar för de  1,3 miljoner lådor vin som skeppas ut från Woodbridge varje år.

2009 Woodbridge by Robert Mondavi Zinfandel är definitivt inte något stort vin. Knappast ens speciellt bra. Men till kycklingenchilladas med rejäl chilliheytta har det precis vad som krävs nämligen en kraftig sötma och syltighet som tar hand om hettan på ett närmast perfekt vis.

Sylten, närmast drottningsylt är det första jag tänker på när jag sätter näsan till. Här finns massor av solmogna björn- och körsbär tillsammans med svartpeppar någon grön ör jag inte kan precisera närmare, vanilj och en svagt mintig ekalyptyston.

Smaken med massor av sylt är rödfruktig med mogna, saftiga körsbär och mörka björnbär. Här finns gott om vanilj och en hel del svartpeppar. Tanniner kan man knappast tala om men en ganska behaglig kärnbitterhet.


Kycklingenchiladas

2 pers

1/2 kyckling, ca 1 kg
1 tsk timjan
10 vitpepparkorn
1 gul lök, skuren i kvartar
4 klyftor vitlök
10 korianderfrö
2 hönsbuljongtärningar
6 majstortillas
olja
chipotle- och anchcosås ( se recept i listan till höger)
3 dl riven cheddarost


Lägg kycklingen i en gryta och täck med vatten. Tillsätt kryddor, buljongtärningar, lök och vitlök. Koka upp och sjud i 40 minuter. Låt kycklingen svalna i buljongen och tag sedan upp den. Sätt grytan på spisen igen och koka ner buljongen tills ca 1 liter återstår.

Pilla kycklingen. Hetta upp olja till 160° och fritera majstortillorna i 30 sekunder. Lägg kycklingkött, ost och koriander i torrtillabröd och rulla ihop.

Täck botten av en ugnsfast form med chipotle- och anchcosås. Lägg tortillorna tätt ihopa i formen. Häll på mera chipotle- och anchcosås och avsluta med att strö över riven cheddar. Gratinera i ugn 200° några minuter, tills osten smält.

Servera med sallad.

Kycklingenchillada

2008 Chalkers Crossing Chardonnay Tumbarumba

2008 Chalkers Crossing Chardonnay Tumbarumba

Tumbarumba är en lite stad med ungefär 1500 invånare och ett område med svalt klimat i New South Wales vid gränsen mot Victoria i Australien. Det här vinet som lanserades på Sb i november och  fortfarande finns kvar, är mitt första smakprov från Tumbarumba.

Chalkers Crossing planterade sina rankor 1997 och gjorde sitt första vin 2000. Chardonnay druvorna till detta vin är inköpta från andra odlare i området. Det har legat 14 månader på franska fat, där 30% var nya.

Vinet har klar citrusdoft blandat med någon söt exotiskt frukt. En ton av rotfrukt (selleri?) finns också med i bilden liksom mineral och fat.

Här finns en skön rund syra och i smaken hittar jag cirtus, gult äpple och fat.

Jag gillar verkligen 2008 Chalkers Crossing Chardonnay Tumbarumba som jag dricker till fish & chips med en tartarsås och det fungerar utmärkt till det robusta vinet.

Fish & Chips med tartarsås

2007 Ojai Syrah Santa Barbara County

2007 Ojai Syrah Santa Barbara County

Jen är hemma på en kort mellanlandning mellan Milano och Paris och eftersom Sb samma dag släpper 600 flaskor av Ojais bas-syrah passar det utmärkt att testa den till lite (förhoppningsvis) god mat. Men det börjar dåligt då vinet är slut på Regeringsgatan när jag kommer dit strax efter lunch och Dolcetton jag tänkt köpa för att dricka till puntarellen som Jen tagit med sig från Italien, är felinventerad och slut sedan länge... Angående puntarellen får jag tänka om helt men vinet från Ojai finns också på Söderhallarna och dit kommer jag inte för sent.

Det har skrivit en hel del om att Ojais Adam Tolmach och hans stävan efter att låta vingårdarna göra jobbet och att påverka så lite som möjligt i vineriet, till exempel genom att plocka druvorna tidigare, extrahera mindre och använda mindre andel nya ekfat. Oavsett hur han gör verkar han i alla fall lyckas och 2007 Syrah Santa Barbara är inget undantag.

Druvorna till vinet som förutom Syrah består av 10% Grenache och 5% Mourvedre, kommer från de välkända vingårdarna Bien Nacido (40 %), Thompson (30 %), Roll Ranch (15 %) och White Hawk (15 %).


Vinet har en solmogen, fruktig doft av björnbär, hallon och plommon. Här finns en grön gräsig ton, krydda i form av vitpeppar, en animalisk ton, tobak, choklad, järn och rost, tjära, vanilj...  Fantastikt och komplext!


Smaken är tyvärr mindre komplex men här finns björnbär, hallon och svarta vinbär. Pepparn har nu blivit svart och syran är ganska frisk. I dagsläget finns det en påtaglig kärvhet och aningen tuggiga tanniner.


Jag har diskuterat lite med Mat & Vin hur Ojas bas-syrah står sig mot den Zaca Mesa vi drack för ett tag sedan. Jag tror nu, efter att ha provat båda, att Ojai egentligen är ett bättre vin men kan ändå inte låta bli att sätta hedonistiska och extraherade Zaca Mesa högst. Passar min smak perfekt. Båda två är med sina förhållandevis låga priser väldigt bra köp. 


Vi gör det enkelt för oss med maten och kör delvis halvfabrikat. Stonewall Kitchen har jag skrivit om förut och i dag testar vi deras Vidala Onion Fig Sauce som vi använder för att marinera en bit fläskfilé i över natten. Filén kör vi sedan i ugn och serverar med rostad sparrispotatis, haricots verts, bacon, ruccola och ännu mera av den goda såsen.

Fläskfilé med Vidala Onion Fig Sauce och ugnsrostade sparrispotatis,
haricots verts och bacon