2005 Vina Robles Petite Sirah Jardine Vineyard

2005 Vina Robles Petite Sirah Jardine Vineyard

I dag blir det Petith Sirah från Paso Robles AVA i Central Coast, ungefär mitt emellan Los Angeles och San Francisco.

Vina Robles startades så sent som 1996 av schweizaren Hans Nef. Ett år senare planterades de första vinrankorna och med hjälp av schwiziske vinmakaren Matthias Gubler gjordes de första egna vinerna 1999. Jardine Vineyard där druvorna till dagens vin kommer från var den första vingården som planterades och består till största delen av Cabernet Sauvignon.

Vinet har en mycket fruktig doft av björnbär och körsbär men här finns också vaniljtoner, viol och cederträ. I smaken hittar vi också björnbär men även andra mörka bär som plommon och blåbär. Också i smaken finns förnimmelser av fatlagringen. Vinet är mycket fruktigt men tannindamm saknas inte.

Till vinet äter vi grillad hjortinnerfilé med råstekta potatis och skogschampinjoner, lättkokt spetskål och blåbärssås. Just såsen gör att vinets smak med toner av blåbär fungerar förträffligt. En strålande kombination!


Blåbärssås

2 pers

1 dl blåbär
1,5 dl portvin
1 msk strösocker
0,5 msk kalvfond
50 g smör

Lägg allt utom smör i en kastrull och koka ner till hälften. Blanka av med smöret i småbitar.

2007 E & J Gallo Winery Sauvignon Blanc Dancing Bull

2007 E & J Gallo Winery Sauvignon Blanc Dancing Bull

Amerikansk Sauvignon Blanc har jag haft problem med att riktigt tycka om. Kommer jag att ändra uppfattning när vi i dag dricker detta billiga vin från jätten Gallo med druvor från framför allt Monterey och Lake County?

Nja, än måste jag nog överbevisas om storheten i amerikansk SB men det här är ändå ett helt OK vin till våra Moules Marinière (recept i listan till höger). Min främsta invändning är att syran i Dancing Bull är lite för låg, eller snarare lite för rund.

Vinet doftar mineral, gräs och svarta vinbärsbuskar. Dessutom en hel del gula och gröna frukter som citron, ananas, Granny Smith-äpple och päron.

I munnen har de gröna friska päronen blivit gula och några av dem har blivit ugnsbakade. Vinbärsbusken kommer igen men här finns också andra örtiga toner.

Som sagt, ett helt OK vin men nästa gång det ska drickas Sauvignon Blanc blir det från Loire-dalen.

2006 Red Truck Winery Merlot Central Coast

2006 Red Truck Winery Merlot Central Coast

Merlot är Jens favoritdruva och i dag blir det en amerikansk enkel variant tillsammans med den mest klassiska amerikanska mat vi kan tänka oss: mac 'n' cheese. Kanske inte det självklara valet till rött vin men vi provar och får se var vi hamnar.

Red Truck drivs sedan 2005 av Dan Leese and Doug Walker som köpte märket från Cline Cellars. Trots detta är flaskan märkt med Clines namn och jag har inte orkat reda ut ägarförhållanderna närmare. Känns kanske inte riktigt som det viktigaste i tillvaron, speciellt eftersom som Red Truck Winery själva hävdar att deras viner är ” Not too serious…”

Enligt Sb ska 2006 Red Truck Merlot vara gjort på enbart Merlot men om jag förstått det hela rätt är det bara Merlot till 87% och resterande 13% är Cabernet Sauvignon. I så fall är det inte första gången som uppgifterna från Sb inte stämmer på denna punkt, se till exempel förra posten.

Vinet är ganska enkelt med sin något rökiga smak av körsbär och plommon. Aningen kryddor anas också. En liten syrlighet finns där men absolut inte ett spår av tanniner. Doften är lite mer intressant med lakrits, bränt gummi, björnbär och mörka vingummi.

Sammanfattningsvis ett ganska OK vin för under hundralappen men inget jag rekommenderar om någon frågar.

Maten smakar bra men är inte alls lik mac 'n' cheese. Lägger därför inte ut något recept utan ändrar lite bland mängderna och återkommer i någon senare post.

2007 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Sonoma County

2007 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Sonoma County

Det är med stor nyfikenhet jag sett fram emot att prova det här vinet. Jag brukar tycka väldigt bra om Seghesios bas-zinfandel men 2007:an har av många som provat sagts vara den bästa årgången som vädret och Ted Seghesio skapat.

Vinet har en fruktig doft. Här finns både mörka björnbär, röda körsbär och blåbär. De senare doftar snarare artificiella som i en isglass än färska bär från skogen. Här finns också klara, kalla minttoner, en varm pepprighet och aningen bärpaj med vanilj.

I smaken är det också gott om bär, både solmogna mörka och lite syrligare röda. Mörk och lite bitter choklad och fattoner är lätta att identifiera. Vinet är ganska mjukt och fruktigt men en liten mängd Petite Sirah bidrar med en aning stramhet och tanniner. 15,5% alkohol ger alkoholhetta som märks tydligt men inte är så stor att det stör.

Jag är beredd att instämma i hylningskörerna och utser härmed 2007 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Sonoma County till sommarens grillvin för oss.

I dag grillar vi dock inte utan äter en hastigt ihopslängd (p g a en trasig frys) kaningryta med champinjoner. En rätt med aningen sötma från svart vinbärsgelé och kryddighet från krossade enbär och svartpeppar, som fungerar perfekt med vinet.

PS. Frankofilen har också smakat.
PPS. Så även Konjären.

Kaningryta

2-3 pers

1 kanin
1 gul lök, hackad
200 g champinjoner
3 dl lätt crème fraîche
2 msk kalvfond
5 enbär, krossade
2 msk svart vinbärsgelé
salt
peppar
smör

Skär bort så mycket kött som möjligt från den råa kaninen. Stek i smör i en gryta. Ta köttet ur grytan och ställ åt sidan. Stek lök och svamp på mediumvärme. Salta och peppra. Lägg tillbaka köttet i grytan. Häll på crème fraîche, kalvfond och tillsätt enbär och gelé. Koka i 1,5 h eller tills köttet känns mört. Smaka av med salt och peppar.

2006 Nickel & Nickel Chardonnay John's Creek

2006 Nickel & Nickel Chardonnay John's Creek

Nickel & Nickel i Oakville är kanske mest omtalade för sina Cabernet Sauvignon men man gör också vin på ett flertal andra druvor som Merlot, Syrah, Zinfandel, Pinot Noir och inte minst Chardonnay som vi dricker i dag. Sammanlagt gör man ungefär 25 olika viner och alla är så kallade ”single vineyard-wines” och gjorda på endast en druvsort. Nickel & Nickel startades av folket bakom Far Niente som ville separera blends från ”single vineyards” under eget namn. Samma människor driver också Dolce där man gör dessertvinet med samma namn.

Gården från slutet av 1800-talet där Nickel & Nickel är beläget köptes in 1998 och en av ladorna byggdes om till ett modernt vineri för Cabernet Sauvignon, något som senare utökats med ytterligare ett där man endast gör Chardonnay.

Jen och jag besökte det ytterst välskötta och prydliga Nickel & Nickel i februari. Förutom oss var det också fyra amerikaner som samtidigt tittade på anläggningarna och provsmakade vin. Allra först blev vi bjudna på en välkomstdrink och då var det just 2006 Chardonnay från vingården John's Creek, precis öster om staden Napa. Mycket gott!

Rundturen på gården var intressant men höjdpunkten på besöket var provsmakningen av fyra olika Cabernet Sauvignon från 2005 och en Syrah från samma år.

Det var verkligen stor skillnad mellan de olika vingårdarna trots att cabarna var gjort av samma vinmakare i samma vineri och att alla druvor var från samma år. Tala om terroir! Alla som påstår att detta endast är något som man förstår i Europa måste nog börja tänka om nu. Vi som gillar vin från Nya Världen kände förstås redan till det.

Av cabarna vi provade tyckte vi bäst om 2005 John C. Sullenger Vineyard och ännu mer den täta och syrarika 2005 Vogt Vineyard. Dessa viner kostade i stort sett samma på plats som på Sb och därför valde vi att istället handla läckra Chardonnayn 2006 John's Creek för $54. Vidare provade vi också utmärkta 2005 Syrah Dyer Vineyard. Synd att mängden vin man kan (och får) frakta hem till Sverige är så begränsat.

Dagens mat styrs lite av att vår frys klappat ihop helt och alla matvaror som vi inte kan äta upp blir förstörda inom kort. Det har alltså blivit mycket fisk från Öresund den senaste tiden och vem klagar när det blir fiskgryta med slätvar, piggvar och bergtunga ena dagen och fiskgratäng på sjötunga nästa?

2006 Nickel & Nickel Chardonnay John's Creek doftar päron, galiamelon och gröna äpplen. Efterhand framträder också tydliga toner av majs. Fatlagringen ger sig tillkänna tillsammans med milda örter och aningen drag från kemhyllan i snabbköpet.

I smaken har äpplena blivit gula och melonen återkommer också. Ekfatslagringen märks men tar inte över. Eftersmaken är riktigt lång. Alkoholen (14,8%) är helt integrerade och endast en svag kryddighet går att förnimma. Ett mycket gott vin!

Dagens enkla gratäng med ingredienser som ska fungera ihop med den ekade Chardonnayn gifter sig verkligen med vinet. Ibland behöver det inte vara så komplicerat. Vinet fungerar också utmärkt till diverse hårdostar från Italien och Schweiz.


Fiskgratäng med stekta champinjoner

4 pers

600 g plattfiskfiléer
1 gul lök
4 vitpepparkorn
200 g champinjoner, kvartade
2 schalottenlökar, hackad
1 msk balsamvinäger
3 dl crème fraîche
200g riven lagrad ost
100 g rostade mandelspån
salt
svartpeppar

Stek svampen i smör och olja och lägg mot slutet i löken. Salta och peppra och häll på lite balsamvinäger. Lägg i en ugnsfast form. Sjud fiskfiléerna ca 5 minuter i saltat vatten med lite lök och några vitpepparkorn. Lägg fisken på svampen. Värm crème fraîche i kastrull lägg i ca 2/3 av osten. Smaka av med salt och peppar. Lägg duchesspotatis längst kanten i formen. Häll såsen i formen. Strö mandel på såsen och ost på moset. Gratinera i 250° i tills gratängen får vacker färg och mostopparna blir ordentligt rostade.


Duchesspotatis

1 kg mjöliga potatis
5 msk smör
1-2 dl mjölk
2 äggulor

Skala och koka potatisen. Häll av vattnet och låt ånga några minuter utan lock. Stöt till fint mos. Smält en matsked smör i en kastrull och värm mjölken med smöret. Späd moset med mjölken under vispning. Smaka av med salt och peppar. Rör ner äggulor i potatismoset.


PS. Den nya rubriken är på eget initiativ formgiven av min vän Jacob Hanson. Stort tack! Vi ses nästa onsdag.

1997 Robert Mondavi Winery Cabernet Sauvignon Reserve

1997 Robert Mondavi Winery Cabernet Sauvignon Reserve

Legendaren Robert Mondavi behöver nog ingen närmare presentation för de flesta läsarna av den här bloggen men här kommer ändå en sammanfattning:

Robert Mondavis föräldrar var utvandrare från Italien. Robert föddes 1913 i Virginia men flyttade till Kalifornien med familjen. Efter univeritetsexamen i ekonomi började han arbeta med sin far och lillebror Peter på Charles Krug Winery i Napa Valley som familjen köpt.

1965 sparkades Robert från familjeföretaget efter bråk med brorsan och startade då upp Robert Mondavi Winery. Vineriet som då byggdes var det första stora vineri som byggts i Kalifornien efter förbudstiden.

Robert Mondavi har efter detta skapat mycket bra viner men han har framför allt blivit känd som den som arbetat mest och bäst för att sätta USA, Kalifornien och Napa Valley på vinkartan. Robert Mondavi var också drivande för att sätta ut druvornas namn på etiketterna, något som annamats över hela den nya världen.

Han var dessutom den som skapade och gjorde ”Fume Blanc” känt. Jag gillar inte alls denna typ av ekad Sauvignon Blanc och föreställer mig att anledningen att jag inte tyckt om speciellt många amerikanska SB-viner är att de fortfarande lider av sitt Fumé Blanc-arv. Jag har dock inga som helst belägg för detta och misstänker att det mest är en önskan att få svar och förklaringar till mina inrtryck…

På 70-talet slog sig Mondavi ihop med Philippe de Rothschild och skapade det inte helt okända Opus One Winery. Innan han dog förra året vid 94 års ålder hann han också kritisera sina söner för att de satsade på billiga viner, köpa italienska Tenuta Dell'Ornellaia, smutskastas av globaliserinskritikern Jonathan Nossiter i filmen Mondovino, sälja Robert Mondavi Winery och försonas med sin bror Peter. Tillsamman gjorde de två en tunna av vinet "Ancora Una Volta" som betyder ungefär ”en gång till.”

Vi dricker i dag Robert Mondavis Cabernet Sauvignon Reserve från 1997 och till det äter vi kanin med körvel och rödvinssås. Till detta gnocchi, stekt shitakesvamp och grön sparris.

Vinet har stor fruktig doft där de mörka bären som svarta vinbär, plommon, körsbär och en aning björnbärär mest framträdande men här finns också rödare varianter som halon och körsbär. Vi hittar också cederträ, läder, örter och en svag ton av gummi. Doften är mer elegant än rustik.

I smaken finns också gott om mörka bär som vinbär och plommon. Här återfinns också en örtig ton och lite lakrits. Tanninerna är nästan helt integrerade och det finns en svagt syrlig ton i den långa eftersmaken. Ganska tjockt och rentav portvinsliknande i munnen. En mycket, mycket bra och elegant Napa cab som kostar lite för mycket men det är å andra sidan inte ofta som det dyker upp åldrade amerikanska viner på Sb.


Stekt kanin med körvel

4 pers
1 kanin, styckad
salt
peppar
2 vitlöksklyftor
3 dl vatten
1 kruka körvel
25 g smör
3 dl rödvin
1 tsk socker
1 msk Maizena utrört i lite vatten

Bryn kaninen i lite av smöret och krydda med salt och peppar. Lägg i vitlöken mot slutet. Häll på vatten, lägg i resten av smöret och körvelstjälkarna. Spara bladen. Efterstek 1-1,5 h eller tills köttet känns mjukt. Ta upp kaninbitarna och tillsätt rödvin och socker. Koka ner till ca hälften återstår. Sila såsen och red med Maizena. Smaksätt med salt och peppar. Blanka av såsen genom att vispa ner 2 msk smör skuret i mindre kuber. Strö hackade körvelblad över kaninen (och svampen) och servera med såsen, gnocchi, stekt shitakesvamp och någon grönsak.

2006 Domaine Larroque Vin Gris Beni M'Tir

2006 Domaine Larroque Vin Gris Beni M'Tir

När Jen kom hem från en arbetsresa i Marocko hade hon den här flaskan med sig och givetvis experimenterar vi med mat som också ska smaka Marocko. Det visar sig bli mycket lyckat och vinet smakar riktigt bra.

Jag vet inte mycket om vinnäringen i landet men Vin Gris som är ett mycket ljustrosa rosé står för ungefär 20% av vinframställningen. Vinet har en något parfymerad doft men här finns också gott om våt sten, gråpäron, gröna äpplen, aningen örtkrydda och lite citrus.

Smaken är frisk. De i doften dominerande päronen får stå tillbaka för äpplen och citrus. Det smakar mer vitt vin än rosé och kan närmast liknas vid Albariño. Vilken eller vilka druvor man använt här vet jag inte. Att det är ett gott vin råder det dock inga tvivel om. Det tycker vi alla tre.

Till dessert har vi hallonsviss med havrefras och till det dricker vi Nikkori plommonvin men det visar sig inte vara en helt lyckad kombination. Syran i hallonen är för hög och sötman i rätten för låg för att kombinationen riktigt ska fungera.


Marockansk kycklinggryta
4 pers

4 kycklingfileer, skuren i grova bitar
smör
salt
svartpeppar
6 torkade aprikoser, halverade
2 röda lökar, klyftade
4 vitlöksklyftor, skivade
3 msk tomatpuré
3 tomater, i klyftor
1 kanelstång
1,5 tsk malen ingefära
1,5 tsk gurkmeja
1/2 g saffran
6 dl vatten
1 msk kycklingfond
500 gram sötpotatis, skuren i grova bitar
1 dl hackad bladpersilja
1 tsk rivet citronskal
1 dl skållad och skalad mandel, rostad och grovhackad

Bryn kyckling i smör i omgångar i en stekpanna. Salta och peppra köttet och ställ det åt sidan. Skär löken i tunna klyftor och fräs den i smör i en gryta utan att den tar färg. Tillsätt kryddorna och låt dem fräsa med. Tillsätt tomatpuré och tomater och rosta i någon minut. Lägg i kycklingköttet och aprikoserna i grytan. Häll på vatten och buljong och koka på svag värme under lock cirka 15 minuter. Skala potatisen och skär den i grova bitar. Blanda ner potatisen i grytan och fortsätt koka tills den är mjuk ca 15 minuter. Smaka av med salt och peppar. Strö mandel, citronskal och persilja över grytan.


Couscous med torkad frukt

4 pers

1-3 dl torkad frukt (jag använder aprikoser och russin)
5 dl vatten
1 grönsaksbuljong- tärning
1 kuvert saffran (0,25 g)
1 st vitlöksklyfta, finhackad
1 tsk harissa
1 tsk nystötta kardemummakärnor
rivet skal av 1 tvättad citron
4 dl couscous
1,5 msk olivolja
1 burk kikärter
100 g grovhackade pistagenötter
4 msk hackad mynta
salt

Blötlägg den torkade frukten i hett vatten cirka 15 minuter. Låt den rinna av och skär den i mindre bitar. Koka upp vatten, buljong och saffran och rör tills buljongen löst sig. Blanda i vitlök, harissa, kardemumma, citronskal, couscousgryn och den torkade frukten. Dra kastrullen från värmen och låt couscousen svälla under lock cirka 5 minuter. Tillsätt olivolja, rör couscousen fluffig med en gaffel och låt den svalna.Skölj kikärterna i kallt vatten och låt dem rinna av. Blanda ner kikärter, nötter och mynta och smaka av med salt.

Receptet ur boken "Marocko på ett fat" av Caroline Hofberg


Harissa

4–5 röda chilifrukter
4–5 vitlöksklyftor
1 msk spiskummin
1 msk torkad koriander
1 tsk salt
1/2 dl olja

Mixa grovhackade chilifrukter och vitlöksklyftor med spiskummin, koriander, salt och olja.


Hallonsviss med havrefras

2 msk smör
2 msk strösocker
2 dl havregryn
500 g frysta halon
2 dl vispgrädde
vaniljglass
maränger

Smält smöret i en panna. Blanda havregryn och socker och stek lätt i smöret. Låt fraset kallna. Vispa grädden. Lägg det mesta av hallonen i bottnen av en skål. Varva sedan glass, maränger, hallon vispad grädde och havrefras. Avsluta med att strö havrefras över svissen.

2006 Irony Pinot Noir

2006 Irony Pinot Noir

En del av det här vinet användes som matlagningsvin men den största mängden dracks till kycklingfiléer med en dijonsenaps-sås som getts extra skjuts av inlagd dragon. Irony ägs av jättefirman DFV Wines som tidigare hette Delicato och vinet är gjort på 96% Pinot Noir och 4% Petite Sirah.

Vinet överraskar positivt. Tyvärr råkar vi kasta anteckningarna men jag minns i alla fall att det doftar jordgubbe, hallon och örter. I smaken fanns det också jordgubbar och örter. Vinet har en svagt syrlig smak och likaså svag kryddighet från 14.5% alkohol som är fint integrerade.


Dijonsenapssås med dragon

1 charlottenlök
1 msk smör
2 dl vatten
1 msk kalvfond
1 dl lätt creme fraiche
2 msk inlagd dragon
1 msk japansk soja
1 msk dijonsenap
salt
vitpeppar

Skala och hacka löken. Fräs i smör i en kastrull. Tillsätt vatten, kalvfond, crème fraîche, dragon och soja. Koka ihop såsen och smaka av med salt dijonsenap och peppar.

2004 Beaulieu Vineyard Cabernet Sauvignon Georges de Latour Private Reserve

2004 Beaulieu Vineyard Cabernet Sauvignon Georges de Latour Private Reserve

Jag hade förmånen att smaka det här vinet redan i januari och när vi sedan besökte Napa körde vi flera gånger förbi Beaulieu vars vingårdar BV1 och BV2 liksom deras tasting room ligger utmed highway 29 i Rutherford AVA. Men trots att jag tyckte att provsmaket var mycket bra och funderade på att göra ett inköp när vinet släpptes på Sb 15/2 gjorde vi inte något besök. Våra dagar i området var alltför få.

Beaulieu Vineyard startades av Georges de Latour år 1900 vilket gör det till det vineri i Napa som hållit på längst tid. Georges de Latour Private Reserve gjordes första gången 1936 men 1990 planterades BV1 och 2 om men någon kvalitetsförsämring tycks detta inte ha inneburit enligt de omdömen jag hittat på nätet.

När jag provade vinet bestämde jag med en gång att detta skulle inte lagras även om Beaulieu själva rekommenderar att vinet ska sparas i några år till. Jag tyckte dock att det smakade så bra redan nu och varför vänta på något gott? Intressant att se om mina intryck stämmer nu när det handlar om en riktig smakning över längre tid och med mat.

Att provsmaka gör det dessutom enklare att kombinera med mat och lax med pesto och potatismos med parmesan och till det aningen Pinot Noir-reduktion är en kombination som jag förmodligen inte valt om det var första gången jag drack vinet.

2004 George De Latour Private Reserve är en blend med 95% Cabernet Sauvignon och 5% Merlot. Vinet har mycket stor doft. Efter ett par timmars luftning dominerar mörka plommon tillsammans med svarta vinbär, cigarrlåda, tobak, krut och en liten bukett blandade örtkryddor samt en aning vanilj som avslöjar de 21 månaderna på ekfat. I smaken återkommer svarta vinbär och vanilj men här finns också gott om andra solmogna mörka bär som moreller och även lakrits, Eftersmaken är förbluffande lång.

Det är massor av kraft i vinet och även om det är ungt är det fullt drickbart nu. Syran är ganska hög och här finns härligt lena tanniner i lagom mängd. Som alltid när vinerna kommer från USA och kanske speciellt när de kommer från Napa och är gjorda på Cabernet Sauvignon kostar de en hel del och det är sällan man kan sätta Napa cab och det ganska fåniga uttrycket prisvärt i samma mening (som jag precis gjort). Gott är det dock, rentav strålande t o m till fisk!


Lax med pesto serverad med majsragu och parmesanmos

2 pers


Majsragu

3 dl fryst majs
1 röd paprika
½ rödlök, strimlad
1 dl vatten
2 msk kycklingfond
½ citron, pressad
1 msk smör
salt
vitpeppar

Blanda alla ingredienser utom de två sista i en kastrull. Koka på svag värme ca 5-10 minuter. Smaka av med salt och vitpeppar

Pesto

2 krukor basilika
1 vitlöksklyfta
30 g pinjenötter
80 g parmesanost
1 dl olivolja
salt

Stöt vitlök, nötter och basilika till mos i en mortel eller använd matberedare med knivblad. Blanda i riven ost. Blanda även i olivoljan. Salta eventuellt.


Laxen

2 bitar lax ca 200 g/styck

Pensla laxbitarna med lite olja. Stek dem med skinnsidan nedåt i 5-6 minuter. Lägg pesto på laxen. Servera med majsragu, parmesanmos och Pinot Noir-reduktion Recept påde två senare till höger. Originalreceptet till laxen och majsragun från the Little Penguin.

1986 Reinhold Senfter Riesling Spätlese Niersteiner Ölberg

1986 Reinhold Senfter Riesling Spätlese Niersteiner Ölberg

I dag blir det hämtmat från den lokala kinesen och till det en Riesling från 1986. Har den tyska 23-åringen för 129 kr klarat denna långa väntan?

Svaret är tyvärr: Inte riktigt.

Vinet är mycket moget och kanske rentav övermoget. I doften finns klara petroleumtoner och våta stenar som blandas med söt och torkad frukt. Inga större problem här.

Problemen finns istället i smaken och framför allt är det toner av tvål och lite för mycket vax blandat med gammal apelsinsaft som stör. Det halvtorra vinet domineras i smaken av mogna Golden Delicius-äpple men här finns också nötter. Syran är mycket låg.

Sammanfattningsvis en mer intressant än god Riesling Spätlese.

2007 Mastroberardino Morabianca Falanghina Irpinia

2007 Mastroberardino Morabianca Falanghina Irpinia

När Jen är i Milano med jobbet brukar hon bo på ett hotell som ligger i samma hus som Peck – lyxmatbutiken som är full av italienska delikatesser. Förutom ostar, salami och annat smått och gott har hon vid den här årstiden tagit med sig puntarelle hem. Puntarelle har jag skrivit om tidigare här. Jag köpte hem vin som jag trodde skulle passa till den lite beska salladen, mozzarellan och sardellsåsen men tyvärr fick Jen inte tag på någon och därför åt vi istället en caprese och efter det diverse italienska delikatesser, både från Peck och från svenska butiker. Enkelt men ack så gott!

Vinet är gjort av på druvan Falanghina som odlas lokalt i Irpinia, Kampanien, ungefär vid stövels vrist. Vinet som fungerar OK till maten, varken mer eller mindre, doftar initialt i stort sett endast en sak – gröna äpplen. Med lite luft förändras dessa till gula och fram kommer också persika, söta clementiner och mineral. Samma saker återkommer i smaken tillsammans med en grön örtighet.

Ett gott matvin och en intressant ny druvbekantskap.