2005 Famille Dupont Cidre Bouché Fermier

2005 Famille Dupont Cidre Bouché Fermier

De som följt den här bloggen vet att jag är svag för fransk cider och att jag skrivit om den här förut. Redan i oktober 2006 då jag köpte 2005 Famille Dupont Cidre Bouché Fermier var den bra men hade lite jäst i doft och smak.

Senast jag drack den var i höstas då flaskorna fått ligga till sig ett år i källaren. Jästen hade då helt försvunnit och det som varit en bra cider hade blivit en gudomlig. Det har egentligen inte hänt så mycket under de månader som gått sedan dess och anledningen till att denna cider hamnar på bloggen igen är förutom att den är fantastisk, ett recept från Malin Sandstöm som är så gott att jag gärna vill föra det vidare.

Risotto är som alla som lagat det vet lättlagat men kräver en del kärlek för att bli bra. Jag föredrar carnaroliris som ger lite mer tuggmotstånd än arborio men det är en smaksak. Malin rekommenderar stekt svamp och/eller stekta palsternacksstrimlor och eventuellt en fläskkotlett som tillbehör om man inte äter risotton rakt upp och ner som den är. Jag kör lite stekta champinjoner och en halv grillad kyckling och det fungerar perfekt.

2005 Famille Dupont Cidre Bouché Fermier har för länge sedan tagit slut på Sb men finns i beställningssortimentet. För 65 kronor flaskan kan det vara årets största fynd.


Ciderrisotto

2 pers (eller 4 för-/mellanrättsportioner)

1/2 gul lök
2 dl carnaroli- eller arborioris
5 dl svampbuljong (het)
2 1/2 dl fransk cider
1 dl finriven parmesan
olivolja till stekning
10-15 blad färsk rosmarin
Salt
Svartpeppar ur kvarn

Finhacka löken och stek den genomskinlig i olivolja. Häll i riset i kastrullen. Höj värmen något och rosta riset ett par minuter. Häll över 1 dl cider och låt koka in helt. Häll sedan på den varma buljongen och den resterande cidern i omgångar, lite i taget, tills riset är klart och risotton har en löst krämig konsistens. Rör om ofta. Rör ner den rivna parmesanen och finhackade färska rosmarinblad. Smaka av med salt och svartpeppar.

2005 Ravenswood Zinfandel Belloni

2005 Ravenswood Zinfandel Belloni

Jen har blivit sjuk och vi har flyttat fram dagens planerade middag med S och R till nästa helg. Den utlovade rapporten om 1993 Zilliken Saarburger Rausch Riesling Auslese får alltså vänta lite.

Men mat måste man ju ha ändå och Jen önskar potatismos som hon tror ska gå att få ner trots en sårig hals. Jag har svårt att helt avstå från matlagning och mat-experimentering när hela lördagen ligger helt ledig framför mig och handlar några hjort-biffar av ytterfilé som jag tänkt komplettera med en björnbärs- och lavendelsås. Bör sitta som en smäck till dagens Zin men hur mycket torkad lavendel är egentligen lagom?*

Det var i mitten av april som Sb släppte flera olika vingårds-zinfandel från Ravenswood. De 10 vingårdar som levererar druvor till Ravenswoods olika vingårds-viner ägs inte av Ravenswood själva. Vinmakare är dock Ravenswoods Joel Peterson. Vinerna på Sb var 2005:or från vingårdarna Belloni, Barricia och Teldeschi och en 2000 från Monte Rosso. Jag frågade personalen i vinkällarbutiken om råd men det visade sig att de inte kunde skaka fram någon som provsmakat vinerna och ringde därför kundtjänst men med samma nerslående resultat. Kanske är detta signifikant för Zinfandel-intresset i Sverige? Åtminstone för de lite dyrare varianterna om inte dessa kommer från Ridge Vineyards.

Nåväl, jag bestämmer mig för 2005 Belloni. En vingård som på pappret kanske inte låter så imponerande. Belägen strax utanför Santa Rosa i Russian River Valley AVA men nere i dalen på platt mark som nästan varje vinter drabbas av mindre översvämningar. Rankorna är runt 100 år gamla och Ravenswood har köpt druvor härifrån sedan tidigt 1990-tal.

Vinet luftas några timmar och doftar mogna mörka plommon, björnbär, blåbärskaka eller paj och läder men det har även toner av vanilj och svagt i bakgrunden, både mint och lakrits. I munnen är vinet stramt men samtidigt mycket fruktigt och med ganska påtaglig syra. Också här dominerar mörka frukter och bär men här finns också en ljusare ton av hallon. Tanniner saknas inte men är måttliga. Eftersmaken är mycket lång med viss alkoholhetta trots att alkoholhalten uppges till i sammanhanget måttliga 14%. En siffra jag betvivlar.

Trots invändning mot alkoholhettan och något vinglande balans är det här en jättebra Zin men till ett ganska häftigt pris. Endast zin-skallar eller nyfikna göre sig besvär. Det här vinet kommer ändå inte att omvända några fans av gamla världens viner. 2005 Ravenswood Zinfandel Belloni kommer att tjäna på några år i källaren men jag kommer inte att tömma kontot och köpa de ca 50 flaskor som finns kvar på Regeringsgatan.

*Det visar sig att 1/2 msk är precis lagom.


Stekta hjortbiffar med björnbärs- och lavendelsås

2 pers

2-4 hjortbiffar av ytterfilé

Stek biffarna i olja och smör. Låt dem vila i folie.

½ schalottenlök, hackad
1 dl portvin
1,5 dl vatten
½ msk kalvfond
½ msk hackad färsk timjan
½ msk torkad lavendel, mortlad
100 g björnbär


Stek schalottenlökeni samma panna som biffarna. Häll i portvinet och vispa ur stekpannan. Tillsätt vatten, kalvfond, timjan och hälften av björnbären. Koka på svag värme i ca 5 min. Sila över såsen i en gryta. Pressa sönder björnbären i silen med en sked. Håll såsen varm och smaka av med salt och peppar. Tillsätt resterande björnbär och servera med köttet, potatismos och stekt svamp.

2006 Barone Ricasoli Chardonnay Torricella

2006 Barone Ricasoli Chardonnay Torricella

Ber Bill har sagt att 2006:an är ”den i särklass bästa bästa Toricellan hittills” och Ricasoli tycker att det är den bästa årgången på åtminstone 15 år. Jag har ingen erfarenhet av vinet sedan tidigare men håller med om att det är en urgod, väldigt fräsch och frisk Chardonnay med viss fatkaraktär. 2/3 av vinet lagrades på nya fat och resten i rostfria tankar. Som gjort för dagens mat: Shiitakeravioli med peccorino och en citron/timjan-sås.

Ricasoli som inte bara sysslar med vin utan också med olja – olivolja, startar varje år skördesäsongen med att plocka den 3 ha stora (lilla) vingården Torricella, 350 m ö h som planterades med Chardonnay i slutet av 1980-talet.

Det Toscanska vinet har doft av citrus och riktigt mogna Golden Delicious-äpple, gula plommon, fat och nötter. I munnen slås jag av vinets fräschhet som påminner om Chablis. Också här finns toner av citrus, närmast lime och dessutom fat och nötter. Syran är behaglig och balansen imponerar. Eftersmaken hänger kvar länge.

Shiitake-ravioli med timjan och citronsås

2 pers

Pastadeg

2,5 dl vetemjöl (eller durumvetemjöl)
1 msk olivolja
1 ägg
1 msk vatten
1 krm salt

Lägg alla ingredienser i en hushållsassistent och kör ihop till en deg och låt vila i kyl inslaget i plast i 30 min. Kavla ut till plattor och lägg på fyllningen. Lägg en likadan platta ovanpå och tryck ihop kanterna med en gaffel. Sammanlagt ska det bli 3-4 raviolikuddar/person. Koka i saltat vatten ca 3 min.


Fyllning

1 msk olivolja
1 msk smör
1 vilöksklyfta, hackad
2 schalottenlökar, hackade
200 g shiitakesvamp, hackad (eller ostronskivling, champinjon)
2 msk torrt madeiravin
1 msk citronsaft
Salt och vitpeppar
1 msk bladpersilja, hackad
1 msk timjan, hackad
1 msk basilika, hackad
1 msk gräslök, hackad

Hetta upp olja och smör. Tillsätt vitlök och schalottenlök. Sautera tills löken är genomskinlig. Tillsätt svampen. Fortsätt steka tills all vätska försvunnit och svampen blivit gyllenbrun. Tillsätt Madeira och citronsaft. Ta av från värmen och salta och peppra. Tillsätt persilja, timjan, basilika och gräslök.


Timjan och citronsås

1 tsk smör
½ schalottenlök, hackad
½ dl torrt vitt vin
1 dl vispgrädde
1 msk timjan, hackad
1/2 citron, pressad
Salt och vitpeppar’

Hetta upp oljan och låt schalottenlöken svettas under omrörning. Häll i vinet och koka ner till ca hälften. Tillsätt timjan och vispgrädde och sjud i ca 5 min. Tillsätt citronsaft och smaka av med salt och peppar.

Servera raviolin med såsen, riven peccorino och nymald svartpeppar.

1993 Forstmeister Geltz - Zilliken Saarburger Rausch Riesling Spätlese

1993 Forstmeister Geltz - Zilliken Saarburger Rausch Riesling Spätlese

Zilliken tillhör topproducenterna i Mosel-Saar-Ruwer och odlar enbart Riesling i sina fyra vingårdar där Saarburger Rausch är klart störst med 8 ha. Resterande tre vingårdar delar på resten av marken, ca 2 ha.

I Sb:s ”smygsläpp” 15 april dök det upp två något åldrade Zilliken-viner från Saarburger Rausch. En spätlese och en auslese, båda från 1993 och det finns fortfarande några flaskor kvar. Förutom dessa släpptes också några senare viner, bl a två ytterst intressanta 2005 auslese; en Goldkapsel och en Lange Goldkapsel. Jag köpte inte någon av dessa men är väldigt sugen och även här finns det flaskor kvar. Istället kompletterades 93:orna med en 2002 Kabinett (för ett helt annat pris än de med Goldkapsel) på inrådan av Den långe Jugoslaven som är rieslingfantast med stort kunnande.

Lagring av vin integrerar sötman som med tiden uppfattas som mindre. En 15 år gammal spätlese från Saarburger Rausch upplevs i dag ungefär som en kabinett. Viktigt att tänka på när vinet ska kombineras med mat. Planerar att i helgen laga samma typ av förrättspizzor som vi åt till 2006 Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Spätlese #7 men tar då ett steg upp till i oechsle-grader till Zillikens Saarburger Rausch Riesling Auslese 1993. Återkommer med rapport om hur den kombon fungerar.

Dagens spätlese dricker vi till friterade bläckfiskringar, ris och en asiatisk sötsur dipsås med sting. Jättegott!

Vinet är inte speciellt aromatiskt men har utvecklat de klassiska petoleumtonerna. Våta stenar, gummi, päron och några äpple lurar i bakgrunden. Smaken är fräsch av syran från citron och fläder och sötma från mogna päron. Näppeligen någon av de bättre åldrade rieslingar vi provat men ändå värd en rekommendation.


Asiatisk sötsur dipsås

2 pers

1 citron
3 msk flytande honung
1 tsk mörk soya
1 tsk ljus soya
1 tsk gul stark chilisauce (thailändsk typ)
1-2 tsk arrowrot

Pressa citronen. Blanda med de andra ingredienserna. Koka upp och red av med arrowrot.

2005 Melville Chardonnay Estate

2005 Melville Chardonnay Estate

Också i går lördag, blev det ett vin som tar i ända från tårna. Eller vad sägs om en Chardonnay med alkoholhalt på 15,3%. Kan det bli bra?

Det enkla svaret på den frågan är ett rungande: JA! Som vanligt när vinmakaren Greg Brewer är i farten handlar det om kloner. I Melville Chardonnay Estate från Santa Rita Hills mellan Los Angeles och San Fransisco ingår tre olika Chardonnaykloner (4, 76 och 95 för den som vill veta). Det här med kloner låter kanske extremt high tech, framtid och genmanipulering. Nu förhåller det sig inte alls så men det kanske kräver sin förklaring;

Om en vinbonde bryter av och planterar en stickling från en vinranka blir denna nya planta en exakt genetisk avbild av urspungsplantan och kalls för en klon. Om däremot naturen få ha sin gång och rankan sprida sig på naturlig (sexuell) väg blir det ändringar i DNA. Kloning av växter har alltså försiggått ända sedan vi började att odla växter.

Brewer som inte brukar blanda in ek och malolaktisk jäsning av sina Chardonnayviner har sträckt sig till 10% ny fransk ek i denna Mellvilles bas-Chardonnay och tillät samtidigt att 15% av vinet genomgick malolaktisk jäsning.

2005 Melville Chardonnay Estate lider inte av den höga alkoholhalten. Välbalanserat är bara förnamnet. Vinet doftar citrus, mango, saffran och förvånansvärt mycket mineral. Syran är härligt hög utan att bli rakbladsvass. Det finns toner av kryddighet i munnen och eftersmaken är lång och salivframkallande. Härligt!

Till vinet äter vi spett med lax och jätteräkor, saffransaioli och krossad, rostad sötpotatis. Ganska snabb- och lättlagad mat som fungerar förträffligt med vinet som hämtar upp saffrans och cirustonerna på ett förtjänstfullt sätt. Högsta betyg! Men knappast i närheten av 2004 Ridge Monte Bello Chardonnay som jag måste anse som riktmärke för alla amerikanska Chardonnayer med pretention.

Saffransaioli

2 pers

1 äggula
2 tsk vitvinsvinäger
0,5 krm saffran
4 vitlöksklyftor, pressade
1 dl olja
salt och vitpeppar

Se till att alla ingredienser är rumstempererade. Vispa ihop äggula, vinäger, saffran och vitlök. Tillsätt oljan, först droppvis men sedan i en tunn stråle. Vispa hela tiden tills såsen börjar tjockna. Smaka av med salt och vitpeppar. Ställ in i kylskåp tills servering


Krossad rostad sötpotatis

Skala och skiva sötpotatis. Lägg den på en smord plåt och ringla olivolja ovanpå. Rosta i 250 varm ugn tills den blir aningen bränd. Mosa med gaffel och tillsätt lite smör, vitpeppar och salt.


Lax och räkspett

Koka jätteräkorräkor i vatten. Skär laxen i kuber. Trä upp lax och räkor på blöta bambuspett. Pensla med en blandning av olivolja, pressad lime, vitlök och röd chili, Stek i ugn 200 grader i ca 8 minuter. Pensla igen med oljeblandningen.

2005 Michael-David Vineyards 7 Deadly Zins

2005 Michael-David Vineyards 7 Deadly Zins

Jen är i Paris och i min ensamhet funderar jag över vad ska man dricka till kalkonfilé med Mole Poblano, den chillikryddade mexikanska chokladsåsen? Jag provar med en extremt överdriven zin, så långt ifrån PK man kan komma med rejält rostade fat, ganska hög alkoholhalt och söt frukt och jag gillar det.

Det verkar finnas oändligt många olika Mole Poblano-recept på amerikanska hemsidor och ännu fler på spanska. Jag hittar inte de chilisorter jag letar efter och provar mig fram till receptet nedan som funkar riktigt bra.

Vinet som luftades i två timmar har som jag tidigare nämnt har en väldigt överdriven stil. Jag föreställer mig att man i USA kan kalla det publikfriande. Doften har främst solmogna mörka bär som plommon, björnbär och körsbär men toner av vanilj, lakrits och svartpeppar slåss också om uppmärksamheten. I munnen är 7 Deadly Zins fruktigt, saftigt och mjukt men samtidigt väldigt alkohol-eldigt och ganska kryddigt. De röda bären från doften har ljusnat en aning.

Ett vin som egentligen är helt galet och ”over the top” men som jag till en början inte kan låta bli att gilla och en given kompis till Mole Poblano. Men när maten är uppäten är det roliga slut. På egen hand blir det fullproppade vinet för mycket och min inledande entusiasm är som bortblåst.

Jag hade egentligen tänkt att ha Tamales som tillbehör till den dagens mat men det var stört omöjligt att få tag på ister. Varför då? Hur som helst så fick det bli majstortillas istället.


Mole Poblano

4-6 pers

1 ancho-chilli

1 cascabel-chilli
2 chipotle-chillis

2 aji amarillo-chillis

25 gram pumpafrön

50 g jordnötter

50 g mandel

3 kryddpepparkorn

2 kryddnejlikor

1 liten kanelstång

1 nypa anisfrö
½ dl vatten
1 tortilla, rostad hårt och skuren i småbitar
2 msk russin
400 g konserverade körsbärstomater
2 vitlöksklyftor
1 liten gul lök
0,5 l hönsbuljong
200 g mörk choklad
3 msk olivolja
1 lime, pressad
2 tsk kinesisk soya

Tag bort stjälkar och frön från chilifrukterna. Stek dem på svag värme utan matfett tillsammans med pumpafrön, kryddpeppar, jordnötter, mandel, kryddnejlika, anis och kanelstången tills dofterna kommer fram. Häll över i en mixer eller blender och späd med ca ½ dl buljong. Lägg i tomat, tortilla, russin, lök och vitlök och mixa blandningen. Späd med mer kycklingbuljong om det behövs. Hetta upp oljan tills den börjar ryka och tillsätt därefter den mixade blandningen. Akta dej, det skvätter! Låt koka cirka 20 minuter, rör om så att det inte bränner fast. Späd med resten av buljongen till lagom tjock konsistens.Hacka chokladen och blanda ned den i såsen tillsammans med limesaft och soya.
Servera till stekt kött eller fågel.


Mexican Rice

4 pers

1 tsk salt

1 vitlöksklyfta, hackad

3 msk olivolja

2 dl ris

4 dl hönsbuljong

½ dl tomatpuré
1 dl majs

½ röd paprika, skuren i små bitar

½ gul lök, hackad

Fräs ris i olja tills det blir gyllene. Tillsätt lök, vitlök, paprika och majs och fortsätt fräsa. Lägg i tomatpuré. Fräs någon minut till. Tillsätt salt och buljong. Sjud på svag värme tills riset är mjukt.

2000 La Chablisienne Chablis 1er Cru Mont de Milieu

2000 La Chablisienne Chablis 1er Cru Mont de Milieu

La Chablisienne är ett jättestort odlarkooperativ i Chablis. Kooperativet består av närmare 300 odlare som tillsammans brukar nästan 1/3 av vingårdsarealen i Chablis och är den största producenten i regionen.

Mont de Milieu ligger i de östra delarna av Chablis mellan byn som också heter Chablis och byn Fleys. Sb släppte tre olika viner från La Chablisienne den 1 februari i år två olika Grand Cru och denna Premier Cru, alla med några år på nacken. Producenten själv rekommenderar ytterligare några års lagring av 2000 Mont de Milieu men rapporter från några som smakat och som vi litar på säger att vinet bör drickas i år eller nästa efter ett par timmar i karaff. Det är alltid skönt att slippa ta besluten själv! Låt se om de hade rätt.

Vi dricker 2000 La Chablisienne Chablis 1er Cru Mont de Milieu till en variant på en fiskrätt vi åt i Skåne i somras som vi försökt uppdatera något. Fiskfiléer bakas i ugn under ett smörtäcke med citron, sardeller, mycket örter och till det mandelpotatismos och vitvinssås. Smarrigt och en bra match till det mineraliga och friska vinet.

Doften som är ganska fantastisk innehåller toner av gula äpplen, päron, tropisk frukt, honung, vita blommor och mineral. I den blommiga smaken återkommer äpple och mineral och en viss kryddighet antyder om lime. Syran är hög men behagligt avrundad och eftersmaken härligt lång. Ett vin med mycket hög klass som säkert klarar ett par år till i källaren men som inte nödvändigtvis blir så mycket bättre än såhär. Det finns fortfarande flaskor kvar i vinkällarbutikerna.

2004 Castellani Chianti Beni Duilio Riserva

2004 Castellani Chianti Beni Duilio Riserva

Bengt Wedholm har betytt väldigt mycket för svensk matkultur. Michelinstjärnan som Wedholms fisk fick 1986 höjde ribban för svenska lyxrestauranger och 1968 var hans Restaurang Östergök i hörnet av Kommendörsgatan/Styrmansgatan på Östermalm först i Skandinavien med pizza på menyn. Men det som betytt allra mest för gemene man är pizzasalladen som skapades och serverades på Östergök.

Att käka vitkålssallad till pizza spred sig från Östermalm till resten av Sverige och över gränserna till Norge, Finland och Danmark, även om det inte är lika vanligt där. Men vi nordbor är faktiskt inte helt ensamma. Också i Japan serveras denna typ av sallad men då är nog Bengt Wedholms inblandning lite mer osäker.

Den bästa pizzasalladen hittar du i receptregistret till höger på sidan och nedan också recept på en utmärkt god dinkelpizzadeg och tomatsås till pizzan. Jag brukar kalljäsa pizzadegen men det går också att dubbla mängden jäst och blanda den med 37 gradigt vatten. Jäs då i 1 timme. Till denna degmängd är 200-250 g ost lagom. Påläggen är det enklast att improvisera fram. Anything goes! I alla fall nästan. I dag hade vi salami och champinjoner och till det en Chianti Classico från ett bra år i Toscana.

Vinet har en riktigt trevlig doft med moreller men också lite rått kött och rosmarin. Smaken är ganska endimensionell och även här dominerar körsbär och det har ganska hög syra. Mittpartiet är mycket tunt men längden schyst. Det här vinet var en present och därför känns det hårt att säga att det bara var sådär. Nästan OK till pizza men borde kosta betydligt mindre än vad det gör.


Dinkelpizza

2-3 st

¼ pkt jäst
2,5 dl vatten
1 nypa socker
½ tsk salt
2 msk olivolja
6-7 dl dinkelmjöl

200 g riven ost

Smula jästen i en bunke. Rör ut jästen i vattnet. Tillsätt socker, salt, olivolja och mjöl. Arbeta kraftigt, 10 min i hushållsassistent till en smidig deg. Låt jäsa kallt 1 dygn. Sätt ugnen på 250°. Ta upp degen på ett mjölat bord och knåda kraftigt.Dela degen i 4 delar. Kavla ut delarna och flytta över till smorda plåtar. Platta ut pizzorna med händerna.Bred tomatsås på pizzorna och strö över riven ost. Fördela sedan påläggen över osten. Grädda i mitten av ugnen ca 10 min. Byt till ugnsvärme som bara kommer underifrån (ger en krispigare botten) och grädda i ytterligare ca 5 min. Strö över oregano.

Om du vill äta pizzan samma dag som du gör degen; öka jästmängden till ½ pkt och värm vattnet till 37 grader. Jäs i 1 timme.


Tomatsås till pizza

1 gul lök
3 vitlöksklyftor
4 msk olivolja
2 msk tomatpuré
1 burk (400g) cocktailtomater
2 msk kycklingfond
salt
svartpeppar
2 msk torkad oregano

1 nypa chiliflakes
1 tsk socker

Skala och hacka lök och vitlök. Mjuka upp löken långsamt (10 minuter) i rikligt med olivolja. Tillsätt puré och höj värmen. Rosta purén och tillsätt sedan tomater, fond, en nypa salt, ganska mycket svartpeppar (ur kvarn), oregano, chiliflakes och socker. Kör hastigt med stavmixer. Koka i minst 40 minuter, gärna längre. Smaka av med mer socker och kryddor.

2005 Hollywood & Vine Cellars Chardonnay 2480

2005 Hollywood & Vine Cellars Chardonnay 2480

Jag hade hoppats att vi tillsammans med våra vänner från Helsingfors skulle kunna fira att två finländare tog plats på prispallen i Bahrain. Tyvärr blev det inte så men äta måste man ju ändå…

Det fick bli en gryta med lite av vad som fanns i kylskåpet och till det en Chardonnay från Hollywood & Vine, en liten producent i Napa. Företaget har startats och drivs av två snubbar från underhållningsindustrin: Doug Barr och Bruce Orosz. Den förstnämda är tv-producent och manusförfattare och den senare har producerat framför allt olika sammankomster för musikindustrin, bl a den inom elektronisk dansmusik så betydelsefulla Winter Music Conference i Miami. Vinmakandet har de dock överlåtit till Celia Masyczek från Oregon som studerat oenologi på University of California i Davis. Den kanske viktigaste institutionen för detta ämne och som svarat för många upptäckter om druvsorternas ursprung.

2480 har en alkoholhalt på nästan 15% och en sniff och en klunk direkt vid flaskans öppnande avslöjar detta allt för väl. Men när vinet fått andas ett tag har alkoholmonstret luftats ur och fram träder behagliga toner av citrus, gult äpple, päron och mineral. Även ek finns där men tar inte på något sätt över. En ganska oamerikansk Chardonnaydoft.

Också i smaken känns eklagringen relativt tydligt. Vinet har legat tre månader på fat varav 25% var nya amerikanska. Mest framträdande är dock smaken av fikon men också päronen finns där, denna gång på burk men utan plåtsmak. En heltigenom angenäm upplevelse men tyvärr är alkoholhettan i eftersmaken något för intensiv. Druvorna som är av olika Chardonnaykloner kommer från Atlas Peak Vineyards som är ganska svalt för att vara i Napa Valley. Vinet har inte genomgått någon malolaktisk jäsning och det är kanske från dessa båda omständigheter det oamerikanska i vinet kommer?

För tillfället rear Sb ut det här vinet (som bara finns i Göteborg och i Malmö) för nästan hundra kronor mindre än ursprungspriset.


Tagliatelle med kyckling, champinjoner och ädelostsås

4 pers

2 kycklingfiléer
200 g champinjoner
2 msk smör
3 dl matlagningsgrädde
100 gram ädelost (blå- eller grönmögel)
100 g färsk spenat
salt
svartpeppar
3 msk pinjenötter

Rosta pinjenötterna i torr stekpanna. Stek kycklingfiléer på grilljärn (eller i stekpanna med lite olja). Lägg dem åt sidan. Stek champinjonerna i smör. Tillsätt grädde och ost. Skär kycklingen i lagom bitar och lägg ner dessa i grytan. Sjud i 15 minuter. Förväll spenaten. Rör ner bladen i grytan. Smaka av med peppar och salt. Strö över pinjenötter. Servera med tagliatelle och nyriven parmesan

2003 Montevina Sierra Foothills Zinfandel

2003 Montevina Sierra Foothills Zinfandel

Vi hade gott om kött till dovhjortsgrytan i går och lade undan varsin biff som jag och Jen har njutit av i dag när våra finska gäster var och lyssnade på Rufus Wainwright på Dramaten.

Köttes stektes och lades på en likaledes stekt bit franskt lantbröd med färsk spenat, en rökig majonnäs (gott och enkelt, vanlig mayo blandas med Liquid Smoke), och toppades med några tjocka skivor cheddarost som fick smälta ut en del. Till det pommes och en enkel grönsallad.

Vinet blir på favoritdruvan Zinfandel och är av det lite lättare slaget men det funkar bra till maten. Det tillhör inte någon av Sb:s allra billigaste Zins (mycket pengar kostar den inte) men Montevina Wines beskriver vinet opretantiöst som: “perfect complement to everyday celebrations like balanced checkbooks, successfully parked cars, and Wednesday evenings”.

I vinets doft finns precis som Sb mycket riktigt påpekar brända toner. Det är mycket fruktigt men inte syltigt. Körsbär och björnbär tar plats men också lite svartpeppar. Smaken är full av katrinplommon och att de är så pass dominerande drar ner det annars ganska höga betyget. Russin finns också med i den kryddiga paletten. Smaken är ganska tät och eftersmaken behagligt lång.

2005 Au Bon Climat Le Bon Climat Pinot Noir

2005 Au Bon Climat Le Bon Climat Pinot Noir

Jim Clendenen som startade Au Bon Climat 1982 sägs ha en skön, avkopplade inställning till arbetet som vinmakare och till livet i allmänhet. Detta vet jag ingenting om men jag vet att han och hans vinfirma producerar utmärkta viner och att hans utrotningshotade mullet åtminstone borde k-märkas. Clenderman och Au Bon Climat har fått massor av utmärkelser och tagit plats på diverse tunga listor genom åren.

ABC gör vin på diverse franska druvor både från egna vingårdar och på inköpta druvor. Vineriet i Bien Nacido delas med Qupé tillsammans med personal och lagerutrymme. Jag drack Pinot Noir från Qupé i mars och det vinet kan du läsa om här. Jim Clenderman driver också Clendenen Family Vineyards som är inriktade på att göra vin från klassiska italienska druvor.

Vi provar om 2005 Au Bon Climat Le Bon Climat Pinot Noir funkar tillsammans med dovhjortgryta. En uppgift som vinet löser utan märkbar ansträngning. Det ekologiska vinet från Santa Maria Valley är ganska tillknäppt vid öppnandet av flaskan men med lite luft får det en jordig doft med hallon, röda vinbär, lite jordgubbe, katrinplommon och kryddor. Smaken är inte lika rik men har en härlig syrlighet. Tyvärr saknas en del täthet och längd.

Dovhjortgrytan är en likadan som den vi åt på nyårsafton men då var köttet innerfilé. När vi nu tar vår sista bit dovdjurskött från de småländska skogarna är det innanlår. Vi har också bytt ut kantarellerna mot skogschampinjoner och den svarta vinbärsgelén mot röd dito.

Till denna serverar vi Karin Franssons speciella mandelpotatismos med surkål. Till det hela även kryddiga inlaggda asiegurkor, röd vinbärsgelé och kokt broccoli.


Karin Franssons mandelpotatismos

4 pers

500 g konserverad surkål
2 dl vitt vin
1 äpple, skalat och skuret i bitar
1 tsk kummin
1,5 kg mandelpotatis
2,5 dl mjölk
2 msk smör
salt
vitpeppar

Hacka upp surkålen i mindre bitar. Sjud surkål med äpplebitar och kummin i vin ca 1 h. Koka potatisen mjuk och stöt den. Tillsätt varm mjölk, smör och kryddor. Smaka av med salt och vitpeppar. Blanda moset med surkålshacket.

2006 Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Spätlese #7

2006 Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Spätlese #7

Ung riktigt bra Riesling har något speciellt i vissa årgångar. Mitt bland frisk syra och söta tropiska frukter finns en gräddig ton som är helt underbar. Min favoritprocucent i Mosel, (relativt) unge Will Schaefer är utan tvekan en av de allra bästa i dalen. Han klarar som få andra att ta fram den där tonen och, vilket härmed är konstaterat: Den finns i 2006:orna!

Jag föredrar Riesling till mat framför att ha det som ett sippvin och kombinationen med gårdagens förrätts-pizzor visar sig vara ”a match made in heaven”. Tyvärr glömde jag pinjenötterna så det får bli till nästa gång. Och fler gånger kommer det att bli!

Det enda jag egentligen kan invända mot 2006 Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Spätlese #7 är att den unga fruktiga doften med persika, päron, en aning citrus och toner av vit honung och mineral är något återhållen. I smaken däremot hålls ingenting igen! Jen första utrop blir föga överraskande för den som läser andra vinbloggar: Piggelin! Det är såklart mitt i prick men inte på det där lite kladdiga i ett varmt baksäte-viset jag först tänkte mig utan som en mer sofistikerad variant av isglassen om det nu är möjligt. Sötman är djup utan att vara klibbig, mineralen finns där och eftersmaken är lång.

Att vinet fått ett nummer efter namnet handlar om var i vingården druvorna plockats. Det kan också var skillnad på hur vinmakaren valt att ”göra” vinet” (jäsningstid m m) vilket alltså kan variera olika mellan olika nummer.

Rättelse

Efter en ordentlig koll har jag fått reda på att det jag skrivit ovan angående nummer på tyska rieslingviner endast är delvis rätt. Framför allt handlar det om att vinet får ett nummer av klacificeringsnämnden efter att det kommit in till bedömning.

Minipizza med päron och grönmögelost

4 pers

6 g jäst
1,25 dl vatten
1 nypa socker
1 nypa salt
1 msk olivolja
3 dl dinkelmjöl
2 msk dill, grovhackad
Peppar, gärna en peppar mix med bl a rosépeppar
3 päron, mogna av en söt sort, tunt skivade
100 g grönmögelost
2 msk rostade pinjenötter

Smula jästen i en bunke. Rör ut jästen i vattnet. Tillsätt socker, salt, olivolja och mjöl. Arbeta kraftigt till en smidig deg. Låt jäsa kallt 1 dygn. Sätt ugnen på 250° och sätt in en plåt. Ta upp degen på ett mjölat bord och knåda kraftigt. Forma den till fyra bollar. Tryck eller kavla ut dem till ca 15cm diameter. Lägg på dill. Bred ut päronen som ska ligga lite omlott. Smula över ost och pinjenötter. Peppra. Ta ut plåten ur ugnen och häll på lite olivolja. För över pizzorna till plåten. Gratinera i ca 15 min.

2006 Dönnhoff Riesling Trocken

2006 Dönnhoff Riesling Trocken

Sb tog bara in 600 flaskor av denna torra basriesling från Dönnhoff som släpptes 1 mars. Nu en månad senare finns det fortfarande runt 65 flaskor kvar i vinkällarbutiken i Malmö men i landets övriga butiker är den slutsåld. Möjligheten att beställa från Malmöbutiken finns dock fortfarande kvar och det är ingen dum idé att göra så för det här är en förhållandevis billig och rakt igenom utmärkt Riesling från en av de verkliga toppproducenterna i Nahe och därmed också i hela Tyskland.

Dönnhoff förfogar över 20 hektar druvodling och på 80% av denna mark odlas Riesling. Resterande 20% upptas av Weissburgunder och Grauburgunder.

2006 Dönnhoff Riesling Trocken är helt torr och mycket frisk. Syrligheten drar mer åt lite kryddigare lime än citron men det finns också toner av knappt mogna granny smith-äpple och päron. Det här är såå bra! Syran är skalpeller som hotar att strimla tungan och eftersmaken är härligt efterhängsen. Fungerar utmärkt både att dricka till Moules Marinière och att koka musslorna i. Receptet kommer från Sb:s hemsida.


Moules Marinière

2 pers

1 kg färska blåmusslor med skal
1/2 purjolök
2 msk olivolja
2 vitlöksklyftor
1 msk hackad färsk timjan eller 1 tsk torkad
1 tsk salt
1 krm vitpeppar
1,5 dl torrt vitt vin

Skrapa och tvätta musslorna. Kontrollera att de är slutna eller att de sluter sig när du knackar dem. Skär purjon fint. Fräs den i olja i en kastrulll ca 2 minuter. Rör hela tiden. Skala och finhacka vitlöken. Tillsätt vitlök och timjan i kastrullen och fräs ytterligare ca 1 minut. Lägg ner musslorna i kastrullen. Salta och peppra. Rör om försiktigt. Häll i vinet och sjud under lock tills skalen på musslorna öppnat sig, ca 5 minuter. Släng de musslor som inte öppnat sig. Servera med pommes frites och majonnäs.