Ung riktigt bra Riesling har något speciellt i vissa årgångar. Mitt bland frisk syra och söta tropiska frukter finns en gräddig ton som är helt underbar. Min favoritprocucent i Mosel, (relativt) unge Will Schaefer är utan tvekan en av de allra bästa i dalen. Han klarar som få andra att ta fram den där tonen och, vilket härmed är konstaterat: Den finns i 2006:orna!
Jag föredrar Riesling till mat framför att ha det som ett sippvin och kombinationen med gårdagens förrätts-pizzor visar sig vara ”a match made in heaven”. Tyvärr glömde jag pinjenötterna så det får bli till nästa gång. Och fler gånger kommer det att bli!
Det enda jag egentligen kan invända mot 2006 Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Spätlese #7 är att den unga fruktiga doften med persika, päron, en aning citrus och toner av vit honung och mineral är något återhållen. I smaken däremot hålls ingenting igen! Jen första utrop blir föga överraskande för den som läser andra vinbloggar: Piggelin! Det är såklart mitt i prick men inte på det där lite kladdiga i ett varmt baksäte-viset jag först tänkte mig utan som en mer sofistikerad variant av isglassen om det nu är möjligt. Sötman är djup utan att vara klibbig, mineralen finns där och eftersmaken är lång.
Att vinet fått ett nummer efter namnet handlar om var i vingården druvorna plockats. Det kan också var skillnad på hur vinmakaren valt att ”göra” vinet” (jäsningstid m m) vilket alltså kan variera olika mellan olika nummer.
Jag föredrar Riesling till mat framför att ha det som ett sippvin och kombinationen med gårdagens förrätts-pizzor visar sig vara ”a match made in heaven”. Tyvärr glömde jag pinjenötterna så det får bli till nästa gång. Och fler gånger kommer det att bli!
Det enda jag egentligen kan invända mot 2006 Willi Schaefer Graacher Domprobst Riesling Spätlese #7 är att den unga fruktiga doften med persika, päron, en aning citrus och toner av vit honung och mineral är något återhållen. I smaken däremot hålls ingenting igen! Jen första utrop blir föga överraskande för den som läser andra vinbloggar: Piggelin! Det är såklart mitt i prick men inte på det där lite kladdiga i ett varmt baksäte-viset jag först tänkte mig utan som en mer sofistikerad variant av isglassen om det nu är möjligt. Sötman är djup utan att vara klibbig, mineralen finns där och eftersmaken är lång.
Att vinet fått ett nummer efter namnet handlar om var i vingården druvorna plockats. Det kan också var skillnad på hur vinmakaren valt att ”göra” vinet” (jäsningstid m m) vilket alltså kan variera olika mellan olika nummer.
Rättelse
Efter en ordentlig koll har jag fått reda på att det jag skrivit ovan angående nummer på tyska rieslingviner endast är delvis rätt. Framför allt handlar det om att vinet får ett nummer av klacificeringsnämnden efter att det kommit in till bedömning.
Efter en ordentlig koll har jag fått reda på att det jag skrivit ovan angående nummer på tyska rieslingviner endast är delvis rätt. Framför allt handlar det om att vinet får ett nummer av klacificeringsnämnden efter att det kommit in till bedömning.
Minipizza med päron och grönmögelost
4 pers
6 g jäst
1,25 dl vatten
1 nypa socker
1 nypa salt
1 msk olivolja
3 dl dinkelmjöl
2 msk dill, grovhackad
Peppar, gärna en peppar mix med bl a rosépeppar
3 päron, mogna av en söt sort, tunt skivade
100 g grönmögelost
2 msk rostade pinjenötter
Smula jästen i en bunke. Rör ut jästen i vattnet. Tillsätt socker, salt, olivolja och mjöl. Arbeta kraftigt till en smidig deg. Låt jäsa kallt 1 dygn. Sätt ugnen på 250° och sätt in en plåt. Ta upp degen på ett mjölat bord och knåda kraftigt. Forma den till fyra bollar. Tryck eller kavla ut dem till ca 15cm diameter. Lägg på dill. Bred ut päronen som ska ligga lite omlott. Smula över ost och pinjenötter. Peppra. Ta ut plåten ur ugnen och häll på lite olivolja. För över pizzorna till plåten. Gratinera i ca 15 min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar