2010 Vietti Moscato d’Asti Cascinetta

2010 Vietti Moscato d’Asti Cascinetta 

Varje fredag är det någon i personalen på min skola som bakar eller handlar kakor till förmiddagskaffet. En utmärkt tradition och även om jag älskar mitt arbete med eleverna är det inte mycket som slår hembakade kakor!

Eftersom jag gillar att baka söta kakor och tårtor men inte gör det speciellt ofta här hemma brukar jag testa nya recept på mina arbetskamrater när det är dags för min tur att fixa något gott till fredagsfikat. I ärlighetens namn har det väl inte alltid fungerat så bra som jag hoppats men de gångerna har jag antingen slängt ihop någon kaka jag vet blir bra vid varje försök eller haft tid att hitta något nytt recept som verkat lovande.

Tres leches-tårta har jag stött på några gånger när jag letat mig runt bland sydamerikanska recept på diverse hemsidor. Jag provade att baka denna senast det var min tur att fixa fredagsfika och tårtan blev en hit. Därför bestämde jag mig för att servera den vid middagen, dock i en något förändrad version eftersom jag inte var riktigt nöjd med konsistensen. Det finns massor av recept på tres leches-tårta från olika delar av Sydamerika och min variant är något av en mix i förenklad form av dessa. Läs mer om Tres leches-tårtan i denna spännande artikel från The Austin Chronicle.

Tårtan garnerades med jordgubbar och istället för att servera  den till kaffet blev det dessert tillsammans med en lätt Moscato d’Asti. Fungerade över förväntan.

Moscato d’Asti Cascinetta från Vietti är något av en favorit men vi har inte druckit den på ett par år. Vinet är härligt sött men friskt och har den där i Moscato d’Asti oemotståndliga doften och smaken av Piggelin. Här finns också toner av ananas, grönt äpple och honung.


Tres leches-tårta

5 ägg
2 dl socker
1,5 dl potatismjöl
1,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
380 g kondenserad (condesed) mjölk
380 g kondenserad osötad (evaporated) mjölk
2,5 dl matlagningsgrädde
1/2 tsk mald kanel
1 tsk vaniljextrakt
3 dl grädde
2 msk socker

Vispa ägg och socker. Fortsätt vispa och tillsätt potatismjöl vetemjöl, bakpulver och vaniljsocker. Häll smeten i en smörad springform med bakplåtspapper längst kanten och grädda i 175° i ca 35 min. Låt kakan svalna. Ta bort bakplåtspappret försiktigt. Gör ganska många hål i kakan med t ex en provstocka. Blanda konserverad mjölk, matlagningsgrädde, kanel och vaniljextrakt. Ställ kakan på ett fat, fortfarande med springformens kanter kvar och häll mjölkblandningen i omgångar över kakan och låt allt sjunka in. Låt stå ett par timmar eller helst över natten i kyl. Ta sedan loss springformens kanter. Vispa upp vispgrädde med socker och spritsa eller bred på kakan. Garnera med bär.

Jag glömde fotografera min tres leches men den här bilden är någorlunda lik.
Dock med den skillnaden att jag garnerade med mycket fler jordgubbar.

2009 Delta Wine Company Pinot Noir

2009 Delta Wine Company Pinot Noir

Pinot Noir från Delta Wine Company i Marlborough, Nya Zeeland för 99 kr som är fullt av doft och smak av jordgubbar och fat. Här finns en kryddighet men jag inte minns inte om vi närmare kom fram till vad denna kunde likna.

Munkänslan är ganska tjock och vinet känns trögflytande. Det låter som om jag sågar vinet men det är i så fall inte helt meningen. För under hundringen är det ett bra vin men vi har definitivt druckit mer spännande och komplex Pinot från Nya Zeeland och jag saknar syra. Gillar man Bourgogne bör man hålla sig borta från Delta men är man mer inne på amerikansk P.N. och inte vill lägga riktigt så mycket pengar som krävs för en schysst flaska från Kalifornien är Delta ett bra alternativ.

Vi serverade vinet dels till tryffelrisotto, dels till lax i papper med mozzarella. Till risotton funkade Delta P.N. bra men till laxen blev det aningen kladdigt. Jag hade hellre druckit Delta till något grillat kött med smakrika tillbehör och med tanke på upplevelsen av sötma i vinet, gärna något med chile. Varför inte en Cricket-burgare med cream cheese och jalapeño.

2008 Raventos i Blanc Cava de Nit

2008 Raventos i Blanc Cava de Nit

Anders Öhman gick nästan i taket när han lovordade de Nit från spanska Raventos i Blanc och då är det så klart läge att testa. Jag beställde vinet som kostar 149 kr i beställningssortimentet och inte förrän det var försent upptäckte jag att det var biodynamiskt. Än en gång har jag alltså stöttat dessa tokstollar med mina pengar...

Vi serverade vinet vid en middag och inga anteckningar gjordes varken på det eller vinet till varmrätterna eller desserten. Därför blir denna och de kommande två posterna något fragmentariska.

Raventos i Blanc har en fin hemsida men den är endast på spanska som jag inte förstår ett ord av. Det enda jag vet är vad Anders Öhman skrivit, t ex att firman startades av Josep-Maria Raventos efter en delning av välkända Codorníu (Josep-Maria tillhör familjen)  och att vinet tillverkas genom att vitt vin blandas med Monastrell-rosé.

Vinet är helt torrt och citrusfriskt och med en aning syrlighet som kanske mest påminner om lingon. Fungerar mycket bra till våra toast med farsans stenbitsrom, avocado, rödlök och smetana.

2004 Beaulieu Vineyard Cabernet Sauvignon Coastal Estates

2004 Beaulieu Vineyard Cabernet Sauvignon Coastal Estates

Jag brukar endast skriva om viner jag själv betalt och inte sådant vi fått i present (även om jag antecknar hur de smakar) men eftersom denna cab från Beaulieu Vineyard som våra Bryssel-vänner Ola och Ali gav oss vid senaste besöket var en sådan positiv upplevelse gör jag ett undantag.

Från Beaulieu Vineyards har jag tidigare endast druckit prestigecabben Georges de Latour Private Reserve, även den i årgång 2004 och det går inte att jämföra den med Coastal Estate. Prisskillnaden är alltför stor för att det ska bli rättvist.

Beaulieu gör ett antal olika "collections" och medan Georges de Latour ligger i topp är vinerna som ingår i Coastal Estate-serien längst ner på stegen. Druvorna är inköpta från diverse odlare i Kalifornien och jag har inte lyckats luska ut om det är 100% Cabernet Sauvignon i vinet och heller inte speciellt mycket mer om tillverkningen.

Att vinet fått en rejäl dos fat råder det dock ingen tvekan om när vi sätter näsorna till. Att det lagrats på nya dyra ekfat är nog mer tveksamt med tanke på priset. Vinet är moget men hade nog klarat åtminstone ett par år till i källaren. Här finns inga tecken på ålderskrämpor och både i doft och smak känns vinbär och märka körsbär förvånansvärt fräscha. Några tanniner kan man inte tala om och munkänslan är aningen tunn. Längden är däremot helt OK.

Det handlar inte något stort eller komplext vin men vi gillar 2004 Beaulieu Vineyard Cabernet Sauvignon Coastal Estates och med tanke på priset, åtminstone i USA, och om det funnits på Sb hade det lätt blivit vårt nya husvin.

Ett stort tack till Ola och Ali för att vi fick chansen att testa detta vin som vi drack till panpizza med färsk ox- och svartpepparkorv från Taylors and Jones, champinjoner, mozzarella och pepperoni. Till detta gjorde jag en dressing/sås på bland annat buttermilk och chipotle i Adobo som fungerar både till pizzan och till salladen.



Buttermilkdressing med chipotle

1 dl buttermilk
1 dl gräddfil
1/2 dl majonnäs
1 chipotle i Adobo, finhackad
1/2 lime, pressad
1/2 dl basilika, hackad (alternativt någon annan ört)
salt
peppar

Blanda allt och låt stå i kyl minst någon timme innan servering. Kan sparas i kyl.


Buttermilk


2 dl mjölk
1 msk citronjos


Blanda och låt stå tills mjölken tjocknar. Buttermilk kan ersättas med till exempel filmjölk

Pan pizza

Isbergsallad med buttermilk-dressing

Gardo & Morris Brut Rosé

Gardo & Morris Brut Rosé

Min första tanke när jag smakade Gardo & Morris Brut Rosé var att det inte skulle fungera med mat men jag reviderade denna uppfattning ganska snabbt. Till lättare mat blir nog denna blend av Pinot Noir och Chardonnay med hög, frisk syra som rundas av med sina smultrontoner ett bra val. Framför allt tänker jag på olika varianter av kyckling, gärna örtkryddad. Varför inte en lite matigare sallad med citron och rosmarinkryddad grillad kyckling.

Vi drack dock Gardo & Morris Brut Rosé som en fördrink och som aperitif är den med tanke på priset, 109 kr, närmast oslagbar bland de mousserande viner som just nu går att hitta i Sb:s butiker. Vinet släpptes på Sb 1 april. Det är alltså en "Nyhet" (till skillnad från SB:s "Tillfälliga sortiment" eller "Små partier") och ska finnas tillgängligt under minst ett år.

Gardo Morris är något så ovanligt som ett Nya Zeeländskt vineri som drivs från Stockholm. Det är det äkta paret Benjamin Morris och Frida Gårdö Morris som spenderar det mesta av året i Sverige men som finns på plats på Nya Zeeland när druvorna ska skördas. Vinmakare på firman är Benjamin och jag förmodar att det för honom blir en och annan resa Stockholm-Auckland varje år. Gardo & Morris har haft åtminstone ytterligare ett vin i SB:s tillfälliga sortiment, en Syrah från 2006. Med tanke på hur välgjord firmans Brut Rosé är hade det varit roligt att prova även den.

Gardo & Morris Brut Rosé doftar sommar och bär med hallon, jordgubb och smultron. Här finns fläder och cirtrus tillsammans med honung och vanilj.

Smaken är lätt och har bäriga toner från hallon, smultron och jordgubb. Här finns en frisk syra och smak av citrus. Mycket trevligt enkelt bubbel och detta kommer det att bli mer av i sommar!

P.S. Garry har också smakat.

2008 Hedges Family Estate C.M.S.

2008 Hedges Family Estate C.M.S.

Förra helgen besökte vi vännerna Jacob och Camilla i sommarhuset på Värmdö. Vi hade två fantastiska dagar och givetvis blev det grill. Till den urgoda entrecôten i bit drack vi röda C.M.S. från Hedges i Washington. Vi har tidigare provat det vita vinet med samma namn och då stod C.M.S. för Chardonnay, Marsanne och Sauvignon Blanc. I det röda står bokstäverna för Cabernet Sauvignon, Merlot och Syrah. Andelarna är 46% Cab, 48 % Merlot och 6% Syrah. Vinet finns i beställningssortimentet och precis som den vita varianten kostar det 128 kr.

C.M.S. har en ganska fruktig doft med körsbär, svarta vinbär och björnbär. Här finns en ton av viol och vitpeppar och ganska kraftiga spår av fatlagringen. Vinet har legat 10 månader på 60% franska och 40% amerikanska ekfat. Smaken är något gles och endimensionell med frukt (blåbär, vinbär och körsbär), fat och örter. Trots fruktigheten finns här stramhet och aningen tanniner och C.M.S är långtifrån någon blåbärssoppa. Något stort vin är det dock inte men det var det väl ingen som trott.

Jacob förbereder grillen...

...och visar upp sin mogna, vuxna sida.

2007 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Cortina

2007 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Cortina

Ett av vinerna som jag fastnade för på den stora Kalifornien-provningen i mars var 2009 Pinot Grigio från Seghesio Family Vineyards som importören Johan Lidby genast borde försöka få in i Sb:s sortiment.

Viner från Seghesio har jag skrivit om flera gånger förut. Familjen har många intressanta varianter i sortimentet, inte minst Zinfandel från olika vingårdar. En av dem är Cortina i Dry Creek Valley som fått sitt namn från jorden som bland annat består av grov sand blandad med lera. Familjen Seghesio köpte vingården 1957 och här odlas mestadels Zinfandel. Vi missade 2006:an av detta vin men tyckte mycket om årgång 2005.

Givetvis har vinet flera år framför sig och det är säkert i tidigaste laget att öppna det nu men vi har varken tid eller lust att vänta och ger det därför en halv dag i karaff istället. Vi doftar och möts av en aningen syltig ton och massor av bär och frukt. Här finns hallon, jordgubb, björnbär, svarta vinbär och plommon. Hallon och jordgubb är snarare "godis-artificiella" än färska. Vidare finns här är peppar, viol, choklad och en rejäl dos fat.

Vinet är hårt extraherat och i munnen känns det tjockt och aningen trögflytande. Allt håller sig dock inom gränserna och jag gillar det.

Smaken är också fruktig men av syltigheten i doften märks ingenting. Här finns färska hallon, björnbär och körsbär. Faten gör sig påminda och det är inte så långt ifrån att tro att det är tjock chokladmjölk i glasen. Det hela låter som en sågning men då har du inte förstått vad jag tycker om!

Det finns fortfarande flaskor kvar i vissa Sb-butiker runtom i Sverige. En helflaska kostar 299 kr men vinet finns också på magnum för 639 kr.

Jag har tröttnat på att trilla köttbullar av den goda hjortfärsen jag fått med mig från Skåne. Därför blir det i dag ett experiment som bestämmer oss för att kalla "Hjortragu Southern Style." Det fungerar mycket bra att kombinera hjortfärsen med en bbq-liknande sås med chipotle i adobosås. Hettan är precis på gränsen för att det ska fungera med vinet och aningen hetare kryddning hade krävt en betydligt syltigare zin.


Hjortragu Southern Style

4 pers

1 dl ketchup

1/2 dl Ginger ale

2 chipotles i adobosås, hackade

1 msk mexikansk oregano

1/2 tsk rökt paprikapulver

1 krm spiskummin

1/2 tsk senapspulver
1,5 msk rödvinsvinäger

½ msk liquid smoke
½ msk Worcestershire sauce
salt
svartpeppar

300 g pennepasta

1 gul lök, strimlad

3 vitlöksklyftor, hackade

2 dl trattkantareller

olja

400 g hjortfärs

1 dl rött vin

Lägg alla ingredienser från ketchup till Worcestershire sauce i en kastrull. Koka upp och sjud på svag värme i ca 15 minuter. Koka pastan i saltat vatten. Stek lök, vitlök och kantareller i olja i en gryta. Öka värmen och stek köttet. Häll på vin och låt det koka in. Häll på såsen. Smaka av med salt och peppar. Blanda i pastan och servera på ruccolabädd och riv parmesan över.

 

Hjortragu Southern Style på ruccolabädd med riven parmesan

2008 Eugene Wine Cellars Pinot Gris b2

2008 Eugene Wine Cellars Pinot Gris b2

Eugene är med sina 150 000 invånare näst störst i Oregon. Mitt i staden har Bruce Biehl placerat sitt Eugene Wine Cellars som även sysslar med att sälja bulkvin till andra producenter. Firman startades 2000 och i dag gör man förutom denna Pinot Gris även en Pinot Noir och en blend med Merlot och Cab Sauv. De två förstnämnda finns att köpa via beställningssortimentet och vi betalade 133 kr. P.N. är något dyrare och ligger på 170 kr.

En varning är dock befogad till den som känner sig sugen på att beställa. Speciellt snabba kan man knappast kalla importören Great Wines i Linköping. De utlovade ca 8 dagarna blev istället ca 8 veckor... Det är inte OK!

Det är däremot vinet. Vi gillar det men blir inte riktigt kloka på det. Både i doft och men speciellt i smaken känner vi nämligen tydliga spår av fatlagring men vet att vinet inte genomgått sådan...

I den friska doften doften hittar vi också mycket frukt som päron, äpple,  ananas, grape och clementin i sockerlag, sådana man hittar i budapestlängder. Här finns ochså spår av mineral.

Smaken innehåller vanilj, vit choklad och romrussin vilket som tidigare nämnts för tankarna till fat. Frukten kommer igen med päron, citrus, persika (både konserverad och färsk) apelsinzest och sultanrussin. Syran är mjuk och rund.

Sammantaget gör allt detta att vinet blir mitt i prick till våra kotletter med jalapeño-sky. Idén har vi fått från favoriten Homesick Texan men det behövs tweekas lite innan det hamnar här.

Fläskkotlett med jalapeño-sky och mexican rice

2003 Peter Lehmann Riesling Wigan

2003 Peter Lehmann Riesling Wigan

Peter Lehman  låter sin Wigan Riesling lagras i flaska 5 år innan den släpps till försäljning. Petroleumtonerna ingår alltså i priset som i Sverige ligger på 225 kr. Vidare hittar vi också gult äpple, mogna päron melon och honung i den blommiga doften.

Smaken är ganska rättfram med tropisk frukt lime och citron. Syran är avrundad men fortfarande ganska livlig och munkänslan är fet. Med ökad temperatur kommer en aning bitterhet fram.

Ett vin som med sin runda syra passar perfekt till vår torskgratäng med en mjukt gräddig sås som fått syra av citron och smaksatts med dragon.


Fiskgratäng med dragon

4 pers

1 kg potatis
3 msk smör
3 äggulor
600 g torskfilé (eller annan vit fisk)
några msk vitt vin
1 schalottenlök, hackad
1 msk vetemjöl
1,5 dl vispgrädde
1/2 citron, pressad
1/2 msk hackad dragon
3 msk hackad persilja
salt
vitpeppar

Ska potatisen och koka den. pressa potatisen i en bunke och tillsätt smör och låt det smälta. Tillsätt äggulor och smaka av med salt och peppar. Salta fiskfiléerna och lägg i en form. Häll på vin och koka i ugn 200° i ca 10-15 minuter. Häll av spadet. Fräs schalottenlök i smör och strö över mjöl. Tillsätt grädde under omrörning och koka upp. Tillsätt dragon och persilja och smaka av med citronjos, salt och peppar. Häll såsen över fisken och spritsa mos runtom. Gratinera i 250 grader till moset får lite färg.

Fiskgratäng med dragon

2007 Cliff Lede Cabernet Sauvignon Stags Leap District

2007 Cliff Lede Cabernet Sauvignon Stags Leap District

Vi har tidigare provat en del Cabernet Sauvignon från Napa och årgång 2007 men det har varit de lite enklare och billigare varianterna. Att det är något speciellt med 2007 i norra Kalifornien kan vi bara hålla med om och i dag har det blivit dags att ta ett steg upp, både på prestige- och prisstegen. 2007 Cliff Lede Cabernet Sauvignon Stags Leap District kostar 475kr på Sb och det finns fortfarande några flaskor kvar i vinkällarbutikerna.

Cliff Lede Vineyards i Stags Leap District startades 2002 och historien är låter nästan alltför bekant när det gäller Napa Valley. Kanadensiske affärsmannen Lede köper 25 ha dyr vingårdsmark, tar in välkända konsulter, bygger ultramodernt vineri och skapar dyra viner. Läs gärna mer hos Frankofilen som besökte Cliff Lede 2008.

Frankofilen blev inte helt övertygad när ha testade 2006:an men vi gillar det här vinet som passar vår smak kusligt bra. Druvblandningen består av 75% Cabenet Sauvignon, 12% Merlot, 7% Malbec, 4% Cabernet Franc och 2% Petit Verdot. Vinet har legat 18 månader på 60% ny fransk ek och 40% begagnade fat.

Här finns initialt en doft med massor av frukt - jordgubbar, svarta vinbär och hallon och i bakgrunden cigrrlåda och vingummi. Med några timmars luft djupnar dofterna och plommon- och chokladtoner blir tydliga.

Vinet har en bra syra. I munnen känns det som sammet men trots det saknas inte tanniner. Smaken är fruktig med svarta vinbär och körsbär. Här finns också kryddighet, en dos av fat och choklad (närmast Pucko, faktiskt!). Balansen är superb och av de 15% alkohol märks ingenting förrän temperaturen är uppe på rumsnivå och inte ens då är det på något sätt störande. 

Riktigt, riktigt bra men ändå är det något som säger att det nog inte blir fler flaskor. Nästan 500 kr är mycket för en lärarlön...

Vi dricker Cliff Lede C.S. till vansinnigt bra entrecôte från Nebraska, bea, bakad potatis och lite grönt vid sidan om, mest för samvetets skull.

Entrecôte och bernaisesås

2008 Bruno Giacosa Nebbiolo d'Alba Valmaggiore di Vezza d'Alba

2008 Bruno Giacosa Nebbiolo d'Alba Valmaggiore di Vezza d'Alba

Inför sommarens semesterresa är det nu hög tid att dricka lite italienskt och vi börjar med en Nebbiolo d'Alba från 2008 och storproducenten Bruno Giacosa.

Vinet doftar nypon, körsbär och hallon. Vi hittar också kött och en örtig/gräsig ton som vi inte närmare kan precisera.

I munnen ger vinet en slank känsla och här finns en frisk och livlig syra, en del tanniner och hyfsad längd. Smakmässigt handlar om ljust röda bär, hallon och blåbär.

Jag har inte mycket att jämföra med men tycker att detta är ett OK vin som fungerar förträffligt till maten som består av en improviserad antipasti-tallrik med vad vi hittade i kylen och efter det en tryffelrisotto. Vinet släpptes på Sb i december 2010 (600 flaskor) och kostade 259 kr.

Det finns fler som provat och som kan Italien bättre än mig:

Finare vinare
VPK2881
Vinum Vita Est

Antipasti

Tryffelrisotto