2005 Cline Cellars Viognier California

2005 Cline Cellars Viognier California

I dag äter vi pankopanerad torskfilé från Öresund med mangosalsa och creamed corn. Det japanska ströbrödet gör frasigt underverk med de redan från början fantastiska fiskfiléerna men det är mangosalsan som gör att vinet kommer till sin rätt. Vinet behöver lite hetta från den gröna chilin och exotiska frukttoner från mango och ananas. Jag föredrar dock McManis yngre variant på samma druva som letade sig in i Sb:s sortiment i våras.

Efter att Fred Cline tagit examen från U.C. Davis startade han 1982 Cline Cellars i den lilla staden Oakley, 5 mil väster om San Francisco i Contra Costa County. Några år senare flyttades verksamheten till Carneros.

Cline Viognier doftar gula blommor, citrus, persika, honungsmelon, ananas, päron och citrus. En svag ton av mineral tittar fram både i doft och smak.

Vinet har låg syra, aningen fadd smak och lite oljig konsistens. I smaken finns citruszest och ananas. När värmen stiger ger sig de 15% alkohol sig till känna.

Inte något dåligt vin men inget som utmärker sig eller ger några bestående intryck.


Mangosalsa

6 pers

125 g tärnad mango
75 g tärnad ananas
1,5 grön spansk peppar, hackad
5 salladslökar, skivade
2 avokados, tärnade
1 röd paprika, tärnad
1 lime
3 msk kallpressad rapsolja
1 dl koriander, hackad
Salt
Svartpeppar

Blanda allt och pressa över saften från en lime. Tillsätt olja och smaka av med salt och svartpeppar.

2006 Ravenswood Zinfandel Old Vine Sonoma County

2006 Ravenswood Zinfandel Old Vine Sonoma County

Tidigare i somras fick jag tips på Zinfandel i beställningssortimentet av Michel Jamais. Detta är första flaskan av dessa som korkas upp och en bättre start kunde sommarens zinprovningar vid grillen knappast få.

Jag har alltid hållt Ravenswoods Vintners Blend högt bland de riktigt billiga vinerna på denna druva men Old Vine Sonoma County är ett mycket bättre vin för inte speciellt mycket mer pengar. Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 179 kronor.

Däremot har jag inte varit lika imponerad av de betydligt dyrare vingårdsbetecknade vinerna från Belloni och Teldeschi.

Ravenswoods historia startar egentligen på allvar 1979 vid en provning i San Francisco då vinmakare Joel Petersons viner placerade sig både etta och tvåa. Några investerare fick upp ögonen för vinfirman som startades officiellt 1981. I dag är man en av de stora producenterna av Zinfandel men gör också vin på andra druvor. Den största delen av frukten köps in eftersom Ravenswood själva endast förfogar över 7 ha vingård.

2006 Old Vine Sonoma County är en blend med 79% Zinfandel, 12% Carignan, 5% Petite Sirah och 4% ej namngivna blå druvor. Vinet har legat 18 månader på fransk ek. 30% av faten var nya.

Faten är redan fint integrerade men det finns en svag ton av vanilj i doften som är ovanligt stram för en Zinfandel. Här finns gott om frukt i form av plommon, björnbär och mörka körsbär men också vitpeppar och kanel och en svag mintig ton av eukalyptus.

Vinet har ganska hög syra och björnbär, plommon och körsbär återkommer. Vitpepparn är dock utbytt mot svart dito. Alkoholhalten på 15% ger sig tillkänna i eftersmaken och det är min enda invändning mot vinet. Här finns en del trevliga tanniner och vinet bör klara och bli ännu bättre av några år i källaren.

För den som är tatueringssugen kan Ravenswoods ring av korpar rekommenderas då en sådan ger innehavaren livstids gratisprovning i Ravenswoods Tasting Room vid foten av Mayacamas Mountains i Sonoma.

2008 Charles Smith Wines Syrah Boom Boom!

2008 Charles Smith Wines Syrah Boom Boom!

Efter att Boom Boom från Charles Smith i Washington gjorde succé på vår Syrah/Shiraz-provning i slutet av maj vill vi såklart dricka vinet till mat. Eftersom vi för närvarande tillbringar lite tid hos föräldrarna på Råå och vädret är strålande, är det ett utmärkt tillfälle att grilla.

Sötfruktiga Boom Boom! klarar mat med lite hetta och till dagens hamburgare med nyfriterade pommes blir det en rökig majonnäs och en fruktig BBQ-sås med hetta från torkad chili.

Vinmakaren Charles Smith i Walla Walla Valley, Washington State återvände till USA efter en tid i Köpenhamn som rockbandsmanager. Hemma i staterna startade han först K Wintners innan hans "Modernist Project" som han kallar Charles Smith Wines, drogs igång med billigare vin gjort för omedelbar konsumtion. 2009 blev Charles Smith av amerikanska Food and Wine Magazine utsedd till Winemaker of the Year.

Boom Boom Syrah har en rökig doft med fruktiga toner av plommon, björnbär, blåbär och katrinplommon.

I munnen är vinet mjukt men med en liten aning tanniner och lite kärva kärniga drag. Här finns gott om solmogna björnbär, körsbär och plommon men även lite lingon.

Charles Smith har med Boom Boom! lyckats skapa ett publikfriande vin som passar utmärkt till BBQ och som har tillräckligt med söt fruktighet för att det ska klara lite heta toner i maten. Det är definitivt inget stort vin men för sitt pris på 124 kronor är det alldeles utmärkt. Eller som Charles Smith själv säger: "It's just booze, drink it!"


Het, fruktig BBQ-sås

2 dl Coca-Cola
1 dl chili sauce
400 g krossade tomater
1/4 dl honung
2 msk äpplecidervinäger
1/2 msk liquid smoke
1/2 msk dijonsenap
1 msk Worstershiresås
5 katrinplommon, hackade
1 torkad chili, hackad
salt
svartpeppar

Koka ihop i 15-30 min. Kör med stavmixer och smaka av med socker, salt och peppar. Koka ner till önskad konsistens.

Johan P grillar hamburgare.

2009 Gitton Père et Fils Sancerre Les Belles Dames

2009 Gitton Père et Fils Sancerre Les Belles Dames

Historien bakom Gitton Père et Fils börjar 1945 med mindre än 1/2 ha vingård. I dag förfogar man över 27 ha i Sancerre men har också odlingar i bl a Poilly Fume (7,5 ha) och det är sonen Pascal som tagit över huvudansvaret för familjeföretaget från pappa Marcel Gitton.

Vi spontanköper vinet eftersom det vankas middag hemma hos mor och far på Råå och vi besöker för första gången stadsdelens nyöppnade Sb-butik dit jag naturligtvis gjort sommarens beställningar. Mycket praktiskt att inte behöva ta sig till centrala Helsingborg för att hämta grillvinerna.

Dagens rätt består av slät-och piggvar med smält smör, nyriven pepparrot och primörer. Vid en jämförelse mellan de två fiskarterna är vi överens om att smaken ej går att skilja åt men att den något mindre exklusiva slätvaren avgår med segern när det gäller konsistens på köttet.

Till det hela passar Gittons Sancerre utmärkt. Vinet doftar mineral, nässlor, päron och någon obestämd ört.

Smaken är frisk med lime och mineral men till en början något klumpig i eftersmaken. Detta rättar dock till sig med lite luft.

En OK men något otypisk Sancerre utan det där lilla extra.

Slätvar

Innis & Gunn Highland Cask

Innis & Gunn Highland Cask

Än en gång har en öl letat sig in på den här bloggen men särskilt lik en "vanlig" öl är knappast Innis & Gunn Highland Cask.

Eftersom namnet Islay är skyddat fick den bärstensfärgade drycken istället heta Highland men faten som den lagrats på är 18 år gamla single malt fat från just Islay. Ölet är specialtillverkat för den svenska marknaden och kom i september 2009 i limiterad upplaga.

Doften ger ifrån sig toner av honung, russin, ek, vanilj och nötter. Honungen återkommer i den ganska söta smaken liksom ek och vanilj. Dessutom finns här torkade aprikoser.

Sanslöst gott även om jag inte är någon whiskydrickare. Stort tack till Den långe Jugoslaven för denna flaska.

Deakin Estate Reserve Sparkling Shiraz

Deakin Estate Reserve Sparkling Shiraz

När Ola och Ali får reda på att varken Jen eller jag har smakat Sparkling Shiraz dröjer det inte länge innan de tar med sig en flaska i present.

Även om det görs mousserande röda viner på andra håll i världen kan man säga att detta är en australiensisk specialité. Samlingsnamnet down under är Sparkling Burgundies och även om Shiraz är störst görs vinerna även på druvor som Cabernet Sauvignon, Merlot, Malbec, med flera.

Det roligaste med Sparkling Shiraz tycker jag är de vackra lila bubblorna. I övrigt är jag inte riktigt övertygad men Jen får ett leende på läpparna när hon smakar och det är väl ett betyg så gott som något.

Deakin Estate Reserve Sparkling Shiraz som inte är årgångs-betecknad har en komplex doft med svarta vinbär, lingon, björnbär och blåbär. Här finns russin, örter, tobak, ek och rumtopf tillsamman med sylt och saft. Tyvärr också en ganska obehaglig desivondoft.

Smaken är ganska saftliknande men aningen fadd med vinbär, både svarta och röda, katrinplommon och örter.

Nej, Deakin Reserve gör mig inte speciellt övertygad om Sparkling Shiraz men Jen gillar det och jag är villig att prova igen. I så fall skulle jag vilja dricka det till grillad kyckling eller fläsk med en bbq-sås eller varför inte till korv med en aning hetta.

I dag blev det istället en enkel men god kycklingpaj där jag av ren lathet använde färdiggrillad kyckling.

Enligt Sb:s hemsida finns det endast en flaska Deakin Sparkling Shiraz kvar till försäljnng men vinet finns också i beställningssortimentet.


Kycklingpaj

4-6 pers

3 dl vetemjöl
125 g + 1 msk smör
2 msk vatten
1/2 gul lök, strimlad
1/2 grillad kyckling
75 g champinjoner. skivade
1/2 röd paprika, strimlad
4 ägg
4 dl gräddmjölk
1/2 tsk salt
svartpeppar
cayenn
3 dl riven cheddar

Hacka ihop 125 g smör och mjölet till en grynig massa. Tillsätt vatten och arbeta ihop till en deg. Låt vila i kyl ca 30 min. Tryck ut degen i pajform och förgrädda 10 min i ugn 200°. Fräs lök i en matsked smör. Ställ åt sidan. Lägg lök, kycklingkött, svamp och paprika i pajen. Vispa ihop ägg och gräddmjölk och krydda med salt, peppar och cajenn. Häll blandningen på pajen. Strö över osten och grädda i 200° cirka 40 min. Servera med sallad.

Kycklingpaj

2004 Jean-Paul & Benoit Droin Chablis Grand Cru Les Clos

2004 Jean-Paul & Benoit Droin Chablis Grand Cru Les Clos

En mycket elegant Chablis som vi köpte på Sb för fyra år sedan och som då kostade 390 kr. Vinet klarar med lätthet flera år till i källaren och även om jag inte ångrar att vi drack den nu hade det varit spännande att prova samma vin om låt säga fem år. Tyvärr har vi inte den möjligheten eftersom detta var sista flaskan.

Jean-Paul och Benoit Droin är far och son och man förfogar över ca 25 ha druvodlingar. Strax över 4 ha är Grand Crus.

Vinet från Les Clos doftar vita blommor och klementin samt citron- och apelsinzest . Här finns persika och gröna äppleskal (Granny Smith) vid sidan av smör, mineral, honung och lite ek. En ganska fantastisk och mycket komplex doft.

Vinet har en ganska fet och oljig munkänsla vid sidan av den mycket höga syran. Den lite steniga smaken innehåller citron, gula äpplen, päron och champinjoner. Fatlagringen ger sig ganska tydligt tillkänna i den långa eftersmaken.

2004 Jean-Paul och Benoit Droin Chablis Grand Cru Les Clos känns som extraordinär lyx och är i min bok så närma perfektion man kan komma!

Vi dricker vinet till ugnsstekt torskfile som vi panerat i en blandning av panko, citronzest och parmesan. Till det ris, haricots verts och en citron-smörsås med salvia. Det smakar mycket bra och fungerar förträffligt med det goda vinet.


Citron-smörsås med salvia

2 pers

1/2 dl vitt vin
1 citron, saften
1 schalottenlök, hackad
2 vitpepparkorn
1 msk vispgrädde
150 g smör, rumstempererat
1 msk salvia, finhackad
1 nypa socker

Koka ihop vin och citronsaft med lök och vitpeppar. Reducera till ca hälften återstår. Sila bort lök och peppar. Vispa ner smöret, lite i taget på svag värme. Såsen ska inte koka. Smaka av med salt, vitpeppar och salvia. Var aningen försiktig med denna eftersom den lätt dominerar. Runda av med en nypa socker.

Panerad torskfilé med ris, haricots verts
och en citron-smörsås med salvia.

2008 Charles Smith Wines Merlot The Velvet Devil

2008 Charles Smith Wines Merlot The Velvet Devil

Efter att Boom Boom! gjorde sådan succé på vår Syrah/Shiraz-
provning härförleden är vi nyfikna på att prova mer vin från Charles Smith Wines i Washington State.

Kalifornienfödde Charles Smith har ett förflutet bland annat som manager för ett rockband i Köpenhamn men flyttade tillbaka till USA och startade K Vintners och så småningom Charles Smith Wines i Walla Walla Valley i Washington. 2009 blev han vid Food & Wine American Wine Awards utsedd till Winemaker of the Year.

Största delen av frukten till The Velvet Devil kommer från Wahluke Slope AVA (59%) och Yakima Valley AVA (31%) med mindre andelar från Horse Heaven Hills (5%) och Walla Walla (5%).

Charles Smiths viner är gjorda för omedelbar konsumtion men vi ger det några omhällningar och ett par timmar i karaff.

Vinet har en mycket bärig doft med körsbär, både ljusa och mörka, färska och konserverade och dessutom Kirschwasser. En rökig ton svävar över det hela.

Smaken är mycket mjuk och här finns nästan inga tanniner alls, bara en mycket svag torrhet. Det är gott om bär men de mörka har fått stå tillbaka för de ljusare röda. Fatlagringen (franska fat) är mera påtaglig i smaken än i doften. Lite lakrits har också letat sig in i bilden.

The Velvet Devil har fått blandat mottagande. Gary Vaynerchuck som annars gillar Charles Smith blev inte övertygad och delade ut 84 poäng. Vi gillar i alla fall vinet och för 110 kronor kan man knappast vänta sig något mästerverk.

Vi är sugna på kött till vinet och det blir varsin halvkilos entrecôte med potatisgratäng och haricots verts. Det som blir kvar i flaskan sippar vi på till utmärkta komedin "In the Loop".

2008 Cline Cellars Zinfandel California

2009 Cline Cellars Zinfandel California

När jag får frågan om vilken billig Zinfandel som är den bästa brukar jag alltid svara Cline California och Ravenswood Wintners Blend.

Ravenswood som vi senast drack för några månader sedan håller fortfarande måttet men gårdagens test av Cline gör att jag måste revidera mitt svar. 2008:an är betydligt sämre än vad jag tyckt om flera tidigare årgångar.

Inte oväntat är det syltigheten som spökar. I doften finns denna tillsammans med plommonkompott, björnbär, ek och vanilj och så långt är det väl ingen ko på isen.

Det är i munnen som det blir riktigt fel. Vinet är överdrivet syltigt och har dessutom dålig balans. De 14 procenten alkohol ger sig tydligt tillkänna i den ganska långa och brännande eftersmaken. Förutom nämnda sylt finns det också toner av plommon, björnbär, lakritsrot, svartpeppar och ek i smaken.

I nuvarande årgång spelar Cline Zinfandel California i samma liga som alla de andra syltiga varianterna och för min del kommer det vara Ravenswood som gäller när det ska handlas billig Zinfandel i framtiden.

2009 Loius Bernard Tavel

2009 Louis Bernard Tavel

Årets första rosè för mig kommer från det klassiska området Tavel i södra Rhônedalen. Men vinet från Louis Bernard är inte helt likt andra viner från området som jag provat.

Inte minst gäller det färgen. Tavelrosé brukar vara ljusrosa men 2009 Louis Bernard Tavel är närmast blårött.

Vinet är gjort på 60% Grenache och 10% av vardera Syrah, Cinsault, Mourvèdre och Clairette.

Doften som inte är särskillt uttrycksfull har tydlig bärighet med hallon, röda vinbär och jordgubbar. Här finns en svagt gräsig ton och ganska mycket godis, något jag inte väntat mig och liksom i färgen anar jag en viss anpassning mot en modernare rosèstil.

Smaken är lite, men bara lite mer välbekant med rejäl örtighet tillsammans med bären, närmast jordgubbar och röda vinbär. Vinet har 14% alkohol och denna är inte helt integrerad.

Trots invändningarna gillar jag det här vinet. 2009 Louis Bernard Tavel är ett modernt rosèmatvin från ett klassiskt område. Jag dricker det i dag till en rustik sallad med bland annat kycklinglever.


Sallad med pasta och kycklinglever

1 pers

1 näve sallad, gärna någon röd, lite beskare sort
5 gröna sparrisknoppar
1 skiva bröd, gärna levain
1/2 liten orange paprika, strimald
5 ck stjälkselleri, strimlad
1 salladslök, hackad
20 g getost, smulad
1/3 aubergine
1 dl okokt pennepasta
2 lever från kyckling
100 g champinjoner
1 röd chili, gärna het sort
några stjälkar koriander, hackad
3 msk gula russin
3 rädisor
3 msk majskorn

Koka pastan i lättsaltat vatten. Skär auberginen i skivor och rosta i ugn 250° grill tills den får fin yta. Vänd och grilla även andra sidan. Bryt brödet i grova bitar. Lägg i ugnsfast form och häll på lite olivolja. Rosta i ugn 250°grill tills de får fin färg. Häll lite olivolja på sparrisknopparna. Salta och grilla på grilljärn tills de blir vacker randiga runtom. Dela levern i grova bitar. Stek svampen och lever i rikligt med smör tillsammans med chilifrukten. Lägg salladen i botten på tallriken och häll på den kokta pastan. Fyll på med resten av ingredienserna. Servera med dressingen nedan.


Dressing med senap och honung

1 dl olivolja
3 msk vitvinsvinäger
2 msk flytande honung
2 msk dijonsenap
salt
peppar

Häll allt utom kryddorna i en bunke. Kör kort med stavmixer och smaka av med salt och peppar.

Rustik sallad med kycklinglever

2006 Christian Drouin Cidre Brut

2006 Christian Drouin Cidre Brut

Eftersom Jen inte alls gillar torr fransk cider och hon för närvarande befinner sig i Skåne på jobb, passar jag på att bjuda in Jacob och Camilla på crêpes och några flaskor 2006 Cidre Brut från Christian Drouin. Det är hög tid att dricka dessa nu om de inte ska falla för åldersstrecket.

Christian Drouin och hans Domaine Coeur de Lion är en av de mest respekterade calvadostillverkarna i Normandie men firman har också en välkänd och anrik cidertillverkning som nämns i gårdens dokument så långt tillbaka som 1683.

Flaskorna som vi dricker i dag har legat i min källare sedan hösten 2008 och när de köptes på Sb var priset 70 kronor och 80 öre!

Äpplena till cidern kommer från Cristians Drouins egna odlingar i Pays d' Auge och består av ca 70% bittra sorter, 20% söta och 10% syrarika äpplen. Cidern är producerad på klassiskt vis och är inte pastöriserad och är naturligt kolsyrad.

Doften domineras av stall och diverse vätskor som man kan finna där och om färgen kan sägas detsamma. Här finns rejält med fällning vilket grumlar till det rejält. Den jästdoft man brukar hitta i fransk cider är helt bortlagrad vilket har varit ett av målen med att låta flaskorna ligga.

Smaken är fruktig och rustik med bland annat persika och stall vid sidan av de självklara äppletonerna.

Jag har en stor sweet spot för den här typen av dryck och serveras det som i dag till crêpes är det rena himmelriket för mig!

Jag väljer att göra tre olika matcrêpes och en sort till dessert men jag kan inte ta äran åt mig för något av recepten som jag hämtat från lite olika matsiter.

Sorterna som tillägnas Prins Bertil och Danny Kaye (båda recepten från Menyse.com) sägs vara dessa personers favoritcrêpes och så måste det naturligtvis vara eftersom allt som står på internet är sant.


Crêpes - grundrecept

12 st

4 ägg
6 dl mjölk
4 dl vetemjöl
1/2 tsk salt
2 msk socker
20 g smör

Blanda mjöl, socker och salt. Vispa i mjölken så att det blir en slät smet. Vispa i äggen, ett i taget och låt sedan smeten vila någon timme i kyl. Innan crêpsen ska gräddas: Smält smöret och rör ner i smeten. Grädda crêpsen på medelvärme på båda sidor. Lägg sedan på några msk fyllning (se nedan), toppa med aningen riven ost och grädda i ugn 250° ca 5-10 min.


Crêpes à la prins Bertil

3 st

1/2 dl hollandaisesås
100 g räkor
3 msk finhackad dill
svartpeppar

Blanda hollandaise med räkor och dill. Krydda med aningen svartpeppar. Lägg några matskedar fyllning i varje crêpe.


Hollandaisesås

1/2 dl vitvinsvinäger
1/2 schalottenlök, hackad
1 lagerblad
3 svartpepparkorn
en nypa kryddpeppar
75 g osaltat smör
2 äggulor
salt
peppar

Häll vinäger i en kastrull och tillsätt lök och kryddor. Koka ner tills ca 1/2 msk återstår. Smält under tiden smöret och vispa äggulorna över vattenbad. Vispa i smöret och tillsätt vinägerreduktionen. Smaka av med salt och peppar.


Svampcrêpes

3 st

150 g champinjoner, skivade och grovhackade
1 chalottenlök, hackad
1 vitlöksklyfta, finhackad
25 g smör
salt
peppar

Smält smöret i panna och stek lök och vitlök på svag värme. Tillsätt svampen och höj värmen. Stek tills svampen släpper sin vätska och denna ångat bort. Salta och peppra. Lägg några matskedar fyllning i varje crêpe.


Crêpes à la Danny Kaye

3 st

9 späda gröna sparristjälkar
1/2 dl ost, riven
svartpeppar
salt
smör

Egentligen ska det bara vara vita sparrisknoppar till denna Crêpe men späda gröna blir också urgott!

Lägg några msk ost på pannkakan och sparris ovanpå. Hyvla över kallt smör. Krydda med svartpeppar och salt. Rulla ihop och grädda.


Crêpes med banan och nutella

3 st

6 msk nutella
1 banan, skivad
florsocker

Bred nutella på en nygraddad crêpe. Lägg på bananskivor. Vik ihop och pudra lite florsocker över. Servera med vaniljglass.