Jultorsken - revisited and updated

En av julens allra käraste traditioner är att låta den långe Jugoslaven välja vin till årets jultorsk. I mitt barndomshem på Råå göre sig lutfisk icke besvär. Här är det färsk kokt torsk med senapssås som gäller och det är på lillejulaftonskvällen den ska ätas. 

När jag var barn bestod rätten av torsk, senapssås, extra senap och kokt potatis. Genom åren har en långsam progression ägt rum och numera kan ingen tänka sig jultorsken utan gröna ärtor och knaprigt bacon. Kanske har det blivit dags att testa ytterligare en nyhet? 

Jag har funderat och till slut kommit fram till att prova att servera torsken med mos på mandelpotatis och brynt smör. För att det ska funka med senapssåsen ville jag ha ett någorlunda fast mos istället för en lite lösare puré som jag i vanliga fall gillar bättre.

Den långe Jugoslavens förslag på vin till torsken blev i år två röda som var ganska olika varandra.  Vi började med att prova Marion's Vineyard Pinot Noir från Schubert Wines i Martonborough på Nya Zeelands nordö. Vinet finns som tillfällig nyhet på Sb och kostar 249 kr. I skrivande stund finns det dock mycket få flaskor kvar.

Den 12.5 ha stora Marions Vineyard är planterad med 80% röda druvor. Här finns en liten del Syrah men Pinot Noir är viktigast och störst. På den vita sidan handlar det om Sauvignon Blanc och en liten andel Pinot Gris.

Vinet är ganska lätt, även för en Pinot Noir. Här finns gott om söta röda hallon och körsbär men också en tydlig smak av vinbärsgelé och en del fat. Vinet har legat 18 månader på franska fat där 40% var nya. 

Jag tycker Marions Vineyard är jättegott och det fungerar förträffligt till maten! Speciellt bra är den starka senapssåsen till den relativt höga sötman i vinet.

 

Det andra vinet vi provar till torsken är 2010 Châteauneuf-du-Pape från Pierre Henri Morel. Jag köpte vinet i Sb:s butik på Regeringsgatan men enligt hemsidan finns det endast i beställningssortimentet. En flaska kostar 299 kr och vinet importeras av Fondberg. Jag hittar inte någon hemsida för Pierre Henri Morel men på Fondbergs hemsida finns en del information. Till exempel kan man läsa att Pierre Henri Morels första årgång var så sent som 2008 och att druvmaterialet i 2010 Châeaneuf-du-Pape består av "Grenache med lite Syrah och Mourvèdre".

Jag gillar det fruktiga, kryddiga vinet! Här finns bäriga toner av hallon och björnbär tillsammans med lakrits och svartpeppar. Jag skulle gärna testa det igen. Varför inte till oxfilé med smörstekta kantareller och rostade rotsaker som Fondberg föreslår? 

I jämförelse med urgoda Schuberts Pinot Noir Marion's Vineyard tycker all runt bordet att C9P-vinet står sig ganska slätt till torsk med senapssås, även om det inte blir helfel.

Hur gick det då med mandelpotatismoset, kanske någon undrar? Jo, det tog slut och bättre betyg är nog svårt att tänka sig. Det lär återkomma på bordet framtida lillejulaftnar!           

På denna bild syns tyvärr inte så mycket av den vita, mjälla
torsken. Det man ser lite bättre är ärtorna, det knaperstekta
baconet, senapssåsen och årets nyhet: Mandelpotatis-
mos med brynt smör.

Founders Brewing Co All Day IPA

 Founders Brewing Co All Day IPA 

Founders Brewing Co ligger i Grand Rapids, den andra största staden i Michigan. Här brygger sedan 1996 Mike Stevens och Dave Engbers öl tillsammans och gör det med stor framgång. Founders har vunnit flera utmärkelser och placerat sig högt på diverse listor de senaste åren.

Founders importeras till Sverige av Wicked Wine. I beställningssortimentet finns flera olika typer och just nu finns två dessutom i butik. Förutom All Day IPA som endast går att beställa har jag har provat Centennial IPA. Mer om den nedan.

Jag har redan skrivit några rader om Founders All Day IPA i den förra posten men eftersom det är min favorit-IPA tycker jag att den är värd ett eget inlägg. All Day IPA har en i sammanhanget låg alkoholhalt. Den ligger på 4,7 %. All Day IPA finns i beställningssortimentet och kostar 19,90 för en 355 ml-burk (säljs endast i kollo om 12 burkar) eller lika stor flaska för 24,40 säljs endast i kollo om 24 flaskor.

Jag gillar att All Day IPA inte är något tokhumlat monster. Istället upplever jag den som ganska lätt eller ska jag säga snäll? Alla delar är i fullständig balans och harmoni. Här finns en ton av citrus
och örter. Bra jobbat, Founders!

Astrd och Apornas vegetariska Gr*llburgare är baserade på
sojaprotein och smakar riktigt bra!

Till Founders All Day IPA har jag bland annat ätit smarriga vegetariska Gr*illburgare från Astrid och Aporna, vars produkter säljs i diverse butiker runt om i landet. Jag har handlat Astrid och Aporna i min lokala Ica-butik.

Av ett annat slag än All Day IPA är Founders Centennial som ingår i Sb:s ordinarie sortiment och som kostar 21,90 + pant för en 355 ml-burk. I beställningssortimentet finns Centennial IPA också på 355 ml-flaska för 26,40 kr men den kan endast beställas i kolli om 24 flaskor.

I Centennial hittar vi doft och smak av citrus och en hel del andra frukter tillsammans med honung och bröd. Alkoholhalten ligger på 7,2 %. Även om Centennial är något helt annat än All Day IPA har de balansen gemensamt. Founders visar verkligen att de vet hur man brygger fantastisk öl!

Astrid och apornas Gr*llburgare med stekta champinjoner (Jodå, de finns där
under locket) och Sriracha-sås.

Funkwerks Tropic King

 Funkwerks Tropic King

Tropic King är en mycket fruktig Imperial Saison Ale från det lilla bryggeriet Funkwerks i Fort Collins i norra Colorado, nära gränsen mot Wyoming. I Fort Collins som ligger ungefär tio mil norr om Denver, bor det 150 000 människor. Två av dem är ölentusiasterna Brad och Gordon som träffades första gången 2009. 2012 blev deras gemensamma projekt Funkwerks utsedd till Small Brewing Company of the Year på Great American Beer Festival och de har redan har fått in sin omtalade Tropic King på Sb. 

Visserligen bara tillfälligt och det finns inte jättemånga flaskor kvar men jag hoppas hitta någon när vi kommer tillbaka till Stockholm efter julfirandet i Skåne. Jag gillade nämligen Tropic King väldigt mycket. 

Denna Imperial Saison är bryggd med ljus malt och Rakau, en humlesort från Nya Zeeland. Den buteljerades i början av februari 2014 och det skulle vara spännande att se vad som händer med ett eller två års lagring. I dag har den en fantastisk fruktig doft av framför allt persika och mango. I smaken finns de tropiska frukterna tillsammans med citrus och aningen jäst.

Funkwerks rekommenderar att Tropic King ska kombineras med fläskkotlett och mango chutney och vi tar dem på orden (men det blir karré istället för kotlett). Till det serverar vi ugnsrostad butternutpumpa och en crème på youghurt och lime. Det blir i all sin enkelhet en fantastisk kombination. Ett utmärkt tips från Funkwerks!

Tropic King har en alkoholhalt på 8%. Den kostar 149 kr för 750 ml och det finns för tillfället flaskor kvar i framför allt Sb:s butik på Regeringsgatan i Stockholm men även några i Skåne, i Västra Götalands län och i Vällingby!

En annan öl jag gärna vill tipsa om och min nya favorit, är av ett helt annat slag. All Day IPA från Founders Brewing Co i Michigan är den godaste India Pale Ale jag testat. Den har en fantastisk balans och är inte något tokhumlat monster!

All Day IPA finns i beställningssortimentet och kostar 19,90 för en 355 ml-burk (säljs endast i kollo om 12 burkar) eller lika stor flaska för 24,40 säljs endast i kollo om 24 flaskor).

    

Fläskkarre eller grishals som det heter hemma i Skåne, struken med mild
mango chutney. Till det ugnsrostad butternutpumpa och en klick
yoghurt med limejuice och limezest.

Test av tonic

 

Det är långtifrån det senaste. Tonic har varit hett i drinkblandarkretsar ganska länge nu och efter surdeg, korv och öl har tillverkning av din egen tonic blivit varje hipsters nya svarta. Lätt som en plätt sägs det. Recept finns till exempel på bloggen Olmås njutbar och på Taffel. Hemmakokt tonic har till och med blivit så folkligt att P1:s Meny gjort ett inslag med sommelieren och kocken Tove Nilsson  som fått pris för sin bok Soda, lemonad och snacks och som lär ut hur man hemma kan göra naturjäst soda och tonic.

Den bittra smaken i tonic kommer från kinabark som växer på trädfamiljen Cinchoʹna.  Träden växer naturligt i Andernas regnskogar från Bolivia till Colombia och blir upp till 20 meter höga.  Kinabark innehåller kinin och det var indianer i Peru som redan på 1600-talet lärde de spanska conquistadorerna att använda kinabark som medicin mot malaria. Det sägs att grevinnan av Chinchon, den spanske vicekonungens hustru i Peru, blev botad från sin malaria och tog med sig kinabark hem till Europa. Kinabarken gjorde succé och de sydamerikanska skogarna skövlades på Cinchoʹnaträd. För att möta efterfrågan anlades odlingar i Asien, speciellt på Java. Det sägs till och med att européerna aldrig hade lyckats kolonisera Afrika utan tillgång till kinabark.   

För den som vill veta mer om kinabarkens spännande historia rekommenderas en intressant artikel i Populär historia. 

Jag har inte börjat mala kinabark för att göra egen tonic men eftersom både Jen och jag gillar en god GT började vi undra vilken tonic vi helst vill blanda vår drink med? Vi har redan våra favoriter när det gäller gin. Blandar vi GT:n med gurka finns det inget som slår Hendrick's och ska det bli en mer klassisk variant med lime är det den lite råare och spritigare Tanqueray London Dry som gäller.

Nåväl, vi införskaffade ett antal olika tonics och utförde ett halvblint test. Eller rättare sagt två: först ett test av tonic och sedan ett med GT, blandade på de olika varianterna. Vi är fullt medvetna om att det finns fler sorters tonic men i vårt test blev det sex olika varianter. Har någon som läser detta någon annan favorit som vi borde testa får ni gärna höra av er!

De sorter som ingick i vårt test var:

• Fentimans 19:05 Herbal Tonic
• Fentimans Light Tonic Water
• Fever-tree Indian Tonic Water 
• Sanpellegrino Aqua Tonica
• Schweppes Indian Tonic
• Fentimans Tonic Water

I den butik där Jen och Jag oftast handlar har utbudet av tonic fram tills helt nyligen bestått av Schweppes Indian Tonic och Sanpellegrino Aqua Tonica. Vi har haft olika uppfattning om vilken av dessa som egentligen är bäst. Jag har gillat Sanpellegrino medan Jen föredragit Schweppes (på glasflaska). Blir resultatet detsamma i vår halvblinda test och kommer de att möta motstånd från någon av utmanarna från Fever-tree eller Fentimans? 

Testet 

 

 

Fentimans 19:05 Herbal Tonic

Fentimans 19:05 Herbal Tonic skiljer sig mest från de andra och den smakar så pass annorlunda att vi valde att inte på allvar ta med den i en jämförelse med de andra tonic-sorterna. Också färgen är helt olik. Medan de andra är helt ofärgade kan 19:05 Herbal Tonic närmast jämföras med en ginger ale i utseendet. Denna udda tonic är bland annat smaksatt med medelhavsväxterna Isop och Myrten.

Vi gillade Fentimans 19:05 Herbal Tonics mix av frukt och bitterhet väldigt mycket båda två. En GT som blandas med Herbal Tonic borde dock få ett annat namn. Det blev en helt annan drink!

 

Fentimans Light Tonic Water

Fentimans Light Tonic Water innehåller 30% färre kalorier jämfört med firmans vanliga Tonic Water. I övrigt är det ungefär samma recept. Fentimans Light är ganska bitter, smakar mycket citronsyra och är kvällens stora förlorare. Både med och utan gin smakar det ofattbart dåligt och kan närmast jämföras med en dubbel Treo. Undvik!
 

Fever-tree Indian Tonic Water   

Kvällens vinnare! Både Jen och jag placerade Fever-tree Indian Tonic Water i topp, både på egen hand och i GT.  Smaken är frisk med balanserad sötma och bitterhet. En GT blandad på Fever-tree Indian Tonic Water blir klassisk och elegant!
 

 

Sanpellegrino Aqua Tonica

Sanpellegrino Aqua Tonica är ganska söt och bitterheten är inte speciellt tydlig. Tillsammans med Schweppes är de mest lika "vanlig" läsk. Detta gör dem dock inte dåliga att blanda GT med. Tvärtom! Det blir delad andraplats för Sanpellegrino på min lista.

 

Schweppes Indian Tonic 

Klassikern från Schweppes som grundades redan 1783. Schweppes Indian Tonic finns att köpa i stort sett överallt i antingen glasflaska, burk eller pet. I vårt test klarade den konkurrensen bra. Schweppes Indian Tonic är ganska söt och inte speciellt bitter.
 

Fentimans Tonic Water

Bitter, bittrare, bittrast! Fentimans Tonic Water är den med mest bitterhet av de sex varianter som ingick i vårt test. Den är också ganska söt.

Vinnare

 

Den solklara vinnaren i vårt test blev Fever-tree Indian Tonic Water och det är den vi kommer att blanda alla våra GT:s med i framtiden. 

Schweppes, Sanpellegrino Aqua Tonica och Fentimans som alla är sötare än Fever-tree får dela andraplatsen. Välj Fentimans om du gillar bitter tonic, Schweppes om du tycker att kraftig smak av kinin är överskattat och Sanpellegrino om du inte kan bestämma dig.

Undvik  Fentimans Light med alla till buds stående medel och blanda din tonic med Fentimans 19:05 Herbal Tonic om du egentligen är sugen på en helt annan drink än GT.    

It's a tough job, but someone's got to do it!

2011 Sivas-Sonoma Zinfandel Old Vine

 

2011 Sivas-Sonoma Zinfandel Old Vine

Familjen Sebastini har kallats First Family of Sonoma wine. 1986 förlorade republikanen Don Sebastini valet till State Controller (finansdirektör) i Kalifornien. Han avslutade då sin politiska karriär och flyttade hem till Sonoma. Där satsade han helhjärtat på familjens hittills ganska blygsamma vinverksamhet. Under Don och senare sonen Donny ökade verksamheten från ca 200.000 lådor i mitten av 1980-talet till 8 miljoner 15 år senare. Familjens $10-vin på druvan Cabernet Sauvignon från firman Smoking Loon har rentav blivit ett av de mest sålda Cabernetvinerna i USA. Smoking Loon precis som vinerna från Sivas-Sonoma importeras till Sverige av Arvid Nordquist och Smoking Loon Cabernet Sauvignon finns i beställningssortimentet.

Sivas-Sonoma som har en vinmakare som endast sysslar med firmans vita viner på druvorna Sauvignon Blanc och Chardonnay och en som arbetar med de röda på Zinfandel, Cabernet Sauvignon och Pinot Noir. Av dessa är det endast Old Vine Zinfandel som finns på Sb. En flaska kostar 149 kronor.

Druvorna kommer från olika vingårdar i Sonoma Valley, Russian River Valley och Alexander Valley. Blandningen består av 87% Zinfandel, 6% Tannat, 4% Petite Sirah och 3% Sangiovese. Druvsorterna har vinifierats separat och legat 12 månader på amerikanska och franska ekfat.

Vinet har klassisk Zinfandeldoft även om fatlagringen har satt lite väl tydliga spår. För övrigt handlar det om björnbär, blåbär, körsbär och svartpeppar. Här finns också en örtig ton.

Smaken är fruktig av mörka bär och ganska söt men blir inte sylt-kladdig. Det är lite väl mjukt för min smak men i det stora hela är 2011 Sivas-Sonoma Zinfandel Old Vine ett bra val för 149 kr. Men det gäller att kombinera med rätt mat. Vi dricker det till en enchiladas på nötfärs som fått ganska rejäl hetta från jalapeños. Till sådan mat finns det för mig inga andra dryckesalternativ förutom enkel, söt Zinfandel eller ljust mexikanskt öl med lime.

Enchiladas

2013 Ledge California Soul (Mother Hips) White

 2013 Ledge California Soul (Mother Hips) White

Det är hett att dricka vin från Ledge Vineyards i Paso Robles. San Francisco Chronicle utnämnde i början av året ägaren och vinmakaren Mark Adams som en av dem man skulle hålla ögonen på under 2014 och självklart omnämns Ledge i boken "The New California Wine : A Guide to the Producers and Wines Behind a Revolution in Taste" av Jon Bonné. 

Mest lovord har Mark Adams fått för sina viner gjorda på Syrah och han beskriver själv sitt vinmakande som minimalistiskt. Det innebär bland annat fermentering med naturlig jäst och fatlagring på neutrala ekfat. Jag var därför kanske mest nyfiken på Ledge Zinfandel men var tyvärr tvungen att returnera min vrålkorkade flaska. Jag har beställt en ny flaska och återkommer framöver med en rapport.

 

California Soul White blev därför vårt första riktiga smakprov på Mark Adams vinmakande. Vinet är en blandning av Viognier och Roussanne. Jag har för mig att jag sett uppgifter på hur stor andel av varje druva som vinet innehåller men Ledge röriga hemsida har uppdaterats och dessa uppgifter liksom det mesta om vinet verkar ha tagits bort. Inte heller importören Divine har någon information om vinet som kostade 289 kr men som inte längre finns i lager.

California Soul har en tilltalande doft av gula blommor. Här finns rejält med frukt i form av gula äpplen, päron, ananas och citrus. Munkänslan är ganska fet med bra bett i syran. Smaken är fruktig med grape-bitterhet, gult äpple, banan och lite kryddighet. Gott men inte helt upp min gata!

Jag försöker komma på något lite annorlunda att servera till vinet och kommer fram till att jag ska prova att göra en pizza med mozzarella, spenat och ankbröst som kryddats med mortlad stjärnanis, kanel och kardemumma. Det blir en utmärkt pizza men till vinet fungerar det inte alls.

Pizza med spenat och kryddig anka.

2012 Ridge Zinfandel East Bench

 2012 Ridge Zinfandel East Bench

Enligt Sb:s hemsida finns det endast en flaska kvar till försäljning av detta vin från Ridge i Sonoma.
Jen och jag tyckte mycket om 2012 East Bench och därför råder jag alla som gillar Zinfandel och som befinner sig i närheten av Kisa i Östergötland att bege sig till Torggatan 3 och hålla tummarna hårt för att det inte är en felinventering. 195 kr för denna seriösa Zinfandel som säkert kommer att fortsätta utvecklas med ett eller ett par år i källaren, är nämligen årets vinkap!

East Bench är ett av två viner från Ridge gör som enbart innehåller Zinfandel. Druvorna växer strax öster om Lytton Springs och vingården ligger högt upp på en ås, med utsikt över Dry Creek Valley. Vinet gjordes första gången 2006. Årgång 2012 har fått en lite tuffare ekbehandling än tidigare årgångar. Vinet fick ligga 12 månader på lufttorkade amerikanska fat där 20% var nya, 40% ett eller två år gamla och 40% tre eller fyra år gamla.

Vinet som har en lätt fruktig doft med övervägande röda men också en del mörkare bär, förändras en hel del under den timme vi har det i karaff. Vi hittar körsbär, jordgubbar, hallon och björnbär. Här finns också vanilj, svartpeppar och en animalisk ton. I den balanserade smaken finns det björnbär, blåbär och körsbär tillsammans med svartpeppar, örter och lite mineral.Vinet har en del tanniner och till skillnad från många viner på samma druva saknas helt antydningar om sylt och saft. Alkoholhalten som enligt Ridge själva ligger på 14,9% märks inte alls. Intressant nog uppger den svenske importören VinUnic att alkoholen är 14% och Sb att den är 14,5%.

Vi dricker Ridge East Bench till fajitas med strimlad biff, stekt paprika och lök, majs och svarta bönor, guacamole och lite riven ost. Vi har också tagit fram inlagda jalapeños men med hänsyn till det goda vinet är vi försiktiga med dem.

Eftersom jag inte kan avsluta med ett foto på maten blir det istället en liten presentationsfilm där Ridge vinmakare John Olney berättar om 2012 East Bench Zinfandel.

Grenache Grenache Grenache

En envis virusinfektion har de senaste veckorna raderat både festliga måltider och vindrickande för min del. Dessutom har denna post om en Grenacheprovning vi haft, blivit liggande halvfärdig och jag har varken haft ork eller lust att slutföra. Förrän nu. 

Vi hade under en tid funderat på en provning av Grenache och Grenacheblends från nya världen. Självklart med någon inslängd europeisk dark-horse. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. 

Det gjorde absolut ingenting men det som från början planerades som en lite större provning med kanske 6-8 viner blev istället en middag, två Grenacheblends och en ren Grenache. Alla tre från USA. Jag får fundera på hur jag ska göra med de viner som inte fick vara med denna gång. Det blir kanske repris framöver men med ett annorlunda startfält.

Vinerna korkades upp ganska tidigt för att de skulle hinna andas ordentligt under dagen. Lyckligtvis fanns det inget spår av någon skada i något av dem men mina farhågor efter Vinpunkarens sågning av 2011 The Boy från K Vintners tycktes infria sig. Vinet var väldigt slutet och både smakade och doftade mest... rödvin. Men gosse, vilken revansch det fick framåt kvällen efter en hel dag i friska luften!

2011 The Boy är en blandning med 90% Grenache och 10% Mouverdre från vingårdarna River Rock och Northridge i Columbia Valley, Washington State.

The Boy är det vin som förändras mest under kvällen. Bland doftnoteringarna är röda bär återkommande men vilken sorts bär varierar från röda vinbär till smultron och körsbär. Fudge och smörkola är genomgående i alla provningsanteckningar och i ett par nämns pajskal.

 

 

På den för mig något negativa sidan hittade jag en grön ton och antydan till alkoholflyktighet. Inga stora saker men när priset för en flaska är 486 kr blir kraven därefter. Jag tyckte också det fanns en aning viol och någon annan har nämnt lavendel. 

Fat var vi aningen oense om. Någon tyckte att spåren från fatlagringen var tydliga medan någon nämnde att det doftade aningen vanilj och jag hittade lite kokos.

Alla reagerade mer eller mindre på att det saknas frukt i smaken av vinet från K Vintners. Jag har skrivit svarta vinbär och någon mörka körsbär men för övrigt är det annat än frukt i provningsanteckningarna.  Vi är också rörande överens om att alkoholen inte är speciellt snyggt integrerad. Trots dessa invändningar gillar vi The Boy och jag skulle gärna låta det ligga kvar i källaren ett par år för att se vad som händer. Men nästan 500 spänn är The Boy 2011 inte värd!

Jag gillar Grenache VV från Birichino mycket men ångrar på flera sätt att jag valde att slänga in det som tredje vin i vår provning. Självklart förstod jag att vinet rejält skulle skilja sig från provningens två andra men kunde inte motstå frestelsen att ta med ett vin som kostar nästan en tredjedel av kvällens näst billigaste.   

Våra diskussioner slutade med att 2011 Birichino Grenache Vieilles hamnade utom tävlan. Alla fyra gillade det enkla vinet men det är av en helt annan typ än de två andra och omöjlig att jämföra. 

Birichino Grenache VV ska om jag talar om val av mat att kombinera med, helst behandlas ungefär som en ovanligt kraftigt rosé.  Serverat till rätter på till exempel lax, kyckling, tonfisk eller kalv hade det suttit som en smäck. Vitello tonnato och Birichino Grenache låter som en dröm i mina öron. Måste provas!

Vinet har doft av smultron, jordgubb och röda vinbär. Vi hittar spår av vanilj och på den negativa sidan sätter jag upp en liten touch av bakpulver. När det gäller det sistnämnda är vi oense vad gäller vinets smak. Jag hittar inte några fat men Jen och våra gäster håller inte med.

Bichino Grenache VV har hög, frisk syra och är mycket salivframkallande.  I den bäriga smaken hittar vi körsbär, röda- och svarta vinbär, blåbär och lingon. Här finns också örter och en ton av gräs.

Som sagt, ett enkelt men mycket trevligt vin som det är svårt att inte tycka om. Jag köpte vinet via Sb:s beställningssortiment i början av året. Det kostade då 177 kr. Just nu finns enligt hemsidan årgång 2010 att beställa men den flaska jag hämtade ut var 2012. Priset nu ligger på 149 kr. Jag har inte provat detta vin än men mitt tips är ändå att beställa. När du ändå håller på så släng gärna med lite prov på Birichinos andra viner. Det är mycket liten risk att du blir besviken!

 

Besvikna blev vi knappast heller på nästa vin som kom från redan legendariska Sine Qua Non och som görs i ett garage i Ventura, strax norr om Los Angeles. Det är första gången jag dricker Grenache från Manfred Krankl och trots att jag räknat med det kan jag inte låta bli att förvånas över hur ungt vinet är. Varje årgång viner från Sine Qua Non får nya namn och 2008 års Grenache döptes till The Line. Lite tekniska detaljer: 

• Vinet är en blandning av 87,5% Grenache, 11% Syrah och 1,5% Viognier
• 21% av grenachedruvorna fermenterades i hela klasar
• Största delen av druvorna kommer från Krankls egen 11 Confessions Vineyard, där lite över 3 hektar är planterade med Grenache
• Vinet har legat 20 månader på 21% nya franska ekfat
• Priset när jag köpte min enda flaska på våren 2011 var skyhöga 1849 kr
• Ungefär lika skyhög är alkoholhalten på 15,7%. 

Trots en hel dag i karaff har alla provare har kommenterat att vinet upplevs som väldigt ungt och flera har nämnt de tuggiga tanninerna. I den ganska blommiga och fruktiga doften finns björnbär, körsbär och svarta vinbär tillsammans med läder, kaffe, stekt bacon och örter. Jag hittar tyvärr också en svag, något unken ton. Denna skavank är det enda negativa förutom priset som vi hittar hos The Line. Alla fyra sätter detta vin på första plats i dagens Grenacheprovning. Jen har ritat hjärtan runt sina provningsanteckningar av The Line. Ett betyg som säger det mesta.

Provningen genomfördes blind, utom av mig som drack vinerna halvblint.

Vi avslutar med att äta Ungersk gulasch. Jag har visserligen fått tips om att kombinera denna rätt med Grenache men förvånas ändå över hur mitt i prick det blir.

2012 Kunde Estate Chardonnay Reserve

2012 Kunde Estate Chardonnay Reserve

Jag blev ganska förtjust i den Zinfandel från Kunde Family Estate som släpptes på Sb i juni i år och det var med ganska stor förväntan vi provade firmans Estate Chardonnay Reserve från 2012.

Kunde Family Estate har en med kalifornienmått ganska lång historia. Den börjar 1904 när den tyske emigranten Louis Kunde köpte vingård i Sonoma Valley och började göra vin. Den 400 ha stora Wildwood Vineyards hade på 1870-talet planterats med Zinfandel och med Cabernet Sauvignon-sticklingar från Chateaux Margaux och Lafite Rothschild.

I dag odlar Kunde Family Estate fler än 20 olika druvsorter på sina 450 ha sammanhängande vingårdsareal. Firman gör endast vin av sina egna druvor och är "Certified Sustainable" för både druvodlingar och vinmakande.

Gott så, men speciellt god tyckte jag inte att denna Chardonnay var. 2012 Kunde Estate Chardonnay Reserve släpptes i begränsad mängd på Sb den 5 september. Vinet kostar 239 kr och det finns fortfarande några flaskor kvar i vinkällarbutikerna.

Vinet har en trevlig doft med äpple, citrus och tropisk frukt. Här finns förvånansvärt lite spår av fatlagringen. Vi hittar en aning vanilj och lite smöriga pop-corn.

Det är i munnen det blir problem. Stora problem. Alkoholen är ointegrerad och stör men värre är det att ekfat verkar vara huvudingrediens i vinet. Det här är på gränsen till odrickbart.

Vi satsade på att laga en lyxig gratäng på rödspätta och gula kantareller. Den blev mycket smarrig men eftersom vår spritspåse inte fungerade blev den inte lika vacker som den förtjänat. Dessutom var den värd ett mycket bättre vin...

Fiskgratäng på rödspätta med kantareller och mandel.

2012 Ridge Petite Sirah Lytton Estate

 2012 Ridge Petite Sirah Lytton Estate

Trots att jag under många år påstått att jag gillat vin från Ridge Vineyards är det en sanning med modifikation. De viner jag gillat är egentligen bara en mindre del av de över 30 olika viner som tillverkas av Ridge. Detta beror på vilka viner som letat sig till Sverige och Sb. 

Importör av Ridge är Vinunic och de har lyckats få hit prestigevinet Monte Bello, Zinfandelblandningarna Lytton Springs och Geyserville, Bordeaux-blenden Santa Cruz Mountains (som sedan ett par år tillbaka går under namnet Cabernet Sauvignon Estate) och sist men inte minst Chardonnay Monte Bello och Chardonnay Estate. Vid ett besök på Ridge anläggning i Lytton Springs både provade vi och köpte med oss några andra viner men det handlar fortfarande bara om en liten del av Ridge breda utbud.

Därför var det extra roligt att det i september släpptes två viner från Ridge jag inte tidigare provat. Vi väntar ytterligare ett tag med Zinfandel East Bench men vid en middag nyligen då vi lagat en älgstek, korkade vi upp 2012 Ridge Petite Sirah Lytton Estate. Vinet är en blandning av 90% Petite Sirah och 10% Zinfandel från Ridge egna vingårdar i Dry Creek Valley, där de äldsta Petit Sirah-stockarna planerades 1901. Vinet har legat 14 månader på amerikanska ekfat där 25% var nya. Alkoholhalten har hamnat på 14, 2%.

Jag tyckte mycket om 2012 Ridge Petite Sirah Lytton Estate som har en enastående balans mellan vinets olika komponenter. Doften är fruktig med främst blåbär och björnbär. Här finns också en örtig och kryddig ton med bland annat mynta och svartpeppar. I munnen känns vinet ungt med gott om torra, tuggiga och ganska mjuka tanniner. I den fruktiga smaken finns björnbär, plommon, vanilj och fat.

De 960 flaskor som släpptes den 5 september och som kostade 229 kr är enligt Sb:s hemsida i stort sett slut. De få flaskor som finns kvar kan lika gärna vara felinventerade. Jag hade gärna haft lådvis av 2012 Ridge Petite Sirah Lytton Estate i källaren men har tyvärr bara en flaska kvar. Även om jag har svårt att tro att det redan nu härliga vinet kommer att bli så mycket bättre, tänker jag försöka spara den några år. Om jag klarar det lovar jag att återkomma med en uppdaterad rapport.


Pressgurka

1 gurka
1/2 tsk salt
vitpeppar, krossad
2 msk ättika (24 %)
1 dl vatten
2 msk socker
1/2 dl hackad persilja

Skala gurkan så att den blir randig på längden. Skiva gurkan, gärna med mandolin. Lägg gurkan varvad med salt, på ett fat. Lägg till exempel en tallrik och en tyngd över i en halv timme. Häll sedan av det spad som pressats ur gurkskivorna. Blanda socker, ättika och vatten och rör tills sockret löst sig. Tillsätt vitpeppar och persilja.Häll lagen över gurkan och låt stå i någon timme.

Stek på älgkalv med kantarellsås, potatismos, kokta morötter och pressgurka.
Potatismoset såg egentligen helt normal ut och inte alls som rotmos...

2012 Barra of Mendocino Cabernet Sauvignon

 2012 Barra of Mendocino Cabernet Sauvignon

Ungefär tre timmars bilresa norrut från San Francisco ligger Mendocino som är både en liten stad med färre än 1000 invånare och ett county som avgränsas av Stilla havet åt väster och för vinintresserade välkända Sonoma- och Lake County åt söder och öster.

Det odlas många olika sorters druvor i Mendocino. Störst är Chardonnay men på den röda sidan, om man bortser från svala Anderson Valley där Pinot Noir regerar, handlar det framför allt om Zinfandel, Merlot, Syrah och Cabernet Sauvignon.

Barra of Mendochino har funnits sedan 1997 när Charlie Barra som sedan 1950-talet sålt sina druvor till andra vinerier, bestämde sig för att börja sälja sitt eget vin. Den Krav-märkta Cabernet Sauvignon som sedan 1:a september finns i Sb:s ordinarie sortiment är dock inte samma vin som Barra säljer till butiker i USA. Den 2012 Cabernet Sauvignon som finns där gjordes det 424 lådor av med druvor från Barras egna vingårdar och 100% Cabernet Sauvignon. Det vin som säljs i Sverige för 119 kr innehåller 75% Cab, 18% Zinfandel och 7% Petite Sirah. Var druvorna kommer från mer exakt framgår inte av den svenska importörens hemsida.

Hamburgare med trattkantareller fungerade inte så bra till
2012 Barra Cabernet Sauvignon.

Vinet doftar vinbär, mörk choklad, örter och en hel del fat. Tonerna av cigarrlåda och trä är rent av påträngande men dag två har det hela balanserats ut på ett behagligt vis. 25% av vinet har lagrats i 223 liters franska och amerikanska ekfat under 16 månader.

Även i den fruktiga smaken gör sig faten påminda. Vinet har en sockerhalt som understiger tre gram/liter men det upplevs ändå som ganska sött och smaken domineras av svartvinbärsgelé. Tanninerna i vinet är ganska grova och jag upplever vinet som ganska klumpigt. Med rejäl luftning faller dock bitarna bättre på plats.

2012 Barra of Mendocino Cabernet Sauvignon är trots invändningarna ovan ett ganska trevligt, billigt, ekologiskt vin. Efter att ha luftats länge fungerar det bra tillsammans med köttfärslimpa och en gräddig sås.

Satsa på mat med feta tillbehör till Barra Cabernet Sauvignon. Tillsammans
med köttfärslimpa och en gräddig sås visade vinet upp sig från sin bästa sida.

2013 Charles Smith Riesling Kung Fu Girl

 2013 Charles Smith Riesling Kung Fu Girl

Kung Fu Girl från Charles Smith är en favorit som jag gärna väljer när det ska serveras mat som passar till torr Riesling med så pass mycket restsötma att den närmar sig halvtorr.

Denna gång dricker vi vinet till en asiatisk ljummen sallad på bland annat svartkål, paprika, räkor och nudlar. Till det serverades en sötsyrlig sesamdressing och tillammans fungerade rätten utmärkt till vinet.

 

2013 Kung Fu Girl doftar päron, citrus, honungsmelon och fruktkola. I smaken återkommer ungefär detsamma men päronen är ersatta med äpplen. 

Vi har druckt varje årgång av Kung Fu Girl sedan vi smakade det första gången och har aldrig blivit besvikna. Till rätt mat, gärna småhet och/eller med inslag av syra, är det väl investerade 119 kr.

Ljummen svartkåls- och nudelsallad.

2012 Buena Vista Chardonnay Carneros

2012 Buena Vista Chardonnay Carneros

150 kr för Chardonnay från Buena Vista som fått både goda och mycket goda omdömen i svensk press, borde definitivt vara något för mig. Tyvärr blev jag inte övertygad.

Jag brukar inte vara känslig för spår från fatlagringen men i detta fall tycker jag att de 8 månader vinet legat på franska (70%) och ungerska (30%) 228 liters ekfat där 38% var nya och resten 2-3 år gamla, har satt alltför djupa avtryck. För rättvisans skull ska vill jag tillägga att Jen inte höll med mig. Jag kommer därför att ge 2012 Buena Vista Chardonnay Carneros chans till revansch senare under hösten.

Tillsvidare lämnar jag faten därhän och konstaterar att vinet smakar söt citrus, tropisk frukt, gula äpplen och äpplekaka. Här finns aningen mineral och faktiskt en ton av lakrits. Doften är mycket trevlig med tropisk frukt, mogna päron, citruszest, vanilj och mineral.

Vi dricker 2012 Buena Vista Chardonnay Carneros till en smarrig fisksoppa gjord på kräftfond från förra veckas mini-kräftskiva, torsk, slätvar och lax. Självklart häller vi i rejält med vispgrädde och toppar upp med grönsaker, äpple och melon.

Fruktig fisksoppa med limeaioli.

2013 Ten Minutes by Tractor Chardonnay 10X

 2013 Ten Minutes by Tractor Chardonnay 10X

Detta är första gången jag smakar Chardonnay från Ten Minutes by Tractor. Tidigare har jag provat firmans 10X Pinot Noir som någon årgång var riktigt strålande! 10X är Ten Minutes enklaste vinserie. Druvorna kommer från olika odlare på Mornington-halvön, någon mil sydöst om Melbourne.

2013 Ten Minutes by Tractor Chardonnay 10X kostar 249 kr och det finns fortfarande några flaskor kvar men de börjar tyvärr ta slut. Det är synd för det är en riktigt bra Chardonnay som jag gärna druckit fler gånger.

Vinet är friskt och fruktigt med citrus och päron i doften tillsammans med fat, mineral och smör. Smaken är fräsch och frisk med citrus, persika och melon. Faten finns också där men tar inte speciellt stor plats. 

På det hela taget ett mycket bra vin till ett bra pris från Ten Minutes by Tractor. Vi dricker det till en kycklingsallad med bland annat frukt och pinjenötter.

Kycklingsallad

2008 Iron Horse Vineyards Russian Cuvée

2008 Iron Horse Vineyards Russian Cuvée

Det var vid en middag för ett par veckor sedan som vi bestämt oss för att inleda med mousserande från Iron Horse Vineyards i Sonoma County. Vi drack inte vinet till något mer komplicerat än mina favoritchips från Burts och den enda anledning jag har till att skriva några rader om vinet är att det var så förbannat gott!

Vinet skapades av Iron Horse till den middag som USA stod som värd för vid toppmötet mellan USA:s president Ronald Reagan och Sovjetunionens generalsekreterare Michail Gorbatjov i Genève i november 1985. Gorbatjov hade tillträtt sin post samma vår och det var första gången de båda kalla krigsledarna möttes. Vid denna middag hade vinet inte börjat att kallas för Russian Cuvée. Det hade i så fall säkert funnits risk för att det äventyrat ländernas fortsatta diplomatiska relationer...

Iron Horse startades 1976 när Audrey och Barry Sterling köpte 120 ha böljande mark i den del av Russian River Valley som kallas Green Valley. 1980 kom firmans första bubblande vin framställt med traditionell metod och efter middagen i Genève seglade Iron Horse upp som en av de stora inom amerikanskt mousserande vin. Iron Horse är speciellt stolta över att deras viner druckits av USA:s fem senaste presidenter och bland annat serverats i Vita huset vid milleniumfirandet. Iron Horse Vineyards odlar endast Pinot Noir och Chardonnay och hälften av firmans produktion består av mousserande vin.

2008 Russian Cuvée är gjort av 72% Pinot Noir och 28% Chardonnay. Alkoholhalten ligger på 13,5% och restsötman på 1,1 g. Sammanlagt gjorde Iron Horse detta år 800 lådor Russian Cuvée. Jag tog inga noggranna anteckningar när vi drack vinet men minns en doft av citrus och päron och en aningen kryddig och mycket komplex smak med röd frukt och söt citrus. Trots den något höga sockerhalten är det fortfarande ett torrt vin och jag tyckte mycket, mycket om det! 

2008 Iron Horse Vineyards Russian Cuvée importeras av Sundell Selections, finns i Sb:s beställningssortiment och kostar 476 kr.

P.S. En artikel om Iron Horse finns i Fine Wine International från december 2013. D.S.

2012 Charles & Charles Chardonnay

 2012 Charles & Charles Chardonnay

 Jag har tidigare provat två av de tre viner som görs av Charles & Charles och tyckt att både 2010 Rosé och 2009 Red Wine varit enkla men mycket trevliga. Jag vet inte varför det dröjt så länge men först nu flera år senare har det blivit dags att prova charlsarnas Chardonnay.

Firman har en ytterst genomtänkt grafisk profil med etiketter som utgår från en bild av den amerikanska flaggan som Hatch Show Print i Nashville tagit fram. Ingen ska tvivla på att vinerna från Charles & Charles är från USA.

It´s american!

Precis som duons båda andra viner är det vita ett billigt och enkelt vardagsvin, gjord för omedelbar konsumtion. Jag sprang på vinet i min lokala Sb-butik men normalt ligger det i beställningssortimentet och kostar 119 kr. Druvorna kommer från flera vingårdar i Columbia Valley, Washington State och 20% av vinet, som har en alkoholhalt på strax över 13%, har legat 7 månader på nya franska ekfat.

Vinet har jäst i sval temperatur och i doften finns spår av skumbanan, vid sidan av päron och exotisk frukt. Vinet är mjukt men har bra syra och smakar grönt äpple och citrus. I smaken återfinns också en del spår av fatlagringen.

Återigen ett okomplicerat och inte speciellt komplext men fullt godkänt vin från Charles & Charles som jag gärna återvänder till.

Vi drack Charles & Charles Chardonnay till en lyxig kantarellfrikassé med pappardelle och det blev smaskens!

Kantarellfrikassé

4 pers 

50 + 50 g smör

olivolja

1 gul lök, hackad

2 vitlöksklyftor, hackade

salt

peppar

1/2 dl vitt vin

1/2 kg kantareller, rensade och grovhackade

1/2 dl vispgrädde

muskotnöt

1/2 dl hackad persilja

1/2 citron

Mjuka upp löken i smör och en skvätt olivolja på medelvärme i några minuter. Lägg i vitlök och stek vidare cirka 30 sekunder. Slå på vin och koka ner till hälften. Lägg i kantareller och smör. Koka 5 minuter. Häll på grädde och lite riven muskot. Koka vidare i några minuter. Rör ner persilja. Smaka av med salt, peppar och pressad citron. Servera med pappardelle. 

Kantarelfrikassé med pappardelle och parmesan.