2007 Juliusspital Würzburger Stein Riesling Kabinett Trocken

2007 Juliusspital Würzburger Stein Riesling Kabinett Trocken

Stiftelsen Juliusspital i Würzburg grundades på 1500-talet av Julius Echter von Mespelbrunn. De huvudsakliga sysselsättningarna är inom lantbruk och vinsten går till driften av ett sjukhus och ett ålderdomshem. Juliusspital är en av de största druvodlarna i Tyskland med sina 168 ha. Man producerar varje år omkring 80 000 lådor vin och är störst på Silvaner som står för 40% av druvodlingen, därefter kommer Riesling med 20%.

Juliusspital Riesling Kabinett Trocken från vingården Würzburger Stein har doft av aprikos, päron, lime och mineral. Massor av mineral, gröna äpplen, citrus och kanske lite fläder finns i smaken som innehåller aningen restsötma. Friskt, fräscht, saftigt och jättegott. Rekommenderas!

2001 Domaine Bott-Geyl Gewurztraminer Furstentum

2001 Domaine Bott-Geyl Gewurztraminer Furstentum

På plats i Skåne äter Jen och jag idag lunch hos mina föräldrar på Råå tillsammans med Den långe Jugoslaven och hans familj. Jag lagar en fiskgryta på torsk från Öresund, odlad lax från Norge och räkor från Nordostatlanten. För att matcha Gewurztraminern som Den långe Jugoslaven tagit med sig har jag förutom fisk och skaldjur även fänkål i grytan som kryddats med bland annat fänkålsfrön och apelsinzest.

Vingården Furstentum med Grand Cru-läge är 30 ha stor och ligger på en brant sydsluttning 350-400 m ö h. Här odlas förutom Gewurztraminer också Pinot Gris. Bott-Geyl förfogar över sammanlagt 13 ha druvodlingar i Alsace och har flera Grand Cru läge. Man gör sammanlagt 8000 lådor vin per år.

Dagens flaska luftas i ett par timmar. Doften är väldigt fruktig, inte speciellt kryddig och bara aningen parfymerad. Den innehåller honung, aprikos, mogna söta gula päron, apelsin- och citronskal och mandelmassa. Lite blommor, gula sådana vill också vara med och slåss om uppmärksamheten. Oj, oj, oj så bra det här börjar!

Också smaken känns förvånansvärt fruktig och ungefär samma saker som i doften återkommer d v s aprikos, de gula päronen och mandelmassan. Smaken upplevs som fet och restsockerhalten i det torra vinet är hög. Ett helt strålande vin som fungerar förträffligt ihop med fiskgrytan.

Bott-Geyl ägnar sig åt biodynamisk druvodling och jag har tidigare på bloggen sagt att jag inte vill stödja detta hokus pokus ekonomiskt men det råder inget tvivel om att det produceras fantastiskt bra biodynamisk vin. Faktum är att de två bästa Gewurztraminer jag druckit båda kommer från Bott-Geyl. Det ena är dagens fantastiska vin och det andra (eller snarare första) en 2002 Mandelberg. Att rangordna dem kan jag inte men konstaterar att båda har varit helt enastående.


Fiskgryta med fänkål och apelsin

6-8 pers

½ kg räkor med skal
600 g laxfilé
600 g torskfilé
1,5 tsk fänkålsfrö
2 lagerblad
2 msk kycklingfond
1-1,5 l vatten
3 fänkålshuvud
2 gula lökar
2 dl saft från pressad apelsin
2 msk apelsinzest
1 burk krossade tomater (400 g)
1 tsk paprikapulver
salt
vitpeppar
ev. kajennpeppar

Rensa räkorna. (Räkskalen sparas, de kokar jag fond på som ska användas till en kommande middag.) Skär fisken i bitar ca 2 x 2 cm, salta och peppra och ställ åt sidan. Hacka löken och skär fänkål och lök i smala strimlor. Fräs upp i lite olja med fänkål, lök, fänkålsfrö, paprikapulver och lagerblad i en kastrull. Häll på vattnet, tomatkrosset och fond. Sjud i 10 minuter. Lägg ner fiskbitarna och saften från apelsinen i den sjudande buljongen. Sjud i ytterligare 4-5 minuter eller tills fisken är nätt och jämnt klar. Lägg i de rensade räkorna och apelsinzest. Smaka av med salt, nymald vitpeppar och eventuellt en knivsudd kajennpeppar för lite hetta.

Servera grytan med bröd.

2005 Tablas Creek Syrah

2005 Tablas Creek Syrah

Tablas Creek är beläget någon mil inåt landet från Stilla havskusten, ungefär mitt emellan San Francisco och San Diego. Företaget är ett samarbete mellan amerikanske Robert Haas och familjen Perrin på Château de Beaucastel i Courthezon, bara några km utanför staden Châteauneuf Du-Pape. Tablas Creek Syrah från 2005 består av 90% Syrah och 10 % Grenache.

Jag lagar köttfärslimpa på nötkött och potatismos på bakade potatisar med skalet kvar och har till det en gräddsås. Maten blir utmärkt god men det fungerar inte riktigt med vinet som har mycket syra i sig. En påminnelse om de 10 procenten Grenache? Efter maten kommer vinet mer till sin rätt. Tyvärr har vi inga intressanta ostar hemma annars tror jag att en Emmentaler hade varit mitt i prick.

Vinets doft är ganska köttig och fullpackad med mörka bär som björnbär och moreller. Här finns också rök, svartpeppar och något jag närmast förknippar med krut - men har jag någonsin luktat på krut? Förvånande är det också när hallonbugg plötsligt dyker upp som från ingenstans.

Som sagt så är vinet ganska syrligt och mina tankar går närmast till en ung Pinot Noir. De mörka bären återkommer och får sällskap av plommon. Likaså pepparn kommer tillbaka och här finns ganska gott om tanniner. Ett vin som känns som ett OK hantverk men som inte riktigt passar mig.


Meatloaf

4 pers

400 g nötfärs
1liten gul lök, riven
1 tjock skiva surdegsbröd
1 dl mjölk
1 ägg
1 tsk salt
2 krm peppar
½ dl chili sauce

Rosta surdegsbrödet och skär bort kanterna. Skär det i mindre bitar och mixa det i en blender tillsammans med mjölken. Låt stå och svälla ca 10 min. Blanda med övriga ingredienser förutom chili saucen. Lägg smeten i en liten ugnsfast form. Bred över chili saucen. Grädda i ugn 200 °C i ca 45 min.

2005 Robert Craig Cabernet Sauvignon Affinity

2005 Robert Craig Cabernet Sauvignon Affinity

I dag äter vi lite rester jag plockar fram ur frysen och kokar pasta till. Den goda vildsvinsgrytan som jag gjorde dubbelt upp av visar sig fungera mycket bra också till tagliatelle med mycket riven parmesan och givetvis nymald svartpeppar. För att få i oss lite vitaminer börjar vi måltiden med en sallad. Receptet på grytan finns i receptlistan till höger.

Till detta dricker vi en välluftad bordeauxblend från Napa Valley på 76% Cabernet Sauvignon, 18% Merlot, 5% Cabernet Franc och 1% Petit Verdot. Frukten kommer från Robert Craigs Estate Vineyard, en 3,2 ha liten vingård vid foten av Mt George, strax söder om Stag's Leap District och från diverse varmare vingårdar längre ”upp” i dalen. 2005 gjordes 5600 lådor av detta vin.

Robert Craig har ett förflutet på Hess Collection Winery på Mount Veeder och har länge sysslat med det som kallas mountain- eller hillside cabernets. Affinity tillhör dock inte någon av dessa men Roberts Craigs vineri som färdigställdes så sent som 2002 ligger på mer än 900 meter över havet.

Affinity doftar svarta vinbär, körsbär. Det är aningen kryddigt och faten framträder tydligt men utan att bli det minsta besvärande. I munnen är vinet runt och fylligt. Det har en härlig fruktighet och känns friskt och livligt. Också här framträder svarta vinbär och i bakgrunden finns ekfaten. Mittenpartiet är mycket bra och kraftfullt men eftersmaken lite kort. Det senare är vår enda invändning mot vinet. Tanninerna är härligt saftiga. Drick nu!

2006 Landmark Chardonnay Damaris Reserve

2006 Landmark Chardonnay Damaris Reserve

Dags för en högklassig Chardonnay från Kaliforninen och efter Frankofilens rapport har förväntningarna stegrats ytterligare. Landmark som drivs av Michael Deere Colhoun är Chardonnayspecialister, mest kända för sitt Overlook där man hämtat frukt från en mängd vingårdar men man gör också Pinot Noir och Syrah.

Den 1 december släppte Sb Damaris Reserve, Overlook och Steel Plow Syrah. Namnet på det sista vinet är kanske inte så konstigt när man vet att familjen härstammar från John Deere (han med traktorerna, ni vet) som uppfann stålplogen.

Druvorna till 2006 Landmark Chardonnay Damaris Reserve kommer från två vingårdar i Sonoma. Största delen (61%) från Sangiacomo Vineyards i Carneros och en mindre (39%) från Flocchini i Sonoma Coast.

Som jag tidigare skrivit i bloggen har jag svårt att se nyanser i färger men Jen hävdar med bestämdhet att det här ser ut son danskt citronvand.

Doften är kompakt. Det är lite svårt att förklara men vi tycker att det doftar mycket olika saker men har ganska svårt att sätta fingret på vad. Initialt dominerar gula äpplen, päron, vita blommor och citrus i form av clementin och söta citroner. När vinet luftats några timmar och vi koncentrerar oss lite mer hittar vi också en tydlig brödighet, marsipan, hasselnötter, champinjon och inlagda gröna oliver. Här finns också en exotisk ton. Vi har svårt för att enas om vad men bestämmer oss för att vita persikor eller aprikoser är det som kommer närmast. 13 månader i franska ekfat gör sig påmint genom en söt vaniljton.

I munnen vinet är mycket mjukt. Fruktigheten är tydlig. Också här förekommer gula äpplen, päron och tydliga drag av vanilj men också en svag saffranston och honungsmelon. Eftersmaken är mycket lång. Av de 14,4 procenten alkohol märks absolut ingenting. En fantastisk balans!

Vi dricker vinet till mat som vi hämtat inspiration till genom California Avocado Commission. Hängmörad ryggbiff läggs på en skiva stekt surdegsbröd med ruccola, stekta tomatskivor, avokado, karameliserad gul lök och en kräm gjord på avokado och Stiltonost. Fantastiska mackor och en fullträff tillsammans med det likaledes fantastiska vinet. Det här skulle jag skulle vilja ha källaren fullt av!


Ryggbiff-sandwich med avokado och Stilton

2 pers

2 skivor surdegsbröd
2 skivor ryggbiff eller annan biff
2 avocado
100 g Stiltonost
2 dl ruccola
2 dl karameliserad lök (se nedan)
1 tomat
1 tsk balsamvinäger
smör
olja
salt
peppar

Dela avokadon och mosa tre halvor tillsammans med osten. Stek köttet och brödet. Stek tomatskivorna hastigt på hög värme i olja. Häll på balsamvinäger salta och peppra. Ställ åt sidan. Lägg en liten näve ruccola på varje brödskiva. Lägg en stor sked karamelliserad lök ovanpå och sedan biffen. Bred avokado/stiltonkrämen på köttet. Lägg på tomatskivor och toppa med några skivor färsk avokado. Avsluta med lite salt och nymald svartpeppar.


Karamelliserad lök

2 gula lökar
20 g smör
1 msk vitvinsvinäger
1 msk flytande honung
salt och peppar

Skala lökarna och skiva dem tunt. Fräs löken I smör under omrörning på svag värme i 15-20 min. Tillsätt vinäger, honung, salt och peppar.

2006 Rock Rabbit Winery Shiraz

2006 Rock Rabbit Winery Shiraz

Rock Rabbit Winery vill att deras Syrah ska smaka Australien. Följaktligen kallar de druvan för Shiraz. Man tillverkar också vin på Sauvignon Blanc och vill då hellre att vinet ska smaka Nya Zeeland än Loire.

Rock Rabbit är förresten ett litet däggdjur som är släkt med hare och kanin. Utan svans blir den inte större än ca 20 cm. På svenska kallas den Piphare.

Vinet har fått ett väldigt blandat mottagande av svenska vinskribenter som har kallat det allt från Kronstams ”det enda toppvinet under hundralappen” till Artbergs ”IG” eller onödigt som han hellre vill kalla det. De positiva omdömena är vad jag sett nog ändå i majoritet.

Enligt Sb består vinet till 100% av Shiraz men enligt Rock Rabbit själva är det en blend med 90% Shiraz och 10% Cabernet Sauvignon. Druvorna kommer från diverse vingårdar i Central Coast. 50% är från Santa Barbara County, 40% från Paso Robles och 10% från Monterey County.

2006 Rock Rabbit Winery Shiraz har skruvkork, 13,5% alkohol och doftar fruktigt av blåbär, björnbär och körsbär. Det är kryddigt av svartpeppar och har tydliga toner av lavendel och gräs. Här finns också aningen vanilj från fatlagringen.

Smaken på 2006 Rock Rabbit Winery Shiraz gör mig besviken. Vinet är alltför utslätat för att jag ska finna det intressant och då spelar det ingen roll att det är ett vin för under hundralappen. Samma saker som beskrivits i doften återkommer i smaken tillsammans med sylt. Tanniner saknas helt.

För att matcha det fruktiga vinet äter vi en vildsvinsgryta med smak av vinbär och grönpeppar, parmesanpotatismos och savoykål som brässerats med bacon. Maten smakar utmärkt och funkar bra med vinet som sammanfattningsvis doftar OK men vars smak är helt opersonlig och utslätad. Inget kul!


Vildsvinsgryta med smak av grönpeppar och vinbär
8-10 pers

1 kg vildsvinskött, skuret i stora tärningar
2 gula lökar, grovhackad
3 vitlöksklyftor, finhackade
400 g champinjoner, halverade
smör
olja
3 msk mjöl
8 dl vatten
3 msk kalvfond
4 dl matlagningsgrädde
0.75 dl vinbärssaft
10 krossade enbär
3 tsk krossad grönpeppar

Stek svampen i några msk smör och olja. Häll på balsamvinäger och koka in denna. Stek köttet i smör och olja tills det fått färg runtom. Lägg i lök och vitlök och stek vidare. Lägg i svampen. Strö över mjölet och rör runt. Häll i vatten, fond och saft. Lägg i grönpeppar och enbär. Koka på svag värme i 1-2 timmar, tills köttet blir lagom mört. Häll på grädden. Smaka av med salt och peppar


Bräserad savoykål med bacon
6 pers

2 pkt (280 g) bacon
300 g savoykål, strimlad
20 g smör
2 msk vattenStrimla baconet och fräs det i gryta 1 minut. Tillsätt savoykålen och vattnet. Stek vidare i 3 minuter.


Parmesanmos

6 pers

1,5-2kg potatis
3 dl mjölk
50 g smör
2 dl riven parmesan
salt
vitpeppar

Skala potatisen och skär den i mindre bitar. Koka den mjuk i en gryta. Tillsätt smör och varm mjölk. Mosa med potatisstöt. Smaka av med salt och vitpeppar. Tillsätt parmesanosten.

2002 Trimbach Pinot Gris Réserve Personnelle

2002 Trimbach Pinot Gris Réserve Personnelle

Jen är i Marrakesh på jobb och jag har ingen som helst lust att laga mat i dag så det får bli lite het take away från den lokala thai/kinasyltan som knappast är stadens bästa men en sådan här dag passar det ändå utmärkt. Till detta en decembernyhet från Alsace.

Trimbach behöver knappast någon närmare presentation men här kommer ändå en kort sammanfattning: Den anrika vinfirman har sitt säte i Ribeauvillé ungefär mitt i Alsace, halvvägs mellan Basel och Strasbourg. Största delen (80%) av druvorna Trimbach gör vin av köps in men man sköter själva 30 ha vinodlingar och fyra ha är Grand Cru-lägen. Företaget har drivits av familjen Trimbach sedan starten 1626. I dag är det bröderna Hubert och Bernard som sitter vid rodret med assistans av sönerna. Trimbach gör vin på alla de klassiska vita Alsacedruvorna.

Pinot Gris Réserve Personnelle görs bara de år förutsättningarna för druvorna varit extra goda. Druvorna kommer från grand cru-vingården Osterberg och släpps aldrig ut på marknaden förrän det lagrats fyra år på flaska.

Vinets doft är ganska diskret men mogen. Här finns toner av ananas- och champinjoner på burk, honung, persika och gula Williamspäron. Smaken är torr men med viss mjuk restsötma, lite kryddighet och drag av aprikosmarmelad, honung, burkchampinjoner och marsipan. Till den ganska heta gröna currygrytan förstärks kryddigheten i vinet. Jag tror att det skulle fungera ännu bättre till en syrlig och mindre het asiatisk rätt och på egen hand är vinet magnifikt. Tyvärr infinner sig en inte helt angenäm kärvhet i eftersmaken men då är vi inne på petitesser. Men det tycker jag man ska vara när det handlar om vin som kostar +200 kr flaskan.

Sammanfattningsvis: OK till thaimaten och den bästa Pinot Gris jag druckit. Utan den där kärvheten i eftersmaken hade det varit rena himmelriket.

2006 Cecchetti Wine Company Line 39 Petite Sirah

2006 Cecchetti Wine Company Line 39 Petite Sirah

Vid en liten middag för tjejerna på jobbet tänkte jag bjuda på 2006 Red Truck Petite Sirah som numera återfinns i beställnings- sortimentet men glömde att lägga min beställning. Därför får det bli en Petite Sirah från decembersläppet som jag ändå varit nyfiken på och tänkt köpa. Lite oroligt är det med många gäster och ett vin jag inte smakat men Line 39 visar sig hålla mycket hög kvalité.

Kaliforniska Line 39 har tagit sitt namn efter längdgraden där vineriet ligger i Lake County AVA. Här ligger en av landets äldsta och Kaliforniens största (naturliga) sjö, Clear Lake. I början av förra århundradet var Lake County det mest vindruvsproducerande countyt i hela USA men under förbudstiden revs rankorna upp och ersattes med päron- och valnötsträd. Historien är nu på väg att ta en ny vändning och Lake County är ett av de snabbast växande druvodlingsområdena i Kalifornien. Här odlas mest Cabernet Sauvignon följt av Merlot och på tredje plats Petite Sirah.

Bakom Line 39 står Cecchetti Wine Company som startats och drivs av Roy Cecchetti med ett långt förflutet med att marknadsföra nya vinmärken, bland annat Pepperwood Grove. Därifrån tog Roy med sig vinmakaren Bob Broman och förutom Line 39 ligger de båda och Roys fru Rachael också bakom Redtree. Line 39 gör förutom Petit Sirah också vin på Cabernet Sauvignon och Sauvignon Blanc.

Maten som vinet ska matcha är kryddrökt fläskfile, bönsalsa från Texas, chipotle i adobosås, mexican rice och refried beans. Alla recepten finns i listan till höger. Tyvärr glömde jag att servera de stekta bönorna som stod kvar på diskbänken när jag dukade av…

Vinet doftar blåbär, björnbär, körsbär och fat. En liten ton av mint visar sig också. I munnen är vinet så som jag tidigare upplevt druvan, det vill säga fruktigt, aningen syrligt och med lite tannintorrhet. Körsbären och björnbären återkommer i smaken där jag också hittar lite vanilj. Vinet har hyfsat lång eftersmak. Ett riktigt bra vin med moderat prissättning.

Förutom det trevliga sällskapet och det överraskande goda vinet var kvällens höjdpunkt att jag fick tag på ett bord på The French Laundry den 3/2. California dreaming...

2004 Ojai Syrah White Hawk Vineyard

2004 Ojai Syrah White Hawk Vineyard

Ännu en Syrah från Ojai. Dagens vin har vi höga förväntningar på efter att ha läst ett antal recensioner. 2004 White Hawk har till exempel fått 95 poäng i the Connoisseurs' Guide to California Wine, 93 av Robert Parker och detsamma i Wine Enthusiast. Jag hade egentligen tänkt lägga det här vinet i källaren åtminstone något år men ett samtal med Den långe Jugoslaven får mig att revidera detta. Han tycker absolut att jag ska slita korken ur flaskan eftersom vinet är: ”Så bra redan nu!”. Behöver jag tillägga att jag är svag för ung Syrah och extremt lättövertalad.

Jorden i White Hawk Vineyards består av sand och är beläget på sydsluttningen av Los Alamos Valley i Santa Barbara County på ett par-trehundra meters höjd. Här odlas mestadels Syrah men även en del Chardonnay. Druvorna levereras till flera vinerier som är välkända för sina Syrah-viner, till exempel Sine Qua Non och Sea Smoke. Druvorna odlas delvist ekologisk.

Ojais White Hawk har efter några timmars luftning en klar doft av svarta vinbär, körsbär, marsipan och mandelkubb. Jen tycker också att hon känner björnklister men där går jag bet. Läder och sadelkammare enas vi om och från kryddhyllan hittar vi svartpeppar och lagerblad.

Smaken är aningen syrlig och även här finns körsbär, röda sådana och blå vindruvor samt svartpeppar. Vinet har en enastående balans. Alkoholhalten på 15 % är helt integrerad och tanninerna ganska blyga. Endast en viss torrhet gör sig påmind. Oj, så gott det är!

Till det fantastiska vinet äter vi en skybaserad hjortgryta kryddad med bland annat Worcestershiresauce och timjan. Till denna ugnsrostar vi lite blandade rotfrukter. Kanske inte den första mat man tänker på i kombination med Syrah från Santa Barbara men det hela fungerar alldeles utmärkt och den lättlagade grytan är en riktig höjdare. Vi lagar den på billigaste hjortköttet – grytkött som kostade 130 kr kilot.


Hjortkalops

2 pers

1 msk olivolja
500 g hjortkött
1 liten gul lök, hackad
1 vitlöksklyfta, hackad
2 msk Worcestershire sauce
1 msk kalvfond
4 dl vatten
1 lagerblad
1 tsk torkad timjan
salt
svartpeppar
2 msk Maizena

Skär köttet i kuber. Stek i olja ca 5 min. Tillsätt lök och vitlök och stek ytterligare någon minut. Häll i vattnet, Worcestershire sauce och kryddorna. Sjud tills köttet är mört. Tiden beror på vad för styckningsdetalj du använder. Grytkött tar 2-3 timmar. Smaka av med salt. Rör ut Maizena i lite vatten och red av grytan.

2003 Ojai Syrah Melville Vineyard

2003 Ojai Syrah Melville Vineyard

Egentligen borde jag låta det här vinet ligga ytterligare några år. Enligt Ojais ägare Adam Tolmach är hans viner som bäst efter cirka åtta. Men i dag tar nyfikenheten överhanden och vi korkar upp en 2003 Ojai Melville Vineyard Syrah för att ackompanjera ugnsgrillade spareribs som fått en rökig och närmast koreansk kryddning som är både het och lite söt. Egentligen ville jag ha kamben men det fanns inte några i butiken där jag handlade. Spare ribsen serveras med en klassisk vit potatissallad, sauterad spenat med rostade pinjenötkärnor och mango chutney. En något annorlunda kombination tillsammans med Syrah men det fungerar riktigt bra.

Ojai har blivit en stadig leverantör till Sb (via Divine) om än i ganska små partier och förser oss hela tiden med framför allt Syrah- och Pinot Noirviner från vingårdar i Central Coast, Kalifornien. Jag tycker ofta mycket om dessa viner men är lite mindre imponerad (och har mindre erfarenhet) av de vita. Provade till exempel för några månader sedan för första gången McGinley Vineyard Sauvignon Blanc, årgång 2007 men blev inte exalterad. Visst var vinet gott men från en Sauvignon Blanc för 350 kr väntar jag mig mer. Som en (elak) jämförelse kan sägas att det enda vin på helflaska i dag i Sb:s ordinarie sortiment gjort på Sauvignon Blanc som kostar över 350 kr är 1996 Château d'Yquem…

Vinet har en fantastiskt djup doft. Direkt vid öppnandet domineras denna av mörka svarta och röda bär. Framförallt björnbär och körsbär men också ett och annat hösthallon och några svarta- och röda vinbär har slunkit med ner i glaset.

Vinet får stå ifred och andas några timmar innan vi sätter näsorna till en andra gång. Bären finns då fortfarande kvar men doften domineras nu av körsbärslikör och sour cherries. Doftpaletten är betydligt mera komplex än tidigare med toner av lakrits, jord, tjära, vanilj, prickig korv och svartpeppar.

Smaken är tät och kraftfull. De mörka bären återkommer liksom lakrits, svartpeppar och den prickiga korven men här finns också en ganska tydlig örtig smak. Alkoholhalten ligger på 15%. Här finns en del tanniner men de är ganska snälla. Över både doft och smak svävar påminnelsen om att vinet är lagrat på ekfat. En mycket, mycket god ung Syrah som gärna får ligga till sig några år i källaren.


Rökiga koreanska revben

2 pers

1 kg spare ribs
3/4 dl flytande honung
3 vitlöksklyftor, finhackade
1 gul lök, finhackad
2 1/2 dl japansk soja
2 msk sesamolja
2 msk liquid smoke
½ dl sesamfrö
1 tsk chiliflakes
1 msk riven ingefära
2 msk Maizena

Rosta sesamfröna i torr stekpanna. Stöt dem lätt i mortel.Blanda sesamolja, soja, honung, liquid smoke, vitlök, gul lök, chiliflakes, ingefära och sesamfrö. Koka ihop ca 10 minuter och red av med Maizena. Pensla revbenen med glacen och grilla i övre delen av ugnen i 250°C i 10 min. Vänd och grilla vidare i 10 minuter till.


Potatissallad med gräddfil och majonnäs

4 pers

800 g fast potatis
1 dl ättiksgurka, hackad
1 liten bit purjolök, ca 10 cm

Dressing:
2 dl gräddfil
1 dl majonnäs
1-2 msk senap
3 msk finhackad persilja
1 krm salt
vitpeppar

Skala och koka potatis och låt den kallna. Gör dressingen: Rör samman gräddfil och majonnäs och smaksätt med senap och salt i en skål.Blanda i persiljan. Skär potatisen i tärningar, skär purjolöken i tunna strimlor och hacka gurkan. Blanda med dressingen och rör om försiktigt.


Sauterad spenat med pinjenötter

4 pers

500 g färsk spenat
1 tomat, hackad
2 klyftor vitlök, hackade
2 msk olja
salt
peppar
25 g pinjenötkärnor

Skölj spenaten. Fräs tomat och vitlök i olja i en stor gryta. Tillsätt spenat, lägg på lock och låt det steka vidare i 15 minuter på låg värme. Rosta pinjenötkärnor i en torr stekpanna. Tillsätt salt och vitpeppar, ta bort locket och låt det steka vidare i 5 minuter.Tillsätt pinjenötkärnor.

2005 Christian Drouin Cidre Brut

2005 Christian Drouin Cidre Brut

Jag har haft några flaskor Cidre Brut från Cristian Drouin i källaren sedan de släpptes på Sb i augusti 2007. Redan då var det än jättegod torr cider med aningen restsötma och de bra sidorna har bara förstärkts av ett år på rygg.

Jag har i höst druckit 2005 Christian Drouin Cidre Brut till crêpes flera gånger, bäst fungerar cidern med någon salt skinka på pannkakorna men i dag blir det kycklingfilé kryddad med pepperoncini och kakao och till det klassiskt gåstillbehör – potatis som kokas i gåsflott och kycklingbuljong och sedan steks i gåsflott och får en lätt karamelliserad yta med hjälp av strösocker. På tallriken har vi också rödkål och en äpplechutney. Till detta fungerar cidern utmärk och vi får en riktigt god middag.

När vi öppnar 2005 Christian Drouin Cidre Brut möts vi av en kraftig stalldoft som sprider sig i rummet. Jen är inte hemma. Hon tycker att fransk cider är ganska vedervärdigt och även om jag är ytterst svag för drycken är det lätt för att förstå hennes inställning. Doften är verkligen speciell och det är inte långt borta att börja tänka med ryggmärgen och anse att detta är odrickbart.

Förutom stall finns det massor av bokna äpple i doften och en aning fat. Jästdoften som fanns för ett år sedan har till stor del men dock inte helt, försvunnit. Smaken är frisk och sammanhållen med ungefär samma ingredienser som i doften men äpplena känns mindre bokna och det finns en ton av mogna, söta päron.

1989 Moulin Touchais Coteaux du Layon

1989 Moulin Touchais Coteaux du Layon

Till årets äpplekaka, skånsk givetvis och med vaniljsås (recept i listan till höger) blir det en riktig klassiker att dricka. Om Moulin Touchais och dessertvinet som aldrig släpps ut på marknaden förrän det är tio år gammalt har det skrivits massor. Till exempel om den i ett dessertvin höga syran som gör vinet extremt lagringsdugligt och som uppnås genom att en femtedel av druvorna skördas innan de är riktigt mogna. Eller att källaren där vinerna lagrades murades igen när andra världskriget hotade och inte öppnades förrän 1970.

Årgång 1989 doftar i dag ganska mycket petroleum men också honung och tropisk frukt. Syran är hög och i balans med sötman. I smaken återkommer honungen och frukten som utkristalliseras till ananas, aprikos och kiwi. Vinet smakar redan nu ganska moget och är helt strålande men det har nog inga 100 års lagring i sig.

För närvarande finns det 7 olika årgångar av Moulin Touchais Coteaux du Layon på Sb. Dock inte 1989:an som vi dricker i dag. Priserna spänner mellan 199 kr för 1995:an till 599 kr för årgång 1971.

2007 De Bortoli Pinot Noir Gulf Station

2007 De Bortoli Pinot Noir Gulf Station

Vi lagar gåsen på väldigt klassiskt vis och med klasiska tillbehör – danskt rödkål, sirapsstekta brysselkål (eller rosenkål som vi säger hemma i Skåne), kokta morötter, gräddsås, äpplemos, gelé, m m. Till detta dricker vi en Pinot Noir från de Bortoli i Yarra Valley, strax utanför Melbourne, Australien.

De Bortoli grundades av Vittorio de Bortoli utvandrade från italien på 1920-talet. I dag har yngre familjemedlemmar tagit över och man producerar massor med vin. I ganska svala Yarra Valley odlar de Bortoli; Riesling, Sauvignon Blanc, Semillon, Chardonnay, Viognier, Pinot Noir, Merlot, Shiraz och Cabernet Sauvignon.

Det ganska billiga vinet har mycket fruktdriven doft som domineras av plommon, hallon och jordgubb. Det har ganska syrlig smak, nästan som av lingon men är samtidigt aningen kryddigt. Klart gott och med med tanke på priset ett vin vi med stor säkerhet kommer dricka mer av.

Recept på de urgoda sirapsstekta brysselkålen finns i listan till höger. Till skillnad från vad som står i receptet steker vi inte i dag kålen i smör utan i en blandning av smör och gåsflott. Smaskens!


Stekt gås

Vår gås väger nästan 6 kg och det räckar lagom till de åtta som sitter runt bordet

1 gås
½ citron
salt
vitpeppar
4 äpplen
200 g katrinplommon

Sätt ugnen på 200° C. Gnid gåsen invändigt med citron. Salta och peppra.Skala, kärna ur och skär äpplena i tjocka klyftor. Fyll gåsen med äpple och katrinplommon. Bind upp gåsen med bommulstråd. Gnid in den med salt och peppar och lägg den på galler med bröstet uppåt och sätt in den i ugnen. Sätt en långpanna med lite vatten på botten under gallret. Häll av det fett som droppat ur gåsen egter 15 minuter. Fyll mer vatten i långpannan och ställ tillbaka den. Ös gåsen ganska ofta. Stek den i tre timmar. Stektiden kan variera beroende på gåsens ålder. Ta ut gåsen och låt den vila. Häll det fett och stekspad som samlats i långpannan i ett kärl som ställs kallt. Fettet kommer då att stelna något och lägga sig ovanpå stekskyn. Ta bort fettet med sked och gör sås på skyn. Tranchera gåsen den och lägg på en smord plåt. Strax före servering hettas ugnen upp till 250°. Pensla den rumstempererade gåsen med gåsflott och ställ in den i ugnen 5 min.

Receptet är Helmut Prössels och kommer från boken Skånska matmästare.


Sås till gås

krås
några matskedar gåsflott
1 dl vatten
2 dl stekspad
2,5 msk vetemjöl
5 dl vispgrädde
salt
1 äpple från stekkningen av gåsen

Stek kråsbitarna i gåsflott. Häll på vatten och skrapa ur pannan. Rör ut mjölet i lite av grädden. Slå vattnet i en kastrull med stekspadet. Lägg i äpplebitarna. Koka upp och rör ner mjölet. Smaka av med salt och peppar. Sila såsen och varmhåll den.


Danskt rödkål

1 rödkålshuvud på ca 2 kg
2 rödlökar
2 st syrliga äpplen
2 msk balsamvinäger
4 msk brun farin
4 dl koncentrerad svartvinbärssaft
5 dl vatten
salt
peppar

Ansa rödkålen från de yttersta bladen. Dela kålhuvudet och ta bort roten. Strimla kålen. Skala och hacka löken. Skala, kärna ut, dela och skiva äpplena. Lägg allt i en rymlig gryta. Tillsätt svartvinbärssaft, vatten, balsamvinäger och brun farin. Lägg på lock, koka upp och sjud i en timme. Smaka av med salt och peppar.

Bodegas Barbadillo Cuco Oloroso Dry

Bodegas Barbadillo Cuco Oloroso Dry

Eftersom det bara var jag och britten Anthony som gillade svartsoppa senaste Mårtens gås och Anthony i år är och arbetar i Hong Kong hoppar vi över den goda blodsoppan och har en champinjonsoppa istället. Till denna en torr sherry som gifter sig utmärkt med smakerna av svamp, grädde och lite färsk timjan som vi kryddar med.


Champinjonsoppa med sherry och timjan

8 pers eller fler om soppan serveras som förrätt

1 kg champinjoner
2 gula lökar, hackade
2msk smör
1 l vatten
3 msk kycklingfond
1 l matlagningsgrädde
4 msk sherry
2 msk timjanblad (färska)
salt
vitpeppar

Rengör svampen och lägg några åt sidan. Hacka resten av svampen i små bitar. Stek lök och svamp i ca 5 min på mediumvärme. Tillsätt vatten, grädde och fond. Koka på svag värme i ca 15 min. Mixa med stavmixer och tillsätt 3 msk sherry. Smaka av med salt vitpeppar och ev. mer sherry. Skiva upp svampen och stek denna i smör. Strö över timjan och de stekta svampskivorna.

DKNY Twenty Year Cuvèe by Chandon

DKNY Twenty Year Cuvèe by Chandon

I måndags var det Mårtensafton och i dag har det blivit dags för årets gåsamiddag. Vi inleder med en souvenir från årets modevecka i New York där Donna Karan delade ut detta mouserande DKNY-vin för att fira det berömda klädföretagets tjugoårsjubileum. Vinet är en specialcuvee och har skapats av Domaine Chandon i Yountville som är ledande i Kalifornien när det gäller mousserande och har levererat vin till och med till presidentbjudningar i Vita Huset. Chandon grundades 1973 av Moët et Chandon som fortfarande äger företaget.

Vinet är kanske inte lämpat som matvin men utmärkt som drinkvin – förmodligen precis det som är meningen. Vinet smakar äpple och päron och har en ganska hög halt av restsocker men är fortfarande torrt. Enkelt och gott. Perfekt mat att äta till vinet: lättsaltade chips!

2005 Weingut Müller-Catoir Riesling Kabinett trocken Haardter Bürgergarten

2005 Weingut Müller-Catoir Riesling Kabinett trocken Haardter Bürgergarten

60% av Müller-Catoirs vingårdar är planterade med Riesling och i dag är första gången vi provar någon 2005:a därifrån. Vi dricker vinet till stekt dubbelpanerad skrubbafilé med en romsås på stenbitsrom med mycket kryddgrönt samt lite citron och hackad ättiksgurka för att höja syran något. Till detta ett potatismos, kokta gröna ärtor och givetvis de till stekt fisk oumbärliga citronklyftorna.

Vinet har en frisk citrusdoft som innehåller både citron, clementin och apelsin. Dessutom finns här gröna bananer, ananas, våt sten och något aningen rökigt.

Syran i vinet är hög men något rund och inte rakbladsvass. Det är helt torrt men har ganska hög restsötma. I smaken finns gott om exotiska toner som mango, passionsfrukt och kokos.

Ett mycket gott och högklassigt vin som snarare smakar som en torr spätlese än en trocken-kabinett.

2004 J.L. Wolf Riesling Spätlese Trocken Jesuitengarten

2004 J.L. Wolf Riesling Spätlese Trocken Jesuitengarten

Ernst Loosen som driver Dr Loosen är en av de stora i Pfalz och förutom Dr Loosen står han också för J.L. Wolf som förfogar över 10 ha ganska utsökta vingårdar där det förutom Riesling också odlas Pinot Noir och Grauburgunder. J.L. Wolf gör ungefär 5000 lådor vin om året. Gården med den magnifika villan som syns på etiketten ritades av den berömde tyske arkitekten Friedrich Eisenlohr och uppfördes i mitten av 1800-talet men vineriet startades redan hundra år tidigare.

Jesuitengarten Riesling Spätlese Trocken har en ganska frisk, ungdomlig och kryddig citrusdoft. Mineraltoner gör sig påminda liksom en aning honung, gula russin och melon.

När vinet kommer in i munnen slås vi igen av dess ungdomlighet. Även här kommer citrus med viss kryddighet in i bilden – närmast limejuice och apelsinzest, liksom mineral men också gröna äpplen. Var det någon som sade Granny Smith? Vinet är elegant och det som brukar betecknas som slinkigt. Eftersmaken är härligt lång och extremt salivframkallande. Man sitter nästan och saglar!

För att matcha vinets höga syra och kryddighet gör vi i dag ett Jamie Oliver inspirerat recept på ugnsstekt hel slätvar med lime, rosmarin och kapris och en söt-syrlig sås på limejuice och sockerlag. Till detta serverar vi pressad potatis och kokta morotsslantar.

Sammantaget mycket god mat och ett redan i dag utsökt vin som dock får ligga till sig i källaren några år till.

Jag köpte vinet i maj förra året då det fanns i ordinarie sortimentet på Sb. Enligt hemsidan finns det fortfarande i beställnings- sortimentet men man kan aldrig vara riktigt säker på uppgifterna där om man inte kollar med importören.


Helstekt slätvar med lime

2 pers

2 små eller en större slätvar
2 stjälkar rosmarin
2-3 lime, i skivor
½ dl vitt vin
2-3 msk kapris
4 sardellfiléer
salt
svartpeppar
olivolja

Lägg slätvaren i en ugnsfast form. Lägg lime på fisken. Salta och peppra. Banka rosmarinen med något hårt för att frigöra aromerna och lägg stjälkarna på fisken. Lägg också på sardellfiléerna.Slå på vin och lägg kaprisen vid sidan av fisken. Stek i ugn 200ºC i ca 20 minuter. Häll på lite olivolja vid servering.

2006 Viña Casa Silva Quinta Generación Blanco

2006 Viña Casa Silva Quinta Generación Blanco

I dag experimenterar vi med friterade fiskbullar på bergtunga med lite asiatisk touch – mest beroende på dipsåserna men lite asiatiska smaker får också följa med fisken och bli bullar. Till detta chansar vi på ett chilenskt vin gjort på druvblandningen Sauvignon Gris (40%), Viognier (35%) och Chardonnay (25%). Sauvignon Gris är en typisk ”blend-druva” som används med förkärlek i Chile. Den rosa druvan är från början en mutation av Sauvignon Blanc.

Historien om Casa Silva börjar i slutet av 1800-talet då Guillaume Bouchon från Saint Emilion i Bordeaux utvandrade från Frankrike och så småningom köpte mark och började odla druvor i Angostura, ca 15 mil söder om Santiago. Efter att ha sålt druvor och bulkvin till andra producenter under många år startades 1997 Viña Casa Silva av släktingar till Guillaume och man började sälja vin under eget namn och det blev genast succé. Första året Casa Silvas viner bjöds ut till försäljning sålde företaget 300 000 lådor. I dag gör Casa Silva en hel drös med olika viner, både röda och vita. På Sb finns tre vita och en röd. Jag har dock aldrig provat något vin därifrån och det ska bli spännande att se hur vinet är och hur det ska funka till maten. Kanske ska tillägga att jag har väldigt begränsad erfarenhet av vin från Chile, speciellt vita. På rak arm kommer jag faktiskt inte på något alls.

När vi öppnar vinet är det några grader för kallt vilket kanske förklarar varför det har en ganska anonym doft. Vi hittar i alla fall gröna äpplen, musselskal och vita blommor. Vinet har ganska hög och frisk syra som påminner om Riesling men samtidigt en fet blommighet med antydan av tvål som för tankarna till Gewurztraminer. Gula äpplen dyker också upp liksom en aning vanilj.

Vinet fungerar förträffligt till maten men är inte lika kul att dricka på egen hand. Jag kan också tänka mig att det fungerar bra till kittost.


Asiatiska friterade fiskbullar

3 pers

250 g fiskfilé
3 salladslökar, hackade
2 tsk fisksås
2 msk ströbröd
1 grön chili, finhackad
1 msk finhackad ingefära
2 msk koriander, hackad
1 ägg
sesamfrö

Sjud fisken i lättsaltat vatten i ca 5 minuter. Låt svalna. Ta upp fisken och mosa den med gaffel. Tillsätt chili, ingefära, salladslök, koriande, fisksås och ströbröd. Forma små bullar och panera med sesamfrö. Fritera i olja, 180ºC tills de blir gyllenbruna, ca 5 min. Servera med ris och flera olika dipsåser, gärna både söta och heta.

2005 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Cortina

2005 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Cortina

Jen är sugen på något mexikanskt och vi bestämmer oss för chimichangas med strimlad lövbiff. Kanske inte det nyttigaste som finns men det är ju bara fredag en gång i veckan. Till våra chimichangas vill vi inte ha någon tacosås utan letar i butiken efter chipotle i adobosås. Tyvärr hittar vi inte någon utan kokar istället ihop en egen.

Till detta bestämmer vi oss för mexican rice och refried beans. Recept på dessa finns i listan till höger. Dessutom har vi den nödvändiga guacamolen, en enkel sallad på isberg och purjo samt gräddfil och jalapenos som pricken över i:et.

Eller snarare så är det nog vinet från Seghesio som är den där pricken. Vingården Cortina i Dry Creek Valley har fått sitt namn från jorden som bl a består av grov sand blandad med lera och just denna blandning kallas för cortina. Familjen Seghesio köpte vingården 1957 och här odlas mestadels Zinfandel.

Seghesio startades i början av 1900-talet av Edoardo Seghesio och hans fru Angela. Eduardo hade 1886 utvandrat från Piemonte där hans familj sysslat med…vin. I dag är man en av de stora på Zinfandel men gör också vin på diverse italienska druvor som Sangiovese, Barbera och Pinot Grigio. Den 14 november släpps förresten en Seghesio Sangiovese i vinkällarbutikerna.

Odlingssäsongen 2005 var lång med en sval sommar och höst vilket ledde till att druvorna mognade långsamt. Enligt Seghesio själva är 2005 en ovanligt bra årgång. Vinet lagrades på ekfat i 11 månader. 75% av faten var franska och 25% amerikanska. 33% av faten var nya.

Vi luftar vinet i någon timme. Det doftar körsbär, röda plommon och torkade dito, svarta vinbär, vanilj, peppar, körsbärspraliner och viol.

I munnen är vinet aningen syrligt men också något sött och lite syltigt – andra skulle nog inte gilla detta alls men vi tycker det är mycket gott och dessutom är vi ute efter just detta till den kryddiga maten. Här finns också lite tanniner vilket ger aningen dammig munkänsla. Chokladen kommer igen i smaken liksom bären – nu hittar vi framför allt röda- och svarta vinbär samt björnbär och örter. Smaken från ekfaten är i bra balans. Jättegott, tycker vi men Rockpile Zinfandel av samma årgång är fortfarande det bästa vinet från Seghesio jag druckit!


Chimichangas med strimlad lövbiff

2 pers

4 vetetortillas
250 g lövbiff
½ gul lök, hackad
2 klyftor vitlök, hackad
½ röd paprika, skuren i tärningar
½ röd chili, strimlad
salt
peppar
vatten
vetemjöl
adobosås eller annan tacosås
ca 100 g majs (1/2 liten burk)
2 dl cheddar, riven


Stek lök, vitlök paprika och chili utan att det tar färg. Lägg åt sidan. Stek den strimlade lövbiffen hastigt på hög värme. Blanda med lök, chili och paprika. Krydda med salt och peppar. Stek avrunnen majs i olja. Pensla lite adobosås på ett tortillabröd. Lägg på en klick köttfyllning, majs och ost. Vik ihop noggrant och ”limma” ihop med en blandning av mjöl och vatten. Fritera i 170ºC i ca 5 minuter eller tills tortillan får fin färg. Servera med mexican rice, guacamole, refried beans, cremè fraiche och jalapenos.


Chipotle i adobo-sås

3 chipotles
½ burk konserverade körsbärstomater
1 msk farinsocker
1 msk rödvinsvinäger
salt
peppar

(1 msk Maizena)

Koka upp lite vatten. Häll vattnet över chilin och låt denna mjukna. Tag bort stjälkar och frö och hacka upp chipotlen i mycket små bitar små bitar (eller sila. Se nedan). Blanda vattnet och chipotle-hacket med tomaterna. Krossa tomaterna med t ex en ballongvisp eller en potatisstöt. Tillsätt socker och vinäger. Koka ihop till en tjock sås. Smaka av med salt och peppar. Sila eventuellt såsen och red av med Maizena.


Guacamole

3 mogna avokados
1 shalottenlök, finhackad
5 ringar inlagd jalapeno, finhackade
1 lime, pressad
½ dl finhackad koriander
örtsalt
tabasco

Mosa avokados med gaffel. Tillsätt övriga ingredienser. Smaka av med salt och tabasco.

2004 Darioush Shiraz Signature Napa Valley

2004 Darioush Shiraz Signature Napa Valley

Darioush Winery ligger vid berömda Silverado Trail, ungefär mitt emellan staden Napa och Yountville och det var här Darioush Khaledi så småningom hamnade efter han i slutet av 1970-talet utvandrat från Iran. Darioush Khaledis far hade gjort vin på hobbynivå i staden Shiraz fram till den islamska revolutionen 1979 och efter att ha varit passionerad vinsamlare i flera år köpte Khaledi mark i Napa Valley och startade Darioush i början av 1990-talet. Med tanke på Darioush Khaledis förflutna är det kanske inte så konstigt att Darioush gör Shiraz-vin och inte Syrah.

Initialt är vinets doft väldigt fruktig av mörka bär. Främst björnbär men här finns också mogna bigaråer och svarta vinbär. Choklad är lätt att hitta. Med några timmars luftning är frukten dock inte lika dominant. Den försvinner såklart inte men där den tidigare stod i vägen för flera lite mer subtila dofter tar bären nu ett gemensamt steg åt sidan och släpper fram dessa. Jag tänker närmast på lite jordiga toner, cederträ och läder men här finns också grönpeppar och mint.

Luftningen tar också litegrann ner lite alkoholhettan som i början var besvärande. Vinet lider inte av överdrivna ektoner i varken doft eller smak trots 18 månader på nya franska fat. Tanninerna är helt mjuka och det silkeslena vinet ger en aningen tjock känsla i munnen. Allt känns som om det har perfekt balans. I smaken är de söta bären inte lika mörka som i doften men björnbären finns kvar liksom kryddor och choklad. Det sistnämnda är av den mörka och något bittra sorten och kommer fram i den långa eftersmaken.

Det denna i vårt tycke ganska magnifika Shiraz äter vi enkel men likaledes magnifik mat som dessutom är en favorit som gått i repris flera gånger, nämligen Gnocchi med lamm- och svampragu. Receptet finns på Systembolagets hemsida.

2006 Mollydooker Shiraz Carnival of Love

2006 Mollydooker Shiraz Carnival of Love

Jag har aldrig tidigare lagat mat på vildsvin men nu har det blivit dags. Jen får i uppdrag att leta upp ett intressant recept och hittar på Coops hemsida en bourguignon-liknande gryta med torkade aprikoser, russin och cashewnötter. Låter spännande och som en perfekt match till 2006 Mollydooker Carnival of Love Shiraz.

Vi provar och antagningarna visar sig stämma ännu bättre än vi anat. Sötman i grytan möter fint upp tonerna av mogen frukt i vinet och vi är mer än nöjda.

Vinet har kraftig doft som Mollydookers viner brukar ha. Här finns körsbär, björnbär och vinbär som samsas med färska örter, nylagd asfalt och vanilj. Ett salt inslag gör sig också påmint.

I munnen är vinet tjockt och superfylligt med massor av smak. Att det har hög alkoholhalt känns men vinet smakar inte sprit eller ger en brännande känsla. Det är istället kryddigt som av svartpeppar. Alla de mörka och söta bären återkommer, precis som vaniljen. Eftersmaken sitter i länge.

Vinet har bra balans trots alla excesser. Enastående helt enkelt om man uppskattar stilen och det gör vi.

Jag har nu provat alla de Mollydooker viner vi beställde från Atomwine i somras. Carnival of Love var bäst men jag tyckte att The Blue Eyed Boy gav mest valuta för pengarna. Nu vill jag smaka mer Shiraz från Australien.


Gryta på vildsvin, aprikoser, nötter och russin

6 pers

1 1/4 kg vildsvinskarré
3 msk smör
2 tsk salt
2 msk tomatpuré
3 dl rödvin
9 dl köttbuljong
1-2 krm peppar
6 lagerblad
4 timjankvistar
10 vitlöksklyftor
8 schalottenlökar, i skivor
1 dl cashewnötter
15 torkade aprikoser, delade
1 dl russin
3 msk maizena + 1/2 dl vatten
20 mandelpotatisar, kokta och skalade
1 dl örtblad, t ex persilja och timjan

Tärna karrén i 2 centimeter stora bitar. Bryn dem i omgångar i 2 matskedar smör och lägg över ien gryta. Tillsätt salt, tomatpuré, vin och buljong, koka upp och skumma. Lägg i kryddorna och sjud på svag värme cirka 15 minuter.
Fräs lökar, nötter, aprikoser och russin i resten av fettet och lägg allt i grytan. Rör ut maizena i vattnet och blanda ner. Koka upp och låt sjuda cirka 5 minuter. Dela potatisen i mindre bitar och blanda ner dem och örterna och sjud tills potatisen är genomvarm, cirka 2 minuter.

Receptet har vi hämtat på Coops hemsida.

2006 Léon Beyer Pinot Gris

2006 Léon Beyer Pinot Gris

I dag blir det mat från fantastiska Akki Sushi. Bästa sushin i Stockholm om du frågar oss. Till det dricker vi en Pinot Gris från Léon Beyer i Alsace där familjen Beyer har pysslat med vintillverkning ända sedan slutet av 1500-talet. Matchningen med sushi visar sig fungera utmärkt men å andra sidan har Pinot Gris rykte om sig att vara druvan som går att kombinera med det mesta.

Vinet har en ganska kraftig och kryddig doft där för första gången fuktig disktrasa kommer upp som referens och vi menar det inte negativt. Initialt hittar vi också äpple men med lite luftning i glasen transformeras dessa till päron. Här finns också något omogen mango och en stor korg med skogssvamp.

Svampen återkommer ganska tydligt i smaken och äpplet återuppstår tillsammans med en kryddbukett och någon icke namngiven exotisk frukt. Kanske är det mangon som återkommer, kanske är det aprikos? Eftersmaken innehåller en angenäm alkoholhetta och det finns svaga spår av en kvardröjande sötma i det helt torra och matvänliga vinet.

Léon Beyer Pinot Gris kan vi definitivt tänka oss att dricka fler gånger. Urgott till sushi och fungerar säkert lika bra till kyckling om bara kryddningen är den rätta.

Aningen konstigt är det att Sb kallar vinet för Tokay-Pinot Gris eftersom druvan efter ett EU beslut inte får kallats för det sedan 2005 och vad det står på etiketten kan ni själva se på bilden. Kan någon förklara?

2005 Walter Hansel Winery Chardonnay The North Slope

2005 Walter Hansel Winery Chardonnay The North Slope

Sebastopol Hills i Sonoma County ligger vid den södra änden av Russian River Valley och det är här som Walter Hansel Winery och Hansel Family Vineyards ligger. Ända hit letar sig den avkylande stillahavsdimman som är så viktig för druvorna som odlas här. För Hansels del handlar det uteslutande om Pinot Noir och Chardonnay och i dag provar vi en Chardonnay från vingården The North Slope.

Vinet visar sig dock ej uppfylla våra förväntningar. Problemet heter ekfat. I doften är fatlagringen påtaglig men inte besvärande. Vi hittar också champinjoner, burkananas, äpple, grape och våta stenar.

Problemet med faten blir dock besvärande när vi smakar. Nu blir ektonerna helt dominerande och det blir svårt att koncentrera sig på något annat. Att det t ex finns toner av crème brûlée och äpple försvinner helt i den stora ekskogen. Den största besvikelsen på länge speciellt eftersom vinet har drag av riktigt schysst Meursault som aldrig riktigt får komma fram. Det står ett stort, högt plank gjort av av ekbrädor i vägen.

Maten som vi hoppats ska matcha vinet blir däremot klart lyckad. Jag gör en variant av Creamed Corn som innehåller dill och till detta serverar vi dubbelpanerad torskfile med citron, knaperstekt bacon och lite friterade strimlor av morot. Över det hela strör vi rostade mandelspån.


Creamed Corn med dill

3 port

5 dl fryst majs
1,5 dl vispgrädde
0,5 dl mjölk
1 msk Maizena majsstärkelse
100 g riven cheddar
2 msk finhackad dill
salt
svartpeppar
rostade mandelspån

Koka majsen i grädde och mjölk i ca 5 minuter. Blanda Maizena med lite mjölk och rör ner denna i majsen. Koka i någon minut till. Rör ner ost och dill och smaksätt med salt och peppar. Strö på rostad mandel vid servering.

2005 Heiwa Shuzo Nikkori Umeshu

2005 Heiwa Shuzo Nikkori Umeshu

Det var Den långe jugoslaven som introducerade mig för japanskt plommonvin och jag föll pladask. Vi dricker i dag Nikkori till Päron Diana som finns i receptlistan till höger. Desserten är egentligen för söt till vinet men konstigt nog fungerar det jättebra ändå.

Vinet har tydlig plommondoft men luktar allra mest mandelmassa och en aning bittermandel. Vinet är inte jättesött för ett dessertvin. Även i smaken kommer plommonen och mandelmassan fram tillsammans med inlagda körsbär.

Jättegott! Kanske framför allt till mindre söta desserter men passar som sagt utmärkt till de söta päronen under toscatäcke.

2007 Dr Loosen Riesling Spätlese Bernkasteler Kurfürstlay

2007 Dr Loosen Riesling Spätlese Bernkasteler Kurfürstlay

Vad passar väl bättre en höstmåndag då jobbet varit ovanligt segt än en middag med pilgrimsmusslor stora som hockeypuckar? Inte mycket som jag kan komma på.

Just de här musslorna plockade i Norge, närmare bestämt i närheten av Kristiansund. Musslorna tillagas med lite asiatisk tuch – de penslas med en glace gjord på bland annat soya, honung, chili, vitlök och galangrot och halstras sedan. De serveras tillsammans med en sallad på spetskål, syltade shiitakesvamp och glasnudlar. Rätten innehåller både lite sötma, hetta och syrlighet och till det hela dricker vi en Riesling Spätlese från Dr Loosen.

Dr Loosen från Mosel-Saar-Ruwer tillhör inte någon av mina favoritproducenter. Jag har helt enkelt för många gånger blivit besviken på vin därifrån som jag tyckt varit klumpiga och saknat elegans men dagens variant är riktigt bra och fungerar strålande tillsammans med maten. För att åstadkomma detta har vi i och för sig avvikit något från ursprungsplanerna och dragit ner något på sötman i maten samt skruvat upp hettan några snäpp.

Vinet har typisk Rieslingdoft med päron, citrus, mineral, ananas och honung. Det finns också en svag ton av petroleum eller snarare något lösningsmedel eller något annat från kemtekniska hyllan.

Smaken är åt det tropiska hållet med persika, päron och citrus. Syran är fräsch och sötman lagom avvägd. Eftersmaken sitter i ganska länge.

2006 Losada

2006 Losada

När det kommer ett Bierzovin som ska finnas i Sb sortiment i åtminstone ett år är det såklart läge att prova. Precis som det brukar vara i de strategiska släppen är priset dessutom ganska moderat och ni som följer bloggen vet att jag är svag för Bierzo och deras Mencia-viner.

Jag är inte så vass på spanska men om jag förstått det hela rätt är Losada ett ganska nytt projekt som i och med introduktionen på Systembolaget kommer att skicka hälften av sin produktion till Sverige.

Vi provar vinet tillsammans med biffar av älginnanlår, hasselbackspotatis, syltade- och stekta kantareller samt en skysås med bl a lite röd vinbärsgelé.

Älginnanlårsbiffarna är helt fantastiska och det hela funkar utmärkt tillsammans med vinet som har en klart köttig doft med en hel del örtkryddor. Violdoften är påtaglig och Jen nämner också björnbärspastiller.

Även smaken är ganska köttig och kryddig och över huvud taget är det till stor del samma saker vi kommer fram till här som vi hittade i doften. Vint är fylligt, har lång eftersmak och en del tanninsträvhet.

Ett mycket bra bonnigt vin som det kommer att drickas mer av i det här huset när det vankas rustika rätter och framför allt blodiga biffar av ox eller vilt där jag tycker att Bierzoviner kommer som mest till sin rätt.

2006 Grove Street Chardonnay

2006 Grove Street Chardonnay

En helt OK amerikansk Chardonnay med massor av ek i både doft och smak som kom in i Sb:s sortiment vid det s k strategiska släppet den 1 oktober. För den som inte vet innebär detta att vinet ska finnas tillgängligt under minst ett år framöver.

Ek finns här som sagt i massor. Direkt vid öppnandet av flaskan känns doften parfymerad men detta och tonerna av prickig korv försvinner med lite luftning. Synd på korven tycker jag! Det som finns kvar är dock en ganska intensiv Chardonnaydoft med smör och nötter men även söt citrus och tropisk frukt. Jag säger papaya men kamraten Jacob lutar mer åt mango. Lite våt sten tittar också fram.

Smaken är inte lika ”in your face” som den stora doften. Så länge parfymdoften är påtaglig har vinet en lite fadd smak i munnen men detta försvinner också med luftning. Dock lever en viss blommighet och smörighet kvar men detta belastar inte minussidan hos vinet. Ekkaraktären är påtaglig och nötter och smör finns med här, liksom i doften.

2006 Grove Street Chardonnay är inte enbart gjord på Chardonnay. Här finns också en liten andel (5%) Pinot Blanc.

Vi dricker vinet till kycklingfiléer i cidersås (samma sås som finns i receptet ”Fasan med cidersås” i listan till höger), ugnsrostade rotfrukter och stekta äppelskivor. Vinet med sin kombination av smörighet och lite fräschör från citrustonerna funkar bra till den ganska rustika maten.

2005 Duck Pond Syrah Desert Wind Vineyard

2005 Duck Pond Syrah Desert Wind Vineyard

I går en för oss ny druva. I dag en välkänd men från ett område som vi endast provat Pinot Noir från.

2005 Duck Pond Syrah Desert Wind Vineyard har ganska diskret doft men vi hittar mörka bär som svarta vinbär och körsbär men också animaliska- och örtiga toner.

När vi smakar får vi en aningen kärv smak och även här dominerar de mörka bären, främst i form av björnbär men även kärnbärighet från körsbär. Också i smaken hittar vi örter och eftersmaken hettar lite. Vinet har en alkoholhalt på 15 %.

Dagens mat är en tjock bit sirloin (närmast ryggbiff) från engelske slaktaren Taylor and Jones som får lite färg på grilljärnet och sedan får gå färdigt i ugnen. Till köttet en sötpotstisgratäng med aningen hetta från inlagd jalapeño, svartrötter med Västerbottensostsmör (recept i listan till höger) och en kraftigt reducerad rödvinsreduktion som vi droppar över köttet. Jättegott och en härlig kombination med det ganska strama och eleganta vinet från Oregon.


Sötpotatisgratäng med jalapeño

4 pers

500 g sötpotatis
olivolja
2 klyftor vitlök
1 msk jalapeño
1 dl vispgrädde
1,5 dl lagrad ost, riven
salt
peppar

Skala och skiva sötpotatisen. Hacka vitlök och jalapeño. Varva i en smord gratängform och alta och peppra. Häll på grädden. Strö över osten. Grädda i ca 40 minuter på 175°C, eller tills sötpotatisen känns mjuk.

2006 Mastroberardino Radici Fiano de Avellino

2006 Mastroberardino Radici Fiano de Avellino

Vi käkar lite blandat gott som Jen haft med sig hem från Peck i Milano och vinvalet är inte helt enkelt. Att det skulle vara vitt stod klart ganska tidigt och efter ett samtal med Den långe Jugoslaven satsar vi på en Fiano från Mastroberardino. En ny druva för oss men i själva verket är den lastgammal och har odlats i över 2000 år.

Vinet har initialt en inte helt angenäm doft men vi är förvarnade och med rejäl luftning där jag skakar karaffen flera gånger under de kanske fyra timmar som vinet är upphällt, försvinner detta och fram träder något betydligt trevligare. Detta är en blommig doft med inslag av päron, fläder, galiamelon, fat och mineral. Vinet känns ganska parfymerat i smaken och mineraltonerna återkommer. Syran i vinet är ganska hög och i smaken finns inte helt mogen ananas, gula plommon och fat. Vinet känns ganska tjockt i munnen och har relativt bra längd.

Ett annorlunda men helt klart gott vin som visar sig fungera bra till vår blandning av italienska specialiteter. Skulle gärna smaka vinet till en fiskrätt med hollandaise- eller annan smörig sås.

2002 Weingut Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein

2002 Weingut Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein

Det har blivit dags att korka upp en Riesling från Kamptal i Österrike som vi ska ha till en fiskgryta med skrubba från Öresund. Skrubban är den enligt mig mest underskattade fisken som simmar i svenska vatten och den fyllde lätt ut kostymen i dagens rätt som också innehåller räkor och stenbitsrom. Fisken kokas i vin och strax före servering späder vi med en aning grädde. Därefter strös räkorna på och sedan strör vi över rom och dill.

2002 Weingut Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein har en härlig doft med petoleum som samsas i glaset med exotiska frukter, honung, söt citrus och en aning mineral. Vinet har härlig syra och smak av citrus (dock inte i första hand citron) och päron. Eftersmaken är lång, något bitter och påminner om citrusskal. Fantastiskt gott matvin och även om det är helt rätt att dricka nu kommer jag att låta resterande resterande flaskor ligga för att se vad som händer på några års sikt.

2007 Bera Moscato d'Asti

2007 Bera Moscato d'Asti

En ny favorit! 2007 Bera är den bästa Moscato d'Asti jag druckit i år. Tack till Niklas för tipset. Vinet är mycket friskt, fräscht och ovanligt sött jämfört med andra varianter jag druckit. Att det dessutom är den billigaste skadar såklart inte.

2006 Pax Syrah Sonoma Hillsides Russian River Valley

2006 Pax Syrah Sonoma Hillsides Russian River Valley

Pax viner har jag varit nyfiken på länge men inte haft möjlighet att prova förrän nu när Vinovativa litegrann i hemlighet släppte några lådor 2006 Syrah Sonoma Hillsides. Syrah är den druva som Pax specialiserat sig på men man gör numera också vin på andra druvor. 2006 blev det vid sidan av 14 olika Syrah; en rosé, en blend på Marsanne/Viognier och en på Marsanne/Rousanne/Viognier

Egentligen gör Pax endast vingårdsbetecknade viner men det händer att man nedgraderar en vingård och släpper vinet ändå, dock utan att tala om exakt var det kommer från. Så var alltså fallet 2006. Om jag förstått saker och ting rätt har Pax släppt deklassificerad Syrah 2000, 2002, 2003 och 2004 och inte endast 2002 som Vinovativa hävdar. Med största sannolikhet kommer druvorna i 2006:an från vingården Lauterbach Hill även om det inte går att få bekräftat.

Vinet har fantastisk mörk doft med stalltoner och mörka bär, främst björnbär men även svarta vinbär, inlagda körsbär och lite hallon. Läder, svartpeppar och örter dyker också upp. Fruktigheten kommer igen i smaken, främst representerade av körsbär men det som kanske främst kännetecknar vinet är elegans. Det här är supergott! Vinet är fullt drickbart redan nu men behöver några timmars luft för att öppna upp. Tanninerna är ganska mjuka och eftersmaken medellång.

Till denna Syrah gör vi en älgstek och till den potatis stekt i ankfett, syltade kryddiga trattkantareller, körsbärssås och brysselkål - förvällda och stekta med en aning sötma från sirap. Recepten på sås och kantarellerna finns i receptlistan till höger men jag experimenterar lite med kryddlagen till svampen och minskar antalet kanelstänger med en och lägger till lite muskotblomma, kanske 2 gram. Recept på älgstek och brysselkål finns nedan.

Det blev jättegott! En värdig söndagsmiddag och Pax Syrah mycket gott att dricka till denna vinvänliga mat. Till och med lille Bruno gillade det (Maten alltså. Vinet fick han inte prova).


Älgstek

4-5 pers

1 kg älgstek
salt

vitpeppar

smör

Bryn köttet i smör i en panna med hög värme. Krydda med salt och peppar. Svep in steken i smörpapper. Sätt termometer i steken och stek i ugn på 100° tills temperaturen i steken når 60-70°.


Sirapstekt brysselkål

4 pers

800 g brysselkål

2 msk smör

½ dl ljus sirap

ev salt och svartpeppar

Förväll brysselkålen några minuter i saltat vatten. Saltet hjälper till att bevara det gröna. Ta gärna bort salt när du kokar grönsaker men inte om de är gröna. Låt dem rinna av i durkslag så att de blir ordentligt torra och nerkylda. Hetta upp smör i en stekpanna och stek brysselkålen på medelvärme tills de blir lagom mjuka. Tillsätt ljus sirap och fortsätt steka någon minut. Krydda eventuellt med salt och nymald svartpeppar.

2006 Domaine Yves Cuilleron St. Joseph St. Pierre

2006 Domaine Yves Cuilleron St. Joseph St. Pierre

2006 Domaine Yves Cuilleron St. Joseph St. Pierre är gjort på ännu en druva som vi har begränsad erfarenhet av. På senare år är det faktiskt bara vin från Australien som vi druckit och som innehållit Viognier. I dag är vi dock på druvans hemmaplan i norra Rhône, närmare bestämt i St. Joseph och hos en av de stora; Yves Cuilleron.

Vinet doftar alldeles fantastiskt! Det är blommigt och fram träder en hel skål med gula och gröna äpplen, en hel del mineral och…rosa bugg! Smaken är innehållsrik men övertygar inte på samma sätt som doften. Också här är det klart blommigt och gula äpplen återkommer men det finns också vaxat citronskal och en antydan av fläder. Vinet har en ganska oljig känsla i munnen. Det är aningen tunt i början men har lång eftersmak och i denna framträder en klart urskiljbar smak av kåda.

På egen hand blir inte 2006 Domaine Yves Cuilleron St. Joseph St. Pierre någon favorit men med dagens mat blir det succé.

För att matcha vinet lagar vi en fiskrätt med bergtungafiléer som steks i ugnen under ett täcke av grönkålspesto. På denna strör vi sedan stekta små fläsktärningar och till det hela serverar vi ett potatismos smaksatt med riven Västerbottenost. Det blir mycket lyckat och matchningen sitter som en fläskläpp!

Grönkålspesto

100 g färsk grönkål, utan stjälkar
1 dl mandel
½ rödlök, hackad

1 dl riven lagrad ost

1 1/2 dl rapsolja
salt
vitpeppar

Skär grönkålen i strimlor. Förväll den i lättsaltat vatten. Rosta mandeln och hacka den. Mixa grönkål, mandel, rödlök och ost. Tillsätt rapsolja. Smaka av med salt och peppar.

Peston hade såklart även fungerat utmärkt till pasta.

2007 Tim Adams Riesling

2007 Tim Adams Riesling

2007 Tim Adams Riesling får mig genast att tänka på Tyskland och inte något så långt ifrån Mosel som Claire Valley i South Austalia. Ärligt talat så är 2007 Tim Adams Riesling minst lika bra som många dubbelt då dyra tyska Riesling Trocken.

Det australiensiska vinet doftar gröna äpplen, citrus och gröna skolsuddigummi. Vinet är helt torrt utan minsta restsötma och med hög och mycket frisk syra. Lime, gröna äpplen och grape dominerar i smaken som också har vissa drag av nämnda suddgummi. Eftersmaken är härligt lång.

För att matcha det superfriska vinet marinerar vi torskfiléer i citronsaft och dubbelpanerar dem i mjöl och ströbröd som vi blandat citronzest i. Till det gör vi ett potatismos med brynt smör samt kokar några morötter. Vid sidan en sallad med olja, vitvinsvinäger och lite örter. Så enkelt och så gott!

2006 Schild Estate Wines Shiraz

2006 Schild Estate Wines Shiraz

Det blev inte så mycket inhandlat från nyhetssläppet 1 september men några spännande viner blev det och vi fortsätter beta av dessa. I dag har det blivit dags för en Shiraz från Barossa som ligger i delstaten South Austalia.

Familjen Schild som driver vineriet härstammar från Polen och utvandrade till Austalien i mitten av 1800-talet men det var först 1998 som Schild Estate började tillverka vin under eget namn.

2006 Schild Estate Shiraz har stor och fruktig doft där björnbär först träder fram men efterhand också salt torkad skinka och tobak. I munnen är vinet mycket mjukt och bärigt och tanninerna blyga. Svarta vinbär är det första som slår mig men sedan också vanilj och björnbär. Vinet är aningen syltigt och det gillar jag! Över både doft och smak svävar de amerikanska ekfaten. Vinet får högsta betyg av Jen och jag är benägen att hålla med henne även om jag för att utdela MVG skulle vilja ha lite mer komplexitet.

För att matcha den austaliensiska shirazen gör vi lammburgare med dragon, chili och vitlök i färsen. Vi lägger burgarna på skivor av stekt surdegsbröd och låter lite västerbottenostsmör smälta ut över köttet. Dressing hoppar vi över men garnerar med sallad, bacon, stekt aubergine och gurka. Det blir mycket gott och experimentet med dragon i det malda lammköttet fungerar utmärkt. För att komplettera det hela gör vi en enkel ekbladssallad som vi dressar med olivolja och crema de balsamico. Sötman i dressingen möter upp det syltiga dragen i vinet på ett förtjänstfullt sett och tillsammans blir det hela ganska perfekt.


Västerbottensostsmör

150 g smör, normalsaltat
1 dl Västerbottensost, riven
1 msk gin
salt, vitpeppar

Låt smöret bli rumsvarmt, vispa upp det och blanda i ost och sprit. Smaka av med salt och peppar.

Recept av Susanne Jonsson som rekommenderar Sherry, Whisky eller brännvin istället för gin som vi trodde ännu bättre skulle matcha upp till vinet och det fungerade strålande bra.

2007 Pazo Pondal Albariño Leira

2007 Pazo Pondal Albariño Leira

Av räkskalen som blev över när vi gjorde ”heta mangoräkor” blir det en räksoppa och till den dricker vi Albariño, en druva som jag inte har så stor erfarenhet av. 2006 Nora da Neve på samma druva har vi druckit flera gånger sedan det släpptes 1 mars och det gav mersmak. När 2007 Pazo Pondal Leira Albariño får VG från Den långe Jugoslaven slår vi såklart till. Ett inte speciellt svårt beslut då priset inte är högt. Precis som Nora da Neve kommer Leira från Rías Baixas som ligger i nordöstra Spanien och här är Albariño den vanligast förekommande druvan.

Vinet har en frisk doft med citron, citrusskal, mineral, gråpäron, vingummi och en aning ananas. Syran är hög och aningen klumpig. Smaken innehåller lime, tjockskaliga hårda päron och mineral. Välgjord Albariño är gott och Leira är just det men når inte upp till samma höjder som Nora da Neve. Men vem hade egentligen räknat med det?


Räk-cappucino

2 pers

1/2 kg räkor med skal
1/2 gul lök, hackad
1 liten bit rotselleri, tärnad
1 morot, skivad
1 msk smör
1 msk tomatpuré
1/2 liter vatten
2 msk hummerfond
0,5 dl vitt vin
1 msk vetemjöl
2 dl vispgrädde
salt och peppar

Rensa räkorna men spara skalet. Fräs lök, morot och selleri i smör i en gryta. Blanda ner tomatpuré, räkskal, vatten och fond och vin. Koka under lock ca 20 minuter. Sila av buljongen. Blanda vetemjölet med lite av grädden och rör ner i buljongen. Rör ner hälften av grädden. Låt koka några minuter. Vispa resten av grädden och vänd ner denna i soppan. Smaka av med salt och peppar. Lägg i räkor. Servera med bröd.

2006 Concannon Pinot Gris Limited Release

2006 Concannon Pinot Gris Limited Release

Några mil öster om San Francisco ligger Livermore och mer eller mindre mitt i denna lilla stad med strax över 80 000 invånare där gatorna heter sådant som Sherry Way, Riesling Circle och Chablis Way har Concannon sitt högkvarter. Concannon startades på 1880-talet av den irländske immigranten James Concannon. Förbudstiden klarades av genom att Concannon producerade och sålde nattvardsvin men företaget blev känt först på 1960-talet genom att vara det första vineriet som gjorde ett vin på uteslutande Petit Sirah. I dag ägs Concannon av The Wine Group, världens tredje största vinproducent.

2006 Concannon Pinot Gris Limited Release doftar honung, vita blommor, melon och ananas. Jen tycker att det närmast är övermogen sådan men där går jag bet. I munnen finns det ett drag av bitterhet i det ganska blommiga vinet och ungefär samma saker som i doften återkommer.

För att matcha denna amerikanska Pinot Gris gör vi en asieninspirerad räkrätt med både sötma från tropisk frukt och hetta från chili. En alldeles underbar kombination och klassiskt att matcha denna druva med lite sötstark asienmat. Till denna typ av rätter rekommenderar vi varmt 2006 Concannon Pinot Gris Limited Release.


Heta mangoräkor

4 pers

1 kg räkor

200-400 g fryst mango eller 1 färsk

1 röd chilifrukt, hackad

2 vitlöksklyftor, finhackade

smör och olja

1 burk kokosmjölk

3 msk mango chutney

½ - 1 lime, pressad

1 knippe salladslök, ca 5 st
fisksås
ljus soyafärsk koriander


Skala räkorna. Om du använder färsk, mogen mango: skala och skär den i bitar. Mjuka upp chili och vitlök i lite olja. Tillsätt kokosmjölk,, mango chutney och lime. Låt koka ihop. Strimla salladslök och blanda ner det tillsammans med mangon. Stek räkorna hastigt i smör och olja tillsammans med en nypa peperoncino och blanda i detta också. Smaksätt med fisksås och ljus soya. Strö över färsk koriander och servera med äggnudlar och och friterad/torkad lök .