En ny favorit! 2007 Bera är den bästa Moscato d'Asti jag druckit i år. Tack till Niklas för tipset. Vinet är mycket friskt, fräscht och ovanligt sött jämfört med andra varianter jag druckit. Att det dessutom är den billigaste skadar såklart inte.
söndag, september 28, 2008
2006 Pax Syrah Sonoma Hillsides Russian River Valley
2006 Pax Syrah Sonoma Hillsides Russian River ValleyPax viner har jag varit nyfiken på länge men inte haft möjlighet att prova förrän nu när Vinovativa litegrann i hemlighet släppte några lådor 2006 Syrah Sonoma Hillsides. Syrah är den druva som Pax specialiserat sig på men man gör numera också vin på andra druvor. 2006 blev det vid sidan av 14 olika Syrah; en rosé, en blend på Marsanne/Viognier och en på Marsanne/Rousanne/Viognier
Egentligen gör Pax endast vingårdsbetecknade viner men det händer att man nedgraderar en vingård och släpper vinet ändå, dock utan att tala om exakt var det kommer från. Så var alltså fallet 2006. Om jag förstått saker och ting rätt har Pax släppt deklassificerad Syrah 2000, 2002, 2003 och 2004 och inte endast 2002 som Vinovativa hävdar. Med största sannolikhet kommer druvorna i 2006:an från vingården Lauterbach Hill även om det inte går att få bekräftat.
Vinet har fantastisk mörk doft med stalltoner och mörka bär, främst björnbär men även svarta vinbär, inlagda körsbär och lite hallon. Läder, svartpeppar och örter dyker också upp. Fruktigheten kommer igen i smaken, främst representerade av körsbär men det som kanske främst kännetecknar vinet är elegans. Det här är supergott! Vinet är fullt drickbart redan nu men behöver några timmars luft för att öppna upp. Tanninerna är ganska mjuka och eftersmaken medellång.
Till denna Syrah gör vi en älgstek och till den potatis stekt i ankfett, syltade kryddiga trattkantareller, körsbärssås och brysselkål - förvällda och stekta med en aning sötma från sirap. Recepten på sås och kantarellerna finns i receptlistan till höger men jag experimenterar lite med kryddlagen till svampen och minskar antalet kanelstänger med en och lägger till lite muskotblomma, kanske 2 gram. Recept på älgstek och brysselkål finns nedan.
Det blev jättegott! En värdig söndagsmiddag och Pax Syrah mycket gott att dricka till denna vinvänliga mat. Till och med lille Bruno gillade det (Maten alltså. Vinet fick han inte prova).
Älgstek
4-5 pers
1 kg älgstek
salt
Egentligen gör Pax endast vingårdsbetecknade viner men det händer att man nedgraderar en vingård och släpper vinet ändå, dock utan att tala om exakt var det kommer från. Så var alltså fallet 2006. Om jag förstått saker och ting rätt har Pax släppt deklassificerad Syrah 2000, 2002, 2003 och 2004 och inte endast 2002 som Vinovativa hävdar. Med största sannolikhet kommer druvorna i 2006:an från vingården Lauterbach Hill även om det inte går att få bekräftat.
Vinet har fantastisk mörk doft med stalltoner och mörka bär, främst björnbär men även svarta vinbär, inlagda körsbär och lite hallon. Läder, svartpeppar och örter dyker också upp. Fruktigheten kommer igen i smaken, främst representerade av körsbär men det som kanske främst kännetecknar vinet är elegans. Det här är supergott! Vinet är fullt drickbart redan nu men behöver några timmars luft för att öppna upp. Tanninerna är ganska mjuka och eftersmaken medellång.
Till denna Syrah gör vi en älgstek och till den potatis stekt i ankfett, syltade kryddiga trattkantareller, körsbärssås och brysselkål - förvällda och stekta med en aning sötma från sirap. Recepten på sås och kantarellerna finns i receptlistan till höger men jag experimenterar lite med kryddlagen till svampen och minskar antalet kanelstänger med en och lägger till lite muskotblomma, kanske 2 gram. Recept på älgstek och brysselkål finns nedan.
Det blev jättegott! En värdig söndagsmiddag och Pax Syrah mycket gott att dricka till denna vinvänliga mat. Till och med lille Bruno gillade det (Maten alltså. Vinet fick han inte prova).
Älgstek
4-5 pers
1 kg älgstek
salt
vitpeppar
smör
Bryn köttet i smör i en panna med hög värme. Krydda med salt och peppar. Svep in steken i smörpapper. Sätt termometer i steken och stek i ugn på 100° tills temperaturen i steken når 60-70°.
Sirapstekt brysselkål
4 pers
800 g brysselkål
Bryn köttet i smör i en panna med hög värme. Krydda med salt och peppar. Svep in steken i smörpapper. Sätt termometer i steken och stek i ugn på 100° tills temperaturen i steken når 60-70°.
Sirapstekt brysselkål
4 pers
800 g brysselkål
2 msk smör
½ dl ljus sirap
ev salt och svartpeppar
Förväll brysselkålen några minuter i saltat vatten. Saltet hjälper till att bevara det gröna. Ta gärna bort salt när du kokar grönsaker men inte om de är gröna. Låt dem rinna av i durkslag så att de blir ordentligt torra och nerkylda. Hetta upp smör i en stekpanna och stek brysselkålen på medelvärme tills de blir lagom mjuka. Tillsätt ljus sirap och fortsätt steka någon minut. Krydda eventuellt med salt och nymald svartpeppar.
lördag, september 27, 2008
2006 Domaine Yves Cuilleron St. Joseph St. Pierre
2006 Domaine Yves Cuilleron St. Joseph St. Pierre är gjort på ännu en druva som vi har begränsad erfarenhet av. På senare år är det faktiskt bara vin från Australien som vi druckit och som innehållit Viognier. I dag är vi dock på druvans hemmaplan i norra Rhône, närmare bestämt i St. Joseph och hos en av de stora; Yves Cuilleron.
Vinet doftar alldeles fantastiskt! Det är blommigt och fram träder en hel skål med gula och gröna äpplen, en hel del mineral och…rosa bugg! Smaken är innehållsrik men övertygar inte på samma sätt som doften. Också här är det klart blommigt och gula äpplen återkommer men det finns också vaxat citronskal och en antydan av fläder. Vinet har en ganska oljig känsla i munnen. Det är aningen tunt i början men har lång eftersmak och i denna framträder en klart urskiljbar smak av kåda.
På egen hand blir inte 2006 Domaine Yves Cuilleron St. Joseph St. Pierre någon favorit men med dagens mat blir det succé.
För att matcha vinet lagar vi en fiskrätt med bergtungafiléer som steks i ugnen under ett täcke av grönkålspesto. På denna strör vi sedan stekta små fläsktärningar och till det hela serverar vi ett potatismos smaksatt med riven Västerbottenost. Det blir mycket lyckat och matchningen sitter som en fläskläpp!
Vinet doftar alldeles fantastiskt! Det är blommigt och fram träder en hel skål med gula och gröna äpplen, en hel del mineral och…rosa bugg! Smaken är innehållsrik men övertygar inte på samma sätt som doften. Också här är det klart blommigt och gula äpplen återkommer men det finns också vaxat citronskal och en antydan av fläder. Vinet har en ganska oljig känsla i munnen. Det är aningen tunt i början men har lång eftersmak och i denna framträder en klart urskiljbar smak av kåda.
På egen hand blir inte 2006 Domaine Yves Cuilleron St. Joseph St. Pierre någon favorit men med dagens mat blir det succé.
För att matcha vinet lagar vi en fiskrätt med bergtungafiléer som steks i ugnen under ett täcke av grönkålspesto. På denna strör vi sedan stekta små fläsktärningar och till det hela serverar vi ett potatismos smaksatt med riven Västerbottenost. Det blir mycket lyckat och matchningen sitter som en fläskläpp!
Grönkålspesto
100 g färsk grönkål, utan stjälkar
1 dl mandel
½ rödlök, hackad
1 dl riven lagrad ost
1 1/2 dl rapsolja
salt
vitpeppar
Skär grönkålen i strimlor. Förväll den i lättsaltat vatten. Rosta mandeln och hacka den. Mixa grönkål, mandel, rödlök och ost. Tillsätt rapsolja. Smaka av med salt och peppar.
Peston hade såklart även fungerat utmärkt till pasta.
salt
vitpeppar
Skär grönkålen i strimlor. Förväll den i lättsaltat vatten. Rosta mandeln och hacka den. Mixa grönkål, mandel, rödlök och ost. Tillsätt rapsolja. Smaka av med salt och peppar.
Peston hade såklart även fungerat utmärkt till pasta.
söndag, september 21, 2008
2007 Tim Adams Riesling
2007 Tim Adams Riesling2007 Tim Adams Riesling får mig genast att tänka på Tyskland och inte något så långt ifrån Mosel som Claire Valley i South Austalia. Ärligt talat så är 2007 Tim Adams Riesling minst lika bra som många dubbelt då dyra tyska Riesling Trocken.
Det australiensiska vinet doftar gröna äpplen, citrus och gröna skolsuddigummi. Vinet är helt torrt utan minsta restsötma och med hög och mycket frisk syra. Lime, gröna äpplen och grape dominerar i smaken som också har vissa drag av nämnda suddgummi. Eftersmaken är härligt lång.
För att matcha det superfriska vinet marinerar vi torskfiléer i citronsaft och dubbelpanerar dem i mjöl och ströbröd som vi blandat citronzest i. Till det gör vi ett potatismos med brynt smör samt kokar några morötter. Vid sidan en sallad med olja, vitvinsvinäger och lite örter. Så enkelt och så gott!
Det australiensiska vinet doftar gröna äpplen, citrus och gröna skolsuddigummi. Vinet är helt torrt utan minsta restsötma och med hög och mycket frisk syra. Lime, gröna äpplen och grape dominerar i smaken som också har vissa drag av nämnda suddgummi. Eftersmaken är härligt lång.
För att matcha det superfriska vinet marinerar vi torskfiléer i citronsaft och dubbelpanerar dem i mjöl och ströbröd som vi blandat citronzest i. Till det gör vi ett potatismos med brynt smör samt kokar några morötter. Vid sidan en sallad med olja, vitvinsvinäger och lite örter. Så enkelt och så gott!
lördag, september 20, 2008
2006 Schild Estate Wines Shiraz
Det blev inte så mycket inhandlat från nyhetssläppet 1 september men några spännande viner blev det och vi fortsätter beta av dessa. I dag har det blivit dags för en Shiraz från Barossa som ligger i delstaten South Austalia.
Familjen Schild som driver vineriet härstammar från Polen och utvandrade till Austalien i mitten av 1800-talet men det var först 1998 som Schild Estate började tillverka vin under eget namn.
2006 Schild Estate Shiraz har stor och fruktig doft där björnbär först träder fram men efterhand också salt torkad skinka och tobak. I munnen är vinet mycket mjukt och bärigt och tanninerna blyga. Svarta vinbär är det första som slår mig men sedan också vanilj och björnbär. Vinet är aningen syltigt och det gillar jag! Över både doft och smak svävar de amerikanska ekfaten. Vinet får högsta betyg av Jen och jag är benägen att hålla med henne även om jag för att utdela MVG skulle vilja ha lite mer komplexitet.
För att matcha den austaliensiska shirazen gör vi lammburgare med dragon, chili och vitlök i färsen. Vi lägger burgarna på skivor av stekt surdegsbröd och låter lite västerbottenostsmör smälta ut över köttet. Dressing hoppar vi över men garnerar med sallad, bacon, stekt aubergine och gurka. Det blir mycket gott och experimentet med dragon i det malda lammköttet fungerar utmärkt. För att komplettera det hela gör vi en enkel ekbladssallad som vi dressar med olivolja och crema de balsamico. Sötman i dressingen möter upp det syltiga dragen i vinet på ett förtjänstfullt sett och tillsammans blir det hela ganska perfekt.
Västerbottensostsmör
150 g smör, normalsaltat
1 dl Västerbottensost, riven
1 msk gin
salt, vitpeppar
Låt smöret bli rumsvarmt, vispa upp det och blanda i ost och sprit. Smaka av med salt och peppar.
Recept av Susanne Jonsson som rekommenderar Sherry, Whisky eller brännvin istället för gin som vi trodde ännu bättre skulle matcha upp till vinet och det fungerade strålande bra.
Familjen Schild som driver vineriet härstammar från Polen och utvandrade till Austalien i mitten av 1800-talet men det var först 1998 som Schild Estate började tillverka vin under eget namn.
2006 Schild Estate Shiraz har stor och fruktig doft där björnbär först träder fram men efterhand också salt torkad skinka och tobak. I munnen är vinet mycket mjukt och bärigt och tanninerna blyga. Svarta vinbär är det första som slår mig men sedan också vanilj och björnbär. Vinet är aningen syltigt och det gillar jag! Över både doft och smak svävar de amerikanska ekfaten. Vinet får högsta betyg av Jen och jag är benägen att hålla med henne även om jag för att utdela MVG skulle vilja ha lite mer komplexitet.
För att matcha den austaliensiska shirazen gör vi lammburgare med dragon, chili och vitlök i färsen. Vi lägger burgarna på skivor av stekt surdegsbröd och låter lite västerbottenostsmör smälta ut över köttet. Dressing hoppar vi över men garnerar med sallad, bacon, stekt aubergine och gurka. Det blir mycket gott och experimentet med dragon i det malda lammköttet fungerar utmärkt. För att komplettera det hela gör vi en enkel ekbladssallad som vi dressar med olivolja och crema de balsamico. Sötman i dressingen möter upp det syltiga dragen i vinet på ett förtjänstfullt sett och tillsammans blir det hela ganska perfekt.
Västerbottensostsmör
150 g smör, normalsaltat
1 dl Västerbottensost, riven
1 msk gin
salt, vitpeppar
Låt smöret bli rumsvarmt, vispa upp det och blanda i ost och sprit. Smaka av med salt och peppar.
Recept av Susanne Jonsson som rekommenderar Sherry, Whisky eller brännvin istället för gin som vi trodde ännu bättre skulle matcha upp till vinet och det fungerade strålande bra.
torsdag, september 18, 2008
2007 Pazo Pondal Albariño Leira
Av räkskalen som blev över när vi gjorde ”heta mangoräkor” blir det en räksoppa och till den dricker vi Albariño, en druva som jag inte har så stor erfarenhet av. 2006 Nora da Neve på samma druva har vi druckit flera gånger sedan det släpptes 1 mars och det gav mersmak. När 2007 Pazo Pondal Leira Albariño får VG från Den långe Jugoslaven slår vi såklart till. Ett inte speciellt svårt beslut då priset inte är högt. Precis som Nora da Neve kommer Leira från Rías Baixas som ligger i nordöstra Spanien och här är Albariño den vanligast förekommande druvan.
Vinet har en frisk doft med citron, citrusskal, mineral, gråpäron, vingummi och en aning ananas. Syran är hög och aningen klumpig. Smaken innehåller lime, tjockskaliga hårda päron och mineral. Välgjord Albariño är gott och Leira är just det men når inte upp till samma höjder som Nora da Neve. Men vem hade egentligen räknat med det?
Räk-cappucino
2 pers
1/2 kg räkor med skal
1/2 gul lök, hackad
1 liten bit rotselleri, tärnad
1 morot, skivad
1 msk smör
1 msk tomatpuré
1/2 liter vatten
2 msk hummerfond
0,5 dl vitt vin
1 msk vetemjöl
2 dl vispgrädde
salt och peppar
Rensa räkorna men spara skalet. Fräs lök, morot och selleri i smör i en gryta. Blanda ner tomatpuré, räkskal, vatten och fond och vin. Koka under lock ca 20 minuter. Sila av buljongen. Blanda vetemjölet med lite av grädden och rör ner i buljongen. Rör ner hälften av grädden. Låt koka några minuter. Vispa resten av grädden och vänd ner denna i soppan. Smaka av med salt och peppar. Lägg i räkor. Servera med bröd.
Vinet har en frisk doft med citron, citrusskal, mineral, gråpäron, vingummi och en aning ananas. Syran är hög och aningen klumpig. Smaken innehåller lime, tjockskaliga hårda päron och mineral. Välgjord Albariño är gott och Leira är just det men når inte upp till samma höjder som Nora da Neve. Men vem hade egentligen räknat med det?
Räk-cappucino
2 pers
1/2 kg räkor med skal
1/2 gul lök, hackad
1 liten bit rotselleri, tärnad
1 morot, skivad
1 msk smör
1 msk tomatpuré
1/2 liter vatten
2 msk hummerfond
0,5 dl vitt vin
1 msk vetemjöl
2 dl vispgrädde
salt och peppar
Rensa räkorna men spara skalet. Fräs lök, morot och selleri i smör i en gryta. Blanda ner tomatpuré, räkskal, vatten och fond och vin. Koka under lock ca 20 minuter. Sila av buljongen. Blanda vetemjölet med lite av grädden och rör ner i buljongen. Rör ner hälften av grädden. Låt koka några minuter. Vispa resten av grädden och vänd ner denna i soppan. Smaka av med salt och peppar. Lägg i räkor. Servera med bröd.
onsdag, september 17, 2008
2006 Concannon Pinot Gris Limited Release
Några mil öster om San Francisco ligger Livermore och mer eller mindre mitt i denna lilla stad med strax över 80 000 invånare där gatorna heter sådant som Sherry Way, Riesling Circle och Chablis Way har Concannon sitt högkvarter. Concannon startades på 1880-talet av den irländske immigranten James Concannon. Förbudstiden klarades av genom att Concannon producerade och sålde nattvardsvin men företaget blev känt först på 1960-talet genom att vara det första vineriet som gjorde ett vin på uteslutande Petit Sirah. I dag ägs Concannon av The Wine Group, världens tredje största vinproducent.
2006 Concannon Pinot Gris Limited Release doftar honung, vita blommor, melon och ananas. Jen tycker att det närmast är övermogen sådan men där går jag bet. I munnen finns det ett drag av bitterhet i det ganska blommiga vinet och ungefär samma saker som i doften återkommer.
För att matcha denna amerikanska Pinot Gris gör vi en asieninspirerad räkrätt med både sötma från tropisk frukt och hetta från chili. En alldeles underbar kombination och klassiskt att matcha denna druva med lite sötstark asienmat. Till denna typ av rätter rekommenderar vi varmt 2006 Concannon Pinot Gris Limited Release.
Heta mangoräkor
4 pers
1 kg räkor
200-400 g fryst mango eller 1 färsk
1 röd chilifrukt, hackad
2 vitlöksklyftor, finhackade
smör och olja
1 burk kokosmjölk
3 msk mango chutney
½ - 1 lime, pressad
1 knippe salladslök, ca 5 st
fisksås
ljus soyafärsk koriander
Skala räkorna. Om du använder färsk, mogen mango: skala och skär den i bitar. Mjuka upp chili och vitlök i lite olja. Tillsätt kokosmjölk,, mango chutney och lime. Låt koka ihop. Strimla salladslök och blanda ner det tillsammans med mangon. Stek räkorna hastigt i smör och olja tillsammans med en nypa peperoncino och blanda i detta också. Smaksätt med fisksås och ljus soya. Strö över färsk koriander och servera med äggnudlar och och friterad/torkad lök .
fisksås
ljus soyafärsk koriander
Skala räkorna. Om du använder färsk, mogen mango: skala och skär den i bitar. Mjuka upp chili och vitlök i lite olja. Tillsätt kokosmjölk,, mango chutney och lime. Låt koka ihop. Strimla salladslök och blanda ner det tillsammans med mangon. Stek räkorna hastigt i smör och olja tillsammans med en nypa peperoncino och blanda i detta också. Smaksätt med fisksås och ljus soya. Strö över färsk koriander och servera med äggnudlar och och friterad/torkad lök .
lördag, september 13, 2008
2005 Kenwood Yulupa Cabernet Sauvignon
I dag dricker vi en kalifornisk cab som i all sin enkelhet är riktigt bra om man har vinsmak som oss och föredrar fruktiga- framför de allra stamaste vinerna.
Kenwood Yulupa Cabernet Sauvignon innehåller 98% cab och 2% merlot och största delen av druvorna kommer från Lake och Sonoma County. Det har blyga men inte oexisterande tanniner. Vinet doftar svarta vinbär och körsbär, torkade örtkryddor och något mintigt som får mig att tänka på kylbalsam. Smaken är gräsig, kryddig och fruktig, framför allt hittar vi svarta vinbär och plommon. I både doft och smak är ekfatslagringen påtaglig.
Vinet är som sagt enkelt och något endimensionellt men fungerar bra till hängmörad ryggbiff med potatisgratäng men ännu bättre till Manchegon vi knaprar på efteråt.
Jag gillar egentligen inte att tala om prisvärdhet men det är ganska ofrånkomligt att inte göra det när ett 89 kronors vin levererar utan några större anmärkningar.
Kenwood Yulupa Cabernet Sauvignon innehåller 98% cab och 2% merlot och största delen av druvorna kommer från Lake och Sonoma County. Det har blyga men inte oexisterande tanniner. Vinet doftar svarta vinbär och körsbär, torkade örtkryddor och något mintigt som får mig att tänka på kylbalsam. Smaken är gräsig, kryddig och fruktig, framför allt hittar vi svarta vinbär och plommon. I både doft och smak är ekfatslagringen påtaglig.
Vinet är som sagt enkelt och något endimensionellt men fungerar bra till hängmörad ryggbiff med potatisgratäng men ännu bättre till Manchegon vi knaprar på efteråt.
Jag gillar egentligen inte att tala om prisvärdhet men det är ganska ofrånkomligt att inte göra det när ett 89 kronors vin levererar utan några större anmärkningar.
fredag, september 12, 2008
2006 Mollydooker Shiraz/Cabernet/Merlot Two Left Feet
2006 Mollydooker Shiraz/Cabernet/Merlot Two Left Feet Det har blivit dags för en ny Mollydooker och det blir första gången jag provar en blend från dem. 2006 Two Left Feet är gjort på 68% Shiraz, 17% Merlot och 15% Cabernet Sauvignon. Vi börjar med ”the Mollydooker shake” och luftar sedan vinet i en timme.
Jag har gillat de Mollydoker jag provat tidigare; The Boxer och Blue Eyed Boy men Two Left Feet passade inte riktigt mej. Varför vet jag inte riktigt. Vinet är annars typiskt Mollydooker, det vill säga proppfullt med mogen frukt, hög alkoholhalt, mjuk munkänsla och blyga tanniner. Ett recept som borde passa mig.
Frukten som framträder i doften är inte förvånande främst björnbär och körsbär men här finns också plommon. En nypa svartpeppar är urskiljbar och någon har nämnt vit choklad och jag kan bara hålla med. Så långt allt väl. Det är smaken som jag inte riktigt kommer överens med. Den känns alltför endimensionell och frukten är inte speciellt livlig. Annars är munkänslan bra. Den höga alkoholhalten döljs förvånansvärt väl och tanniner finns som sagt men i en omfattning som är ganska perfekt enligt min smak men jag kommer nog ändå att hålla mig till Mollydookers rena Shirazviner i fortsättningen.
Jag har köpt Mollydooker från danske importören Atomwine som precis börjat sälja årgång 2007. Den nya årgången har gått upp i pris en del jämfört med 2006.
Dagens mat är en variant på klassikern Boef bourguignon och till den ett potatismos gjort på oskalad potatis och med brynt smör och givetvis muskot. Därtill en sallad på babyspenat, rödlök, Ingrid Marie-äpple, Anjou-päron och valnötter med en vinegrette på olja, rödvinsvinäger och hallon. Proportionerna är 2+1+1. Släng också i en skvätt Tabasco, salt och svartpeppar. Jättegott till spenaten och frukten. Idén till maten kommer från den kanadensiske kocken Michael Smith men jag kommer inte riktigt ihåg vad och hur han gjorde men det är i alla fall ganska nära.
Amaronegryta
4 pers
150 g rökt fläsk, skuret i tärningar
1 kg grytbitar av nöt
1 gul lök grovhackad
200 g champinjoner, delade
olivolja
salt och svartpeppar
1 liten purjolök skuren i bitar, 2 cm breda
3 små paprikor skurna i grova bitar
2 msk tomatpuré
3 msk vetemjöl
5 dl vatten
3 msk kalvfond
37,5 cl amarone
1 lagerblad
1 msk sött paprikapulver
1 tsk peperoncino
syltlök
Stek fläsket i stekpanna. Lägg åt sidan. Stek köttet i smör och olja på alla sidor. Salta och peppra. Pudra över vetemjöl och rör runt. Ställ åt sidan. Stek lök, svamp, purjo och paprika i lite olja i en stor gryta. Lägg i fläsk och kött. Häll lite vatten i stekpannan och skrapa ur i grytan. Lägg i tomatpuré och rosta denna någon minut. Häll i vin, vatten och fond. Tillsätt lagerblad och krydda med paprikapulver och peperoncino. Koka i 1-1,5 timmar. Tillsätt syltlök och smaka av med salt och svartpeppar.
Jag har gillat de Mollydoker jag provat tidigare; The Boxer och Blue Eyed Boy men Two Left Feet passade inte riktigt mej. Varför vet jag inte riktigt. Vinet är annars typiskt Mollydooker, det vill säga proppfullt med mogen frukt, hög alkoholhalt, mjuk munkänsla och blyga tanniner. Ett recept som borde passa mig.
Frukten som framträder i doften är inte förvånande främst björnbär och körsbär men här finns också plommon. En nypa svartpeppar är urskiljbar och någon har nämnt vit choklad och jag kan bara hålla med. Så långt allt väl. Det är smaken som jag inte riktigt kommer överens med. Den känns alltför endimensionell och frukten är inte speciellt livlig. Annars är munkänslan bra. Den höga alkoholhalten döljs förvånansvärt väl och tanniner finns som sagt men i en omfattning som är ganska perfekt enligt min smak men jag kommer nog ändå att hålla mig till Mollydookers rena Shirazviner i fortsättningen.
Jag har köpt Mollydooker från danske importören Atomwine som precis börjat sälja årgång 2007. Den nya årgången har gått upp i pris en del jämfört med 2006.
Dagens mat är en variant på klassikern Boef bourguignon och till den ett potatismos gjort på oskalad potatis och med brynt smör och givetvis muskot. Därtill en sallad på babyspenat, rödlök, Ingrid Marie-äpple, Anjou-päron och valnötter med en vinegrette på olja, rödvinsvinäger och hallon. Proportionerna är 2+1+1. Släng också i en skvätt Tabasco, salt och svartpeppar. Jättegott till spenaten och frukten. Idén till maten kommer från den kanadensiske kocken Michael Smith men jag kommer inte riktigt ihåg vad och hur han gjorde men det är i alla fall ganska nära.
Amaronegryta
4 pers
150 g rökt fläsk, skuret i tärningar
1 kg grytbitar av nöt
1 gul lök grovhackad
200 g champinjoner, delade
olivolja
salt och svartpeppar
1 liten purjolök skuren i bitar, 2 cm breda
3 små paprikor skurna i grova bitar
2 msk tomatpuré
3 msk vetemjöl
5 dl vatten
3 msk kalvfond
37,5 cl amarone
1 lagerblad
1 msk sött paprikapulver
1 tsk peperoncino
syltlök
Stek fläsket i stekpanna. Lägg åt sidan. Stek köttet i smör och olja på alla sidor. Salta och peppra. Pudra över vetemjöl och rör runt. Ställ åt sidan. Stek lök, svamp, purjo och paprika i lite olja i en stor gryta. Lägg i fläsk och kött. Häll lite vatten i stekpannan och skrapa ur i grytan. Lägg i tomatpuré och rosta denna någon minut. Häll i vin, vatten och fond. Tillsätt lagerblad och krydda med paprikapulver och peperoncino. Koka i 1-1,5 timmar. Tillsätt syltlök och smaka av med salt och svartpeppar.
söndag, september 07, 2008
2006 Seresin Estate Leah Pinot Noir
Eftersom jag räknar mig som positivist är ovetenskapligt hokus pokus inte något som jag vill stödja med mina pengar. Ibland blir det dock fel då jag inte kollar upp saker och ting i förväg. Så blev det när jag besökte Sb i samband med septembers nyhetssläpp. Jag hade nämligen ingen aning om att Seresins Estate manager Colin Ross tillhör de allra galnaste biodynamikerna vilket hade diskvalificerat dem i min bok och jag hade istället lagt mina stålar på t ex likaledes Nya Zeeländska Isabel eller Argyle från Oregon, två viner som jag valde bort.
Leah Pinot Noir är dock bra men når inte riktigt upp till den nivå som fredagens Calera gjorde även om vinerna är ganska lika i doft och smak. Det mest slående med Calera – att det amerikanska vinet var så elegant och välbalanserat, kanske inte helt saknas men ligger på en betydligt lägre nivå hos Leah.
Doften i vinet domineras av jordgubbar och körsbär och fatkaraktären är om än inte påtaglig så definitivt närvarande. I munnen är vinet aningen syrligt. Samma saker som i doften återkommer i smaken tillsammans med lite gräs och örtkryddor. Som sagt, ett helt OK vin som kanske inte riktigt kommer till sin rätt i dag utan skulle vinna på något eller några år i källaren.
Dagens mat fungerar väldigt bra ihop med vinet. Jag vet inte om man ska kalla det för ragu (bestämmer mig tillslut för ”panna”) men är i alla fall något åt det hållet.
Fläskfilé och lammkorvspanna med kantareller
5 pers
1 gul lök
400 g fläskfile
2 lammkorvar
250 g kantareller
25 körsbärstomater
2 dl vitt torrt vin
olivolja
smör
salt och peppar
½ msk balsamvinäger
hackad persilja
Hacka löken och fräs den i olja i en stekpanna. Tillsätt fläskfilémedaljonger, salta och peppra. Bryn i några minuter och tillsätt sedan korven, skuren i slantar och fortsätt bryna ett litet slag. Tillsätt vinet och koka tills det avdunstat. Tillsätt svampen och lite smör. Stek i några minuter och skvätt sedan över balsamvinäger. Halvera tomaterna. Lägg dem i pannan. Strö över hackad persilja. Servera med ris och en grönsallad
Leah Pinot Noir är dock bra men når inte riktigt upp till den nivå som fredagens Calera gjorde även om vinerna är ganska lika i doft och smak. Det mest slående med Calera – att det amerikanska vinet var så elegant och välbalanserat, kanske inte helt saknas men ligger på en betydligt lägre nivå hos Leah.
Doften i vinet domineras av jordgubbar och körsbär och fatkaraktären är om än inte påtaglig så definitivt närvarande. I munnen är vinet aningen syrligt. Samma saker som i doften återkommer i smaken tillsammans med lite gräs och örtkryddor. Som sagt, ett helt OK vin som kanske inte riktigt kommer till sin rätt i dag utan skulle vinna på något eller några år i källaren.
Dagens mat fungerar väldigt bra ihop med vinet. Jag vet inte om man ska kalla det för ragu (bestämmer mig tillslut för ”panna”) men är i alla fall något åt det hållet.
Fläskfilé och lammkorvspanna med kantareller
5 pers
1 gul lök
400 g fläskfile
2 lammkorvar
250 g kantareller
25 körsbärstomater
2 dl vitt torrt vin
olivolja
smör
salt och peppar
½ msk balsamvinäger
hackad persilja
Hacka löken och fräs den i olja i en stekpanna. Tillsätt fläskfilémedaljonger, salta och peppra. Bryn i några minuter och tillsätt sedan korven, skuren i slantar och fortsätt bryna ett litet slag. Tillsätt vinet och koka tills det avdunstat. Tillsätt svampen och lite smör. Stek i några minuter och skvätt sedan över balsamvinäger. Halvera tomaterna. Lägg dem i pannan. Strö över hackad persilja. Servera med ris och en grönsallad
lördag, september 06, 2008
2006 Calera Pinot Noir Central Coast
2006 Calera Pinot Noir Central CoastI dag kommer nästan hela familjen från Skåne och äter middag med oss. Anledningen är att syrran och hennes man ska på R.E.M.-konsert på söndag och passar på att semestra med barnen i storstaden några dagar. Eftersom det fanns en ledig plats i bilen beslutar sig morsan också för att åka med.
I morgon lördag blir det högvakt och livrustkammaren eftersom Isabel 6 år har bestämt att slottet och Naturhistoriska is the shit att se i huvudstaden. Fast så sade hon såklart inte.
På tal om utomordentligt tråkiga R.E.M. måste jag i denna post komma med ett av mina ytterst sällsynta men alltid livsnödvändiga musiktips. Jag har senaste veckan eller så lyssnat massor på fjorddiscomannen Hans-Peter Lindstrøms senaste CD ”Where You Go I Go Too”.
I morgon lördag blir det högvakt och livrustkammaren eftersom Isabel 6 år har bestämt att slottet och Naturhistoriska is the shit att se i huvudstaden. Fast så sade hon såklart inte.
På tal om utomordentligt tråkiga R.E.M. måste jag i denna post komma med ett av mina ytterst sällsynta men alltid livsnödvändiga musiktips. Jag har senaste veckan eller så lyssnat massor på fjorddiscomannen Hans-Peter Lindstrøms senaste CD ”Where You Go I Go Too”.
Jag har länge varit svag för Lindstrøm och hans vapendragare Prins Thomas och speciellt deras fantastiska gemensamma DJ-set. På nya CD:n är det mindre av skäggdisco men desto mer progressiv rock. Något påminner musiken om Jeff Waynes ”War of the Worlds” från 1978 fast utan sång, skapad med syntar och här och där lite dansiga beats. Fantastiskt bra och suggestivt och i gammal god progressiv anda är albumets tre låtar galet långa.
Över till maten och vinet. Receptet till lamm och svampragu med potatis-gnocchi kommer från Sb:s eminenta samling recept som nås via hemsidan och till det lite haricots verts och Creamed Corn. Barnen gillade ragun och majsen men blev inte speciellt förtjusta i gnocchi.
Till detta serverade vi en av septembers nyheter på Sb. En icke vingårdsbetecknad ganska lätt Pinot Noir från Calera i Hollister, strax söder om San Jose i Kalifornien. Ett mycket fruktigt men samtidigt elegant vin med massor av hallon, jordgubbar och körsbär i doften som är ganska kryddig och aningen fatig. Ungefär samma saker återkommer i smaken tillsammans med lite körsbärskärnor. Tanninerna finns men är väldigt snälla. Knappast den mest komplexa Pinot Noir vi druckit men mycket elegant och välbalanserad.
Till dessert åt vi två sorters sorbet: ananas/lime och hallon med vodka- och vaniljmarinerade björn- och vinbär och drack Moscato d’Asti från La Spinetta. Jag har förresten vid två tillfällen de senaste veckorna beställt Moscato d’ Asti från Bera och GD Vajra men utan resultat. Beställningssortimentet är många gånger ett skämt!
Vodka- och vaniljmarinerade bär
ca 500 g färska bär
1,5 dl strösocker
2 dl vatten
1 vaniljstång
1,5 dl strösocker
1 dl vodka
Lös upp strösocker i kokande vatten. Häll sockerlag och vodka på bären. Skrapa ur fröna ur vaniljstången och lägg dessa i tillsammans med Bönslidan. Marinera bären i minst 5 timmar.
Till detta serverade vi en av septembers nyheter på Sb. En icke vingårdsbetecknad ganska lätt Pinot Noir från Calera i Hollister, strax söder om San Jose i Kalifornien. Ett mycket fruktigt men samtidigt elegant vin med massor av hallon, jordgubbar och körsbär i doften som är ganska kryddig och aningen fatig. Ungefär samma saker återkommer i smaken tillsammans med lite körsbärskärnor. Tanninerna finns men är väldigt snälla. Knappast den mest komplexa Pinot Noir vi druckit men mycket elegant och välbalanserad.
Till dessert åt vi två sorters sorbet: ananas/lime och hallon med vodka- och vaniljmarinerade björn- och vinbär och drack Moscato d’Asti från La Spinetta. Jag har förresten vid två tillfällen de senaste veckorna beställt Moscato d’ Asti från Bera och GD Vajra men utan resultat. Beställningssortimentet är många gånger ett skämt!
Vodka- och vaniljmarinerade bär
ca 500 g färska bär
1,5 dl strösocker
2 dl vatten
1 vaniljstång
1,5 dl strösocker
1 dl vodka
Lös upp strösocker i kokande vatten. Häll sockerlag och vodka på bären. Skrapa ur fröna ur vaniljstången och lägg dessa i tillsammans med Bönslidan. Marinera bären i minst 5 timmar.