2012 Rodney Strong Pinot Noir Russian River Valley

2012 Rodney Strong Pinot Noir Russian River Valley

Jen och jag har tidigare provat några av de viner från Rodney Strong Vineyards som funnits i Sb:s sortiment. Vi gillade enkla 2011 Chardonnay Sonoma County, blev inte helt övertygade av 2010 Estate Vineyards Zinfandel Knotty Vines och tyckte 2011 Chardonnay Chalk Hill var direkt dålig. Nu har det blivit dags för 2012 Pinot Noir med druvor från River East Vineyards som planterades 1968.

Rodney Strong var dansaren som efter sin pensionering 1959 flyttade till Kalifornien och startade Sonoma Vineyards. 1980 döptes firman om till Rodney Strong Vineyards och i mitten av 80-talet såldes hela klabbet. Sedan 1989 ägs firman av Tom Klein som inledde verksamheten  med att plantera om vingårdarna. I dag är Rodney Strong Vineyards ett av de största vinerierna i USA som varje år producerar över 800 000 lådor vin. Tom Klein och hans team har satsat hårt på miljöarbete och firmans vingårdar är sedan några år bland annat certifierat hållbara. Läs mer om Rodney Strong Vineyards miljöarbete på California Sustainable Winegrowing Allegiance hemsida.

Jen och jag dricker Rodney Strongs Estate Pinot Noir till panerade ekologiska fläskkotletter, sötpotatispuré, buttermilk bisquit som vi steker i samma smör som kotletterna och en gravy med chorizofräs. God rustik mat till det enkla och goda vinet!

Rodney Strong Pinot 2012 har fruktig doft med tydliga minnen från 10 månader på små franska fat. Här finns också björnbär, blåbär och vanilj. Smaken är bärig, kryddig och ganska söt med mycket hallon och en trevlig syra. Alkoholhalten gör sig påmind men är inte otrevlig och klunkabiliteten hög.

Ett enkelt och mycket trevligt vin med tydligt ursprung i The Golden State. Via importören Domaine Wines släpptes 1800 flaskor på Sb den 8 maj. Det finns fortfarande ganska gott om flaskor kvar och priset är moderata 179 kr.

Panerad fläskkotlett med sötpotatispuré, chorizofräs,
creamy gravy och buttermilk biscuit.

Weekend på väskusten

Första stoppet blev Magnus Johanssons bageri och konditori,
där vi skaffade lite matsäck till resan.

Tidigare i vår fick jag en inbjudan till övernattning och middag på Hotell Gullmarsstand i mellersta Bohuslän. Förra helgen hade det blivit dags att packa bilen och ställa in GPS:en. Fiskebäckskil som var målet för resan ligger på Skaftö, mittemot Lysekil och lite mer än en timmes norr om Göteborg.  

När vi startade från Stockholm sken solen men väl framme på västkusten hade det börjat regna och vi höll oss mest inomhus och sparade promenaden i den vackra lilla byn till nästa dag. Istället såg vi oss om på hotellet som består av flera mindre byggnader och som snart kommer att växa med 25 nya rum.

Under vårt korta besök bodde vi fantastiskt med brygga precis utanför fönstret och med utsikt rakt ut i den bohuslänska skärgården. Här kunde jag stannat länge!

Istället gjorde vi oss i ordning och begav oss till hotellets restaurang där vi fick ett bord som bokstavligt talat låg på pålar ute i havet. Menyn var kort och självklart stod råvaror från havet i fokus. Jen och jag tänkte tydligen likadant då vi båda beställde löjrom till förrätt och kungsflundra till huvudrätt.

Jag gillar menyer med få rätter.

Vi gillade att det var bra geografisk spridning av vinerna i restaurangens vinlista och satsade på en bärig och rödfruktig pinot från The Crossings i Awatere Valley på Nya Zeelands sydö. Vinet som finns i beställningssortimentet på Sb för 119 kr, har en ganska anonym doft. Vi hittade smultron, kryddor och fat. Smaken var lite mer expressiv med hallon, jordgubbar och ek. Fruktigt, enkelt och gott! 

Trots att det fanns amerikanska viner valde vi en
Pinot Noir från Nya Zeeland.

Vår förrätt bestod av löjrom från Vänern med blini och avrunnen fil. Eller avhängd som det hette i menyn. Löjrom blir såklart alltid helrätt och bovetepannkakan var härligt frasig.

Löjrom från Vänerna med blin, rödlök, gräslök, örter och avrunnen filmjölk.

Kungsflundror simmar inte omkring i våra svenska hav men när en stor rödspätta hamnar i restaurangköket kan de transformeras till fisken med det lite ståtligare namnet. Köket hade pocherat fisken som serverades med hummer-beurre blanc och potatiskrokett med tryffel. Vansinnigt bra! Kocken på Gullmarsstrand vet verkligen vad hen sysslar med.

Pocherad kungsflundra med sparris, tryffelkrokett och hummer-beurre blanc.

Fiskebäckskil är en härlig plats, även när det inte är mitt i sommaren och Gullmarsstrand Hotell är en skön retreat med riktigt bra restaurang. Hit återvänder vi gärna men då helst för en långhelg när batterierna behöver laddas eller om vi har vägarna förbi Bohuslän. 740-entusiasten Jenny när en dröm att besöka Volvomuseet i Göteborg och om jag ska följa med kanske ett lämpligt krav kan vara att övernattning sker i Fiskebäckskil.

2012 Wine By Joe Pinot Noir

2012 Wine By Joe Pinot Noir

Jag besöker Söderhallarna hyfsat ofta men är trots det fortfarande inte ens i närheten av att hitta rätt i huset på Medborgarplatsen. Denna gång hamnade jag i fel hiss och på väg till det garage där jag parkerat, lyckades jag hamna inte bara på en utan på flera våningar där det krävdes passerkort för att komma ut. Vid något annat tillfälle har jag helt enkelt struntat i att handla i favoritbutiken The English Shop eftersom jag inte hittat dit. Däremot har jag lärt mig hitta till Systembolaget, HS Asien Livs och Lulles Fågel & Vilt. Den senare har blivit pålitlig leverantör av bland annat fågel till den årliga gåsmiddagen och jag får alltid strålande service av den trevliga personalen. 

Nu var det inte gås jag var ute efter denna gång utan vårkycklingar. Lulles hade både skånska och franska att välja på och jag valde de obetydligt dyrare sydsvenska fåglarna. Jen och jag hade talat om att använda kycklingarna i en asieninspirerad måltid och så fick det bli. Som tillbehör rörde vi ihop vi en crème på bland annat jordnötssmör och kokosmjölk. Några halverade brysselkål fick en sväng i het panna och serverades med korianderpesto. Riktigt lyckat faktiskt och trots att fåglarna var pyttesmå blev vi mätta och belåtna.

Till detta valde vi en enkel Pinot Noir från Dobbes Family Estate i Dundee, några bil sydöst om Portland, Oregon. Vinmakare och ägare till Dobbes är Joe Dobbes som startade firman så sent som 2002. Förutom viner under namnet Dobbes Family Estate gör man också de enklare Wine by Joe. I serien ingår Pinot Noir, Pinot Gris och Pinot Blanc. Via Göteborgs Vinhus och beställningssortimentet finns de båda förstnämnda på Sb. Vi har vid några tillfällen druckit firmans enkla men trevliga Pinot Gris som kostar 151 kr men till den asiatiska vårkycklingen valde vi Pinot Noir. 

Initialt blir vi bekymrade över vinet. Vi hittade en biton i doften som jag inte för mitt liv kunde komma på vad det var men som inte var helt angenäm. Med lite luft blåste problemet all världens väg och kvar fanns en saftig P. N. med mer gemensamt med sina kralligare kusiner från Kalifornien än jag väntat mig. 

När vinet luftats en aning doftar det hallon och mogna jordgubbar. Här finns också mandel och en jordig ton. Jordgubbar återkommer i smaken som också innehåller körsbär och något kolaliknande. Vinet är saftigt, har bra syra och en del tanniner. Alkoholhalten ligger på 13%. Enkelt, gott och hur trevligt som helst!

Vårkyckling med jordnötscrème och stekt brysselkål med korianderpesto.

2012 Layer Cake Wines Chardonnay One Hundred Percent Pure

2012 Layer Cake Wines Chardonnay One Hundred Percent Pure

Jag efterlyste i ett tidigare inlägg, fler viner på Sb från Layer Cake Wines och sedan en tid tillbaka finns både Chardonnay och Cabernet Sauvignon i beställningssortimentet. Knappast min förtjänst men bra är det! Vinopia importerar och tyvärr är det helt kolli om 6 flaskor som gäller. Jag hade tur och hittade en flaska i min lokala Sb-butik. Självklart slog jag till direkt. 

Layer Cake Chardonnay 2012 är en trevlig bekantskap som både Jen och jag tycker om. Det kanske är läge att slå till på en låda? En flaska kostar 160 kr och det måste anses som hittat.

Vinet har en fruktig doft med apelsin, melon och ananas. Här finns också vanilj och Ahlgrens bilar. Bara en mindre del av vinet har legat på ek och då var det begagnade, tre år gamla fat. Druvorna kommer från vingårdar i Monterey och Santa Barbara och med tanke på namnet handlar det så klart om hundra procent Chardonnay. Smaken är frisk men förvånansvärt söt med melon, citrus och toner av nygräddad paj. Ett riktigt bra, enkelt vin om man dricker det någorlunda kylt. När temperaturen stiger upp till rumstemperatur visar sig en del mindre skavanker. Men vem vill dricka varm Chardonnay?

För att matcha vinet satsar vi på en uppdaterad variant av Shrimp and Grits - egentligen en frukostklassiker från kustregionerna i de amerikanska sydstaterna. Vi gör tvärtom och äter den till middag på kvällen och vid sidan av de stekta räkorna har vi adderat tomater som bakats (eller snarare torkats) 15 timmar i 50 gradig ugn, stekt portabello och rostad broccoli. Soul food när den är som bäst! 

Shrimp and Grits de luxe med rostad tomat och broccoli, stekt portabello
och färsk koriander.

2012 Bogle Vineyards Zinfandel Old Vine

 

2012 Bogle Vineyards Zinfandel Old Vine

Hört talas om cemitas? Det hade inte jag heller när jag ramlade över Daniel Gritzers hyllningsartikel i Serious Eats. Självklart blev jag nyfiken och letade fram ett recept.

Cemitas är både en macka och ett bröd som har sitt ursprung i Puebla, ungefär mitt i Mexiko. De ska inte blandas ihop med Semitas från El Salvador som är något helt annat. De mjuka, luftiga cemitasbröden med ganska hög sötma är både smak- och utseendemässigt snarlika hamburgerbröd och kan användas till just det. Jag väljer en lite mer mexikansk variant och gör carnitas på fläskkarré. 

Jag använder en mix av Jonas Crambys recept från boken Texmex från grunden och Diana Kennedys Huston Style Carnitas. Cramby bidrar med idén att använda Coca Cola att koka i. Från Kennedy snor jag tekniken att först koka köttet i ett par timmar, därefter ånga bort all vätska och till slut avsluta med att steka. Omständigt men slutresultatet blir bättre än vad jag kunnat föreställa mig. Köttet blir väldigt mört men ändå med tuggmotstånd.

I äkta cemitas använd ett par ingredienser jag inte kan få tag på. Eller åtminstone tror jag det och har varken tid eller ork att försöka. Jag fyller bröden med karré, refried beans, avokado, chipotlecrème, syltad lök och isberg. Det jag inte kan få tag på är örten papalo som jag ersätter med koriander och osten Oaxaca som i mina cemitas istället blir riven mozzarella. Om någon har hört om och var det går att hitta papalo och Oaxaca i Sverige tar jag gärna emot tips.

Mina carnitas efter kokning, ångning och stekning.

Jag har provat senaste årgångarna Old Vine Zinfandel från Bogle och slagits av att de inte varit så söta och haft högre syra än vad jag väntat mig. Därför har de inte varit mitt i prick till het chili eller söt Luther Burger. Årgång 2012 med 14,5% alkohol, är ganska annorlunda. Vinet är både sötare och har lägre syra än vad jag väntat mig. Det fungerar OK till mina cemitas och är en seriös utmanare när det vankas mat med chilihetta. På vinets pluskonto vill jag också lägga den fina balansen. När maten är uppäten är 2012 Boogle Old Vine Zinfandel inget jag vill fortsätta sippa på.

Vinets doft är syltig och inte speciellt komplex. Här finns björnbär, fat och vanilj. Vinet är mycket mjukt och det saknar nästan helt syra och tanniner. Det hela blir ganska likt saft. Smaken innehåller både mörka- och röda solmogna bär och fat. 2012 Boogle kostar 149 kr. Det betyder att vinet har haft samma pris sedan åtminstone 2010. Längre tillbaka än så har jag inga noteringar om. Ska jag laga mer mexikanskt med chilihetta kan jag mycket väl tänka mig att köpa en flaska till.

Cemitas

20-25 st

100 g smör
50 g jäst
1 dl + 1 msk vatten
3 dl buttermilk*
650 g vetemjöl special
1 tsk bakpulver
2 tsk salt
3 msk socker
3+1 ägg
sesamfrö

Låt smöret bli rumsvarmt. Smula jästen i en bunke och blanda med vatten. Tillsätt buttermilk. Blanda och tillsätt mjöl, socker, salt och bakpulver och tre ägg. Kör i hushållsassistent på låg hastighet i ca 15 min. Jäs i två timmar. Dela i 20-25 delar. Rundriv och lägg på plåt. Platta till bullarna. Jäs i 30 min. Vispa 1 ägg med 1 msk vatten. pensla billarna. Strö över sesamfrö. Baka 13-15 min i mitten av ugnen 225°. Lägg i plastpåsar så snart bullarna svalnat något. Använd direkt eller frys in.

*Gör buttermilk from att blanda mjölk och citronsaft eller vitvinsvinäger. Använd 1 msk syra per dl mjölk. Låt stå i ca 10 min.

Cemitas