2009 Au Bon Climat Chardonnay Historic Vineyards Collection Talley Vineyard

 

 2009 Au Bon Climat Chardonnay Historic Vineyards Collection Talley Vineyard

Jag har länge haft ett gott öga till Au Bon Climat, speciellt till firmans vita viner. De passar min smak och plånbok och är alltid välgjorda med utmärkt balans. 

Det har även 2009:an från Talley Vineyard men efter att nyligen ha druckit 2012 Au Bon Climat Chardonnay Santa Barbara County blir den tyvärr ändå något av en besvikelse. Inte för att det är dåligt men för att det enklare vinet är så himla bra.

Talley Vineyards ligger någon mil inåt landet i Arroyo Grande Valley, San Luis Obispo County. Jag har ingen koll på vad Au Bon Climat menar med "Historic Vineyards Collection". Det finns åtminstone ingen information på hemsidan vad som anses ha gjort vingården historiskt sedan den började planteras av Don Talley i början av 1980-talet. 

Vinet har en härligt blommig, sötfruktig doft med päron, gula äpplen och apelsin. Också i smaken är frukten dominerande. Fatlagringen finns hela tiden närvarande men utan att den blir störande. Som sagt bra men inte så vibrerande fräsch som jag vill ha min Chardonnay. 2009 Talley finns i Sb:s vinkällarbutiker och kostar 271 kr.

Maten som vi serverade denna dag var en cajun-inspirerad, Alfredo-liknande sås med räkor och musslor. Den smöriga och gräddiga såsen fungerade helt OK till vinet men jag skulle gärna vilja hetta upp den lite mer med chili och då hade definitivt något annat vin varit att föredra. 

Cajun-sås med räkor och musslor

4 pers

1 kg räkor med skal

1 nät blåmusslor

1+1 gul lök, hackad

olja

3 dl torrt vitt vin

1 grön paprika, tärnad

1 selleristjälk, tärnad i små bitar

2,5 dl vispgrädde

3 msk smör

2 msk koncentrerad fiskfond

1 citron, zest och lite saft

2 msk cajun-krydda t ex Fiddes Payne

salt

vitpeppar

chili-flakes

Skala räkorna men spara några till garnering. Sortera, skrubba och fixa till musslorna. Hetta upp olja i en kastrull och fräs 1 hackad lök utan att det tar färg. Häll på vinet och koka upp. Lägg i musslorna och koka i  3-4 minuter. Ta upp musslorna och låt svalna. Ta ur musselkött ur skalen. Hetta upp olja i en stor kastrull. Tillsätt resterade lök och grönsakerna och fräs utan att det tar färg. Tillsätt smör och låt smälta men inte brynas. Tillsätt grädde, fiskfond, cajun-krydda och citronzest. Sjud några minuter. Tillsätt räkor och musslor och låt dessa bli varma. Smaka av med salt peppar och chili. Stek under tiden några räkor i olja och använd som garnering. Några musslor som lagts tillbaka i skalen kan användas till samma sak. 

Penne och cajun-sås med räkor och musslor.

2006 Lillian Winery Syrah

 2006 Lillian Winery Syrah

Vi lagar påsklamm och har bestämt oss för att korka upp ett vin jag längtat efter länge. Senast vi drack denna Syrah från Lillian Winery var på våren 2010. Vinet inhandlades i slutet av 2009 och kostade då 699 kr. 

Efter att jag läst påCellartracker vad de som provat vinet på senare tid har tyckt, är jag förberedd på att vinet fortfarande har flera år framför sig men att det skulle kännas så pass ungt och livligt blev ändå en överraskning.

Men vi började middagen med ett litet experiment och varsitt glas Silvaner från Juliusspital. Rätten blev mycket bra men inte särskilt estetiskt tilltalande. Min enkla idé var att ta saker som är goda och kombinera ihop dem. I det här fallet rökt lax, vit sparris, hollandaisesås och pannkaka. Jag får fundera vidare hur jag ska göra denna crêpe-förrätt lite snyggare.

Juliusspital Würzburger Stein Silvaner trocken

Mitt crêpeexperiment. Ska fundera vidare på hur det kan presenteras
lite snyggare. Rödbetsgroddar var nog inte grejen...

Tillbaka till huvudrätten och det röda vinet från Oregon. Det är nämligen i det lilla samhället Dundee i Oregon med strax över 3000 invånare som Lillian hör hemma. Fast druvorna till 2006 Syrah kommer från White Hawk Vineyard i Santa Barbara County, Kalifornien. 2006 var sista årgången som Lillians Maggie Harrison hämtade 100% av druvorna därifrån. I senare årgångar finns det också frukt från vingårdarna Stolpman och Bien Nacido. 2006 gjordes det endast 508 lådor Lillian Syrah.

Som jag tidigare nämnt upplever vi vinet som fortfarande ungt och det har en fantastisk intensitet och täthet. Precis som jag vill ha min Syrah! Det finns fortfarande en hel tanniner kvar och framför allt doften är härligt komplex med bland annat tobak och sötlakrits tillsammans med både röda och mörka bär.

Otroligt bra och jag ångrar att jag inte ansökte om banklån för att köpa fler flaskor. Eller var det rentav så att Gunnar och Co på Divine hade limiterat hur många flaskor varje kund fick beställa?

Maten då? Jo, det blev lamm med potatisgratäng och rödvinssky. Enkelt och gott och utmärkt sällskap till högklassig Syrah.

Lammstek med rödvinssky och späda morötter. Till detta serverades
också en potatisgratäng.

Smörgåstårta

Jag har alltid gillat smörgåstårta, oavsett trendighet eller inte och Jen har gjort det till en tradition att varje påsk göra en ny sort. Det har hittills alltid blivit mycket gott!

Angreppssättet är inte att fundera ut och skriva ner recept utan Jen gör istället moodboards för att få inspiration. I år var planen att kombinera och experimentera med olika smaker från det libanesiska köket.

Åter igen blev resultatet alldeles utmärkt! Tårtans olika lager innehöll spenat/feta/creme fraiche, hommus/avocado/syltad rödlök och couscous i krämig tomatsås med/morot/za'athar/rostade mandelspån.

Smörgåstårta med inspiration från Beirut.

2012 Fetzer Quartz Chardonnay

 

2012 Fetzer Quartz Chardonnay 

Fetzer försöker locka nya kunder genom sin satsning på nya viner med nya etiketter, nya förpackningar och en ny hemsida. De nya förpackningarna som är 187 ml vinglas i röd respektive gul plast lär nog knappast komma till Sverige.

Serierna kallas Crimson (rött) och Quartz (vitt). På den röda sidan finns en blend, en Cabernet Sauvignon och en Pinot Noir. På den vita handlar det om en blend och en Chardonnay. Av dessa finns endast Quarts Chardonnay på Sb. Druvorna är från i stort sett hela delstaten och består av 97% Chardonnay och 3% andra vita druvor. En flaska kostar 90 kronor.

Crimson och Quarts-satsningen vänder sig uttalat till generation Y, alltså folk födda från ca 1980-tidigt 2000-tal. I USA kallas dessa för millennials och märkligt nog innehåller vinets så kallade tech sheet mer info om denna grupp konsumenter än om vinet. Det framgår bland annat att:

• 35% of older Millennials between the ages of 25-34 drink wine at least once a month, representing the second largest age group of wine drinkers.

• Millennials regard eye-catching designs as the most important factor for package design (including wine).

• US Millennials tend to prefer domestic wines to imported wines mainly within the $10-$15 retail price point. 

Men jag förstår att Fetzer gärna talar om annat än vinet för 2012 Fetzer Quartz Chardonnay är inte bra. Smaken av skumbanan är bitter och i eftersmaken finns det en otrevlig bismak som jag inte har något bra namn på. Jen är något mera positiv än vad jag är. Vi är däremot överens om att doften är fruktig, frisk, söt och ganska trevlig.

Lax på spett med ugnsgrillade rotfrukter och chipotlecrème.

2012 Au Bon Climat Pinot Noir Santa Barbara County

2012 Au Bon Climat Pinot Noir Santa Barbara County

Den 1 mars släpptes inte mindre än fem viner från Au Bon Climat på Sb, med priser som sträckte sig upp till en bit över 400 kr. Vi provade några av dessa och jag har redan skrivit om Chardonnay Santa Barbara County som vi föll pladask för. 

Den röda motsvarigheten har fått ganska goda omdömen bland proffstyckare i USA men gillades i nuläget lite mindre av Frankofilen.  Gemensamt för nästan alla är att de föreslår rejäl luftning om vinet ska drickas nu och vi bestämmer att så får det bli. Tyvärr glömmer jag bort detta och till slut blir det endast någon timme i karaff.

Trots detta tycker vi om 2012 ABC Pinot Noir Santa Barbara County även om det inte lämnar något djupare intryck. Vinet har en trevlig doft med mycket röda bär, örter, lite chark och fat. Smaken är ganska kryddig med hallon, körsbär och vanilj. Vinet är härligt silkigt och har ganska hög syra. Finns fortfarande kvar i en del Sb-butiker och kostar 191 kr. 

Vi dricker vinet vid en middag med ett antal smårätter och serverar till små hamburgare. Gott!

Adam & Albin Restaurang

Jag tänkte bredda mig lite. Framöver kommer inte alla inlägg på bloggen att handla om ett vin och vad vi käkat till det. Jag har till exempel saknat att kunna skriva inlägg som bara handlar om mat. Det kan vara sådant vi äter en vardag eller kombinerar med ett vin jag redan skrivit om. Eftersom jag inte har alla detaljer riktigt klara för mig kommer jag fundera ut detta utefter vägen. Jag hoppas ni som läser detta vill följa med på resan.

Eftersom Jen och jag gillar att äta ute och för att en stor del av min egen inspiration till matlagning kommer från olika restaurangbesök, kommer jag då och då att skriva några rader om restauranger vi besökt. I dessa inlägg kan i stort sett vad som helst dyka upp. Pizzerian på hörnet eller stjärnkrog spelar ingen roll och säkert kommer alla ställen inte att vara bra. Nu kör vi:

Jag har länge sett fram emot att få bord på Adam & Albin - restaurangen i Adam Dahlbergs och Albin Wessmans matstudio på Rådmansgatan i Stockholm. Restaurangen har bara öppet var tredje eller fjärde helg och menyn varierar även om en del favoriter får vara med lite längre. Lokalen som mer känns som att komma hem till någon, rymmer ca 30 gäster vid varje sittning och med tre öppna dagar handlar det om färre än 200 gäster i månaden. Inte undra på att det inte går att höra av sig med kort varsel och räkna med ett bord.

 

Restaurangen är ganska liten men inte störande stimmig och vi blir redan från första stund väl omhändertagna av den proffsiga personalen. Adam Dahlberg och Albin Wessman har förflutet på Bon Loc och Mathias Dahlgren. Det har också serveringspersonalen och det märks att det är rutinerat folk som arbetar här.

Restaurangen verkar Adam & Albin mest driva för att det är roligt. Kärnverksamheten för mästerkockarna handlar om catering och events. Matstudion används också för kurser och som träningslokal inför mattävlingar. Adam Dahlberg tillbringade många timmar här inför Bocuse d’Or 2013.

Jag börjar med ett glas frisk Blanc de Blancs från Demarne-Frison. En ganska ny producent från Côte de Bars som gjorde sitt första vin 2007. Vi får in majsbröd-bollar som är fyllda med fluffigt smör med en antydan av vitlök. "Håll brödet över bordet så att ni inte får smör på kläderna" varna servitrisen. Ett nödvändigt tips för även om brödbullarna är utomordentligt goda är de omöjliga att äta med bevarad värdighet.

De första rätterna anländer och redan här sätts en mycket hög standard. Jag har beställt in kokta havskräftor, rökt krämig vit sparris, rå champinjon och brynt smör. Vansinnigt bra och sparriscrèmen med stora bitar sparris är bland det godaste jag ätit på mycket länge.   

Helt fantastisk är också den färska kammusslan med avocado, rökt löjrom och iskall gurka. Trots hård konkurrens blev detta min favorit med sin elegans och friskhet. 

Färsk kammussla med avokado, rökt löjrom och iskall gurka.

Råbiffen har blivit något av Adam & Albins signaturrätt och Jen som är ätit råbiff på diverse restauranger runt om i världen tycker det är välförtjänt. Själv är jag ingen stor fantast men visst håller jag med om att köttet smälte i munnen.

Personligen har jag mycket svårt för att inte beställa in anklever när jag ser det på en meny och nästa rätt blev därför Mille feuille på bakad anklever med tre sorters friterad kål. Mille feuille betyder tusen blad och består normalt av smördeg men här handlade det istället om blad av filodeg. Till detta rekommenderade vår trevliga servitris en halvtorr Pinot Gris som inte fanns med i dryckesmenyn och det blev mitt i prick. Alternativet hade varit dessertvin och jag tycker ibland att riktigt söta Sauternes eller liknande viner kan dominera allt för mycket över anklevern och då var det betydligt friskare vinet från Alsace mycket trevligare. Sötman i vinet hämtades upp med lönnsirap som penslats på de friterade filodegsplattorna.

Mille feuille på bakad anklever med tre sorters friterad kål.

Vi avslutade med kött. Först stekt majsanka med karameliserad endive, gräddig ost och valnötter. Mycket bra och högsta betyg för den krispiga endiven. Därefter en portion sotad lammrygg med vårsvamp och krassestjälkar. Mört och bra kött men rätten var en aning för salt och knappast kvällens favorit. Till dessa båda rätter drack vi ale från STHLM Brewing Co. Speciellt framtagen för Adam & Albin och riktigt bra med väl avvägd humle och fruktighet.

Adam & Albin Ale från  STHLM Brewing Co.

Rätterna på Adam & Albin är som stora förrätter. Jen och jag delade på sex stycken och det var precis lagom mycket. Någon dessert fanns det inte plats för även om de som fanns på menyn lät utomordentligt lockande. Eller vad sägs om varma, fyllda chokladbröd, lönnsirap, brynt smör, muskot & mjölksorbet!

Hela kalaset gick på strax över en tusenlapp per person och med tanke på den mycket höga standarden på maten är det näst intill ett klipp. Att stället är genomtrevligt gör helhetsintrycket bara ännu bättre. Hit vill jag gå igen, om vi lyckas få bord.

2011 K Vintners Syrah Motor City Kitty

2011 K Vintners Syrah Motor City Kitty

För några år sedan tillbringade vi en fantastisk semestervecka med vänner i den pyttelilla byn Monterongriffoli i Toscana. När nu ett par av reskamraterna skulle besöka Jen och mig och äta Ossobuco, mindes jag en toskansk variant av rätten som jag sett i en av mina kokböcker. Självklart var det denna vi skulle laga.

Den stora skillnaden mellan klassikern Ossobuco alla Milanese och den toscanska varianten Ossibuchi alla Toscana från boken Culinaria Italia är förutom namnet, att "alla Milanese"  lagas på vitt vin och "alla Toscana" på rött. Ossobuco betyder förresten ben med hål.

Till den toskanska rätten väljer vi att servera en ung Syrah från Chales Smiths K Vintners i Washington State. Vinet är numera slut på Sb, vilket är synd. Jag hade gärna lagt undan några flaskor ett par år. MCK som importeras av Handpicked är nämligen en mycket bra Syrah som inte kostar skjortan.  När jag beställde vinet som till en början hade så kallat dolt artikelnummer var priset 299 kr. Det hamnade senare i beställningssortimentet och innan det tog slut hade priset ökat med ett par kronor. Även om jag är svag för ung Syrah tror jag att MCK skulle tjäna på att vila ett par år.

 

Doften är maffig med röda bär, kött, lakrits och rejält med ek.  Druvorna kommer från Rattlesnake Hills AVA som ligger helt omslutet av den större Yakima Valley AVA som i sin tur är en del av Columbia Valley AVA.  2011 var ett ovanligt kall år i området och sammanlagt gjordes 700 lådor MCK.

Det finns en antydan till sötma i vinets smak som domineras av körsbär. Här finns också en del andra både röda och mörka bär tillsammans med mjölkchoklad och smörkola. Vinet har en del tanniner men en smekande, mjuk munkänsla. Härligt!

Ben med hål i.

Förra veckan besökte vi T/Bar på Hotel Diplomat här i Stockholm för en liten brunch. Fast speciellt liten blev den inte då portionerna var generöst tilltagna. Jag åt en utmärkt biffsallad gjord på flankstek och Jen var lika nöjd med sin fish 'n' chips. Strålande service dessutom och helt klart ett tips för den som vill ta en paus mitt på blanka eftermiddagen.

Steak Salad på T/Bar.

Ossibuchi alla Toscana

4 skivor kalvlägg

vetemjöl

20 g smör

3-4 msk olivolja

1 lök, hackad

4 stjälkar selleri, hackade

1 morot, hackad

1 glas rödvin

200 g passerade tomater

salt och peppar

kalvbuljong

Vänd kalvläggen i mjöl och stek dem i smör. Lägg åt sidan. Bryn grönsakerna tills de mjuknar. Tillsätt vin och passerade tomater. Lägg tillbaka köttet och fyll på med buljong till de täcks. Sjud i 1,5 timmar och smaka av med salt och peppar.

Originalreceptet är från boken Culinaria Italia : italienska specialiteter.  En del detaljer är ändrade i receptet som är publicerat här på bloggen.

Ossibuchi alla Toscana, här serverade på ett förmodligen
okonventionellt vis med haricotes verts.

2012 Ojai Chardonnay Santa Barbara County

 2012 Ojai Chardonnay Santa Barbara County

Det är ofrånkomligt att inte göra jämförelser när man med bara några veckors mellanrum dricker  de två enklaste vinerna på Chardonnay från Adam Tolmachs Ojai och grannen och före detta vinpartnern Jim Clendenens Au Bon Climat. De båda vinerna släpptes på Sb med bara en månads mellanrum. Ojai den 1 april och Au Bon Climat 1 mars. Prisskillnaden är inte särskilt stor. Ojai kostar 239 kr och ABC 191 kr. Här finns vad vi tyckte om 2012 Au Bon Climat Chardonnay Santa Barbara County.

Vi dricker 2012 Ojai Chardonnay Santa Barbara County till pizza med kyckling, gul paprika och lite ruccola. Jag hade tänkt slänga på några nötter också men det glömde jag bort. Trots det blir pizzan helt OK och även om den inte lyfter vinet eller vice versa, fungerar det bra ihop. 

Hälften av druvorna till vinet kommer från Bien Nacido och hälften från Solomon Hills. Båda vingårdarna är belägna i Santa Maria Valley AVA. Helt klart är det här ett bra vin och vi tycker verkligen om det. I den svala doften finns en härlig mineralitet, citronzest, clementin och päron. I smaken som hänger kvar underbart länge, blir fattonerna aningen tydligare. Jag har ingen aning om hur länge vinet legat på fat men det är allmänt känt att Adam Tolmach de senaste årgångarna blivit försiktigare med fatlagringen.  

Men vilken baschardonnay från 2012 är då bäst, Ojai eller Au Bon Climat?

Egentligen vill jag undvika att välja. Jag vill dricka mer av båda och någon skillnad i kvalité upptäcker jag egentligen inte. Kanske vore det enklare om jag provat de båda vinerna vid samma tillfälle. Om jag ändå blir tvungen att göra ett val och all things considered skulle det nog bli Au Bon Climat.

Rimmad torskrygg Provençale och potatisterrin på Kung Carls
bakficka

Vill också nämna att Jen och jag besökte nyrenoverade Kung Carls bakficka på Norrlandsgatan här i Stockholm och jag tyckte det vi blev bjudna på var så gott att jag vill smyga in lite reklam på bloggen. Vi åt bland annat torskrygg som var perfekt tillagad och utmärkt rökt renhjärta. Hit vill jag gå igen!

Pizza med kyckling, paprika, mozzarella och ruccola.

2012 McManis Family Vineyards Petite Sirah

2012 McManis Family Vineyards Petite Sirah

 McManis Petite Sirah finns när detta skrivs i 423 av Sb:s 426 butiker runtom i landet. Det är bra! I alla fall för de som precis som jag gillar fruktiga, fatade och (det som Sb kallar) generösa röda viner. Att det kostar under hundralappen gör McManis Petite Sirah perfekt en fredagskväll när orken att hitta på något spännande att laga inte sträcker sig längre än till slänga ett par högrevspuckar i stekjärnet och servera med Friscobröd.

Den feta högreven får härlig stekyta när den steks
i torr stekpanna på riktigt hög värme.

Högrevsburgare med cheddar och avocado i Friscobröd.
De bästa Ica har att erbjuda.

2012 Piedrasassi Syrah PS

 

 2012 Piedrasassi Syrah PS

Piedrasassi är en ny bekantskap för mig och det här vinet visade sig vara årets hittills roligaste överraskning.  Bakom firman som håller till i den lilla staden Lompoc, ligger välkände Sashi Moorman (Stolpman Vineyards, Evening Land Vineyards,  Domaine de La Cote och Sandhi Wines). Syrah PS finns i beställningssortimentet och kostar 298 kr. Det importeras av Vinopia.

Vi väljer att dricka vinet till en gryta med inspiration från ett recept av Jens Linder, publicerat på Dagens Nyheters blogg Aptitretarna. Vi kör med ungefär samma ingredienser men betydligt längre koktid eftersom vi använder ren- istället för nötkött. Gott blir det hur som helst och en köttgryta med rött vin fungerar så klart utmärkt till Syrah från Central Coast.

2012 Syrah PS har en något söt doft med kött, oliver, mörka bär och fat. Smaken är komplex med röda vinbär, björnbär, blåbär, rostade fat, svartpeppar och något som närmast för tankarna till Coca-Cola, fast utan sötma. Här finns en hel del tanniner och bra syra. På minussidan måste jag nämna att alkoholen (14%) idag är ganska märkbar. Men på det hela taget är Piedrasassi Syrah PS ett fantastiskt bra vin. Stor köprekommendation!

Gnocchi och gryta på ren och isterband.