2011 Clos du Val Zinfandel

2011 Clos du Val Zinfandel

En fredag för ett tag sedan var Jen på jobbgala och jag ägnade kvällen med att snabbspola igenom ett par timmars ganska värdelösa naturdokumentärer från BBC och försöka förstå vad uppståndelsen kring Belinda Olssons nya TV-program egentligen handlade om. Det lyckades jag inte riktigt med. Visst var fokus mer på programledaren än på frågeställningen om feminismen spårat ur men personfixering kan väl knappast någon i dag bli särskilt förvånad över? Lite märkligt var det däremot att Olsson och hennes redaktion valt att titta närmare på ytterligheter som friheten att bada topless på Aq-va-kul i Malmö istället för att ge sig på de mer grundläggande jämställdhetsfrågorna. Dessutom är det tröttsamt och tråkigt att försöka dra igång den Lundell-bashing som författarens ökända brev till Karolina Ramqvist gav upphov till när boken Fittstim gavs ut 1999. För 15 år sedan!

Nåja, än har jag inte sett de återstående delarna av programserien men suget känns inte alltför stort. Det kanske är en recension i sig...

Dessutom ägnade jag en del av kvällen till att laga mat. Efter en ovanligt intensiv arbetsvecka hade jag inte ork att prova något nytt utan gjorde det enkelt för mig. I god tid hade jag tinat ett par rådjursfiléer och till dessa blev det en krämig potatisgratäng och några haricots verts. Enkelt men vansinnigt gott!

Ett glas vin slank det också ner och jag plockade fram en flaska Zinfandel från Clos du Val  på Silverado Trail, strax utanför staden Napa. Firman startades 1972 och första årgången Cabernet Sauvignon var ett av de deltagande vinerna i Paris-provningen 1976. Vid returen på French Culinary Institute tio år senare vann Clos du Val alltihop. Men detta gäller naturligtvis Cabernet Sauvignon. Sina viner på Zinfandel som Clos du Val  började med 1979 verkar man inte lika stolta över. Det finns nämligen inte en rad publicerat om dessa på firmans hemsida. 

Rådjursfiléer

Vinet kostar 181 kr på Sb men finns för närvarande inte i speciellt många butiker. I doften finns det gott om både röda och mörka bär. De mörka dominerar och jag hittar vinbär, björnbär och körsbär. Svartpeppar och örter lurar i bakgrunden tillsammans med något från kemhyllan som jag inte riktigt kan sätta fingret på.

Bären återkommer i smaken som också innehåller mynta, mjölkchoklad och en hel del spår av fatlagring. Syran är förvånansvärt hög. Allt som allt en OK men lite småtråkig Zinfandel utan alltför mycket sötma som inte ger speciellt mycket väsen ifrån sig.

Rådjursfilé med haricots verts och potatisgratäng.