söndag, april 25, 2010
2008 Montana Pinot Gris Reserve
I går var det Jen som lagade mat och jag kunde ägna mig åt nostalgiskt musikletande på Spotify. Det är onekligen spännande att återupptäcka gamla hjältar men samtidigt ett oerhört effektivt sätt att förstå att man håller på att bli gammal. Var det verkligen så länge sedan det var 80-tal? Det känns som det var i går när "Kiss off" med Violent Femmes dundrar ut ur högtalarna.
Jen lagar Gnoccipaket med ruccolapesto efter recept från den brittiska tidningen Grazia och vi bestämmer oss för att dricka en enkel Pinot Gris från Hawke's Bay på Nya Zeelands nordö.
Maten smakar jättebra men Jen tycker att det är lite för mycket jobb och vi är ense om att det hade varit att föredra som förrätt.
Vinet doftar päron, gula äpplen, persika och vita blommor tillsammans med en hel del kryddighet.
Samma saker återkommer i smaken tillsammans med torkade aprikoser och mineral. Ett matvänligt vin med en aning restsötma för en billig peng.
Gnoccipaket med ruccolapesto och ricotta
4 pers
RUCCOLAPESTO MED RICOTTA
1 dl solroskärnor, rostade
1 dl riven parmesan
1 dl olivolja
ca 120 g ruccola
1/2 citron, pressad
örtsalt
svartpeppar
150 g ricotta
Mixa (ej osten) och smaka av med örtsalt och svartpeppar. Rör i ricottan.
GNOCCIPAKET
900 g potatis, skalade och kokade
2 tsk salt
2 msk olivolja
2 äggulor
325-250 g vetemjöl
Pressa potatisen och blanda med ägg, salt, olja och mjöl. Knåda ihop till en blank och slät deg. Låt vila i ca 10 min. Dela degen i fyra dela och kavla ut på mjölad arbetsyta till ca 2 millimeters tjocklek. Tryck ut rundlar med ca 8 centimeters diameter. Lägg en tesked ruccolapesto på ena sidam av rundlarna. Vik och pressa ihop kanterna. Lägg paketen i frys i ca 1 timme. Koka upp lättsaltat vatten och koka paketen i ca 3 minuter. De är klara då de flyter upp till ytan. Spara 1/2 dl vatten.
Blanda vattnet med chiliolja som du gör genom att fräsa upp 2 hackade vitlöksklyftor och 1 hackad röd chili med 1/2 dl olja.
Servera gnoccipaketen med chilioljan och nyriven parmesan. Garnera med ruccola eller persilja.
lördag, april 24, 2010
2007 Shafer Chardonnay Red Shoulder Ranch
Det finns massor med varianter på Biff Stroganoff. Enligt det första nedtecknade receptet (från 1861) ska rätten innehålla senap och har också fått namn efter detta - "Biff a la Stroganoff med senap" eller på ryska "Govjadina po-strogonovski, s gorchitseju". Det var först långt senare som tomatpuré kom med i bilden och långt innan någon bytte ut det dyra oxköttet mot falukorv.
Senap eller tomatpuré eller båda är omdiskuterat och det är inte heller säkert att Biff Stroganoff som det oftast hävdas, är uppkallat efter greve Alexander Stroganoff eller att köttet strimlades eftersom denne hade så dåliga tänder.
I dag struntar vi dock i dylika spekulationer och ställningstaganden och lagar helt enkelt efter Leif Mannerströms recept ur den eminenta boken "Husmanskonst" och till det hela korkar vi upp ett vin från beställningssortimentet som det visar sig att både Jen och jag tycker mycket bra om och som fungerar förträffligt till Mannerströms variant på den legendariska rätten.
Shafers 28 ha stora och svala vingård Red Shoulder Shoulder Ranch i Carneros har fått sitt namn från den hök som ofta jagar bland de ekologiskt odlade chardonnay-rankorna. Vinet har inte genomgått malolaktisk jäsning och har legat 14 månader på nya franska fat (75%) och på rostfria stålfat (25%). Alkoholhalten är hög, 14,8%. Har Shafers chefsvinmakare Elias Fernandes lyckats integrera dessa?
Svaret på den frågan är onekligen: Ja! Detta är ett väldigt snyggt och nästan krispigt vin. Långt ifrån den bild av Amerikansk Chardonnay som många har.
I doften hittar vi äpple, melon, exotiska frukter som passionsfrukt och initialt massor av kiwi och krusbär. De sistnämnda drar sig dock tillbaka något efterhand som vinet får luft. Ekfatslagringen är uppenbar men ändå snyggt diskret och vi hittar en svag ton av rökt påläggskorv.
Smaken är också den mycket frisk och fruktig. Här finns både päron och äpple liksom krusbär och persika. Vi anar en liten men tydlig mineralton och ovanför allt svävar de franska faten.
Det är strålande gott och ett mycket bra val till Stroganoffen som vi gör med hängmörad amerikansk oxfilé och till det hela har vi smetana från Valios laktosfria sortiment som även icke laktosintolleranta borde prova som ett alternativ till crème fraîche (som vid sidan av smetana känns som rena viktväktaralternativet).
Biff Stroganoff
4 pers
600 g oxfilé, skuren i i centimetertjocka strimlor
1 gul lök, grovhackad
1 vitlöksklyfta, hackad
200g champinjoner, klyftad eller halverad
smör och olja till stekning
1 tsk paprikapulver
1 msk tomatpuré
1 oxbuljongtärning
5 dl gräddmjölk (4 dl mjölk, 1 dl vispgrädde)
salt och peppar
Bryn köttet hastigt i smör och olja. Ta köttet ur stekpannan men spara stekskyn. Fräs lök och svamp i lite mer smör. Tillsätt vitlök, puré och paprikapulver och fräs i ytterligare någon minut. Smula sedan över buljongtärningen och späd med gräddmjölken. Koka ihop allt och smaka av med salt och peppar. Lägg tillbaka köttet och slå på stekspadet. Rör runt och låt allt bli varmt.
Servera med pressad potatis, saltgurka och smetana.
Receptet kommer från Leif Mannerströms "Husmanskonst".
söndag, april 18, 2010
2003 Bodegas Roda Rioja Roda Reserva
I slutet av 1980-talet startades Bodegas Roda av Mario Rotliant och Carmen Daruella med målet att skapa något helt nytt. Sedan dess har Roda varit en av bodegorna som står för det nya Rioja eller på spanska "vinos de alta expresión". Det handlar bland annat om viner med lite mindre fat och vaniljton genom lagring på franska istället för amerikanska fat och dessutom med mer uttrycksfull frukt.
2003 Roda Reserva är gjort på 85% Tempranillo, 11% Graciano och 4% Garnacha. Doften är tät med plommon, körsbär, björnbär och blåbär. Här finns också kaffebönor, anis, och en skön ton av skog. Faten är närvarande men inte alls påträngande och vi hittar varken dill, kräftspad eller något liknande som kännetecknar de mer klassiska riojaviner som var på modet för några år sedan. 2003 Roda Reserva är lagrat 16 månader på hälften begagnade och hälften nya franska fat.
Smaken är ganska kraftig och kryddig med både röda och mörka bär, främst plommon och körsbär. En kärv friskhet i form av körsbärskärnor gör sig påmind liksom aningen lakrits. Tanninerna är mycket blygsamma men lägger ett tunt damlager i munnen. Längden är mycket bra men vi hade nog önskat lite mera fyllighet och är inte riktigt förtjusta i kryddigheten som sticker upp precis i slutet.
Tyvärr har vi inte Rodas flaggskepp Cirsion i källaren men däremot 2003 Roda 1 som är gjort på 100% Tempranillo och som det ska bli spännande att prova och se om det är ännu bättre än Roda Reserva som trots invändningarna är riktigt bra. Vi tänkte dock låta det vinet ligga ett tag till.
Vi dricker Rodas instegsvin till rådjursköttbullar som blev över förra helgen och som då frystes in, gröna ärtor och en svartrotspuré.Recept på denna finns i listan till höger men vi hoppar över den färska tryffeln och saltar istället med tryffelsalt som blivit lite av en favorit här hemma. Betydligt mycket bättre än tryffelolja.
torsdag, april 15, 2010
2007 Restaurang Pontus! / Xavier Vignon Côtes du Ventoux Pussy, King of the Pirates
Söndagsmiddagen med våra nya och gamla vänner fortsätter med rådjursköttbullar, gräddsås, potatismos och smörsvängda rotfrukter. Som tillbehör har vi farsans ättiksgurkor och morsans lingonsylt. Det skånska familjesamarbetet fortsätter då det var farbror Bertil som lade ner rådjuret i Boserupskogarna.
Att dricka till detta har vi restaurang Pontus! första egna vin. Vinet har tagits fram i samarbete med Xavier Vignon. Pussy, King of the Pirates är en blend på 60% Syrah, 25% Grenache och 15% Mourvèdre och har såklart gjorts för att säljas på Pontus Frithiofs restauranger men 250 flaskor lanserades i december förra året i beställningssortimentet.
Namnet på vinet kommer från en av boktitlarna på fototapeten i restaurang Pontus! på Brunnsgatan 1 i Stockholm. Det är meningen att det ska komma fler viner från samarbetet med Xavier Vignon men än så länge har jag inte sett eller hört något ytterligare om detta.
Pussy, King of the Pirates har tydlig doft av smörkola och vitpeppar. Vidare finns här både röda bär som vinbär och hallon och mörkare blåbär och plommon. Vi hittar också katrinplommon och gräs.
Även i smaken är de röda bären fler än de mörka men här finns också aningen katrinplommon. Tanninerna är på plats men är mycket snälla liksom en fint balanserad syra. Ett bra vin som är förträffligt ihop med viltköttbullarna men allra, allra bäst är ändå Liselotte Watkins etikett som faktisk slår det mesta jag sett på en vinflaska. Ser med spänning fram emot hur de kommande varianterna ska smaka och se ut.
Vi avslutar middagen med lakritspavlova med (tyvärr frysta) hallon och björnbär och Moscato d'Asti från Viberti.
Rådjursköttbullar
det blir ganska många
1 gul lök, finhackad
smör
1 dl gräddmjölk
1/2 dl skorpmjöl
1 kg malet rådjurskött
1/2 kg malet fläskkött
1 ägg
1 msk viltkrydda*
salt
peppar
Stek löken i en matsked smör. Låt svalna. Blanda gräddmjölken med skorpmjöl och låt svälla i 10 minuter. Bland ihop de två köttsorterna med lök, skorpmjölsblandningen, ägg, lite salt och peppar. Stek en liten klick i smör och smaka av så att det är lagom med kryddor. Rulla sedan köttbullar med blöta händer och stek på mediumvärme runtom.
*Jag gör en enkel kryddblandning genom att rosta lika delar timjan och rosmarin med lite korianderfrön, svarpepparkorn. smulade lagerblad och några enbär och sedan mortla.
2008 McManis Family Vineyards Viognier
I söndags hade vi en liten middag som inleddes med ett vin vi provade på Hotell Borgholm i somras. Kommer dock inte ihåg om det var samma årgång. För att möta upp smakerna i vinet gjorde jag en ceviche med bland annat mango. Det hela serverades med friterat tortillabröd, skuret i små fina tårtbitar.
Förrätten var mycket god och fungerade utmärkt ihop med vinet som har en kryddig, blommig och fruktig doft med persika och diverse andra exotiska frukter vid sidan av gula äpplen, päron och grape. Här finns också ganska tydliga mineraltoner.
Vinet har bra syra och fin fruktighet med citrus och passionsfrukt. Ett mycket trevligt vin som är något mera matvänligt än Gnarly Heads variant som vi testade för ett tag sedan.
Ceviche med mango och avocado
7 pers (som förrätt)
500 g hälleflundrafilé, skuren i 1 cm kuber
1/2 kg oskalade räkor
1 mango, skuren i 1 cm kuber
2 avokados, skuren i 1 cm kuber
1 silverlök, finhackad
1 asiatisk chili, strimlad utan kärnor
2 dl koriander, löst packad, hackad
1 dl limejos
1/2 dl citrinjos
1/2 dl tequila
salt
Lägg fisk, mango, silverlök i en skål. Häll på lime, citrin och tequila. Ställ i kyl i ca 3 timmar. Tillsätt sedan skalade räkor, koriander och avokados. Smaka av med salt.
Servera gärna med friterade tortillabröd.
onsdag, april 14, 2010
2007 Martinelli Zinfandel Giuseppe & Luisa
Kycklinglever på pizza låter kanske knasigt men det är fantastiskt gott. Receptet nedan kan vi verkligen rekommendera. Inspiration till denna rätt som får rejäl skuts av pepperoncino fick jag från Gino D'Acampo som lagade något liknande i ett brittiskt tv-program. Gino som ursprungligen kommer från Neapel driver en stor matimportfirma och är samtidigt en av Storbritanniens mest välkända TV-kockar.
Samma rekommendation som till receptet kan varken jag eller Jen ge till vinet från Martinelli. Det är faktiskt det knasigaste jag druckit och då är jag ändå förtjust i extraherade, alkoholhaltiga viner vare sig de kommer från australiensiska Mollydooker eller kaliforniska Turley men i dagens vin som vi väljer för att matcha de ganska heta pizzorna har det helt enkelt gått för långt och resultatet blir inte alls hur vi vill ha det.
Doften är dock ganska tilltalande. Här finns givetvis frukt och bär i stora mängder. Tror det räcker att vi nämner björnbär, blåbär, plommon och fikon för att ni ska förstå vad det handlar om. Vidare hittar vi svartpeppar, salvia, mint och lakrits.
Flaskan är full av fällning och vinet är trögflytande och tjockt. I munnen är det extremt mjukt och smakerna otroligt koncentrerade. Vi undrar om det är som med saft, att det ska spädas med vatten! Även i smaken finns det massor av mörka bär men också röda körsbär. Några katrinplommon har också letat sig ner i flaskan liksom choklad, svartpeppar och lakrits. Alkoholhalten som enligt flaskan är 15% verkar vara ännu högre och är inte speciellt snyggt integrerad. Det bästa vi kan säga om 2007 Martinelli Zinfandel Giuseppe & Luisa var att det var kul att prova.
Även om vinet inte passar oss finns det andra som gillar det. Tidningen Wine Spectator gav det 91 poäng, Stephen Tanzer 92 och farbror Bob 93.
Kycklingleverpizza
2 pers
PIZZADEG
12 g jäst
2,5 dl vatten
1 nypa socker
½ tsk salt
2 msk olivolja
6-7 dl vetemjöl
Smula jästen i en bunke. Rör ut jästen i vattnet. Tillsätt socker, salt, olivolja och mjöl. Arbeta till en smidig deg, ca 10 min i hushållsassistent. Låt jäsa kallt 1 dygn. Dela degen i två delar. Platta ut dem till två mycket tunna pizzor och bred på tomatsås och hälften av fyllningen, dock ej ruccolan. Grädda i mycket het ugn 275-300° i ca 10 minuter eller tills den ser färdig ut. Använd gärna en baksten eller förvärm plåtarna. Strö till sist även lite ruccolasallad.
TOMATSÅS
4 msk olivolja
1 gul lök, hackad
3 vitlöksklyftor, hackade
2 msk tomatpuré
400 g konserverade plommontomater
en nypa peperoncino
1 msk socker
2 msk torkad oregano
salt
svartpeppar
Fräs lök och vitlök i olja tills de blir mjuka och glansiga. Tillsätt tomatpuré och rosta denna i några minuter. Häll därefter i tomaterna och koka så länge du har tid, gärna 1 timme. Krossa tomaterna (t ex med potatisstöt) och smaka därefter av med socker och kryddor.
FYLLNING
300 g kycklinglever, stekt i smör på ganska hög värme i några minuter.
250 g mozzarella (ej buffel)
6-8 stora svarta oliver
6 soltorkade tomater
50 g pinjenötter, rostade
2 nypa pepperoncino
ruccola
lördag, april 10, 2010
2007 Ravenswood Zinfandel Wintners Blend
Blev förvånad när jag upptäckte att jag inte skrivit om detta vin i någon årgång. Det tillhör trots allt tillsammans med Cline Zinfandel California mina favoriter när det gäller Zin för under hundralappen.
Jag trodde faktiskt länge att Ravenswood Zinfandel Wintners Blend var en ren Zin men precis som Clines variant är det en blend på flera olika druvsorter. Till 2007:an användes 84% Zinfandel, 8% Carignan, 6% Petite Sirah och ytteligare 2% ej namngivna druvor.
Ravenswood Zinfandel Wintners Blend är inget stort vin, oavsett årgång men det är habilt när det gäller att matcha kraftig, kryddig mat. I dag har vi det till hamburgare på levain med en blåmögelostcrème, bacon, avokado och champinjonketchup och kombinationen med vinet är så bra det kan bli till de ganska komplicerade smakerna.
Vinet innehåller både rejäla doser fat och sylt men dessa håller sig ändå inom anständiga gränser. Mörka bär, främst björnbär finns det gott om liksom kryddor.
Burgare på levainbröd med bacon, blåmögelost,
champinjonketchup och avokado.
onsdag, april 07, 2010
2009 Gnarly Head Viognier
Gnarly Head som ägs av DFV Wines (f d Delicato Family Vineyards) gör en av de sämsta Zinfandels som jag smakat men jag är glad att jag gav firmans Viognier en chans. Det här är ett billigt och trevligt vin som fungerar utmärkt till en lätt rätt med viss förstärkning av frukt som till exempel dagens laxsallad med cantaloupemelon.
På Gnarly Heads hemsida finns det ingen som helst information om att företaget skulle tillverka något viogniervin. Är det en specialprodukt för Sb? Ingenting finns heller att läsa om detta på imortören Tegnér Hermanssons hemsida. Enligt sidan är vinet gjort på 75% Viognier men vad som skulle vara resterande 25% är ej angivet. Kan det vara Chardonnay?
Nåväl, vinet har en behaglig doft med citrus, gråpäron, galiamelon och exotisk frukt. Smaken innehåller grape, citronzest och päron och är enligt Jen: "Bitter på ett trevligt sätt". Eftersmaken är aningen eldig trots endast 13,5% alkohol.
Måste också slå ett slag för syltade kumquats som vi med framgång använt som en smakbrygga mellan maten och vinet, bland annat till tonfiskcarpaccio och Taittingers standardcuvée. Det enda problemet med de söta och lite bittra citrusfrukterna är att de är ytterligt svåra att skiva upp utan att trasa sönder och en hel kan ibland bli lite för mycket av det goda. Receptet på syltade kumquats kommer från DN.
Laxsallad med äggnudlar
4 pers
100 g äggnudlar
1/4 huvud isbergssallad, strimlad
100 g färsk spenat
1/3 gurka, skivad
1/2 cantaloupemelon, skuren i tärningar
3 spring onions, hackade
1/2 röd paprika, strimlad
1 avokado, skivad
8 rädisor, skivade
1 morot, skivad
300 g kallrökt lax
1 dl böngroddar
4 syltade kumquats
25 g mandelspån, rostade
1 dl hackad koriander
2 msk hackad dill
Koka nudlarna och låt rinna av. Lägg upp allt på ett stort fat och smaksätt med dressingen.
Citrusdressing
1 lime, saften
1/2 apelsin, saft och zest
1 msk honung
1 msk sesamolja
1/2 thaichili, finhackad
2 tsk fisksås
Blanda väl och smaka av med ytterligare chili och fisksås.
Laxsallad med syltad kumquat
Syltade kumquats
350 g kumquats
1 l vatten
1 msk salt
LAG
2 dl vatten
3 dl socker
Tvätta frukterna och koka dem mjuka i saltlagen. Ta upp och låt rinna av.
Koka upp vatten och socker till lagen. Lägg i frukterna och låt dem koka i ca 25 minuter. Lägg upp på väl rengjorda burkar. Kan sparas flera månader i kyl. Receptet kommer från Dagens Nyheter.
lördag, april 03, 2010
2002 Mayacamas Vineyards Cabernet Sauvignon
Mayacamas vingårdar ligger på mellan 550 och 750 meter över havet på Mount Veeders sluttningar i gränslandet mellan Napa Valley och Sonoma. Sammanlagt förfogar man över 21 ha vingård där odlingarna består av Cabernet Sauvignon, Merlot, Cabernet Franc, Pinot Noir, Chardonnay, Sauvignon Blanc och en liten lott med Zinfandel. Mayacamas Vineyard ägs och drivs av Elinor och Bob Travers och Bob är fortfarande chefsvinmakare.
Mayacamas gör varje år ca 4000 lådor vin. Störst är man på Cabernet Sauvignon som står för ungefär 1500 lådor årligen. Vinet blandas med Merlot och Cabernet Franc och 2002 var andelarna 95% Cabernet Sauvignon, 3% Merlot och 2% Cab Franc. Detta var några procent mer än vanligt av den förstnämnda druvan. Vinet spenderade 2,5 år på ekfat.
Vinet har en ganska enastående doft med vinbär och björnbär som får uppbackning av mandelmassa, blyerts, lagerblad och vitpeppar. Fatlagringen märks med doft av nyhugget trä och vanilj.
Smaken med 13,5% alkohol är initialt väldigt knuten och kort men vecklar ut sig med någon timmes luft. Röda bär som hallon samsas med de mörkare vinbären och björnbären. Här finns också en hel del örter och en antydan av tobak. Faten är helt integrerade.
En ovanligt lätt Cabernet Sauvignon från Kalifornien med frisk syra, en del tannintorrhet och behagligt lång eftersmak. Ett vin som smakar bra i dag om det får andas först men som med fördel kan sparas länge än. Jag köpte den här flaskan i höstas när Sb sänkte priset från 554 till 459 kr.
Vi dricker 2002 Mayacamas Vineyards Cabernet Sauvignon till helstekt hjortfilé med potatismos, broccoli och gräddsås.
torsdag, april 01, 2010
2009 Giovanni Viberti Moscato d'Asti
En Moscato d'Asti som släpptes i "vårlanseringen" och som därmed för en gångs skull inte tar slut på direkten.
Nu är kanske inte Viberti bland de bättre Moscato d'Asti vi testat men det är fortfarande en utomordentligt trevlig dryck som passar utmärkt till sötsyrliga desserter. Vi provar Viberti till en citruskaka med maräng och det fungerar alldeles förträffligt. Receptet hittade jag i Svenska Dagbladet.
Giovanni Viberti har doft av päron och citrus. I den blommiga, söta smaken finns exotisk frukt, fläder och päron.
2004 Ridge Lytton Springs
2007 tyckte Gary Vaynerchuk inte alls om det här vinet. 2010 tycker vi att det är mycket, mycket gott! När vi köpte våra flaskor för tre år sedan kostade de 299 kr på Sb.
Ridge har gjort Lytton Springs sedan 1972 och 2004 blandade Paul Draper och hans team ihop det av 79% Zinfandel, 18% Petite Sirah och 3% Carignan. Vingården Lytton Springs är belägen i Dry Creek Valley, strax norr om den lilla staden Healdsburg. Till källorna i Lytton åkte rika San Franciscobor under 1800-talet för att dricka det nyttiga vattnet.
2004 Ridge Lytton Springs har en mycket fruktig doft. Här finns diverse röda bär tillsammans med blåbär, björnbär och plommon. De sistnämnda både i färsk och torkad form. Lite fat, kryddor och rök anas också. Vinet har legat tretton månader på amerikanska lufttorkade ekfat varav 20% var nya och resten mellan ett och fem år gamla.
Det finns en del tanniner som ger behaglig strävhet. Också i smaken är vinet mycket fruktigt. Bären är både röda och mörka. Till skillnad från i doften hittar vi tydliga spår av vinbär och sötlakrits. Lite svartpeppar återfinns i eftersmaken som är skönt lång.
2004 Ridge Lytton Springs kommer att fortsätta förändras med mer lagringstid men frågan är om det verkligen kan bli bättre. Det är väldigt bra i nuläget och fungerar naturligtvis utmärkt till våra stekmackor som vi i dag gör på kalvstek.