torsdag, februari 26, 2009

2007 Gnarly Head Zinfandel Old Vine

2007 Gnarly Head Zinfandel Old Vine

Bland de enklare Zinfandel-vinerna har turen i dag kommit till det som jag kanske tyckt sämst om sedan jag började blogga men då framför allt 2006:an fått goda omdöme i svensk press ger jag det en chans till. Att det dessutom finns bbq-sås och creamed corn kvar från gårdagen gör det hela enklare. Burgarna är i dag dock utbytta mot fläskkarré men serverade på samma sätt, d v s på en skiva stekt surdegsbröd med klassiska hamburgertillbehör. Dock inga pommes i dag.

Nej, det här vinet håller inte måttet, det är alltför syltigt även om jag är ganska tolerant men jag tänker fortsätta leta enkla Zins som ska komplettera diverse grillkvällar. Snart kommer 2007 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Sonoma County till Sb och fastän den är åt det  elegantare hållet och kostar något mer lutar det efter vad jag läst redan åt att det kommer att bli sommarens BBQ-vin.

2006 Michael-David Vineyards Zinfandel 7 Deadly Zins

2006 Michael-David Vineyards Zinfandel 7 Deadly Zins

När jag provade årgång 2005 av detta vin tröttnade jag ganska snabbt men eftersom jag gillar enkla Zinfandel-viner har jag beslutat mig för att ge de nya årgångarna av 7 Deadly Zins och Gnarly Heads Old Vine Zin nya chanser och först ut är alltså 2006 Michael-David Vineyards Zinfandel 7 Deadly Zins.

Vinet kommer från Lodi, "the Zinfandel Capital of the World" som ligger några timmars bilresa inåt landet från San Francisco. I staden bor det ungefär 60000 personer varav många pendlar till arbeten i the Bay Area.

Precis som senast jag drack 7 Deadly Zins tycker jag att det är ett helt OK vin till maten och när det finns BBQ-sås med i bilden finns det ingenting som slår Zinfandel. Efter maten känns dock det sista i glasen bara kladdigt och någon charm finns det inte kvar. Vinet har en syltig och lite bränd doft och även i smaken kommer de fruktiga och brända tonerna fram och vi hittar också rökt korv. Vinet håller 14.5% alkoholhalt och dessa är inte speciellt väl integrerade. Dock litet bättre än vad jag kommer ihåg från senast.

Till vinet äter vi idag baconburgare på surdegsbröd med bbq-sauce och tjocka skivor cheddar och kompletterar med pommes frites och creamed corn. Recept på bbq-sauce, friterade potatisklyftor och creamed corn finns i receptlistan till höger.

onsdag, februari 25, 2009

2006 Clos des Papes Châteauneuf-du-Pape

Det här vinet ska nog knappast drickas ungt men höga poäng parat med vår nyfikenhet och en önskan om att lära oss mer om Châteauneuf-du-Pape gör att vi drar korken ur den första flaskan redan nu. Vi blir förvånade över att det är så lättillgängligt, jag hade väntat mig något mycket mera svårforcerat. Istället bjuds vi under två dagar på ett vin som har så mycket dofter att det nästan är löjligt. Var ska man börja?

OK, vi börjar med bären som både är mörka och blå. Jag pratar om björnbär, plommon, blåbär, cassis och körsbär men här finns också tydligt köttiga och jordiga drag tillsammans med läder och buljong. Med några timmars luft får vi också vanilj, lakrits och viol.

Smaken är stramt bärig. Mest handlar det om vinbär och björnbär men också här kommer det fram bonniga toner av jord, blod och järn. Charkuteriets rökta medvurst dyker också upp.

I munnen är vinet mjukt och en mindre mängd tanniner dammar ner en aning.

Ett mycket komplext vin som det ska bli spännande att ta upp bekantskapen med om ett antal år.

Biff bea eller Coq au Vin hade säkert varit strålande att äta till det här vinet men min aprikossås fungerar tyvärr inte riktigt. God, till och med mycket god blev den men ankbröstet, champinjonerna och den karameliserade löken fungerade bättre på egen hand tillsammans med vinet. Dag ett åt vi Spaghetti Bolognese…


Aprikossås

4 pers1/2 dl flytande honung
3 msk balsamvinäger
12 torkade aprikoser
1msk kycklingfond
salt
peppar

Blanda honung och vinäger i en kastrull. Värm aprikoserna i blandningen. Mixa till slät sås. Smaka av med fond, salt och peppar.

lördag, februari 21, 2009

2007 La Spinetta Bricco Quaglia Moscato d'Asti


Ny årgång av Spinettas Moscato d'Asti och lite baserat på hur 2006:an smakade väljer jag att göra en apelsinsallad med rostad mandel, riven choklad och marsipangrädde. Det visar sig vara ett val som är mitt i prick, en av de bästa kombinationer jag åstadkommit.

Vinet är friskare än vad jag minns att 2006:an var. Det har fortfarande en bit kvar till ett piggelinvin men i doften finns tydliga drag av fläder, litchi och tutti-frutti. I bakgrunden ligger lite jästdoft på lur. I smaken återkommer fläder men det som känns mest mitt i prick är faktiskt en jämförelse med Champis.

La Spinettas version av Moscato d'Asti upplever jag som vuxnare än flera av dess konkurrenter (om man nu kan säga så om ett vin man just jämfört med läskeblask). Det behöver lite stadga från till exempel nötter, marsipan eller mandelmassa för att fungera optimalt med fruktdesserter.


Apelsinsallad

4 pers

6 apelsiner
½ dl vatten
½ dl mörkt muscovadosocker
2 stärnanis
25 g flagad mandel
Lite riven choklad

Pressa saften ur 1 apelsin. Ställ åt sidan. Stimla skalet från tvåav apelsinerna. Koka upp, vatten och socker med stärnanisen och låt det koka några minuter. Ställ åt sidan. Skär filéer ur 5 apelsiner. Lägg i en skål. Blanda sockerlagen med saften från den pressade apelsinen. Häll allt på apelsinfiléerna. Låt stå och dra i minst en timme.

Vid servering: Ta upp apelsinerna men ej spadet. Rosta mandel och strö hälften av denna över apelsinerna tillsammans med lite riven mörk choklad. Servera med marsipangrädden.


Marsipangrädde

4 pers

2 dl vispgrädde
50 g marsipan
ca 12,5 g rostade mandelspån

Vispa grädden. Blanda den med marsipan och ungefär hälften av de rostade mandelspånen.

2007 St Urbans-Hof Wiltinger Riesling Kabinett Feinherb

2007 St Urbans-Hof Wiltinger Riesling Kabinett Feinherb

Veckopendlaren Jacob stannar i Stockholm över helgen, köper mat och kommer hem till oss och lagar den. Perfekt! Jacob gillar att laga mat med asiatiska smaker och är dessutom mycket duktig på det. I dag blir det uerfilé som penslats med tjock misosoppa och en puré med bland annat kålrot en het fruktig sås på litchi, persika och habanero. Behöver jag säga att Jen och jag tömde kastruller och karotter…

Till detta satsar vi på en 2007 Wiltinger Riesling Kabinett Feinherb från St Urbans-Hof i Mosel. Feinherb innebär att restsockerhalten gör att vinet hamnar någonstans mitt emellan torr och halvtorr. Sb uppger i detta fallet 25 gram/liter. Det visar sig vara mitt i prick till maten som innehåller både syra, sötma och hetta.

Gröna äpple dominerar doften men i mindre mängder finns här också melon, citron och päron. De sistnämnda tycks bli fler efterhand som temperaturen i vinet stiger. Vid sidan av frukterna hittar vi också mineral och burkchampinjoner. Smaken är mer endimensionell än doften och även här dominerar friska gröna äpplen. Citronen hittar tillbaka in i bilden liksom mineralen.

Sammantaget ett friskt, fruktigt och gott men något endimensionellt vin som passar mycket bra till rätter med lite hetta då man inte vill sträcka sig hela vägen till ett halvsött vin och inte har någon lämplig Spätlese som fått ligga till sig i källaren.

onsdag, februari 18, 2009

2007 Bridgeview Vineyards and Winery Pinot Gris Blue Moon

2007 Bridgeview Vineyards and Winery Pinot Gris Blue Moon

Bridgeview Vineyards and Winery som drivs Lelo och Bob Kerivan ligger i Illinois Valley i södra Oregon, precis norr om gränsen mot Kalifornien. Paret Kerivan flyttade hit i slutet på 1970-talet och Lelo som växt upp i Tyskland startade druvodling och vintillverkning på hobbynivå.

1986 hade hobbyn växt och företaget Bridgeview Vineyards and Winery grundades. Redan från starten satsade man på Pinot Gris vid sid av Chardonnay, Pinot Noir, Riesling och Gewürztraminer. I dag har företaget blivit ett av de största vinerierna i Oregon med en kapacitet på över 100 000 lådor om året och man har valt att satsa på viner i de litet billigare segmentet.

2007 Bridgeview Vineyards and Winery Pinot Gris Blue Moon kom som nyhet 1 februari och Sb köpte in 1200 flaskor. Vi dricker vinet till en fruktig kycklingrätt med chilihetta och det blir en riktigt bra kombination med den heta fruktiga maten och det sötfruktiga torra vinet.

Det första som slår oss när vi doftar på vinet är smörkola men snart dyker det också upp mineral, persika och vanilj (trots att vinet inte varit i närheten av fat). När vinet fått luft i någon halvtimme hittar vi också artficiell smultrondoft, amaretto och någon rotfrukt som vi inte närmare kan namne.

Smaken domineras av citrus men här finns också honung och persika. Jag är till en början orolig att restsötman inte ska räcka till för de fruktiga och heta smakerna i maten men det visar sig fungera helt OK.

Kanske inte riktigt den allra bästa Pinot Gris vi druckit men ett habilt vin som överraskar positivt. Varför tillägsnamnet Blue Moon tagits bort från etiketterna vet vi dock inte men vi är överrens om att det är ganska fult och ser billigt ut med den blå flaskan.

Pinot Gris/Grigio har blivit en ny favort hos Jen och mig och vi drack en del under vår resa i Kalifornien t ex på Go Fish i St. Helena, Napa Valley och på Yank Sing i San Francisco.

Båda två väldigt intressanta och bra restauranger med mer eller mindre asiatisk touch. Den senare genom sin sushi- och sake-bar men man serverar också ”vanliga” fiskrätter. Jag åt spättafileér med jordärtskockpure och brynt smör med pinjenötter och kapris. Jen valde Ken’s Special, en inside out makirulle med räktempura, avokado och spicy tuna. Jag smakade givetvis och den var underbart god. Ken som namngivit rätten är sushimästaren Ken Tominaga som varit med och byggt upp sushibaren.

Yank Sing i San Franciscos Financial District är helt igenom asiatisk med sina läckra dumplings av olika slag. På båda restaurangerna hade det varit lämpligare att vara ett sällskap på fyra som delade på rätterna eftersom så mycket ser sååå gott ut.


Kyckling med papaya BBQ-sås

4 pers

Marinad

1 dl kokosnötkräm (det krämiga som lägger sig i toppen av burken)
kärnor från 1 stor papaya
1 vitlöksklyfta, hackad
1 msk ingefära, hackad
1 lime, skal och saft
1 citron, skal och saft
2 msk korianderstälkar
4 kycklingfiléer

Blanda alla ingredienser utom kyckling i en skål. Lägg i kycklingfileerna och marinera i 1-24 timmar.


Papaya BBQ-sås

1 msk olja
1 gul lök, hackad
2 dl socker
1 Scotch bonnet-chili
2 lime, skal och saft
1 citron, skal och saft
2,5 dl vatten
1 dl risvinsvinäger
1 l papaya, skuren I grova tärningar
salt

Mjuka upp löken i oljan utan att den tar färg. Häll i sockret och låt det smälta. Lägg i lime och citronzest, chili, vatten och vinäger. Koka upp. Lägg i papaya och koka upp igen. Sjud i 15 minuter. Passera i blender och smaka av med salt.


Kryddiga cashewnötter

1 msk smör
1 dl osaltade cashewnötter
1 krm paprikapulver
1 krm salt

Smält smöret i en stekpanna på mediumvärme och stek cashewnötterna tills de blir gyllenbruna. Ta bort stekjärnet från plattan och rör i salt och paprika. Hälften av nötterna ska användas på kycklingen och andra hälften strös över sallad som serveras vid sidan om.


Kycklingen

olja
1 dl papaya BBQ-sås
½ dl Kryddiga cashewnötter, grovhackade
hackade korianderblad

Sätt ugnen på 200°. Ta kycklingfilerna ur marinaden och lägg dem i en ugnsfast form. Pensla på rikligt med papaya BBQ-sås. Och pensla då och då tills fileerna är klara. Stek i ugnet tills fileérna får en innertemperatur på 70° C. Strö över cashew och koriander. Servera med ris och sallad. Strö resterande cashewnötter på salladen.

Receptet kommer från Food Network Canada.

fredag, februari 13, 2009

2005 Domaine des Baumard Savennières Clos de Saint Yves

Savennières är vinjournalisternas favoritområde men eftersom det sällan letar sig viner till SB därifrån är det knappast någon större chans att det också blir konsumenternas. I februarisläppet dök dock det här vinet upp som vi idag dricker till slätvarfilèer som jag lindar i torrsaltat bacon och steker i ugnen och till det en smörsås som smaksats med timjan.

Vinet doftar blodapelsin, grape och mineral men har också toner av lavendel och gräs eller hö. Dessutom tänker jag på något godis jag ätit för länge sedan men inte kommer ihåg namnet på. I munnen ger vinet en ganska fet känsla med glycerintoner. Det finns också spår av smör, bokna äpplen och gula päron. Eftersmaken är ganska lång och den ganska höga syran är härligt salivframkallande. Ett mycket gott och matvänligt vin som smakar mycket bra ihop med dagens mat. Importeras av Origo Wine Import.


Smörsås med timjan

2 pers

1 st Schalottenlök, finhackad
½ dl vitt vin
1 msk vitvinsvinäger
2 vitpepparkorn
1 msk vispgrädde
50 g smör, rumstempererat
1 msk hackad färsk timjan

Koka ihop vin och vinäger med vitpepparkornen tills bara ett par matskedar vätska återstår. Sila bort pepparkorn och lökhacket. Tillsätt grädden och koka upp. Tag kastrullen från värmen och vispa ned smöret, lite i taget. Värm såsen om den blir för kall för att smöret ska smälta men låt det inte koka. Smaka av med salt, peppar och timjan.

onsdag, februari 11, 2009

2008 Cono Sur Brut

Jacob tittar förbi med några lådor sushi från favoriten Akki. Till detta dricker vi mousserande från Chile och 2008 Cono Sur Brut med hög syra och aningen sötma i avslutningen passar mycket bra att dricka till. Cono Sur kommer från Valle del Bío-Bío, cirka 40 mil söder om Santiago. Vinet doftar mycket friskt och fräscht av gröna äpplen, citrus och persika. Det har som sagt ganska hög syra och en aning sötma i eftersmaken. Också i munnen är det mycket fruktigt. Samma saker som i doften återkommer.

Vi är fortfarande något snurriga av jetlag efter resan till Kalifornien och sömnen fungerar inte riktigt som den ska men det är det helt klart värt. Vi har bland annat ätit och druckit fantastiskt gott!

Att komma till Napa Valley och alla dess vingårdar, producenter och fantastiska restauranger var en upplevelse i sig men jag tyckte också mycket om de dagar vi tillbringade i San Fransisco. En stad jag gärna återvänder till men då får vi ta lite mer tid på oss och även hinna utforska vinområdena söderut som vi nu inte hann med alls.

Jag kommer att återkomma till resan i diverse poster framöver men inte skriva någon renodlad resebeskrivning. Värt att nämna redan nu är så klart besöket på The French Laundry – en helhetsupplevelse på fyra timmar med underbara smaker, både på mat och dryck. Helt fantastiskt och ett perfekt ställe att fira födelsedag på!

Lillbrossan Bouchon gick inte av för hackor den heller och biffen med frites på det lilla bistrostället smakade ljuvligt. Jag drack Turleys Old Vine Zinfandel medan Jen föredrog Robert Sinskey Vineyards Merlot.

Måste också passa på att nämna lite mer okända Bar Tartine på 561 Valencia Street i San Francisco. Inte ens en liten skylt eller ett namn på skyltfönstret skvallrar om att en riktigt bra restaurang ligger här. Gayområdet Castro tilltalar oss direkt med sin lite bohemiska stil, välskötta hus och småstadskänsla.

Bar Tartine serverar modern kalifornisk mat med en fransk twist och slänger ibland in lite asiatiska influenser. Vi gick hit för att äta brunch men man håller också öppet kvällstid med en a la carte-matsedel och innan vi reste hem passade vi på att besöka restaurangen en gång till.

Till brunchen välde Jen en brioche-macka med rökt lax, pocherade ägg, hollandaise och vattenkrasse. Själv provade jag en ”Open Face Pork Belly Sandwich” med avokado, äggsallad och picklade jalapenos. Till dessa båda mycket aptitliga smörgåsar åt vi ”shoestring fries” - mycket tunt skivade och friterade potatis- strimlor.

När vi kom tillbaka några kvällar senare blev det för mig en förrätt med ”Beef Heart” och Jen valde ”Squid and Pork Belly”. Huvudrätten bestod för mig av ungduva och för Jen av stekta gnocchi med svamp. Genomgående drack vi 2006 Hendry Pinot Noir Hendry Ranch. En helt OK Pinot till den utsökta maten.

På Taylors Automatic Refrechers drack vi inte något vin till de superba hamburgarna även om man kan det och det rör sig om helt OK viner. Eller vad sägs om 05 Merryvale Cabernet eller en halvflaska 04 Pillar Rock Cab från Stags Leap District för $65. Att den senare kanske borde ligga till sig i åtskilliga år hör liksom inte hit. För oss blev det istället öl den ena gången och milkshakes den andra. Hamburgarna är helt enkelt inte av denna världen och sötpotatis-fritsen kommer inte långt efter. Fingerlickin’ good!

Jag har ingen större erfarenhet av Pinot Noir från Oregon men 2006 Mckinley Pinot Noir från Villamette Valley som vi drack på 1550 Hyde är nog den bästa jag druckit hittills. Vinet var mycket fruktigt och jordgubbar dominerade men här fanns också kryddighet och fräsch syra. Perfekt till den goda kycklingen med olivpotatismos och mycket vitlök.

Återkommer framöver med mer intryck från bland annat The French Laundry, vingårdsbesök på Nickel & Nickel, Ridge och Longboard samt från en provning av de ganska fantastiska vinerna från Blackbird Vineyards men det får bli när det vi dricker här hemma har anknytning till resan.