Anpassad sökning

fredag, april 22, 2011

2007 Louis M. Martini Cabernet Sauvignon


Omdömena om 2007 Louis M. Martini Cabernet Sauvignon har varit väldigt blandade. Den Långe Jugoslaven avråder från köp och föga förvånande är vinet inget som Finare Vinare går igång på. Frankofilen och Red Scream and Riesling är mer positiva och Punkarn lite mitt emellan.

Bland de professionella ser det ungefär likadant ut där Göteborgs Posten skriver "...väl värt sina två hundralappar." och Livets Goda menar: "På tok för högt pris."

Att vi skulle prova  vinet rådde det aldrig någon tvekan om. En Napa-cab för under 200 går såklart inte att hoppa över men det har dröjt till nu innan vi tar fram korkskruven. Den stora frågan är om vi ska köpa in några flaskor för att lägga undan några år?

Historien om Louis M. Martini startar i Genua som Louis lämnar i slutet av 1800-talet med sikte på Kalifornien. Under förbudstiden tillverkade Louis nattvardsvin och 1933, direkt efter förbudstiden byggdes ett nytt vineri i St. Helena, Napa Valley. På 50-talet lämnades ansvaret över till sonen Louis P. Martini och 1977 blev det sonsonen Michaels tur. Michael är fortfarande vinmakare men 2002 köpte jätten Gallo hela rasket.

Eftersom vi förväntar oss en del syltighet i vinet dricker vi det till lammstek med en ganska söt blåbärssås med en del kryddighet och det fungerar mycket bra.

Vi luftar vinet några timmar och när vi sätter näsorna till möts vi av massor med solmogen mörk frukt, främst svarta vinbär och björnbär. Här finns en del fattoner, mjölkchoklad och läder. På toppen aningen nyvässad blyertspenna och någon ört vi inte närmare kan bestämma.

Smaken är fruktigt generös men aningen tunn i mitten och med blygsam men märkbar syra. Här finns plommon, svarta vinbär och björnbär tillsammans med mjölkchoklad. Tanninerna är väldigt blygsamma men eftersmaken lång och det är först när temperaturen stiger som de 14,5 procenten alkohol börjar störa.

Frågan var om vi ska lagra 2007 Louis M. Martini några år och svaret blir ja. Vi återkommer med ny rapport om ett par år.


Blåbärssås

1/2 vilöksklyfta, hackad
1 chalottenlök, hackad
smör
3 msk blåbärssylt
1,5 dl portvin
1 kryddnejlika
1 tsk kardemumma, mortlad
1 tsk färsk rosmarin, hackad

SMält smöret och fräs lök och vitlök utan att det tar färg. Häll i portvin, blåbärssylt och kryddor. Reducera till 2/3 och sila.
Lammstek med blåbärssås, haricots verts och bakad potatis

3 kommentarer:

Frankofilen sa...

Kul att det smakade. Vi har hunnit sänka en flaska till sedan det bloggades. Den kändes kanske ett snäpp under den första (eller så var det vår förtjusande kaliforniske gäst som lyfte upplevelsen av den första ;-)) när det gäller djup och längd men samtidigt upplevelse av högre syror vilket var ett plus. Det är förstås ingen stor Napa Cab, men klart schysst för priset i mitt tycke. Om man står ut med den här stilen från början vill säga...

johan p sa...

Jag står ut med stilen!

Håller naturligtvis med om att det inte är något stort vin men i väntan på de riktigt stora 2007:orna (med de riktigt stora priserna) är den här ganska perfekt.

Red Scream sa...

Jag tyckte att det var gott. Stilen är det inget fel på - lite syltigt, ja, men det är inget som vi störde oss på. Ser fram emot 2007:orna!