2013 Estancia Chardonnay Monterey County

2013 Estancia Chardonnay Monterey County

En måndagskväll för inte så länge sedan orkade jag inte laga någon middag. Efter lite funderande kom jag fram till att en tunnbrödsrulle skulle sitta fint. Det var säkert tio år sedan jag åt denna klassiker som jag i min enfald trodde att alla gatukök kunde göra en åtminstone hygglig variant på. Oj, så fel jag hade!

När jag några dagar senare beklagade mig för Jen som lyckligtvis befann sig i en annan del av Europa den ödesdigra kvällen, började vi tala om hur man skulle göra den ultimata tunnbrödsrullen. Den ena ledde till det andra och vi bestämde denna fredag att laga något som inte skulle bli en tunnbrödsrulle men innehålla en del element från en sådan. Dessutom var det inte korv vi var sugna på utan fisk! 

Menyn vi kom fram till blev en öppen tunnbrödsrulle med luftigt mos, pankopanerade slätvarsfiléer, skagenröra, smörstekta champinjoner och ugnsbakade cocktailtomater. Till detta öppnade vi en billig Chardonnay från Kalifornien som var nyhet i Sb:s fasta sortiment 1 september.

2013 Chardonnay Monterey County från Estancia har fått goda omdömen i både svensk och amerikansk press. Vi blir däremot inte övertygade. Även om vi inte hittar något direkt fel på vinet känns det som om de olika delarna inte riktigt hänger ihop och att balans saknas. Kanske blir vinet bättre med något års lagring men jag tvivlar. Vinet kostar 139 kr på Sb.

I doften hittar vi tropisk frukt, melon och citrus. Här finns en del fat  och en ton av rostade nötter. Syran i vinet är ganska hög och i smaken finns Granny Smith-äpple, citrus, fat och en aning salmiak.

Tunnbröd med pankopanerade slätvarsfiléer, potatismos, skagenröra,
bakad tomat och smörstekta champinjoner.

Vad var det då som var fel med tunnbrödsrullen den där måndagskvällen kanske någon undrar. Här kommer det värsta:

• den grillade korven var först kokt och sedan stekt
• tunnbrödet smakade som om det blivit bakat någon gång bortom det förra millenieskiftet.
• feferoni!!!

2012 Au Bon Climat Hildegard

2012 Au Bon Climat Hildegard

Hildegard från Au Bon Climat i Santa Barbara, är en blandning med 40% Pinot Gris, 30% Pinot Blanc och 30% Aligoté. Vinet har fått sitt namn efter Hildegard av Vinzgouw, drottning av Franken och Karl den stores hustru nummer två, som levde år 758-783.

Au Bon Climat startades 1982 av Jim Clendenen och Adam Tolmach och redan första årgången skapade en hel del buzz i den kaliforniska vinvärlden. Så småningom gick Jim och Adam skilda vägar. Adam Tolmach startade The Ojai Vineyard och Jim Clendenen fortsatte driva Au Bon Climat.

Au Bon Climat gör framför allt vin på Chardonnay och Pinot Noir från olika vingårdar men också Hildegard och en blend på Pinot Gris och Pinot Blanc. Sedan år 2000 omfattar Jims verksamhet också Clendenen Family Vineyards som vid sidan av Chardonnay, Pinot Noir, Sauvignon Blanc och Viognier, producerar vin på druvor som kanske inte i första hand brukar förknippas med Kalifornien. I portföljen finns vin gjort på Riesling, Nebbiolo, Gewürztraminer, Fruilano och Aligoté. Både Au Bon Climat och Clendenen Family Vineyards importeras av Enjoy Wine & Spirits.

Ugnsgrillad kyckling med örter som serveras med ris,
purple king-bönor och gräddig skysås.

Vi steker kyckling från Bosarp i ugn med massor av smör, citron och örter. Till det kokar vi ris, bönor och gör en sås på steksky från kycklingen och grädde. Det blir mitt i prick till Hildegard och både Jen och jag faller pladask för vinet. Det har doft av päron och vanilj. Här finns också äpple, mineral, gula blommor, smör och en hel del ek. 

Smaken är frisk med bra syra men munkänslan samtidigt aningen fet. Här finns citrus, äpple, gula plommon och en liten dos salmiak. 

Vi tycker väldigt mycket om Hildgard och jag har sällan varit med om att en flaska tar slut så fort! 2012 Au Bon Climat Hildegard finns i beställningssortimentet och kostar 329 kr.

2013 Original House Wine Cabernet Sauvignon Steak House

2013 Original House Wine Cabernet Sauvignon Steak House

Ännu en skapelse från Charles Smith i Washington State. Hur många underetiketter och olika viner klarar den mannen av att jobba med? 

För att hjulen ska rulla lite lättare har Charles Smith nyligen öppnat Jet City Winery, en stor anläggning i Georgetown, Seattle.

Original House Wine har funnits i lite över tio år och har flera olika viner i sin portfölj. Det handlar om enkla och billiga vardagsviner. Svensk importör är Vinovativa som i sitt sortiment har de tre varianterna House Wine Red (röd blend med en hel drös olika druvor), Fish House (Sauvignon Blanc) och Steak House (Cabernet Sauvignon). 

Vinerna ligger i restaurangsortimentet och Steak House årgång 2012, kostar 155 kr. Jag köpte min 2013 på Viking Lines Cinderella för någon tjuga mindre. Hade dock gladeligen betalt mycket mer, bara jag slapp hemska ålandsbåtar och den ännu värre skräckupplevelsen de kallar för Viking Buffet!

Velvety, rich, juicy and American. Yessiree!

Vi dricker Steak House till Flap Steak. Flap Steak är nästan samma sak som flankstek. Båda är delar av kossans kållap, eller slag som vi i Skåne brukar säga, det vill säga en del av djurets magmuskel. Skillnad mellan Flap Steak och flankstek är att den förra sitter ännu längre bak mot djurets ljumske.

En Flap Steak får smaka stekpanna.

På vinets baksidesetikett står det "Velvety, rich & juicy" och "American". Inget kunde vara mer rätt. Steak house är enkelt att tycka om men kan knappast betecknas som ett stort eller komplext vin. I doften finns svarta vinbär, björnbär, hårdrostade fat och vanilj. I smaken hittar vi plommon, blåbär, fat och choklad. Tanniner finns det några men de är mjuka som en smekning.

Steak House fyller sin funktion med råge men vänta dig inte någon stor vinupplevelse!

Keepin' it simple - uppskivad Flap Steak med ruccola, parmesan och citron. 

2011 Robert Biale Zinfandel R.W. Moore Vineyard

 2011 Robert Biale Zinfandel R.W. Moore Vineyard

Detta var första gången jag drack vin från Robert Biale, Zinfandelexperten med adress precis utanför staden Napa, som jag länge varit nyfiken på. Därför passade jag på att plocka upp en flaska på välsorterade men knappast speciellt billiga MacArthur Beverages när Jen och jag semestrade i Washington i våras. Affären hade flera zins från Biale men mitt val föll på årgång 2011 med druvor från R.W. Moore Vineyard. Den kostade 460 SEK.  

Vingården R.W. Moore ligger i Coombsville AVA i den sydöstra delen av Napa Valley. Området är knappast mest känt för Zinfandel. Här är det framför allt Cabernet Sauvignon, Syrah, Chardonnay och Pinot Noir som gäller. Klimatet i Combsville är svalare somrar och mildare vintrar än i norra Napa Valley. 

Den som vill ta en närmare titt på Combsville kan spana in denna något fåniga men härliga promotionfilm från Coombsville Vintners & Growers:

R.W. Moore Vineyard planterades 1905 och är den äldsta i Coombsville som fortfarande är i drift. Sedan 1970-talet är det numera pensionerade tandläkaren Bill Moore som äger vingården och som sett till att bevara de historiska rankorna. Fram till 2009 såldes druvorna till Larry Turley men på senare år är det Robert Biale som gjort vin på Bill Moores druvor.  R.W. Moore Vineyard är den enda vingården i Coombsville som är planterad med Zinfandel.

2011 Robert Biale Zinfandel R.W. Moore Vineyard har en blommig doft med röda och mörka bär där speciellt jordgubb och körsbär sticker ut. Här finns toner av balsaträ och kryddor. Vi får ett litet alkoholstick i näsan men lyckligtvis hittar vi inget av det när vi smakar på vinet. Alkoholhalten ligger på 15,5%.

Vinet har fräsch syra och bärig smak med körsbär och plommon. Här finns också choklad och lagerblad. Jag antecknade inte under middagen utan först efteråt och det finns det säkert en hel del doft och smak jag glömt bort. Något jag däremot minns är den långa eftersmaken och att både jag och gästerna tyckte att det var en helt fantastiskt Zinfandel!

Biale gjorde 679 lådor av 2011 Zinfandel R.W. Moore Vineyard. Vi drack vinet till hjortköttbullar och potatismos med gräddsås, rårörda lingon och pressgurka. 

Köttbullar