2012 Ledge Zinfandel Dusi Ranch

2012 Ledge Zinfandel Dante Dusi Vineyard

Den här posten är svår att skriva. Jag vill av någon anledning gärna tycka om 2012 Zinfandel Dante Dusi Vineyard från Ledge. Varför det är så har jag inte riktigt koll på. Kanske för att jag gillat den Garnacha och den vita Rhoneblandning från firman i Paso Robles som jag testat tidigare? Kanske för att Ledge är heta och att ägaren och vinmakaren Mark Adams är en person det sagts att man bör hålla ögonen på? Kanske för att jag när jag tog första sippen tänkte "det här gillar jag!"? Eller är det för att jag vill tycka om de nya vinerna från Kalifornien och inte vara en dinosaurie som föredrar extraherade, fatade fruktmonster (absolut inga övriga jämförelser med Robert Parker förutom att vi tycks föredra dessa otrendiga viner)?  

Under vår middag visade vinet upp en skitig, funkig sida jag inte gillade och som gjorde mig osäker. Detta är vår andra flaska 2012 Ledge Zinfandel Dusi Ranch. Den första konstaterade vi var korkskadad. Det är inte den nya flaskan. Men tänk om det inte enbart var korken som var problemet förra gången och om det är samma fel på denna flaskan? Varför tyckte jag att vinet var OK när jag provsmakade innan jag hällde det på karaff och varför tycker jag det blir sämre med luft? 

Jag gillar cider från Normandie men det är också den enda dryck jag hittills provat som i mitt tycke får dofta stall. Oxiderade viner för mina tankar närmast till de upplevelser av dåligt Vin Nature jag haft, bland annat på Iñaki Aizpitartes Le Chateaubriand i Paris. Visst har jag också druckit riktigt bra naturligt vin, till exempel på samma hyllade bistro men när vinet bara smakar funkigt och smutsigt förstår jag faktiskt ingenting. Vem fan vill dricka det här?

Så illa var det inte alls med vinet från Ledge men av en zin som kostar 419 kr har jag högre krav. Ledge importeras av Divine och 2012 Ledge Zinfandel Dante Dusi Vineyard fanns i beställningssortimentet men är nu "tillfälligt slut hos leverantören". Eftersom Mark Adams endast gjorde 1500 flaskor är det knappast troligt att det dyker upp fler av denna årgång i Sverige.

2012 var första gången Ledge köpt druvor från Dante Dusi Vineyard som vanligtvis levererar till Turley och Ridge. Enligt Mark Adams var det på grund av att han är gammal klasskamrat med Michael Dusi (Dantes barnbarn) som han fick köpa druvorna. Hälften har fermenterats i hela klasar och ingen jäst är tillsatt. Vinet har sedan legat 18 månader på nya ungerska och neutrala franska fat.

Jag blev långtifrån övertygad och kan inte stämma in i vinets hyllningskör. Om och när det kommer ny årgång av Ledge Zinfandel Dusi Ranch till Sverige är jag dock villig att ge det en ny chans. Skam den som ger sig!

Rådjursfilé med stekta champinjoner, potatispuré
och skysås med körsbär.  

Zinfandel som dessertvin

Tidigare i år provade Jen och jag några viner vi handlat på Sb och som är gjorda på Kalifornisk Zinfandel men som inte går att köpa i USA. Vi började då diskutera om det vore möjligt att använda ett av dessa ganska söta viner som har en aningen syltig smak som dessertvin?

Zinfandel rekommenderas ofta till mörk, lite bitter choklad men vi vill försöka ta det ett steg till. Ganska snart kom vi fram till att som utgångspunkt vill använda en chokladkaka som innehåller ganska lite socker. För att få till ett bra samspel med vinet beslutade vi oss för att använda inlagda, inte alltför söta körsbär och knaperstekt bacon i och till kakan.  

Vi bytte också ut vinet till en av våra favoriter i denna kategori - Brazin (B)Old Vine Zinfandel. Aktuell årgång på Sb är 2012 och i smakbekrivningen anges bland annat " inslag av båbärssylt". Precis vad vi är ute efter!

Zinfandelfruvorna till detta vin har växt på rankor som är mellan 40 och 100 år gamla. Vingårdarna ligger i Lodi som har kallats Zinfandel Capital of the World och är beläget några mil söder om Sacramento, huvudstad i delstaten Kalifornien, 

Brazin kallar säsongen 2012 för nästintill perfekt med en ovanligt varm vår och senhöst, vilket gav jämn mognad på druvorna. Som förväntat har vinet en hög alkoholhalt (14,5%) och solen i Kalifornien har hjälpt till så att vinet fått ganska hög sötma. Hur länge vinet har fatlagrats har jag inte lyckats ta reda på men 30% har legat på nya amerikanska ekfat.

I vanliga fall brukar vi dricka denna typ av vin till mexikansk mat eller andra chilikryddade småheta rätter. Vill man dricka Zinfandel till biffar eller stekar är det bättre att satsa på ett mindre sött och solmoget vin, till exempel från Seghesio eller Ridge.   

Hur blev då kombinationen med vår chokladkaka? Jodå, helt OK! Vi utgick från ett vanligt recept på kladdkaka men drog ner en del på sockret. En gammal tumregel är att vinet måste vara sötare än desserten och vi förstod att just detta skulle bli vår akilleshäl.

De syrliga körsbären och den bittra chokladen som vi rörde ner i smeten och de knaperstekta baconet som vi strödde ovanpå kakan, hjälpte naturligtvis till att anpassa maten till vinet men nästa gång kommer vi att dra ner ännu mer på sötman. Att det går att dricka Zinfandel till dessert har vi blivit övertygade om!    

Chokladkaka med körbär, rostad mandel och bacon. Vid sidan lite underbar
blåbär- och lavendelsorbet från Stikkinikki.

2012 Ojai Grenache John Sebastiano Vineyard

2012 Ojai Grenache John Sebastiano Vineyard

Tyvärr är denna Grenache från The Ojai Vineyard slut hos importören Divine och går inte längre att beställa till Sb. Det är synd för trots ett ganska saftigt pris är det ett vin jag vill köpa mer av! När jag beställde i oktober förra året, kostade en flaska 329 kr.

Ojai köper sedan 2010 Grenache från John Sebastiano Vineyard där det till största delen odlas Pinot Noir men också lite Syrah och Grenache. Ojai gör också en Syrah/Grenache-blandning med druvor från John Sebastiano. Vingården planterades så sent som 2007 i Santa Rita Hills branta sluttningar i norra Santa Barbara County. John Sebastiano är såpass svalt att druvorna inte mognar förrän i november, vilket Ojais Adam Tolmach menar ger dem "extraordinary color, aromatics and spice". Att Ojai plockar sina druvor tidigare och tidigare har varit ganska omdiskuterat och inte uppskattat av alla. Wine Advocate (jag vet inte vem som skrivit) menar till exempel att den tidiga plockningen medför att vinerna får en grön ton och mindre fyllighet.

Vid en middag nyligen serverade vi Ojai Grenache John Sabastiano till en variant av den Cauliflower T-Bone Steak jag lagat tidigare. Skillnaden var att vi vid denna middag som hade asiatiskt crossovertema, använde mynta och koriander som tillbehör till blomkålsbiffarna.

Den vegetariska maten fungerade utmärkt till det läckra vinet som har en mycket fruktig doft av diverse röda bär, svarta vinbär, björnbär och körsbär.  Här finns också en örtig nyans. På den negativa sidan anar vi en svag metallisk biton. Smaken är saftig med både röda och mörka bär och örter. Har finns en del tannindamm och en balanserad syra. Druvorna till vinet har helt avstjälkats och det har legat i begagnade franska fat i 16 månader och är inte filtrerat. Sammanlagt gjorde Ojai 209 lådor av John Sebastiano Grenache årgång 2012.

Cauliflower T-Bone Steak.