2011 Sivas-Sonoma Zinfandel Old Vine

 

2011 Sivas-Sonoma Zinfandel Old Vine

Familjen Sebastini har kallats First Family of Sonoma wine. 1986 förlorade republikanen Don Sebastini valet till State Controller (finansdirektör) i Kalifornien. Han avslutade då sin politiska karriär och flyttade hem till Sonoma. Där satsade han helhjärtat på familjens hittills ganska blygsamma vinverksamhet. Under Don och senare sonen Donny ökade verksamheten från ca 200.000 lådor i mitten av 1980-talet till 8 miljoner 15 år senare. Familjens $10-vin på druvan Cabernet Sauvignon från firman Smoking Loon har rentav blivit ett av de mest sålda Cabernetvinerna i USA. Smoking Loon precis som vinerna från Sivas-Sonoma importeras till Sverige av Arvid Nordquist och Smoking Loon Cabernet Sauvignon finns i beställningssortimentet.

Sivas-Sonoma som har en vinmakare som endast sysslar med firmans vita viner på druvorna Sauvignon Blanc och Chardonnay och en som arbetar med de röda på Zinfandel, Cabernet Sauvignon och Pinot Noir. Av dessa är det endast Old Vine Zinfandel som finns på Sb. En flaska kostar 149 kronor.

Druvorna kommer från olika vingårdar i Sonoma Valley, Russian River Valley och Alexander Valley. Blandningen består av 87% Zinfandel, 6% Tannat, 4% Petite Sirah och 3% Sangiovese. Druvsorterna har vinifierats separat och legat 12 månader på amerikanska och franska ekfat.

Vinet har klassisk Zinfandeldoft även om fatlagringen har satt lite väl tydliga spår. För övrigt handlar det om björnbär, blåbär, körsbär och svartpeppar. Här finns också en örtig ton.

Smaken är fruktig av mörka bär och ganska söt men blir inte sylt-kladdig. Det är lite väl mjukt för min smak men i det stora hela är 2011 Sivas-Sonoma Zinfandel Old Vine ett bra val för 149 kr. Men det gäller att kombinera med rätt mat. Vi dricker det till en enchiladas på nötfärs som fått ganska rejäl hetta från jalapeños. Till sådan mat finns det för mig inga andra dryckesalternativ förutom enkel, söt Zinfandel eller ljust mexikanskt öl med lime.

Enchiladas

2013 Ledge California Soul (Mother Hips) White

 2013 Ledge California Soul (Mother Hips) White

Det är hett att dricka vin från Ledge Vineyards i Paso Robles. San Francisco Chronicle utnämnde i början av året ägaren och vinmakaren Mark Adams som en av dem man skulle hålla ögonen på under 2014 och självklart omnämns Ledge i boken "The New California Wine : A Guide to the Producers and Wines Behind a Revolution in Taste" av Jon Bonné. 

Mest lovord har Mark Adams fått för sina viner gjorda på Syrah och han beskriver själv sitt vinmakande som minimalistiskt. Det innebär bland annat fermentering med naturlig jäst och fatlagring på neutrala ekfat. Jag var därför kanske mest nyfiken på Ledge Zinfandel men var tyvärr tvungen att returnera min vrålkorkade flaska. Jag har beställt en ny flaska och återkommer framöver med en rapport.

 

California Soul White blev därför vårt första riktiga smakprov på Mark Adams vinmakande. Vinet är en blandning av Viognier och Roussanne. Jag har för mig att jag sett uppgifter på hur stor andel av varje druva som vinet innehåller men Ledge röriga hemsida har uppdaterats och dessa uppgifter liksom det mesta om vinet verkar ha tagits bort. Inte heller importören Divine har någon information om vinet som kostade 289 kr men som inte längre finns i lager.

California Soul har en tilltalande doft av gula blommor. Här finns rejält med frukt i form av gula äpplen, päron, ananas och citrus. Munkänslan är ganska fet med bra bett i syran. Smaken är fruktig med grape-bitterhet, gult äpple, banan och lite kryddighet. Gott men inte helt upp min gata!

Jag försöker komma på något lite annorlunda att servera till vinet och kommer fram till att jag ska prova att göra en pizza med mozzarella, spenat och ankbröst som kryddats med mortlad stjärnanis, kanel och kardemumma. Det blir en utmärkt pizza men till vinet fungerar det inte alls.

Pizza med spenat och kryddig anka.

2012 Ridge Zinfandel East Bench

 2012 Ridge Zinfandel East Bench

Enligt Sb:s hemsida finns det endast en flaska kvar till försäljning av detta vin från Ridge i Sonoma.
Jen och jag tyckte mycket om 2012 East Bench och därför råder jag alla som gillar Zinfandel och som befinner sig i närheten av Kisa i Östergötland att bege sig till Torggatan 3 och hålla tummarna hårt för att det inte är en felinventering. 195 kr för denna seriösa Zinfandel som säkert kommer att fortsätta utvecklas med ett eller ett par år i källaren, är nämligen årets vinkap!

East Bench är ett av två viner från Ridge gör som enbart innehåller Zinfandel. Druvorna växer strax öster om Lytton Springs och vingården ligger högt upp på en ås, med utsikt över Dry Creek Valley. Vinet gjordes första gången 2006. Årgång 2012 har fått en lite tuffare ekbehandling än tidigare årgångar. Vinet fick ligga 12 månader på lufttorkade amerikanska fat där 20% var nya, 40% ett eller två år gamla och 40% tre eller fyra år gamla.

Vinet som har en lätt fruktig doft med övervägande röda men också en del mörkare bär, förändras en hel del under den timme vi har det i karaff. Vi hittar körsbär, jordgubbar, hallon och björnbär. Här finns också vanilj, svartpeppar och en animalisk ton. I den balanserade smaken finns det björnbär, blåbär och körsbär tillsammans med svartpeppar, örter och lite mineral.Vinet har en del tanniner och till skillnad från många viner på samma druva saknas helt antydningar om sylt och saft. Alkoholhalten som enligt Ridge själva ligger på 14,9% märks inte alls. Intressant nog uppger den svenske importören VinUnic att alkoholen är 14% och Sb att den är 14,5%.

Vi dricker Ridge East Bench till fajitas med strimlad biff, stekt paprika och lök, majs och svarta bönor, guacamole och lite riven ost. Vi har också tagit fram inlagda jalapeños men med hänsyn till det goda vinet är vi försiktiga med dem.

Eftersom jag inte kan avsluta med ett foto på maten blir det istället en liten presentationsfilm där Ridge vinmakare John Olney berättar om 2012 East Bench Zinfandel.

Grenache Grenache Grenache

En envis virusinfektion har de senaste veckorna raderat både festliga måltider och vindrickande för min del. Dessutom har denna post om en Grenacheprovning vi haft, blivit liggande halvfärdig och jag har varken haft ork eller lust att slutföra. Förrän nu. 

Vi hade under en tid funderat på en provning av Grenache och Grenacheblends från nya världen. Självklart med någon inslängd europeisk dark-horse. Det blev inte riktigt som vi tänkt oss. 

Det gjorde absolut ingenting men det som från början planerades som en lite större provning med kanske 6-8 viner blev istället en middag, två Grenacheblends och en ren Grenache. Alla tre från USA. Jag får fundera på hur jag ska göra med de viner som inte fick vara med denna gång. Det blir kanske repris framöver men med ett annorlunda startfält.

Vinerna korkades upp ganska tidigt för att de skulle hinna andas ordentligt under dagen. Lyckligtvis fanns det inget spår av någon skada i något av dem men mina farhågor efter Vinpunkarens sågning av 2011 The Boy från K Vintners tycktes infria sig. Vinet var väldigt slutet och både smakade och doftade mest... rödvin. Men gosse, vilken revansch det fick framåt kvällen efter en hel dag i friska luften!

2011 The Boy är en blandning med 90% Grenache och 10% Mouverdre från vingårdarna River Rock och Northridge i Columbia Valley, Washington State.

The Boy är det vin som förändras mest under kvällen. Bland doftnoteringarna är röda bär återkommande men vilken sorts bär varierar från röda vinbär till smultron och körsbär. Fudge och smörkola är genomgående i alla provningsanteckningar och i ett par nämns pajskal.

 

 

På den för mig något negativa sidan hittade jag en grön ton och antydan till alkoholflyktighet. Inga stora saker men när priset för en flaska är 486 kr blir kraven därefter. Jag tyckte också det fanns en aning viol och någon annan har nämnt lavendel. 

Fat var vi aningen oense om. Någon tyckte att spåren från fatlagringen var tydliga medan någon nämnde att det doftade aningen vanilj och jag hittade lite kokos.

Alla reagerade mer eller mindre på att det saknas frukt i smaken av vinet från K Vintners. Jag har skrivit svarta vinbär och någon mörka körsbär men för övrigt är det annat än frukt i provningsanteckningarna.  Vi är också rörande överens om att alkoholen inte är speciellt snyggt integrerad. Trots dessa invändningar gillar vi The Boy och jag skulle gärna låta det ligga kvar i källaren ett par år för att se vad som händer. Men nästan 500 spänn är The Boy 2011 inte värd!

Jag gillar Grenache VV från Birichino mycket men ångrar på flera sätt att jag valde att slänga in det som tredje vin i vår provning. Självklart förstod jag att vinet rejält skulle skilja sig från provningens två andra men kunde inte motstå frestelsen att ta med ett vin som kostar nästan en tredjedel av kvällens näst billigaste.   

Våra diskussioner slutade med att 2011 Birichino Grenache Vieilles hamnade utom tävlan. Alla fyra gillade det enkla vinet men det är av en helt annan typ än de två andra och omöjlig att jämföra. 

Birichino Grenache VV ska om jag talar om val av mat att kombinera med, helst behandlas ungefär som en ovanligt kraftigt rosé.  Serverat till rätter på till exempel lax, kyckling, tonfisk eller kalv hade det suttit som en smäck. Vitello tonnato och Birichino Grenache låter som en dröm i mina öron. Måste provas!

Vinet har doft av smultron, jordgubb och röda vinbär. Vi hittar spår av vanilj och på den negativa sidan sätter jag upp en liten touch av bakpulver. När det gäller det sistnämnda är vi oense vad gäller vinets smak. Jag hittar inte några fat men Jen och våra gäster håller inte med.

Bichino Grenache VV har hög, frisk syra och är mycket salivframkallande.  I den bäriga smaken hittar vi körsbär, röda- och svarta vinbär, blåbär och lingon. Här finns också örter och en ton av gräs.

Som sagt, ett enkelt men mycket trevligt vin som det är svårt att inte tycka om. Jag köpte vinet via Sb:s beställningssortiment i början av året. Det kostade då 177 kr. Just nu finns enligt hemsidan årgång 2010 att beställa men den flaska jag hämtade ut var 2012. Priset nu ligger på 149 kr. Jag har inte provat detta vin än men mitt tips är ändå att beställa. När du ändå håller på så släng gärna med lite prov på Birichinos andra viner. Det är mycket liten risk att du blir besviken!

 

Besvikna blev vi knappast heller på nästa vin som kom från redan legendariska Sine Qua Non och som görs i ett garage i Ventura, strax norr om Los Angeles. Det är första gången jag dricker Grenache från Manfred Krankl och trots att jag räknat med det kan jag inte låta bli att förvånas över hur ungt vinet är. Varje årgång viner från Sine Qua Non får nya namn och 2008 års Grenache döptes till The Line. Lite tekniska detaljer: 

• Vinet är en blandning av 87,5% Grenache, 11% Syrah och 1,5% Viognier
• 21% av grenachedruvorna fermenterades i hela klasar
• Största delen av druvorna kommer från Krankls egen 11 Confessions Vineyard, där lite över 3 hektar är planterade med Grenache
• Vinet har legat 20 månader på 21% nya franska ekfat
• Priset när jag köpte min enda flaska på våren 2011 var skyhöga 1849 kr
• Ungefär lika skyhög är alkoholhalten på 15,7%. 

Trots en hel dag i karaff har alla provare har kommenterat att vinet upplevs som väldigt ungt och flera har nämnt de tuggiga tanninerna. I den ganska blommiga och fruktiga doften finns björnbär, körsbär och svarta vinbär tillsammans med läder, kaffe, stekt bacon och örter. Jag hittar tyvärr också en svag, något unken ton. Denna skavank är det enda negativa förutom priset som vi hittar hos The Line. Alla fyra sätter detta vin på första plats i dagens Grenacheprovning. Jen har ritat hjärtan runt sina provningsanteckningar av The Line. Ett betyg som säger det mesta.

Provningen genomfördes blind, utom av mig som drack vinerna halvblint.

Vi avslutar med att äta Ungersk gulasch. Jag har visserligen fått tips om att kombinera denna rätt med Grenache men förvånas ändå över hur mitt i prick det blir.