2010 Ridge Chardonnay Estate

2010 Ridge Chardonnay Estate

Jag tror inte att det här kommer att bli det sista vinet vi dricker under vintern av de "nya" årgångarna från Ridge Vineyards som kommit till Sb. Monte Bello är dock för dyr för att jag ska öppna en flaska och testa om och hur många flaskor som ska inhandlas men firmans andra cab, 2009 Cabernet Sauvignon Estate som pålitliga Frankofilen har smakat är både Jen och jag mycket nyfikna på.

Ridge Chardonnay Estate brukar vara ett pålitligt kort och årgång 2010 är inget undantag men känns just nu ganska knuten och ett eller ett par år i källaren kommer säkert gära stor skillnad. Trots detta kan vi inte låta bli att bli hänförda av vinmakare Eric Baughers skapelse som doftar apelsin och citron, äpple och äpplepaj, päron och ananas, mineral och kryddor.

Ridge är alltid noga med att beskriva hur de gjort sina viner och lagringen av 1010 Estate Chard har enligt importören Vinunics hemsida gått till så här:  "Vinet har lagrats 12 månader på 10% ny, 11% ett år gamla, 15% två år gamla, 64% tre- och fyra år gamla ekfat varav 88% är lufttorkad amerikansk ek och 12% fransk ek. Vinet fick sedan ligga med jästfällning ytterligare 5 månader, 1/3 på gamla ekfat och 2/3 i ståltank."

Vinet har en frisk smak med citrus, äpple, smör och mineral men är som sagt ganska knutet. Det finns fortfarande flaskor kvar på Sb och de kostar 295 kr.

Vi dricker 2010 Ridge Chardonnay Estate till bergtunga med brynt saffanssmör, champinjoner och rostad mandel. Mums!

Bergtunga från Öresund, kokt potatis, brynt smör med saffran, champinjoner,
purjo och zuccini.

2010 Ridge Lytton Springs

2010 Ridge Lytton Springs

Eftersom det funkade så bra att dricka unga 2010 Geyserville för ett par veckor sedan och Sb-butiken på Regeringsgatan tagit in en ny laddning med zinfandelblandningen Lytton Springs från Ridge Vineyards slår jag till direkt.

Det visar sig dock att 2010 Lytton Springs inte är lika lättillgängligt som Geyserville och även dag två känns det som om det finns potential för mer. För den med uthållighet finns det all anledning att ge vinet åtminstone ett par år på rygg.

Lytton Springs från 2010 består av 67% Zinfandel, 23% Petite Sirah, 7% Carignane och 3% Mataro. Vinet har legat 14 månader på lufttorkade amerikanska ekfat där 20% var nya. Alkoholhalten har hamnat på 14, 4%.

I doften handlar det om björnbär, röda körsbär en hel drös med kryddor och örter, mörk choklad och jordgubbstuggummi. Dessutom finns här en omistlig ton av äpplejuice.

I smaken återkommer björnbären som nu har fått sällskap av plommon och choklad. Tanninerna är tuggiga och mjuka.

Väldigt gott men vinet känns något knutet och bör ha ännu bättre dagar framför sig. Köp och lagra! Det finns fortfarande flaskor kvar på Sb. Kostar 289 kr, precis som Geyserville.

Jag dricker 2010 Lytton Springs över två dagar. Första dagen till hamburgare med hög fetthalt på amerikansk högrev. Burgarna toppas med bland annat bacon, engelsk cheddar och färsk jalapeño och blir väldigt goda. Det kommer knappast som någon överraskning att burgarna fungerar bra till Lytton Springs.

Hamburgare på fet amerikansk högrev med bacon och cheddar.

Andra dagen blir det tex-mex fest och jag gör nachos med färsk chorizo och ett mos på kidneybönor. Givetvis massvis av smält cheddar ovanpå chipsen och tillslut några klickar crème fraiche med lime och hackad koriander. Jag håller medvetet nere på hettan för att det inte ska krocka med vinet och den enda chili jag använder är en aning chilipulver och några jalapeños. Kladdigt? Visst! Gott? Japp!



Nachos med chorizo och kidneybönor


4 pers

2 msk olja 
180-200 g färsk chorizo (2 korvar)
1/2 tsk kummin
1 tsk hackad vitlök
2 tsk mexikansk oregano
200 g konserverade, förkokta kidneybönor med spad  (det blir så klart ännu bättre att koka egna)
1/2 msk chilipulver
salt
majs-tortillachips
2-4 jalapeños (beroende på hur starkt du vill ha det), utan kärnor och mellanväggar, hackade
1/2 silverlök, tunnt skivad
6 dl riven cheddar
1 dl crème fraîche
1/2 msk limejuice
1-2 dl grovhackad färsk koriander

Blanda crème fraîche med limejuice. Ställ i kyl.

Rosta kummin i torr stekpanna och mortla. Dra skinnet av korven och hacka köttet något. Stek i någon msk neutral olja tillsammans med kummin, oregano och mot slutet också vitlök.. Skeda ur köttet och låt rinna av på hushållspapper. Tillsätt ytterligare lite olja och hetta upp bönorna. Mosa dem med potatisstöt eller liknande och tillsätt chilipulver. Smaka av med salt.

Lägg ut chipsen på tallrikar (om du har microvågsugn) eller på ugnsfasta fat. Toppa varje chips med ungefär 1/3 tsk bönmos och 1/2 tsk chorizo. Strö över jalapeño, lökringar och rejält med ost. Kör i microvågsugn eller gratinera i vanlig ugn 200° tills osten smält. Klicka på lite crème fraîche och strö över koriander. Servera.

Nachos med chorizo och kidneybönor.

2010 Melville Syrah Estate Verna's

2010 Melville Syrah Estate Verna's

Melville Vineyards and Winery, strax utanför Lompoc i de västra delarna av Santa Ynez Valley behöver knappast någon närmare presentation. De flesta som gillar vin från Kalifornien har redan hört berättelsen om Ron Melville och vinmakargeniet Greg Brewer som slog sig ihop för att göra vin på druvor från Borgogne och norra Rhône.   

Druvorna till det här vinet kommer från Melvilles egen 40 ha stora Verna's Vineyard i Cat Cannyon strax norr om Los Alamos. 40% av druvorna fick sitta kvar på klasarna under jäsningen och vinet har legat 8 månader på neutrala franska fat. Det har gett ett ovanligt lätt och läckert, nästan Pinot-liknande vin.

I doften finns det körsbär och vinbär tillsammans med aningen vitpeppar, örter och chark. Initialt är smaken ganska gles men med luft förbättras detta. Även i smaken finns det gott om körsbär men också mörkare bär som björnbär. Alkoholhalten på 14,9% är i dagsläget ett problem, men inte något stort sådant.

Totalt gjordes 2487 lådor och vinet finns i beställningssortimentet där det kostar 259 kr. Ett bra pris för en annorlunda men mycket läcker cali-syrah som jag först drack till t-ben med bea men som räckte till både en och två middagar till. Fast då krävdes en del självkontroll...

T-bone steak, bea och haricots verts. Pommes fick inte plats på bilden.

2010 Ridge Geyserville

2010 Ridge Geyserville

Jag hade egentligen tänkt mig att vi skulle dricka Lytton Springs till vår högrevsgryta med sötpotatis och sviskon förra veckan men det var tydligen fler resonerat på samma sätt och på Regeringsgatan fanns det inte en enda flaska från Ridge med med zinfandeldruvor från Dry Creek Valley. Istället fick vi göra ett litet hopp in i Alexander Valley och greppa en flaska 2010 Geyserville för 289 kr. Det är förresten samma pris som Lytton Springs.

2010 Geyserville är en blandning med 64% Zinfandel, 20% Carignane, 12% Petite Sirah, 2% Alicante Bouschet och 2% Mourvedre. Vinet har legat 13 månader på lufttorkade amerikanska ekfat där 10% var nya.

Vi luftar vinet nästan en hel dag. Initialt doftar vinet körsbär och cassis. Så småningom kikar också en hel del  kryddor fram med bland annat nejlikor, mynta och vanilj (räknas vanilj som en krydda?) men dessa håller sig hela tiden lite diskret i bakgrunden. Efter att vinet fått andas ordentligt hittar vi också blåbär.

Smaken är frisk med körsbär och svarta vinbär. Här finns en del mjuka tanniner, ckoklad och salmiak. Allt är i god balans och de 14,3 procenten alkohol är fint integrerade.Givetvis är det tidigt att dricka 2010 Geyserville redan nu men för den som är sugen på en elegant zin finns det inte någon större anledning att vänta. Vinet funkar mycket bra redan nu men för den som har tid kommer ett antal år i källaren inte att skada.

Vinet fungerar utmärkt tillsammans med vår gryta som är baserat på ett påstått columbianskt recept. Vi avviker dock från originalet och tillsätter bland annat grädde och resultatet blir mycket, mycket tillfredsställande.


Högrevsgryta med sötpotatis och sviskon

4 pers

1/2 kg högrev
olja
1 gul lök, hackad
3 vitlöksklyftor, finhackade
1 burk hela tomater
2 dl grädde
1/2 dl rött vin
2 kryddnejlokor
1 lagerblad
1 kanelstång
1 sötpotatis, tärnad
10 sviskon
salt
peppar
hackad bladpersilja

Skär högreven i ganska grova bitar. Bryn i olja och ställ åt sidan. Mjuka upp löken tills den blir genomskinlig. Tillsätt vitlöken på slutet, ca 1/2 minut. Lägg tillbaka köttet i grytan och häll på tomater, grädde, vin och kryddorna. Koka långsamt i ca 2 timmar. Tillsätt sedan sötpotatis och sviskon och koka vidare i ca 45 minuter. Salta och peppra och strö över persilja.

Högrevsgryta med sötpotatis och sviskon.

2010 Calera Pinot Noir Central Coast

2010 Calera Pinot Noir Central Coast

Josh Jensen och hans Calera i Hollister en bit söder om San Francisco firar 35-årsjubileum med sin 2010 Pinot Noir från olika vingårdar i Central Coast AVA. Nästan hälten av druvorna (44%) till denna årgång kommer från Laetitia Vineyard i San Luis Obispo County och resten från 5 andra vingårdar i fem olika countys.

Sommaren 2010 var ovanligt sval och druvorna mognade långsamt och ojämt. Vinet har inte filtrerats och det fick ligga 10 månader på franska ekfat (10% nya). Alkoholhalten ligger på 14,9% enligt etiketten. Sb uppger 14,5%.

Oavsett vilket som är rätt är det inte speciellt snyggt gjort. Här finns nämligen en hel del alkoholhetta och ovanpå det smakar vinet en aning bittert.

I doften hittar vi jordgubbar, körsbär och björnbär tillsammans med vanilj, choklad och någon krydda vi inte kan enas om men jag tror det närmast handlar om kinesisk five spice.

Den kryddiga tonen återfinns i smaken tillsammans med körsbär och jordgubbar. Här finns också plommon, eller snarare sviskon.

Ett E eller möjligtvis D enligt grundskolans nya betygsystem. Det innebär alltså godkänt men inte så mycket mer. Calera 2010 kostar 199 kr på Sb.

Vi dricker vinet till tryffellinguine med en ragu vi baserar på farsans hemgjorda och hemrökta viltkorvar. Det blir väldigt, väldigt gott! 

Tryffellinguine med viltkorvsragu.

2010 Restaurang Pontus/Calera Pinot Noir Norwegian Wood

2010 Restaurang Pontus!/Calera Pinot Noir Norwegian Wood

Vi provade tyvärr aldrig Pontus! Edition No 4, en rosé från Cotes du Rhone med namnet Wacky Chicks. Den såldes inte via Sb eftersom kombinationen av namnet och etikettens kyssmunnar enligt monopolet "ger intryck av att alkoholkonsumtion höjer den fysiska eller psykiska förmågan, främjar social eller sexuell framgång eller löser problem som ensamhet eller tristess”.

Norwegian Wood med etikett av Lisa Moroni som tagits fram i samarbete med pinotspecialisterna Calera i Hollister några mil söder om San Francisco, har till skillnad mot Wacky Chicks klarat de knasiga reglera och några flaskor har släppts till beställningssortimentet. Det är bra eftersom Norwegian Wood som gjorts på druvor från olika vingårdar i Central Coast, är ett riktigt trevligt vin. Det har legat tio månader på franska fat där 10 % var nya och resultatet är ett elegant vin med röd frukt och en svagt kryddig ton och närmast perfekt balans. Vi tog inga anteckningar och jag kan därför tyvärr inte närmare gå in på detaljer. Runt bordet kunde vi dock enas om att det var ett riktigt trevligt försök från Pontus! som fungerade alldeles förträffligt ihop med granatäpplesåsen vi serverade till våra gåsbröst men att lägga på 100 kr jämfört med Caleras bas-pinot är lite väl saftigt. Norwegian Wood kostar 299 kr.

Vi valde att servera gåsbröst som ångkokats i flera timmar - och sedan friterats, när vi firade mårtensafton tillsammans med mat och vinglada vänner. Potatisen som stekts i gåsflott och brysselkål med bacon kunde vi inte vara utan och inte Pinot Noir heller.

Vi hade tänkt att prova Norwegian Wood mot Caleras bas-pinot från 2010 (som finns på Sb nu) och 2008. Tyvärr var vår enda flaska 2010 Calera Pinot Noir Central Coast tokkorkad så vi får vänta lite med att uttala oss om den. 2008:an däremot som vi senast provade i början av 2011 var en riktig fröjd med sin mörka och solmogna frukt. Niklas och jag enades om att Norwegian Wood var en vinnare tillsammans med såsen men att Central Coast 2008:an var bäst till hela maträtten.

Middagen avslutades självklart med skånsk äpplekaka och vaniljsås och Niklas bjöd på en fantastisk Aszú Tokaji.

2010 Charles Smith Cabernet Sauvignon Chateau Smith

 

2010 Charles Smith Cabernet Sauvignon Chateau Smith

Trots en förkärlek för viner från Charles Smith i Washington är detta första gången vi dricker Chateau Smith Cabernet Sauvignon här hemma. Vinet kostar 179 kr och finns i beställningssortimentet.

2010 Chateau Smith är ett riktigt bra vin. Inte fantastiskt och initialt ganska knutet men med luft alternativt ett par år i källaren, öppnar det upp fint.

Vinet är en blanding med 95% Cabernet Sauvignon, 4% Petit Verdot och 1% Malbec. Druvorna är hämtade från fyra vingårdar i Wahluke Slope AVA, Snipes Mountain AVA och Yakima AVA.

I doften hittar vi mörka svarta vinbär, körsbär, björnbär och fat. Vinet har lagrats i franska fat men Charles Smith uppger inte hur stor del som var nya eller hur länge vinet har varit där innan det hälldes på flaskor.

Ungefär samma saker återfinns i smaken och här finns ett rejält lager med tanindamm.

Det är alltså ingen större komplexitet vi talar om men ett saftigt och lättgillat vin med karaktär.

Vi har delar av min familj på middag och lagar gryta på oxkött som vi serverar med potatispuré och haricots verts men vi inleder med ett par glas Cloudy Bay Pelorus som vi testat flera gånger på senste tiden, både till mat och på egen hand. Ett mycket trevligt chardonnaybubbel med citrus, äpple och nougat som för 119 kr är ett av höstens fynd!

2010 Clos du Bois Pinot Noir California

2010 Clos du Bois Pinot Noir California

Clos du Bois strax utanför Geyserville, har varit verksamma sedan första halvan av 1970-talet. I början var det Chardonnay och Pinot Noir det handlade om men i dag har det växt och firman gör vin på mer än ett dussin olika druvor.

På Clos du Bois hemsida finns det ingen information om detta vin som i Sverige finns i beställningssortimentet och kostar 135 kr.

Vi dricker vinet till en risotto med trattkantareller som kokat i vitt vin, lite bacon och en touch av lakrits.

Clos du Bois Pinot Noir California är inte något elegant vin. Det är snarare rustikt, grovt och bonnigt och vi gillar det. Speciellt förtjusta blir vi av de tydliga lakritstonerna som blir perfekt till vår risotto där en halv stjärnanis fått koka med i buljongen.

Vinet har doft av mörka körsbär ochg hallon. Här finns tydliga spår av fatlagring och en ton av färskt kött och buljong, tillsammans med lakrits.

I smaken hittar vi körsbär och svarta vinbär tillsammans med rostade fat och salmiak. Eftersmaken är ganska kort.

Inte det bästa vi testat men klart godkänt om det är en enkel och rustik man är ute efter.

Årets sista färska trattkantareller?

Svamprisotto med bacon och lakrits

4 pers

1,2 l vatten
3 msk kycklingfond
1/2 stjärnanis
200 g rensad och hackad svamp, t ex trattkantareller
5 msk smör
2 schalottenlök, hackad
2 vitlöksklyftor hackade
3 dl vitt vin
2 skivor bacon, hackade
4 dl arborioris
2,5 dl riven parmesan

Koka upp vatten och fond. Tillsätt stjärnanis och håll varmt. Lägg svampen i en kall stekpanna och ånga bort vätskan. Tillsätt 2 msk smör och fräs några minuter. Tillsätt shalotten och fräs vidare tills denna blir genomskinlig. Tillsätt vitlöken precis på slutet. Häll över en dl vin och sätt på lock. Sjud i ca 5 minuter. Ta sedan av locket, höj värmen och koka bort allt vin. Ställ åt sidan. Smält smör i kastrull. Tillsätt 1 hackad schalottenlök och bacon och fräs under omrörning några minuter. Tillsätt ris och fräs vidare. Fortsätt röra. Häll i resten av vinet och låt det ånga bort. Häll i ca hälften av buljongen och småkoka under omrörning. Tillsätt små mängder buljong efter hand. Sammanlagt ska koktiden ligga runt 20 minuter. Rör sedan ner svampen, parmesan och 2 msk smör.

Svamprisotto

2007 Demencia de Autor Bierzo Demencia

2007 Demencia de Autor Bierzo Demencia

Det är med aningen skräckblandad förtjusning vi smakar Demencia från Bierzo i nordvästra Spanien. Vinet har rykte om sig att vara för mycket av allt och mer påminna om en rökig sydafrikan än om ett bonnigt vin från Bierzo.

Vi dricker vinet till en kraftig och höstig gryta på högrev och tillsammans med maten är Demencia perfekt för oss med sitt "extra allt". När maten är uppäten och vi forstätter att smutta på vinet blir det dock vinets brister uppenbara och vår entusiasm falnar snabbt.

I den kompakta doften finns det massor av ek (16 månader på franska fat), mörk choklad, körsbär, hallon, viol och lakrits. I smaken som är relativt söt hittar vi plommon och katrinplommon tillsammans med svarta vinbär, körsbär och jordgubbar. Chokladen återkommer tillsammans med en aning peppar och eken har hela tiden en framträdande roll. Av den ganska höga alkoholhalten på 14,5% märks inte så mycket när vinet håller sig runt en 18-19° men blir ganska påtaglig när temperaturen stiger. Här finns gott om tuggiga tanniner.

Demencia är inte något oävet over the top-försök men någon favorit kommer det inte att bli. För 349 kr som vinet kostar på Sb kan man hitta bättre viner i liknande stil.

Högrevsgryta in the making.

Höstgryta på högrev     

2 pers

smör
400 g högrev, skuren i grova bitar
1-2 gula lökar, skivade
2 vitlöksklyftor, hackade
2 msk tomatpuré
2 dl vatten
1 rejäl skvätt kalvfond
3 dl rött vin
400 g krossade tomater
2 msk hackad timjan
2 lagerblad
1/2 msk kinesisk soya
1 (liten) palsternacka, halverad och skivad
1 (liten) morot, skuren i slantar
10 små skogschaminjoner
worcestershiresås
salt
peppar
1 dl grovhackad bladpersilja

Bryn köttet i smör. Ta köttet ur grytan och ställ åt sidan. Stek löken på svag värme tills den blir mjuk. Lägg i vitlök och fortsätt fräsa i 30 sekunder. Tillsätt tomatpuré och rosta den någon minut. Häll sedan i vatten, vin, kalvfond och krossade tomater. Tillsätt timjan, lagerblad och soya. Lägg tillbaka köttet och småkoka utan lock i cirka 3 timmar, Tillsätt morot och palsternacka och koka vidare i 20 min innan champinjonerna åker i. Fortsätt sjuda/småkoka i ytterligare cirka 15 min. Smaka av med salt, peppar och worcestershiresås. Strö hackad persilja över grytan och servera med t ex potatismos och någon kokt grönsak. En skiva bröd att suga upp den galet goda såsen är inte heller så dumt.

Höstig gryta på högrev med potatismos och sirapsstekta brysselkål.

2010 Dönnhoff Riesling Trocken

2010 Dönnhoff Riesling Trocken

Jag har nästan haft dåligt samvete för att vi alldeles för sällan dricker tysk, torr Riesling. Men i går var det äntligen dags för ett Nahe-vin från Weingut Hermann Dönnhoff i Oberhausen. Vinet kostar 155 kr och det finns för närvarande några flaskor kvar i Sb:s vinkällarbutiker i Göteborg och Malmö samt går att beställa via hemsidan.

Vi tänkte dricka vinet till friterade wontons med fläsk och räkor men till förrätt kör vi en kokt variant med stekt ägg och kinesisk gräslök och till det ville vi hellre dricka öl. Bland de öl vi har hemma är det nog ingen som passar mitt i prick men vi satsar på Modus Hoperandi IPA från Ska Brewing Company i Colorado. Antagandet att det inte är det bästa vinet till wontons med ägg stämmer men oj vilket öl! Det är precis så här jag vill att det ska smaka med massor av humle och med ganska markerad beska. Efter att Modus Hoperandi och Decadent förra månaden seglar Ska Brewing upp som en ny favorit!

Modus Hoperandi Från Ska Brewing Company i Colorado.

Receptet till wontons med ägg och kinesisk gräslök har jag hört i P1:s Meny och både Jen och jag tyckte mycket om de små dumplingkuddarna även om jag måste få till vikningen lite bättre nästa gång.

Kokta wonstons med ägg och kinesisk gräslök.

Samma ska gäller de friterade varianterna med räkor och fläskkött vi åt som huvudrätt med sauterad spetskål med aningen färsk chili och en sås på chilipasta, ingefära, lime, soya och ostronsås. Mycket, mycket gott och det syrarika vinet fungerade jättebra till maten.

2010 Dönnhoff Riesling Trocken doftar mineral, citrus, melon och musselskal. I smaken hittar vi citruszest, gröna äpplen, grape, honung och mineral. Ett mycket trevligt vin med ett i sammanhanget löjligt lågt pris, även om det inte är den mest komplexa Riesling vi druckit.

Friterade wontons med fläskkött, räkor, ingefära och vattenkastanj.

2004 Cloudy Bay Chardonnay

2004 Cloudy Bay Chardonnay

Cloudy Bay Vineyards i Nya Zeeländska Marlborough startades 1985 och ägs i dag av Moët Hennesy Wine Division. Just nu säljs denna chard från 2004 på Sb för 219 kr och det finns fortfarande gott om flaskor kvar. 

Vi dricker vinet till fiskbiffar på torsk med dill och citronzest i, kokt potatis, kantarellsås, snabbfräst purjo med rostad mandel och tomat.

Vinet funkar förträffligt till maten men precis som 2001:an lider det av en svag beska i eftersmaken. Annans finns det mesta man kan önska sig på plats. Syran är hög och faten fint integrerade.

I doften finns citrus, ananas och gula blommor tillsammans med gräs och svamp. Ungefär samma saker återkommer i smaken men citrustonerna innehåller också söt mogen apelsin.

Faten finns hela tiden närvarande och i smaken finns en del rökighet.

Cloudy Bay 2004 är inte något fantastiskt vin men vi kan ändå inte låta bli att tycka om det! 

Torskbiff med svampsås och snabbfräst purjo med rostad mandel och tomat.

2010 Chalkers Crossing Chardonnay Tumbarumba

2010 Chalkers Crossing Chardonnay Tumbarumba

Chalkers Crossing som startades så sent som 1997, odlar inte några egna chardonnaydruvor. Dessa köps in från de högt belägna och svala vingårdarna i Tumbarumba. 2010 kom samtliga druvor från Maragle Creek Vineyard. 

Vinet kostar 169 kr på Sb och jag tycker att det är riktigt bra. Här finns genomgående bra balans och schysst syra. I doften finns det citronzest, ananas, persika och apelsin. Mieraltonerna är ganska tydliga medan smör- och örttonerna är mer diskreta.

I smaken är det Granny Smith-äpplen som dominerar men här finns också lime, nötter, smör och fat. Vinet har legat 14 månader på franska fat där 25% var nya. Det har inte genomgått malolaktisk jäsning.

Bland annat den friska syran gör att vinet blir ganska mitt i prick till regnbågsöringfilébitar med ett täcke av chream cheese som smaksatts med bland annat citron, dijonsenap, parmesan och rostade cashewnötter och som serveras med puylinser och haricots verts. Vinet funkar utmärkt redan nu men jag kommer lägga undan några flaskor av denna trevliga chard i ett par, tre år.


Regnbågsöring under dijontäcke med cashew

2 pers

300 g filé av regnbågsöring
salt
100 g cream cheese
1/2 dl hackad persilja
1/2 dl rostade och hackade cashewnötter
1/2-1 dl grovriven parmesan
saft och zest av 1/2 citron
2 tsk dijonsenap
svartpeppar

Sätt ugnen på 200°. Salta laxen och lägg i en ugnsfast form. Blanda cream cheese med övriga ingredienser och smaka av. Bred på fisken och sätt in en termometer. baka i ugn tills fiskens innertemperatur når 50°.

Regnsbågsöringfilé med ett smarrigt täcke av cream cheese på en bädd av
puylinser och haricots verts. Notera speciellt de korslagda i förgrunden!

2008 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Cortina

2008 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Cortina

Cortina är enligt importören Johan Lidby det mest europeiska av Zinfandelvinerna från Seghesio och Wine Advocate skriver att vinet har "Mediterranean style". Är det kanske därför jag inte blir helt övertygad?

Druvorna (100% zin) kommer från två vingårdar i Dry Creek Valley som ger ganska låg avkastning. Vinet har legat 15 månader på 75 % franska och 25 % amerikanska ekfat. Den totala mängden ny ek var 25 %.

2008 Cortina har en fantastisk doft med björnbär, cassis, körsbär och hallon. Här finns gott om fattoner tillsammans med choklad och eukalyptus.

Även i smaken finns det toner av mint och ungefär samma bär som i doften återkommer liksom choklad och fat. Här finns en nästan genomgående bra balans mellan alla element, inklusive fatlagringen men alkoholen är vinets akilleshäl. Här finns 15,4% som bränner rejält i munnen.

780 flaskor av 2008 Cortina släpptes på Sb 3 september och det finns fortfarande några kvar. Priset är 299 kr. Som vinet upplevs just nu är det inte värt pengarna men det kanske kan förändras med några år på rygg. Jag kommer dock inte att chansa.

Innan vi satte oss för att äta hann vi med att prova omtalade ölet Decadent från Ska Brewing Company i Colorado och det är verkligen värt all beröm det fått! Här finns exotisk frukt och citrus blandat med karamell. Riktigt, riktigt bra! Tyvärr finns det inga flaskor kvar på Sb. Den flaska som ska finnas i Härnösand misstänker jag vara felinventering. 

Decadent är ett mycket gott öl med gräslig etikett från från Ska Brewing i Colorado. 

2009 Lynmar Chardonnay Russian River Valley

2009 Lynmar Chardonnay Russian River Valley

En favorit i ny årgång från Lynmar Estate strax utanför Sebastopol, 8 mil norr om San Francisco. Lymnar är specialiserade på Pinot Noir och Chardonnay men gör också några lådor Syrah varje år.

Druvorna till 2009 Chardonnay Russian River Valley (100% Chardonnay) kommer från tre olika kloner och fyra vingårdar. De 360 flaskorna som Sb tog in och började sälja 3 september kostar 299 kr/styck.

Vinet har en fruktig doft med päron, gula äpplen och ananas. Här finns också champinjon och vanilj. Fathanteringen, 11 månader på franska fat (22% nya) är delikat och perfekt avvägd enligt oss.

Faten återkommer naturligtvis även i smaken som också innehåller äpple, apelsinzest och mineral.

Frågan är om inte denna favorit i årgång 2009 har överträffat sig själv? Mycket, mycket bra!

Vi dricker vinet till papardelle med en svampragu på trattkantareller och gula kantareller med hummus och det blir en svårslagen kombination.

Mmm, kantareller!

Svampragu

2 pers

1 dl brödsmulor
200 g trattkantareller
200 g gula kantareller
1 morot i julientärningar
1/2 normalstor gul lök, hackad
1-2 vitlöksklyftor, finhackade
smör
75 g  hummus
0,75 dl vispgrädde
1 msk kycklingfond
salt
vitpeppar
2 msk färska timjanblad

Stek brödsmulor i någon msk smör. Ställ åt sidan. Rensa och grovhacka svampen. Lägg i torr stekpanna och sätt på medelvärme. Ånga bort vattnet från svampen. Tillsätt 25 g smör och stek svampen tillsammans med lök och morot. Tillsätt vitlök när det börjar knäppa i svampen och stek vidare i någon halvminut. Rör sedan ner grädde, fond och hummus. Smaka av med salt och lite vitpeppar. Rör ner brödsmulor och timjan. Servera med pasta (med en klick smör), nyriven parmesan och svartpeppar.

Pappardelle med svampragu och nyriven parmesan.

2009 Sebastiani Zinfandel Sonoma County

2009 Sebastiani Zinfandel Sonoma County

Zin-blandning från Sebastiani i Sonoma som siktar lite högre än syltbomberna som på Sb brukar kosta runt hundralappen. Sebastiani Zinfandel ligger på 175 vilket prismässigt gör att den hamnar jämsides med Seghesios bas-zin för 179 kr och kanske bör jämföras med denna.

Zindruvorna till Sebastianis vin kommer från Alexander Valley, Dry Creek Valley och Russian River Valley och blandningen består av 79% Zinfandel, 17% Petite Sirah, 2% Syrah och 2% Barbera. För att jämföra med Seghesio kommer druvorna till det vinet från Alexander Valley och Dry Creek Valley. Seghesios hemsida berättar inget ytterligare om druvorna i 2010:an som är aktuell årgång och andra hemsidor verkar inte riktigt vara överens. Vissa hävdar att Seghesio kör med 100% Zinfandel medan andra hävdar att en liten del Petite Sirah finns med "for added complexity".

Smak och dofttestet vinner Seghesio med sin elegans men den lite bonnigare Sebastiani har inget att skämmas för. I den fruktiga doften hittar vi björnbär och jordgubbar. Jordgubbarna är inte "riktiga" utan snarare syntetiska, så som jordgubb upplevs i till exempel godis. Vidare hittar vi viol och något blommigt (en bukett rosor!) mint, lakrits, någon grön ört och fat. Sebastiani uppger att vinet har legat 12 månader på ungerska fat men upplyser inte om hur stor andel som var nya respektive begagnade.

Sebastianis vin har en ganska kryddig smak med svartpeppar och nejlika. Dock är det björnbär som dominerar men som får sällskap av lite cassis och här finns en hel del vaniljsötma.

Både Jen och jag tycker om 2009 Sebastiani Sonoma County som funkar utmärkt till våra chuck roll-hamburgare i utmärkta Spotted Pigg-bröd med dubbel ost, jalapenos och några tortillachips med chipotle för adderad frasighet. Enligt Sebastianis hemsida vinner vinet på att lagras i upp till tre år men det ser jag ingen anledning till att göra. I det avseendet och för samma pris tror jag mer på 2010 Seghesio Zinfandel Sonoma som det redan ligger några flaskor av här hemma. 

2010 Far Niente Chardonnay

2010 Far Niente Chardonnay

Far Niente i Oakville, Napa Valley med historia tillbaka till 1880-talet, gör två viner. En Cabernet Sauvignon och denna Chardonnay. Firman så som den ser ut i dag, grundades av Gil Nickel 1979. I samma vinfamilj ingår även Nickel and Nickel och Dolche.

Det är egentligen väl tidigt att dricka detta vin nu. Det är allmänt känt att Far Niente Chardonnay mår bra av ganska många år på rygg men jag kan inte hålla mig och tillsammans med en majskyckling, kantareller och en smörig sås med lime blir det alldeles underbart redan i dag.

Vinet har en tropisk doft med gula blommor, nätmelon och clementin och här finns också både smör och popcorn.

I smaken finns det en hel del cirtrus, framför allt lime men också melon och en del fat. Vinet har legat 10 månader sur lie på franska fat där 61% var nya och 39% använda en gång. Syran är avrundad och mjuk men vinet har inte genomgått malolaktiskt jäsning. Varenda del i 2010 Far Niente Chardonnay känns perfekt balanserad och avvägt. Det gäller också alkoholen på 14,5% som över huvud taget inte märks alls i doft eller smak.

Vi lämnar ett par glas kvar i flaskan och återkommer till det en dag senare och det har hänt hänt en del, framför allt i doften. Vinet har blivit blommigare, nästan parfymerat med mer citrus och tydliga mineraltoner.

Vi tycker jättemycket om det här men för min egen del misstänker jag att placeboeffekten av att Far Niente är en av mina foriproducenter  i Napa Valley påverkar en del. Jag får därför lita på Jen som också blir förtjust i vinet. 

2010 Far Niente Chardonnay finns inte längre på Sb. Jag köpte det i våras och det kostade 425 kr.

För att matcha vinet lagar vi en majskyckling (i lergryta!), gör en smörig sås med lime och  steker kantareller som vi blandar med stekt rattepotatis och ganska mycket dill. Det fungerar perfekt tillsammans.

Majskyckling, smörsås med lime och potatis med kantareller och dill.

2010 Charles Smith Syrah Boom Boom

2010 Charles Smith Syrah Boom Boom!

I min värld finns det inget bättre rödvin på Sb för 129 spänn eller mindre än Boom Boom! från Charles Smith Wines i Washington. Att det är ganska enkelt vin och knappast någon himlastormande upplevelse kommer knappast som en överraskning. Vill man ha det får man satsa på de betydligt dyrare Syrah Royal City eller King Coal (en blandning med ungefär lika delar Cabernet Sauvignon och Syrah).

De senaste nyheterna om Charles Smith handlar om om det nya flådiga kontoret. Bilder från Architectural Record här.  Det har också skrivits en del om det senaste vinprojekt som uteslutande ska handla om Chardonnay. Charles har köpt Whitman Cellars anläggning i Walla Walla Valley för detta ändamål. Till projektet har vinmakaren Brennan Leighton från Efeste knutits och det ska bli spännande att följa utvecklingen och se vad som kan komma ut av det.

Boom Boom! hamnade i Sb:s ordinarie sortiment i juni och även om det inte finns i butik ska det gå snabbt att hämta hem från varudepån. Bör inte ta mer än 1-2 dagar och Boom Boom! är värd att vänta på om det är billig nya världen Syrah man är ute efter.

I den rökiga doften finns det körsbär, vitpeppar och bacon. Vinet är initialt ganska slutet men öppnar upp med rejäl luftning. I Smaken hittar vi körsbär, vinbär, örter och fat. Här finns en rund och frisk syra tillsammans med en aning tannintorrhet.

Vi dricker Boom Boom till ribeye-biffar från Nebraska med tryffelsmör och istället för någon klasssisk potatisrätt vid sidan provar vi mac n' cheese i portionsformar och det blir så pass bra att vi kommer att göra om det igen.

Ribeye på ruccolabädd, tryffelsmör och mac n' cheese.

P.S. Enligt Sb:s hemsida är det årgång 2011 av Boom Boom! som gäller och därför har jag inte länkat.

2009 Ojai Syrah Santa Barbara County

2009 Ojai Syrah Santa Barbara County

Syrah från Ojai och en nyhet 1 augusti på Sb för 259 kr som det tyvärr knappt finns några flaskor kvar av. Druvorna till Helen och Adam Tolmachs bas-syrah kommer från de välkända vingårdarna Bien Nacido (51%), Roll Ranch (25%), White Hawk (9%), Melville (9%) och Presidio (6%).

Det har skrivits en hel del om Adam Tolmach, plockningsfönster och fatlagring men jag nöjer mig med att berätta att  2009 Santa Barbara County Syrah har legat 17 månader på äldre franska fat och att det smakar Kalifornien!

Doften är fruktig och kryddig. Här finns mörka bär som svarta vinbär och blåbär tillsammans med något som mest påminner om körsbärs Jell-o. Dessutom plommon, viol, gräs, torkade gröna örter och fat.

I smaken hittar vi mycket choklad tillsammans med björnbär och plommon. Här finns också en jordig mineralig - eller snarare metallisk ton. I munnen upplever vi vinet som koncentrerat och här finns en hel del tanniner.

Mycket, mycket, mycket bra redan i dag men detta vin kommer att klara och förmodligen bli ännu bättre med två eller fem år på rygg.

Vi dricker 2009 Ojai Syrah Santa Barbara County till toskansk pici-pasta med hjortragu och det funkar alldeles utmärkt.

Hjortragu med pici.

2007 Gibbston Valley Pinot Noir

2007 Gibbston Valley Pinot Noir

Pizza con patate har jag varit sugen på att laga ända sedan jag för flera år sedan läste en intervju med F1-föraren Giancarlo Fisichella som låtit bygga en stenugn i sitt nya hus i Rom och som visade sig vara stor fantast av potatispizza. Tyvärr har det inte blivit av att jag försökt mig på att laga pizzan men nu när vänner på Fb rapporterar att barfota-Ernst gör en variant med västerbottenost i sitt program "Sommar med Ernst" blir det åter aktuellt.

Sagt och gjort. Vin inhandlas och en deg sätts på långjäsning. Upptäcker för sent att jag inte har något durumvetemjöl hemma och blandar därför ihop pizzadegen med  fullkornsvetemjöl. Recept på riktigt bra pizzadeg och schysst tomatsås har jag tidigare publicerat här.

Ett lite lättare rött vill vi dricka till och satsar på en Pinot Noir från Gibbston Valley i Nya Zeeland. Firman släppte sitt första vin 1987.

Gibbson Valleys bas-pinot från 2007 släpptes i maj på Sb och kostar 279 kr. Det finns fortfarande en del flaskor kvar i vinkällarbutikerna.

I den något peppriga och samtidigt saftiga doften finns det mörka vinbär och blåbär tillsammans med röda jordgubbar och hallon. Här finns en ton av jord och chark och en hel del trä/fat.

Munkänslan är något tjock men samtidigt känns vinet lättflyktigt och eftersmaken är skönt lång. Vinbär återkommer i smaken tillsammans med hallon. Här finns också en del vanilj och på minussidan en del alkoholhetta (14,5%).

Både Jen och jag gillar Gibbston Valley Pinot Noir 2007 som vi upplever som lyxigt. Det passar förträffligt till Pizza con patate med sin delikata smak från färskpotatis och krydda från rosmarin.


Pizza con patate

Se här för recept på deg och sås.
Potatis
Färsk rosmarin
Salt
Mozzarella

Kavla ut pizzadegen tunt. Bre på ca 1 dl tomatsås. Skiva potatisen tunt och placera ut dem något överlappande. Salta och strö över rosmarinblad. bryt sönder mozzarellan och strö över denna. Baka i ugn 250° i ca 15 min eller tills pizzan fått fin färg.

Pizzan före gräddning.

Pizza con patate

2010 Cline Cellars Zinfandel California

2010 Cline Cellars Zinfandel California

Sist ut bland de på Sb tillgängliga vinerna från Cline Cellars i Sonoma är klassikern Zinfandel California som i årgång 2010 enligt Sb gjorts på 75% Zinfandel, 13% Carignan, 6% Mourvèdre och 3% Barbera. De sista tre procenten består av "övriga druvsorter". På Clines egen hemsida framgår det inte alls vilka druvor de stoppat i vinet förutom att 73% är Zinfandel från Lodi.

 Jag har tidigare gillat detta billiga vin men blev mycket besviken när jag testade 2008:an för ett par år sedan som var alldeles för syltig, även för mig. Årgång 2009 gav vi aldrig någon chans men sista kvällen på sommarens vistelse i Skåne bestämmer vi oss för att grilla korv och då fick 2010:an en chans att visa om det är något att ha. För att vara på den säkra sidan hade vi också laddat upp med några vårnyheter från Helsingborgs Bryggeri.

Summer Ale, Witbier och India pale ale från Helsingborgs bryggeri.

Både Witbier och IPA är riktigt trevliga bekantskaper men ska det serveras korv med bröd är det föga förvånande, Witbier som gäller. IPA till lite kraftigare husmanskost hade däremot varit mitt i prick. Eller till julbordet! Helsingborgs Summer Ale med fläder funkar å andra sidan inte alls för mig. Smakar som flytande honung utspädd med vatten...

Knackwurst från SP Chark utanför Landskrona (till vänster) med bröd,
sallad, bacon, senap och min egen ketchup.

Korven vi grillar är farsans favorit, knackwurst från SP Chark i Asmundtorp. En riktigt god köttig korv på både gris och nöt. Som ett litet test hade jag provat att koka ketchup på solmogna tomater  och det kan säkert bli något bra av det i framtiden. Jag gjorde två sorter, röd och gul men sötade den gula med brunt farin och då blev den rödbrun... Kryddning på den gula sorten blev ganska bra medan den röda mest smakade gazpacho... 

Nästan identisk färg på ketchupen som kokats på röda- respektive gula tomater.

Vinet då? Självklart inget för den med är syltallergi men på alla sätt ett mycket trevligare och bättre vin än förra årgången vi provade. För att verkligen vara på den säkra sidan blev det en repris när vi kommit tillbaka till Stockholm men denna gång till hamburgare och resultaten kvarstår.

I den mycket fruktiga doften finns det röda körsbär och mörka björnbär tillsammans med örter, peppar och fatvanilj. En klick drottningsylt finns självklart också med i bilden.

Även i smaken finns det en del sylt men också bra syra. Körsbär, vinbär  och björnbär dominerar men också här finns det vaniljtoner från fatlagringen.

Cline Cellars Zinfandel California från 2010 är ett riktigt bra vin i den lite sötare skolan men utan att slå över i syltfest. För 89 kr är det ett mycket trevligt vin till kötträtter, gärna med aningen hetta.

Vilket blir då mitt subjektiva omdöme om de viner från Cline Cellars som finns i SB:s butiker eller i beställningssortimentet? Jodå, det handlar om enkla och billiga men helt OK viner fast egentligen är det bara Mourvedré Ancient Vines som sticker ut och smakar mer än storproduktion.

Hamburgare med shoe string fries.