2008 Cloudy Bay Sauvignon Blanc Te Koko

2008 Cloudy Bay Sauvignon Blanc Te Koko

Te Koko - fatad Sauvignon Blanc för 259 kr från Cloudy Bay i Nya Zeeland. Kan det vara något? 

Jodå, till chévrerisotto med kanderade pecannötter och rödbetschips fungerar vinet alldeles utmärkt men på egen hand tycker både Jen och jag att det lämnar en del att önska. Vi upplever då vinet som ganska vattnigt och att all smak kommer efteråt, i den långa eftersmaken. 

Te Koko har jäst upp till 8 månader på franska ekfat (färre än 10% var nya) och sedan legat kvar på jästfällningen i nästan ett år. Detta har gett doft av vinbärsblad, gräs, kattlåda, grape, lime och honung. Fatlagringen anas också men blir inte påtaglig.

Att vinet legat på ek blir mer uppenbart i smaken. Här finns en hel del citrus, framför allt clementin men även citron, lime och grape. Dessutom nektarin, ananas och citronpastiller - sådana som mormor brukade bjuda på...

Te Koko klarar säker några år i källaren men jag tror inte att det kommer att bli bättre än vad det är i dag, d v s en vinnare om det serveras till rätt mat.

Chévrerisotto

4 pers

1 gul lök, finhackad

4 msk olivolja

4 dl arborio- eller carnaroliris

3 dl vitt vin

7 dl vatten

4 msk kycklingfond

1,5 dl parmesan (riven)

160-200 g chevre (smulad)

40 g babyspenat

svartpeppar

Fräs löken mjuk i oljan. Tillsätt riset och fortsätt steka under omrörning i några minuter. Häll på vinet. När det ångat bort ska den heta buljongen (sjudande vatten + fond) tillsättas. Börja med ca hälften och sedan med någon dl i taget. Rör ofta i kastrullen. Koka i sammanlagt ca 20 minuter. Tillsätt chévre och rör tills det smält och därefter parmesan och vänd till sist ner spenaten. Smaka av med svartpeppar.

Chévrerisotto med spenat, kanderade pecannötter,
rödbetschips och friterad timjan.

2008 Lynmar Chardonnay Russian River Valley

2008 Lynmar Chardonnay Russian River Valley

Lynmar Estate strax utanför Sebastopol någon timmes bilresa norr om San Francisco, är en av mina favoritproducenter när det gäller Chardonnay. 2008 gjorde firman 957 lådor av sin Russian River Valley Chardonnay som just nu är ganska sluten och Jen och jag är lite oense om hur bra det är. Kanske är det helt enkelt inne i en sådan fas och att låta det ligga i något år är nog en bra idé.

Jag är dock mer positiv till det här vinet än Jen är. Visst kan jag hålla med om att det finns vissa problem med att alkoholen inte är riktigt integrerad och att det finns något svagt kemiskt i doften men i det stora hela tycker jag att det är ett strålande vin.

Doften är som jag nämnde i dag ganska sluten men här finns aprikos, honungsmelon och en kompott av tropisk frukt tillsammans med honung, mineral, gummi och rostade fattoner.

I smaken hittar vi vingummi, aprikos och clementin. Jen tror att en del av druvorna blivit angripna av botrytis och hon har en betydligt mycket bättre näsa än jag har...

Enligt Sb:s hemsida finns det fortfarande några flaskor kvar av 2006 Lynmar Chardonnay för 289 kr i Malmö och i Funäsdalen. Vinet finns också i beställningssortimentet för 329 kr.

Ett mycket gott vin tycker jag men Jen är lite mera återhållsam med lovorden. Vi dricker det till hemgjorda fiskpinnar av torsk som panerats med mald mandel och panko. Till detta jordärtskockspuré, stekta champinjoner och avokado. Mycket gott!

Mandel- och pankopanerad torsk med jordärtskockspuré,
avokado och stekta champinjoner.

2006 Titus Zinfandel Napa Valley

2006 Titus Zinfandel Napa Valley

Luffarbiff låter så tråkigt och därför kallar vi köttet vi äter till denna Zinfandel från Titus Vineyards strax norr om St. Helena i Napa Valley, för dess amerikanska namn - Flat Iron Steak.

Titus Vineyard historia börjar med att Lee och Ruth Titus köper mark i Napa Valley 1967 och i dag är det sönerna Eric och Philip som driver det lilla vineriet. Firman gör röda viner på Zinfandel, Cab Sauv, Cab Franc, Petite Sirah och Merlot. Dessutom producerar man en Sauvignon Blanc och dessutom olivolja. Vinet som inte finns på Sb, köpte vi på Ad Bibendums utmärkta butik på Volkstraat i Antwerpen och betalade ungefär 330 SEK.

Titus Zinfandel från 2006 är gjord på 86% zin och 14% Petit Sirah från Titus egna vingårdar. Vinet har legat 16 månader på amerikanska ekfat och sammanlagt gjordes det strax över 1800 lådor.

Titus Zinfandel har fått både ris och ros, både av professionella bedömare och på Cellartracker. Ett av de vanligare klagomålen har varit att alkoholen (15%) inte varit integrerade alls. Jag vet inte om tiden har hjälpt till men varken Jen eller jag har något att klaga på vad gäller detta.

I doften hittar vi plommon, körsbär och blåbär. Här finns något animaliskt, närmast köttbuljong och vitpeppar. Dessutom både mörk choklad, mjölkchoklad och aningen viol.

Smaken innehåller både röda och mörka bär. Främst handlar det om körsbär och blåbär. Lite svartpeppar och mjölkchoklad finns också med i bilden.

Det finns minnen av fatlagringen i både doft och smak men både denna och allt annat är i riktigt fin balans. Här finns ganska gott om tanniner för en zin och bra syra. Inte heller längden lämnar något att önska men däremot finns det en dipp i mitten.

2006 Titus Zinfandel Napa Valley överraskar oss positivt genom balansen och att inte vara överextraherat eller kantra på grund av alkoholhalten. Men det krävs lite mer för att vinet ska tåla en jämförelse med det bästa från Ridge eller någon av de andra Zinfandel-kungarna.


Chipotle Flat Iron Steak


2-3 pers

500 g flat iron steak
salt
2 msk olivolja
1 chipotle i adobo
1 msk adobosås
1 apelsin, pressad
1 vitlöksklyfta

Lägg allt utom köttet och salt i en blender och mixa.   Lägg köttet i en påse och häll på "marinaden". Låt stå i minst 10 min. Salta och stek köttet i olja. Låt det gå färdigt i ugn. Låt köttet vila lite innan det skivas upp.


Avokado- och majssalsa

2-3 pers

1 avokado, skuren i tärningar
1 liten burk majs, 150 g
1 jalapño, finhackad
1/2 rödlök, finhackad
1/2 dl hackad koriander
1 msk olivolja
1 msk pressad lime

Häll av vätskan från majsen. Blanda allt och häll på olja och lime. Krydda med salt.

Flat Iron Steak med avocado- och majssalsa
som vi serverade med bakad potatis.

2009 DeLoach Pinot Noir Russian River Valley

2009 DeLoach Pinot Noir Russian River Valley

Vårt Mårtensfirande blev i år en stillsam sak med endast Jen och jag närvarande. Vi drog dessutom ner det hela till att till slut endast handla om varmrätten och precis som de senaste åren, skippade vi den helstekta gåsen och nöjde oss med bröst. Till detta körde vi med samma tillbehör som i fjol d v s brysselkålsblad med bacon, stekt potatis och granatäpplesås. Recept finns i listan till höger. Givetvis använde vi gåsflott till allt som skulle stekas! Den enda nyheten i år var att vi bytt de klassiska gelén på svarta vinbär till en rönnbärsvariant som smaksatts med äpple och stjärnanis. Det blev mycket gott men vi bestämde oss under måltiden att nästa år är det dags att återinföra den hela gåsen och ställa till med stort kalas igen!

Ni som följer bloggen vet att jag försöker undvika att handla biodynamiska viner eftersom jag inte vill sponsra det ovetenskapliga hokus pokus som utövarna håller på med. Däremot vet ni också att jag inte har något emot biodynamiska viner per se och att det många gånger kan vara svårt att hålla fast vid min princip eftersom det finns väldigt många spännande viner som odlas biodynamiskt.

DeLoach har jag tidigare en gång handlat utan att ha koll på att de håller på att gå över till biodynamisk odling men denna gång är vinet en present från min snälla syster. Viner jag inte betalt själv skriver jag bara om om de är speciellt intressanta och  2009 De Loach Pinot Noir Russian River Valley för 199 kr som var nyhet på SB i oktober och ska finnas på hyllorna under större delen av 2012, tycker jag är det. Dessutom vet jag att syrran inte tar illa upp om jag inte skulle gilla vinet.

DeLoach Pinot Noir från Russian River Valley är en blandning med 90% Pinot Noir och 10% Syrah. I den bäriga doften finns det körsbär och björnbär, massor av ek och något metalliskt vi inte riktigt kan sätta fingret på. Dessutom märks de 14,5% alkohol på ett märkligt och ganska oangenämt sätt.

I smaken handlar det främst om hallon och svarta vinbär och en del av dessa kommer i form av saft och gelé. Alkoholhettan är initialt tydligt men blåser bort något efter att vinet fått luft. Här finns jordighet och en skitighet som gör att smaken blir oren. Vinet fungerar mycket bättre till maten med den nästan söt/syrliga  såsen än på egen hand.

Nej tyvärr syrran, det här var inte alls bra.

P.S. David Lindén och Matthias Gade har också smakat.

Gåsbröst med stekt potatis, brysselkål med bacon, granatäpplesås,
äpplemos och rönnbärsgele med äpple och stärnanis,

2007 Pirie Tasmania Riesling Estate

2007 Pirie Tasmania Riesling Estate

Tasmanien är kanske inte Australiens mest kända vinområde men på ön som är ungefär lika stor som Irland här har det odlats druvor sedan början av 1800-talet. Området blev i vinsammanhang tidigt uppmärksammat utanför Australien för ett fortifierat dessertvin.  

Pirie Tasmania har en något yngre historia som tar sin början 1974 när Andrew Pirie planterar vinrankor på den nordöstra sidan av ön. I dag gör Pirie vita stilla viner på Chardonnay, Riesling, Gewurstraminer, Sauvignon Blanc och Pinot Gris, rött på Pinot Noir och ett mousserande som är gjort på Chardonnay och Pinot Noir.

Från Pirie finns det i dag tre viner i Sb:s butiker och ett i beställningssortimentet. Hur det ligger till med firmans NV Sparkling vet jag inte men både Riesling och Pinot Noir som båda släpptes som tillfälliga nyheter i maj och som ingår i Estate-serien har fått goda omdömen i svensk press. Lika bra betyg kommer Piries Riesling inte att få av mig men Jen är mer positiv.

Vi dricker Pirie Estate Riesling till ugnsbakad torskfilé med en koncentrerad tomatsås som fått ännu mera hjälp av ugnsbakade tomater och inlagda soltorkade. Till detta kokar vi jättefina bucatini från Gerardo Di Nola (rekommenderas!) och vinet med ganska hög restsötma fungerar utmärkt till maten.

Doften är som att kliva in i en ganska skitig bilverkstad med olja, petroleum och gummi. Här finns toner av tropisk frukt, päron, blodgrape och honung men dessa har svårt att nå igenom bensinångorna.

Smaken får vi söta mandariner och vingummi. Syran är rund och räcker inte riktigt till och efter ett par timmar i karaff och glas blir det klumpigt. Ingen dekantering för Pirie Estate Riesling alltså och drick det nu! Vinet kostar 149 kr. 

P.S. Blogger verkar tycka att ändring av storlek lite var som helt i texten är något nytt och fräscht. Jag håller inte med men lyckas inte fixa till problemet. Sorry! /Johan P



Torsk med trippeltomat   

4 pers

500 g torskfilé
salt
vitpeppar
1/2 citron, jos
2 dl brödtärningar
örtsalt
2 dl tomatsås (t ex den här)
2 små tomater, delade
olivolja
4 inlagda soltorkade tomater
1-2 msk kapris
några msk riven parmesan
några basilikablad till garnering

Häll lite olja på de halverade tomaterna och baka i ugn 200° i ca 20 min. Salta och peppra torsken och lägg i en ugnsfast form. Baka i ugn 200° ca 15 min. Häll vätskan från formen i tomatsåsen och rör runt till det hela blandats. Stek brödtärningarna i olja och krydda med örtsalt. Lägg de ugnsbakade tomaterna, de soltorkade tomaterna och kapris på fisken. Häll över tomatsåsen och krutongerna. Strö över parmesan. Sätt in formen i ugnen i ytterligare ca 5 min. Garnera med basilika och servera med pasta.

Torsk med trippeltomat

2010 Seghesio Family Vineyards Pinot Grigio

2010 Seghesio Family Vineyards Pinot Grigio

Eftersom Seghesio Family Vineyards har sitt ursprung i Eduardo Seghesio som utvandrade till USA från Piedmonte på 1880-talet är det  kanske inte så konstigt att det här vinet fått det italienska namnet på druvorna men stilen är mer Alsace än norra Italien.

Hur som helst så funkar det helt förträffligt till våra oortodoxa hummerpizzor med en en blinkning mot Louisiana och med en aning het creolekryddning. Tomatsåsen fick lite sting med hjälp av chipotle i adobo och över pizzorna pudrade vi Cajun Seasoning från Fiddes Payne.

Druvorna till vinet har odlats i Seghesios vingårdar i Russian River Valley och Dry Creek Valley. 2010 var den kallaste odlingssäsongen på 40 år och vinet har jäst på ståltankar.

I den kryddiga doften hittar vi päron, stenfrukter, tutti frutti, citruszest och mineral. Ungefär samma saker återkommer i smaken tillsammans med melon. Munkänslan blir aningen fet och gräddig.

Detta vill vi ha mer av och testa till andra kryddiga rätter. Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 169 kr.

Hummerpizza från den djupa Södern

2009 Artezin Zinfandel Mendocino County

2009 Artezin Zinfandel Mendocino County

En ovanligt lätt Zinfandel från Artezin som ägs av Hess Group i Schweiz. Druvorna, 85% Zinfandel och 15% Petite Sirah kommer från Dry Creek Valley och vinet har legat 14 månader på neutral ek. Vinet finns i beställningssortimentet och kostar 149 kr.

I doften hittar vi röda körsbär, hallon och jordgubb. Detta är kryddat med eukalyptus, choklad och lakrits. Fatbehandlingen ligger lite utanpå och drar ner det positiva intrycket en aning. En aning syltighet finns också med i bilden men då är vi ganska petiga.

Smaken är medelfyllig och frisk med röd frukt, lakrits och fat. Taniner finns det ovanligt gott om för en zinfandel i den här prisklassen.

Mycket trevligt och jämfört med annan Zin i olika prisgrupper upplever vi Artezin Zinfandel som dyrare än vad det är.

Funkar mycket bra nu men kan med fördel sparas ett par år.

2006 Zenato Recioto della Valpolicella Classico

2006 Zenato Recioto della Valpolicella Classico

Recioto della Valpolicella kan sägas vara en föregångare till Amarone. Det var i mitten av 1900-talet man i Valpolicella fick tag på en jästkultur som kunde käka upp såpass mycket av sockret i de torkade druvorna att vinet blev torrt (och därmed också få upp alkoholhalten till runt 16%) som Amarones segertåg över världen startade och därmed också en minskande popularitet för Recioto.

Till den bästa pecannötspajen jag smakat och bakat har vi provat två Recioto i olika prisklasser som just nu finns på Sb och som båda fungerar utmärkt till pecan.

Först ut var Domìni Veneti Recioto della Valpolicella Classico som är gjort på 70% Corvina, 15% Corvinone och 15% Rondinella. Kostar 149 kr för 37,5 cl. Vi tog tyvärr inte några noter men vinet uppskattades av alla runt bordet.

Ett strå vassare är dock varianten från Zenato som släpptes i 240 buteljer och som det fortfarande finns några flaskor kvar av i vinkällarbutikerna. Zenatos Recioto görs av 80% Corvina, 10% Rondinella och resten Croatina och Oseleta. Jag är inte så hemma på Italienska druvsorter men misstänker att de två sistnämnda inte tillhör de vanligare.

I doften hittar vi körsbär, vanilj, cigarrlåda och tobak. I munnen är vinet sött men samtidigt med bra syra. Här finns körsbär, katrinplommon, kanel och andra julkryddor, utan att vinet smakar glögg! Priset för halvlitersflaskan ligger på 299 kr.

Receptet nedan är ursprungligen vinnaren i pajtävlingen på State Fair of Texas 1996 men omgjort en hel del. Bland annat har den blivit mindre söt.


Texas State Fair Pecan Pie


PAJSKAL

3 dl vetemjöl
1 msk strösocker
1/2 tsk salt
150 g smör
1/4 dl vatten

Hacka samman allt utom vatten till en grynig massa. Tillsätt vatten och arbeta snabbt ihop till en deg. Låt vila i kyl 1 h.

Kavla ut degen och lägg den i pajform, gärna med höga kanter. Nagga pajen med gaffel. Tyng gärna ner pajskalet genom att lägga bakplåtspapper på pajen och häll på bönor, ärter eller liknande. Sätt pajen i frysen i 30 min.

Sätt ugnen på 175°.

Grädda i 25 min och tag sedan bort papper och bönor. Grädda vidare 15 min.


FYLLNING

3 dl pecannötter
100 g smör
1 dl farinsocker
1 dl mörkt muscovadosocker
1/2 dl strösocker
0,5 dl ljus sirap
1,5 msk mjölk
1 msk vetemjöl
1/2 vaniljstång, fröna
1/4 tsk salt
2 ägg, lätt vispade

Rosta pecannötterna i stekpanna. Ställ åt sidan.

Smält smöret och tillsätt allt socker, sirap, mjölk, vaniljfrö och salt. Koka upp under omrörning och ställ åt sidan för att svalna i 5 min. Rör därefter i de uppvispade äggen.

Lägg de rostade nötterna i pajskalet och häll över "knäcksåsen". Grädda i ca 45 min eller tills pajen precis stelnat. Låt svalna och servera med vispad grädde eller vaniljglass.