Anpassad sökning

torsdag, januari 29, 2009

2006 Dr F Weins-Prüm Graacher Domprobst Riesling Spätlese

Egentligen hade jag tänkt köpa en flaska 2005 Martin Codax Pé Redondo. De glyceriniga tonerna i det vinet hade passat dagens fisk och sallad perfekt men vid mitt besök på Sb Regeringsgatan i Stockholm var den tyvärr slut. Hastigt tänkte jag om och grabbade tag i en 2006 Dr F Weins-Prüm Graacher Domprobst Riesling Spätlese som också bör fungera om hettan i den asiatiskt-inspirerade salladen ökas något. Dessutom slängde vi i några bitar inlagd persika vilket visade sig vara precis rätt för det här vinet.

Persikor och aprikoser återfinns nämligen både i doft och i smak men här finns också mango, söta citrusfrukter (apelsin och clementin) aningen litchi samt honung och mineral. Mycket trevligt och ganska elegant halvtorrt vin med bra balans som rekommenderas till heta asiatiska rätter.

söndag, januari 25, 2009

2005 Ravenswood Zinfandel Teldeschi

Fajitas kom vi fram till att vi skulle äta på lördagskvällen och vi åkte under dagen runt och letade efter serrano-chilis, en chilisort som lämpar sig bra i salsor och guacamole men utan att lyckas. Istället fick det bli vanliga gula spanska och resultatet blev trots allt ganska bra. Våra majs-torrtillas fylldes med strimlad lövbiff marinerad i limejuice, stekt lök och paprika, South of the Border Guacamole (gucamole med lite chillihetta), Pico de Gallo-salsa, en tomatsauce och givetvis riven cheddar och inlagda jalapenos. Ska det vara vin till sådan mat tror jag inte det finns något som slår Zinfandel och dagens Ravenswood som jag uppfattar som mer rustik än elegant gör jobbet med bravur.

I våras drack jag en annan av Ravenswoods 2005:or. Då från vingården Belloni och den var OK men glänste kanske inte. Dagens vin kommer från Teldeschi Vineyards i Dry Creek Valley. Ravenswoods vinmakare Joel Peterson menar att den bästa frukten kommer just därifrån. Ravenswood tillverkade 3600 lådor av vinet som är en blend med 78% Zinfandel, 17% Petite Sirah och 5% Carignan.

Vinet har doft av röda bär, körsbärspraliner, nybakat bröd, och vanilj. Med lite luft kommer också choklad och jordgubbsbugg fram.

Smaken är fruktig och även här hittar vi körsbär och choklad men också toner av körsbärslikör. Vinet är mjukt men har en del dammiga tanniner och ganska hög syra som kommer fram mer dag två. När vinet efter ett tag kommer upp i rumstemperatur blir alkoholhettan alltför påtaglig men innan dess ger alkoholhalten på 15,5% endast sig tillkänna genom en behaglig pepprighet. Fatlagringen visar sig genom den tidigare nämnda vaniljen men känns inte alls påträngande.

Ett bra vin precis som jag tyckte om Belloni i våras men liksom den till ett ganska häftigt pris. Teldeschi avgår dock solklart med segern.


Pico de Gallo

4 pers

Hemligheten med en Pico de Gallo är att allt ska vara i mycket små tärningar förutom chili och vitlök som ska vara mycket, mycket finhackade.

2 tomater, urkärnade och hackade
1 silverlök, finhackad
2 vitlöksklyftor, finhackade
2 dl gurka, urkärnad och hackad
5 rädisor, hackade
2 msk hackad koriander
1,5 gul spansk peppar, finhackad
1 msk vitvinsvinäger
1 msk limejuice
salt och svartpeppar

Blanda allt och pressa limejuice över. Smaksätt ev med salt och svartpeppar. Låt salsan stå i kylskåp i någon timme eller gärna över natten.

South of the Border Guacamole

4 pers

4-5 avokados
1 dl hackad silverlök
1 gul spansk peppar, finhackad
½ dl koriander, hackad
Salt
2 msk limejuice
1dl tomat, urkärnad och finhackad

Dela avokadosarna och ta ur kärnan. Tag med en sked och gröp ur fruktköttet. Lägg i en skål och mosa med t ex ballongvisp. Lägg i övriga ingredienser och blanda.


Mexikansk marinad till strimlad lövbiff

Till 4-5 lövbiffar

1 lime, pressad
2 msk olivolja
2 vitlöksklyftor, finhackade
½ tsk spiskummin
½ gul spansk peppar, finhackad
½ dl koriander, finhackad

Blanda ingredienserna och häll over den strimlade lövbiffen. Blanda och låt stå i ca en timme.

torsdag, januari 22, 2009

2006 DeLoach Pinot Noir OFS


Min intention att inte köpa vin från företag som arbetar med biodynamiska metoder har kommit på skam igen. DeLoach är nämligen är i full gång med att ställa om sin druvodling från ”organic” och ”sustainiable” till just biodynamisk.

De Loach historia börjar 1973 med brandmannen Cecil DeLoach från San Francisco som planterade Pinot Noir i Russian River Valley. I dag ägs DeLoach av familjen Boisset från Nuits-Saint-Georges i Bourgogne.

OFS i namnet står för ”Our Finest Selection” och visst är det här ett bra vin. Vi dricker det något kylt (14 °C) och så länge temperaturen är låg är det ganska fantastiskt men när den stiger känns det tyvärr att vinet är ganska obalanserat . Det är de 15 procenten alkohol som ställer till med besvär.

Vinet har mörk Pinor Noir-doft med hallon, björnbär och blåbär samt ännu syrligare bär som krusbär men också syltiga toner, främst drottningsylt. Här finns vidare gräs, vitpeppar och fat. Vinet har lagrats på franska ekfat varav 25% var nya.

Smaken på 2006 DeLoach Pinot Noir OFS är mycket fruktig. Bland bären är det hallon, jordgubbar och blåbär som dominerar men vinet är behagligt kryddigt och örtigt. Som tidigare nämnts är dock eldigheten från alkoholen i eftersmaken alltför dominerande när temperaturen i vinet stiger.

Vi dricker vinet till torsk som stekts i ugn under ett frasigt täcke av ströbröd och parmesan, kokta ärtor och en svartrotspuré med tryffel. Smaskigt är bara förnamnet!


Svartrotspuré med tryffel

4 pers

375 g svartrot
1 schalottenlök, hackad
4 mjöliga potatisar
½ msk smör
3 dl mjölk
3 dl grädde
salt
vitpeppar
10g svart tryffel, tunnskivad

Skala svartrötterna och potatisen. Smält smöret i en kastrull och rosta löken, potatisen & svartrötterna något. Slå sedan på mjölken och grädden och låt koka på medelvärme i ca 20 minuter. Sila sedan av gräddmjölken och häll löken, potatisen och svartrötterna i en kannmixer. Häll i 3 msk av gräddmjölken i mixern och mixa sedan så att purén blir helt slät. Späd med mer gräddmjölk till önskad konsistens. Tillsätt tryffel och smaka av med salt och peppar.

lördag, januari 17, 2009

1992 Ridge Monte Bello

1992 Ridge Monte Bello

Hewitt Crane, Charles Rosen, Howard Zeidler och David Bennion var männen som tillsammans startade Ridge Vineyards men det var först när David Bennion värvade Paul Draper som vinmakare 1969 som början på företagets verkliga lycka var gjord. Paul Draper hade då tillsammans med polaren Fritz Maytag på egen hand med inköpta druvor experimenterat med vintillverkning utan att ha någon formell utbildning. Både Paul Draper och Fritz Maytag har efter dessa första staplande försök fortsatt arbeta professionellt med drycker. Den senare både genom att driva vinerier men också som ägare till Anchor Brewing Co i San Francisco. Märkligt att två polare lyckats med att både vara inblandade i mina favoritviner och mitt favoritöl.

1976 vid ”The Paris Judgement” tog Ridge ännu ett steg upp mot den absoluta vintoppen när Drapers tredje årgång (1971) av bourdeauxblenden Monte Bello som var det enda amerikanska vin i tävlingen som inte kom från Napa Valley, hamnade på femte plats. Eftersom amerikanska Stag's Leap Wine Cellars S.L.V. Cabernet Sauvignon vann hela tävlingen blev uppmärksamheten ändå begränsad. Vid omtestningen 30 år senare gick det ännu bättre och 1971 Monte Bello blev det högst rankade av alla vinerna.

Vingården Monte Bello på Santa Cruz Mountains ligger på ungefär 400-800 meters höjd, några mil söder om San Fransisco. Vingården är mestadels planterad med Cabernet Sauvignon (27 ha) där rankorna är mellan 10 och 50 år gamla men också med 5 ha Merlot, 0,8 ha Petit Verdot och 0,6 ha Cabernet Franc. Vilka och i vilken mängd dessa druvor ingår i vinet varierar från år till år. De tre förstnämnda är med varje gång medan Cabernet Franc ingår mera sällan. 1992 var fördelningen 80% Cabernet Sauvignon, 11% Merlot och 9 % Petit Verdot.

Vinet kan lagras länge än men eftersom jag, åtminstone sommartid har några grader för varmt i min källare väljer jag att inte utmana ödet utan att slita upp korken nu.

Till mat väljer vi en tjock bit entrecôte som hängmörats i en månad. Denna får färg på grilljärnet och får sedan gå färdigt i ugnen innan den skivas upp. Till köttet blir det tryffelsmör, pappardelle, lite parmesan och blancherade haricots verts. Underbart gott och en mycket bra matchning till det fantastiska vinet.

Vi väljer att lufta flaskan i någon timme men provsmakar givetvis direkt när vi öppnar den. Vinet är mycket mörkt, närmast helt ogenomskinligt med ljusa kanter. Hela köket eller snarare halva lägenheten fylls av dofter. Främst kommer svarta vinbär men här finns också andra bär, framförallt röda som t ex körsbär. Vi hittar också violer och mynta men letar förgäves efter blyertspennorna. Däremot dyker gröna skolsuddigummi upp. Också den fruktiga smaken domineras av svarta vinbär men här finns också hallon tillsammans med ännu mera körsbär. I mitten återfinner vi röken, örter och en hint av lakrits och tillslut återgår vinet till att smaka bär igen. I eftersmaken hittar vi svagt lite antydningar av blåbärspaj och vanilj.

Det finns fortfarande lite syrlighet och några mjuka tanniner kvar i det sjutton år gamla vinet och vi tycker att 1992 Ridge Monte Bello är fantastiskt gott! Jag önskar jag hade källaren full men tyvärr var detta enda flaskan från 1992. Ska jag vara riktigt gnällig kanske en något längre eftersmak varit pricken över i:et men den perfekta balansen som förvånat tidigare i vin vi smakat från Paul Draper slätar över de flesta eventuella invändningar.


Tryffelsmör

4 pers

100 g osaltat smör
salt
vitpeppar
några droppar Worcestershiresås
½ tsk saft av citron
¼ vitlöksklyfta, riven
20 g riven färsk tryffel

Rör smöret mjukt och smaksätt med salt, vitpeppar, några droppar citron, några droppar Worcestershiresås och lite vitlök. Borsta tryffeln ren mycket noggrant och riv ner den i smöret. Blanda väl. Låt stå i en tättslutande burk, gärna över natten.

Receptet till smöret kommer ursprungligen från Norbert Lang och publicerades i DN 2004. Mängderna är dock ändrade något litet.

onsdag, januari 14, 2009

2006 Barone Ricasoli Campo Ceni

I dag blir det enkel och klassisk italiensk mat och enkelt, billigt men välgjort vin från pålitliga Barone Ricasoli. Vinet är gjort till hundra procent på Sangiovese och har lagrats på franska ekfat i tio månader. Till maten dricker vi vinet extra kylt.

Vinet från Toscana har en kryddig doft med körsbär, viol, lagerblad och timjan. Efter någon timme hittar vi också Generalsnus och en ton av blod och järn. Vinet är aningen syrligt och har en ganska liten andel saftiga tanniner. Också smaken är aningen kryddig och svarta vinbär och björnbär dominerar. För priset ett strålande köp!

Pasta Carbonara finns det massor av varianter på. Ibland ser man att vitt vin står med bland ingredienserna men det har inte jag i min. Däremot använder jag grädde och det finns inte med i italienska originalrecept. Fläsket i en Carbonara ska ursprungligen vara guanciale eller pancietta. I dag är vårt kött dock tysk schwazvälder-skinka som lufttorkats och sedan kallröks med granspån som blandats med färska granbarr.


Pasta Carbonara

4 pers

300 g spagetti
150-200 g schwazvälder-skinka eller liknande, strimlad
4 äggulor
½ dl vispgrädde
1 vitlöksklyfta, finriven
3 dl parmesan, riven
svartpeppar, grovkrossad
salt och

Blanda äggulor, grädde, salt, vitlök och det mesta av parmesanosten i en liten skål. Koka upp rikligt med saltat vatten och koka pastan. Stek skinkan och låt den rinna av på hushållspapper. Blanda ner äggblandningen och skinkan i den färdigkokta pastan. Lägg upp på tallrikar och strö rikligt med svartpeppar över.

Servera med resten av parmesanosten, hackad persilja och bröd.

lördag, januari 10, 2009

2007 Glaser-Himmelstoss Silvaner Kabinett Trocken

Det sägs att det var hos Bürgerspital zum Heiligen Geist som uttrycket ”Frankenwein ist Krankenwein” myntades och så här i förkylningstider kan det väl passa bra att öppna en bocksbeutelflaska, idag med skruvkork och försöka förebygga den annalkande influensan som tidningarna skriver om. Vårt vin kommer dock inte från storproducenten Bürgerspital zum Heiligen Geist utan från den betydligt mindre Glaser-Himmelstoss med ungefär 11 ha druvodlingar. Förutom Silvaner satsar paret Wolfgang och Monika Glaser mest på Müller-Thurgau men man odlar också nio(!) andra druvsorter.

Jag tvekar dock länge om vi ska dricka detta vin eller om jag ska satsa på ett blommigare, med mer restsötma till vår sallad som består av bland annat ruccola, bulgur, clementiner, avokado, salladslök, tomat, gurka, sultanrussin, granatäpple och Schwarzwälder-skinka.

Vinvalet visar sig dock vara helt OK. Doften som kommer ur glaset är aningen jästig men här finns också friska och fruktiga toner av lime och gröna äpplen samt mineral.

Smaken är fruktig med svag apelsin och äpple. Mineralen återkommer och här finns lite sprits. Ett lätt och fruktigt vin som också funkar utmärkt till ostbrickan som vi avslutar måltiden med. Vi kommer att ladda upp med fler flaskor i källaren för bruk under vår och sommar.

söndag, januari 04, 2009

2006 Cline Cellars Zinfandel Live Oak Vineyard

Cline Zinfandel Live Oak från Contra Costa County ingår i Clines Single Vineyard Series. Vingården Live Oak ligger ungefär 6 mil nordöst om San Fancisco och jorden består till stor del av sand. Vinstockarna får klara sig utan hjälp av spaljéer (head-pruned) och vattnas inte. De utsätts för mycket sol men kyls av kall luft som strömmar ner från Sacramento via San Joaquin River.

Middag blir i dag en meat loaf som vi plockar ur frysen (vi måste göra plats till lite mat vi tagit med oss hem från Skåne) och till den cremed corn, karamelliserad lök och bröd (recept nedan och i listan till höger). Riktig comfort food och efter en titt i källaren bestämmer vi oss för att en zin nog är bästa alternativet till denna mat. 2006 Cline Cellars Zinfandel Live Oak Vineyard hade jag tänkt låta ligga åtminstone något år till men chansar på att den med lite luftning ska vara OK. Det visar sig att Jen tycker att den är jättegod men själv är jag mer tveksam. Vinets ungdom är dock inte det enda som stör mig.

Vinet har en mycket trevlig doft med en hel del eukalyptus, mörka bär i form av vinbär, björnbär och körsbär men här finns också torkade örtkrddor, trä, vanilj, russin och torkade tranbär. Körsbären återkommer i smaken tillsammans med blåbär och plommon, både färska och torkade. Vinet innehåller lite dammiga tanniner och har hög syra. I dag är denna alltför hög för mig och är tyvärr är vinet ganska glest i smaken.

Dag två har de mörka bären i doft och smak mörknat ytterligare något och en ton av körsbärslikör har tagit plats på scenen. Efter denna tid märks också den höga alkoholhalten på 15,5% vilket den inte alls gjorde efter ett par timmars luftning första dagen.


Creamed Corn

2 port

1 stor burk majskorn (340 g)
1 dl vispgrädde
0,5 dl mjölk
1 msk Maizena majsstärkelse
200 g riven cheddar
salt
svartpeppar

Koka majsen i grädde och mjölk i ca 5 minuter. Blanda Maizena med lite mjölk och rör ner denna i majsen. Koka i någon minut till. Rör ner ost och smaksätt med salt och peppar.

torsdag, januari 01, 2009

2006 Neudorf Chardonnay Nelson

Neudorf Chardonnay Nelson har jag skrivit om tidigare men då i årgång 2005. Vi tyckte mycket om den och undrar såklart om 2006:an som just nu reas ut på Sb är lika bra.

Precis som i den föregående årgången slås vi över den fina balansen mellan fat och frukt men i 2006:an är frukten mer äpple och citrus än exotisk. I doften är citrusen i form av clementin men när vi smakar transformeras denna till blodapelsin. Vidare är doften blommig och har toner av fläder och mineral. Äpple återfinns både i doft och smak.

Avsaknad av exotisk frukt och en liten aning alkoholhetta gör 2006 lite sämre än 2005 men det är ändå ett bra vin. Vi dricker vinet till pizza med julskinka i strimlor, gräddstuvad grönkål och mozzarella.

2006 G.D. Vajra Moscato d’Asti

Till dessert äter vi Panna cotta. Recept på denna norditalienska pudding finns såklart att hämta lite varstans och de brukar inte skilja sig nämnvärt, hur ska man variera sätten att koka grädde på? Det som däremot skiljer sig åt är vad man serverar till och om man gör det. Panna cotta är ju så gott på egen hand.

Vi väljer i dag en passionsfruktsås som vi tror ska fungera bra ihop med vinet – en Moscato d’Asti från G.D. Vajra. Den stora frågan är dock om det lätta vinet ska klara uppgiften att matcha den feta grädd-desserten?

Företaget G.D. Vajra startades så sent som 1972 och ägs och drivs av äkta paret Milena och Aldo Vaira men de ursprungliga vingårdarna brukades av Aldos far Giuseppe Domenico från vilken namnet givetvis kommer. Varför stavningen på efternamnet skiljer sig åt har jag inte lyckats reda ut.

G.D Vajra förfogar över 40 ha vingårdar och de röda druvorna dominerar givetvis. 10 ha är dedicerade till Nebbiolo som det ska bli Barolo av men man odlar också Dolcetto och Barbera.

G.D. Vajra Moscato d’Asti ligger i Sb:s beställningssortiment och uppgifterna där gör gällande att det rör sig om årgång 2006 men några sådana uppgifter framgår inte av flaskans etikett. Vinet importeras av Moestue Grape Selections AB.

Vinet är mycket lätt. Det både doftar och har smak av acasiahonung och päronsplit. I doften finns också persika och i smaken aprikos. Min kärleksaffär med Moscato d’Asti fortsätter…


Panna cotta med passionsfruktsås

4 pers

3 gelatinblad
1 vaniljstång
5 dl vispgrädde
½ dl socker

PASSIONSFRUKTSÅS
4 passionsfrukter
½ dl strösocker
½ dl vatten

Lägg gelatinbladen i blöt i kallt vatten ca 30 minuter. Dela vaniljstången på längden och skrapa ur den. Värm grädden i en rostfri kastrull med vaniljfrön, den urskrapade vaniljstången och socker. Rör tills sockret har löst sig. Tag upp vaniljstången. Krama ur de blötlagda gelatinbladen och lägg dem i den varma grädden. Rör tills gelatinet har smält. Häll upp smeten i 4 portionsskålar och ställ kallt minst 4 timmar.

Gör såsen genom att dela passionsfrukterna och gröp ur inkråmet med en sked. Lägg det i en finmaskig sil och tryck ur all fruktsaft. Spara saften. Lägg kärnorna i en kastrull med socker och vatten. Koka upp och låt koka på svag värme ca 10 minuter. Blanda med fruktsaften. Fördela blandningen på den stelnade panna cottan i portionsskålarna.

Receptet kommer från Sb:s hemsida.

2005 Giaconda Chardonnay - Roussanne Nantua Vineyard Les Deux

Till huvudrätt blir det en lyxig fiskgratäng på slätvar där jag hämtat lite inspiration till receptet från klassikern Sjötunga Walewska. Receptet kan verka krångligt men alla momenten är väldigt enkla och resultatet väl värt lite extra möda. Till detta dricker vi en Chardonnay från Australien. Eller i alla fall till 93%. 7% av det här vinet består nämligen av Roussanne.

Giaconda är lika med Rick Kinzbrunner, australiensisk maskin- ingenjör som sadlade om, studerade i Davis, arbetade på flera välkända vinerier i Kalifornien bland andra Stag’s Leap och Simi. Sedan flyttade han, via Bordeaux tillbaka till Australien för att bli assisterande vinmakare på Brown Brothers. Under 1980-talet blev han sin egen och släppte sitt första vin 1987. Rick Kinzbrunner har i dag blivit en av de intressantaste vinmakarna i Australien och priserna på Giacondas viner är därefter.

Giaconda har sitt säte i Victoria, ca 20 mil sydväst om landets huvudstad Canberra. Giaconda Nantua Vineyard Les Deux har lagrats på ekfat, 30% nya och 70% begagnade. Jag har inte lyckats ta reda på hur länge men obekräftade uppgifter talar om 10 månader. Doft och smak av faten är riklig och alkoholhalten ganska hög (14,5%) men inget av detta är på något sätt störande. Ett mycket snyggt hantverk!

I doften dominerar champinjoner, både färska och konserverade men här finns också smör, hasselnötter och gula blommor. I munnen har vinet en frisk, mineralig smak. Både smör och smörkola men också lite citrus och persika tittar fram i det täta och komplexa vinet. Sammanfattningsvis: mycket, mycket bra - en av de bästa Chardonnayer jag druckit. För Chardonnay kan man väl kalla det trots inslaget av Roussanne?


Fiskgratäng på slätvar med kräftstjärtar och murklor

4 pers

Fisk:
600g slätvarfilé
4 schalottenlökar
2 dl vitt vin
1 dl vatten (ca)
Salt

Sätt ugnen på 200°C. Skala och finhacka schalottenlöken, smörj en ugnssäker form. Lägg löken i formen placera fisken ovan på, häll på vin och vatten. Salta och täck formen med smörpapper. Koka fisken i ugnen ca 7-10 minuter.

Sås:
1 burk murklor (200g)
1 schalottenlök
25 g smör
1 dl torrt vitt oekat vin
1,5 dl räkskalsfond
3 msk hummerfond
2 dl grädde
1 krm dillfrön
salt och peppar
ev mjöl

Skala och finhacka schalottenlöken. Fräs den och dillfrön i lite av smöret utan att den tar färg. Tillsätt murklorna och fräs i ytterligare någon minut. Slå på fond och vin. Reducera tills 2/3 återstår. Tillsätt grädden och koka cirka 25-35 minuter. Red ev med lite mjöl. Smaka av med salt och peppar.

Det går att ersätta räkskalsfonden med vin och vatten men öka då mängden hummerfond med 1 msk.

Duchessepotatis:
9 potatisar
2 ägg
1-2 dl vispgrädde
salt
vitpeppar
lite riven muskot
olja

Skala potatisarna och koka dem tills de är färdiga, cirka 20 minuter. Pressa ner potatisarna med en potatispress i en bunke. Blanda i grädde och ägg. Salta, peppra och tillsätt lite olja för att göra purén smidig. Fyll en spritspåse med purén. Spritsa ut moset längs med kanterna i en ugnssäker form, tänk på att göra plats för fisk och sås. Sätt ugnen på grill 250°C. Placera gratängfatet med mos i övre delen av ugnen, låt moset få en gyllenbrun färg. Ta ut formen när moset är klart men stäng ej av ugnen.

Montering:
1 burk kräftstjärtar i spad
1 dl vispad grädde
25 g riven parmesan
några kvistar färsk dill

Lägg fisken i formen med moset. Lägg kräftsjärtarna på fisken och häll sås ovanpå. Blanda parmesan med vispad grädde och bred denna ovanpå såsen.

Gratinera i ytterligare någon minut tills gratängen fått vacker färg. Ta ut och garnera med dill. Servera med någon grönsak, till exempel ärtor.

Charles Ellner Champagne de Pompadour Brut

Vi inleder årets sista middag med en mycket enkel favorit-förrätt: stenbitsrom och avokado på toast. Till detta dricker vi Charles Ellner Champagne de Pompadour Brut, en av Sb:s billigaste champagner. För något år sedan var det här vinet rentav den allra billigaste men så är inte längre fallet. Är det någon som vet om det här vinet specialdesignat för svenska marknaden? Jag får bara svenska träffar när jag googlar det.

Vinet är gjort på Chardonnay, Pinot Meunier och Pinot Noir (obekräftade uppgifter säger 40/30/30) och lämpar sig bäst som pratvin eller till lätta rätter som vår förrätt där det fungerar mycket bra.

I doften hittar vi brödighet och jäst samt äpple och apelsin. Smaken innehåller delvis detsamma men också blodgrape.